KÄRANDE Peiker acustic GmbH & Co. KG Max-Planck-Strasse 32, Friedrichsdorf Tyskland

Transkript

1 DOM Mål nr T Rotel 1603 SVEA HOVRÄTT Meddelad i Aktbilaga 37 Avd. 16 Stockholm KÄRANDE Peiker acustic GmbH & Co. KG Max-Planck-Strasse 32, Friedrichsdorf Tyskland Ombud Advokaterna Einar Wanhainen och Sascha Schaeferdiek Box 7418, Stockholm SVARANDE Saab Automobile Aktiebolag, Trollhättan Ombud Advokaterna Stefan Brocker och Fredrik Norburg Box 2235, Göteborg SAKEN Klander av skiljedom HOVRÄTTENS DOMSLUT Hovrätten avslår käromålet. Peiker acustic GmbH & Co. KG skall ersätta Saab Automobile Aktiebolag för rättegångskostnader i hovrätten med åttahundrafemtiosextusenfyrahundrafyrtiosex ( ) kr, varav kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen (1975:635) från dagen för hovrättens dom till dess betalning sker.

2 BAKGRUND Peiker acustic GmbH & Co. KG (Peiker) är ett medelstort tyskt företag med en verksamhet som avser systemintegration och produktion av telefonsystem för bilar. I augusti 1999 inledde Peiker och Saab Automobile Aktiebolag (Saab) ett samarbete i syfte att utveckla och integrera ett telefon- och telematiksystem för Saabs bilar av modell 9-3 och 9-5. Tanken var att Peiker skulle utveckla systemet och sedan, under en femårsperiod fram till år 2005, leverera systemet till Saab samt därefter under en period av minst femton år leverera reservdelar och utföra garantiarbeten. Systemet skulle lanseras under sommaren år 2000 i samband med produktionsstarten för Saabbilar med modellår Parterna arbetade inledningsvis med att få fram en precisering av Saabs krav på funktioner och önskemål. I juni 2000 informerade Saab Peiker om sitt beslut att projektet skulle flyttas fram ett år, vilket Peiker accepterade. Peiker fick en tidsplan för det nya projektet som numera var begränsat till modell 9-5 och år 2002 (projekt 602). Under november 2000 diskuterade parterna den så kallade echo-cancellation-funktionaliteten. Det hade nämligen visat sig uppstå en ekoeffekt i handsfreefunktionen vid telefonsamtal mellan två Saabbilar. Peiker och Saab träffades därför den 7 december 2000 i Trollhättan för att testa systemet och diskutera olika lösningar. Strax därefter avbröt Saab projektet. Tvist har uppkommit om Saab har haft rätt att avbryta eller häva samarbetsavtalet. Saab gjorde gällande att grunden för hävning var att Peiker gjort sig skyldigt till en rad olika avtalsbrott. Peiker bestred alla påståenden om avtalsbrott och krävde att Saab skulle fullfölja projektet. Då tvisten inte kunde lösas, påkallade Peiker skiljeförfarande. I skiljeförfarandet yrkade Peiker att skiljenämnden skulle fastställa att Saab var skyldigt att ersätta Peiker för all skada som Peiker lidit på grund av att Saab avbröt projektet i december Peiker yrkade dessutom ersättning för sina verktygskostnader med knappt en halv miljon euro jämte ränta. För det fall att

3 skiljenämnden skulle ogilla fastställelsetalan, yrkade Peiker i andra hand ersättning för sina projektkostnader med drygt 1,2 miljoner euro jämte ränta. Saab å sin sida yrkade ersättning för projektkostnader med cirka 9,5 miljoner kr jämte ränta. Samtidigt yrkade Saab att skiljenämnden skulle fastställa att Peiker var skyldigt att ersätta Saab för all ytterligare skada ("any additional loss") som Saab lidit till följd av Peikers avtalsbrott och Saabs efterkommande hävning av avtalet. Den 5 februari 2003 meddelades skiljedom i målet; domen avfattades på engelska. Skiljenämnden ogillade Peikers talan och förpliktade Peiker att till Saab utge ett belopp på kr jämte ränta. Skiljenämnden fastställde samtidigt att Saab var berättigat till skadestånd för all övrig skada ("any additional loss") som Saab lidit till följd av Peikers avtalsbrott och Saabs efterföljande hävning av avtalet, dock endast i den utsträckning sådan skada hänförde sig till projekt 602. YRKANDEN I HOVRÄTTEN Peiker har yrkat att hovrätten skall häva skiljedomen den 5 februari 2003 i skiljeförfarandet mellan Peiker och Saab. Saab har bestritt käromålet. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. PARTERNAS STÅNDPUNKTER Peiker har som grund för sin klandertalan gjort gällande 1. att skiljenämnden i flera avseenden har överskridit sitt uppdrag genom att 1.1. inte ha avvisat Saabs talan, 1.2. ha gått utöver parternas åberopanden,

4 1.3. inte ha beaktat Peikers invändningar under skiljeförfarandet, 2. att skiljenämnden har gjort sig skyldig till handläggningsfel som har påverkat utgången. Saab har bestritt samtliga åberopade klandergrunder och gjort gällande att varken skiljeförfarandet eller skiljedomen är behäftad med några av de fel som Peiker har påstått. Om hovrätten skulle finna att det har förekommit något fel i skiljenämndens handläggning, har Saab invänt att de i vart fall inte har påverkat utgången. Saab har anfört att Peiker under alla förhållanden har deltagit i förfarandet utan att invända mot skiljenämndens handläggning och att Peiker därigenom har förlorat rätten att åberopa eventuella handläggningsfel. PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN Parterna har utvecklat grunderna för klandertalan och bestridandet enligt följande. 1 Saabs yrkanden/skadeståndsberäkningen 1.1 Frågan om skiljenämnden borde ha avvisat Saabs talan Peiker I skiljeförfarandet framställde Saab dels ett fuugörelseyrkande (avseende havda kostnader), dels ett fastställelseyrkande (avseende indirekt skada). Saab förde således talan om ersättning för det positiva kontraktsintresset. Enligt Peiker har det förelegat ett processuellt hinder för skiljenämnden att pröva Saabs båda yrkanden i skiljeförfarandet, och det utgör ett processuellt fel att ta upp en talan om både ersättning för specifika havda kostnader och fastställelse av rätt till skadestånd, när käranden för talan om ersättning för det positiva kontraktsintresset. Skiljenämnden borde ha avvisat Saabs talan, eftersom skadeståndsanspråken måste bedömas samlat för att garantera att resultatet

