Till Socialdepartementet

Transkript

1 15 december 2014 Institutionen för Lärande, Informatik, Management och Etik ( LIME) Nationellt centrum för suicidforskning ochprevention av psykisk ohälsa (NASP) Till Socialdepartementet REDOVISNING AV GENOMFÖRANDET AV EN PILOTSTUDIE PÅ UNGDOMSVERSIONEN AV UTBILDNINGSPROGRAMMET THE YOUTH MENTAL HEALTH FIRST AID TRAINING AND RESEARCHPROGRAM (MHFA-Y) Postadress Besöksadress Tel /Fax NASP Karolinska Institutet Granits väg 4 Karolinska Institutet, Tel: +46 (0) Webb SE Stockholm, Solna Fax: + 46 (0) SWEDEN Org.nr

2 Innehåll SAMMANFATTNING... 2 BAKGRUND OCH UPPDRAG... 2 UTFORMNING AV UTBILDNINGSMATERIALET... 4 GENOMFÖRANDE AV PROJEKTET... 4 LANSERING AV PILOTSTUDIEN VID EN INSPIRATIONSKONFERENS... 4 SAMRÅD MED NATIONELLA SUICIDPREVENTIVA STYRGRUPPEN... 4 VAL AV UPPDRAGSTAGARE FÖR UTBILDNING AV 2000 FÖRSTA HJÄLPARE... 5 INSTRUKTÖRSUTBILDNING... 5 UTBILDNING AV FÖRSTA HJÄLPARE... 6 UTBILDNINGENS UPPLÄGG OCH INNEHÅLL... 6 VETENSKAPLIG UTVÄRDERING OCH SEDVANLIG UTVÄRDERING... 8 DISKUSSION UTIFRÅN ERFARENHETER AV PILOTSTUDIER AV MHFA - MÖJLIGHETER MED BEFOLKNINGSINRIKTAD UTBILDNING... 8 MÖJLIGHETER TILL RIKTADE FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER I SKOLAN FÖR ATT UPPTÄCKA OCH HJÄLPA UNGDOMAR I RISK Bilagor - Bil 1 Rapport om genomförandet av en pilotstudie i syfte att pröva ett australiskt självmordsförebyggande utbildningsprogram under svenska förhållanden, KI/NASP, Bil 2 Utbildning i Första hjälpen vid psykisk ohälsa. En effektstudie i två län. Lunds universitet, Medicinska fakulteten, Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser, CEPI, Bil 3 Utvärdering av Första hjälpen till psykisk hälsa med inriktningen äldre personer, CEPI, Bil 4 Regeringsbeslut Bil 5 Delrapport av genomförande av pilotstudien Bil 6 Utbildningsprogrammet Första hjälpen till psykisk hälsa med fokus på unga en enkätstudie av dess effekter, Kjeldsen E, Stockholms universitet, Bil 7 Slutrapport för projektet MHFA Youth, föreningen Mind, Bil 8 Slutrapport Pilotprojektet YMHFA, Första hjälpen till Psykisk Hälsa med fokus på unga, i Jönköpings län, NSPH,

3 SAMMANFATTNING Pilotstudien av ungdomsversionen av utbildningsprogrammet The Mental Health First Aid Training and Research Program (MHFA-Y), på svenska Första hjälpen till psykisk hälsa - ungdom, har genomförts 2013/14 i Stockholms län och Jönköpings län på regeringsuppdrag till Karolinska institutet, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP). Genomförandet har varit upplagt på ett sätt som motsvarar den första pilotstudien 2012/13 av den första versionen av MHFA som är inriktad på vuxna (bilaga 1, 2). Sammanlagt 2164 personer utbildats i psykisk första-hjälpen kunskap för ungdomar enligt det översatta och anpassade australiensiska programmet. NASP har utbildat 79 instruktörer för uppdragstagarna i projektet. Dessa uppdragstagare har varit föreningen Mind (tidigare Föreningen Psykisk Hälsa), Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) i Jönköpings län och blåljusaktörerna (Polis, Räddningstjänst, Ambulanssjukvård och SOS-alarm) inom samverkansprojektet Suicidprevention i Stockholm (SPIS-projektet). Pilotstudien har genomförts med stort engagemang av projektledare, instruktörer och kursdeltagare. Utbildningsprogrammet har överlag tagits emot mycket väl och med entusiasm över möjligheten att kunna bli en Första hjälpare och en kunskapsspridare om hur man kan förbättra den psykiska hälsan i landet. Avsaknaden av uppdrag för vetenskaplig effektutvärdering har dock skapat viss osäkerhet bland deltagarna rörande projektets avsikt att utvärdera den internationellt evidensbaserade utbildningsmodellen MHFA som ett nationellt instrument för befolkningsinriktad utbildning om psykisk ohälsa och om självmord som dess yttersta konsekvens. För att ändå tillgodogöra