FJÄRILAR I BONDENS LANDSKAP

Transkript

1 FJÄRILAR I BONDENS LANDSKAP 1

2 Broschyren är framtagen av länsstyrelsen i Östergötlands län med hjälp av medel inom informationskampanjen Levande Landskap. Kampanjen Levande Landskap pågår och ingår i det av EU och Sverige gemensamt finansierade Miljö- och Landsbygdsprogrammet (LBU). Levande Landskap är en bred satsning på kostnadsfri utbildning och rådgivning till lantbrukare och andra som är verksamma inom jordbruket. Kampanjen handlar om hur jordbruksdriften påverkar naturoch kulturvärden i markerna och vad var och en kan göra för att bevara dessa värden. Målet är att i Sverige nå lantbrukare och andra verksamma inom jordbruket varje år. Utbildningen och rådgivningen ska komplettera andra miljöåtgärder för att nå de nationella miljökvalitetsmålen, framförallt målet Ett rikt odlingslandskap. Låter det intressant? Vill Du veta mera? Kontakta länsstyrelsen för att få reda på vilka kurser som erbjuds eller boka tid för en enskild rådgivning på Din gård. K-O Bergmans Natur & Bild Älggräsfjäril på älggräs Ansvarig utgivare: Länsstyrelsen i Östergötlands län Text och layout: Veronica Axelsson och Marcelle Denzer Referensgrupp: Kjell Antonsson, Karl-Olof Bergman, Susanne Boe Skåmedal, Carina Greiff Andersson och Håkan Ignell Omslagsfoto: Karl-Olof Bergman/K-O Bergmans Natur &Bild samtliga foton. Från vänster påfågelöga, ängsblåvinge och allmän bastardsvärmare. Illustrationer: Gebbe Björkman s 2 (nedre), 3, 8, 15 och 18, Nils Forshed s 4 (övre, nedre), 6-7, 14 och 16. Foto: Veronica Axelsson s 16 (nedre t h), 17 (övre t h), 18 (mitten), Karl-Olof Bergman/K-O Bergmans Natur & Bild s 5 (övre, nedre t h), 8 (övre), 13 (båda), 14, 15, 16 (övre t h), 17 (nedre t h), 19 (t h), Peter Dahlström s 5 (nedre t v), Göran Engqvist s 18 (överst), Per Folkesson s 17 (nedre t v), 18 (nedre), Håkan Ignell/Calluna bild s 8 (nederst t h), Linda Svensson s 19 (t v). Mittdelen, är ett utdrag ur Dagfjärilar i Östergötland, färgbilder och inventeringshandledning, Entomologiska Föreningen Östergötland Arbestämningsfoton, mittdelen: Reine Andersson/EU & i Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög Upplaga: ex ISBN:

3 Fjärilar i bondens landskap En grobladsnätfjäril slår sig ned i en lysande gul fibbla, en liten tåtelsmygare doppar sin långa sugsnabel i en klöverblomma och en stor orangesvart pärlemorfjärilshona susar förbi i jakt på en lämplig viol att lägga ägg på. En svensk hagmark full av blommor, sjuder av liv och bjuder inte bara på blomsterprakt utan även på en imponerande rikedom av fjärilar i olika färger och former. Cirka 2/3 av våra dagfjärilar hör hemma i ängs- och hagmarker. Sedan 1940-talet har antalet fjärilar minskat oroväckande i hela Europa. I ett europeiskt perspektiv är Sveriges odlingslandskap mycket rikt på både arter och livsmiljöer för fjärilar. Här finns blomsterrika ängar, vackra hagar och åkermark; miljöer som i sin tur innehåller värdefulla småbiotoper som stenmurar, odlingsrösen, åkerholmar, gamla träd, buskar, hamlade träd, småvatten, åkerrenar och diken. Men även det svenska landskapet har utarmats. Steget från ett traditionellt, småskaligt jordbruk till dagens stora, rationaliserade lantbruksföretag har lett till att en del av variationen i landskapet har gått förlorad. De värdefulla miljöer som finns kvar är i regel små och ligger ofta långt ifrån varandra. Fjärilarna är en grupp som drabbats hårt av dessa förändringar. Blomrika marker bäst Sverige har fortfarande ett imponerande antal fjärilar. Av landets 121 dagaktiva fjärilsarter (grupperna dagfjärilar, bastardsvärmare och dagsvärmare) är 37 arter med på listan över hotade arter och flera av de övriga arterna har minskat kraftigt. Forskningsrapporter har visat att huvudorsaken till fjärilarnas tillbakagång är att deras livsmiljöer försvinner. De dagaktiva fjärilarna har sin största artrikedom på ogödslade busk- och blomrika marker. Här finns en rik örtflora, där larverna kan finna föda och nektarfyllda blommor åt de vuxna fjärilarna. Den största enskilda orsaken till tillbakagången tros vara att 82 % av Sveriges ängs- och hagmarker har försvunnit sedan De ängs- och hagmarker som finns kvar, är därför extra viktiga att sköta, för att bevara en rik natur till framtida generationer. Fjärilarna är en självklar och vacker del av den naturen som är värd att värna om. En del gillar läget Det finns fjärilsarter som gynnats av sentida landskapsförändring. Dit hör de arter som lever på växter som klarar människans omvandling av landskapet. Till exempel trivs brännässlor bra i de näringsrika miljöer som blivit allt vanligare, vilket gynnar nässelfjäril, påfågelöga och vinbärsfuks som alla har brännässlan som värdväxt. Andra arter som gynnats är rovfjäril, kålfjäril och rapsfjäril som trivs i miljöer med stora sammanhängande åkerområden. Var levde dagfjärilarna innan människans boskap fanns? Varför hyser hävdade gräsmarker en sådan mångfald av arter? Forskning har visat att många av de växt- och djurarter som lever i dagens odlingslandskap troligen är anpassade till en miljö skapad av stora växtätare som för länge sedan utrotats av människan. Där hjordar av uroxe, jättehjort och skogselefant drog fram skapades en variationsrik miljö bestående av gläntrika, halvöppna skogar och öppna, betade gräsområden. I ett sådant landskap skapas en miljö med varierande gräshöjder, olika grad av solbelysning och vindskydd som ger utrymme åt en mängd arter. Sedan dessa stora växtätare dog ut, har människans boskap tagit över deras roll i naturen och under tusentals år upprätthållit ett liknande landskap med bl a naturbetesmarker. I takt med att antalet betesdjur minskar, hotar denna naturtyp att på sikt försvinna. Hur står det till med våra fjärilar? Rovfjäril på raps Det är endast i England och Holland som kartläggning och övervakning pågått så länge att det går att sätta siffror på förändringarna av antalet fjärilar. England har förlorat fyra arter det senaste seklet och 44 av de 55 kvarvarande arterna har minskat i antal. I Holland är situationen ännu värre. Av totalt 71 arter har 36 minskat och 15 dött ut. Än så länge är situationen i Sverige inte lika allvarlig. Flera av arterna som dött ut från Holland finns fortfarande kvar i Sverige. Vi har hittills förlorat en art (tryfjäril). 31 dagfjärilsarter finns dock på listan över hotade arter i Sverige. Tre av dem bedöms som akut hotade och riskerar att försvinna från landet inom en snar framtid. 3