5 blir materiellt riktigt. Det går helt enkelt inte att föra talan om samma rättsföljd (skadestånd intill det positiva kontraktsintresset) två gånger, dvs. en gång när man för fullgörelsetalan med visst belopp och en gång ytterligare när man för en andra fullgörelsetalan med stöd av fastställelsedomen. Det förhållandet att en skiljenämnd upptar en talan trots att talan bort avvisas är klandergrundande. Även om Peiker aldrig formellt har framställt ett avvisningsyrkande under skiljeförfarandet, har Peiker ändå invänt mot nämndens handläggning. Så skedde bl.a. vid ett förberedande möte den 17 september 2002 med skiljenämndens ordförande. Peiker åberopade uttryckligen att det inte är möjligt att - om talan förs om skadestånd in till det positiva kontraktsintresset - samtidigt föra talan om ersättning för specifika havda kostnader inom ramen för projektet. Att Peiker gjort sådan invändning framgår vidare av reciten till skiljedomen s. 12, rubrik 5. Skiljenämndens handläggningsfel har påverkat utgången i målet, eftersom skiljenämnden borde ha avvisat Saabs talan. Saab Saab bestrider att det har förelegat ett processuellt hinder för skiljenämnden att pröva båda Saabs yrkanden. En skiljenämnd har varken rätt eller skyldighet att ex officio avvisa en parts talan, med undantag för yrkanden som vid ett bifall skulle resultera i en skiljedom som är uppenbart oförenlig med svensk ordre public och därmed ogiltig. Peiker tycks bortse från det faktum att parter i ett skiljeförfarande disponerar över processen i högre grad än i en domstolsprocess. Lagstiftaren har gett parterna en större frihet att framställa fastställelseyrkanden än vad som är möjligt enligt rättegångsbalken. Lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) innehåller således ingen motsvarighet till 13 kap. 2 rättegångsbalken. Principen om partsautonomi innebär vidare att parterna har rätt att hänskjuta olika typer av tvistiga frågor till skiljemän så långt som avtalsfriheten sträcker sig.

6 Saab bestrider att Peiker under skiljeförfarandet antytt - än mindre yrkat - att skiljenämnden helt eller delvis skulle avvisa Saabs genkäromål. De invändningar som Peiker gjorde under skiljeförfarandet var av materiell karaktär. Det har således legat inom det uppdrag som parterna har gett skiljenämnden att materiellt pröva även Saabs genkäromål i dess helhet. 1.2 Frågan om skiljenämnden har dömt ut ersättning för det positiva kontraktsintresset och om skiljenämndens prövning i sådant fall har gått utöver parternas åberopanden Peiker I skiljeförfarandet yrkade Saab att skiljenämnden dels skulle förplikta Peiker att till Saab utge kr jämte ränta, vilket motsvarade kostnader som Saab haft inom ramen för projektet, dels fastställa att Saab var berättigat till skadestånd för all övrig skada ("any additional loss") som Saab lidit till följd av Peikers avtalsbrott och Saabs efterföljande hävning av avtalet. Saab förde således talan om ersättning för det positiva kontraktsintresset, dock utan att ange vad de förväntade intäkterna från projektet skulle uppgå till. Peiker invände att det inte är möjligt att, när talan förs om skadestånd intill positiva kontraktsintresset, samtidigt föra talan om ersättning för specifika, havda kostnader inom ramen för projektet, kostnader som man ändå skulle ha haft om projektet hade fullgjorts. Ett skadestånd enligt positiva kontraktsintresset ersätter nämligen inte särskilda kostnadsposter utan är en beräkning av nettoskadan som genomförs utifrån en jämförelse mellan två händelseförlopp, det förutsatta (hypotetiska) och det verkliga. För att man skall kunna konstatera att skada föreligger måste därför den skadelidande till grund för en fullgörelsetalan åberopa ett förutsatt och ett verkligt händelseförlopp som vid en jämförelse ger vid handen att en skada föreligger. Genom att döma ut skadestånd för vissa kostnadsposter såsom ersättning för det positiva kontraktsintresset, trots att Saab inte åberopade något förutsatt händelseförlopp vad gäller de förväntade intäkterna, har skiljenämnden dömt över andra omständigheter än de som Saab hade åberopat. Detta utgör ett uppdragsöverskridande som enligt 34 första

7 stycket 2 LSF skall leda till att domen upphävs efter klander. I alla fall föreligger ett handläggningsfel enligt punkten 6 samma stycke. Handläggningsfelet har påverkat utgången. Även om skiljedomen skulle tolkas på så sätt att den avser både det negativa och det positiva kontraktsintresset, har skiljenämnden dömt över andra omständigheter än de som Saab har åberopat. Det utgör ett uppdragsöverskridande som skall leda till att domen upphävs efter klander. Saab Saab bestrider att skiljenämnden har dömt ut skadestånd såsom ersättning för det positiva kontraktsintresset och att skiljenämnden har utgått från att projekt 602 gått med vinst eller att det utdömda beloppet skulle utgöra någon form av preliminärt beräknad vinst. I skiljeförfarandet framställde Saab dels ett fullgörelseyrkande avseende onyttiga kostnader som Saab hade drabbats av och som hade registrerats i projektredovisningen ( kr), dels en fastställelsetalan om att Saab hade rätt till ersättning för all ytterligare skada som Saab drabbats av. Saabs talan var förenlig med 1 LSF och det är över denna talan som skiljenämnden har dömt. Saab bestrider vidare att det inte skulle ha gjorts något påstående om en förväntad vinst. Saab har aldrig återtagit påståendena om att Saab drabbats av förlorad vinst som översteg 40 miljoner kr, vilket framgår av Saabs Statement of Defence and Counterclaim avsnitt 3.13 och av skiljedomens recitdel på s. 52. Skiljenämnden har således inte dömt över andra omständigheter än de som Saab har åberopat i målet och prövningen har därmed inte gått utöver parternas åberopanden. Detta gäller även om skiljenämnden skall anses ha dömt med avseende på det negativa kontraktsintresset. Inte heller har det förekommit något handläggningsfel som har påverkat utgången.