sig så mycket som möjligt av projektet som en studie blir det därför väsentligt att ta del av projektledarnas slutrapporter (bilaga 7, 8) och de utvärderingar som dessa rapporterar för egen del och från kursdeltagare. Erfarenheterna som instruktörer och deltagare i pilotstudierna av såväl ungdomsversionen och av vuxenversionen överensstämmer till mycket stor del. Genomgående rapporteras ett mycket stort intresse för att få till stånd fortsatta utbildningar i MHFA och en allmän uppfattning är att programmet bör göras tillgängligt i hela Sverige. NASP ger mot denna bakgrund förslag på hur en fortsättning av en befolkningsinriktad utbildning i hela Sverige skulle kunna göras riktad och anpassad genom MHFA, med utgångspunkt från de erfarenheter som har samlats i de bägge pilotstudierna och i arbetet sedan 2013 med den vetenskapligt utvärderade och för Sverige ännu unika versionen Första hjälpen till psykisk hälsa med inriktningen äldre personer (MHFA-Ä, bilaga 3). Från verksamma inom elevhälsan, skolan och intresseorganisationer framförs också ofta en rad förslag (för vilka det i en del fall finns evidens och för vilka det inte finns evidens som talar emot) vars genomförande man uppfattar som nödvändiga för att bättre kunna upptäcka och hjälpa ungdomar i risk i skolan. Rapporten avslutas med dessa förslag till nationell nivåhöjning av elevhälsans och skolornas förmåga och beredskap att rädda liv och avhjälpa psykisk ohälsa bland unga. 2

4 BAKGRUND OCH UPPDRAG Regeringen beslutade att uppdra åt Karolinska institutet, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP), att genomföra en pilotstudie av ungdomsversionen av utbildningsprogrammet The Mental Health First Aid Training and Research Program (MHFA-Y) (Bilaga 4). Liksom övriga versioner av utbildningsprogrammet MHFA (versioner med inriktning mot vuxna respektive äldre) består ungdomsversionens innehåll av, förutom grundläggande kunskaper om psykisk ohälsa och sjukdom, bemötandekunskap. Tanken och därmed syftet med programmet i alla dess versioner är att uppnå förebyggande effekter på två sätt. Dels är avsikten att lära ut att kunna avhjälpa psykisk nöd och att rädda liv i samband med olika akuta psykiska kristillstånd, framför allt akut självmordsrisk. Vidare är avsikten, på längre sikt, att liv ska räddas och den psykiska ohälsan påverkas genom en ökad medvetenhet och beredskap hos utbildade personer och med tiden även hos allmänheten genom spridningen av kunskaperna, förändrade attityder och beredvilligheten att lotsa andra till vård respektive att själva söka vård. Målet är dels en allmän ökad villighet att som medmänniska hjälpa en person med psykisk ohälsa att hantera den aktuella situationen, att söka stöd och vid behov behandling, och dels en medvetenhet och villighet hos människor med psykisk ohälsa att själva söka hjälp, stöd och vård i ökad utsträckning. Uppdraget att i en pilotstudie pröva den australiensiska ungdomsversionen av programmet MHFA under svenska förhållanden har inneburit att inom två län utbilda sammanlagt 2000 vuxna personer som arbetar med eller kommer i kontakt med ungdomar. Vidare har NASP i uppdrag att redogöra för pilotstudiens praktiska genomförande, den strukturella modellen och olika aktörers respektive roll och ansvar samt kostnaderna för uppdraget. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2014 och en del-redovisning har inlämnats den 7 oktober 2013 (Bilaga 5). Kontrakterade uppdragstagare har genomfört utbildningarna i Första hjälpen till psykisk hälsa - ungdom under 2013/14. Enligt regeringsuppdraget har pilotstudiens målgrupper varit allmänheten, den ideella sektorn och personer som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn och unga med psykisk ohälsa och/eller självmordsnärhet, exempelvis lärare, personal i elevhälsan, socialtjänsten, polisen och kriminalvården samt även föräldrar och vårdnadshavare inklusive fosterföräldrar. NASP har i uppdraget haft att samråda med Socialstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Barnombudsmannen, Statens skolverk, Ungdomsstyrelsen, SKL, Handisam, studieförbund och ideella organisationer. 3