4 Citronfjärilen är en av våra första vårfjärilar eftersom den övervintrar som fullbildad fjäril. På våren ägnar den sig åt parning och lägger sina ägg på brakved där larven sedan utvecklas. Den nya generationen citronfjärilar kläcks under sensommaren. För att äta upp sig inför vintervilan besöker de nektarrika blommor i trädgårdar, betesmarker och bryn. Varför är fjärilarna sårbara? Fjärilarnas biologi Fjärilar (på vetenskapligt språk Lepidoptera som betyder fjällvinge ) har under alla tider väckt vårt intresse mycket tack vare att de är vackra och färggranna samtidigt som de är relativt lätta att känna igen. Fjärilen genomgår under sin livstid olika utvecklingsstadier; ägg, larv, puppa och fullbildad fjäril. Efter att de vuxna djuren parat sig, letar honan upp lämpliga värdväxter för sin avkomma. Äggen läggs antingen ett och ett eller i klump, på eller intill värdväxten så att de nykläckta larverna snabbt kan nå sin födokälla. Larven är helt inriktad på att äta och växa. För att kunna växa måste larven ömsa skinn flera gånger. Vid den sista skinnömsningen förvandlas larven till en puppa och inuti den händer stora saker. Alla larvens organ löses upp, omplaceras och bildar en helt ny varelse. Fjärilens ben, vingar, sugsnabel och kropp bildas inne i puppan. Omvandlingen från puppa till fjäril tar i regel några veckor. Pupporna placeras på skyddade platser och är välkamouflerade. De hittas ofta vid växter, stenmurar, husväggar eller direkt på marken. Ur puppan kläcks slutligen den färdiga fjärilen. Vingarna på nykläckta fjärilar är små, mjuka och hopknycklade och de måste först pumpa ut blod i dem för att de skall växa till full storlek. När vingarna har torkat blir de starka och lätta och den unga fjärilen kan svinga sig ut i luften för första gången. För att bli sexuellt aktiva behöver en del fjärilsarter en övervintring. De måste därefter under våren äta upp sig innan de kan fortplanta sig. Andra fjärilsarter söker så fort de kan flyga efter artfränder att para sig med och så börjar livscykeln på nytt igen förklarar deras sårbarhet Eftersom fjärilen genomgår många olika utvecklingsstadier är den beroende av en variationsrik närmiljö. Särskilt larvstadiet är känsligt, eftersom larverna hos olika fjärilsarter ofta är knutna till endast en eller ett fåtal växter, s k värdväxter. De olika fjärilsarterna har specifika krav på sin värdväxt. Enbart förekomst av värdväxten räcker dock inte. Forskning visar att växten också måste finnas på rätt plats och ha en för arten lämplig sammansättning av näringsämnen. Årsvariationen påverkar hur väl den nya fjärilsgenerationen lyckas med sin utveckling. För att inte riskera Berggräsfjäril Bpå stenmur 4

5 att fortplantningen misslyckas under ett år måste riskerna spridas, vilket sker genom att äggen läggs på värdväxter som står i olika grader av solbelysning, markfuktighet m m. Värdväxten måste därför vara tillräckligt vanligt förekommande i fjärilens närmiljö. Kalla, blöta somrar överlever ägg och larver i regel bäst på växter som står mera solexponerat, medan det under varma, torra somrar är viktigare med växter som står i halvskugga där ägg och larver skyddas från uttorkning. Även de vuxna fjärilarna är kräsna. De flesta arter kräver varma, solbelysta, vindskyddade gläntor i brynzoner, lövskogar och buskrika hagmarker, vilket delvis har sin förklaring i att fjärilen är ett växelvarmt djur. För att bli aktiv behöver fjärilen en omgivande minimitemperatur på ca +15 C. Den utnyttjar sina stora vingar som solfångare för att uppnå en optimal kroppstemperatur på 30 till 35 C. Solvarma stenar, stenmurar, odlingsrösen m m är viktiga småbiotoper med tanke på fjärilens värmebehov. På grund av fjärilens lätta kropp har den svårt att flyga där det är blåsigt och föredrar därför vindskyddade platser. För att en hagmark ska hysa ett stort antal olika fjärilsarter måste den bl a innehålla en variation av olika gräslängder. I kantzoner mot stenar och buskar fredas många växter från betesdjuren, vilket skapar en övergångszon med lite högre vegetation. Dessa zoner är värdefulla för många fjärilsarter vid bl a födosök och övervintring. En kortbetad grässvål är också viktig eftersom vissa fjärilar som t ex den allmänna ängssmygaren är beroende av kortbetat gräs och ett varmt mikroklimat för att lyckas med sin fortplantning. Larv av påfågelöga som kalasar på en nässla Öppna fjärilsrestaurang! Det finns flera enkla sätt att förvandla gårdsmiljön till en attraktiv livsmiljö för fjärilar. Genom att erbjuda en uppsjö av doft- och nektarrika växter som t ex buddleja, kardvädd, kungsmynta, rysk martorn, röd rudbeckia och hampflockel kan man locka till sig de kräsna skönheterna. Det är bra att plantera växter med olika blomningstid. Särskilt vårblommorna är betydelsefulla för de fjärilar som övervintrar som fullbildade fjärilar och ibland vaknar redan i februari-mars. Plantera helst växterna i sammanhängande partier så att fjärilarna lätt hittar dit. Blommorna bör stå soligt och skyddade från vind. Röda, violetta och gula blommor är populärast. Vitlysing är populär hos fjärilarna. Vill man erbjuda fjärilarna mer än bara nektar, är det spännande att plantera växter för deras larver. Med lite tur kan man få uppleva hela livscykeln från larv till fjäril. En växt som inte odlas, men som ändå finns på de flesta gårdar, är brännässlan. På den utvecklas larverna till vinbärsfuks, påfågelöga och nässelfjäril som är några av våra vanligaste fjärilar. Låt därför gärna en rugge med nässlor stå kvar på någon solbelyst del av gården. Amiral på tagetes En gårdsmiljö som lockar många fjärilar är ofta även attraktiv för andra pollinerande insekter, vilket kan bidra till bättre skördar! Undvik att använda bekämpningsmedel i gårdsmiljön eftersom det dödar fjärilslarver och andra nyttoinsekter. 5