8 1.3 Frågan om skiljedomens rättskraft Peiker Skiljenämndens felaktiga handläggning gör det ytterst vanskligt eller rentav omöjligt att bestämma domens rättskraft. Huvudregeln i svensk rätt är att genom en dom prekluderas den rättsföljd som det varit fråga om i målet och vilken korresponderar med det i målet framställda yrkandet. Den rättsföljd som Saab har yrkat är skadestånd på grund av avtalsbrott intill det positiva kontraktsintresset. Huvudregeln är alltså att genom domen prekluderas samma rättsföljd om yrkandet vilar på samma grund. Vissa undantag finns såvitt gäller periodiskt förfallande prestationer och factum superveniens. 1 skiljemålet har Saab valt att yrka ersättning för det positiva kontraktsintresset i formen av ersättning för vissa kostnader som Saab gjort gällande har blivit onyttiga, men som Saab måste anse sig ha fått täckning för om avtalet hade fullgjorts i form av intäkter för försäljning av telefoner. Om Saab idag skulle påkalla ett skiljeförfarande mot Peiker och framställa ett fullgörelseyrkande, uppkommer omedelbart frågan om rättskraften av den första domen. Exempelvis skulle Saab kunna påstå att Saab hade ett krav på skadestånd om 2 miljoner kr som är skillnaden mellan förlorade intäkter på 15 miljoner kr och sparade kostnader på 13 miljoner kr. I en sådan process skulle Peiker komma att anföra att av beloppet skulle kr ha täckt utvecklingskostnader. Eftersom skiljenämnden redan dömt ut kr måste den andra skiljenämnden fråga sig vilka förlorade intäkter den första skiljenämnden har ersatt genom att döma ut kr och hur stora de kostnader är som den nämnden har ansett att Saab har sparat. Det finns olika alternativ för hur en ny skiljenämnd teoretiskt skulle kunna bedöma rättskraften i en sådan situation, nämligen 1. att talan förs om samma sak som tidigare och att den därför skall avvisas, 2. att skadeståndstalan hänför sig till förlorade intäkter avseende tiden efter den första skiljeprocessen (någon

9 tidsavgränsning har emellertid inte gjorts av Saab), 3. att skiljenämnden finner att preklusionsverkan är rent beloppsmässig, eller 4. att skiljedomen anses vara "mörk" och att domen därför inte tillerkänns någon rättsverkan. Ett särskilt problem ligger också i att Saabs talan ogillats till stora delar. Det är tydligt att de fel som förevarit i handläggningen är allvarliga. Skiljenämnden har allvarligt brustit i sin processledning genom att tillåta Saabs talan om det positiva kontraktsintresset i form av särskilda kostnadsposter. Peiker har åtskilliga gånger hänvisat till att förhållandet mellan Saabs fullgörelseyrkande (avseende havda kostnader) och Saabs fastställelsetalan (avseende indirekt skada) var oklart och skulle medföra problem i samband med domens rättskraft. Skiljenämnden har trots detta aldrig uppmanat Saab att redovisa hur Saab har lagt upp sin skadeståndstalan. En bristande processledning som avser sådana oklara processhandlingar som svårförståeliga yrkanden eller grunder är ett handläggningsfel som utgör grund för klandertalan (34 första stycket 6 LSF). Saab Saab bestrider att skiljenämnden skulle ha gjort sig skyldig till en felaktig handläggning eller att det skulle vara ytterst vanskligt eller rent av omöjligt att bestämma skiljedomens rättskraft. Saab bestrider att Peiker i ett senare skiljeförfarande inte kan invända att det utdömda beloppet på kr skall avräknas. Enligt fastställelsedomen har Saab endast rätt till ersättning för "additional loss". Det har således rättskraftigt avgjorts att - för den händelse Saab i ett senare skiljeförfarande skulle yrka ersättning för samtliga förluster (utan avräkning) - det redan utdömda beloppet skall avräknas (om Peiker framför invändning därom). I praktiken blir då läget detsamma som när en skadevållare ges rätt att från det fastställda skadebeloppet avräkna belopp som han frivilligt har betalat till den skadelidande innan domen meddelades. Saab har enligt fastställelsedomen inte rätt att få ersättning för det redan utdömda beloppet ytterligare en gång.

10 Dessutom hade det ålegat Peiker, om Peiker i skiljeförfarandet ansett att Saabs talan skulle vålla problem i rättskraftshänseende, att utvidga ramen för tvistens prövning. Det hade kunnat ske t.ex. genom att Peiker framställde ett eget fastställelseyrkande som - för det fall skiljenämnden skulle anse att Saab hade rätt till skadestånd - på önskat sätt begränsade omfattningen av skadeståndsersättningen (jfrprop. 1998/99:35 s. 61). Saab bestrider att Saabs yrkanden i skiljeförfarandet var utformade på ett oklart eller otillåtet sätt samt att skiljenämnden borde ha utövat processledning i berört avseende. Under alla förhållanden har skiljenämnden utövat materiell processledning i den aktuella frågan. Parternas yrkanden och grunder diskuterades nämligen med skiljenämnden vid förberedande sammanträden, vilket resulterade i att båda parter justerade och klargjorde sina yrkanden. Peiker har heller aldrig framfört kritik mot skiljenämndens processledning eller mot handläggningen i övrigt. 2 Förhållandet mellan skiljenämndens prövning och parternas åberopanden i andra avseenden Peiker Frågan om Saab-medarbetarnas behörighet vid mötet den 7 december 2000 När det gäller systemets ljudkvalitet, som enligt skiljenämndens uppfattning inte uppfyllde avtalad kvalitet i december 2000, får projektmötet den 7 december 2000 en avgörande betydelse. Peiker har under skiljeförfarandet åberopat att parterna under mötet kom överens om en åtgärdsplan i enlighet med handlingsplanen av den 8 december Handlingsplanen innebar att Peiker fick tilläggstid för att åtgärda det påstådda felet samt - för det fall att avtalet mellan parterna skulle anses innehålla en skyldighet att utveckla ett system med 4-8 högtalare - en överenskommelse om en ändring av avtalet.

