Ängar och hagar. Sotenäs kommun. Göteborgs och Bohus län

Transkript

1 Ängar och hagar Sotenäs kommun Göteborgs och Bohus län

2 25 Annan betesmark Denna benämning har använts i denna inventering för områden som t.ex. har en mycket rik flora men som till övervägande delen ligger på gammal åkermark eller utgörs av gamla igenväxande skalgrutäkter som betas idag. Vid Knutsdalen (objekt 26) ligger betade skalgrustäkter och skalgrusrik betad åkermark med rik flora. Buskrik utmark Till naturtypen förs alla kontinuerligt hävdade och buskrika marker på gammal utmark, som inte är ljunghed. Vissa felaktigheter kan dock föreligga då kan man inte alltid avgöra vad som i gamla tider varit utmark eller inägomark. I de flesta fall har stora sammanhängande och buskdominerade områden, med ett förmodat förflutet som utmark, benämnts som buskrik utmark. Mindre områden har oftast klassificerats som hagmark. Naturtypen är relativt sällsynt och finns endast representerad i kommunen med 5 objekt. Det allra vackraste exemplet i kommunen, och kanske i hela länet, utgör Soteskogsmyren på Ramsvikslandet (obj. 16). Betad skog Betad skog skall enligt definitionen ligga på gammal utmark. Det är emellertid svårt att avgöra vad som är utmark respektive inäga. Dessutom är skogen på Sotenäs av ungt datum. Detta gör att det är mycket svårt (om överhuvudtaget möjligt) att hitta "äkta" betad skog här. I denna rapport har naturtypen betad skog angivits om området haft karaktärsdrag som i stort överensstämmer med betad skog på utmark. Floran i de angivna exemplen skiljer sig emellertid inte i något avseende från den vanliga skogsmarkens. Endast ett objekt med denna naturtyp finns beskriven. Ljunghed Även ljungheden är en betesmark på gammal utmark. Naturtypen skall dock vara trädoch buskfattig samt ha ett mycket ljungdominerat fältskikt. Den hävdade ljungheden, med inslag av hävdberoende vegetationstyper och arter, är relativt sällsynt i Sotenäs. Däremot finns stora ljungrika områden som inte hävdas idag, och som p.g.a. igenväxningen förlorat sin naturliga fodermarksflora. Fältskiktet i dessa marker skiljer sig oftast inte i någon större utsträckning från fältskiktet i de kustnära och ljungrika skogsmarkerna. Kommunens och kanske också länets allra vackraste kustljunghed finns vid Bua hed (obj. 54). Vegetationstypen är här en ljung-kråkris-hed. Annan öppen utmark Betesmarker som, p.g.a. fältskiktets sammansättning, inte kunnat benämnas som ljunghed eller buskrik utmark, har kallats annan öppen utmark. Flertalet av utmarksbetena på Sotenäs västsida har benämnts som annan öppen utmark och naturtypen kan sålunda sägas vara relativt vanlig i Sotenäs kommun. Inte mindre än 15 objekt har noterats varav flera bedömts ha högsta beverandevärde (klass 1). I stort sett alla i kommunen förekommande vegetationstyper påträffas i de öppna utmarkerna och

3 26 någon dominerande typ är svår att definiera. Ljunghed, kråkrished och gräs-lågstarr-äng förekommer dock ymningt i hällmarksrika delar. Ett fantastiskt fint exempel finns att se på Risö i Åbyfjorden (obj.68). Här dominerar fårsvingeltorräng och kråkrished. LITTERTURFÖRTECKNING Ahlén, I., Boström, U., Ehnström, B. & Pettersson, B. 1986: Faunavård i skogsbruket. Del 1. Allmän del. Sid: Skogsstyrelsen. Jönköping. Ahlén, I. & Tjernberg, M. 1988: Hotade och sällsynta ryggradsdjur i Sverige. Sveriges Natur nr 2: Alexandersson, H. m.fl. 1986: Stränder vid fågelsjöar. LT/SNV, Andersson, H. 1987: Hotade evertebrater i Sverige. Entomologisk tidskrift 108: Arnborg, G., Carlsson, Å. & Hagman, T. 1987: Mulens marker. Gråbo. Aronsson, M. & Matzon, C. 1987: Odlingslandskapet. SNF. Stockhom. Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Atlestam, P.O. 1942: Bohusläns ljunghedar. Medd. Göteb. Högsk. Geogr. Inst. 30. Bostadsdepartementet. 1988: Mark och vatten år Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling. Stockholm. Carlberg, S. 1978: Vegetationsbeskrivning av Håle kile - Germunneröd vatten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Ekman, H. & Pettersson, B. 1987: Ekarnas hagar. Stockholm. Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988: Ängar - skötsel av naturtyper. Stockholm. Envall, K. & Smålander, A, 1988: Ängs- och hagmarksinventering. Härryda kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1988:2. Envall, K. & Smålander, A, 1988: Ängs- och hagmarksinventering. Uddevalla kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1988:3. Floravårdskommittén för kärlväxter 1985: Preliminär lista över hotade kärlväxter i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 79: Floravårdskommittén för lavar 1987: Preliminär lista över hotade lavar i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 81: Floravårdskommittén för mossor 1988: Preliminär lista över hotade mossor i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 82: Floravårdskommittén för svampar 1988: Hotade svampar i Sverige. Jordstjärnan. Medl.skrift för Sveriges mykol. för. Årg. 9 (1): Fries, H. 1971: Göteborgs och Bohus läns fanerogamer och ormbunkar. Uddevalla. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Göteborgs kommunalförbund 1987: Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen. Sotenäs. Göteborg. Hultengren, S. 1989: Ängar och hagar på Tjörn. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1989:3. Johansson m.fl. 1987: Havsstrandängar. Skötsel av naturtyper. LT/SNV, Krok, Th. O. B. N. & Almquist, S. 1985: Svensk flora. Fanerogamer och ormbunksväxter. Tjugosjätte upplagan. Esselte studium.

