TP #5. lathund - så funkar en domstolsprocess

Transkript

1 TP #5 lathund - så funkar en domstolsprocess Foto: Fredrik Sandberg/TT Om du hamnar i tvist med någon en avtalspartner, någon annan som skadat din egendom, eller kanske staten kan du hamna i en rättegång i tingsrätten. Även om du har en advokat med dig till domstolen är det en stor fördel om du som klient också har en grundkänsla för hur det kommer gå till i domstolen. Som lekman kan du möjligen klara dig genom en domstolsprocess utan ombud, men att processa är riskfyllt och dyrt och det gäller att du kan rättegångsbalken som rinnande vatten. Gör du en gång fel kan du ha bränt alla dina chanser att vinna målet. Vi ger dig här en lathund över hur en domstolsprocess funkar. Allt om Juridik ( och Blendow Publishing AB ( ) ansvarar på intet sätt för eventuella fel och/eller brister i Allt om Juridiks material och eventuella skador som kan uppstå direkt eller indirekt till följd av användandet av detta. Användandet av lathunden sker helt på egen risk.

2 Sida2 Allmänt om tvister En tvist handlar vanligen om ett penningkrav, att någon vill ha pengar av någon annan. Men tvist föreligger egentligen så fort två parter är oense om något som är av juridisk relevans. I slutändan brukar oenigheten bottna i någon slags prestation, i regel betalning. Men det kan också röra en avhysning, en äganderätt eller en vårdnadstvist. Om du backar in med bilen i din grannes brevlåda uppkommer ingen tvist. Tvisten uppkommer inte förrän grannen kräver dig på pengar och du vägrar betala, då ni är oeniga om grannens fordran på dig. En bra grej att veta är att fordringar som är tvistiga inte får drivas in av Kronofogden. Kronofogden ska driva in fordringar när den skuldsatte inte kan betala. Om den skuldsatte däremot motsätter sig anspråket och bestrider fordran så måste den som påstår sig ha en fordran istället vända sig till tingsrätten. Den som vill kräva pengar, en vara eller på något sätt är den som vill driva in något kallas kärande, medan den som försvarar sig kallas svarande. Advokatbrev och skriftväxling En typisk tvist mellan två företag kan uppkomma genom att försäljaren sålt en vara till kunden. Kunden menar att varan varit felaktig och menar att säljaren inte levererat i enlighet med avtalet. Säljaren menar att så visst är fallet och kräver betalning. Kunden säger nej. Det har uppstått en tvist. När väl tvisten är ett faktum vänder sig säljaren till en advokat och ber om hjälp. Det som vanligen först sker är att advokaten skickar ett så kallat advokatbrev. Det brukar vara ett fysiskt brev, på advokatbyråns brevpapper. Syftet med brevet är helt enkelt att skrämma upp motparten och få den att ge med sig. Ofta skriver advokaten att dennes klient kräver betalning, annars kommer de vidta rättsliga åtgärder. Om motparten inte redan skaffat sig en advokat så brukar motparten göra det i detta läge. Normalt skickar advokaterna några brev fram och tillbaka där man kort och gott argumenterar. Man spänner musklerna litegrann och testar argument fram och tillbaka. Ofta skickas ett utkast på stämningsansökan till motparten för att verkligen visa att man menar allvar. Ganska ofta nås en förlikning redan på detta stadium. Men om så inte blir fallet måste käranden stämma för att kunna gå vidare. Stämningsansökan Först och främst måste vi reda ut ett vanligt missförstånd. Käranden skriver en stämningsansökan och skickar in till tingsrätten. Sedan är det tingsrätten som stämmer svarande part. Det är alltså tingsrätten som stämmer, parten ansöker om stämning. En stämningsansökan ska innehålla det parten yrkar att domstolen ska besluta, rättslig grund för detta samt de faktiska omständigheter som grundar yrkandet. Dessutom uppges i regel vilken bevisning som parten planerar att åberopa. Ett yrkande innebär att du anger hur du vill att domstolen ska döma. Om det gäller ett köp av en vara som är felaktig kan ett yrkande exempelvis vara att du vill häva köpet och ha skadestånd. Detta kallas med juridiska termer för den rättsföljd du vill ska inträda. Det är viktigt att tänka på att ange alla rättsföljder du vill ska inträffa direkt i stämningsansökan. Det är i regel inte möjligt att senare ändra talan till att avse en annan rättsföljd - har du bara yrkat på hävning kan du senare inte lägga till ett yrkande på skadestånd. Rättslig grund är vad din motpart har gjort/inte gjort för att du ska ha rätt till skadestånd. Har du en lagregel som du grundar ditt yrkande på bör den anges. Exempelvis att varan som din motpart har levererat är felaktig enligt 17 Köplagen eftersom den avviker från vad ni avtalat.