11 Skiljenämnden kom dock fram till att mötet den 7 december och handlingsplanen den 8 december inte hade någon betydelse. Nämnden grundade domen på det förhållandet att de Saab-medarbetare som hade medverkat vid mötet och vid upprättandet av handlingsplanen saknade behörighet, detta trots att Saab aldrig under skiljeförfarandet gjort ett sådant åberopande. Skiljenämndens prövning har alltså gått utöver parternas åberopanden och utgör ett uppdragsöverskridande som enligt 34 första stycket 2 LSF skall leda till att domen upphävs efter klander. I alla fall föreligger det ett handläggningsfel enligt punkten 6 samma stycke. Handläggningsfelet har påverkat utgången. Saab Saab bestrider att behörighetsfrågan har haft betydelse för utgången. Skiljenämnden konstaterar - efter att ha redogjort för parternas respektive ståndpunkter i frågan - att Peiker "bears the burden ofproving that, at the meeting in Trollhättan on 7 december 2000, an agreement was reached concerning alternative solutions to the sound quality issue" och att "all in all, the evidence does not provide sufficient support for such an agreement having been entered into" (skiljedomen s. 77). Skiljenämnden har inte antytt att frågan om bristande behörighet skulle ha haft någon betydelse för dess ställningstagande utan har i samma stycke klargjort att den avgjort tvistefrågan på basis av en ren bevisvärdering, skiljedomen s. 77. Saab bestrider att Saab inte skulle ha åberopat att deltagarna vid mötet den 7 december 2000 saknade behörighet. Saab har i samband med pläderingen åberopat bristande behörighet som en sistahandsgrund. Peiker kommenterade Saabs plädering utan att nämna något om Saabs resonemang om behörighet. Peiker nämnde inte heller något om detta i sin egen plädering. Peiker får därmed anses ha accepterat Saabs åberopande.

12 3 Skiljenämndens prövning av Peikers invändningar 3.7 Frågan om en analogisk tillämpning av 27 tredje stycket köptagen Peiker Peiker har under skiljeförfarandet invänt att en eventuell skadeståndsskyldighet inte skulle omfatta utebliven vinst, skiljedomen s. 12, rubrik 6. Invändningen var baserad på en analogisk tillämpning av 27 tredje stycket köplagen (1990:931) som reglerar att indirekta skador inte är ersättningsgilla, om dröjsmålet inte beror på försummelse från säljarens sida. Eftersom Peiker under skiljeförfarandet bevisade att det på teknikens dåvarande ståndpunkt inte var tekniskt möjligt att utveckla ett system som använde fler än en högtalare och är full-duplex, stod det klart att det inte förelåg någon försummelse från Peikers sida. Saab har inte ens påstått att Peiker skulle ha varit vårdslöst med avseende på echo cancellation-funktionaliteten och dröjsmålet. Skiljenämnden, som uppenbarligen ansett köplagen direkt tillämplig, har helt underlåtit att pröva Peikers invändning att Saab under inga förhållanden var berättigat till ersättning för utebliven vinst, trots att nämnden uppenbarligen ansett att dröjsmål förelegat (skiljedomen s. 82 f.). Därigenom föreligger ett handläggningsfel som har påverkat utgången, eftersom skadeståndsskyldigheten skulle ha begränsats till direkt skada (34 första stycket 6 LSF). Även om nämnden kan anses ha prövat Peikers invändning, förefaller nämnden ha utgått från att dröjsmålet berott på försummelse från Peikers sida, eftersom domslutet inte innehåller någon begränsning till direkt skada. Saab har inte ens påstått att Peiker skulle ha varit vårdslöst med avseende på echo cancellationfunktionaliteten och dröjsmålet. Skiljenämnden grundar sin dom således på ett påstående som Saab aldrig har gjort i målet. I så fall har nämnden gått utöver parternas åberopande, vilket innebär ett uppdragsöverskridande som skall leda till att domen hävs efter klander (34 första stycket 2 LSF). I alla fall förelig-

13 ger ett handläggningsfel enligt punkten 6 samma stycke som har påverkat utgången. Saab Saab bestrider för det första att en skiljedom kan angripas med påstående om att skiljenämnden inte beaktat en viss omständighet. En skiljenämnd har inte någon skyldighet att redovisa skälen för sin dom. Frånvaron av domskäl utgör inte, lika lite som knapphändiga, motsägelsefulla eller felaktiga domskäl, någon klandergrund enigt LSF. Eftersom det inte finns några krav på att skiljenämnden skall avfatta detaljerade och fullständiga domskäl, kan man inte utifrån domskälen dra långtgående slutsatser om omfattningen av skiljenämndens prövning. Skiljenämnden kan exempelvis ha prövat en viss invändning, men funnit denna icke styrkt, utan att närmare ha redogjort för detta i domskälen. Skiljenämnden kan också ha funnit att en viss invändning saknat relevans på grund av skiljenämndens ställningstagande i denna fråga, utan att detta kommit till klart uttryck i domen. Peikers påståenden är följaktligen inte av den karaktären att de kan leda till skiljedomens upphävande. Saab bestrider att skiljenämnden ansett att köplagen var direkt tillämplig på parternas avtal. Av domskälen framgår tvärtom att skiljenämnden i första hand har tillämpat Saabs allmänna inköpsvillkor ("Accordingly, since nothing else has come into light, the General Conditions shallgovern theparties' Agreement in its entirety", skiljedomen s. 70). Saabs egen ståndpunkt i fråga om avtalets innehåll och köplagens tillämplighet framgår av skiljedomens recitdel (skiljedomen s ). Därav följer Saabs inställning att de allmänna inköpsvillkoren var en del av avtalet. Vad gäller köplagens tillämplighet framgår Saabs uppfattning på s. 35 i reciten: "Saab maintains that the Agreement is in essence a purchase agreement and that the Sale of Goods Act is directly applicable to issues not regulated by the parties". Saabs allmänna inköpsvillkor innehåller bl. a. regler om hävning (klausul 13)