4 27 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1979: Natur i Göteborgs och Bohus län. Norra och mellersta delen. Uddevalla, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1988: Kärlväxter i Göteborgs och Bohus län. 40 hotade arter. PM. Göteborg Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1988: Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv. Göteborg Nilsson, S. 1940: Circium acaule (L.) All. i Bohuslän. Acta Horti Gothoburg. TOM. XIV. Göteborg. Nordiska ministerrådet 1984: Naturgeografisk regionindelning av Norden. Nordiska ministerrådet 1984: Vegetationstyper i Norden. Nordiska ministerrådet 1987: Biotoper i det nordiska kultutrlandskapet. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Schillander, P. 1988: Ängar och hagar i Kungälvs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1988:7. Schillander, P. 1989: Ängar och hagar i Stenungsunds kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1988:8. Schillander, P. 1988: Ängar och hagar i Tanums kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1989:6. Selander, S. 1957: Det levande landskapet i Sverige. LT/Bokskogen Statens naturvårdsverk 1987: Inventering av ängs- och hagmarker. Handbok. Stockholm. Statistiska centralbyrån, 1990: Statistisk årsbok Sveriges officiella statistik. Stockholm Statistiska centralbyrån, 1990: Naturmiljön i siffror. Tredje utgåvan. Sveriges officiella statistik. Stockholm Svenska Naturskyddsföreningen, 1964: Årsbok. Den odlade bygden. SNF, Svenska Naturskyddsföreningen, 1968: Årsbok. Floran och vegetationen. SNF, Svenska Naturskyddsföreningen, 1985:Ett miljövänligare jordbruk. SNF, Svenska Naturskyddsföreningen, 1988: Årsbok. Bondens landskap. SNF, Wainikka, E. 1989: Ängar och hagar i Mölndals kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1989:8. Åhlund m.fl. 1985: Häckfågelfaunan på betade havsstrandängar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1985:3 Åsander, L. 1989: Ängar och hagar i Orust kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1989:5.

5 28 DEL 2 OBJEKTSBESKRIVNINGAR EKONOMISKT KARTBLAD: A 8h 1 LÖVSKOGSKANTADE HAGMARKER OCH HAVSSTRANDÄNGAR MED INSLAG AV RIKKÄRR VID ULEBERGS KILE Naturtyp: Öppen hagmark (b) Storlek: 2 ha Havsstrandäng (a) 4,5 Annan träd- och buskbärande hagmark/betat rikkärr (b) 0,5 Klass: 2 Läge: /123790, 8A 8h 0C 5i Vegtyper: Fårsvingeltorräng Örtrik frikäng Rödvensfriskäng Fuktäng Örtrik gräs-lågstarräng Övre landstrandveg. av saltågtyp Nedre landstrandveg. av revigt saltgrästyp Slåtter- och betesindikatorer: Backnejlika, blåsuga, darrgräs, fältgentiana (S.B.), grusbräcka (S.B.), gulkämpe, getväppling, gullviva, jordtistel, jungfru Marie nycklar, kattfot, knägräs, kustruta (S.B.), kärrsälting, loppstarr, låsbräken, nålstarr, prästkrage, rödklint, rödkämpar, slankstarr, stånds, svinrot, tätört, vildlin, ängsskallra, ängsstarr och ängsvädd. Hotade arter: Fältgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande). Området utgör en stor sammanhängande och vacker betesmark runt den lilla havsviken Ulebergskile. Det omfattar dels de flacka marskliknande markerna i den inre delen av kilen, dels den smala västra strandremsan med relativt grovt svallat material med kalkinslag samt en del av den branta västsluttningen. Den smala strandremsan är vackert inramad av en lövskogsdominerad kantskog med stort inslag av ek, ask och alm. I det mot berg- och rasbranterna i väster relativt täta buskskiktet märks arter såsom en, nyponros, rönn, hagtorn, slån och olvon. Fältskiktets vegetationstyper är flera och växlar med områdets olika naturtyper. I områdets södra flacka del dominerar strandängs-vegetation av salttågtyp över stora ytor. Längs den smala västra strandremsan blir inslaget av torrängsflora större ibland med tydlig kalkpåverkan. Närmare stranden finns här även fuktängsvegetation av mer trivialt slag. Den betade branta sluttningen i sydväst karaktäriseras av översilningsmark och här domineras fältskiktet av en mycket artrik gräs- lågstarräng, vilken längst upp i sluttningen återigen

6 29 övergår i en fårsvingeldominerad torrängsvegetation. I anslutning till lövskogen som kantar området förekommer rika bestånd av skogsbingel och blåsippa. I ett lövparti i anslutning till gården växer ett mycket stort bestånd av skavfräken (S.B.). Området är mycket vackert med de stora öppna strandängspartierna i dess södra del, den välhävdade strandremsan med kantskog samt det betade rikkärret i sluttningen. Strandängen har förmodligen även betydelse för områdets fågelfauna. Tofsvipa noterades vid fältbesöket. Området är till största delen välhävdat. Områdets västligaste del är dock ohävdat eller måttligt hävdat. Området betas av nötkreatur. Området kan anses vara närmast opåverkat bortsett från mindre partier vilka visar tecken på gödsling. Stengärdesgårdar. I anslutning till delområde 1b finns en stenåldersboplats.

7 30 Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 3, klass 2. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. Område med mycket rik flora. 2 STOR VACKER HAVSSTRANDÄNG OCH GRÄSBACKAR VID KLEV Naturtyp: Havsstrandäng (a) Storlek: 5 ha Öppen hagmark (b) 2 Klass: 3 Läge: / A 8h 1D 3f Vegtyper: Fårsvingeltorräng Hällmarkstorräng Trivialiserad friskäng Fuktäng Tuvtåteläng Övre landstrandveg. av salttågtyp * Nedre landstrandveg. av revigt saltgrästyp * Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot och gulkämpe. Området domineras av den stora öppna och vackra strandängen i dess norra del. Strandängen omges delvis av bergbranter. I nordost övergår strandängen i igenväxande åker och betesmarker dominerade av havssäv. På den lilla bergkullen mellan strandängen och gården Klev återfinns en större sammanhängande gräsbacke och flera små betade gräs- och hällmarkspartier varifrån man har en fin utsikt över strandängen. I trädskiktet märks ek asp och björk, framförallt i form av en kantskog mot omgivande hällmarker. Gräspartierna är glest buskbärande med i huvudsak en och nyponros. Fältskiktet domineras av en trivial fukt- och friskängsvegetation. Inslaget av kvävegödselindikatorer såsom tuvtåtel, ängsgröe samt smörblomma är bitvis stort. Vegetationen i strandängen utgörs av artfattig men välhävdad salttåg- och saltgräsäng. Strandängen är mycket välhävdad och betas av får. en i de omgivande hagmarkerna är dock måttlig till svag. Dessa betas framförallt av nötkreatur % av området utgörs av mark som visar tydlig eller svag gödselpåverkan

