EXAMENSARBETE. Intrångsersättning för jakt vid byggande av väg och järnväg. Johanna Lundmark. Civilingenjörsexamen Väg- och vattenbyggnadsteknik

Transkript

1 EXAMENSARBETE Intrångsersättning för jakt vid byggande av väg och järnväg Johanna Lundmark Civilingenjörsexamen Väg- och vattenbyggnadsteknik Luleå tekniska universitet Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser

2 Förord Examensarbetet omfattande 30 högskolepoäng är mitt avslutande moment inom civilingenjörsprogrammet Väg- och vattenbyggnad med inriktning lantmäteri vid Luleå tekniska universitet. Arbetet har utförts under höstterminen 2011 på uppdrag av Trafikverket. Jag skulle vilja rikta ett stort tack till min handledare vid Trafikverket Torbjörn Berglund och min examinator Glenn Berggård för era värdefulla synpunkter och ert stöd. Tack även till alla andra på Trafikverket och till övriga som jag kommit i kontakt med under arbetets gång, utan er hade arbetet inte varit genomförbart. Till sist vill jag ge en eloge till min familj, släkt och vänner som stöttat mig under hela studietiden. Äntligen blev jag klar. Luleå, januari 2012 Johanna Lundmark I

3

4 Sammanfattning I de fall jakträtt följer med fastigheten är värdet av den en ingående komponent vid marknadsvärdesbedömningen som ligger till grund för ersättningsbestämmandet vid byggande av väg och järnväg. Arbetet omfattar en undersökning av aktuella arrendenivåer för upplåtelse av jakt i Norrbotten och Västerbottens län samt en granskning av schablonmodellen som ligger till grund för bestämmandet av ersättning för jaktintrång av väg och järnväg. Arrendenivån innefattar såväl möjligheten att jaga som att fälla vilt. Slutsatsen av undersökningen blir att arrendenivån inte alltid är en godtagbar uppskattning av jakträttens värde. Ersättning för jaktintrång kan utgå både för förlorad jaktmark och för försämrad jakt på restfastigheten. Problematiken i norra Sverige är att jakten ofta bedrivs i samverkan mellan flera fastighetsägare och för denna typ av jakt ges inga klara riktlinjer för bestämmande av ersättning till berörda fastighetsägare. För försämrad jakt på restfastigheten anses jakten vara påverkad upp till 500 m på vardera sida av vägen eller järnvägen. Slutsatsen för påverkan inom detta område har blivit att markens jaktliga kvalitet måste beaktas vid värderingen. Nyckelord: jaktintrång, intrångsersättning, arrendenivåer, förlorad jaktmark, försämrad jakt, jaktlig samverkan. III

5 Abstract In cases where hunting rights follows with the property, the haunting value is one component of market value that is basic for determination of compensation when road and rails are built. This thesis contains a survey of current rates for using someone else hunting right in Norrbotten and Västerbotten, and a inspection of the standard model for determining compensation for hunting intrusion by road and rail. The lease rate includes both the ability to hunt and tamp huntable species. The conclusion of this work is that the rates for using someone else hunting right are not always an acceptable valuation of the hunting value. Compensation for hunting intrusion can be paid both for loss of hunting grounds and the deterioration of hunting on the residual property. The problem in north of Sweden is that hunting often is conducted in collaboration with several property owners. For this type of hunting, there exists no guidelines for determining compensation to affected property owners. For deterioration of hunting on residual property the hunting considered to be affected up to 500 m on both side of the road or railway. For this area, this essay has concluded that hunting quality must be considered in the valuation. IV

6 Förkortningar och begrepp Förkortningar ExL Expropriationslag (1972:719) FBL Fastighetsbildningslag (1970:988) FL Förvaltningslag (1986:223) LBJ Lag (1995:1649) om byggande av järnväg JB Jordabalk(1970:994) JF Jaktförordning (1987:905) JL Jaktlag (1987:259) VVL Lag (2000:592) om viltvårdsområden VägL Väglag (1971:948) VägK Vägkungörelse (1971:954) RF Regeringsformen (1974:152) RNL Rennäringslag (1971:437) Begrepp Fastighet Fast egendom är jord och denna är indelad i fastigheter. Infrastruktur Anläggningar som behövs för att ett modernt samhälle ska fungera. Till dessa räknas vägar, järnvägar, eldistributionsnätet, vatten- och avloppssystem samt teleförbindelser m.m. Transportinfrastruktur Avser endast vägar och järnvägar. Marknadsvärde Det pris som ett värderingsobjekt sannolikt skulle betinga om den bjöds ut på den öppna marknaden. V

7 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte Mål Avgränsningar Metod Litteraturstudie Undersökning aktuella arrendenivåer Frågeställning Urvalsgrupp Markåtkomstprocessen Allmän väg Planering och projektering Fastställelse av arbetsplan Vägrätt Järnväg Fastställelse av järnvägsplan Markförhandling Trafikverkets riktlinjer Expropriationslagens ersättningsprinciper Grundprinciper för ersättningsbestämningen Ersättningsgilla skador Ersättningsposter Ersättning för företagsskador Annan ersättning Ersättning för jaktintrång Intrångsersättning för förlorad jaktmark Intrångsersättning för försämrad jakt på restfastigheten Jaktliga samverkansformer Anordningar uppförda för jakten VI

8 6 Sakägarbegreppet Förvaltningslagen Expropriationslagen Fastighetsbildningslagen Väglagen Lagen om byggande av järnväg Analys Strider mot likabehandlingsprincipen Arrendenivåer Tidigare undersökningar av arrendenivåer års undersökning års undersökning års undersökning Undersökning av arrendenivåer år Analys av arrendenivåerna Diskussion Jakträttens ekonomiska värde Utvecklingsområden för schablonmodellen Slutsats Förslag på fortsatta studier Referenser Offentliga tryck Rättsfall Fotografier och illustrationer Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Frågeformulär: Fastighetsägare Frågeformulär: Jaktsammanslutningar VII

