Tjänstepensioner och utträde från arbetslivet

Transkript

1 Tjänstepensioner och utträde från arbetslivet Pensionsåldersutredningen (S 2011:05)

2 Pensionsåldersutredningen Stockholm Tfn Omslag: Elanders Sverige AB Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2012

3 Innehåll Förord... 5 Sammanfattning Inledning Tjänstepensionernas roll och omfattning Utträde från arbetsmarknaden via tjänstepension Åldersgränser Utformning av pensionsreglerna och ekonomiska incitament till arbete Avgiftsbestämda tjänstepensioner Förmånsbestämda tjänstepensioner Ekonomiskt utbyte av pensionering, typfallsberäkningar Hur mycket ökar bruttopensionen vid längre arbete och uppskjuten pension? Förändring av bruttopensionsnivån vid tidigare eller uppskjuten pensionering Hur mycket ökar ersättningsgrader vid längre arbete och uppskjuten pension? Skillnaden i disponibel inkomst jämfört med pension vid 65 års ålder Förändring av återstående disponibel livsinkomst (vid ett års extra arbete) Konsekvenser av minskad arbetstid under de sista förvärvsaktiva åren

4 6 Förkortad utbetalningstid för pensionsförmåner Delpension Kompletterande ersättningar vid sjukdom och arbetsskada Arbetsutbudsbegränsningar vid uttag av tjänstepension Samordning mellan olika avtalsområden Tjänstepensionskostnader och efterfrågan på äldre arbetskraft Skatteregler avseende tjänstepensionssparande Typfallsberäkningar tjänstepensionskostnader Tjänstepensionspremier och extra löneökningar Tjänstetidens betydelse för tjänstepensionspremier Regler kring förtida avgång via tjänstepension Den statliga sektorn Kommunal- och landstingssektorn Privatanställda tjänstemän Privatanställda arbetare Arbetsgivarens kostnader vid olika typer av förtida avgång Typfallsberäkningar avgångspension för privatanställda tjänstemän Typfallsberäkningar pensionsersättning för anställda inom staten Referenser Bilagor Bilaga 1 Sammanställning av regelverk Bilaga 2 Beräkningsförutsättningar

5 Förord Pensionsåldersutredningens uppdrag är att analysera hinder för ett längre arbetsliv samt föreslå förändringar som kan leda till att fler äldre arbetar längre. Hindren kan vara åldersgränser i trygghetssystemen men också arbetsförhållanden och attityder i samhället. Målet är att höja den faktiska pensionsåldern och att öka antalet arbetade timmar i ekonomin. För att inbjuda till debatt och för att bidra till utredningens kunskaps- och analysunderlag har ett antal underlagsrapporter beställts av forskare och experter. Författarna ansvarar för innehåll och bedömningar i rapporterna och de utgör ett värdefullt underlag till utredningens analyser. Underlagsrapporten har utarbetats av Anna Hessel, sekreterare i utredningen, Daniel Hallberg, utvärderings- och forskningschef, Inspektionen för socialförsäkringen och Marcela Cohen Birman, utredare, Inspektionen för socialförsäkringen. Pensionsmyndigheten har bidragit med sin typfallsmodell för pensionsberäkningar. Pensionsåldersutredningen har fått värdefull hjälp inom området från både forskare och experter inom tjänstepensionsområdet. Stort tack till samtliga som har bidragit med värdefull kunskap. 1 Anna Hessel och Viktoria Bergström, sekreterare i utredningen, har ansvarat för arbetet med underlagsrapporterna. Marja Lemne har biträtt utredningen med redaktionell granskning. Utredningsarbetet kan följas på Ingemar Eriksson, Särskild utredare 1 Stort tack till Pehr Öberg (Alecta), Hans Gidhagen (Svenskt Näringsliv), Lars Gellner 5