8 31 Stengärdesgårdar. Inom området finns resta stenar. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår delvis i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 3, klass 2. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. 3 BETADE TORRBACKAR SÖDER OM FINNSTORP Naturtyp: Öppen hagmark Storlek:1 ha Klass: 3 Läge: / A 8h 1E 6b Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Hällmarkstorräng * Trivialiserad friskäng Slåtter- och betesindikatorer: Backglim, blodnäva, bockrot, knägräs, spåtistel, stånds och ängsvädd. Området är beläget på en västvättande bergssluttning söder om Finnstorp. Marken består av stenigt-grusigt svallmaterial vilket bildar en terrass mot bergssluttningen. Grov klapper finns här och var inom området. Norra delen domineras av en gammal grustäkt. Det glesa trädskiktet utgörs av ek, björk och rönn. I buskskiktet, som är relativt tätt längs betesmarkens gräns, märks bl a hassel, nyponros och en. Fältskiktet domineras av en relativt vacker fårsvingeltorräng som övergår i hällmarkstorräng längre upp i bergssluttningen. Vissa partier är vackra med ett stort inslag av blodnäva. I områdets sydvästra del märks en svag gödselpåverkan med en trivialiserad flora. Området är måttligt till väl hävdat och betas av häst. Äldre grustäkt i norra delen. Svag gödselpåverkan i sydväst.

9 32

10 33 4 ÖPPEN HAGMARK OCH EKHAGE VID HOGEN Naturtyp: Öppen hagmark (a) Storlek: 3 ha Ekhage (b) 1 Klass: 3 Läge: / A 8h 0E 3h Vegtyper: Hällmarkstorräng * Fårsvingeltorräng * Trivialiserad friskäng Tuvtåtelfuktäng Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot, liten blåklocka och ängsvädd. Området är beläget på ost- och nordsluttningen av ett litet bergsområde. Mot norr har man en vacker utblick över åkermarker belägna i en öppen, öst till västligt löpande sprickdal. Större delen av området utgörs av öppen hagmark på delvis gammal åker. Trädskiktet domineras i denna del av området av björk och asp. Hagmarken är relativt buskrik och här märks framförallt en, slån, nyponros, rönn och hassel. Fältskiktets vegetation är varierad möjligen med en viss övervikt av en trivialiserad friskängsvegetation på den gödslade gamla åkermarken. Marken är artfattig. I områdets östligaste del finns en liten, ganska öppen och vacker ekhage dominerad av medelgrov ek. Ekarna står på relativt tunn jord. En förhållandevis välbetad fårsvingetorräng och hällmarkstorräng dominerar fältskiktet i denna del av marken, vilken även denna är artfattig. Området är måttligt till väl hävdat. Betas av häst och nötkreatur. Svag gödselpåverkan i större delen av området. Stengärdesgårdar.

11 34 EKONOMISKT KARTBLAD: A 8i 5 STOR, VÄLBETAD HAVSSTRANDÄNG VID INRE DELEN AV BOTTNEFJORDEN Naturtyp: Havsstrandäng Storlek: 6 ha Klass: 2 Läge: / A 8i 3A 4h Vegtyper: Tuvtåtelfuktäng Trivialiserad friskäng Rödvensfriskäng Övre landstrandveg. av salttågtyp * Nedre landstrandveg. av revigt saltgrästyp ** Slåtter- och betesindikatorer: Agnsäv, brudbröd, darrgräs, gulkämpe, slåtterfibbla och ängsskallra. Hotade arter: Kalkpottia/Pottia davalliana (hotkategori 4, hänsynskrävande) (S.B.). Området utgörs av ett mycket stort sammanhängande strandängsparti kring den inre delen av Bottnefjorden. Större delen av strandängen ingår i Tanums kommun. I söder gränsar området till riksvägen mot Bovallstrand, i öster till åkermark. I norr fortsätter strandängen in i Tanums kommun. Området är helt öppet och saknar träd och buskskikt. Fältskiktet domineras av en fuktäng av tuvtåteltyp och en relativt trivial friskäng i den östra delen av området samt i området närmast vägen. Gödselpåverkan är påtaglig. Närmare stranden utgörs stora ytor av en vacker saltgräsäng. I områdets östra del är dock zonen närmast stranden dominerad av havssäv. Området som helhet är, trots ganska stor gödsel-påverkan, mycket tilltalande med sin öppenhet och storlek och bedöms ha stor betydelse för fågellivet. I den södra delen av området ligger en liten kulle med mycket rik flora med bl.a. rika bestånd av brudbröd och slåtterfibbla. Större delen av området är måttligt till väl hävdat. Betas av häst och förmodligen även av nötkreatur. Relativt stora delar av området visar svaga till tydliga tecken på gödsling. Den gödselpåverkade marken torde uppgå till cirka 50 % av områdets totala areal. Stengärdesgårdar. Schillander, P. 1989: Ängar och hagar i Tanums kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Miljövårdsenheten 1989:6 Ingår i ett större område som är landskapsskyddat enligt 19, NVL. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.8) och friluftslivet (FO 1).

12 35 Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 45, klass 1. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. 6 BETADE GRÄSSLÄNTER PÅ BERGET NORDVÄST OM BACKA Naturtyp: Öppen hagmark (a) Storlek: 2 ha Annan träd- och buskbärande hagmark (b) 1 Klass: 2 Läge: / A 8i 3E 3d Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Hällmarkstorräng * Rödvensgräshed ** Trivial friskäng Tuvtåteläng Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot, dvärgjohannesört (S.B.), jungfrulin, kattfot, knägräs, liten blåklocka, mjuknäva, rödklint, och ängsvädd. Hotade arter: Dvärgjohannesört (hotkategori 2, sårbar). Området är beläget på en östvättande sluttning i direkt anslutning till en gård. Det utgörs av en mosaik av hällmarker, gräsbackar och mer buskrika partier. I norra delen av området blir inslaget av träd större med björk, tall, asp och al som dominerande trädslag. Buskskiktet domineras av en, men även slån, nyponros och rönn är vanligt. De vackra enbuskarna är ett trevligt karaktärsdrag för det här området. Fältskiktet domineras av en fårsvingeldominerad torrängsvegetation i de övre delarna av sluttningen. Längre ner blir marken friskare och här ersätter en trivial friskängsflora samt tuvtåtelfuktäng. Marken är i dessa delar tydligt gödselpåverkad med bl a inslag av vitklöver och smörblomma. Noterbart är förekomsten av dvärgjohannesört vilken återfinns runt några enbuskar i områdets sydvästra del (S.B.). Området betas av nötkreatur och är delvis välhävdat. De perifera delarna hotas dock av igenväxning och förbuskning. Tydlig gödselpåverkan i % av området. I anslutning till området finns hällristningar.