9

10 1 Inledning 1.1 Bakgrund Planerings- och markåtkomstprocessen för genomförande av väg- och järnvägsutbyggnad regleras i väglagen respektive lagen om byggande av järnväg. I projekteringsskedet utarbetas en järnvägsplan respektive arbetsplanen för väg och i dessa skall det framgå vilken mark som måste tas i anspråk för att genomföra transportinfrastrukturprojektet. Som grund för bestämmande av ersättning till fastighetsägarna ligger expropriationslagens bestämmelser som fastslår att intrångsersättningen motsvarande fastighetens marknadsvärdesminskning utgår till ägare vars fastigheter delvis tas i anspråk. 1 För de fall det följer jakträtt till berörda fastigheter är påverkan på jakträttens värde en ingående komponent vid bedömningen av marknadsvärdesminskningen. Lantmäteriet har utarbetat riktlinjer om hur ersättning för jaktintrång ska bestämmas, vilka presenterades i Leif Norells rapport Ersättning för jaktintrång av järnväg och allmän väg som utkom år 2004, vilken bygger på det prejudicerande Ålbergamålet 2. I övrigt finns det få rättsfall inom området som fastslår hur jaktintrång ska ersättas. Rapporten avser att vara ett hjälpmedel vid officialvärdering vid lantmäteriförrättningar men även ett underlag för frivilliga överenskommelser mellan Trafikverket och markägaren. 3 I rapporten beskrivs en schablonmodell för att beräkna ersättning för jaktintrång, både för förlorad jaktmark och försämrad jakt på restfastigheten. Arrendenivåerna utgör enligt schablonmodellen en faktor vid bestämmandet av ersättning för jaktintrång. Därför är det av stor vikt att det finns ett aktuellt underlag av arrendenivåer, prisuppgifter i vilka både möjligheten att jaga samt avgifter för fällt vilt ingår. Tidigare undersökningar av arrendenivåer har omfattat hela landet och resultatet har redovisats länsvis. De har påvisat markanta skillnader mellan olika delar av landet, med betydligt högre arrendenivåer i södra Sverige jämfört med norra. I norra Sverige är det 1 4 kap 1 ExL 2 NJA 2003 s Norell (2004) s.9 1

11 vanligt med jaktlig samverkan, vilket schablonmodellen inte tar hänsyn till. Därför behövs en granskning av hur modellen ska tillämpas vid jaktlig samverkan. Utöver förlust av mark tar schablonmodellen hänsyn till jaktpåverkan berörande fastigheter upp till 500 m från järnvägen och vägen. Enligt modellen ersätts endast fastighetsägare som avstår mark och oklarheter föreligger hur övriga fastighetsägare inom 500 m zonen ska hanteras i ersättningsbedömningen. Vidare råder oklarheter om och hur fastighetsägaren eller jakträttsarrendatorn bör kompenseras för anläggningar uppförda för jakten, exempelvis jakttorn som påverkas av transportinfrastrukturprojekten. 1.2 Syfte Syftet med detta examensarbete är att svara på följande problemformuleringar: Undersöka och sammanställa aktuella arrendenivåer för upplåtelse av jakt i Norrbotten och Västerbottens län. För att på så sätt möjliggöra en bättre bedömning av marknadsvärde som ligger till grund för bestämmandet av ersättningen. Ägare till fastigheter som ej avstår mark ses normalt inte som sakägare i transportinfrastrukturprojekten trots att de ligger inom 500 m intervallet. Hur bör dessa hanteras i ersättningsbedömningen? Undersöka hur anordningar så som jakttorn etc. uppförda av fastighetsägaren eller jakträttsarrendatorn ersätts i intrångssituationer i Norrbotten och Västerbotten och andra delar av landet. 1.3 Mål Målet med detta examensarbete är att förbättra underlaget som ligger till grund för ersättningsberäkningarna vid jaktintrång för järnväg och väg och om möjligt lämna förslag på utvecklingsområden för ersättningsmodellen och hur den kan tillämpas i ersättningssituationer. 2

12 1.4 Avgränsningar Rapporten beaktar endast hur fastighetsägarna skall ersättas för jaktintrånget eftersom det i undersökningsområdet inte har utgått någon ersättning till jakträttsarrendatorerna. Dock beaktar schablonmodellen även bestämmandet av ersättning till jakträttsarrendatorerna. Svensk lagstiftning skiljer mellan allmänna och enskilda vägar. De enskilda vägarna upplåts inte med vägrätt utan bildas ofta som gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen. För de enskilda vägarna är fastighetsägare eller juridiska personer så som vägföreningar och samfällighetsföreningar väghållare. För de allmänna vägarna är det normalt staten genom Trafikverket som är väghållare, vilket innebär att de bär ansvaret för byggande och driften av vägen. 4 Utifrån ovanstående skäl kommer endast de allmänna vägarna beaktas i denna rapport VägL 3

13 2 Metod 2.1 Litteraturstudie Arbetet inleds med en litteraturstudie där lagstiftningar, rättsfall, propositioner, utredningar, examensarbeten, forskningsrapporter och handböcker inom ämnet studerades. Litteraturstudien syftar till att redovisa markåtkomstprocessen, ersättningsprinciper, sakägarbegreppet och hur jaktintrång ska och brukar ersättas. 2.2 Undersökning aktuella arrendenivåer En kvantitativ datainsamling av aktuella arrendenivåer i Norrbotten och Västerbotten har genomförts. Insamlingen av data har skett genom telefonintervjuer för att minska risken av bortfall och öka tillförlitligheten Frågeställning Undersökningen syftar till att undersöka priser på upplåtelser för jakt som uppfyller nedanstående kriterier: Sker till utomstående Innefattar all jakt (hög- och småviltsjakt) Avgiften avser både rätten att jaga och fälla vilt Långtidsupplåtelser (ett år eller mer) Exklusive moms Två frågeformulär har utarbetats, ett till fastighetsägarna (bilaga 1) och ett till jaktsammanslutningarna (bilaga 2) för att säkerställa att de tillfrågade svarat på samma frågeställning Urvalsgrupp En population omfattar alla de enheter varifrån urvalet ska ske. 5 I denna undersökning utgörs populationen av de fastighetsägare som upplåter jakten till utomstående mot en avgift. För att bestämma populationen har länsstyrelsernas register över licensområdenas älgtilldelning jaktåret 2011/2012 används som urvalsram. Eftersom småviltsjakten har liten eller i vissa fall ingen betydelse för priset på jakträtten i undersökningsområdet är älgtilldelningen att se som en god källa för att nå förståelse över jakten i de båda länen. 5 Bryman (2010) s.179 4