5 UTFORMNING AV UTBILDNINGSMATERIALET Översättningen och anpassningen av det australiensiska utbildningsmaterialet gjordes under sommaren och hösten Materialet har grundläggande likheter med den under 2011/2012 i en pilotstudie prövade vuxenversionen (bilaga 1, 2). Omfattande arbete har lagts ner på att anpassa faktaunderlaget och i viss mån uppställningen och presentationen av innehållet till svenska förhållanden. Materialet innehåller en lärobok för kursdeltagare, Handledning för vuxna som hjälper unga (kallad manual), ett instruktörsmaterial för instruktörer, en powerpointserie, övningsmaterial och filmer (som getts svensk text) att använda i undervisningen. I anpassningen har, enligt uppdraget, beaktats barnrätts-, genus-, etnicitets- och funktionsnedsättningsperspektiv. Erfarenheter och synpunkter från användningen av vuxenversionen har kunnat tas till vara i detta anpassningsarbete och arbetet med ungdomsversionen har i sin tur gett bidrag till en genomförd revision och uppdatering av materialet till vuxenversionen. Fortsatta anpassningar av materialet görs kontinuerligt i mån av möjlighet utifrån synpunkter och erfarenheter från kursdeltagare och instruktörer. Förändringar görs med hänsyn till upphovsrätten i det australiensiska materialet som är kontinuerligt uppdaterat med nya forskningsrön samt till att utbildningen ska utföras enligt samma evidensbaserade metod var den än sker i världen som en förutsättning för att fortsatt utvärdering och evidens ska kunna byggas. GENOMFÖRANDE AV PROJEKTET LANSERING AV PILOTSTUDIEN VID EN INSPIRATIONSKONFERENS Den 11 oktober 2012 anordnade NASP en inspirationskonferens i Svenska Läkaresällskapets lokaler i Stockholm för att informera om uppdraget och lansera det planerade projektet inom Stockholms och Jönköpings län. Instruktörsutbildare från NASP redogjorde för erfarenheter från pilotstudien av vuxenversionen (bilaga 1) och för allmänna erfarenheter av utbildningsprogrammet. Femtiofem personer deltog och däribland ett större antal från elevhälsan samt representanter från Skolverket, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri och Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes stöd (SPES) i Stockholm. En direkt möjlighet att uppmuntra till att komma med förslag på lämpliga instruktörer gavs. SAMRÅD MED NATIONELLA SUICIDPREVENTIVA STYRGRUPPEN Styrgruppen består av representanter från organisationer som arbetar med självmordsprevention, bland andra: Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten (FHM, tidigare Folkhälsoinstitutet), Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Stockholms läns landsting, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH), SPES, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri, Svenska psykiatriska 4

6 föreningen och Svenska kyrkan. Styrgruppens representanter erhöll regeringsuppdraget och manualen efter översättningen för att kunna lämna synpunkter. Vid möte den 12 oktober 2012 informerades Nationella suicidpreventiva styrgruppen om uppdraget och att Stockholms och Jönköpings län hade utsetts till pilot-län. Avtal slöts med uppdragstagaren föreningen Psykisk Hälsa (numera föreningen Mind) och rörande vilka kommuner inom Stockholms län som skulle tillfrågas av NASP. En arbetsgrupp tillsattes med representanter från NASP, Socialstyrelsen, SKL och SPES för val av uppdragstagare för Jönköpings län. Vidare avtalades att samtliga medlemmar i styrgruppen skulle lämna synpunkter på manualen för att ändringar skulle kunna göras innan tryckningen. VAL