Solotrumpet: Per Ivarsson

Transkript

1 Solotrumpet: Per Ivarsson Neeme Järvi 75 år! Hon sjöng när Konserthuset invigdes 1935 Gustavo Dudamel - en bildkavalkad 1

2 Det är så här vi vill se honom rakt framifrån! Snart är det verklighet. Nästa år kan du se Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker i närbild på datorn hemma och i utvalda biografer. Stena bidrar med stor glädje till ett projekt som innebär att Göteborgs Symfoniker, Sveriges Nationalorkester, via digitala utsändningar kan nå en ny och stor publik både i Sverige och internationellt. Ansvarig utgivare Urban Ward redaktör Stefan Nävermyr skribenter Martin Anderson, Ylva Bentancor, Rolf Haglund, Stig Jacobsson, Katarina A Karlsson, Mats Lidström, Jan Ling, Jon Øyvind Ness, Stefan Nävermyr, Gunilla Petersén, Johan Stern och Erik Wallrup foto Stian Andersen, Moona Björklund, Stina Gullander, Anna Hult, George Lange, Fabian von Lente, Bo Mathisen, Sofia Paunovic, Henrik Tobin, Henrik Tobin, Simon van Boxtel och Thron Ullberg formgivning Magdalena Nilsson TRYCKERI Billes Tryckeri AB Prenumeration Säsongens fyra nummer160 kr. Kontakta biljettkontoret. Prenumeration ingår för konsertabonnenter. KONTAKT podiet@gso.se Biljettkontoret hemsida Facebook ADRESS Göteborgs Konserthus Götaplatsen Göteborg OMslag Per Ivarsson Foto Anna Hult En ny spännande säsong! När du läser detta är vårt nya säsongsprogram klart. Som av en händelse finns det en artist som också är aktuell den här konsertperioden: violinisten och dirigenten Nikolaj Znaider. Han är Artist in Residence vilket innebär at han kommer att dirigera, spela violin och turnera med Göteborgs Symfoniker. Redan 1998 debuterade han med Symfonikerna i Mozarts tredje violinkonsert och sedan dess har det blivit 27 konserter med orkestern inklusive turnéer och gästspel vid prestigefyllda festspelen i Luzern samt i Concertgebouw och Royal Festival Hall. 28 april hälsar han på i Göteborgs med Oslo filharmoniker och dess chefdirigent Jukka-Pekka Saraste. Tiden april-maj är den mest spännande på året för alla abonnenter: då kollar man serierna, artisterna och musiken för att välja det abonnemang som passar bäst. Och att köpa abonnemang är en bra affär: man sparar lätt en tusenlapp med alla rabatter och förmåner. Allt detta kan du läsa om i säsongsprogrammet Mycket nöje! Stefan Nävermyr Citatet: Musik är vinet som fyller tystnadens bägare Robert Fripp Vi stöder kvalitet och utveckling. 3

3 På parkett Sköt dina bankärenden när du vill. Var du vill. 6 Solotrumpet: Per Ivarsson 10 Gustavo Dudamel en bildkavalkad 18 Den digitala studion 20 Turnérapport från Spanien 22 Den musikaliska kroppen På podiet Dirigenter, artister och verkkommentarer. Allt om periodens konserter på sid I foajén Fråga Stefan 66 Neeme Järvi 75 år! 68 Johans fisksoppa 70 Per Högberg 72 Yvonne Qwarnström, 99 år 76 Symfonikernas vänner 79 7 frågor 80 Symfonikrysset 83 Symfonikernas uppdrag och vision 84 Året var Krönika av Johan Stern 88 Nytt & blandat 91 Välkommen in på närmaste SEB-kontor, ring oss på eller besök oss på seb.se

4 Solotrumpet: Per Ivarsson TEXT stefan nävermyr Foto anna hult Hur övar en trumpetare in ett nytt stycke? Han kör igenom hela fingersättningen med handen i luften, från första noten till den sista. Långsamt och metodiskt så att varje ton blir rätt. Men med vänster hand. Då aktiveras minnesfunktionen i rätt hjärnhalva och inövningen blir mer effektiv, säger Per Ivarsson som sedan 2011 är ny stämledare för trumpetarna. En trumpet håller man förstås i vänster hand och ventilerna sköts av högerhanden. Hur Per Ivarsson sedan överför rörelseminnet från den ena till den andra handen är väl hans hemlighet, som sig bör för en skicklig musiker. Men för alla aspiranter måste vi tyvärr säga att det ingår mer i konsten att behärska en trumpet än att vifta med fingrarna i luften. Embouchyren, eller ambisen som man säger musiker emellan, läpparnas kontakt med munstycket, är avgörande, liksom andningen. Andningen är det viktigaste. Det finns många som använder Alexandertekniken. Jag har sysslat mycket med yoga vilket är bra för avslappning och andningskontroll. Andas man rätt och djupt så får man automatisk en bra hållning och slipper spänningar i musklerna. Lungorna är motorn, andningen tekniken och luftströmmen verktyget. Jag sätter min tillit fullt ut på min luft, på lufttillströmningen. Funkar det behöver man inte bekymra sig om det övriga. Jag brukar säga till mina elever att det inte spelar någon roll hur högt man kan spela, bara man har en luftström och gör sina andningsövningar. Då kommer det andra också. Det handlar inte bara om att samla luft och kraft för långa och komplicerade passager, utan också om att hitta en harmoni och avspändhet som ger en fyllig ton och lämnar utrymme för mjuka och nyanserade fraseringar. Allt detta behövs för att spela Alfred Desenclos trumpetkonsert Incantation, thrène et danse, ett musikaliskt akrobatnummer av hisnande svårighetsgrad. När man hört den smattrande dansen undrar man hur detta är möjligt går det att spela så? Ja, naturligtvis, men kanske först när Desenclos skrev musiken. Man kan jämföra med poeten T S Eliots berömda citat How do you differ the dancer from the dance? Musik och musiker blir ett i Desenclos bravurnummer från 1953, ett mer eller mindre obligatoriskt stycke i världens alla trumpettävlingar. Satsbeteckningarna åkallan och sorgesång avslöjar dock att verket innehåller mer än krävande virtuositet. Det är fantastiskt vacker musik. Nu har ju jag hört det så pass många gånger att jag hittat 6 7