13 36 Huvudkriterier Område som efter intensifierad hävd utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter-/betesmark. Område med hotad art.

14 37 7 BETAD SYDVÄTTANDE RAVINSLUTTNING VID BERG Naturtyp: Öppen hagmark Storlek: 3 ha Klass: 3 Läge: / A 8i 2E 6a Vegtyper: Hällmarkstorräng * Rödvensfriskäng * Trivialiserad friskäng Tuvtåteläng Hällmarker Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot, liten blåklocka, prästkrage och ängsvädd. Området utgörs av en nästan helt öppen sydvättande ravinsida. Några enstaka björkar, askar och alar finns inom området. I de övre delarna av sluttningen är inslaget av hällmarker stort och fältskiktet är här torrt och domineras av en hällmarkstorräng med rikligt av styvmorsviol. I sluttningens lägre delar blir marken friskare och vegetationen övergår till rödvensfriskäng eller en relativt trivial friskäng med tydlig gödselpåverkan. Floran är fattig. I anslutning till områdets södra del ligger en liten ekbeklädd gräsbacke med vackra enbuskar och gräsmark. Området är mestadels välhävdat och betas av häst. Cirka 60 % av området är tydligt gödselpåverkat. Stengärdesgårdar.

15 38 8 VACKER EKHAGE VID ÖVERBYN Naturtyp: Ekhage Storlek: 2 ha Klass: 3 Läge: / A 8i 0C 0j Vegtyper: Kruståteltorräng Högörtsfuktäng * Hällmarkstorräng Slåtter- och betesindikatorer: Höskallra, Jungfru Marie nycklar (L. Månsson), liten blåklocka, och ängsvädd. Området utgörs av en förhållandevis öppen kantskog med ek runt den norra delen av en mindre bergsklack. Omgivningarna ytgörs av vidsträckta åkermarker. Medelgrov ek dominerar trädskiktet men här finns även inslag av björk. En viss förbuskning kan skönjas. I buskskiktet märks rönn, björk och en. Fältskiktet domineras av en kruståteldominerad torrängsflora med ett stort inslag av ängskovall. Ett mindre parti i den västra utgörs av högörtsfuktäng där det Jungfru Marie nycklar förekommer. En mycket märklig, hamlad ek finns inom området. Lennart Månsson i Överbyn, som studerat eken under en längre tid, anser att det är myror som hamlar trädet. Området har under den senaste tioårsperioden betats av kor men betet har upphört Förmodligen har betet under de senaste åren dessutom varit svagt. Omgivningarna är viltrika och därmed kan älg- och rådjursbete utgöra en viss hävd av området. Röjning av sly utförs av Lars Månsson i Överbyn. Området är till största delen opåverkat men vissa partier (mindre än 25 %) är gödselpåverkade. Husgrund, hällristningar och skålgropsförekomster.

16 39 9 ÖPPEN HAGMARK OCH BLANDLÖVHAGE VID KODERÖDS VATTEN Naturtyp: Öppen hagmark (a) Storlek: 2 ha Blandlövhage (b) 1 Klass: 3 Läge: / A 8i 3D 2b Vegtyper: Hällmarkstorräng Fårsvingeltorräng * Gräs-lågstarräng Öppet fastmattekärr ** Tuvtåtelfuktäng Trivialiserad friskäng/skogsveg. Vass Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot, dvärglin (S.B.), vildlin och ängsvädd. Hotade arter: Fältgentiana (hotkategori 4, hänsynskränvande) (uppgift från Göteborgsherb. /S.B.). Området utgörs av betesmarker längs Koderöds vattens västsida. Området är relativt ensligt beläget på en skogbevuxen bergsplatå. Norra delen utgörs av en ung blandlövhage med björk, asp, bok och ek. Fältskiktet består här av en artfattig, trivial skogsvegetation av friskängstyp. Södra delen utgörs av öppna hagmarker till stor del på gammal åkermark. Hagmarken är sönderstyckad av små träddungar där björk, sälg, asp och gran dominerar samt av små uppstickande hällpartier. I buskskiktet märks björnbär, nyponros, en, rönn och brakved. Fältskiktet i denna del är präglad av gödslad gammal åkermark. Tuvtåtelfuktäng och trivialiserad friskängsvegetation dominerar. I den allra sydligaste delen av området finns ett litet vackert öppet fastmattekärr omgivet av en zon med gräs-lågstarräng. Här återfinns rikligt med vildlin. I övrigt är området att betrakta som artfattigt. Förekomsten av dvärglin noteras särskilt. Större delen av området är måttligt hävdat. en är svag i områdets norra del. Fläckvist välhävdade partier återfinns runt uppstickande hällar. Området betas av kor. Cirka 50 % av området visar på en tydlig gödselpåverkan. Husgrund. Saknas Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 23, klass 3. Området är landskapskyddat enligt 19, NVL.

17 40

18 41 EKONOMISKT KARTBLAD: A 8j 10 VIDSTRÄCKT STRANDÄNG VID DE INRE DELARNA AV ÅBYFJORDEN Naturtyp: Havsstrandäng Storlek: 23 ha (totalt, varav 11 i Sotenäs.kn). Klass: 1 Läge: / A 8j 0B 2c Vegtyper: Övre landstrandveg. av salttågtyp ** Nedre landstrandveg. av revigt saltgrästyp ** Tuvtåtelfuktäng Vass/Havssäv Slåtter- och betesindikatorer: Gulkämpe och glasört. Området utgörs av en av de allra vackraste och största havsstrandängarna i denna del av Bohuslän. Strandängen är mycket vackert belägen i den stora och välmarkerade sprickdalen Åbyfjorden-Berfendalen. Inramningen, med de höga branta bergssidorna och den stora flacka strandängen ger en storslagen prägel åt landskapet. Strandängen saknar både träd- och buskskikt och är därmed helt öppen. Strandängsvegetationen domineras av en mestadels välhävdad och välutvecklad salttågäng. Närmast fjorden samt kring ån som avdelar strandängen återfinns vackra marskliknande områden vilka domineras av saltgräsäng. Även dessa marker är mestadels välhävdade och vackra. Områdena närmast vägen präglas bitvis av fuktängar av tuvtåteltyp. Vissa partier, framförallt i Sotenäs kommun, kännetecknas av igenväxning och dålig hävd. Typiskt för dessa delar är stora sammanhängande partier med havssäv och vass. Området har stor betydelse för fågellivet som rast-, häcknings- och vinterlokal för vadare och sjöfågel. Området är till största delen välhävdad. Cirka % är dock svagt hävdade ooch karaktäriseras av havssäv och vass. Detta är framförallt märkbart i de delar som ingår i Sotenäs kommun. Viss gödselpåverkan i en zon närmast landsvägen i norr. Stengärdesgårdar. Ingår i ett större område som är landskapsskyddat enligt 19, NVL.