6 1 4 Det idealiska fjärilslandskapet Bilden visar hur ett idealiskt landskap för fjärilar kan se ut. Ett mosaikartat, variationsrikt landskap erbjuder en mängd olika småmiljöer och ger livsrum åt en mångfald av svampar, växter och djur. Texterna beskriver några av småmiljöerna och deras funktion för fjärilarna. tätt intill buskar och träd. Tack vare detta, tillåts många örter och gräs att gå upp i blom och kan därmed tjäna som nektarkällor för de fullbildade fjärilarna och värdväxter för larverna. I buskrika marker finns ofta grodbladsnätfjäril och olika arter av pärlemorfjärilar. 1. Brynmiljöer Brynet bildar i många fall en övergångszon mellan skog och öppen mark. I det idealiska brynet finns ofta en mångfald av olika fruktbärande och blommande busk- och trädslag. Bryn i anslutning till ogödslade hagmarker kan dessutom hysa en artrik hävdgynnad flora. Särskilt betade bryn får en för fjärilar gynnsam struktur, eftersom djurens tramp och betespåverkan gör att det bildas solbelysta, vindskyddade rum bland buskar och träd. Björksnabbvinge och skogsvitvinge är två arter som ofta påträffas i brynzoner. 2. Buskskikt och grässvål En mosaik av buskar, öppna ytor och träd skapar en mängd värdefulla tillhåll för fjärilar och andra insekter. Bäst för fjärilarna är samlade grupper eller sammanhållna stråk med buskar som slingrar sig genom hagen. Dessa ger bra vindskydd samtidigt som ljuset släpps ner till marken. Djuren har svårt att beta En hage med ett varierat betestryck - där kortbetade partier blandas med lite högre vegetation - kan tillfredsställa behoven för många fjärilsarter. Allmän ängssmygare kräver en kortbetad grässvål, medan de flesta andra arter föredrar en något högre vegetation under sommaren. 3. Fuktstråk och småvatten Fuktstråk och småvatten har en speciell, fuktanpassad flora med t ex ängsbräsma, älggräs och kärrsilja som är viktiga värdväxter för fjärilar. Till exempel lever larverna till den vackra makaonfjärilen på kärrsilja och strätta. Vegetationen på fuktiga marker betas ofta inte ner lika hårt, vilket är positivt med tanke på fjärilarnas miljökrav. Betestrycket får dock inte bli alltför svagt eftersom man då riskerar att sly och tuvtåtel konkurrerar ut många arter. Sandiga, gärna flacka strandzoner besöks av törstiga fjärilar under varma sommardagar. En art som ofta förekommer i denna typ av miljö är vitfläckig guldvinge. 6

7 Torra marker En del fjärilar är knutna till värd- och nektarväxter som trivs på riktigt torra och magra marker s k torrängar. Torrängar förekommer t ex där berghällar går i dagen och det omgivande jordtäcket är tunt samt i grusåslandskap. Speciellt goda egenskaper har sydvända sluttningar. Många gånger är grässvålen gles och det förekommer inslag av blottad sand. Vanliga växter på dessa marker är smultron, femfingerört, solvända, viol, käringtand och fårsvingel. Exempel på fjärilsarter som man kan träffa på här är kattostvisslare, liten blåvinge och skogssmygare. 5. Grusvägar med blomsterrika vägrenar Grusvägar som löper genom landskapet kan erbjuda en uppsjö av lämpliga småmiljöer som t ex blomrika vägrenar, vattenpölar och solvarma grusytor. Grusvägar kan tjäna som värdefulla stråk som knyter samman olika miljöer värdefulla för fjärilar, s k spridningskorridorer. Aspfjäril ses ofta sitta på fuktiga grusvägar. 6. Stenmurar, odlingsrösen och gravar Fjärilar värmer sig gärna på solbelysta stenar. Stenmurar, odlingsrösen och gravar som huvudsakligen är fria från träd och buskar, fyller därmed en viktig funktion för fjärilarna. En art som ofta sitter på stenarna och värmer sig är vitgräsfjärilen. Fjärilarna kan dessutom övervintra i utrymmet mellan stenarna. Runt röset eller intill stenmuren kan det finnas en artrik flora där fjärilarna kan hitta föda. 7. Åkrar och kantzoner Extensivt hävdade gräsmarker som t ex åkerholmar, skogskanter, diken och gräsområden i anslutning till betesmarker m m, utgör betydelsefulla miljöer för fjärilar. Områdena kan ofta nyttjas som spridningsmiljöer och hjälpa till att binda samman fjärilens splittrade landskap. I den höga vegetationen kan både larven och den vuxna fjärilen söka föda, samtidigt som den ger ett bra skydd mot rovdjur. Ett fåtal fjärilsarter gynnas av det moderna jordbrukets monokulturer. Till exempel trivs rovfjäril, kålfjäril och rapsfjäril bra i de stora, gula rapsfälten. 8. Gårdsmiljön En variationsrik gårdsmiljö med blomsterrabatter, buskar och skräpytor med nässlor utnyttjas gärna av fjärilar, som till exempel påfågelöga och nässelfjäril. Trädgårdar kan i viss mån fungera som spridningsmiljöer. 7

8 Makaonfjäril eller kattostvisslare? Med hjälp av fjärilsbilderna på de följande fyra sidorna kan du artbestämma flertalet av de dagaktiva fjärilsarter som du träffar på i odlingslandskapet. För att säkert kunna artbestämma en fjäril måste man se vingarnas ovan- och undersida. Bilderna är gjorda så att det vänstra vingparet står för fjärilens ovansida och det högra vingparet för undersidan. Fjärilens storlek visas dels genom att storleken anges i texten och dels genom att storleken på bilderna är något anpassade till deras verkliga storlek. I texterna anges bl a flygtid, flygsätt, larvens värdväxt och typiska kännetecken. I de flesta fall är det inte så svårt att artbestämma fjärilar, men det finns undantag. För att med säkerhet kunna artbestämma blåvingar, pärlemorfjärilar och nätfjärilar måste man alltid titta på vingarnas undersidor. När och var? Fjärilarna hör verkligen sommaren till. De flesta arter har sin mest aktiva flygtid någon gång mellan maj och augusti. De dagaktiva fjärilarna flyger främst under varma, soliga, vindstilla dagar och är då som lättast att få syn på. Blåsiga dagar söker de upp vindskyddade, helst solbelysta, platser som t ex bryn, gläntor och skogsvägar. Fjärilar föredrar miljöer som är rika på blommande örter. Ogödslade, buskbärande hagmarker med ett varierat betestryck är idealiska. Genom att ta reda på viken typ av miljö de olika fjärilarna är knutna till och vilka värdväxter deras larver lever på, går det att dra slutsatser om var i landskapet man bör leta. I många fall räcker det med att gå ut i trädgården om man vill studera fjärilar. På jakt efter fjärilar... Hur? Håv är ett oumbärligt redskap för fjärilsfångst! Den fångade fjärilen kan med fördel föras över till en glasburk. Då går det att studera den i lugn och ro. Det går också bra att använda sig av en kikare med bra närgräns om man vill titta lite närmare på fjärilarna utan att fånga in dem. Puktörneblåvinge på käringtand Bastardsvärmare bra indikatorer för artrikedom Bastardsvärmare är en grupp dagaktiva fjärilar som har drabbats hårt av landskapets förändringar. Sex av landets totalt sju arter är sällsynta. I Östergötland förekommer fem hotade arter smalsprötad-, bredbrämad- och liten bastardsvärmare samt allmän metallvingesvärmare. Bastardsvärmare är knutna till magra, ogödslade och blomsterrika hagmarker med ett inte alltför hårt betestryck. Larverna utvecklas på olika ärtväxter som t ex käringtand, som är knutna till kvävefattiga marker. Ny forskning har visat att bastardsvärmare som grupp kan vara värdefulla indikatorer för hagar som hyser ett stort antal olika fjärilsarter. Där man hittar bastardsvärmare kan man även förvänta sig att hitta en mängd andra fjärilsarter. Bastardsvärmare är lätta att känna igen med sina omisskännliga vingteckningar och deras karakteristiska sätt att flyga. Där bastardsvärmare trivs, förekommer de ofta mycket rikligt, som t ex i de södra delarna av Östergötland. Allmän metallvingesvärmare på åkervädd Bastardsvärmare är till skillnad mot andra fjärilar mycket tröga och orädda. Med sina starka färgteckningar signalerar de till omgivningen att de är giftiga (innehåller cyanid) och att det inte är någon idé att äta upp dem. De är därför enkla att undersöka när de besöker nektarika blommor. Bastardsvärmare är dessutom relativt långlivade och aktiva även när vädret är sämre. På broschyrens framsida, i mitten till höger, finns en bild som visar hur en typisk bastardsvärmare ser ut. 8