3 Sida3 De faktiska omständigheterna innebär att du redogör för vad som har hänt i det konkreta fallet vi hade avtalat om x men jag fick y. Det har uppkommit skada därför att ni exempelvis var tvungen att köpa en dyrare vara från en annan leverantör. Bevisningen är precis som det låter de bevis du stödjer din talan på. Det kan exempelvis vara avtal, kvitton, vittnen mm. Rättegångshinder Du kan givetvis lämna in en stämningsansökan till vilken domstol som helst angående vad som helst, men om det finns ett så kallat rättegångshinder så måste domstolen avvisa talan. Detta innebär att domstolen inte ens kommer pröva sakfrågan i målet. Det finns en stor mängd olika situationer som gör att det blir ett rättegångshinder och dessa är något som det främst är upp till din jurist att hålla koll på. För dig som lekman är det med råge tillräckligt att känna till att rättegångshinder finns som fenomen och att det normalt handlar om dessa fyra kategorier av rättegångshinder. 1. Talans väckande Talan väcks på fel sätt, exempelvis genom att stämningsansökan inte uppfyller de krav som finns i rättegångsbalken. Det kan också handla om att man gör en justering av sin talan, (exempelvis att byta rättslig grund eller ändra yrkandet) som strider mot reglerna i rättegångsbalken. I ett sådant läge ska rätten avvisa ändringen. Lagt kort ligger. sker detta ofta genom att tingsrätten utfärdar stämning, men då invänder motparten att tingsrätten inte är behörig på grund av skiljeklausulen. Domstolen kan också avvisa talan eftersom rätten inte anser sig geografiskt behörig. Detta kan vara så enkelt att talan har väckts vid fel domstol. Om inget har avtalats mellan parterna brukar tingsrätten som hör till svarandens hemvist vara behörig domstol. Om den du vill stämma är bosatt i Gävle kan du alltså inte ansöka om stämning i Stockholms tingsrätt (som huvudregel). Det finns dock en rad regler i rättegångsbalken kring vad som är laga fora. Ibland kan flera domstolar samtidigt vara behöriga. 3. Part är inte behörig Om en part inte är behörig ska rätten också avvisa talan. Alla fysiska personer har typiskt sett behörighet att vara part i en rättegång och vad gäller juridiska personer har de flesta behörighet, dock inte enkla bolag eller oregistrerade aktiebolag. Foto: Jack Mikrut/TT Även om parten har talerätt måste den också rent faktiskt företrädas i domstolen av någon. Detta kallas processbehörighet. Omyndiga barn får inte processa själva och ett bolag måste ju företrädas av en ställföreträdare. Domstolen måste också beakta detta. Slutligen måste också parten ha talerätt i den aktuella situationen. Det ska vara rätt part som stämmer kan man säga. Om du har stämt ett visst bolag kan ju inte fel bolag dyka upp som svarande part. 2. Domstolen är inte behörig Om du och din motpart har avtalat om att lösa alla tvister i skiljenämnd ska tingsrätten avvisa en talan som väcks eftersom domstolen inte är behörig. I praktiken