14 Älgjakt får bara bedrivas inom områden som länsstyrelsen gett tillstånd till och registrerat, så kallade licensområden. 6 Enligt den nuvarande älgförvaltning (en ny träder i kraft 1 januari 2012) finns det fem olika typer av licensområden A-, Ä, B-, E- och K- områden, se Tabell 1 för fördelning. Tabell 1 Antalet registrerade licensområden för älgjakt i vardera län, jaktåret Licensområde Norrbottens län [st] Västerbottens län [st] A-område % ,5% B-område % % E-område % % Ä-områden 32 2% 13 0,5% Totalt Ä-områden (älgskötselområden) ska vara av sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam 7. Eftersom de utgör en liten del av marknaden utesluts de från urvalsgruppen, se Tabell 1. För att göra undersökningen kvalitativ trots sin kvantitativa natur utesluts även B-, E-, och K-områdena från urvalsgruppen. Det motiveras med att jakten antingen bedrivs under kort tid eller att jakten enbart omfattar älgkalv i dessa licensområden. Uteslutningen av Ä, B-, E- och K-områden medför att urvalsgruppen utgörs av A- områdena, vilka ska tåla en avskjutning av minst ett vuxet djur varje jaktsäsong. För att göra urvalsgruppens omfattning mer hanterbar utesluts de A-områden med en tilldelning på färre än två vuxna älgar per år. Jaktförhållandena i de båda länen är speciella eftersom jakten sker jämsides med rennäringen. Jakträtten ingår som en del i renskötselrätten, men till skillnad mot privata markägare får varken samebyn eller medlem i samebyn upplåta jakträtten. 8 Samebyarnas registrerade A-områden ingår därför inte i urvalsgruppen JL pkt JF och Prop. 2009/10:239 s och 31 RNL 5

15 6

16 3 Markåtkomstprocessen Enligt lagen om byggande av järnväg (LBJ) och väglagen (VägL) ska utbyggnad av järnväg och allmän väg ske på ett sådant sätt att dess läge, utformning och dess ändamål vinnes med minsta intrång, olägenhet och utan att oskäliga kostnader uppkommer. 9 Det måste även tas hänsyn till stads- och landskapsbilden och till de natur- och kulturvärden som finns i de berörda områdena. 10 Till sist måste både de enskilda och allmänna intressena beaktas vid byggande och drift av infrastruktur av denna typ Allmän väg Allmänna vägar kan tillskapas genom att en ny väg byggs eller att en enskild väg omvandlas till allmän Planering och projektering Väglagen reglerar planering, projektering, byggande och förvaltning av de allmänna vägarna. Se Figur 1 för planerings- och projekteringsprocessens olika skeden. Förstudie 14a VägL Vägutredning om alternativa sträckningar finns 14b VägL Arbetsplan 15 VägL Bygghandling Figur 1 Planerings- och projekteringsprocessen för allmän väg. Vägplaneringen innefattar förstudie och i de fall flera alternativa sträckningar finns görs även en vägutredning. Planeringen syftar till att undersöka förutsättningarna för att bygga vägen, exempelvis de ekonomiska, miljömässiga och tekniska förutsättningarna. 13 I förstudien ges en kort beskrivning av de olika förslagens miljöpåverkan. Om det finns flera alternativa sträckningar går arbetet vidare med en vägutredning. 14 I de fall endast en stäckning är aktuell påbörjas planarbetet direkt. I vägutredningen skall alla de olika 9 1 kap 4 LBJ och 13 VägL 10 Ibid VägL och 1kap 3 2st LBJ 12 1 VägL 13 Vägverket (2010) s a VägL 7

17 alternativen presenteras så att de kan jämföras med varandra samt nollalternativet, att vägen inte byggs. 15 I efterföljande projektering utarbetas en arbetsplan och en bygghandling, vilka syftar till att i detalj bestämma hur vägen skall se ut. 16 Bygghandlingen är en teknisk handling som detaljerat visar hur anläggningen ska utföras och är inte en del av den formella processen enligt väglagen. 17 I arbetsplanen anges på kartan den mark eller det utrymme som behövs tas i anspråk för att genomföra vägbyggnadsprojektet. 18 Till kartan fogas en förteckning över fastighetsägare och nyttjanderättshavare vars mark kommer måsta tas i anspråk. 19 Av arbetsplanens ska också framgå om marken avses tas i anspråk permanent med vägrätt eller tillfälligt med tillfällig nyttjanderätt. 20 Vidare ska även vägens sträckning, utformning, miljöpåverkan (MKB) samt nödvändiga skyddsåtgärder framgå Fastställelse av arbetsplan När arbetsplanen fastställs och vinner laga kraft får väghållaren bygga vägen på det sätt som anges, endast oväsentliga avvikelser får göras. 22 I och med att arbetsplanen är upprättad och fastställd erhåller väghållaren ett verksamhetstillstånd, vilket innebär att erforderlig mark och annat utrymme får tas i anspråk. 23 Då mindre ombyggnationer och driftåtgärder av en väg inte anses medföra betydande miljöpåverkan behöver arbetsplanen inte fastställas. 24 I dessa fall krävs avtal om vägrätt med samtliga fastighetsägare och nyttjanderättshavare innan projektet påbörjats. 25 I övriga fall krävs att väghållningsmyndigheten begär fastställelseprövning. Då staten är väghållare utgörs väghållningsmyndigheten av Trafikverkets regionala förvaltning. 26 Fastställelseprövningen innebär att vägföretagets samtliga konsekvenser bedöms utifrån ett helhetsperspektiv och dessutom görs en avvägning mellan de enskilda och allmänna 15 14b VägL 16 Vägverket (2010) s.9 17 Vägverket (2010) s VägL VägK 20 Ibid. 21 Vägverket (2010) s VägL VägL och Vägverket (2010) s Vägverket (2010) s Trafikverket (2010a) s st VägL 8

18 intressena. 27 Särskilt granskas motiven för att ta mark eller annat utrymme i anspråk eftersom att regeringsformens egendomsskydd innebär: Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. 28 I det efterföljande fastställelsebeslutet anges om fastställelse sker i enlighet med upprättat arbetsplan eller om det lagts till villkor som måste beaktas. 29 Trafikverket har till ansvar att sedan underrätta det berörda om beslutet som sedan har tre veckor på sig att överklaga till regeringen Vägrätt Den stora skillnaden jämfört med järnväg som upplåts med äganderätt är att allmänna vägar upplåts med vägrätt. Vägrätten innebär att väghållaren har befogenhet att nyttja den mark eller annat utrymme som behövs för väganläggningen, trots att fastighetsägaren fortfarande besitter rätten till fastigheten. 31 Det betyder i praktiken ingen förändring i fastighetsindelningen utan fastighetsägaren äger fortfarande marken under vägen men att dess förfoganderätt är utsläckt så länge vägrätten består. Med väganläggning avses alla de väganordningar som stadigvarande behövs för vägens drift och brukande t.ex. vägbana, dike, slänt, bullerskydd, viltstängsel med flera. 32 Marken anses ianspråktagen när vägens sträckning tydligt har utmärkts på marken och vägarbetet har påbörjats. 33 Då vägrätt upplåtits är fastighetsägaren berättigad till intrångsersättning och ersättning för annan skada som följd av vägens byggande eller användning. 34 När ersättningen för ianspråktagen mark ska bestämmas gäller ExL 4 kap. 35 Trafikverket har som målsättning att nå frivilliga överenskommelser med fastighetsägare. 27 Vägverket (2010) s kap 15 1st RF 29 Vägverket (2010) s Vägverket (2010) s VägL 32 Vägverket (2010) s st VägL st VägL st VägL 9