14 och skadestånd vid dröjsmål (klausul 15), som avviker från köplagens reglering av dessa frågor. * Klausul 15 föreskriver en oinskränkt skadeståndsskyldighet vid leverantörens dröjsmål och villkoret ersätter 27 tredje stycket köplagen. Skäl för skiljenämnden att närmare överväga i vad mån dröjsmålet berott på försummelse från Peikers sida har därför inte förelegat. Skiljenämnden fann att Peiker hade brutit mot avtalet och att Saab därför hade rätt till skadestånd. Det betyder att skiljenämnden ogillade Peikers invändning som anknyter till köplagens rekvisit, inte att skiljenämnden, som Peiker påstår, glömde att pröva invändningen. Sammanfattningsvis bestrids det alltså att skiljenämnden skulle ha överträtt sin behörighet eller gjort sig skyldig till fel i handläggningen. Om det skulle anses vara fråga om ett handläggningsfel, bestrider Saab att felet skulle ha påverkat utgången. Någon begränsning av skadeståndsskyldigheten i förhållande till vad skiljenämnden utdömt skulle nämligen inte kunnat komma i fråga, eftersom skiljenämnden ändå skulle ha funnit Saabs allmänna inköpsvillkor tillämpliga. Något krav på oaktsamhet skulle under alla förhållanden inte ha ansetts tilllämpligt. 3.2 Frågan om köplagens tillämplighet på händelser under utvecklingsfasen Peiker Skiljenämnden har underlåtit att pröva invändningen att köplagen inte var tilllämplig på händelser under utvecklingsfasen och att Peiker inte hade något strikt ansvar för utvecklingsresultatet utan endast en skyldighet att agera professionellt. Trots att Peiker tydligt hade klargjort att Peiker inte ansåg att köplagen var tillämplig, gjorde skiljenämnden inte ens en ansats att rättsligt kvalificera det utvecklingsuppdrag som Peiker erhöll från Saab. I domskälen utgår skiljenämnden i stället från att det var ostridigt mellan parterna att kopia-

15 gen skulle vara tillämplig på hela avtalet ("Section 26 ofthe General Conditions states, inter alia, that 'Swedish contact law shall apply to any agreement hereunder'. In these proceedings, theparties also appear to have asswned that this would be the case and only referred to the Swedish Sale of Goods Act", skiljedomen s. 70). Härigenom är det fråga om ett klandergrundande uppdragsöverskridande från nämndens sida. Det föreligger i vart fall ett handläggningsfel som har påverkat utgången, eftersom Peiker hade bevisat att det var tekniskt omöjligt att vid den tidpunkten utveckla ett system som använder fler än en högtalare och var full-duplex. Peiker hade således agerat professionellt. Om skiljenämnden hade beaktat invändningen, hade nämnden inte kommit fram till att det förelegat ett avtalsbrott från Peikers sida och till följd härav ogillat Saabs talan. Saab Saab bestrider att skiljenämnden skulle ha underlåtit att pröva invändningen om att köplagen inte var tillämplig under utvecklingsfasen och att Peiker inte hade något strikt ansvar för utvecklingsresultatet utan endast en skyldighet att agera professionellt. Saab bestrider också att skiljenämnden skulle ha utgått från att det var ostridigt mellan parterna att köplagen var tillämplig på hela avtalet. Skiljenämnden har inte uttalat att köplagen i alla delar skulle vara direkt tillämplig på avtalet mellan parterna, än mindre att parterna skulle ha varit överens om att så var fallet. Det av Peiker citerade stycket i skiljedomen ger inte annat vid handen än att skiljenämnden funnit parternas avtal vara underkastat svensk rätt, dvs. i motsats till utländsk rätt. Skiljenämnden har redogjort för sina överväganden rörande avtalets närmare innebörd och karaktär i samband med att skiljenämnden prövade tillämpligheten av Saabs allmänna inköpsvillkor på avtalet. Skiljenämnden konstaterade därvid att avtalet är komplext och avser såväl en utvecklings- som en leveransfas. Vidare uttalade skiljenämnden att Saabs allmänna inköpsvillkor får anses gälla mellan parterna, trots att vissa punkter i dessa villkor kan te sig mindre väl avpassade för den del av projektet som rör Peikers utvecklingsarbete (skil-

16 jedomen s. 69 f.). Enligt dessa villkor gäller ett strikt och oinskränkt skadeståndsansvar vid dröjsmål. Saab bestrider att Peiker under skiljeförfarandet skulle ha bevisat att det var tekniskt omöjligt att utveckla ett system med fler än en högtalare och är fullduplex. Skiljenämnden skulle således inte ha kommit till någon annan slutsats ens om den hade godtagit Peikers påstående om avsaknad av strikt ansvar för utvecklingsresultatet. Sammanfattningsvis har skiljenämnden varken gjort sig skyldig till något behörighetsöverskridande eller något handläggningsfel med anledning av vad Peiker har anfört. För det fall att hovrätten ändå skulle anse att ett handläggningsfel har förekommit, har felet inte inverkat på utgången, eftersom skiljenämnden inte skulle ha kommit till någon annan bedömning felet förutan. 3.3 Frågan om en analogisk tillämpning av 26 köplagen Peiker Peikers invände under skiljeförfarandet att en hävningsrätt på grund av det påstådda dröjsmålet kunde föreligga endast om Saabs syfte med avtalet var väsentligen förfelat genom dröjsmålet. Som grund för den invändningen åberopades en analogisk tillämpning av 26 köplagen (skiljedomen s. 19). Saab har lämnat Peikers påstående om att syftet inte var förfelat obestritt. Skiljenämnden, som uppenbarligen har ansett att köplagen är direkt tillämplig på avtalet, har likväl inte prövat Peikers invändning. Därigenom föreligger ett klandergrundande uppdragsöverskridande från nämndens sida. I alla fall föreligger ett handläggningsfel som har påverkat utgången. Saabs talan skulle ha ogillats, om skiljenämnden hade beaktat invändningen, eftersom Saab inte ens gjort gällande att syftet hade förfelats.

17 Saab Saab bestrider att vad Peiker har anfört skulle kunna utgöra ett klandergrundande fel. Saab hänvisar återigen till att skiljenämnden tillämpat hävningsförutsättningarna i Saabs allmänna inköpsvillkor framför köplagens regler. Skiljenämnden har uppenbarligen funnit att den av Peiker åberopade bestämmelsen i köplagen saknade tillämplighet (skiljedomen s. 83). Något skäl för skiljenämnden att närmare beröra frågan om avtalet väsentligen förfelats till följd av Peikers kontraktsbrott har därmed inte förelegat. För det fall att de rättsliga överväganden som kommer till uttryck i skiljedomen skulle vara oriktiga, vilket i och för sig bestrids, är det som anförts fråga om tillämpning av materiellrättsliga regler och inte något processuellt fel. 3.4 Frågan om tilläggstid Peiker Peiker har under skiljeförfarandet invänt att överenskommelsen enligt handlingsplanen den 8 december 2000 gav Peiker en tilläggstid för att fullgöra sina åtaganden. Skiljenämnden ignorerade invändningen. Därigenom föreligger ett klandergrundande uppdragsöverskridande från nämndens sida eller i vart fall ett handläggningsfel. Handläggningsfelet har påverkat utgången. Skiljenämnden har utgått från en hävningsrätt på grund av dröjsmål. En sådan hävningsrätt föreligger inte under tilläggstiden (se 25 tredje stycket köplagen). Skiljenämnden skulle därför ha ogillat Saabs talan, om den hade beaktat invändningen. Saab Saab bestrider att skiljenämnden har ignorerat Peikers invändning om att överenskommelsen enligt handlingsplanen den 8 december 2000 gav Peiker en

