musik och är en sats ur Stråkkvintett opus 17:2 av Anton Rubinstein.

Transkript

1 År 1905 Även år 1905 inleds med begravningsmusik. Den avlidne var officer så naturligtvis fördes han till den sista vilan med musik af en afdelning af regementsmusiken. Vid graven spelades Stilla skuggor och Integer vitæ. Den förstnämnda kompositionen är en sång för manskör av Erik Gustaf Geijer. Titeln är egentligen Kväll och frid, senare också benämnd Aftonbetraktelse. Texten, som börjar Stilla skuggor breda sig i kvällen är skriven av K. V. Böttiger. Friedrich Ferdinand Flemmings tonsättning av Quintus Horatius text Integer vitæ framfördes ofta rent instrumentalt. I ett referat från en annan militärbegravning i Kristianstad omtalas att efter jordfästningsakten utförde en stråkorkester ur regementets musikkår Rubinsteins högtidliga Sfermusik samt Stilla skuggor. Gravsättningen skulle ske på annan ort och under processionen från kyrkan till järnvägsstationen spelade musikkåren Ehlerts sorgemarsch. Intressant är att notera inledningen till denna begravningsgudstjänst: Sjöngs från orgelläktaren psalm 452 v. 1. Psalmen sjöngs alltså inte av församlingen. Motsvarande noteringar förekommer i många notiser under årtionden framöver: Sedan psalm 452 v. 1 afsjungits av kyrkokören, kantorn sjöng etcetera. Psalm 452, skriven av Hans Adolph Brorson, översatt av Wallin, har två verser: Jag går mot döden, var jag går och Jag går till himlen, var jag går. Melodin, som kan spåras till början av 1700-talet i Tyskland, gick ursprungligen i dur, men som Fredrik Hjort i sin Svensk koralbok skriver: Hæffner har på ett lyckligt sätt omsatt den i moll. (Psalm 452; 1937=549; 1986=619, här är inskjutet en vers av Anders Frostenson: Jag går med Jesus var jag går.) Sfermusik eller Sfärernas harmoni heter i originalet Sphären- 20 Inlaga_ indd :36:26

2 musik och är en sats ur Stråkkvintett opus 17:2 av Anton Rubinstein. Referatet från Landshöfdingen grefve De la Gardies jordfästning avslutades med Under processionen till järnvägsstationen spelade artilleriets musikkår Chopins sorgmarsch. Begravningarna inleddes och avslutades med en sorgmarsch. Under tonerna av en sorgmarsch och psalm 452 inbars liket Oftast angavs inte tonsättarens namn. Dock kan förutom tidigare namngivna nämnas en ganska vanligen förekommande tonsättare, Joseph Czapék, svensk tonsättare, av böhmisk börd, verksam i Göteborg. En för Esphults förhållanden ovanligt högtidlig begravning ägde rum i går Mässningen utfördes af Akten förhöjdes genom solosång af Sv. Palmlund från Tollarp, accompagnerad af direktör Krutzer, V. Vram. Esphults sångkör sjöng O, hur stilla etc. Sången är i manskörsamlingen Sångarförbundet (del 3, sid. 98) betitlad Serenad. Texten anges Efter J. v. Eichendorff. Musiken är av Felix Mendelssohn. I slutet av november 1905 talar en notis om en kommande julkonsert i Kristianstad. Kommer af intresserade personer en större konsert att anordnas med benäget biträde af stadens förnämsta representanter inom tonkonsten Orgelmusik och solosång kommer att presenteras. Läroverksungdomen under direktör Vadborg bidrager med körsång Därjämte har regementsmusikkåren benäget lofvat sin medverkan. Efter konserten meddelas: Julkonserten i går var besökt af så många människor kyrkan kunde rymma Vad som sjöngs och spelades är fördolt för eftervärlden liksom notisen: Under ledning af kantor P. Rasmusson gaf under gårdagen Broby blandade sångkör en konsert i Broby kyrka. Den 1 augusti 1903 tillträdde Preben Nodermann den nyinrättade tjänsten som Domkyrkokapellmästare i Lund. År 1905 utgav Nodermann på Gleerups förlag Trestämmiga motetter, omfattande fem kortare kompositioner till texter ur psalmboken. Detta blev 21 Inlaga_ indd :36:26