19 3.2 Järnväg Byggandet av järnväg regleras i lagen om byggande av järnväg. Till järnvägsmark räknas järnvägsspår, banvall med tillhörande diken, slänter samt underhålls-, skydds-, och säkerhetszoner. 36 Planerings- och projekteringsprocessen ser ut på liknande sätt som för byggande av allmän väg, jämför Figur 1 och Figur 2. Skillnaden är att det istället för en arbetsplan utarbetas en järnvägsplan. Förstudie 2 kap 1 LBJ Järnvägsutredning om alternativa sträckningar finns 2 kap 1a LBJ Järnvägsplan 2 kap 1c LBJ Bygghandling Figur 2 Planering- och projekteringsprocessen för järnväg Syftet med järnvägsplanen är att detaljerat redogöra för lokalisering och utformningen av järnvägsanläggningen inklusive de skyddsåtgärder som krävs samt underlätta markåtkomsten för järnvägsändamålet. 37 Den planerade järnvägsanläggningen ska redovisas så begripligt att de berörda förstår och kan komma med synpunkter Fastställelse av järnvägsplan Den som skall bygga järnväg för ett allmänt transportbehov får lösa sådan mark som enligt järnvägsplanen permanent ska användas för järnvägsändamål. 39 Detsamma gäller särskilda rättigheter som sådan mark besväras av. Järnvägsplanen fastställs normalt av Trafikverket efter samråd med berörda länsstyrelser. 40 I de fall Trafikverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar samt när det finns särskilda skäl ska frågan om fastställelse överlämnas till regeringen. 41 Efter att planen fastställts är det Trafikverkets ansvar att underrätta sökanden, berörda kommuner, länsstyrelser, lantmäterimyndigheten samt övriga som yttrat sig eller särskilt berörs Banverket (2010a) s Banverket (2010a) s Ibid kap 1 LBJ 40 2 kap 8 1st LBJ 41 2 kap 8 2st LBJ 42 Banverket (2010a) s.22 10

20 Markåtkomsten kan ske tvångsvis och avgöras antingen genom domstolsprocess eller lantmäteriförrättning. 43 Trots att det är möjligt att genomdriva åtkomsten tvångsvis är det vanligaste förfarandet att Trafikverket under lantmäteriförrättningen skriver överenskommelser om fastighetsreglering med berörda fastighetsägare som sedan ligger till grund för Lantmäteriet fastighetsbildning- och ersättningsbeslut. 44 Fastighetstekniskt går det till så att Trafikverket köper en fastighet som sedan resterande markområde regleras till under förrättningen. 45 Markområdet för spåranläggningen bildar därför egna fastigheter. Eftersom det vid fastighetsregleringen endast frångår mark för fastighetsägarna och inte läggs till någon måste ersättning utgå i pengar och den ska bestämmas på grundval av värdering. 46 Expropriationslagens ersättningsprinciper skall ligga till grund för bestämmandet av ersättningen eftersom ianspråktagandet hade kunnat ske enligt 4 kap 1 LBJ Markförhandling Markförhandling omfattar alla överenskommelser som Trafikverket gör med enskilda, företag och myndigheter på grund av att de direkt berörs av markintrånget eller att de indirekt påverkas av immission i samband med planeringen, byggandet och driften av vägen eller järnvägen. 48 Eftersom markåtkomstfrågan kan utgöra en avgörande faktor i valet av alternativ är det viktigt att markförhandlingen kommer in i ett tidigt skede i processen. 49 Markförhandlingen påbörjas vid samrådsmötet med sakägarna i och med att arbetsplanen eller järnvägsplanen upprättas. I järnvägsprojekt förhandlas det normalt om både markåtkomst och ersättning, jämförelsevis endast om ersättning vid vägbyggnad. 50 Vid vägbyggnadsprojekt inleds de konkreta förhandlingarna om ersättning först efter att marken tagits i anspråk. Vid järnvägsprojekt kan överenskommelser om både tillträde och ersättning träffas redan innan järnvägsplanen fastställs. 43 Sjödin et al. (2007), s Norell (2007), s Norell (2007), s kap 10 FBL 47 5 kap 10a FBL 48 Trafikverket (2011a) s Ibid. 50 Trafikverket (2011a) s

21 3.3.1 Trafikverkets riktlinjer När ersättningen skall bestämmas är det enligt Trafikverkets riktlinjer av yttersta vikt att varje enskilt fall har förankring i lagstiftningen för att trygga rättsäkerheten. 51 Det innebär också att lika fall ska behandlas lika och att förhållandena på den enskilda fastigheten ska motivera ersättningen Trafikverket (2011a) s Ibid. 12

22 13

23 4 Expropriationslagens ersättningsprinciper När mark avstås med vägrätt eller när mark tas i anspråk med äganderätt för järnvägsutbyggnad är de drabbade fastighetsägarna berättigade till ersättning. Bestämmelserna i 4 kap ExL ligger till grund för den marknadsvärdebedömningen som sedan utgör underlag för bestämmandet av ersättning till de fastighetsägare som avstår mark i och med transportinfrastrukturprojektet. Marknadsvärdet definieras som det pris som en värderingsenhet sannolikt skulle betinga om den bjöds ut på den öppna marknaden. 53 För att göra en korrekt bedömning av marknadsvärdet måste även värdet av jakträtten inkluderas. 4.1 Grundprinciper för ersättningsbestämningen Utgångspunkten när ersättning skall bestämmas är att fastighetsägarens förmögenhetsställning ska vara densamma efter intrånget så som om expropriationen inte ägt rum, dvs. oförändrad. 54 Detta bygger på den så kallade differensläran som innebär en jämförelse mellan två händelseförlopp, ett faktiskt och ett hypotetiskt händelseförlopp vars differens motsvarar skadan i ekonomiska termer. 55 Ersättningsreglerna i expropriationslagen har sin bakgrund i skadeståndslagstiftningen och därför måste adekvat kausalitet föreligga mellan den aktuella handlingen och den uppkomna skadan. 56 Skadan måste alltså vara beräknelig och inte en slumpmässig följd av expropriationen för att ersättning skall utgå Ersättningsgilla skador Endast ekonomiska skador är ersättningsgilla, för att förhindra att affektionsvärden och liknande ideella skador ersätts. 58 Begreppet ekonomisk skada avser att en viss kostnad har uppstått eller att ett visst inkomstbortfall har drabbat den skadelidande parten. 59 Den totala ersättningsgilla skadan kan delas upp i skador till följd av expropriationen och expropriationsföretaget (företagsskador). 60 Skador till följd av expropriationen omfattar skador på grund av att ett markområde avstås. Till denna typ av skador hör även 53 Prop. 1971:122 s Prop. 1971:122 s Hager (1998) s Hager (1998) s Norell (2004) s Hager (1998) s Hager (1998) s kap 1-2 ExL 14