19 42 Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.11) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 21 och 22, klass 2. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. 11 MOSAIK AV GAMLA BETESMARKER, ÅKRAR OCH SKOGSDUNGAR VID RÄVEKULLEN Naturtyp: Öppen hagmark (a) Storlek: 3 ha Annan träd- och buskbärande hagmark (b) 1 Klass: 3 Läge: / A 8j 3A 3g Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Hällmarkstorräng * Rödvensfriskäng * Friskäng Högörtsfuktäng Tuvtåtelfuktäng Blåbär- lingonrished * Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot, höskallra, Jungfru Marie nycklar, liten blåklocka, svinrot och ängsvädd. Området är beläget på en sydsluttning ut mot en medelstor nordost till sydvästligt löpande sprickdal och gränsar till åkermarker i norr, och i söder till skog. I öst och väst omges området av skogklädda bergkullar. Området får härigenom en vacker och omväxlande inramning. En mindre bäck rinner genom området i en liten ravin. Spår av en gammal bosättning, i form av en husgrund och en förfallen lada finns i området centrala del. Typiskt är en mosaik av gamla betesmarker, små-åkrar samt insprängda skogsklädda små bergkullar. På den lilla skogsklädda kullen i områdets centrala del märks i trädskiktet; asp, ek, björk, gran och tall. I den lilla bäckravinen i områdets västra del växer al. Kring husgrunden växer några askar och aplar. Busskiktet domineras av en, nypon och hassel. I fältskiktet återfinns flera vegetationstyper men domineras dock av en relativt trivial friskängsvegetation, vilken flerstädes visar tecken på gödsling. En relativt stor del av området består troligen av gammal åker eller vall vilka numera betas. Detta gäller speciellt den södra delen. Rester av opåverkade betesmarker finns dock insprängda i området. En del av dessa, som t.ex. längs områdets västra kant är svagt hävdade eller ohävdade och hotas av igenväxning.

20 43 Området är måttligt till svagt hävdat och betas av nötkreatur. Vissa delar är idag helt ohävdade % av området visar tydliga tecken på gödsling. Stengärdesgård. Husgrund samt förfallen lada. EKONOMISKT KARTBLAD: A 7g STOROMRÅDE RAMSVIKSLANDET Storområdet utgörs av merparten av Ramsvikslandets södra och mellersta del. Större delen av området betas och utgör ett av de allra vackraste exemplen på öppna utmarker i länet. Växtligheten är mycket varierad och här påträffas allt från näringfattiga hällmarker kringgärdade av ljunghedspartier till frodiga och skalrika sprickdalar med rikkärrs-vegetation och högt liggande skalgrusbankar med torrängsflora. Vegetationen har en tydligt suboceanisk prägel med arter som klockljung, granspira och hedsäv. Inslag av mycket sällsynta och skyddsvärda arter som strandlummer, kärrbräken, myggblomster, slokstarr, strandvial, ängsnäva och vippstarr förekommer (S.B.). Inom området har några särskilt intressanta delområden redovisats särskilt (objekt nummer samt 38 och 39). Området innehåller rikligt med kulturhistoriska lämningar som t.ex. husgrunder, stengärdesgårdar, stensättningar, rösen och stenåldersboplatser. Bedömning: Hela storområdet bedöms ha högsta bevarandevärde i ängs- och hagmarkssammanhang. Klass 1. Storlek: 578 ha. 12, 13, 14 38, 39

21 44 SKALGRUSRIKA BETESMARKER OCH HAVSSTRANDÄNG VID HABY Naturtyp: Annan öppen utmark (13, 14) Storlek: 36 ha Havsstrandäng (38) 5 Öppen hagmark (12, 39) 6 Klass: 1 (Storområdet bedöms vara av klass 1 medan gräsmarkernas klassificering gjorts som om området haft ett isolerat läge). Läge: / A 7g 0D 2e Veg.typer: Staggäng *** Fårsvingeltorräng *** Hällmarkstorräng *** Knylhavretorräng ** Artrik gräs-lågstarräng *** Rödvensfriskäng * Ljunghed * Klockljunghed * Tuvtåteläng Örtrik friskäng * Slåtter- och betesindikatorer: Blåsklöver, backstarr, darrgräs, dvärgarun, fältgentiana, getväppling, grusbräcka, harmynta, havsnarv, jungfrulin, Jungfru Marie nycklar, jordtistel, kattfot, kustarun, kustruta, loppstarr, låsbräken, ormtunga, rödkämpar, rödsäv, saltört, sandmaskrosor, sandnarv, sandnejlika, sandviol (S.B.), slankstarr, småfingerört, spåtistel, stenkrassing, strandloka, stånds, svinrot, sumparv, sumpgentiana, vanlig nattviol, vildlin, vårstarr, vårtåtel, ängsskallra och ängsstarr. Hotade arter: Kustgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande), ängsgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande), sumpgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande) (S.B. i brev), bohusfetknopp (hotkategori 3, sällsynt) och sandviol (hotlista för länet). Detta helt unika beteslandskap är beläget på den södra delen av Ramsvikslandet och sträcker sig från havsstrandängarna kring Långetångkilen i söder (38) till det hällmarksdominerade landskapet vid Haby (12 och 14) i norr. Geologin i området domineras av hällmarker av röd bohusgranit, genomskurna av relativt breda och skalgrusfyllda dalgångar. Markerna är mestadels torra men fuktiga partier med mindre vattensamlingar och dammar förekommer. I friska till fuktiga partier dominerar mycket väl utvecklade former av staggäng och artrik gräs-lågstarr-äng. Dessa växtsamhällen är som allra bäst utvecklade i områdets nordöstra del samt i den sprickdal som avgränsar området mot nordväst. Denna utsökta dalgång (13) kantas av svallade rasmarker och är till övervägande del välhävdad. Merparten av områdets gräsmarker kännetecknas av rika inslag av kalkgynnade arter och jorden är också bitvis mycket skalrik. Vid parkeringsplatsen i delområde 38 finns en gammal skalgrustäckt med rik och kalkgynnad flora, bl.a. småfingerört, harmynta, stenkrassing och vildlin. Ett stort antal näva-arter påträffas också här t.ex. mjuknäva, duvnäva och blodnäva. Kring parkeringsplatsen dominerar en knylhavrerik torräng med rik flora. Floran är mestadels mycket artrik och i delar av området finns en extremt väl utvecklad och mycket tät grässvål av typen fårsvingeltorräng. Detta växtsamhälle hyser här rikliga bestånd av kustruta. Allra längst i norr finns en ohävdad gräsmark med extrema bestånd av kustruta (strax norr om delområde 12). Stora delar i norr domineras av en mosaik av hällmarker med inslag av ljunghed, mindre vattensamlimngar och småkärr (14). Karaktärsarter är här ljung, fårsvingel, och kattfot.