AV UPPDRAGSTAGARE FÖR UTBILDNING AV 2000 FÖRSTA HJÄLPARE I Stockholms län finns ett omfattande engagemang för det suicidpreventiva arbetet. I Stockholm finns även föreningen Mind (tidigare Psykisk Hälsa) som har lång erfarenhet av det preventiva arbetet med psykisk ohälsa. Mind har också organisatoriska resurser att leda större projekt. Avtal slöts med Mind att utbilda 1000 av de 1400 hundra Första hjälpare som fördelats till Stockholms län. Med blåljusaktörerna (Polis, Räddningstjänst, Ambulanssjukvård och SOS-alarm) inom samverkansprojektet Suicidprevention i Stockholms län (SPIS-projektet) fanns redan ett samarbete med NASP och sedan tidigare ett uttalat intresse att kunna få till stånd utbildningar i Första hjälpen till psykisk hälsa inom de egna verksamheterna genom utbildning av egna instruktörer. Avtal tecknades med varje aktör för sig inom SPIS-projektet. Sedan 1997 finns i Jönköpings län suicidpreventiva grupper knutna till de tre länsdelssjukhusen. Sedan samma tid har SPES i Jönköping haft målsättningen att få till stånd en förebyggande utbildning i Sverige rörande kunskaper om första hjälpen vid självmordsrisk och vid psykisk ohälsa sökte Höglandets suicidpreventiva grupp tillsammans med NASP medel för att under projektledning av NSPH pröva och utvärdera Första hjälpen till psykisk hälsa med fokus på unga vilket avslogs av Arvsfondsdelegationen med hänvisning till att det är ett myndighetsansvar. Mot denna bakgrund utsågs Jönköpings län till det andra pilotlänet, med NSPH i länet som tilltänkt samordnare av projektet. Avtal slöts med NSPH i Jönköpings län. Landstinget och Regionförbundet hade innan i en gemensam skrivelse framlagt önskemål om att samordna projektet. Arbetsgruppen inom Nationella suicidpreventiva styrgruppen handlade frågan och konstaterade att Landstinget och Regionförbundet inte hade möjlighet att utföra uppdraget inom stipulerad tid. INSTRUKTÖRSUTBILDNING Sammanlagt utbildades 79 instruktörer för pilotprojektet under perioden till För NSPH i Jönköpings län utbildades 23 instruktörer och deltagarnas verksamhetstillhörighet fördelade sig mellan elevhälsan, skolor (lärare) respektive socialtjänsten och kyrkliga samfund inom några kommuner samt Räddningstjänsten på 5

7 Höglandet, intresseorganisationer och enskilda aktörer. För föreningen Psykisk hälsa (idag Mind) utbildades 24 instruktörer verksamma inom elevhälsan respektive några skolor inom några kommuner, Utbildningsförvaltningen i Stockholm, aktivitetscentrum Fryshuset, föreningen Mind, enskilda intresseorganisationer och enskilda aktörer. För blåljusaktörerna inom projektet Suicidprevention i Stockholm (SPIS) utbildades 32 instruktörer verksamma inom Räddningstjänsten, Polisen, ambulanssjukvården och SOS-alarm. UTBILDNING AV FÖRSTA HJÄLPARE För mer detaljerad redogörelse för uppdragstagarnas genomförande av utbildningen hänvisas till deras rapporter och avtal (bilaga 7, 8). Under perioden slutet av 2013 och början av 2014 har sammanlagt 2164 personer ur målgrupperna erhållit utbildningen MHFA-Y i den svenska versionen (mål 2000). Av dessa utbildades 1495 inom Stockholms län (av MIND, Räddningstjänsten, Polisen, ambulanssjukvården och SOS-alarm, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) och 669 (av NSPH) inom Jönköpings län. Sammanlagt har 135 kurser hållits. Antalet deltagare har kunnat variera mellan 8 och 20. Rekommendationen är att inte hålla kurs med färre än åtta eller fler än tjugo. Grupper mellan 12 och 18 vilket ofta har varit fallet är den storlek som ur pedagogisk synvinkel är lämplig. Vid genomförd kurs får deltagarna behålla manualen (kursboken) och ett intyg. Den ganska omfattande manualen erbjuder stöd för att kunna gå tillbaka och orientera sig i grunderna för handlingsplanen för första hjälpen, de viktigaste psykiska sjukdomstillstånden