5 Eller Linzentopf med en massa fläsk och Sauerkraut, bland det godaste jag vet exempelvis kopplingen med första flöjten här, och stråkarna där. Det ska bli mycket intressant att jobba med orkestern i det stycket. Första satsen är väldigt intensiv, men sista satsen med den långa kadensen i början kräver rätt mycket jobb med tekniken. Det är mycket kromatik, men inte helt kromatiskt. Det är ganska oförutsägbart men nu kan jag konserten så väl att jag vet vad som kommer härnäst. Många av löpningarna har jag övat så mycket att de sitter där. När det gäller att öva har Per Ivarsson blivit lite mer sansad genom åren. När han började spela trumpet på allvar för Björn Lovén i Malmö och sedan för Reinhold Friedrich på musikhögskolan i tyska Karlsruhe han var bara 16 år när han kom dit kunde det bli 8-9 timmars övning om dagen. Nu övar han mer effektivt. Tre timmar om dagen räcker. Flexibilitetsövningar är det viktigaste för mig. Att öva trumpetkonserter har jag i stor utsträckning slutat med. Men han har förstås plöjt igenom några sådana, från wienklassikern Haydn till den samtida jazzkompositören Daniel Schnyder. Under studieåren spelade jag en del jazz i olika sammanhang, storband bland annat. Det är kul men nu för tiden räcker tiden inte till. Musiken är en ständig följeslagare, även när han lagar middag till kompisarna. Stereon är på för jämnan och det är alltid något som snurrar i CD-spelaren. Men jag lyssnar aldrig på en skiva eller en symfoni från början till slut jag byter från det ena spåret till det andra. Peter Gabriel, Bruckner, Michael Jackson Ett band jag alltid återkommer till är Blood Sweat & Tears. Jag köpte min första skiva med dom när jag var nio år och de har varit min absoluta inspirationskälla sedan dess. Han lagar mat på fri hand men har tagit med sig några favoriträtter från Tyskland: Spetzle och Sauerbraten, fantastiskt gott. Eller Linzentopf med en massa fläsk och Sauerkraut, bland det godaste jag vet. Efter sex år i Karlsruhe återvände han till hemstaden och blev trumpetare i Malmö symfoniorkester där han trivdes och fick rutin som orkestermusiker. Men han lekte med tanken att bli solotrumpetare i en renommerad orkester och när en provspelning utlystes i Göteborg hakade han på. Han fick jobbet och kände direkt att orkestern passade honom. Jag känner mig väldigt hemma här och stannar kvar så länge jag och orkestern vill. Göteborg är en fantastisk stad, förutom fotbollslagen då. Jag är en Malmö FF-kille, stenhårt. Där ligger Göteborgslagen i lä. vårkonsert stora salen 16 maj kl

6 Fem fantastiska år Så kan man kort sammanfatta Gustavo Dudamels period som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker Redan vid de första repetitionerna i slutet av juli 2005 uppstod den rätta kemin och sedan gick det med full fart framåt. Gustavo Dudamels musikalitet, starka engagemang och enorma spelglädje inspirerade Göteborgs Symfoniker till nya stordåd. Precisionen, inspirationen och den konstnärliga utvecklingen under dessa år har uppmärksammats av både kritiker och publik. Alla som gått på Konserthuset någon gång de senaste åren har sitt eget Dudamel-minne kärt bevarat: Mahlers femma, Symphonie fantastique, Beethovens nia, Mendelssohns Skotska Listan är lång. Det har blivit sammanlagt 129 konserter inklusive turnéer till Birmingham och London (Royal Albert Hall, 2005), Paris och London (Royal Festival Hall, 2007), Mecklenburg, Wiesbaden, Edinburgh, London och Aldeburgh (2008), Köln, Essen, Luxembourg, München och Wien (Musikverein), Barcelona, Valencia, San Sebastian och Valladolid (2008), Hamburg, Bonn, Amsterdam (Concertgebouw) och Bryssel (2009), Gran Canaria och Teneriffa (2010), Oslo och Reykjavik (2011) och tidigare i vår Lissabon, La Coruña, Oviedo, Murcia och Madrid. Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker har lämnat ett djupt avtryck i stora delar av Europa. Men resan är inte slut än, långt därifrån. Gustavo Dudamel återkommer som orkesterns hedersdirigent i maj nästa år med Dvoráks Symfoni nr 9, Från nya världen. Och fler konserter är planerade. 12 april Så här glada var dåvarande VD:n Edward Smith och Gustavo Dudamel när de kunde avslöja att Göteborgs Symfoniker fått en ny chefdirigent från hösten Vid den extrainsatta konserten spelades Mahlers femte symfoni och stämningen i Göteborgs Konserthus har väl aldrig varit så laddad som den kvällen. Publiken hoppade, visslade, skrek och jublade av glädje Foto Anna Hult Foto Bobbo Lauhage

7 Foto Marcus Ljungström Trängsel på Drottningtorget när Göteborgs Symfoniker fick en egen spårvagn den 3 september Gustavo Dudamel tog en åktur runt stan tillsammans med sin fru Eloisa, och en blåsensemble från Göteborgs Symfoniker livade upp stämningen. Foto Måns Per Fogelberg När kungaparet uttryckte en önskan om att få gå på konsert med Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel ordnades givetvis detta. Efter konserten fick kungen och drottningen en pratstund med Gustavo Dudamel och orkesterns konsertmästare Christer Thorvaldsson, som även är ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 12 Foto Anna Hult

8 Foto Magdalena Nilsson En ständigt avspänd Gustavo Dudamel, här efter en ovanlig konsert i ridhuset i Mecklenburg den 8 september Två artiga chefdirigenter: It s your orchestra, No, no, it s your orchestra! Neeme Järvi, orkesterns chefdirigent , möter Gustavo Dudamel efter en konsert i Concertgebouw den 24 september Programmet var verkligen fullmatat: Beethovens första symfoni, Nielsens fjärde symfoni, Mahlers Rückertsånger samt sånger av Sibelius med Anna Larsson som solist. Plus två extranummer: Stenhammars Mellanspel ur Sången och Piazzollas La Muerte del Ángel. En tjuvtitt genom tittögat i dörren till Musikverein i Wien den 24 oktober Gustavo Dudamel repeterar delar av Berlioz Symphonie fantastique för att stämma av klangbalansen i det legendariska konserthuset. Foto Måns Pär Fogelberg Foto Urban Claesson

9 Foto Magdalena Nilsson Vad har Leif Loket Olsson, Håkan Hellström, Conny Evensson, Mia Skäringer och Gustavo Dudamel gemensamt? De har alla utsetts till årets göteborgare. Här en glad Gustavo Dudamel som just bestigit tronen i Nordstan den 22 november När några musiklärare från Hammarkullen träffade Gustavo Dudamel och pratade om det unika musikutbildningsprojektet El Sistema i Venezuela föddes idén till något liknande i Göteborg. Let s do it! sade Gustavo Dudamel och nu är verksamheten i full gång. Den 11 maj 2009 gjorde han och Göteborgs Symfoniker sitt första gästspel i Hammarkullehallen. Många minns den stora och välbesökta festivalveckan när Simón Bolívar Youth Orchestra of Venezuela gästade Göteborg Orkester- och kammarkonserter i Västra Götalandsregionen, seminarier och workshops samt firandet av nationaldagen den 6 juni i Slottsskogen. Dagen efter förenades ungdomsorkestern med Göteborgs Symfoniker i ett explosivt framförande av Stravinskys Våroffer. Foto Magdalena Nilsson Foto Anna Hult