18 tilläggstid. Skiljenämnden har på en hel sida i domskälen uppehållit sig vid den påstådda överenskommelsen (skiljedomen s. 77). Det framgår således med all tydlighet att skiljenämnden, då den behandlat frågan huruvida parterna kommit överens om en ändring av avtalet vid mötet den 7 december 2000, även tagit ställning till frågan om en överenskommelse om tilläggsfrist träffats eller inte. Skiljenämnden fann att Peiker inte kunde anses ha styrkt förhandenvaron av någon sådan överenskommelse. Skiljenämnden har således ogillat Peikers invändning om tilläggsfrist, inte underlåtit att beakta den. Något behörighetsöverskridande eller något handläggningsfel föreligger således inte på grund av vad Peiker har anfört i denna fråga. I den mån skiljenämndens handläggning skulle anses felaktig på det sätt som Peiker påstår, har felet under alla förhållanden inte påverkat utgången. Det beror på att skiljenämnden ändå skulle ha kommit till den slutsatsen att Peiker inte lyckats styrka att någon överenskommelse om tilläggsfrist ingåtts. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Parterna har åberopat skriftlig bevisning. 1.1 Frågan om skiljenämnden borde ha avvisat Saabs talan Peiker har gjort gällande att skiljenämnden hade bort avvisa Saabs talan, eftersom det inte går att föra talan om samma rättsföljd två gånger. Med Peikers synsätt kan det nämligen bli fråga om dels en fullgörelsetalan avseende visst belopp i nuläget, dels en ytterligare fullgörelsetalan i framtiden som då kan grundas på en genom dom fastställd skadeståndsskyldighet, trots att anspråken måste bedömas samlat. Saab har i huvudsak invänt att parter i ett skiljeförfarande disponerar över processen i högre grad än i en domstolsprocess och att lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) inte innehåller någon motsvarighet till bestämmelsen i

19 13 kap. 2 rättegångsbalken. Hovrättens bedömning Det är en allmän uppfattning, som har vunnit stöd i rättspraxis och i den juridiska litteraturen, att skiljenämndens kompetens att pröva olika frågor av tvistemåls beskaffenhet sträcker sig längre än domstolarnas. Parternas autonomi i samband med skiljeförfaranden innebär att de i princip har rätt att hänskjuta olika typer av tvistefrågor till skiljemän så långt avtalsfriheten sträcker sig (1 första stycket LSF, prop. 1998/99:35 s. 60 f.). En parts talan vid skiljenämnd kan avvisas bara i sällsynta undantagsfall. Det torde närmast vara fråga om fall, där partens talan går ut på att uppnå något som vid bifall skulle leda till att skiljedomen blir ogiltig enligt 33 första stycket 1 och 2 LSF. Det skulle med andra ord vara fråga om att skiljenämndens prövning har omfattat något som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän eller om att skiljedomen eller det sätt på vilket den har kommit till är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige. Peiker har inte anfört några omständigheter av detta slag. Det bör tilläggas att Peiker inte under skiljeförfarandet yrkade att Saabs talan skulle avvisas. Det har inte heller i övrigt kommit fram något som tyder på att Saabs talan föll utanför skiljenämndens uppdrag. Det har därför legat på skiljenämnden att ta ställning till Saabs yrkanden efter en prövning i sak. 1.2 Frågan om skiljenämnden har dömt ut ersättning för det positiva kontraktsintresset och om skiljenämndens prövning i sådant fall har gått utöver parternas åberopanden Peiker har sammanfattningsvis hävdat att skiljenämnden ålagt Peiker att betala skadestånd till Saab för vissa kostnadsposter som ersättning för det positiva kontraktsintresset. Detta skulle ha skett, trots att Saab inte åberopade något förutsatt händelseförlopp som inkluderade de förväntade intäkterna. Enligt

20 Peiker har detta inneburit att skiljenämnden har dömt över andra omständigheter än de som Saab åberopade i skiljeförfarandet. Enligt Peiker måste samma bedömning göras, även om skiljedomen skulle tolkas på så sätt att skiljenämnden dömt med avseende på både det negativa och det positiva kontraktsintresset. Saab har bestritt att skiljenämnden dömt ut skadestånd som ersättning för positiva kontraktsintresset eller att det utdömda beloppet skulle vara någon form av preliminärt uträknad vinst. Saab har invänt dels att bolagets talan såvitt den innefattade både ett fullgörelseyrkande avseende onyttiga kostnader som Saab hade drabbats av och ett fastställelseyrkande om rätt till ersättning för all ytterligare skada var förenlig med 1 LSF, dels att Saab aldrig hade återtagit påståendet att bolaget drabbats av en förlorad vinst som översteg 40 miljoner kr. Hovrättens bedömning Hovrätten finner inte visat att skiljenämnden har dömt över andra omständigheter än sådana som har åberopats under skiljeförfarandet. Det är därför inte fråga om något uppdragsöverskridande från skiljenämndens sida. Inte heller har nämnden gjort sig skyldig till något handläggningsfel. 1.3 Frågan om skiljedomens rättskraft Peiker har sammanfattningsvis anfört att skiljenämnden till följd av bristande processledning försummat att klargöra innehållet i Saabs fastställelsetalan (avseende indirekt skada). Enligt Peikers uppfattning har förhållandet mellan fastställelsetalan och Saabs fullgörelsetalan (avseende havda kostnader) varit oklart och kan medföra svårigheter att bestämma skiljedomens rättskraft. Svårigheterna skulle enligt Peiker kunna aktualiseras, om Saab framdeles påkallar ett nytt skiljeförfarande och kräver Peiker på skadestånd. Saab har bestritt att skiljenämnden gjort sig skyldig till en felaktig handläggning på detta sätt. Det har enligt Saab rättskraftigt avgjorts att det belopp, om