och kristillstånden samt källor till mer information och inte minst att hitta hjälp via stödtelefoner, hemsidor för kunskapscentra och intresse- och anhörigföreningar på internet samt i litteraturhänvisningar. Karolinska institutets webbaserade lär-plattform PING-PONG används för att erbjuda uppföljning och stöd både till instruktörer och till första hjälpare. Efter att utbildningsdeltagarna registrerat sig genom angiven epostadress och namn får de tillgång till systemet. PING-PONG är en interaktiv plattform där användaren till exempel har möjlighet att kommunicera, utbyta erfarenheter, se utbildningsfilmer och ta del av utbildningsmaterial. Utöver denna funktion möjliggör även PING-PONG en nationell överblick av instruktörernas aktiviteter. UTBILDNINGENS UPPLÄGG OCH INNEHÅLL Utbildningsmaterialet är liksom i övriga versioner av MHFA upplagt i fyra delar. I ungdomsversionen är dessa delar 3,5 timmar med pauser. Totalt blir detta 14 timmar jämfört med 12 för versionerna riktade till första hjälpen för vuxna respektive äldre. Liksom för övriga versioner ger kursmaterialet möjligheter att hålla kursen under två på varandra följande dagar, på två dagar med en eller två veckors mellanrum eller fyra halvdagar eller kvällar med några dagars till en veckas mellanrum. Orsaken till att MHFA-Y är två timmar längre än övriga versioner är att det i den tillkommer avsnitt om ungdomsutvecklingen, ungdomars sociala sårbarhet och utsatthet, vårdnadshavares och samhällets ansvar för unga samt ätstörningar. Kunskapsmaterialet är utarbetat med inriktning på ungdomar år men med tanken att det även ska kunna ge 6

8 stöd i bemötandet av unga vuxna. I viss mån ger kunskaperna också stöd i att förstå och bemöta yngre barn även om programmet inte är utarbetat med den inriktningen. Kurser i MHFA i alla dess versioner består av, förutom kunskapsgenomgångar (inklusive illustrerande filmer) där deltagarna också kan dela med sig av sina egna erfarenheter och kunskaper till varandra, övningar och reflektion i olika gruppkonstellationer. Inom faktaområdet psykisk ohälsa tas huvudsakligen depression, ångesttillstånd, traumatiska händelser, ätstörningar, sjukdomar av psykotisk valör, substansbruksyndrom, självskadebeteende, suicidalitet och våldsamt beteende samt bemötande vid akuta kristillstånd i samband med dessa former av psykisk ohälsa och social utsatthet hos ungdomar upp. Den röda tråden i MHFA är att lära sig tänka utifrån en handlingsplan i fem steg som startar i att våga ta kontakt och att ställa frågor om psykisk hälsa och även om självmordstankar om man uppfattar att någon är i risk. Vidare att våga göra sin bedömning som medmänniska och ställa in sig på att lyssna och bemöta så att förutsättningar för att kunna hjälpa på plats och att kunna informera om möjligheter till hjälp och behandling skapas. Med detta som grund kan den som vill hjälpa sen lättare uppmuntra de som visar sig behöva professionell hjälp att också söka sådan och att också söka andra stödresurser. Denna handlingsplan med dess ledord och den akronym de bildar (figur 1) är det som nära nog alltid upplevs som mycket användbart och betryggande när man tar steget att öppna sig för att inte bara förstå mer om psykisk sjukdom och psykiska olycksfall utan att också tänka sig att man själv skulle kunna, genom kunskap, beredvillighet och mod, göra en hjälpande insats för en medmänniska. Utbildningen gör från början klart distinktionerna mellan att handla och att behandla samt att kursen inte går ut på att man ska ställa diagnoser eller göra behandlande insatser. Ett genomgående tema för utbildningen är bemötandekunskap och att bemötande är något man medvetet utvecklar i samarbete och kommunikation med den som man vill hjälpa. De grundprinciper för bemötande, samarbete och kommunikation som lärs ut kan närmast liknas vid de som ligger till grund för den idag brett spridda och tillämpade samtalsmetoden Motiverande samtal (Motivational Interview, MI). Figur 1. Akronym som används vid utbildningen Första hjälpen till psykisk hälsa 7