22 45 Dammbacken (12) hyser områdets kanske allra vackraste gräsmarker med väl utvecklade västsamhällen som fårsvingeltorräng, gräs-lågstarr-äng-, staggäng och ljunghed. Under eftersommaren till hösten blommar här mycket rikliga bestånd av kustgentiana och ängsgentiana. Längst i söder finns en mycket vacker och välhävdad havsstrandäng med landstrandvegetation av salttåg-typ i högre liggande delar och av saltgräs-typ i blötare partier. Längst upp mot hällmarkerna påträffas hällmarkstorräng och fårsvingeltorräng. Floran är överallt rik och bland arterna på och intill strandängen märks arter som strandloka, ormtunga, glesstarr, rödsäv och bohusfetknopp. Trädskiktet är mycket sparsamt och träd påträffas egentligen bara i sprickdalen i den västra delen av området. Här påträffas bårder och enstaka träd av alm och rönn. Buskskiktet är här mer rikligt utvecklat med en, björnbär, slån och nyponros. I övrigt är buskskiktet mycket sparsamt. Utanför området noterades väddklint och malört. Området är mestadels mycket välhävdat och betas av nötkreatur. I den övre (nordöstra) delen av området finns ett dike. På flera ställen har en omfattande skalgrustäkt utförts. I dessa "ärr" är emellertid floran utsökt rik. Stengärdesgårdar och rösen. Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Naturreservat enligt 7 NVL. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 7, klass 1. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. Område med hotad naturtyp. Område med mycket rik flora. Område med hotade arter.

23 46 15 ENBUSKRIK BETESMARK VID FAXHÄLLEMOSSEN Naturtyp: Buskrik utmark Storlek: 6 ha Klass: 3 (Storområdet bedöms vara av klass 1 medan gräsmarkens klassificering gjorts som om området haft ett isolerat läge). Läge: / A 7g 1E 1b Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Friskäng * Hällmarkstorräng * Örtrik ljunghed * Slåtter- och betesindikatorer: Darrgräs, kattfot, sandmaskrosor, rödklint, jungfrulin, kustruta, getväppling, backglim, bockrot, ängsskallra och rödkämpar. Hotade arter: Rödtandad hättemossa/orthotrichum pulchellum (hotkategori 2, sårbar) (S.B.). Området utgörs av ohävdade men vackra, enbuskrika torrbackar vid Faxhällemossen på den centrala delen av Ramsvikslandet. Betesmarken gränsar till åkermark i norr och i väster märks svallade rasbranter. I omgivningarna finns också rikligt med lövskog. Markerna är mestadels torra och en örtrik ljunghedsvegetation dominarar fältskiktet. Denna övergår bitvis i fårsvingeltorräng och en relativt trivial friskäng. I fläckar är floran artrik och uppvisar tydlig kalkpåverkan. En gammal körväg löper igenom området, från norr mor söder. Slokstarr och kärrbräken förekommer inom området (S.B.). Området är idag ohävdat. De mest värdefulla markerna är torra och igenväxningen är här relativt långsam. På längre sikt är det emellertid av största vikt att hävden återupptas. Området kan anses som opåverkat. Stengärdesgårdar. Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

24 Naturreservat enligt 7 NVL. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 7, klass 1. 47

25 48 16 STOR VACKER ÖPPEN BETESMARK MED FIN FLORA VID SOTESKOGSMYREN Naturtyp: Buskrik utmark Storlek: 6 ha Klass: 1 (Storområdet bedöms vara av klass 1 medan gräsmarkens klassificering gjorts som om området haft ett isolerat läge). Läge: / A 7g 0D 8c Vegtyper: Ljunghed *** Rödvensgräshed *** Fårsvingeltorräng *** Örtrik friskäng *** Rödvensfriskäng Artrik gräs-lågstarräng * Gräs-lågstarräng Högörtsfuktäng Kärr Slåtter- och betesindikatorer: Backnejlika, bockrot, darrgräs, granspira, gullviva, jungfrulin, Jungfru Marie nycklar, kattfot, knägräs, kustgentiana (S.B.), loppstarr, låsbräken, nattviol, prästkrage, rödklint, rödkämpe, sandkrassing (S.B.), sandmaskrosor, sandviol (S.B.), vildlin, vårstarr, ängsskallra, ängsstarr och ängsvädd. Hotade arter: Granspira (hotkategori 4, hänsynskrävande), kustgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande) och sandviol (hotlista för länet). Soteskogsmyren ligger i i de centrala delarna av Ramsvikslandet och utgörs av betade gräsmarker som ligger i skärningen mellan två tvärande sprickdalar. Gräsmarkerna är fantastiskt inbjudande med sina vind- och betestuktade, jämstora enbuskar, de omgivande bergen och det öppna havet i väster. Området inramas av vackra, svallade klappervallar. Marken är torr till blöt och i områdets södra del ligger ett kärr. Trädskiktet är mycket glest och utgörs av en bård av rönn, apel och viden. I buskskiktet, som bitvis är rikligt representerat, dominerar enbuskar nyponros och hagtorn. I de helt öppna västra delarna är vegetationstypen en synnerligen väl utvecklad fårsvingeltorräng som mot bergskanterna övergår i rödvensgräshed och ljunghed. I friska till fuktiga delar dominerar örtrik friskäng med rikligt av rödklint och högörtsfuktäng. I mindre partier finns gräs-lågstarr-äng och rödvensfriskäng. Även ren kärrvegetation med Chara-alger förekommer. De västra delarna är mycket väl hävdade av får och häst meden de östra visar tecken på igenväxning. Ett dike tvärar igenom området. Möjligen har delar av området tjänstgjort som åker för mycket länge sedan. De östra delarna är ohävdade och under igenväxning. Stengärdesgård.