21 kr, som redan dömts ut skall avräknas i den omfattning som Saab genom ett nytt skiljeförfarande tillerkänns ersättning för samma kostnader som enligt den nu klandrade skiljedomen. Hovrättens bedömning Skiljenämndens ledning av förfarandet är inte närmare reglerad och får främst bedömas mot bakgrund av den allmänt hållna föreskriften i 21 LSF att tvisten skall handläggas opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. Om inte parterna har bestämt någonting annat, får de anses ha anförtrott nämnden uppgiften att leda förfarandet på lämpligt sätt. Vilka klarlägganden av en parts talan som är behövliga, måste då i stor utsträckning ses som bedömningsfrågor. Peikers invändningar i klanderprocessen synes dessutom i första hand ta sikte på det formellt och materiellt möjliga i att föra en sådan talan som Saab gjorde i skiljeförfarandet. Även om detta kan tas upp processledningsvis, är det ytterst frågor som skall avgöras genom skiljedomen, snarare än att få sin lösning genom skiljenämndens handläggning. Hovrätten har också i det föregående kommit fram till att det har legat på skiljenämnden att ta ställning till Saabs yrkanden, dvs. såväl fullgörelse- som fastställelseyrkandet. Peiker har inte kunnat visa att skiljenämndens handläggning direkt eller så som den indirekt återspeglas i skiljedomen utgör någon grund för att häva domen. Domslutet i fullgörelsedelen får i sig anses otvetydigt. Detsamma får anses gälla även i fastställelsedelen. Visserligen har skiljenämnden domskälsvis angett att Saab varit berättigat till ytterligare skadestånd, fastän endast i den omfattning som skadeståndet hänför sig till "additional costs", och att nämnden i domslutet angett uttrycket "additional loss" i stället för "additional costs". Om de olika formuleringarna kan uppfattas som motsägelsefulla, har vid tolkningen formuleringen i domslutet företräde. Enligt hovrättens mening är denna formulering inte i sig ägnad att skapa någon oklarhet i fråga om rättskraften eller om problem av likartat slag, för den händelse Saab kräver fullgörelse för "additional loss" som är hänförlig till projekt 602.

22 Det bör tilläggas att Saab inte torde kunna nå framgång vid en ny fullgörelsetalan med ett yrkande som direkt eller indirekt avser samma ersättning som Saab redan tillerkänts för viss förlust, hänförlig till projektet 602. Det Jean således av skiljedomen klart utläsas vad det utdömda beloppet avser. Det bör vidare tilläggas att det knappast kan vara en skiljenämnds uppgift, i den mån uppgiften över huvud taget är möjlig att utföra, att föregripa en eventuell framtida skiljenämnds bedömningar av rättskraftsfrågor eller liknande som part eventuellt aktualiserar i samband med en ny fullgörelsetalan. Med hänvisning till det anförda kan Peikers klandertalan på den nu prövade grunden inte vinna bifall. 2 Frågan om Saab-medarbetarnas behörighet vid mötet den 7 december 2000 Peiker har gjort gällande att skiljenämnden funnit att mötet den 7 december 2000 och den dagen därpå upprättade handlingsplanen inte hade någon betydelse, eftersom de Saab-medarbetare som hade deltagit vid mötet och medverkat vid upprättandet av handlingsplanen saknade behörighet att företräda Saab. Enligt Peiker åberopade Saab aldrig bristande behörighet för medarbetarna under skiljeförfarandet, varför skiljenämndens prövning gått utöver parternas åberopanden och därmed utgör ett uppdragsöverskridande eller i vart fall ett handläggningsfel som påverkat utgången i målet. Saab har anfört att skiljenämnden avgjorde tvistefrågan på basis av en ren bevisvärdering och att frågan om medarbetarnas behörighet inte spelat någon roll vid nämndens prövning. Hovrättens bedömning Av skiljedomen (s.77) framgår det att skiljenämnden funnit att bevisningen inte gett tillräckligt stöd för Peikers påstående att det träffats en överenskommelse enligt handlingsplanen den 8 december 2000 om att Peiker skulle få en viss tilläggstid. Frågan om Saab-medarbetarnas behörighet att binda Saab vid en

23 sådan överenskommelse har därmed inte haft någon betydelse vid skiljenämndens prövning. Det saknas därför grund för bifall till klandertalan i det här aktuella avseendet. 3.1 Frågan om en analogisk tillämpning av 27 tredje stycket köplagen Peiker har anfört att bolaget under skiljeförfarandet invänt att en eventuell skadeståndsskyldighet inte skulle omfatta utebliven vinst men att skiljenämnden helt underlåtit att pröva denna invändning, trots att nämnden uppenbarligen ansett att ett i köplagens mening förekommande dröjsmål förelegat från Peikers sida. Därigenom föreligger enligt Peiker ett handläggningsfel som har påverkat utgången i målet, eftersom skadeståndsskyldigheten skulle ha begränsats till direkt skada. Även om nämnden skulle ha prövat Peikers invändning, verkar det enligt Peiker som att den utgått från att dröjsmålet berott på försummelse från Peikers sida, eftersom domslutet inte innehåller någon begränsning till direkt skada. Då Saab inte ens påstått att Peiker skulle ha varit vårdslös, har skiljenämnden grundat sin dom på ett påstående som Saab aldrig har gjort i målet. Det innebär enligt Peiker ett uppdragsöverskridande, som skall leda till att domen hävs efter klander. I vart fall föreligger ett handläggningsfel som har påverkat utgången i målet. Saab har bestritt att en skiljedom kan angripas med påstående om att skiljenämnden inte beaktat en viss omständighet. Saab har med hänvisning till skiljenämndens uttalanden i domen framhållit att nämnden i första hand har tilllämpat Saabs allmänna inköpsvillkor och i andra hand köplagens bestämmelser, när frågorna inte reglerats mellan parterna enligt dessa inköpsvillkor eller enligt vad som i övrigt överenskommits mellan parterna. Det anförda skulle därmed leda bl.a. till det resultatet att skiljenämnden inte glömt att pröva Peikers invändning utan i stället ogillat den i den omfattning den anknyter till köplagens rekvisit.