9 VETENSKAPLIG UTVÄRDERING OCH SEDVANLIG UTVÄRDERING Vid kontakter mellan NASP samt den vid föregående pilotstudie (bilaga 2) utförande institutionen Centrum för Evidensbaserad Psykosocial Intervention (CEPI) och myndigheten för Vårdanalys (VA) framkom att någon planering eller finansiering för en effektutvärdering av MHFA-Y inte fanns. En vetenskaplig enkätstudie av effekter har dock genomförts av de som utbildades i Jönköpings län (167) under hösten 2013 i form av en 30-poängs examensuppsats vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet (bilaga 6). Denna utvärdering har skett med de instrument som använts vid tidigare studier av MHFA och som användes vid pilotstudien av vuxenversionen inom Västra Götaland (bilaga 1). Resultatet visade att deltagarna efter genomgången kurs hade signifikant förbättrade attityder och kunskaper samt hade erbjudit hjälp i ökad utsträckning till personer med psykisk ohälsa. Reservation angavs för kort mellanliggande tid mellan enkät före och efter utbildningen. Resultaten diskuteras utifrån teorier om begreppen mental health litteracy och åskådaringripande. Studien innehåller också en genomgång av den tidigare internationella forskningen på MHFA och MHFA-Y. Samtliga kursgivare har låtit kursdeltagarna fylla i enkla utvärderingar eller tagit emot muntliga synpunkter vars utfall summeras i projektledarnas rapporter (v g se bilagorna 7, 8). Utvärderingarna är övervägande positiva till utbildningen och förordar spridning. Även personer med yrken som medför större förkunskaper rapporterar i betydande utsträckning ett avgörande värde med kurserna. Framförallt är det bemötandekunskapen baserad på den handlingsplan man får lära sig i Första hjälpen till psykisk hälsa, tillsammans med basala kunskaper om psykisk sjukdom och akuta krissituationer, som lyfts fram som avgörande för att man ska kunna upptäcka behov av insatser och känna trygghet i att kunna göra sådana. I slutrapporten från NSPH beskrivs exempel på kursdeltagare som under pågående kurs kom på att personer i deras närhet var i behov av hjälp och att man sedan också rapporterat till kursledare att man gjort insatser (bilaga 8). När det gäller svårigheter med projektet och programmet MHFA-Y så har det till exempel handlat om att få till stånd utbildningar såväl när det gäller att frigöra tiden som att klara av förberedelser och praktiska arrangemang. Vidare har det handlat om önskemål om ytterligare anpassning av utbildningens innehåll. Önskemålen varierar från ökat inslag övningar och rollspel på bekostnad av faktagenomgångar till förtydligad, utvidgad eller fördjupad faktakunskap. DISKUSSION UTIFRÅN ERFARENHETER AV PILOTSTUDIER AV MHFA - MÖJLIGHETER MED BEFOLKNINGSINRIKTAD UTBILDNING Värt att notera är att projektledare och instruktörer verksamma med de tre nu existerande versionerna av MHFA (inriktningarna mot vuxna, unga respektive äldre) genomgående rapporterar att efterfrågan har varit och fortsatt är stor för att få till stånd 8

10 första hjälpen-utbildningar. Detta avspeglar sig också i en utbredd strävan hos instruktörer inom de tre versionerna av MHFA i Sverige att erhålla utbildning inom de övriga inriktningarna för att kunna möta efterfrågan. Väsentligt är också att beakta vad som på goda grunder kan antas följa med det tänkta syftet och framtidsperspektivet att individer och samhället som system, i större utsträckning och tidigare skulle upptäcka och agera vid psykisk ohälsa och därmed rädda såväl liv som livskvalitet. Proportionellt till graden av en sådan utveckling skulle fler människor behöva vård inom första linjens och