4 Sida4 Vad händer efter att stämningen gjorts? Om stämningsansökan uppfyller alla krav utfärdar tingsrätten en stämning till motparten. I grunden skiljer sig inte detta från tidigare skriftväxling, innehållet är ofta detsamma. Däremot förläggs svaranden att vid vite svara inom en viss tid. På så vis får käranden ett påtryckningsmedel att få tvisten att röra sig framåt. När svaranden skickat sitt svaromål brukar det studsa tillbaka till käranden, som får utveckla sin talan. Sedan följer olika lång tid av skriftväxling fram och tillbaka. Skillnaden mot tidigare är att breven passerar domstolen. Muntlig förberedelse Efter en tid hålls en så kallad MUF, en muntlig förberedelse, på tingsrätten. Syftet med detta är att tingsrätten och parterna tillsammans ska bena ut vad det egentligen är parterna bråkar om och var kärnan i konflikten ligger. Tingsrättens målsättning är att få till stånd en förlikning. Beroende på den enskilda domarens envishet och målets karaktär, hur långt ifrån varandra parterna står varandra och liknande så kan det hållas flera långa muntliga förberedelser. Ibland står det klart redan från början att en förlikning inte kan göras. Om parterna förlikas hjälper tingsrätten till med att upprätta ett förlikningsavtal. Genom att avtalet skrivs på så stadfästs förlikningen, vilket har samma effekt som en dom. Huvudförhandling Om inte parterna lyckas förlikas kommer målet slutligen avgöras genom huvudförhandling. Det är inte ovanligt att det tar över ett års tid från att stämningsansökan lämnas in till att huvudförhandlingen hålls. Huvudförhandlingen hålls på tingsrätten med normalt tre juristdomare. Om en part inte dyker upp kan det hända att rätten utfärdar en så kallad tredskodom, vilket i normalfallet innebär att den närvarande partens yrkanden bifalls. Under själva huvudförhandlingen får parterna i tur och ordning presentera sina yrkanden, sina rättsliga grunder, lägga fram sin bevisning, hålla förhör och slutligen plädera fritt. En huvudföhandling kan vara över på en timme, men kan också ta flera dagar. Normalt sätter tingsrätten ut en beräknad tidsplan utifrån parternas tidigare skriftliga inlagor, där rätten kan förutse hur lång tid framläggandet av bevisning och annat kommer ta. I rättssalen gäller muntlighetsprincipen och omedelbarhetsprincipen. Muntlighetsprincipen innebär att parterna i princip måste lägga fram sina påståenden muntligen, även den skriftliga bevisningen. Om ett avtal eller en faktura används som bevisning måste parten muntligen förklara vad den aktuella fakturan beskriver och vad den bevisar. Vittnesförhör och förhör av sakkunniga hålls också muntligen. Omedelbarhetsprincipen innebär att rätten bara får ta ställning till vad som läggs fram under huvudförhandlingen. I teorin ska rätten komma in i rättssalen utan vetskap om målet och helt enkelt sätta sig, lyssna på vardera part, och därefter bestämma sig. Detta ställer stora krav på parterna, som själva måste lägga fram allt material. Rätten förhåller sig passiv. Detta innebär också att om en part i och för sig kan ha rätt till ersättning enligt lagen, men glömmer eller missar att ange rätt rättsligt stöd, så får rätten inte självmant välja ett annat rättsligt stöd än vad parten åberopat. Ett exempel är att om käranden anser att ett avtal ska ogiltigförklaras för att avtalet är oskäligt så är det bara en eventuell oskälighet som domstolen får pröva. Om avtalet är ogiltigt av annan anledning spelar ingen roll. Det är därför det är otroligt viktigt att vara noggrann när man skriver sin stämningsansökan. Det går under vissa omständigheter att ändra sin talan under förberedelsens gång, men detta följer strikta regler. Av denna anledning behöver du som lekman i princip hjälp av en jurist, så du inte missar viktiga aspekter som annars går förlorade.