26 49 Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Naturreservat enligt 7 NVL. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 7, klass 1. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig betesmark. Område med hotad naturtyp. Område med mycket rik flora. Område med hotade arter. 17 GAMMAL ÅKERMARK MED RIK FLORA VID FYKAN, RAMSVIK Naturtyp: Slåttermark Storlek: 6 ha Klass: 2 (Storområdet bedöms vara av klass 1 medan gräsmarkens klassificering gjorts som om området haft ett isolerat läge). Läge: / A 7g 1C 5h Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Svinrotäng ** Friskäng Slåtter- och betesindikatorer: Backnejlika, bockrot, darrgräs, gullviva, Jungfru Marie nycklar, myskgräs (S.B. i brev), vanlig nattviol, prästkrage, slokstarr (S.B.), svinrot, ängsskallra, ängsruta och ängsvädd. Fykan är en gård som ligger strax söder om skjutfältet på Ramsvikslandet. Området utgörs av åkermarker vars ödra delar slås med slåttermaskin årligen. De norra delarna betas. På grund av den kalkrika marken och av långvarig hävd förekommer ett flertal indikatorarter. Framförallt har vegetationen karaktär av slåtteräng i kanterna där man bitvis ser antydningar till vacker svinrotäng. Träd- och buskskikt saknas helt och marken är torr till frisk. Maskinslåtter. Gammal åkermark. Ett dike tvärar igenom området.

27 50 Stengärdesgård. Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

28 51 Naturreservat enligt 7 NVL. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 7, klass 1. Huvudkriterier Område av säregen och märklig beskaffenhet. 18 ÖPPEN HAGMARK OCH STRANDÄNG VID GROSSHAMN, RAMSVIK Naturtyp: Öppen hagmark Storlek: 7 ha Havsstrandäng 1 Klass: 1 (Storområdet bedöms vara av klass 1 medan gräsmarkens klassificering gjorts som om området haft ett isolerat läge). Läge: / A 7g 2D 5f Vegtyper: Övre landstrandveg. av salttågtyp ** Nedre landstrandveg. av revigt saltgrästyp ** Fårsvingeltorräng ** Torräng * Ljunghed ** Artrik gräs-lågstarräng * Gräs-lågstarräng * Slåtter- och betesindikatorer: Agnsäv, bockrot, darrgräs, dvärgarun (S.B. i brev), dvärglin (S.B. i brev), granspira, havsnarv, jungfrulin, Jungfru Marie nycklar, kattfot, knägräs, loppstarr, nattviol, rödsäv, rödklint, rödkämpar, sandmaskrosor, strandrödtoppa (S.B. i brev), tätört (S.B.), vårstarr, ängsskallra, ängsstarr och ängsvädd. Hotade arter: Granspira (hotkategori 4, hänsynskrävande), klotgräs (hotkategori 4, hänsynskrävande) och västkustarv (hotkategori 3, sällsynt). Området ligger alldeles intill havet vid militärförläggningarna och skjutfältet vid Bredungen och utgörs av betes- och militärtramphävdade gräsmarker av mycket hög kvalité. Området har delvis karaktären av öppet utmarksbete men är troligen inägomark och således idag att betrakta som öppen hagmark. Markförhållandena varierar från torrt till vått. Merparten av markerna är emellertid torra och en torräng där rika bestånd av trift, luddlosta och jordklöver dominerar är kännetecknande för vegetationen i stort. Fårsvingeltorräng, ljunghed och gräs-lågstarräng förekommer också. Vid den lilla viken intill förläggningarna finns en mindre strandäng. Västkustarv förekommer och strandmalört växer i rika bestånd i anslutning till denna strandäng. Trädskiktet i området utgörs av ett fåtal alar, björkar och rönnar. I buskskiktet påträffas en, nypon och viden. Havsstrandängens vegetation uppvisar landstrandvegetation av såväl salttåg- som saltgräs-typ. Området är både artrikt och varierat. En damm inom området hyser den hotade arten klotgräs och bland några små stenblock i den norra delen av området står några exemplar av rosenrot (S.B. i brev).

29 52 Området är välhävdat och betas av nötkreatur. Området ligger i anslutning till ett militärläger varför markerna också utsatts för hävd genom exercistramp och motorfordonskörning. Svag gödselpåverkan i delar. Stengärdesgård, damm och gammal husgrund. Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. Område med bitvis mycket rik flora. Område med hotade arter. 19 ÖPPEN OCH BUSKRIK HAGMARK VID NEDERGÅRD Naturtyp: Öppen hagmark Storlek: 9 ha Annan träd- och buskbärande hagmark 4 Klass: 1 (Storområdet bedöms vara av klass 1 medan gräsmarkens klassificering gjorts som om området haft ett isolerat läge). Läge: / A 7g 2E 3g Vegtyper: Fårsvingeltorräng ** Gräs- lågstarräng ** Hällmarkstorräng * Örtrik ljunghed/rödvensgräshed * Örtrik friskäng ** Rödvensfriskäng * Kärr

30 53 Slåtter- och betesindikatorer: Backnejlika, blåsuga, bockrot, darrgräs, dvärglin (S.B.), fältgentiana (S.B.), gullviva, kattfot, ljungögontröst (S.B.), rödklint, rödkämpe, jungfrulin, Jungfru Marie nycklar, kustruta (S.B.), knägräs, låsbräken, nattviol, prästkrage, getväppling, stånds, slankstarr, tätört, ängsgentiana (S.B.), ängsskallra, ängsvädd, Hotade arter: Fältgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande), ljungögontröst (hotkategori 4, hänsynskrävande) och ängsgentiana (hotkategori 4, hänsynskrävande). Området ligger strax väster om gården Nedergård på Ramsvikslandet och utgörs av vackra, buskrika torrbackar vilka omger en stor och centralt belägen svacka i terrängen där gräs-lågstarr-äng och fårsvingeltorräng utgör de dominerande vegetationssamhällena. Betesmarken gränsar till åkermark i norr och förmodligen har även en liten del av områdets östra del någon gång varit uppodlad. Området gränsar i övrigt till flacka, öppna, hällmarker. Markerna är mestadels torra och fårsvingeltorräng och hällmarkstorräng dominerar fältskiktets vegetationssamhällen. Fläckvis är floran artrik och uppvisar kalkpåverkan. Förekomsten av skavfräken (S.B.) inom området är anmärkningsvärt. Området genomkorsas av delvis raserade stengärdesgårdar. Helhetsintrycket störs delvis av att området är påverkat av en mindre grustäkt. Området är till största delen måttligt hävdat. Vissa partier är dock välhävdade. Området betas av häst och nötkreatur. De mest värdefulla markerna är torra och igenväxningen är här relativt långsam. På längre sikt är det emellertid av största vikt att hävden intensifieras. Området är delvis påverkat av täktverksamhet. Ungefär 20 % av området visar tydliga eller svaga tecken på gödning. Stengärdesgårdar, husgrund och stenåldersboplats. Atterfelt, G., Lind, G., Bergström, L. & Samuelsson, L. 1963: Geologiska inventeringar inom Ramsviks-landet med Tryggö (Sotenäs), Otterön (Tanum) samt Saltö (Strömstad). Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Gillner, V. 1963: Något om vegetation och flora på Tryggö och Ramsvikslandet, jämte synpunkter på utformningen av en fridlysning av området. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Olsson, G. 1976: Skötselplan för naturreservaten Ramsvikslandet och Tryggö. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Naturreservat enligt 7 NVL. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Ingår i naturvårdsplanen för Göteborgs och Bohus län. Sotenäs, objekt 7, klass 1. Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark. Område med hotad naturtyp. Område med mycket rik flora. Område med hotade arter.