24 övriga skador så som personliga skador eller skador på rörelsen som fastighetsägaren bedriver, vilka också är ersättningsgilla. Till företagsskador kan härledas skador uppkomna på grund av den verksamhet som ska bedrivas på den ianspråktagna marken samt skador på grund av anläggningen varpå verksamheten ska bedrivas. 61 När marken tas i anspråk för väg eller järnväg är det själva vägområdet och trafiken där som utgör expropriationsföretaget. En typ av företagsskador är barriäreffekter som uppkommer på grund av vägar och järnvägar utgör ett fysiskt hinder för människor och djur. 62 Det kan exempelvis röra sig om begränsad rörlighet för vilt och minskad möjlighet för människor att utöva friluftsliv. 4.2 Ersättningsposter Inom expropriationslagstiftningen återfinns tre ersättningsposter löseskilling, intrångsersättning och ersättning för övrig skada (annan ersättning). Löseskilling betalas ut när en hel fastighet exproprieras och grundar sig på fastighetens marknadsvärde. 63 Intrångsersättning ska betalas ut när endast del av en fastighet exproprieras och ska motsvara marknadsvärdesminskningen för fastigheten. 64 Den 1 augusti 2010 förändrades bestämmelserna vilket medförde att ytterligare löseskilling respektive intrångsersättning ska betalas med 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdesminskningen. 65 Det ska aldrig ske någon prövning av påslagets omfattning utan det ska vara lika stort oberoende av förhållandena i det enskilda fallet. De nya bestämmelserna infördes eftersom marknadsvärdesminskningen inte ansågs utgöra tillräcklig kompensation för konsekvenserna expropriationen har för fastighetsägarna. 66 Ändringen syftar också till att ersättning hädanefter bättre ska motsvara det pris fastighetsägare vore villig att sälja fastigheten för utan hot om expropriation samt att fastighetsägaren inte ska lida skada för att ianspråktagandet sker vid en tidpunkt då marknaden är svag Axlund (1991) s Vägverket & Baverket (2005) s. 2 och kap 1 1 meningen ExL 64 4 kap 1 2 meningen ExL 65 4 kap 1 2 st ExL 66 Prop. 2009/10:162 s Prop.2009/10:162 s.67 15

25 4.2.2 Ersättning för företagsskador Grundregeln är att endast markavståendet ska ersättas men i vissa fall ersätts även skador till följd av expropriationsföretaget. För att avgöra om ersättning skall utgå för företagsskador används influensregeln som innefattar väsentligets-, ortsvanlighets- och allmänvanlighetsrekvisitet. 68 Rekvisiten syftar till att jämställa de som avstår mark för en störande verksamhet med andra fastighetsägare som utsätts för samma störning. 69 Figur 3 redogör för arbetsgången gällande influensregeln. Figur 3 Arbetsgång influensregeln Väsentlighetsrekvisitet utgör en s.k. kvalifikationsgräns. För endast skador orsakade av expropriationsföretaget som medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde ska ersättas och då med full ersättning. 70 Under förutsättning att de andra rekvisiten är uppfyllda. Ger företaget upphov till både nytta och skada är det nettopåverkan som ska bedömas. 71 För att avgöra om skadan är väsentlig eller ej bedöms både beloppets storlek (absolut) och hur beloppet förhåller sig till fastighetens totala marknadsvärde (relativt) kap 2 ExL 69 Sjödin et al. (2007) s kap 2 ExL. 71 Axlund (1991) s Ibid. 16

26 Ortsvanlighetsrekvisitet innebär att vanligheten av den aktuella inverkan inom orten där skadan har inträffat som ska prövas. 73 Med ort menas här den störda fastighetens omgivning. 74 Syftet med ortsvanlighetsprövningen är att fastställa om den i orten befintliga störningsnivån är högre, lika eller lägre än den aktuella störningen. 75 Det är störningens art, intensitet, varaktighet och hälsorisker som ska jämföröras med ortens befintliga störningar. 76 I rättstillämpningen har ortsvanlighetsrekvisitet inte getts något starkt avgörande. I de fall där det varit tveksamt har sagts att den icke är vanlig på orten och istället låtit allmänvanlighetsrekvisitet avgöra, 77 se Figur 3. Allmänvanlighetsrekvisitet innebär en prövning av den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden. 78 Prövningen skall ske utifrån samhällen och trakter av samma slag som den aktuella orten, dvs. jämförliga förhållanden. För att kunna avgöra förekomsten av likartad inverkan måste både arten av inverkan och dess intensitet beaktas. Frekvensen eller utbredningen av likartad inverkan avgör om påverkan kan anses allmänt förekommande. 79 Bedömningen var tidigare lättare eftersom ersättning aldrig utgick om skadan ansågs orts- eller allmänvanlig. I Dalarömålet 80 fastslog högsta domstolen att ersättning kan utgå trots att skadan anses vara orts- eller allmänvanlig, förutsatt att väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt. Därför blev det aktuellt med skälighetsprövning där ett flertal parametrar vägs samman för att avgöra om ersättning skall utgå eller ej. 81 Innan lagändringen i augusti 2010 gjorde ordalydelsen (i den mån) i lagen det möjligt att göra ett toleransavdrag så att ersättningen till fastighetsägaren reducerades. I Värmdöledmålet 82 fastlades att toleransavdraget borde uppgå till fem procent av fastighetens värde före ianspråktagandet. Några år senare i det prejudicerade Ålbergamålet 83 fastslog högsta domstolen att toleransavdraget för jaktskador skulle uppgå till två procent av 73 Axlund (1991) s Ibid. 75 Ibid. 76 Axlund (1991) s Ibid kap 2 ExL 79 Axlund (1991) s NJA 1999:53 s Ibid. 82 NJA 1977 s NJA 2003 s