9 Kvickgräsfjäril Pararge aegeria Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt i glesa barr- och lövskogar samt gläntor med rik busk- och gräsvegetation. Sitter ofta på solfläckar i små gläntor och skiljer sig från andra gräsfjärilar med sina tydliga ljusa fläckar. Flygtid maj-juni. Kan sällsynt dyka upp i en andra generation i augusti. Larven lever på olika gräsarter såsom bergslok. Pärlgräsfjäril Coenonympha arcania Vingbredd mm. Flyger allmänt i hagmarker, lövskogsbryn och andra gräsmarker. Kan enkelt skiljas från kamgräsfjäril på sina tydliga ögonfläckar och det vita vingbandet på bakvingeundersidan. Skiljs från starrgräsfjäril genom att den översta ögonfläcken på bakvingens undersida ligger innanför det vita vingbandet. Flygtid juni-juli. Larven lever på olika gräsarter. Berggräsfjäril (hane) Lasiommata petropolitana Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på torra steniga marker. Lik vitgräsfjäril men flyger tidigare och är mindre. Ett bra kännetecken är de mörka tvärstrimmorna på framsidans övervingar. Honan har orange markeringar nedanför ögonfläcken på framsidan. Flygtid maj-juni. Larven lever på gräs. Kamgräsfjäril Coenonympha pamphilus Vingbredd mm. Flyger allmänt på de flesta gräsmarker. Oftast mindre än pärlgräsfjäril och saknar dess fläckar på bakvingens undersida. Flygtid maj-september i två generationer. Larven lever på vårbrodd och andra gräsarter. Vitgräsfjäril (hane) Lasiommata maera Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på steniga hyggen och betesmarker. Lik berggräsfjäril men saknar de mörka tvärstrimmorna på framvingarnas översida. Är också större och flyger senare. Har en kraftfull flykt och vilar ofta sittande på någon sten. Honan har mer orange markeringar nedanför ögonfläcken på framsidan. Flygtid juni-augusti. Larven lever på olika gräs. Sandgräsfjäril Hipparchia semele Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt och lokalt på hällmarker och torra magra marker. Allmän vid kusten. Sitter ofta med hopslagna vingar då endast den välkamouflerade bakvingeundersidan syns. Då den skräms upp flyger den snabbt en kort sträcka och sätter sig igen. Flygtid juli-augusti. Larven lever bland annat på fårsvingel. Dårgräsfjäril Fridlyst Lopinga achine NT Storfläckig pärlemorfjäril Issoria lathonia Vingbredd mm. Flyger sällsynt och lokalt i halvöppna lövskogar/hagmarker med ett rikt buskskikt i centrala Östergötland. Ses ofta i en guppande flykt i gläntor längs hasselbuskar. Känns igen på kombinationen av brun grundfärg och de vita markeringarna innanför ögonfläckarna på bakvingens undersida. Flyger i slutet av juni-juli. Larven lever på lundstarr. Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt och lokalt på hällmarker och torra, magra gräsmarker. Skiljs lätt från övriga pärlemorfjärilar på de stora glänsande fläckarna på undersidan. Flyger i två generationer maj-juni och juli-september, den första generationen med få individer. Larven lever på styvmorsviol och åkerviol. Skogsgräsfjäril Erebia ligea Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt i blomrika gläntor samt på hyggen i skogsmark. Ger ett mycket mörkt intryck i flykten. Mer allmän udda år. Flygtid juli-aug. Larven har en tvåårig utveckling och lever på olika gräsarter som t ex hässlebrodd. Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia (hona) Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt i träd- och buskrika hagmarker och glesa lövskogar. Vår största pärlemorfjäril som känns igen på bakvingeundersidans ljusa streck på grönaktig botten. Ivrig nektarsökare och besöker gärna blommande tistlar. Flygtid juli-augusti. Larven lever på olika violer. Luktgräsfjäril (hane) Aphantopus hyperantus Vingbredd mm. En mycket allmän fjäril som förekommer på alla ängsmarker men är vanligast där gräset är högt. Den enda gräsfjäril som saknar teckning förutom ögonfläckar. Honan har ögonfläckar både på över- och undersidan. Flyger ofta lågt och knyckigt över marken. Flygtid juni-aug. Larven lever på olika gräs. Stor pärlemorfjäril Argynnis aglaja Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt i svagt betade naturbetesmarker och andra blomrika gräsmarker.skiljs från allmän pärlemorfjäril och bastardpärlemorfjäril på den grönaktiga undersidan och avsaknaden av rödaktiga ögonfläckar utanför pärlemorfläckarna. Flygtid juli-augusti. Larven lever på olika violer. Slåttergräsfjäril (hane) Maniola jurtina Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på ängs- och hagmarker. Känns igen på den bruna grundfärgen och en enda ögonfläck på översidan. Flyger knyckigt och låter sig falla med hopslagna vingar. Flygtid juni-augusti. Larven lever på olika gräsarter. Allmän pärlemorfjäril Argynnis adippe Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på örtrika gräsmarker och hyggen. Mycket lik bastardpärlemorfjäril men saknar dess bruna skuggning i de tre fälten på bakvingens undersida. Mörkkärnad fläck i diskfältet på bakvingens undersida saknas alltid. Kantbandet är ofta mindre distinkt och kantfläckarna inte lika tydliga och vinkellformade som hos bastardpärlemorfjärilen. Det finns former med och utan pärlemorfläckar av både allmän- och bastardpärlemorfjäril. Flygtid juli-augusti. larven lever på olika violer. 9