6 Sammanfattning Ungefär 3,2 miljoner personer, motsvarande drygt 90 procent av samtliga anställda, omfattas av de fyra stora tjänstepensionsavtalen. Det innebär att avtalens konstruktion har stor betydelse både för de äldres välfärd och för samhällsekonomin. Tjänstepensionerna utgör en allt viktigare inkomstkälla för äldre. Den andel av pensionsinkomsten som kommer från tjänstepension ökar kraftigt över åren för både män och kvinnor i åldern år. För män födda på 40-talet kommer ungefär en tredjedel av den totala pensionen från tjänstepensionen, en ökning med elva procentenheter jämfört med män födda under tidigt 30-tal. För kvinnor är motsvarande ökning 7 procentenheter. Tjänstepensionsavtalet har betydelse för vilka möjligheter och alternativ till utträde från arbetsmarknaden som erbjuds den äldre arbetskraften. Exempelvis har var tionde 63-åring, motsvarande personer, tjänstepension som huvudsaklig försörjningskälla. Cirka personer i åldern år har varken tagit ut allmän ålderspension eller arbetat, dvs. försörjde sig enbart på sin tjänstepension. 2 Ett viktigt mål med det nuvarande pensionssystemet är att det ska leda till ett ändrat pensionsbeteende och därmed en högre faktisk pensionsålder. 3 Pensionsreformen medförde flera förändringar av olika lagfästa åldersgränser. Bland annat avskaffades den tidigare övre åldersgränsen för intjänande av nya pensionsrätter och den högsta åldern för uttag av ålderspension. Det finns fyra stora avtal för tjänstepension: privatanställda arbetare (Avtalspension SAF-LO), privatanställda tjänstemän (ITP), statligt anställda (PA03) samt landstings- och kommunanställda (KAP-KL). Det finns dessutom ett antal mindre avtal som täcker mindre områden på arbetsmarknaden. Det finns ett flertal påtagliga likheter mellan systemegenskaperna hos det gamla ATP-systemet och de avtalade tjänstepensionerna. Både 30-årsregeln, begränsningen av antalet intjänandeår till 65 års ålder och det faktum att endast vissa inkomster ligger till grund för pensionsförmåner finns kvar inom tjänstepensionssystemen. Dessa egenskaper försvagar det ekonomiska utbytet av att förlänga det förvärvsaktiva livet. Samtliga avtal för tjänstepensionerna förutom de för de anställda inom kommuner och landsting har en formell 2 LISA-data. Bygger på beräkningar som togs fram i samband med Ds 2011:42. 3 Prop. 1994/95. 7

7 pensionsålder vid 65 års ålder. Detta innebär att cirka 70 procent av dem som är berättigade till tjänstepension har en formell pensionsålder, vilket rimligen i hög grad styr pensionsbeteendet. För samtliga avtalsområden (förutom för den del som är avgiftsbestämd för anställda inom KAP-KL) gäller att intjänandet begränsas till 65 års ålder. För privatanställda arbetare och tjänstemän krävs det en överenskommelse mellan arbetsgivaren och den anställde om premien ska betalas efter 65 års ålder. Lägsta ålder för uttag av tjänstepension inom framför allt privat sektor är 55 år, dvs. 6 år före åldersgränsen i det allmänna systemet. Åldersgränsen återfinns även inom ersättning till äldre som riskerar att bli uppsagda. För anställda inom staten som riskerar att bli uppsagda gäller särskild pensionsersättning från 55 års ålder. Ersättningen uppgår till 65 procent av pensionsunderlaget plus 36 procent av inkomstbasbeloppet från året före avgången och betalas ut fram till 65 års ålder. Det är i vissa fall oförmånligt ur tjänstepensionssynpunkt att minska arbetstiden under åren närmast före pensioneringen, eftersom förmånen baseras på de sista lönerna. Det finns därför en risk att den person som egentligen vill trappa ned helt slutar i förtid. För offentligt anställda är dock effekten liten eller ingen alls till följd av specialbestämmelser. Det reformerade pensionssystemet möjliggör en flexibel övergång från arbete till pensionering. Ålderspension kan tas ut samtidigt som man fortsätter att förvärvsarbeta. Det finns inga begränsningar för arbetets omfattning. Samtidigt gäller inom ett flertal avtalsområden att avtalspension bara kan tas ut före 65 års ålder om syftet är att sluta arbeta. För tjänstemän i privat sektor och anställda inom kommuner och landsting gäller att man endast får ta ut sin tjänstepension före 65 års ålder om syftet är att man ska sluta arbeta i motsvarande grad. Arbetsutbudsbegränsningen gäller i dessa fall vid uttag av den förmånsbestämda pensionen. De krav som då ställs på privatanställda tjänstemän är att personen inte uppbär arbetslöshetsersättning, inte förvärvsarbetar i större omfattning än 20 procent av veckan samt har för avsikt att bli en yngre pensionär, dvs. att inte stå till arbetsmarknadens förfogande. 4 För anställda inom kommuner och landsting gäller att tjänstepensionen kan tas ut partiellt motsvarande arbetstidsminskningen hos arbetsgivaren