10 Den digitala studion TEXT stefan nävermyr foto ida rostrup Nu är den i gång, TV-studion där konserterna med Göteborgs Symfoniker produceras. Den byggdes i januarimars och har provkörts under våren. Det är väldigt spännande. Vi är mycket nöjda med utformningen och utrustningen och håller som bäst på att fintrimma tekniken, säger Måns Pär Fogelberg som är producent och arbetsledare. Utrustningen och instrumenten vid arbetsstationerna påminner om en cockpit med alla reglage och blinkande lampor. Här finns också joysticks, precis som ett TV-spel, med vilka man styr kamerornas riktning och zoominställning. De mest använda lägena är förprogrammerade och kan justeras med en knapptryckning. Sammanlagt åtta kameror kan fjärrstyras från studion. Fem av dem är portabla, en halvmeter höga och knappt synliga när de placeras framför dirigenten eller intill någon av orkestersektionerna. Studions hjärta är en dator med väldig hårddisk som sitter inkapslad i ett glasskåp. Den är specialutvecklad för digital filminspelning och den enorma datamängd som är i rörelse. Att filma och spela in högupplöst är mer informationskrävande än det mesta. Hårddisken är på åtta terrabyte. Vid testkörningarna är stämningen laddad och koncentrationen hög. Måns Pär Fogelberg är bildproducent och klipper mellan kamerorna samtidigt som han ger instruktioner åt Michael Larsson som sköter kamerainställningarna. Kristian Karlstedt och Anna Särg från notbiblioteket sitter med partituret och ger instruktioner när det är dags att fokusera på en stämma eller ett instrument. Det är en utmaning att få allt att fungera men vi börjar bli riktigt samkörda, säger Måns Pär Fogelberg. I höst börjar de reguljära inspelningarna. Veckans konserter spelas in och redigeras och laddas sedan upp på webben. Målet är att spela in ett tiotal konserter under säsongen. Några konserter sänds också direkt och kan ses på Folkets hus och ett flertal biografer i Västra Götaland och Sverige. Förhandlingar pågår också med olika TV-bolag om utsändning. Allt för att så många människor som möjligt ska kunna uppleva Göteborgs Symfoniker. Se vår hemsida för löpande information: Kristian Karlstedt, Måns Pär Fogelberg, Michael Larsson och Anna Särg

11 BEETHOVEN TCHAIKOVSKY BRUCKNER SHOSTAKOVICH SAINT-SAËNS MAHLER MENDELSOHN MÁRQUEZ REVUELTAS STRAVINSKY BERNSTEIN Göteborgs Symfoniker Simón Bolivar Symphony Orchestra Berlin Filharmonikerna Wiener Filharmonikerna Eviva Gustavo! Timmarna innan detta nummer av Podiet gick till tryck fick vi en direktrapport från Symfonikernas turné till Portugal och Spanien. Konserterna i Lissabon och La Coruña gick mycket bra med utsålda hus och ett så stort intresse att det var biljettjakt på svarta börsen. Det moderna konserthuset i Lissabon har i fonden ett gigantiskt fönster ut mot naturen med grönska, träd, fåglar och fladdermöss i blickfånget. En fin bakgrund för Also sprach Zarathustra! En bloggrecension hittade vi som i snabböversättning berömde Göteborgs Symfonikers precision, attacker på millisekunden, och ett samspel på en nivå man sällan upplevt i Lissabon. Gustavo Dudamel jämfördes både med Leonard Bernstein och Chaplins luffarfigur (!), en stjärna med sådan utstrålning att hans blotta närvaro förtrollar. Konserterna i galiciska La Coruña och Oviedo gick också bra med en publik som älskade sin spanske Gustavo Dudamel. Orkestern lyckades också ta sig till och från städerna trots generalstrejk som bland annat lockade fram demonstranter i Barcelona. Programmet med Richard Strauss Don Juan och Also sprach Zarathustra samt Haydns Symfoni nr 103 Med pukslaget har gått hem hos den spanska publiken som inte minst uppskattade Symfonikernas känsliga spel i Haydnsymfonins mellansatser. DISCOVERIES Gustavo Dudamels första Best Of Ny CD till specialpris i Göteborgs konserthus eller beställ på Bengans.se 20

12 Från hjärtat ut till fingerspetsarna Något liknande har nog aldrig setts och hörts i Göteborgs Konserthus: ett 45 minuter långt orkesterverk där skolbarn från Landala och Mölndal varit med och skapat delar av musiken, framförd av Göteborgs Symfoniker och fyra sångare under dirigenten Andreas Lönnqvists ledning. Drivande krafter har varit tonsättaren Paula af Malmborg Ward och regissören Svante Grogarn som med sina konstnärliga residens arbetar med barn- och ungdomsproduktioner i Konserthusets satsning GSOPULS tillsammans med producenten Petra Kloo Vik. Det har varit en väldigt rolig och kreativ process. Barnen har sina egna idéer, säger Paula af Malmborg Ward. En orkester är som en kropp, uppbyggd av musiker respektive celler med olika egenskaper. Det är temat i Den musikaliska kroppen där man spanar efter stråkar och nerver, hjärta och pukor. Samt kittlar nervsystemet och söker kontakt med musikens själ. Paula af Malmborg Ward och musiker ur Göteborgs Symfoniker har besökt klass 2A i Landalaskolan och klass 3 i Pepparedsskolan. Vi har under tre tillfällen träffats och pratat om instrument, lyssnat på orkestermusik och komponerat med såväl vanliga noter som grafiska symboler som musikerna sedan har spelat upp. Jag har lyssnat på inspelningarna från dessa workshops och sedan plankat och omformat barnens skisser till två orkesterstycken: Landalaidyll och Pepparedsintermezzo som kommer att uruppföras i Den musikaliska kroppen. Verket innehåller också musik av andra tonsättare, bland dem Händel, Britten, Mahler, Johann Strauss d y och Augusta Read Thomas, en av USA:s främsta nu levande tonsättare enligt Paula af Malmborg Ward som arrangerat musiken och bidragit med egna delar. Den nyskrivna samban Kroppens orkester med text av Svante Grogarn kröner Den musikaliska kroppen. Melodin till Kroppens orkester sjungs sedan ovanpå ett tema ur Läderlappen och orkestern går loss i en vals som växer och övergår till finalen ur första satsen i Nielsens tredje symfoni, samma stycke som inleder Den musikaliska kroppen. Allt utifrån tanken att konserten skall vara genomkomponerad, säger Paula af Malmborg Ward. Premiär blir det vid skolkonserterna den 2-4 maj samt vid familjekonserterna den 5 maj kl 13 och 15. Presentatör är Tobias Edvardsson. GSOPULS 22 23

13 programsidorna konserter DIRIGENTER, SOLISTER & VERKKOMMENTARER KALENDARIUM 26 Samtliga konserter på Konserthuset 28 Om Gustav Mahler 25, 26 & 27 april 32 Göteborgs Symfoniker & Christian Zacharias 28 april 36 Oslo Filharmoniska Orkester & Jukka-Pekka Saraste kammarkonsert 29 april 40 Musiker ur Göteborgs Symfoniker & Bengt Forsberg 9 & 10 maj 42 Göteborgs Symfoniker & Leif Segerstam KAMMARKONSERT 13 MAj 44 Vokalkvartetten Vox med Barbara Bonney 16 MAj 48 Vårkonsert med Miguel Harth-Bedoya 23 MAj 52 Göteborgs Symfoniker & Alexander Vedernikov 31 MAj & 1 juni 56 Göteborgs Symfoniker & Neeme Järvi Vi står för olerna. 15 & 16 juni 60 Göteborgs Symfoniker & Gustavo Dudamel Familjekonserterna 5 maj samt Slottsskogsskonserten 6 juni presenteras i separata program. Se för dagsaktuellt kalendarium. STOLT SPONSOR AV GÖTEBORGS SYMFONIKER. 24