10 Älggräsfjäril Brenthis ino Vingbredd mm. Flyger allmänt på fuktiga till blöta gräsmarker, myrar och strandängar. Ett bra kännetecken är det violettbruna bandet kring ringarna på bakvingens undersida. Flygtid juni-juli. Larven lever på hjortron och älgört. Puktörneblåvinge Polyommatus icarus Vingbredd mm. Flyger mycket allmänt på alla typer av blomrika och öppna marker. Känns igen på den svarta fläcken i diskfältet på framvingens undersida. Honorna är bruna med mer eller mindre blå glans från vingbasen. Flyger i mitten av maj-september i två generationer. Larven lever på olika ärtväxter. Brunfläckig pärlemorfjäril Boloria selene Vingbredd mm. Flyger allmänt i friska-fuktiga hagmarker. Lik följande art men med fler pärlemorfläckar på undersidan, tydliga bruna fläckar och distinktare vinklade svarta kantstreck. Flygtid juni-juli. Larven lever på olika violer. Ängsblåvinge Polyommatus semiargus Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på friska till fuktiga blomrika gräsmarker. Känns igen på det mörka intryck som hanens violettblå eller honans brunvioletta färg ger. Honorna liknar liten blåvinge men ängsblåvingen flyger senare från mitten av juni-juli och är större. Båda könen saknar utkantsteckning på undersidan och har endast små svarta fläckar. Larven lever på olika ärtväxter. Prydlig pärlemorfjäril Boloria euphrosyne Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på de flesta typer av ängs- och hagmarker. Är den första pärlemorfjärilen att dyka upp på säsongen. Liknar föregående art men har på bakvingens undersida i mitten av mittbandets gula fläckar endast en tydlig pärlemorglänsande fläck. Har också otydliga svarta kantfstreck jämfört med brunfläckig pärlemorfjäril. Flygtid majjuni. Larven lever på olika violer. Silverfärgad blåvinge (hane) Polyommatus amandus Vingbredd mm. Flyger allmänt på öppna gräsmarker och i skogsbryn. Hanens översida är intensivt blåglänsande medan honan varierar starkt mellan mörkblå översida med orange fläckar till nästan enfärgad brun. Liknar puktörneblåvinge men saknar dess svarta fläck i diskfältet. Hanen har dessutom ett bredare svart kantband. Honan liknar också brun och förväxlad blåvinge men är större, saknar vita fläckar på bakvingens undersida och har reducerade orange fläckar på framvingens undersida. Flygtid slutet juni-augusti. Larven lever på kråkvicker. Hökblomsternätfjäril Melitaea cinxia RR Klöverblåvinge Glaucopsyche alexis NT Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt på torra änsmarker. Dock flyger den lokalt tämligen allmänt. Skiljs lättast från de övriga nätfjärilarna på punkterna på bakvingens översida och på de regelbundna banden med punkter på bakvingens undersida. Flygtid juni. Larven lever på groblad och kämpar. De unga larverna spinner ett gemensamt nät över värdväxten och lever i små kolonier. Vingbredd mm. Flyger sällsynt och lokalt i blomrika gläntor och bryn. Framvingens undersida med grå grundfärg och stora fläckar med vit ring, samt små eller inga fläckar på bakvingen. Bakvingens undersida är också påfallande grönglänsande. Honan har en bredare svart kant på ovansidan men annars är även den blå. Flygtid juni. Larven lever på olika ärtväxter, bl.a. sötvedel. Grobladsnätfjäril Melitaea athalia Förväxlad blåvinge Aricia artaxerxes RR Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på ogödslade gräsmarker. Mycket lik veronikanätfjärilen, men är ofta större och ljusare på framsidan. De två yttre banden på undersidans bakvingar är oftast lika färgade. Om det triangelformade fältet är delat av en svart linje är de två delarna lika färgade. Flygtid juni-juli. Larven lever på kovallarter och kämpar. Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt på öppna och torra gräsmarker. Båda könen med brun ovansida och vanligen några orange fläckar. Skiljs från brun blåvinge och honor av silverfärgad blåvinge på de vita fläckarna på bakvingen. Saknar puktörneblåvingens svarta fläck i diskfältet. Flygtid slutet juni till början augusti. Larven lever på nävor m.fl. och möjligen tillsammans med myror. Allmän/Föränderlig blåvinge Plebeius argus/ idas Vingbredd respektive mm. Flyger tämligen allmänt men lokalt i skogsbygden på torra ljungrika marker, myrar och längs skogsbilvägar. Arterna är mycket svåra att skilja åt i fält. Allmän blåvinge har en tagg i spetsen av framskenbenet som föränderlig blåvinge saknar. Skiljs tillsammans med kronärtsblåvinge ut från övriga blåvingar på raden av blåkärnade fläckar på bakvingens undersida. kronärtsblåvingen är större än dessa båda arter. Honorna har brunaktig översida ofta med orange fläckar runt kanterna. Flyger juni-augusti. Larven lever på ärtväxter tillsammans med myror. Eksnabbvinge (hona) Neozephyrus quercus Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på de flesta platser med ek-bestånd, men är trots detta svår att upptäcka om man inte tittar upp mot trädkronorna. Där ses den varma och soliga dagar bland ekkronorna. Hanen är mycket mörkt blå på framsidan, nästan svart. Känns igen på den grå undersidan med vita streck. Kan förväxlas med blåvingarna, men de senare saknar snabbvingarnas svansutskott. Flygtid juli-september. Larven lever på ek. 10 Tosteblåvinge Celastrina argiolus Vingbredd mm. Förekommer allmänt i träd- och buskrika hagmarker. Saknar orange fläckar och är den första blåvingen på säsongen. Skiljer sig från övriga blåvingar genom de snedställda svarta fläckarna på framvingens undersida. Jämfört med liten blåvinge är tosteblåvingen större och har en tydligt blå översida. Hanens vingöversidor har ett smalare svart kantband än honans. Flygtid april-juni. Larven lever på olika buskar som brakved och skogstry. Björnbärssnabbvinge Callophrys rubi Vingbredd mm. Flyger allmänt i skogsbryn och gläntor. Fjärilen har en snabb flykt och sitter gärna och solar på ett blad. Med sin vackert grönskimrande undersida går den inte att förväxla med någon annan art. Flygtid april-juni. Larven lever företrädesvis på risväxter, bl.a. blåbär.