8 Det finns en risk att flera av tjänstepensionernas egenskaper, dvs. regler och bestämmelser, motverkar de ekonomiska fördelarna med att senarelägga pensionsuttag i det reformerade allmänna pensionssystemet. Det gäller såväl för den enskilde som för samhället. Äldres lönekostnader anges ofta som en viktig faktor som verkar till nackdel för efterfrågan på äldre arbetskraft. Huvudorsaken till detta är att arbetskraftskostnaderna stiger med åldern, upp till 65 års ålder, att äldre vanligtvis har högre lön än yngre men även att pensionspremierna som andel av lönen stiger med åldern. Anledningen är att arbetsgivaren inom ramen för tjänstepensionsavtalen betalar pensionspremier till förmånsbestämda pensioner som är progressiva i förhållande till den anställdes ålder och lön. Särskilt lönedelar över taket är kopplade till höga premier. Inom ITPkollektivet, för statligt anställda och landstings- och kommunanställda finns förmånsbestämda pensioner kvar för inkomster över taket. Pensionspremierna beror därmed på arbetstagarens lön, ålder, tid kvar till pensionering samt eventuellt avtal om förtida avgång. Kostnaden beror även på tidigare inbetalda premier. I dag beräknas cirka personer omfattas av de förmånsbestämda reglerna, varav majoriteten omfattas av ITP-avtalet. Speciellt ökar tjänstepensionspremierna för förmånsbestämda system för lönesegment över intjänandetaket. För ITP-området upphör dock förmånsbestämd pension helt för dem födda 1979 eller senare. Ett antal typfall har beräknats för att undersöka tjänstepensionspremierna och lönekostnaderna för arbetsgivaren. Sammantaget kan konstateras, att pensionspremierna ökar med såväl lön som ålder. För de äldsta och mest välbetalda blir premien ganska betydande i dessa beräkningar. Premien är i allmänhet något lägre i KAP-KL och PA 03 än i ITP. För KAP-KL beror detta delvis på att en större del av KAP-KL-kollektivet har avgiftsbaserade pensioner. Inom två av avtalsområdena, ITP och KAP-KL, finns det en tydlig effekt på premien av tidigare tjänstetid vid nyanställning av en äldre person. Ju kortare samordningsbar tjänstetid personen har, desto lägre blir den premie som den nye arbetsgivaren ska betala. Inom staten finns inte samma tydliga skillnad. För den statliga arbetsgivaren är det i princip likvärdigt i premiehänseende om en nyanställd 60-åring har noll eller tio år av tidigare statlig tjänstetid. En löneökning får störst effekt på tjänstepensionspremien ju färre år som återstår till ordinarie pensionsålder. Med fler år kvar kan premieökningen till följd av den höjda lönen betalas under många år. Är det däremot relativt få år kvar till pension, får samma 9