24 Hovrättens bedömning Peikers invändningar tar sikte på den talan som Saab har fört. Skiljenämnden har i skiljedomen tagit ställning till denna talan i domslutet. Nämnden har i sina skäl redovisat sina materiella bedömningar och hur den har nått fram till sitt avgörande. Det har inte framkommit att nämnden allmänt sett har åsidosatt några krav som parterna har ställt upp på domens utformning (jfr prop. 1998/99:35 s. 233). Enligt hovrättens mening kan det förhållandet att varje invändning inte får något utförligt eller särskilt bemötande inte omedelbart leda till slutsatsen att nämnden har låtit bli att beakta invändningen och på det sättet överskridit sitt uppdrag eller gjort ett fel i handläggningen med inverkan på utgången. En invändning kan också ha behandlats indirekt genom att nämnden uttalar sig mer övergripande eller i sitt resonemang gör ett grundläggande ställningstagande som för med sig att en invändning knuten till ett annat synsätt förlorar i betydelse. Det framgår av de allmänna utgångspunkterna för skiljenämndens överväganden att nämnden har prövat frågan om Peikers skadeståndsskyldighet i första hand enligt de allmänna inköpsvillkoren och i andra hand enligt köplagen, i den mån inköpsvillkoren inte kunnat tjäna som vägledning (skiljedomen s. 70). Hovrätten kan inte finna att nämnden gjort sig skyldig till något uppdragsöverskridande i det hänseende som Peiker har gjort gällande eller till något handläggningsfel som har påverkat utgången. De bedömningar som skiljenämnden har gjort får anses vara av materiell natur och därför inte möjliga att angripa genom en klandertalan. 3.2 Frågan om köplagens tillämplighet på händelser under utvecklingsfasen Peiker har gjort gällande att skiljenämnden underlåtit att pröva bolagets invändning om att köplagen inte kunde tillämpas på förhållanden som inträffade under utvecklingsfasen och att nämnden, om invändningen hade prövats, inte skulle ha kommit fram till att det förelegat ett avtalsbrott från Peikers sida och till följd härav ogillat Saabs talan. Denna underlåtenhet medför enligt Peiker att

25 det föreligger ett klandergrundande uppdragsöverskridande från nämndens sida eller i vart fall ett handläggningsfel som har påverkat utgången i målet. Saab har framhållit att skiljenämnden har redogjort för sina överväganden rörande avtalets närmare innebörd och karaktär i samband med att nämnden prövade tillämpligheten av de allmänna inköpsvillkoren på avtalet; tillämpningen bedömdes omfatta förhållanden som inträffat såväl under avtalets utvecklingsfas som dess leveransfas. Hovrättens bedömning Frågorna om köplagens tillämplighet och om avtalsbrott, som är av materiell natur, har prövats av skiljenämnden (skiljedomen s. 70). Hovrätten kan inte heller på denna punkt finna det utrett att nämnden vid prövningen har överskridit sitt uppdrag eller gjort något fel i sin handläggning. 3.3 Frågan om en analogisk tillämpning av 26 köplagen Peiker har hävdat att skiljenämnden inte prövat invändningen om att en hävning förutsatte att Saabs syfte med avtalet blivit väsentligen förfelat genom dröjsmålet. På grund härav föreligger enligt Peiker ett klandergrundande uppdragsöverskridande eller i vart fall ett handläggningsfel från nämndens sida. Felet har påverkat utgången i målet genom att Saabs talan hade ogillats, om nämnden hade beaktat invändningen. Saab hade nämligen inte gjort gällande att syftet hade förfelats. Saab har i första hand hänvisat till att skiljenämnden tillämpat hävningsförutsättningarna i Saabs allmänna inköpsvillkor framför köplagens bestämmelser. Hovrättens bedömning Som hovrätten har konstaterat under avsnittet 3.1 har skiljenämnden prövat frågan om Peikers skadeståndsskyldighet i första hand enligt de allmänna in-

26 köpsvillkoren och i andra hand enligt köplagen, i den mån inköpsvillkoren inte kunnat tjäna som vägledning. Peiker har inte kunnat visa att det skett något uppdragsöverskridande eller något handläggningsfel vid skiljenämndens prövning. 3.4 Frågan om tilläggstid Peiker har framhållit att bolaget under skiljeförfarandet invänt att överenskommelsen mellan parterna enligt handlingsplanen den 8 december 2000 gav Peiker en tid i tillägg för att fullgöra sina leveranser. En hävningsrätt på grund av dröjsmål förelåg inte under tilläggstiden enligt en bestämmelse i köplagen. Eftersom skiljenämnden ignorerade invändningen och skulle, om den beaktats, ha ogillat Saabs talan, föreligger enligt Peiker ett klandergrundande uppdragsöverskridande från nämndens sida eller i vart fall ett handläggningsfel. Handläggningsfelet har påverkat utgången i målet. Saab har bestritt att skiljenämnden har ignorerat Peikers invändning om att den aktuella överenskommelsen gav Peiker en tilläggstid. Nämnden har enligt Saab sammanfattat sin bedömning i denna fråga på så sätt att nämnden funnit att Peiker inte presterat tillräcklig bevisning för att kunna styrka att en sådan överenskommelse träffats; Peikers invändning om tilläggsfrist har således ogillats av nämnden och följaktligen inte ignorerats. Hovrättens bedömning Hovrätten har under avsnittet 2 konstaterat bl.a. att skiljenämnden vid sin materiella prövning inte funnit styrkt att en överenskommelse enligt handlingsplanen träffats. Något ytterligare ställningstagande från nämndens sida har inte visats vara nödvändigt. Peiker har inte lyckats visa att skiljenämnden har överskridit sitt uppdrag eller gjort något handläggningsfel.

27 Sammanfattande bedömning, rättegångskostnader Sammanfattningsvis kommer hovrätten alltså fram till att Peikers talanjnte kan bifallas på någon av de åberopade grunderna. Peiker skall därför ersätta Saab för rättegångskostnader i hovrätten. Det råder inte tvist om beloppet. Hovrättens dom får inte överklagas Enligt 43 andra stycket LSF får hovrättens avgörande avseende talan mot en skiljedom enligt 33 och 34 samma lag inte överklagas. Hovrätten får dock enligt samma stycke tillåta att avgörandet överklagas, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Hovrätten finner att det inte föreligger skäl att tillåta att avgörandet överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Gudmund Toijer, Per Eklund, referent, och Karin Kussak. Enhälligt.