11 Vitfläckig guldvinge (hane) Lycaena virgaureae Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på blomrika marker. Mycket vacker och nästan självlysande där den brukar sitta och sola sig. Är en mycket god flygare som förflyttar sig snabbt när den blir störd. Flygtid juli-aug. Larven lever på syror. Allmän metallvingesvärmare NT Adscita statices Vingbredd mm. Flyger ganska sällsynt på torra, blomrika ängs- och hagmarker. Den är en ivrig blombesökare och endast aktiv i solsken men lätt att finna ändå med sitt färgsprakande utseende i blommorna. Flygtid juni-juli. Larven lever på syror. Violettkantad guldvinge RR Lycaena hippothoe (hane) Hagtornsfjäril Aporia crataegi RR Vingbredd mm. Fjärilen kan i vissa trakter vara tämligen allmän på fuktiga ängs- och hagmarker. Hanen känns lätt igen på de violettskimrande kanterna på översidan. En god flygare som ofta återvänder till samma plats för att sola sig. Flygtid juni-juli. Larven lever på syror, ormrot och pilört. Vingbredd mm. En stor fjäril som flyger sällsynt men lokalt allmännare vissa år. Flyger i buskrika hagmarker och på hyggen. Honan får efter några dagars flykt genomskinliga vingpartier. Kan eventuellt förväxlas med svartribbad vitvingemätare som inte är någon dagfjäril. Hagtornsfjärilen är dock mycket större och har klubbformade antenner. Flygtid juni-juli. Larven lever på hagtorn och slån. Liten guldvinge Lycaena phlaeas Vingbredd mm. Flyger allmänt på soliga torra marker och hällmarker. Kan vara svår att upptäcka då den flyger snabbt i tvära kast lågt över marken. Den flyger dock oftast kortare sträckor och sätter sig snart för att sola. Undersidans framvinge har stora svarta fläckar och bakvingen saknar nästan fläckar. Flygtid majjuni och juli-oktober i två generationer. Larven lever på bergssyra. Smalsprötad bastardsvärmare Zygaena osterodensis VU Vingbredd mm. Flyger ganska sällsynt på ängs- och hagmarker. Den mörka och röda teckningen hos bastardsvärmarna signalerar att de är giftiga. Alla bastardsvärmare har gått tillbaka mycket på senare tid. Denna art känns igen på på de utdragna röda fläckarna på framvingen. Flygtid juni-juli. Larven lever på ärtväxter. Kålfjäril Pieris brassicae Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt överallt men särskilt i åkerlandskap. Skiljs från rovfjäril på att framvingens svarta fläck når längre ner längs vingkanten, samt att den är större. Honan har två tydliga svarta fläckar på framvingens översida, utöver kantfläcken. Flyger i två generationer maj-juni och juli-augusti. Den andra generationen är talrikast. Larven lever på korsblommiga växter, främst odlade kålväxter. Rapsfjäril Pieris napi Vingbredd mm. Mycket vanlig på alla blommande fält på sensommaren. Honan har två tydliga svarta fläckar på framvingens översida förutom kantfläcken. Skiljs från de övriga vitfjärilarna på sina mörkpudrade vingribbor. Flyger i två generationer, maj-juni och augusti-september. Talrikare andra generation. Larven lever på kål- och senapsväxter. Liten bastardsvärmare Zygaena viciae NT Citronfjäril (hane) Gonepteryx rhamni Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt på varma, blomrika ängs- och hagmarker. Alla bastardsvärmare är flitiga blombesökare och har en långsam ganska trög flykt. Den är mindre än bredbrämad bastardsvärmare och har tunnfjälligare vingar. Den stora röda fläcken näst ytterst är ofta större och mer fyrkantig. Flygtid juli. Larven lever på käringtand. Vingbredd mm. En av våra första fjärilar på våren. Flyger allmänt i öppna skogar, på gräsmarker nära skogar och i skogsbryn. Är en ivrig blombesökare som gärna besöker tistlar. Honan är vitaktig i stället för gul. Flyger i juli-september och efter övervintring i mars-maj. Larven lever på brakved. Allmän bastardsvärmare RR Zygaena filipendulae Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt på blomrika ängs- och hagmarker. Sitter ofta på blommor och är så orädd att den inte flyger, även om man kommer den nära. Den är den enda av bastardsvärmarna som har två röda fläckar längst ut på framvingen. Flygtid juli-augusti. Larven lever på ärtväxter, bl.a. käringtand. Ängs-/Skogsvitvinge Leptidea reali/sinapis Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt i blandskogsmarker, på grusvägar och längs skogsbryn. Nyligen separerade i två arter som tyvärr är omöjliga att säkert skilja åt i fält. Båda arterna har en karakteristisk vek flykt. Känns igen på avsaknaden av markeringar på undersidan och de långsträckta vingarna. Flygtid majjuni. Larven lever på ärtväxter, särskilt gökärt. Bredbrämad bastardsvärmare NT Zygaena lonicerae Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt på lite fuktigare ängs- och hagmarker. Är större än liten bastardsvärmare, är kraftigare färgad och den näst yttersta stora röda fläcken är mindre och mera rundad. Flygtid juli-augusti. Larven lever på käringtand. Aurorafjäril (hane) Anthocharis cardamines Vingbredd mm. Flyger allmänt på blomrika, gärna fuktiga gräsmarker. Hanen är omisskännlig på de vackert orangetecknade framvingarna. Flygtid maj-juni. Larven lever på bl.a. ängbräsma. 11