3 inledningen till en lång rad utgåvor betecknade Lunds domkyrkas körsånger. I förordet påtalas att det inte är frågan om några nykompositioner utan bearbetningar av tyska tonsättares verk: Dock äro de så starkt bearbetade, att de måste räknas såsom mina i den form, i hvilken de här föreligga med de svenska texterna. Vidare kommer följande förklaring: 22 Dessa trestämmiga satser hafva i viss mån en helt yttre anledning att tacka för sin tillkomst Då jag hade att under fjolåret bilda en Domkyrkokör härstädes, visade det sig svårt att erhålla nödigt tenormaterial, och jag tillgrep därför den utvägen att skrifva för endast tre stämmor (sopran, alt, bas). Denna brist, till synes, medförde emellertid en oväntad förmån. För att den trestämmiga satsen ej skulle klinga för tunn, utan lika fulltonig som fyrstämmig sats, måste jag nämligen bibringa alla stämmorna en något större rörlighet än som eljest är bruklig i de i vårt land gängse gudstjänstliga körsångerna. Just detta rörliga lif i stämmorna intresserade sångarna i särskild grad; och oaktadt domkyrkokören sedermera vuxit betydligt, icke minst å tenorernas sida, återvänder den dock med förkärlek till de trestämmiga motetterna. Trestämmigheten är ock en kännbar lättnad vid körernas öfning. Då förhållandena vid mången annan kyrkokör torde kunna jämnställas med de här anförda, hoppas jag göra mina kolleger, kyrkokördirigenterna, en tjänst genom utgifvandet af dessa trestämmiga, enkla, men friskt klingande och lättsjungna andliga sånger för gudstjänsten. De torde äfven vara lämpliga att utföras i hemmen, hvarest trestämmigheten alltid är lättare att åstadkomma för blandade röster än fyrstämmigheten Av bevarat notmaterial framgår att Nodermann åtminstone till en av sångerna i ovanstående häfte utarbetat stämmor till en instrumentalensemble. Baksidan av nothäftet uppvisar en lång rad utgåvor av Nodermann i de mest skilda genrer. Förutom körverk för olika besättningar och användningsområden nämnes Sånglekar utgifna af Kristina Nilsson, Augusta Ljungström och Preben Nodermann. Melodier med text och lekbeskrifningar samt fotografier. Vidare barnvisor till Inlaga_ indd :36:26

4 texter av Zacharias Topelius och A.T. Gellerstedt. Likaså dramatisk musik som operor och sångspel. Ett, kanske lite märkligt, erkännande för sitt sätt att utföra musiken vid gudstjänsten får Nodermann av liturgi- och kyrkohis torikern Nat. Fransén i häftet Kyrkosång och Folksång (1923). Fransén skriver om betydelsen av att beledsaga psalmsången med orgelspel: Spelar organisten med smak såsom till exempel i Lunds dom kyrka han må sedan vara övertygad Hæffnerian eller ej, och spela i den övertygelsen så sjunger jag, för att ta ett konkret exempel, vid koralen nr 460, Såsom hjorten träget längtar, utan nämnvärt hinder av orgeln, melodien i dess gamla, meningsfulla rytm, i blandad sextakt, och, vad mera är, jag hör ut denna rytm ur orgelspelet. Naturligtvis är det bättre, om det råder medveten överensstämmelse mellan sången och ackompanjemanget, men jag anför detta för att exemplifiera hur obestämd och mångtydig orgeltonen såsom ackompanjemang är, och hur litet den i själva verket förmår att leda sången, som tvärtom hos församlingen redan måste leva ett melodiskt-rytmiskt liv, för att den skall kunna lyssna fram detta ur orgeln eller för att orgelbeledsagningen skall kunna göra den tjänst som den avser. Under senare delen av 1800-talet framkom allt tydligare en protest mot Hæffners koralbok från Fransén skriver à propå Hæffner: Tysk som han var, kunde han ju ej ha någon egentlig kännedom om vår psalmsångs traditioner och liv. Då han, sedan koralboken redan länge varit tryckt, blev i tillfälle att göra en resa i Dalarne och lära känna den kraftiga, inhemska psalmsången där, fällde han den gedigna musiker som han var också det yttrandet, att om han förr lärt känna denna sång, så hade hans koralbok i mångt och mycket fått ett annat utseende. Runt om i landet utgavs olika förslag till nya koralböcker. Gemensamt för dem alla var att man ville genom bearbetningar av framför allt koralernas rytm få till stånd en livligare psalmsång. Nat. Fransén: Det är ju klart: om vi tro att församlingssången ingen utveckling kan ha, att det på sin höjd endast är ett fåtal äldre kyrkobesökare 23 Inlaga_ indd :36:26