specialistnivåns psykiatriska vård. När erfarenheten i enskilda vårdkontakter är att sjukvården ofta inte visar sig vara dimensionerad, organiserad eller kunnig för att ta emot eller hantera personer med psykisk ohälsa eller psykiska kristillstånd har många deltagare upplevt att det fjärde handlingssteget av fem i Första hjälpen till psykisk hälsa, att Uppmuntra personen att söka professionell hjälp, kan kännas svårt att våga lita på och att genomföra. Utveckling av sjukvården för psykisk ohälsa är ju en av många anpassningar av samhället som tillsammans med utveckling av attityder och enskilda människors förhållningssätt måste till, om antalet självmord och den psykiska ohälsan ska påverkas i statistiskt märkbar utsträckning. Det torde då inte vara en överdrift att anta att om samhället ska klara att åta sig att utforska och påverka alla väsentliga faktorer inom olika områden som påverkar den psykiska sjukdomsbördan - och därmed också självmordsfrekvensen och den allmänna överlevnaden i psykisk sjukdom - så kommer ökad kunskap om bemötande av medmänniskor med psykisk ohälsa tillsammans med basala kunskaper om psykiska sjukdomar och kristillstånd vara en förutsättning hos beslutsfattare, professionella nyckelgrupper och privatpersoner. Behovet av att fortsätta att satsa på att hitta sätt att tillämpa Första hjälpen till psykisk hälsa, eller framtida program med motsvarande internationellt baserade evidens, är något som många deltagare i denna pilotstudie (liksom i den föregående studien gällande vuxenversionen, bilaga 1) har varit angelägna att framföra. Man uttrycker också uppfattningen att de satsningar som görs i det breda perspektivet för att förebygga psykiska olycksfall och att möta psykisk ohälsa är mycket små i förhållande till vad som vore möjligt att göra och i förhållande till hur kraftfulla satsningar som gjorts och görs för att rädda liv i vägtrafiken och inom somatisk sjukvård. Inom Statens Kommuner och Landstings (SKL) arbete för att höja kvaliteten och säkerheten inom sjukvården pågår en satsning på de äldres psykiska hälsa. Som ett led i detta beställde SKL 2013 från NASP en Första hjälpen till psykisk hälsa med inriktningen äldre (MHFA-Ä) med en planerad spridning bland professionella inom vård och omsorg om äldre i hela landet. Versionen som ännu är unik för Sverige, har utvärderats med positivt resultat på alla undersökta aspekter och då även att faktiskt ha erbjudit hjälp (bilaga 3). Den sammantagna erfarenheten av de nu tre versionerna av MHFA för vuxna, unga och äldre som finns i Sverige är att programmet och utbildningsmodellen har mycket att tillföra såväl professionella som inte hör till specialistnivån inom psykiatrisk vård som privatpersoner. Slutsatser som kan dras för den fortsatta tillämpningen av MHFA i Sverige är dock att det är nödvändigt att skilja mellan satsningar och utbildning som riktar sig till personer som ska ha möjlighet att använda kunskapen i sin professionella vardagsgärning 9

11 och personer som ska använda den i första hand som privatpersoner. Ingången i och resultatet av utbildningen blir olika beroende på i vilken kontext man som deltagare intresserar sig för och tänker sig att använda kunskapen. Erfarenheter från föreliggande pilotstudie visar också att riktningen och upplägget av kursens innehåll behöver anpassas till graden av förkunskaper och till yrkesrollen om kursen ges till en grupp professionella. En uppdelning, med åtföljande prioritering av samhällets satsningar och ansvar för den befolkningsinriktade utbildningen, behövs i två spår. Uppdelning i satsning på utbildning för professionella respektive för allmänheten ser ut att vara nästa steg att ta ställning till i övervägandet av hur MHFA kan användas i det fortsatta arbetet med att förebygga psykisk ohälsa och självmord. En svårighet med MHFA och med