14 BILJETTKONTORET BOKA PÅ NÄTET: kalandarium ONSDAG 25 apr KL TORSDAG 26 apr KL FREdag 27 apr kl Abonnerad av Volvo GÖTEBORGS SYMFONIKER & christian zacharias piano LÖRDAG 28 apr KL oslo filharmoniska orkester & jukka-pekka saraste nikolaj znaider violin SÖNDAG 29 apr KL Kammarkonsert bengt forsberg, erik risberg, hans hernqvist & martin ödlund måndag 30 apr KL chalmersspexet bob christofer columbus arr Chalmersspexet Bob fredag 4 maj KL svenska klassiker leif loket olsson möter barbro lill-babs svensson arr Kulturbolaget & KB West lördag 5 maj KL & familjekonsert den musikaliska kroppen göteborgs symfoniker & andreas lönnqvist SönDAG 6 maj KL the world famous glenn miller orchestra a tribute to the great big band Glenn Miller Orchestra Scandinavia arr GMO Musik Productions AB söndag 6 maj KL Stenhammarsalen världen i konserthuset taximi med gäster onsdag 9 maj KL torsdag 10 maj KL GÖTEBORGS SYMFONIKER & leif segerstam SÖNDAG 29 apr KL Stenhammarsalen Kammarkonsert vokalkvartetten vox & barbara bonney sopran onsdag 16 maj KL GÖTEBORGS SYMFONIKER & miguel harth-bedoya per ivarsson trumpet onsdag 23 maj KL GÖTEBORGS SYMFONIKER & alexander vedernikov nikita boriso-glebsky violin torsdag 31 maj KL fredag 1 juni KL GÖTEBORGS SYMFONIKER & neeme järvi Sara trobäck Hesselink violin Per högberg viola onsdag 6 juni KL slottsskogen musik i det gröna! GÖTEBORGS SYMFONIKER, göteborgs symfoniska kör & neeme järvi Presentatör måns pär fogelberg fredag 15 juni KL lördag 16 juni kl GÖTEBORGS SYMFONIKER, göteborgs symfoniska kör & gustavo dudamel camilla tilling sopran Anna Larsson alt torsdag 5 juli KL alison krauss & union station featuring jerry douglas arr Kulturbolaget, KB West & Live Nation Trevlig sommar! Vi ses på Götaplatsen den 18 augusti 30 april 4 maj 6 maj 5 juli 26 27

15 BILJETTKONTORET BOKA PÅ NÄTET: 15 & 16 juni Den 15 & 16 juni avslutar Gustavo Dudamel säsongen och sin femåriga period som Göteborgs Symfonikers chefdirigent med framföranden av Mahlers Symfoni nr 2, Uppståndelsesymfonin. Här får vi en inblick i Mahlers liv och skapande av musikvetaren och författaren Jan Ling. Gustav Mahlers symfonier har något magiskt över sig. En gång utökades antalet musiker i Göteborgs Symfoniker just för att möjliggöra framförandet av Mahlers mästerverk hävdade Dmitrij Sjostakovitj att Mahlers symfonier utgjorde höjdpunkten av konstnärligt skapande i Europa. Många håller med honom och är beredda att utöka tidsramen till vår tid. När vi på Konserthuset är tryggt omgivna av likasinnade får vi en känsla av att alla älskar Mahler. Så är det inte, men för många av oss är Mahlers musik nästan lika oumbärlig som livets nödtorft. Så vad krävs för att riktigt uppskatta Mahler? Först och främst förmågan att lyssna, inte bara höra. Det går inte att samtidigt dammsuga, fixa kvällsdisken eller på konsert irritera sig över grannens hostningar. Lyssnar man koncentrerat blir de långa symfonierna plötsligt till intensiva upplevelser, inte olikt läsningen av Dostojevskij-romaner, en författare som Mahler säger sig ha lärt mer av än studiet av kontrapunkt. Med koncentrerad lyssning av Mahlers symfonier framträder plötsligt livet självt, ja, hela den värld vi lever i. Det kan röra sig om upplevelser av hela vår livscykel där vi känner igen vår ungdom och om vi kommit upp i aktningsvärd ålder även vårt livs sommar och höst. Inte för att Mahler beskriver detta i stil med Richard Strauss som gärna blandade in sina familjeangelägenheter i komponerandet, utan för att Mahler skapat en musik som i sig är bärare av budskap, utan pekpinnar. Hur sker detta? Musikvetaren Ingmar Bengtsson ( ) använde sig av begreppet vokabler för att förklara hur utpräglade musikaliska motiv och fraser kan framkalla associationer till känslor som i sin tur kan leda till upplevelser av konkret slag. Dessa vokabler är dels sådana som har en lång tradition bakåt i tiden och har använts av tonsättare alltsedan musiken började noteras, dels sådana som Mahler gav oss i sina sånger där de är knutna till texten med dess innehåll. Men det finns ytterligare något som förklarar att vi kan uppleva symfonierna som romaner. Bakom själva konstruktionen finns ett laborerande med den symfoniska formen mot en upplevelsehorisont som söker sig in i människans inre på samma sätt som August Strindberg gör i sina dramer och Sigmund Freud i sin psykologiska vetenskap. Mahler uppvisade den djupaste förtrogenhet med den symfoniska traditionen, där Beethoven naturligtvis spelar en central roll, liksom romantikerna Berlioz, Liszt och Bruckner för att bara nämna några namn. Ingenting av allt detta var dock så betydelsefullt som Richard Wagners mäktiga operor som hos Mahler i likhet med Richard Strauss och en hel generation tonsättare innebar en inspirerande utgångspunkt för 28 29