27 jakträttens värde. Den nya lydelsen (om) gör det längre inte möjligt att göra detta avdrag. Lagändringen trädde ikraft eftersom skälen att kompensera fastighetsägaren fullt för den ersättningsgilla skadan vägde tyngre än skälen för att göra toleransavdrag. 84 Regeln om företagsskada har sitt ursprung i miljölagstiftningen och motsvarar i princip en ren förmögenhetsskada i enlighet med 32 kap miljöbalken. 85 Eftersom inget påslag utgår på ersättningen för ren förmögenhetsskada enligt miljöbalken är det inte heller förenligt att göra ett sådant påslag på intrångsersättningen för företagsskador. 86 Om influensregeln medger ersättning för företagsskadan skall alltså inget påslag göras på den höjda delen av intrångsersättningen Annan ersättning Annan ersättning utgör ersättningspost för övrig skada och utbetalas för restskadan som inte kan härröras till marknadsvärdet och därför inte kompenseras genom de två andra ersättningsposterna. 87 På så sätt försäkras fastighetsägaren en oförändrad förmögenhetsställning. Övrig skada kan delas in personlig- och rörelseskada. Personlig skada kan uppkomma då expropriationsobjektet används som bostad eller på annat sätt för personliga behov. 88 Rörelseskada uppkommer då expropriationsobjektet används i någon form av näringsverksamhet. 89 Inget påslag ska göras på ersättning för övrig skada då det inte går att motivera en sådan höjning av ersättningen för person- eller rörelseskador Prop. 2009/10:162 s Sjödin et al. (2007) s Prop. 2009/10:162 s Axlund (1993) s Axlund (1993) s Axlund (1993) s Prop. 2009/10:162 s.67 18

28 5 Ersättning för jaktintrång Bedömningen av marknadsvärdesminskningen utgör underlag till bestämmandet av ersättning. I de fall där jakträtt följer med fastigheten är påverkan på jakträttens värde en ingående komponent vid bedömningen av marknadsvärdesminskningen. Andra komponenter kan till exempel vara skogsmarkens eller åkermarkens värde. I Norells rapport Ersättning för jaktintrång av järnväg och allmän väg har en schablonmodell utarbetats för bestämmandet av ersättning för jaktintrång. Modellen bygger på rättspraxis främst från det prejudicerande Ålbergamålet 91. Det bör dock poängteras att förhållandena i varje enskilt fall avgör hur modellen tillämpas. Nedan följer en genomgång av hur fastighetsägare ersätts för jaktintrånget. 5.1 Intrångsersättning för förlorad jaktmark För förlorad jaktmark gäller att intrångsersättning utgår i enlighet med bestämmelserna i 4 kap 1 ExL. 92 Schablonmodellen fastslår att intrångsersättningen ska motsvara det marginella marknadsvärdet och inte det genomsnittliga eftersom det i botten på genomsnittsvärdet ligger ett fast jaktvärde, en så kallad inträdesbiljett. 93 Jaktens genomsnittliga marknadsvärde bedöms till 30 gånger årsarrendet och det marginella marknadsvärdet antas uppgå till 2/3 av det genomsnittliga. 94 Det motsvarar en evighetskapitalisering med 5 procents kalkylränta. Intrångsersättningen för förlorad jaktmark kan således beräknas enligt ekvation 1!"#$%&'!"#$%&'(("!"#$%"&'(ä!"#:!""#$%#$&'å!"#!$ 30!. (1)! Därutöver ska ett 25 procentigt påslag göras på intrångsersättningen för förlorad jaktmark Intrångsersättning för försämrad jakt på restfastigheten Utöver den förlorade jaktmarken uppkommer även skador som medför att jakten försämras på den fastighetsdel som fastighetsägaren har kvar efter expropriationen. Denna typ av jaktskada ska ersättas enligt 4 kap 2 ExL. 96 Eftersom försämrad jakt på restfastigheten ses som en företagsskada avgör influensregeln om ersättning skall utgå eller ej, 91 NJA 2003 s Norell (2004) s Norell (2004) s Ibid kap 1 2st ExL 96 NJA 2003 s

29 se Figur 3 för arbetsgången. I de fall jaktskadan anses ha betydande inverkan på marknadsvärdet och vara antingen orts- eller allmänvanlig krävs en skälighetsprövning för att avgöra om ersättning skall utgå eller ej. 97 För jaktintrång kan skälighetsprövningen bestå i en sammantagen bedömning av nedanstående parametrar (fler parametrar kan tillkomma). 98 Jaktskadans storlek Vilttillgången är den rikare än normalt? Jagas djurarter som annars normalt inte förekommer? Medför barriäreffekterna att vilttillgången kan försämras? Hade fastigheten ur jaktsynpunkt en god arrondering före intrånget? Ägs fastigheten av en privatperson? Kan jakten påbörjas direkt vid bostaden? Fastighetens geografiska läge i Sverige. Hur stor del av fastighetens totala areal är jakten skadad på? Är intrånget och värdeminskningen i sin helhet betydande för jakten? Ingår fastigheten i ett viltvårdsområde? Typ av väg. I de fall där ersättning utgår ska direkta M-faktormetoden användas för att bestämma marknadsvärdesminskningen orsakad av bestående årliga jaktskador. M-faktorn är den så kallade marknadsvärdesfaktorn och i Ålbergamålet fastslog hovrätten att marknadsvärdesminskningen skall motsvara 15 årsskador (M-faktor 15). Vid normalt jordbruksintrång rekommenderar Lantmäteriet att M-faktor 10 skall användas. Valet av en högre faktor vid jaktskador motiverades med att jaktintrång i allmänhet har större effekt på marknadsvärdet än normalt jordbruksintrång. 99 För att bestämma hur stor den årliga skadan är används det faktum att jakten anses påverkad upp till 500 m på båda sidor av vägen eller järnvägen. Detta konstaterade hovrätten i Östersundsmålet 100 och motiverade det med att ett säkerhetsavstånd om minst 500 m mot väg krävs när kulvapen används samt att jakt med drivande hund försvåras inom detta område. Jakten anses 100 procent påverkad intill vägen eller järnvägen och 97 NJA 1999:53 s.403 och NJA 2003 s Trafikverket (2004) 99 Norell (2001) s HovR N Norrl, avd 2, DT 53 20