att kunna lära ut något verkningsfullt förebyggande om psykisk ohälsa och självmord, är att det tar betydligt längre tid och kräver mer av kunskap, reflektion och känslomässig utmaning än vad som är normalt för andra första hjälpen-kurser. Att frigöra timmar är ofta organisatoriskt svårt och kostsamt. Därför är ett annat utvecklingssteg att pröva möjligheten att, som ett alternativ, ge kursen i två delar (6-8 timmar). En grundläggande del och en fördjupande, utan krav på men med en stark rekommendation att man ska skapa möjlighet för att ge den fördjupande delen i ett senare skede. Vissa fördelar kan finnas med ett sådant förfarande då reflektioner över och erfarenheter av tillämpningen av kunskaperna finns att bygga på när del två väl erbjuds. Vid fortsatta statligt finansierade satsningar på MHFA i dess olika versioner, oavsett om det sker i uppdelade spår för professionella respektive allmänheten och oavsett om man gör det i hela utbildningar eller som i detta förslag i två delar, är det av största vikt att tillräckligt utrymme avsätts för grundlig vetenskaplig effektutvärdering för att fastställa bästa möjliga sätt att tillämpa utbildningsprogrammet. För bedömning av utvecklingsmöjligheter av utbildningsmodellen MHFA ska man känna till att certifierade instruktörer som inte håller tre kurser per år förlorar sin certifiering för att hålla utbildningsprogrammet. Instruktörer som inte har eller upprätthåller sin kapacitet att undervisa enligt modellen kommer inte kunna fortsätta vara verksamma. MÖJLIGHETER TILL RIKTADE FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER I SKOLAN FÖR ATT UPPTÄCKA OCH HJÄLPA UNGDOMAR I RISK I utvärderingar och i det direkta arbetet med pilotstudien har en unik möjlighet funnits att ta del av erfarenheter och uppfattade behov inom skolans värld för att bättre kunna möta ungas psykosociala behov. Att stärka det psykosociala vuxenstödet och öka beredskapen att upptäcka och hjälpa barn och ungdomar i många skolor skulle kunna ske genom att införa en övre gräns för antalet elever per skolkurator respektive skolpsykolog. Vidare bör krav införas på att relevant utbildning ska krävas för att vara skolkurator (till exempel socionom, socialpedagog och behandlingspedagog med inriktning på barn och unga). Att införa att tillgång till skolpsykolog även ska finnas på gymnasienivån är ytterligare en önskad förbättring av säkerheten och kvaliteten i det psykosociala stödet i skolan. 10

12 Att införa livskunskap på schemat i skolan är en annan starkt efterfrågad åtgärd. Att med evidensbaserade material i detta ämne ge en möjlighet att ta upp olika former av psykisk ohälsa samt framförallt att lära ut medvetenhet om social problemlösning, psykisk hälsa och relevant egenvård är en möjlighet som nu håller på att öppna sig. I lärarutbildningarna bör vidare finnas obligatoriska delar rörande psykisk sjukdom, psykiska kristillstånd, psykiska funktionsnedsättningar och bemötandekunskap. För redan tjänstgörande lärare bör skolor uppmanas att ge kompletterande utbildning. Här är den förmedlade erfarenheten från kursgivarna inom den härmed avslutade pilotstudien av MHFA-Y att denna utbildning är mycket lämplig för och uppskattad av lärare. Att erbjuda ungdomsversionen av Första hjälpen till psykisk hälsa till lärare och personal i skolan är en möjlig riktad åtgärd för att ge nödvändig kunskap till den största kategorin vuxna som kan se och stödja ungdomar utanför familjen. Detta är några förslag på åtgärder för att genom skolan och elevhälsovården kunna, delvis med stöd av redan tillgänglig evidens och utan att evidens talar emot förslagen, tidigare upptäcka och hjälpa utsatta ungdomar i risk. Danuta Wasserman Gergö Hadlaczky Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) vid Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting 11