16 BILJETTKONTORET BOKA PÅ NÄTET: 15 & 16 juni 1900-talets skapande och samtidigt något som man måste tränga igenom och övervinna. Mahlers symfonier blev episka, musikaliska berättelser. Det kommer inte heller som någon överraskning att Mahler liksom Berlioz och Liszt var väl bevandrad i den klassiska litteraturen och ägde en sagolik förmåga att uttrycka sig i skrift. Gustav Mahler var en komplicerad person. En fullblodsegoist nästan i klass med Richard Wagner, men betydligt mer sympatisk på alla plan. Hans hustru Alma Maria Schindler, 19 år när de möttes, var visserligen ingen duvunge, men hon fick underordna sina tonsättarambitioner för att bli mästarens sånggudinna. Hon såg Gustavs geni och kämpade sig igenom åren med honom, vilket vi kan läsa om i hennes något tillrättalagda biografi om tonsättaren. Att Mahler ställde väldiga krav på sina musiker och sångare är omvittnat. Så här berättar hans främste förespråkare och musikaliske uttolkare, dirigenten Bruno Walter, i sin minnes- och vänbok om Gustav Mahler: Aldrig förr hade jag sett en så intensiv människa, aldrig hade jag anat hur ett kort, träffande yttrande, en befallande gest, en mot målet fast riktad vilja kunde försätta andra människor i ångest och skräck och tvinga till blind lydnad. Detta upplevde Walter när han stod och tryckte i kulissen under en av Mahlers operarepetitioner. När ackompanjatören inte motsvarade Mahlers krav avfärdades han med en vink och Bruno Walter fick inta hans plats. Walter ger även exempel på Mahlers omtanke om musikerna, men endast utanför scenen och orkesterpodiet. Vid själva instuderingsarbetet gällde enbart professionella regler. Mötet med tonsättaren i Hamburg blev livsavgörande för Bruno Walter, vars sätt att tolka Mahler blev tradition. Förebilden var förstås Mahlers eget sätt att dirigera, men kanske utan de domptörsfasoner man kan ana sig till bakom Walters ord. Det dröjde lång tid innan dirigenten Mahler blev tonsättaren Mahler i allmänt medvetande. Dirigenten Michael Tilson Thomas berättar i en filmdokumentär hur han som ung student på 1970-talet vallfärdade till Mahlers grav. Den ansvarige för kyrkogården visste knappt var den döde mästaren låg, kände visserligen till att han varit en stor dirigent, men betraktade honom som en medioker tonsättare! Intresset för Mahlers symfonier har sedan 1960-talet varit i ständigt växande. I dag har Mahler den centrala ställning i konsertlivet som han säkert önskade sig och hoppades på. Hans tid är inne. Hur kan detta förklaras? Kanske beror det på att konsertpubliken sökte sig till ett mer tillgängligt modernt alternativ än 1960-talets seriella musik? Eller var det så att Mahlers musik var så stark att den förr eller senare skulle få sin rättmätiga plats? Mycket tyder på det senare. En av Gustav Mahlers mest långvariga och trogna vänner var Richard Strauss. Också han kom att bli en stor tonsättare, men med andra konstnärliga förtecken. Både Mahler och Strauss hade ambitioner att skapa en ny musik för en ny tid. I denna strävan stödde de varandra genom att framföra eller lansera varandras verk. Som utövande dirigent och ordförande för det tyska tonsättarförbundet såg Strauss till att Mahlers symfonier framfördes, och Mahler i sin tur försökte som operachef i Hamburg och Wien att bana väg för Strauss operor. När censuren i Wien vägrade ge Mahler tillstånd att framföra Strauss Salome planerade han att göra det till en kabinettsfråga, det vill säga avgå från sin tjänst såvida inte censurens beslut upphävdes. Samtiden uppfattade Gustav Mahler och Richard Strauss som ett omaka par: talade man om den ene kom genast den andre på tapeten. De var på många sätt varandras motsatser och därför intressanta att ställa emot varandra. Deras personligheter framskymtar i brevväxlingen: Mahler är tveklöst mer spontan och dramatisk medan Strauss är eftertänksam och planerande. I verkliga livet var Strauss den mer försiktiga för att klara sitt skinn medan Mahler i sin konstnärliga hetta förtärde sig själv. Kanske hade deras uppväxt och bakgrund viss betydelse? Richard Strauss ungdom präglades av familjens omtanke. Pappan var en av dåtidens främsta valthornister och kunde med sina kontakter ge sonen musikutbildning av högsta klass. Mahlers far var från början en judisk gårdfarihandlare som avancerat till brännvinsförsäljare och krogägare i Kaliste, Böhmen. Av de tretton barnen överlevde fem och familjelivet präglades av våld och osämja. Pappan påstås ha misshandlat sin hustru så till den grad att hon blev handikappad. Redan efter några och tjugo år hade Gustav hunnit fatt Richard i karriären som tonsättare och dirigent. För Strauss var den småborgerliga säkerheten med god ekonomi viktig och han lyckades kombinera sin konstnärsaspiration med en kamrerarsjäl. De förblev vänner men kom aldrig riktig nära varann. Grundorsaken var sannolikt deras olika uppfattningar om musik som självständig konst respektive beskrivande konst. Inte så att någon av dem aspirerade på att skildra med musik. Nej, de var båda i linje med Beethovens Pastoralsymfonin där det mer var fråga om att musikaliskt återge känsloupplevelser än att måla upp verklighetens scenarier. Men sedan kommer förhållandet till program där de två skiljer sig radikalt: Mahler vill med tiden inte ge några som helst anvisningar som kunde begränsa lyssnarens upplevelse medan Strauss gick den motsatta vägen och hamnade i musikdramatiken där musiken underställdes en handling och en text som ibland återspeglade hans privatliv. Här fanns en viktig estetisk skiljelinje som skapade distans mellan konstnärskapen blev Mahlers musik förbjuden i Nazityskland på grund av tonsättarens judiska härstamning. Samma år blev Strauss mer eller mindre mot sin vilja utsedd till president för det nationalsocialistiska rikskammarmusikämbetet. Så olika faller ödets lotter. Men Mahlers musik fick efter andra världskriget sin återupprättelse och en beundrarskara mer hängiven än de flesta. Kanske är det frågan om livsöden som gör att vi älskar Mahlers symfonier? För här finns sorg och glädje, det sublima och det banala - allt det som möter oss i livets olika skeden. Jan Ling 30 31