30 noll procent vid 500 m, se Figur 4. Däremellan antas ett rätlinjigt avklingande samband föreligga. 101 Figur 4 Bestämning av jaktens medelpåverkan inom 500 meters intervallet. Om fastigheten som är berättigad till ersättning för försämrad jakt på restfastigheten sträcker sig till 500 meter från vägen eller järnvägen är jaktens medelpåverkan 50 procent. På samma sätt gäller det om fastigheten sträcker sig 300 m från vägen eller järnvägen. Jakten anses då 100 procent påverkad vid vägen och det rätliniga sambandet ger en 40 procent (x) påverkan vid fastighetsgränsen 300 meters från vägen. Medelpåverkan kan beräknas enligt ekvation 2, vilket i detta fall blir 70 procent.!"#$%&'!"#"$%å!"#$%& % : 100!""!!!. (2) Fastighetens marknadsvärdesminskning på grund av försämrad jakt på restfastigheten beräknas enligt ekvation 3.!"#$%&h!"!#$!"#$%"&'(ä!"#$%&'$('&'): 15!"ö!!!"#!$!"#$%&'!"#"$%å!"#$%& (3) 5.3 Jaktliga samverkansformer Det finns både lagstadgade (viltvårdsområden och älgskötselområden) och andra icke reglerade samverkansformer (jaktlag, jaktklubbar, älgjaktsområden osv.) för jakt. För att bilda och upplösa viltvårdsområden och älgskötselområden krävs myndighetsbeslut, vilket gör dessa sammanslutningar beständigare än de icke lagreglerade som bygger på överenskommelser mellan fastighetsägare. För att en fastighet ska få ingå i en jaktlig samverkan sätts oftast ett minimikrav på fastighetens storlek, en så kallad inträdesbiljett. I detta sätts oftast ingen värdering i den jaktliga kvaliteten på markområdet utan arealen är direkt avgörande. Det finns även krav på en viss total areal för att bilda viltvårdsområden och älgskötselområden. 101 Norell (2004) s

31 Viltvårdsområden är jämfört med södra Sverige en vanligt förekommande samverkansform i undersökningsområdet. 102 Syftet med att bilda viltvårdsområden är att två eller fler fastigheter ska kunna samordna jakten samt vidta de åtgärderna som krävs till skydd för viltet. 103 Alla fastigheter som ingår i viltvårdsområdet tilldelas ett jakträttsbevis och därutöver utdelas ytterligare jakträttsbevis för exempelvis varje 50 ha. 104 Arealkravet för ytterligare jakträttsbevis och bestämmelserna om avgifter fastställs i varje enskilt viltvårdsområdes stadgar och variera därför. Ägare till fastigheter som har större areal än vad stadgarna utvisar som gräns för ytterligare jakträttsbevis kan därför både jaga själv samt ha möjlighet att upplåta jakträtt till jägare utan egen jaktbar mark. Av de utarbetade riktlinjerna i Norells rapport framgår att ingen ersättning för jaktskadan bör utgå till ägare vars fastighet ingår i ett viltvårdsområde. 105 Vilket motiveras med att jaktskadan fördelas på hela viltvårdsområdet och normalt blir den därför så liten att den bör tålas med hänsyn till rekvisiten i influensregeln. 106 Om jaktintrånget riskerar att upplösa viltvårdsområdet, dvs. om totalarealen efter intrånget blir för liten, ska detta dock beaktas vid värderingen Anordningar uppförda för jakten Med jaktanordningar menas främst jakttorn och enklare byggnadsverk som fastighetsägaren eller jakträttsarrendatorn uppfört för jakten. Schablonmodellen för bedömmande av ersättning för jaktintrång innefattar ej hur anordningar uppförda för jakten ska ersättas. I Norrbotten och Västerbotten har Trafikverket ersatt jakttorn som förstörts på grund av järnvägen eller vägen eftersom det ansetts rimligt att ersätta direkta materiella skador. Således har ingen ersättning utgått för anordningar som inte kunnat nyttjas fullt ut eller lika effektivt på grund av transportinfrastrukturprojektet, exempelvis jakttorn belägna vid sidan av vägområdet. Ersättning för förstörda jakttorn har utgått med schablonersättning om ett engångsbelopp per jakttorn och har avsett att täcka kostnader för flytt- 102 Sandblom (2004) s st VVL 104 Sandblom (2004) s Norell (2004) s Ibid. 107 Ibid. 22

32 ning och nyuppförande men även gottgöra för alla sidoeffekter som kan uppstå för de torn som inte kan nyttjas fullt ut eller lika effektivt efter intrånget. Ersättning har utgått till viltvårdsområden, jaktlag osv inte till fastighetsägare. I södra Sverige utgår vanligtvis även ersättning till jakträttsarrendatorerna för förlorad jaktmark och försämrad jakt och därför anses de bli kompenserade för anordningarna de uppfört. 23

33 24

34 6 Sakägarbegreppet Av Östersundmålet 108 framgår att jakten anses påverkad på båda sidor av vägen eller järnvägen upp till 500 m. Schablonmodellen för bestämmandet av ersättning beaktar enbart ägarna till fastigheter som avstår mark. Dessa ersätts för förlorad jaktmark och i vissa fall också för försämrad jakt på restfastigheten. Syftet med detta kapitel är därför att utreda begreppet sakägare i de olika lagstiftningarna och utifrån det genomföra en analys av hur de som ej avstår mark men som är ägare till fastigheter inom 500 m zonen bör hanteras i ersättningsbedömningen. 6.1 Förvaltningslagen Förvaltningslagen styr hur förvaltningsmyndigheterna handlägger ärenden. 109 Där definieras att beslut får överklagas av dem beslutet angår, om det gått honom emot. 110 I speciallagarna, myndighetsinstruktioner och av utarbetad praxis framgår vilka myndighetsbeslut som är överklagbara Expropriationslagen Ersättningen till fastighetsägarna grundas på expropriationslagens ersättningsprinciper och därför är det av intresse att studera sakägarbegreppet utifrån denna lagstiftning. Innebörden med att vara sakägare enligt expropriationslagen kan delas in i en processuell och dels en materiell del. 112 Den processuella delen innebär att sakägaren har rätt att uppträda som part i expropriationsmål och den materiella delen innebär att sakägaren kan vara berättigad till ersättning. Det är en vanligt förekommande missuppfattning att sakägare är berättigad till ersättning. 113 Däremot är det endast sakägare som kan bli berättigad till ersättning. Utgångspunkten är att ägare till fastigheter som exproprieras är att se som sakägare. 114 Innehavare av sakrätt utan anknytning till expropriationsföremålet anses inte vara sakägare. 115 Till dessa hör ägare till andra fastigheter än den som avstått mark, oavsett om 108 HovR N Norrl, avd 2, DT FL FL 111 Prop. 1997/98:191 s Dahlsjö et al. (2010) s Ibid. 114 Dahlsjö et al. (2010) s Dahlsjö et al. (2010) s.83 25