5 Sida5 Bevisning och bevisbörda Rätten kommer inte inhämta bevisning, utan parterna måste själva lägga fram allt som styrker deras påståenden. Normalt är det upp till den som är kärande att styrka sina påståenden. Grundregeln är alltså att den som påstår X också måste bevisa X. Detta kallas bevisbörda. I vissa fall kan dock bevisbördan vara omvänd, eller ibland gå över till svaranden. Ett exempel är diskrimineringstvister, exempelvis mellan en anställd och dennes arbetsgivare. Där fungerar reglerna som så att om arbetstagaren kan ta fram fakta som visar att diskriminering skulle kunna ha skett, så är det upp till arbetsgivaren att visa att så inte varit fallet. Ett exempel är att en gravid kvinna inte tilldelas en tjänst. Kvinnan kan bevisa att under intervjun sade chefen att vi inte gillar när anställda försvinner bort ett halvår hur som helst. Detta är ett starkt indicium för att det rör sig om könsdiskriminering. Det blir då upp till arbetsgivaren att bevisa att kvinnans kön inte alls hade relevans för varför hon inte fick tjänsten. Domen och dess effekt Beroende på hur parternas yrkanden är formulerade så kommer domen få olika effekt. Man brukar skilja på fastställelsetalan och fullgörelsetalan. En fastställelsetalan innebär att käranden vill att domstolen ska fastställa något, en äganderätt, ett faderskap, ett skadeståndsansvar eller liknande. En fullgörelsetalan innebär däremot att käranden yrkar att svaranden ska förpliktas att utföra något, typiskt sett betala pengar. Om två parter är oense om ett avtals innebörd kanske följande scenario uppstår. A tycker att avtalet säger att B svarar för alla A:s skador, medan B menar att så inte är fallet. Om denna otydlighet är så pass viktig för A att det kan avgöra om A får banklån, vågar satsa på nya verksamheter eller liknande, kan A välja att väcka en fastställelsetalan för att få skadeståndsskyldigheten fastställd i domstol. Helt enkelt för att förvissa sig om avtalets innebörd. Tingsrätten kan alltså fastställa att B har ett skadeståndsansvar mot A, trots att ingen skada har skett. Om en skada däremot redan har skett kan A istället Foto: Christian Söderström/TT

6 Sida6 väcka en fullgörelsetalan direkt och tingsrätten måste då först fastställa att B är skadeståndsskyldig enligt avtalet och sedan konstatera att en sådan skada som omfattas har uppkommit. Om så är fallet så kommer tingsrätten förplikta B att ersätta A. En fullgörelsetalan gör att A kan få ut en så kallad exekutionstitel. Om inte B betalar självmant kan A alltså vända sig till Kronofogden, visa upp tingsrättens dom och därigenom få Kronofogden att driva in fordringen. Detta är inte möjligt med enbart en fastställelsetalan. Rättegångskostnader Domstolen jobbar gratis, eller ja skattebetalarna betalar. Advokater och andra ombud är dock allt annat än gratis. Det är inte ovanligt att båda parterna redan innan man når huvudförhandling i tingsrätten har lagt ned hundratusentals kronor på att anlita sina jurister. Vem ska då slutligt stå dessa kostnader? Ofta får den part som förlorar målet stå motpartens rättegångskostnader, alltså kostnader för advokatkonsultationen. Det krävs dock att parterna inför domstolen yrkar att motparten ska ersätta deras rättegångskostnader. Huvudregeln är att den part som förlorar målet får betala. Denna princip är dock inte skriven i sten. Ibland landar domstolens dom mittemellan parternas yrkanden, exempelvis att domstolen förvisso utdömer ett skadestånd, men bara till en tredjedel av det yrkade beloppet. I ett sådant läge brukar parterna få dela på rättegångskostnaderna, antingen 50/50 eller efter en annan fördelning som speglar hur stor del parterna vann i målet. Rättskraft Normalt vinner en dom laga kraft tre veckor efter att domen avkunnats. Detta innebär att domen inte längre kan överklagas och att den därmed ska verkställas. När en dom vinner laga kraft inträder den så kallade rättskraften. Rättskraftens innebörd är att nu när saken i målet är avgjord, så är den avgjord en gång för alla. Om X och Y tvistar om vem som äger en fastighet och domstolen anser att Y är fastighetens ägare, så kan inte X i ett senare skede stämma Y och kräva ersättning utifrån att X anser sig vara ägare till fastigheten. Äganderättsfrågan är redan utredd. Det råder rättskraft. Detta gör att man bara får en chans. Om en part är klantig och under process #1 glömmer anföra vissa argument som hade lett till vinst så kan kanske ingen process #2 inledas, trots att parten egentligen har lagen på sin sida. Givetvis kan omständigheter skifta, nya avtal skrivas och förutsättningar ändras så att den första rättskraften baseras på inaktuella omständigheter. I ett sådant läge kan kanske en ny talan väckas. Sådana förfaranden är dock ganska juridiskt invecklade och omdiskuterade i den juridiska forskningen och är helt enkelt överkurs för dig som lekman. Om någon part har processat klantigt, dröjt med att avge svar, skickat en stämningsansökan utan att först bara ha krävt betalning direkt av motparten eller andra extraordinära omständigheter så kan detta också inverka på fördelningen av rättegångskostnaderna.