17 BILJETTKONTORET BOKA PÅ NÄTET: onsdag 25 april KL Torsdag 26 April kl fredag 27 april KL Abonnerad av Volvo beethoven leonoreuvertyr nr 1 8 min pianokonsert nr 4 34 min PAUS beethoven symfoni nr 7 40 min GÖTEBORGS SYMFONIKER DIRIGENT & solist christian zacharias piano Konsertmästare Sara Trobäck Hesselink Introduktion 25 april kl av Ingrid Sturegård 32 Ludwig van Beethoven ( ) Leonoreuvertyr nr 1 Det finns många som tagit på sig uppgiften att förklara varför Beethovens enda opera Leonore, i bearbetad version med titeln Fidelio, blev ett misslyckande: dålig tajming (Napoleonkrigen), svaga melodier, hopplöst libretto, brist på skickliga sångare Jag tror förklaringen är enklare än så: Beethoven saknade humor. Han hade helt enkelt inte rätt temperament eller kynne för att skriva den operadramatik som framförallt italienarna skapat och som utvecklades med Mozart och senare Rossini och de andra arvtagarna, både buffa och seria. Det var vad publiken i det krigsdrabbade Wien ville ha. Franska revolutions- och skräckoperor i Cherubinis anda kändes alltför tunga i denna tid. Den romantiska känslosamheten var Beethoven främmande, han var mer typen som revs upp av känslor när han och världen blev orättvist behandlade eller kände sig förfördelade. Och finns det spår av humor i Beethovens musik är den oftast av det groteska eller ofrivilliga slaget. När han väl accepterat att skriva en opera var det många inblandade som skulle ha ett ord med i laget. Teaterdirektören, regissören och dirigenten förväntade sig säkert en uvertyr som med originalitet och briljans inledde frihetsdramat om den politiske fången Fidelio och hustrun Leonore som räddar honom. Kanske var det därför Beethoven skrev hela tre uvertyrer till operan. Vid premiären på Theater an der Wien den 20 november 1805 spelades Leonoreuvertyr nr 2. Uvertyr nr 3 skrevs som ett andra försök 1806 och operan fick sin slutgiltiga och effektiva Fideliouvertyr i samband med bearbetningen och det nya uruppförandet Leonoreuvertyr nr 1 troddes länge vara den allra första, därav numreringen, men på 1970-talet kunde musikvetaren Alan Tyson efter källforskning och undersökning av vattenstämplar påvisa att den med största säkerhet skrevs till en uppsättning i Prag 1807 som aldrig blev av. Trist! För det är ett snillrikt stycke musik med värme, elegans och känslighet. Och i slutdelen kan man rent av skönja den fartfyllda glädje som blev Rossinis kännetecken. Stefan Nävermyr christian Zacharias Det var bara två månader sedan Christian Zacharias senast gästade Göteborgs Symfoniker. Programmen vid dessa besök är bra exempel på bredden och mångsidigheten i hans repertoar. I mars dirigerade och spelade han musik av Carl Phillip Emmanuel Bach ( ) och Bernd Alois Zimmermann ( ), verk som framfördes för första gången i Göteborg: En mycket sympatisk egenskap är att Christian Zacharias pianospel är så otroligt elastiskt. Rörelseenergin från en fras gör liksom små luftsprång över till nästa. Därmed blir en klaverkonsert av C P E Bach, hur obestämbar den än är till sin karaktär, en liten pärla där man ivrigt söker trådar med olika stilistiska tidsaspekter. (Håkan Dahl, Göteborgs-Posten) Den här gången ger han sig i kast med välkänd kärnrepertoar, ett Beethovenprogram med Leonoreuvertyr nr 1, Pianokonsert nr 4 och Symfoni nr 7. Christian Zacharias inledde sin karriär som pianist men är sedan många år lika mycket verksam som dirigent. Han utsågs till chefdirigent för Lausannes kammarorkester år 2000 och blev Förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker Sedan 2009 är han också Artistic Partner hos St Paul Chamber Orchestra i Minnesota, USA. Han debuterade som dirigent med Orchestre de la Suisse Romande 1992 och inbjuds sedan dess in till Europas ledande orkestrar. År 2000 dirigerade han första gången Los Angeles Philharmonic och han debuterade med New York Philharmonic Han har också ett långvarigt samarbete med Bambergs symfoniker och är konstnärlig ledare för den årliga Mozartfestivalen i Barcelona. Som pianist har han hyllats för sina tolkningar av Haydn, Mozart, Beethoven och Schubert liksom den romantiska repertoaren. Förra året debuterade hen med stor framgång i Carnegie Hall. Han 25, 26 & 27 april är också en hängiven kammarmusiker som gärna spelar med musiker ur Göteborgs Symfoniker, Alban Berg-kvartetten, Leipzigkvartetten, cellisten Heinrich Schiff och violinisten Frank Peter Zimmermann. Bland hans många skivinspelningar finns Schuberts pianosonater komplett, samt Beethovens och Mozarts samtliga pianokoserter (EMI). Tillsammans med Lausannes kammarorkester har han spelat in symfonier och pianokonserter av Mozart, Chopin och Schumann (MDG). 33

18 BILJETTKONTORET BOKA PÅ NÄTET: 25, 26 & 27 april Ludwig van Beethoven ( ) Pianokonsert nr 4 G-dur op 58 Allegro moderato Andante con moto Rondo: Vivace Låt oss vara uppriktiga. De båda yttersatserna i Beethovens fjärde pianokonsert har blivit styvmoderligt behandlade genom åren, åsidosatta av den något fåfänga mellansatsen. Men vem är egentligen förvånad? Detta märkligt dualistiska andante är i sig så laddat och uttrycksfullt att lyssnare alltid haft svårt att värja sig mot dess fängslande stämningar. Redan tidigt noterade kritiker och publik denna musiks märkliga dragningskraft. De barska stråkarna avbryter bryskt pianostämmans fria poetiska deklamation gång på gång, men pianot vägrar gå i svaromål utan fortsätter sin utläggning med beundransvärt tålamod. Efter en kulminerande solokadens med halvt vansinniga drillar möts de två i något slags hoppfull resignation. Ett underbart stycke musik. Vad gestaltar eller uttrycker denna musik? Beethovenexperten Åke Holmquist håller en nykter linje i den 1000-sidiga biografi som gavs ut förra året. Han förkastar tolkningen om Orfeus möte med furierna i dödsriket eller andra litterära kopplingar: Den dramatiska intensiteten och teatraliska gestaltningen har lett till många spekulationer om ett bakomliggande program. Men något sådant existerar inte och behövs inte heller. Det här är musik som bara är. Men så enkelt är det inte. Det finns i Beethovens intervall och harmonik tonfallet en musikalisk gestik som gör den begriplig för lyssnarna. Därför berör den! Redan tidigt jämförde man fjärde pianokonsertens mellansats med 1700-talsoperans ackompanjerade recitativ, dess arioso, där en berättande röst interfolieras med kommenterande continuo eller orkesterackompanjemang, i sig en variant av det grekiska dramats samspel mellan aktör och kör. Dialogen leder till nya insikter, nytt samförstånd. Beethoven själv gick aldrig in i liknande diskussioner utan lät musiken tala för sig själv. Den fjärde pianokonserten var den sista där han själv spelade solostämman, förmodligen i ett privat framförande hemma hos furst Lobkowitz i mars 1807 och sedan vid den offentliga premiären på Theater an der Wien den 22 december Konsertbesökarna måste ha skakat huvudena av förvåning när Beethoven inledde konserten utan orkesterexposition, rakt på med pianot och huvudtemat. Det hade aldrig tidigare skett. I första satsen sker flera finurliga övergångar mellan tonarterna vilket skapar en kittlande spänning och viss oro följt av ljuva stråkmelodier och en ständigt omväxlande och oförutsägbar solostämma. Finalen? Jag låter Åke Holmquist beskriva den: Den är ett lekfullt, virtuost rondo med ett spänstigt och energiskt tema. I finalen, liksom i första satsen, rör sig pianot påtagligt ofta i de högre registren, vilket ger musiken en ljus framtoning och tydliggör det rikhaltiga, virtuosa passageverkets motiviska anknytningar till rondots teman. I en stor coda förs denna musik till ett strålande slut i G-dur. Publiken jublade i Theater an der Wien, trots att en fyra timmar lång konsert som också omfattade både femte och sjätte symfonierna, delar ur C-durmässan och den för tillfället komponerade Körfantasin där Beethoven till stora delar improviserade pianostämman. Tonsättaren och författaren Johann Friedrich Reichardt var på plats och talade om en ny pianokonsert av djävulusisk svårighetsgrad som Beethoven framförde häpnadsväckande bra i snabbast tänkbara tempon. Stefan Nävermyr Ludwig van Beethoven ( ) Symfoni nr 7 A-dur op 92 Poco sostenuto. Vivace Allegretto Presto. Assai meno presto Allegro con brio Hälften wienklassicist, hälften romantiker, men mest Beethoven. Så är vi vana att se honom, men han hade andra sidor också. I både sjätte och sjunde symfonierna träder folkloristen Beethoven fram. I den förra skildrar han dansande bönder (tredje satsen), och i sjunde symfonin levererar han en final uppbyggd kring en folkdans. Naturligtvis i Beethovens egen konstfulla och kraftfulla bearbetning han är oerhört drivande och stöter med kraft in ackorden i ett accelererande tempo. Detta rastlösa, rytmiska rondo är en av hans mest explosiva skapelser. Symfonin inleds långsamt, med uppåtgående rörelser (snabba mot långsamma) som kontrasteras mot en nätt, dansant trio. Lägg märke till Beethovens orkestrala dramaturgi när han från full orkester klär av partituret tills bara en flöjt och en oboe återstår. Därefter tar huvudtemat vid, som förebådar nionde symfonins An die Freude. I det tematiska utvecklingsarbetet kan man ofta skönja den ensammes kamp mot de många, ett ständigt återkommande tema i Beethovens musik. Allegrettot är definitivt symfonins pièce de résistance. Denna variationssats måste ha framstått som ett mycket underligt djur på Beethovens tid: en suggestiv passacaglia vars ostinato är uppbyggt av en daktyl ( - -) och en spondé ( ), för att använda versmåttens termer. Denna rytmiska figur en lång, två korta och två långa pulserar genom hela satsen. Över detta väver och utvecklar Beethoven nya stämmor som ökar i styrka och omfattning för att mot slutet tonas ner. Svallningarna kröns av ett par rejäla kulminationer. Detta är Bach och framtiden på en och samma gång, den nyskapande flerstämmighet som skulle blomma ut för fullt i Beethovens sena stråkkvartetter. Tredje satsen är ett scherzo till allt utom namnet aldrig har väl skratt från bullrande män (låga stråkar) och gäckande kvinnor (träblås) skildrats så levande som här. Beethoven uppnår också ovanliga harmoniska effekter när han låter trumpeterna ligga på pedaltoner över (omvänt!) melodiföringen i den övriga orkestern. Symfonin uruppfördes den 8 december 1813, tillsammans med det närmast farsartade beställningsverket Wellingtons seger, inklusive kanoner, krevader och ett fugato över God Save the King! Det råder ingen tvekan om vilket verk som är det bättre. Stefan Nävermyr 34 35