31 54

32 55 20 ÖPPEN HAGMARK, HAVSSTRANDÄNG VID SUNDA, SOTEKANALEN Naturtyp: Öppen hagmark Storlek: 2 ha Havsstrandäng 1 Klass: 2 Läge: / A 7g 0E 5h Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Rödvensfriskäng * Hällmarkstorräng * Rödvensgräshed ** Stagghed * Tuvtåtelfuktäng Övre landstrandveg av salttågtyp * Övre landstrandveg av revigt saltgrästyp * Slåtter- och betesindikatorer: Bockrot, jungfrulin, knägräs, knölsmörblomma, rödkämpar, ängsskallra och backglim. Området utgörs av en relativt stor och välhävdad betesmark belägen vid Sotekanalens östra strand. Området består av en smal strandängsremsa vilken mot öster övergår i mer eller mindre branta hällmarker. Hällmarkerna kantas delvis av en skogsbård eller enstaka träd. Norra delen av området domineras av betade hällmarker. En förhållandevis välutvecklad rödvensgräshed är typisk för denna del av området. I ett parti förekommer mycket rika bestånd av råttsvansört och även glansnäva förekommer inom området (S.B.). I södra delen är strandängsvegetationen mer dominerande. Området mellan strandäng och hällmark domineras, i områdets centrala del, av tuvtåteläng. Förmodligen är dessa partier gammal åkermark. Området är till största delen välhävdat. Området betas av häst och nötkreatur. Gödselpåverkan är tydlig i cirka 20 % av området. Området hyser stigar och i norr en mindre körväg. Stengärdesgårdar. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1). Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark.

33 56

34 57 21 ÖPPEN HAGMARK OCH HAVSSTRANDÄNG VID SOTEKANALEN, VÄSTER OM KLÅVAN Naturtyp: Öppen hagmark, Storlek: 2 ha Havsstrandäng 1 Klass: 2 Läge: / A 7g 1E 4j Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Rödvensfriskäng * Trivial friskäng Tuvtåtelfuktäng Örtrik friskäng/kalktorräng ** Övre landstrandveg av salttågtyp * Nedre landstrandveg av revigt saltgrästyp * Slåtter- och betesindikatorer: Blodnäva,bockrot, gulkämpe, gullviva, jungfrulin, knägräs, prästkrage, liten blåklocka, mjuknäva, rödklint, rödkämpe, stånds och ängsvädd. Området utgörs av en smal och relativt buskrik betesmark mellan Sotenkanalen i väster och berget Örnekullen i öster. Bergets västra sida bildar en brant avgränsning av området. En bård, eller enstaka träd av, ask, lind och tall kantar bergsfoten. Marken är torr, framförallt i områdets norra och östra delar och består av sandiga till grusiga strandavlagringar med ett visst kalkinslag. Marken sluttar relativt brant ner mot kanalen. Dessa marker domineras av en torrängsflora vilken är artrik i den norra delen. Framförallt märks ett rikligt inslag av rödkämpar. I söder vidgas området och inslaget av finsediment är större här i anslutning till kanalen. Marken är här mestadels frisk och fuktig. Här återfinns saltgräs- och salttåg-vegetation närmast stranden. Innåt land övergår vegeta-tionen i tuvtåteläng och en trivialiserad friskängsvegetation. Området är till största delen välhävdat. Betas av nötkreatur. Områdets norra del utgörs av genomgångsmark och är endast måttligt hävdad och buskrik men hyser trots detta en rik flora. Gammal igenväxande körväg. Gödselpåverkan i cirka 30 % av området. Speciellt tydligt är detta i en mellanzon mellan berget och strandängsvegetationen i områdets södra del. Stengärdesgård. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1).

35 58 Huvudkriterier Område som utgör ett för Göteborgs och Bohus län gott exempel på naturlig slåtter- /betesmark.

36 59 EKONOMISKT KARTBLAD: A 7h 22 ÖPPEN HAGMARK, BUSKRIK UTMARK SAMT MINDRE STRANDÄNG PÅ VÄSTSIDAN AV RAMSVIKSKILEN Naturtyp: Öppen hagmark Storlek: 2,5 ha Havsstrandäng 0,5 Klass: 3 Läge: / A 7h 2A 9b Vegtyper: Fårsvingeltorräng * Friskäng Torräng Övre landstr.veg av salttågtyp * Hällmarker Slåtter- och betesindikatorer: Backglim, backnejlika, bockrot, havsnarv, kattfot, rödkämpe, rödsäv, slåtterfibbla, ängsskallra, ängsnäva (S.B.) och ängsvädd. Området utgörs av en liten udde strax norr om Ramsvikskilen vid Slottet och Hästepallen. Här dominerar öppen hagmark bitvis omgiven av en smal bård av havsstrandäng. Området är mycket vackert och omges av höga bergsklippor. Markerna är torra till våta och domineras av en torräng där luddhavre, femfingerört, jordklöver, bergsyra och slåtterfibbla är karaktärsarter. Här finns också inslag av hällmarkstorräng, fårsvingeltorräng och en trivialt sammansatt friskäng. Utmed havsstranden dominerar landstrandvegetation av salttåg-typ. Trädskiktet utgörs av en bård vid områdets västsida, mot branten, och utgörs av björk, al, alm, gran, rönn och tall. I buskskiktet märks en och nyponros. Området är välhävdat och betas av nötkreatur. Svag gödselpåverkan i hälften av området. Stengärdesgård. Ingår i område av riksintresse för naturvården (NO 1.9) och friluftslivet (FO 1).