35 ägaren lider skada genom expropriationen eller ej. 116 Eftersom ägare till fastigheter som ej avstår mark inte anses vara sakägare kan inte ersättningsfrågan för de prövas i samma ärende som lantmäteriförrättningen. 117 Det innebär att ägare till fastigheter som inte avstår mark men som trots det lider skada genom expropriationen istället måste begära skadestånd utifrån de skadeståndsrättsliga reglerna, t.ex. 32 kap MB Fastighetsbildningslagen Det vanligaste förfarandet när mark ska tas i anspråk för järnväg är att Trafikverket ansöker om lantmäteriförrättning om som grundas på en överenskommelse om fastighetsreglering med fastighetsägaren. I dessa avseenden är det fastighetsbildningslagen som reglerar marköverföringen och därför är det av intresse att undersöka sakägarbegreppet ur dess perspektiv. Utgångspunkten är att fastigheter som berörs av fastighetsbildningen är sakägare. 119 Lantmäteriet har till uppgift att utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare i lantmäteriförrättningen. 120 Utredningens omfattning avgörs av fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. 121 Fastighetsbildningslagen saknar en definition av sakägarbegreppet men av förarbetet till framgår att det hade varit önskvärt att närmare kunna precisera dess innebörd men på grund av de skiftande förhållandena i de enskilda ärendena är det inte möjligt. 122 Vid avstyckning, klyvning eller sammanläggning är det normalt inga svårigheter att avgöra vilka fastigheter som berörs av fastighetsbildningen och därav konstatera vilka som ska anses vara sakägare. Vid fastighetsreglering är förutsättningar mer komplexa och därför är det svårare att avgränsa sakägarkretsen. 123 Det kan emellertid konstateras att ägarna till samtliga fastigheter som direkt berörs av någon regleringsåtgärd ska ses som sakägare. 124 Eftersom marköverföringen är den centrala åtgärden i en fastighetsreglering 116 Dahlsjö et al. (2010) s Norell (2004) s Dahlsjö et al. (2010) s Prop. 1969:128 del B s kap 11 1st FBL 121 Ibid. 122 Prop. 1969:128 del B s Lantmäteriverket (1996) Kap. 4 s Prop. 1969:128 del B s

36 blir åtminstone alla ägare vars fastighet berörs av sådan åtgärd sakägare i förrättningen Väglagen I sakägarkretsen ingår framförallt de som direkt berörs av vägprojektets markåtkomst. Direkt berörda innefattar ägare och delägare i fastigheter, samfälligheter, gemensamhetsanläggningar och innehavare av särskild rätt. 126 De som indirekt påverkas av vägprojektet ska ses som sakägare då deras situation väsentligt påverkas. 127 Till dessa räknas fastigheter som i vägförslaget berörs av exempelvis barriäreffekter. 128 Detta innebär att ägare till fastigheter som direkt berörs av vägrätten eller arbetsområdet ses som sakägare vid upprättandet av arbetsplanen. Arbetsplanen ska innehålla en sakägarförteckning över samtliga sakägare och övriga intressenter. Sakägarförteckningen delas upp i tre delar där del ett innefattar alla som direkt berörs av vägbyggandet. 129 Del två utgörs av de indirekt berörda och i del tre framgår de övriga intressenterna, exempelvis kommunen, länsstyrelsen, myndigheter, lokala organ och sammanslutningar. För fastigheter upptagna i del två ska det framgå på vilket sätt de anses vara indirekt berörda. 6.5 Lagen om byggande av järnväg Vid byggande av järnväg gäller att de som är direkt berörda av markavståendet och upplåtelse av servitut och nyttjanderätter ses som sakägare vid både upprättandet av järnvägsplanen samt vid efterföljande lantmäteriförrättning. Till järnvägsplanens ska en fastighetsförteckning bifogas i vilken de fastigheter som berörs av planförslaget skall framgå. 130 Förteckningen ligger till grund för vilka som ska kontaktas vid samråd och underrättas om utställning och fastställelse av järnvägsplanen. 131 Fastighetsförteckningen beställer Trafikverket av Lantmäteriet och för att göra beställningen krävs att Trafikverket har bedömt vilka som är berörda av planen. Sakä- 125 Lantmäteriverket (1996) Kap. 4 s Vägverket (2010) s Ibid. 128 Ibid. 129 Vägverket (2010) s kap 3 LBJ 131 Banverket (2010b) s.6 27

37 garkretsen som avgränsas i förteckningen har ingen självständig juridisk verkan utan vem som har rätt att överklaga ett beslut om fastställelse av plan avgörs slutligen av regeringen i varje enskilt fall Analys Begreppen berör och angår bedöms ha samma innebörd. Sakägarbegreppet är inte definierat i någon lag utan måste tolkas utifrån förarbetena och praxis. De som definitivt ska ses som sakägare är ägare till fastigheter som direkt berörs av transportinfrastrukturprojektet, dvs. de som avstår mark. Dessa är sakägare både vid upprättandet av planer och vid lantmäteriförrättningarna. Ägare till fastigheter som inte direkt berörs av vägen eller järnvägen anses inte vara sakägare vid varken upprättandet av planer eller vid lantmäteriförrättningarna. Det är dock fastslaget att jakten anses påverkas upp till 500 m på vardera sida om vägen eller järnvägen. Jakträtten är knuten till fastigheten och följer med äganderätten om inget annat avtalats vid överlåtelsen. Därför bör ägare till fastigheter inom 500 m-zonen anses berörda av transportinfrastrukturprojektet, även de som inte avstår eller upplåter mark. Gällande jakträttsarrendatorer är det ovanligt att de upptas som sakägare vid upprättande av planer. Däremot kan de tillräknas sakägarkretsen vid lantmäteriförrättning och då främst som ersättningsberättigade. I undersökningsområdet har det inte utgår ersättning till jakträttsarrendatorerna eftersom upplåtelserna i de flesta fall har en löptid på ett år. Därför kan jakträttsarrendatorn snabbt begära sänkt avgift av fastighetsägaren till följd av de nya förhållandena Strider mot likabehandlingsprincipen Att ägare till fastigheter inom 500m-zonen som inte avstår mark, i nuläget utesluts i ersättningsbedömningen och istället själva måste söka skadestånd för uppkommen skada strider mot Trafikverkets riktlinjer om likabehandling (se avsnitt 3.3.1). För trots att fastigheten inte avstår mark kan intrånget medföra väsentliga försämringar av jakten och för den jaktskadan bör fastighetsägaren ersättas. 132 Banverket (2010a) s.24 28