19 BILJETTKONTORET BILJETTKONTORET BOKA BOKA PÅ PÅ NÄTET: NÄTET: jukka-pekka saraste 28 april 1919 etablerades orkestern under sitt nuvarande namn men Oslo filharmoniska orkester har anor från 1870-talet då man samarbetade med Edvard Grieg och Johan Svendsen. Orkestern ger årligen konserter i Oslo konserthus varav flera sänds av NRK, norska radion. Programmen har en hög konstnärlig profil och presenterar många av världens främsta dirigenter och solister. Under Mariss Jansons tid som chefdirigent ( ) fick orkestern stort internationellt erkännande. Turnéverksamheten från 1982 och framåt innefattar besök i Europas största musikstäder, bland annat residensbesök i Musikverein i Wien och flera festivalbesök i London (BBC Proms), Edinburgh, Salzburg och Luzern samt stora städer i Nord- och Sydamerika och Östasien. Mariss Jansons efterträddes av André Previn som 36 Foto Bo Mathisen oslo filharmoniska orkester var chefdirigent och ledde orkestern på flera turnéer i Europa och USA. Jukka-Pekka Saraste är sedan 2006 chefdirigent med ett kontrakt som sträcker sig till Oslo filharmoniker har sedan 1980-talet spelat in en rad internationellt uppmärksammade skivor, bland annat Tjajkovskijs sex symfonier (Chandos) och Rachmaninovs tre symfonier och fyra pianokonserter (EMI) med Mariss Jansons och pianisten Leif Ove Andsnes. Hittills har det blivit över 70 inspelningar, inklusive symfonier av Brahms (1-4) och Mahler (1, 6, 7 & 9) på Simax och solistinspelningar med cellisten Daniel Müller-Schott, trombonisten Christian Lindberg samt violinisterna Hilary Hahn och Frank Peter Zimmermann. Finske Jukka-Pekka Saraste är sedan 2006 chefdirigent för Oslo filharmoniker och sedan 2010 för WDR-orkestern i Köln. Han har tidigare varit chefdirigent för Finska Radions symfoniorkester ( ) och Toronto Symphony Orchestra ( ). Under åren var han förste gästdirigent för BBC Symphony Orchestra. I Finland har han etablerat sommarfestivalen Tammisaari tillsammans med Finska kammarorkestern. Han är också musikalisk rådgivare åt symfoniorkestern i Lahtis, där han föddes. Som gästdirigent har han bland annat lett de stora orkestrarna i Wien, Amsterdam, Boston och Chicago. Jukka-Pekka Saraste och Oslofilharmonin har under sina turnéer gästspelat på platser som Berlinfilharmonin, Barbican i London, Musikverein i Wien samt i Paris. Bland hans inspelningar med Oslofilharmonin finns Sibelius symfonier nr 1 & 5 på DVD samt Mahlers sjätte symfoni på CD. Han har också spelat in Mahlers nionde symfoni med WDR-orkestern. Foto George Lange nikolaj znaider Foto Stina Gullander För mig är Znaider en av de största artisterna i sin generation. Så skrev Gramophone i recensionen av Korngolds violinkonsert. Med sin begåvning både som solist, kammarmusiker och dirigent framstår Nikolaj Znaider också som en av de mest mångsidiga musikerna i sin generation. Han har under senare år dirigerat en rad europeiska topporkestrar och blev 2008 förste gästdirigent för Svenska kammarorkestern. Som solist bjuds han regelbundet in av dirigenter som Daniel Barenboim, Christoph von Dohnányi, Charles Dutoit, Valerij Gergijev, Mariss Jansons, Lorin Maazel och Zubin Mehta. Bland hans många skivinspelningar finns Brahms och Korngolds violinkonserter med Valerij Gergijev och Wienfilharmonikerna (RCA) samt Mendelssohns konsert med Israels filharmoniker och Zubin Mehta samt konserter av Prokofjev och Glazunov med Bayerska Radions symfoniorkester och Mariss Jansons. 37