12 Nässelfjäril Aglais urticae Vingbredd mm. Flyger mycket allmänt i trädgårdar, på odlade marker och längs skogsbilvägar. Flygtid juli-augusti och efter övervintring april-juni. Larven lever på brännässlor. Tåtelsmygare Thymelicus lineola Vingbredd mm. Flyger allmänt på öppna gräsmarker och längs vägkanter. Saknar vingfläckar. Har en snabb svirrande flykt och sveper tätt över marken. Liksom de två följande smygarna sitter den också gärna och solar på blommor med helt utslagna bakvingar och halvt utslagna framvingar, vilket ger ett karakteristiskt utseende. Flygtid juli-augusti. Larven lever på olika gräsarter. Vinbärsfuks Polygonia c-album Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt längs skogsbilvägar, stigar i blandskog och trädbärande hagmarker. Flygtid slutet av juli-september och efter övervintring åter i maj-juni. Larven lever på brännässlor och olika lövträd. Stor ängssmygare Ochlodes faunus Vingbredd mm. Flyger allmänt på öppna gräsmarker och längs vägkanter. Gynnas av högre gräsvegetation. Har gula och mer otydliga fläckar än allmän ängssmygare. Uppträder annars på samma sätt som tåtelsmygaren och allmän ängssmygare. Flygtid juli-augusti. Larven lever på olika gräsarter. Påfågelöga Inachis io Allmän ängssmygare Hesperia comma NT Vingbredd mm. Flyger allmänt på blomrika marker, i trädgårdar och på odlade marker. Flygtid augusti-oktober och efter övervintring april-juni. Larven lever på brännässlor. Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt på torra, varma och betade gräsmarker. Är trots namnet inte vanlig. Har silveraktiga och kraftigt markerade fläckar på bakvingens undersida. Uppträder på samma sätt som de två föregående arterna. Flygtid juli-augusti. Larven lever på fårsvingel där plantorna helst skall omges av blottad jord. Tistelfjäril Vanessa cardui Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt på torra gräsmarker med tistlar men även allmänt blomrika miljöer kan dra till sig tistelfjärilar, t.ex. lusernvallar. Immigrerar från Sydeuropa på våren och lägger ägg här och varierar därför starkt i antal olika år. Pupporna kläcks i augustiseptember. Larven lever på tistlar och brännässlor. Skogssmygare Erynnis tages Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt i skogskanter, torra gräsmarker och enbuskmarker. Sitter gärna still på marken och solar sig, flyger vid upptäckt snabbt vidare. Flygtid maj-juni. Larven lever på käringtand. Amiral Vanessa atalanta Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt längs bryn, i trädgårdar och längs skogsbilvägar. Immigrerar från Sydeuropa på våren och lägger ägg här och varierar därför starkt i antal olika år. Brukar vara mer allmän än tistelfjärilen. Larven lever på brännässlor. Kattostvisslare Pyrgus malvae Vingbredd mm. Flyger allmänt på torra gräsmarker i anslutning till bryn och gläntor, längs skogsbilvägar och på kalhyggen. Bakvingeöversidan med tydlig ljus fläck vid diskfältet. Mindre än kattunvisslaren och flyger tidigare. Flygtid maj-juni. Larven lever på malva, fingerört och smultron. Sorgmantel Nymphalis antiopa Gullvivefjäril Hamearis lucina VU Vingbredd mm. Flyger tämligen allmänt längs skogsbilvägar, bryn och gläntor i blandskog. Flygtid augusti-september och efter övervintring april-maj. Kantbandet är gult innan övervintring och vitt efter. Larven lever främst på olika viden (Salix) men även björk, alm och asp. Vingbredd mm. Flyger sällsynt och lokalt i buskrika hagmarker med svag hävd och god tillgång på gullviva. Blir allt sällsyntare. Känns igen på sin litenhet och de två raderna med vita fläckar på bakvingens undersida. Hanarna är mycket revirhävdande. Flygtid maj-juni. Larven lever på gullviva. Aspfjäril Limenitis populi Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt i gläntor och längs grusvägar omgivna av mycket asp. Ses ofta sitta på fuktiga grusvägar tidigt på förmiddagen. En av våra största dagfjärilar. Flygtid slutet av juni-juli. Larven lever på asp. Makaonfjäril Papilio machaon Vingbredd mm. Flyger tämligen sällsynt. Kan påträffas på de flesta marktyper, vanligast kring näringsfattiga sjöar och andra fuktiga områden. Flitig blombesökare. Fjärilen är en mycket skicklig flygare och glidflyger ofta långa sträckor. Omisskännlig. Flygtid maj-augusti. Larven lever på flockblomstriga växter, bl.a. kärrsilja, strandkvanne och strätta. 12

13 Värdefulla strukturer i landskapet Gläntor - en rest av de stora växtätarnas landskap Det forna landskapet bestod troligen av vida sammanhängande lövskogar med ett rikt inslag av gläntor där solälskande växt- och djurarter kunde leva. Gläntor uppstod t ex genom de stora växtätarnas betespåverkan, men även när träd stormfälldes. Landskapet var mycket varierat eftersom gamla gläntor växte igen efter en tid och nya gläntor skapades på andra platser. Detta innebar att gläntornas läge, form och storlek förändrades hela tiden. Gläntornas motsvarighet i dagens landskap finns i form av vindskyddade, solbelysta rum bland buskar och träd i våra hagmarker. Idag är det inte de stora växtätarna som skapar dessa rum utan människan och hennes boskap. Så länge betesdjuren finns kvar, kommer gläntorna att bevaras vilket skapar goda förutsättningar för fjärilarnas fortlevnad. Livsviktiga bryn På många håll utgörs övergången mellan öppen mark och skog av en skarp gräns. Välutvecklade bryn som bildar en mjuk övergång är idag relativt sällsynta. Brynzoner förekommer inte bara i gränsen mellan olika markslag, utan även inom t ex en hagmark. Bryn blir särskilt värdefulla när de betas, då en variation av träd- och buskklädda ytor samt helt öppna ytor skapas. För nektar- och pollenätande insekter har brynen en stor betydelse genom en ofta rik förekomst av blommande träd- och buskar. För att upprätthålla dynamiken i bryn och buskskikt, krävs kontinuerlig skötsel med t ex röjning av sly och granplantor. Spridningsmöjligheter i ett uppsplittrat landskap Det omgivande landskapet kring hagmarken fyller en viktig funktion för fjärilslivet eftersom fjärilarna ursprungligen är anpassade till ett sammanhängande landskap. Människans framfart i modern tid har skapat ett uppsplittrat landskap, där många lämpliga livsmiljöer endast finns kvar som små isolerade öar. Många fjärilar har svårt att lämna sin trygga hemmiljö för att leta upp nya livsmiljöer eftersom de inte är benägna att flyga över okänd terräng. Till exempel så kan en barrskogsplantering förhindra att fjärilarna flyttar sig mellan två närliggande hagar. Bra områden kan därför förbli tomma trots att fjärilarna i teorin skulle kunna flyga dit utan problem. Det finns också en stor risk att hela fjärilsbestånd inom ett område slås ut vid en slumpmässig händelse som t ex en kall sommar. Finns det då inte möjlighet för nya fjärilar att återkolonisera, kan lämpliga livsmiljöer förbli tomma. Fjärilarna är således beroende av att de kvarvarande öarna med lämpliga livsmiljöer, binds samman. Exempel på sammanlänkande miljöer är vägrenar, diken, åkerrenar och åkerholmar. Kattostvisslare Björnbärssnabbvinge Sex förlänger livet......i alla fall för honor inom familjen vitfjärilar! Särskilt utvecklat är detta hos de vanligt förekommande arterna raps- och rovfjäril. Forskning har visat att en rapsfjärilshona som parar sig flera gånger lägger fler ägg och lever längre än en hona som endast parar sig en gång. Vid parningen levererar hanen ett energipaket (på vetenskapligt språk spermatofor) som består av sädesceller och en stor mängd näring som honan kan leva gott på. Energipaketet som hanen levererar kan utgöra upp till en femtedel av hanens kroppsvikt. 13