5 och deras svaga sång vi hava att räkna med nu och för framtiden, då tjänar det ingenting till att syssla med kyrkosångsfrågan. De gamle äro dess värre snart borta, en efter en, och så ingenting vidare. Men om vi tro, att församlingssången lever sitt eget självständiga liv, oss förutan då framställer sig för oss uppgiften att söka utforska dess väsen och lagar. Den begynnande frikyrkorörelsen med sina ofta medryckande sånger kan också anses ha påverkat synen på kyrkans psalmer. Bland koralböcker kring 1905 kan nämnas Johan Lindegrens från detta år och Fredrik Hjorts från Lindegren, som av många ansågs som Nordens främste kontrapunktiker, var verksam som pedagog och organist i Stockholm. Hans förord till koralboken inleds med den stolta deklarationen: Att göra de viktigaste melodierna från den protestantiska koralens glansdagar, och 1600-talen, allmänt tillgängliga i deras uräkta form, så att vänner af kyrklig konst med lätthet må kunna sätta sig in i denna musikgenre samt intresset för dess praktiska användning bli allt allmännare, se där syftet med detta arbete. Fredrik Hjort, organist i Göteborg, skriver i sitt förord: Kyrkosångsfrågan här i landet har under de senaste decennierna blifvit mer och mer aktuell. Man har nämligen börjat inse, att något måste göras för att rycka upp kyrkosången från dess förfall. Fördenskull har denna fråga varit föremål för ett stort intresse från en hel del organisters och prästers sida, och detta intresse har kommit till uttryck i koralbearbetningar af hvarjehanda slag Det är inte en dag för tidigt att församlingen får något nytt att sjunga, ty stillestånd är döden, framåtskridande är lifvet! Föreliggande koralbok innehåller 193 melodier, af vilka 56 äro nya, behandlade i rytmisk och hymnartad stil. Att dessa böcker studerats även i Lunds stift finns det belägg för. Om de använts i gudstjänsterna är mera ovisst. År 1891 bildades Föreningen Kyrkosångens Vänner i Lunds stift. En kör, bestående av präster från olika delar av stiftet, sökte genom olika framträdanden väcka intresse för ett mera rytmiskt utförande av koraler. Deras verksamhet, helt på ideell grund, blev mycket 24 Inlaga_ indd :36:27

6 posi tivt mottaget. John Wanngren har i kapitlet Kyrkosångsrörelsen (Kyrkomusik i Lunds stift under 1900-talet [2005]) utförligt och sakkunnigt skildrat föreningens verksamhet och dess betydelse för kyrkosången. 11 tidningsnotiser. Musik vid begravning: Geijer: Stilla skuggor 2 ggr, musikkår / stråkorkester. Flemming: Integer vitae 3 ggr, musikkår, mässingssextett, kör. Gounod: Begravningshymn, kör. Chopin: Sorgmarsch, musikkår. Rubinstein: Sfermusik, stråkorkester. Czapék: Sorgmarsch, orgel. Elert: Sorgmarsch, mässingssextett. Mendelssohn: Serenad, kör. Psalmer: W 452:1 2ggr; Psalm 452:1-2 1 gång. 25 Inlaga_ indd :36:27