20 BILJETTKONTORET BOKA PÅ NÄTET: 28 april lördag 28 april KL gästspel NESS swan s foetus 14 min bartók violinkonsert nr 2 40 min PAUS brahms symfoni nr 3 35 min oslo filharmoniska orkester DIRIGENT jukka-pekka saraste nikolaj znaider violin Konsertmästare Terje Tønnesen Jon Øyvind Ness (f 1968) Swan s Foetus Jon Øyvind Ness föddes 1968 i Bærum och växte upp i Nord-Trøndelag. Han hör till de tonsättare som under sin ungdom tog starka intryck av rockmusiken och valde att spela gitarr för Jan Danielsson vid Norges musikhögskola. Vid en tidpunkt dyker det upp en teckning där Ness hoppar och trampar på gitarren en symbol för en avgörande kursändring. Från denna stund blev det studier för kända norska tonsättare som Ragnar Söderlind, Olav Anton Thommessen och Lasse Thoresen. Ness musik har stått på Oslofilharmonins program flera gånger tidigare, bland annat Low Jive som också framförts i Göteborg vid ett gästspel Oslo filharmonikers inspelning av Low Jive och andra Nessverk vann 2009 Spellemanprisen (norsk Grammy). Tonsättaren skriver själv om Swan s Foetus: Verket skrevs sedan Oslofilharmonin frågat mig om jag hade något liggande som kunde spelas tillsammans med Bartóks andra violinkonsert. Jag svarade att jag kunde skriva något nytt, som ett slags övning för ett postpunkprojekt jag gått och ruvat på. Vintern upptäckte jag Swans som jag under alla år avvisat som något jag inte gillade (på grund av att jag köpt fel CD ). Jag såg dem när de framträdde på Rockefeller i Oslo förra våren och blev fullkomligt trollbunden, även om det rent fysiskt var en av de mest obehagliga konserter jag varit på. Ljudnivån var så hög att jag närapå kräktes. I kölvattnet av denna upplevelse började jag gräva lite djupare i katalogen hos en närbesläktad musiker som jag alltid gillat, Foetus. Swan s Foetus utgår från The Beautiful Days, Minus Something och I Love You This Much från Swans album Soundtracks samt For the Blind och Anything av Foetus. Mot slutet kommer också ett parti med två olika genomgångar av tolvtonstemat från Bartóks violinkonsert. Detta har jag blandat med öppningsackorden från andra delen av Våroffer (d-moll, ciss-moll och diss-moll) och en god portion eget material. Man måste vara en nörd för att känna igen Stravinsky eller Bartók i sammanhanget, men alla delar från Swans och Foetus är fullt identifierbara. Varför Swans? En slående sak med dem, särskilt vid konsert, är deras förmåga att upprätthålla en intensiv musikalisk situation under längre tid, ofta i och ibland upp till 20 minuter. I bästa fall kunde konserten i Rockefeller jämföras med en förlängd Bruckner-kulmination som aldrig tar slut, något som handlar om ens egen förmåga att ta emot information, i den måtto att man orkar höra på mer eller mindre samma sak i 15 minuter. Rockmusiken har förmodligen aldrig varit mäktigare för mig, som om Bruckner hade återuppstått som postpunk- Messias. Upplevelsen har varit en inspiration för flera längre stycken jag skrivit sedan dess, bland annat Yacky Gut Four (sour Beehives), Grinzing och Girascope. Swan s Foetus är inte särskilt långt, bara 14 minuter, så jag har egentligen inte berört det problemet i detta stycke. Här rör det sig om att använda material från Swans och Foetus världar i ett annat sammanhang. Béla Bartók ( ) Violinkonsert nr 2 Allegro non troppo Andante tranquillo Allegro molto Bartók skrev en violinkonsert redan 1907, dock opublicerad under hans livstid. 30 år därefter bad violinisten Zoltán Székely honom om en ny konsert. Den blev en av hans tyngst vägande kompositioner, präglad av några ord han skrev i en fransk musiktidskrift: Med all vår förmåga måste vi söka något som kunde kallas genial enkelhet. Men målet var inte lätt att nå. Det visades av det långa kompositionsarbetet från augusti 1937 till nyårsafton 1938 fast stycket planerats för Baden-Badenfestivalen Först var Bartók också ovillig att skriva en konsert. Själv tänkte han sig ett större variationsverk. Han hade dock börjat arbeta redan i maj 1937, innan han stack emellan med sonaten för två pianon och slagverk. Likaså avbröt han arbetet hösten 1938 för de av Benny Goodman beställda Contrasts för klarinett, violin och piano. Bartók var vid denna tid inte okontroversiell. Han förbjöd sina radiokonserter att återutsändas i Italien och Tyskland. I privatbrev hävdade han att Ungern närmade sig dessa staters rövaroch mördarsystem. Han planerade att utvandra, bort från detta förpestade lands grannskap. Musiken saknar dock alla spår av hans missmod. Som de stora klassikerna, Beethoven och Mozart, förmådde han höja sig över det alldagliga, som i de båda ungdomligt friska yttersatserna, i den tredje rentav i 3/4-takt med ett par folksångspräglade variationer. Variationerna präglar också den utsökta mellansatsen, i den första rentav med pukan som melodiinstrument, i nästa med desto större klangrikedom i harpa, träblås och celesta, varpå solisten får allt större plats i slutet av fjärde variationen i kanon med stråkarna och musiken blir till sist nästan dansant. Som så ofta i svåra tider fyllde musiken den större uppgiften att skänka motståndskraft, hopp och livsmod. Vid uruppförandet i Amsterdam 23 mars 1939 med Székely, Concertgebouworkestern och Willem Mengelberg var Bartók redan på väg utomlands för att förbereda utvandringen till USA som skedde i oktober Johannes Brahms ( ) Symfoni nr 3 F-dur op 90 Allegro con brio Andante Poco allegretto Allegro Rolf Haglund Det sägs att Sixten Ehrling provade varje nytt partitur genom att kika på de sista sidorna: ett forte, en kulmination. Bra! Då var applåderna säkrade. Brahms tredje symfoni platsade inte i hans repertoar, den hör till det fåtal symfonier som slutar med en rofylld utandning, en symfoni som inte behöver fira sin egen avslutning. Därför spelas den inte lika ofta som sina syskon. I Göteborgs Konserthus har den framförts 74 gånger medan de tre andra ligger kring 100-strecket (den första i ledningen med 108 framföranden). Det är talande att Wilhelm Stenhammar dirigerade symfonin sex gånger åren han hade det rätta temperamentet och känsla för musikens lyriska kvalitéer. Brahms tredje symfoni kan ståta med ett av de vackraste romantiska teman som skrivits: allegrettot i c-moll som med sin lätta tretakt får strängar att resonera hos de flesta kännande människor. I modern tid blev det känt som tema i Ingrid Bergmanfilmen Tycker ni om Brahms (1961) efter Françoise Sagans novell Aimez-vous Brahms? som den mer kärleksfullt heter i original. Brahms tredje symfoni var naturinspirerad, han skapade bäst med grönskan inpå knutarna. Han hade ärvt strategin av Beethoven och andra föregångare: arbeta som pianist, musiker och lärare höst till vår, komponera på sommaren. För Brahms blev det en livsstil. Mahler följde samma modell. Egentligen hade Brahms tänkt tillbringa sommaren i Bad Ischl men planerna ändrades när han fann avskildhet och inspiration i tyska Wiesbaden, en gammal kurort, dit han anlänt efter en resa längs Rhen. Det är uppenbart att Brahms skrev symfonin under lyckliga omständigheter denna sommar Var han förälskad? Alltid i Clara Schumann. När hon spelat igenom symfonin i versionen för två pianon skrev hon till Brahms: Alla satser tycks bilda en enhet, som ett hjärtslag. Symfonin är en hälsning till henne och en hyllning till hennes avlidne make Robert Schumann, Brahms mentor och vän. Själva inledningen till symfonin som öppnar sig likt en vidunderlig utsikt när man efter en lång vandring bland tallar och granar når en hög höjd påminner inte så lite om inledningen till Schumanns Rhensymfoni (den tredje). Det nämnda allegrettot har också likheter med romansen i Schumanns fjärde symfoni som Brahms utgav i originalversion på egen bekostnad efter tonsättarens död. Brahms kostar också på sig en ironisk kommentar till den fortfarande pågående fejden mellan Brahmsanhängare (traditionalister) och wagnerianer (nytyska skolan) tre toner i horn och oboe i förstasatsens avslutning. Känner ni igen det? Just det, Tristan och Isolde. Wagner hade dött i februari samma år Stefan Nävermyr 38 39