14 I en igenväxande betesmark trängs ljusälskande och hävdberoende växter och djur undan pga den ökande beskuggningen. Kulturlämningar skyms av träd och buskar. Skötsel som gynnar en rik fjärilsfauna Det krävs en del eftertanke och planering för att skapa och upprätthålla en bra fjärilsmiljö. Risken är att felaktig skötsel leder till ett enformigt landskap utan värdefulla kantzoner. Varje hage är unik och behöver en individuellt anpassad skötsel. Är Du osäker på hur Du ska gå tillväga vid restaurering eller röjning i Din hagmark? Delta då på någon av våra kostnadsfria kurser eller anmäl Ditt intresse för ett rådgivningsbesök på Din gård! Det finns dock några grundprinciper som är bra att ha med sig när man ska sköta sina marker. Så här kan en lyckad restaurering av en igenväxt betesmark se ut. Efter röjningen trivs både växter och djur samtidigt som kulturlämningarna framträder. Trädskikt Börja med avverkningar i trädskiktet. Tag bort en del träd för att skapa en varierad struktur med omväxlande öppna ytor, fristående träd och sammanhållna dungar. Ett stort hot mot den biologiska mångfalden är ett jämnt utställt trädskikt. Både fjärilsfaunan och den hävdberoende floran kräver mycket ljus och värme, vilket inte tillgodoses av ett skogligt genomgallrat trädskikt. Jämnt utställda stammar ger ett dåligt skydd mot vinden. Till följd av beskuggningen försämras dessutom gräsproduktionen. De skuggtåliga växterna är ofta osmakliga och har ett dåligt fodervärde. Gynna en mångfald av olika trädslag. Blommande träd är särskilt viktiga för insekter. Gamla, grova träd lämnas alltid. Planera även för framtiden genom att spara unga träd som har förutsättningar att bli kommande generationers naturvårdsträd. Buskskikt Skapa solbelysta gläntor. Variera form, storlek och placering! Syd- och östlägen är optimala. Gläntorna måste vara tillräckligt stora, så att mycket solljus når marken. Det ger värme och ljus vilket gynnar både blomrikedomen och fjärilarna. Puktörneblåvingar under parning Sträva efter att skapa variation i buskskiktet med många olika buskslag. En del buskar som t ex brakved, hagtorn och slån är värdväxter för olika fjärilsarter. 14

15 En blandning av buskar i olika åldrar ger hagen en bra struktur. Till exempel skyddar unga, täta hasselbuskar bra mot vinden, medan de äldre buskarna är glesare samtidigt som de skuggar mera. Tvärtom är det med nyponbuskar. Gamla, väl sammanhållna buskar släpper igenom rikligt med ljus, samtidigt som taggarna håller betesdjurens mular borta och ger utrymme för blommande växter. Mattor av unga rotskott fungerar däremot Violettkantad guldvinge dåligt i fjärilsmiljöer eftersom de ger ett dåligt vindskydd. När de växer upp bildas stora snår som beskuggar marken kraftigt, vilket missgynnar många växter och fjärilar. Skapa vindskydd. Ta hänsyn till den förhärskande vindriktningen när du väljer vilka buskar som ska sparas. Tänk på att sammanhängande rader eller grupper av buskar ger ett bättre vindskydd än enstaka, glest ställda buskar. Skilj på buskar och sly! Uppslag av slybildande lövträd som t ex asp, ask och björk röjs alltid bort. Detsamma gäller unga barrträd. Ett inslag av buskar är däremot positivt för den biologiska mångfalden. Detta ger en högre vegetation som är viktig för fjärilarnas fortplantning, födosök och skydd. Utnyttja landskapets inneboende form. I kuperade hagar finns naturligt vindskyddade områden t ex i svackor. Solbelysning är viktig. Vissa fjärilar som t ex nässelfjäril, värmer ofta upp sig på stenar, stenmurar, odlingsrösen och sandblottor. Ta bort träd och buskar som beskuggar odlingsrösen, gravar, stenmurar och liknande. Stenformationerna kan skadas av rötter från träd och buskar som växer på eller tätt intill dessa. Att hålla kulturhistoriska lämningar synliga i landskapet är dessutom viktigt för att bevara vårt kulturarv. Kompletterande betesputsning av fuktiga marker motverkar igenväxning samtidigt som ohävdsvegetation som t ex tuvtåtel, älggräs och veketåg hålls under kontroll. Åkerholmar kan bidra till att binda samman fjärilens landskap. Eftersom bete leder till att hävdgynnade arter bevaras, är det bra att låta åkerholmar ingå i fållan vid efterbete på vall. Det sena betespåsläppet gör att det finns gott om blommande växter, vilket är viktigt för fjärilarna. Brynzon Undvik skarpa övergångar mellan den öppna hagmarken och skogen. Hägna gärna in en bit av skogen för att skapa en betespåverkad övergångszon. Djurens påverkan på träd- och buskskiktet kan minska behovet av arbetssamma röjningsinsatser. Sträva efter att skapa trappstegsformade bryn. Långa, flikiga, slingande och sammanhängande bryn med ett rikt inslag av solbelysta och vindskyddade rum är idealiska livsmiljöer för många insektsarter. Gynna blommande och fruktbärande träd. Småbiotoper Intill småbiotoper som t ex odlingsrösen, stenmurar och småvatten är betespåverkan lägre. Grobladsnätfjäril på svartkämpe 15

16 Grässvålen och betesplanering Tillåt gärna en variation av olika gräslängder, men undvik stora partier med lågt betestryck. Då bildas det en ogynnsam filt av dött fjolårsgräs s k förnapålagring. Även i marker med miljöstöd finns det utrymme för ytor där växterna tillåts gå i blom. Anpassa betestrycket efter markslag. På riktigt torra, magra marker kan man ha ett sent betespåsläpp under något år utan att riskera att den hävdgynnade floran konkurreras ut. Planera betesgången! Beta inte hagarna efter samma schema år efter år, utan variera. Välj rätt åldersgrupp av betesdjur till hagarna. Sinkor och tackor utan lamm lämpar sig till exempel bättre för torra, magra naturbetesmarker än ungdjur och digivande djur som behöver ett näringsrikt bete. Flytta djuren i tid! För hårt nedbetade hagar är varken bra för betesdjuren eller fjärilarna. Djuren mår bäst om gräset hålls i tillväxtfasen. Ett bra sätt att uppnå det är att flytta djuren mellan olika beten (s k rotationsbete). Att ha växelbete, sambete eller t o m låta hagen få en viloperiod, kan bidra till en förbättrad djurhälsa genom att parasittrycket minskar. Stödutfodring medför en ökad kvävetillförsel, vilket hotar artrikedomen eftersom kvävet leder till att ett fåtal storväxta arter konkurrerar ut den traditionella hagmarksfloran. Vid vinterbete kan grässvålen skadas av djurens tramp samtidigt som djuren stödutfodras. Allmän pärlemorfjäril har violer som värdväxt Pärlgräsfjäril Störst mångfald i ogödslade, hävdade marker Många hävdgynnade växtarter trivs i ogödslade ängsoch betesmarker. De har under lång tid anpassats till relativt näringsfattiga förhållanden och återkommande störningar som bete och slåtter. Näringsbristen kompenseras genom olika strategier som t ex lagring av energi i rotdelarna eller genom att utnyttja luftkväve. Anpassningen till slåtter och bete kan bestå i att växterna undviker stora förluster av växtmassa genom att vara småväxta och ha bladrosetterna tätt tryckta intill marken. En annan strategi är att försvara sig genom att vara osmaklig och taggig. Störningen ger de hävdberoende arterna en konkurrensfördel gentemot kvävegynnade arter som är snabbväxande och storvuxna. I marker som gödslas dominerar ofta ett fåtal arter som t ex hundkäx, maskros och bredbladiga gräs, medan ogödslade hagar kan hysa en stor mångfald av arter. Artmångfald bland kärlväxter är bl a en förutsättning för Stor blåklocka, brudbröd en rik fjärilsförekomst. och prästkrage 16