9 löneökning en större effekt på pensionspremien, eftersom ökningen av förmånen ska betalas under en kortare tid. Regelverket kring tjänstepensionspremier för de förmånsbestämda pensionerna bedöms motverka rörligheten på arbetsmarknaden, eftersom kostnaderna för förmånerna i hög utsträckning kommer att belasta den sista arbetsgivaren. Detta gäller speciellt byten inom samma sektor. De flesta tjänstepensionssystemen har förändrats och har numera en avgiftsbestämd konstruktion. Avgiftsbestämda pensionssystem är mer förutsägbara för arbetsgivaren, men innebär en större osäkerhet för den enskilde om den framtida pensionens storlek. Övergång till avgiftsbestämda regler, så som nu sker t.ex. i och med det nya ITPsystemet, minskar en del av dessa incitamentsproblem. De förmånsbestämda pensionerna kommer dock att finnas kvar under lång tid, eftersom övergången är utsträckt under lång tid framöver. I vissa fall, som för offentligt anställda, fortsätter de förmånsbaserade pensionerna att gälla för alla personer med inkomster över intjänandetaket även fortsättningsvis. 10

10 1 Inledning I direktiven till Pensionsåldersutredningen (dir. 2011:34) framgår att särskilt fokus ska riktas mot tjänstepensionernas konstruktion och hur de bidrar till pensionsbeteenden. Utformningen av tjänstepensionsavtalen är en av de viktigaste faktorerna som påverkar både arbetsgivarens vilja att anställa och behålla äldre personer och den enskildes drivkrafter till ett längre arbetsliv. Syftet med denna rapport är för det första att beskriva dels avtalsförmåner för äldre arbetstagare och kostnader för arbetsgivaren för äldre arbetskraft, dels arbetstagarens möjligheter att erbjuda tidig pensionering till äldre anställda. För det andra syftar denna rapport att genom typfallsberäkningar belysa systemeffekter av arbetsgivarens lönekostnader genom pensionspremiernas konstruktion för de tre avtal som har förmånsbestämd ålderspension, dvs. avtalen för privatanställda tjänstemän (ITP), statligt anställda (PA 03) och landstings- och kommunanställda (KAP-KL). Tidigare utredning på området (SOU 2003:85) redovisar ålderns och lönens inverkan på premieberäkningen enbart för statlig sektor. Det stora bidraget med denna rapport är således systemjämförelsen mellan samtliga relevanta sektorer. En rad reformer har genomförts under senare tid som gör att man bör förvänta sig ökade ekonomiska drivkrafter hos äldre personer såväl som arbetsgivare till fortsatt arbete efter 65 års ålder. Sedan 2001 (pga. övergångsbestämmelser i praktiken 2003) gäller rätten att kvarstå i anställningen till 67 års ålder (prop. 2000/01:78). Jobbskatteavdraget som infördes 2007 innebär att den som har inkomster från arbete får göra avdrag på inkomstskatten, men även att den som är 65 år eller äldre (vid årets början) får s.k. dubbla jobbskatteavdrag. Sedan 2009 är personer som är 65 år eller äldre dessutom berättigade till ett förhöjt grundavdrag. Samtidigt sänktes arbetsgivaravgifterna för samma åldersgrupp. Sedan införandet har allt fler dessutom fått sin ålderspension från det nya pensionssystemet som har starkare koppling mellan ett förlängt arbetsliv och bättre pension. Tjänstepensionssystemen har reformerats i samma riktning som den allmänna pensionen, dvs. från att vara förmånsbestämda till att i större utsträckning ha inslag av avgiftsbestämda pensioner. Övergångsregler gäller dock under en relativt lång period och för exempelvis offentlig anställda gäller de förmånsbestämda reglerna även fortsättningsvis för inkomster överstigande intjänandetaket. 11

11 Tjänstepensionernas systemegenskaper kan innebära starka drivkrafter att lämna arbetslivet både före och vid 65 års ålder. Genom tjänstepensionerna har stora grupper möjligheten att helt eller delvis gå i tidig pension. Systemens utformning varierar över sektorer, men för det mesta medges rätt för den anställde och arbetsgivaren att teckna specialavtal vid sidan av de reguljära reglerna om tidig pensionering. Därtill finns särskilda regler för äldre att få olika typer av ersättningar vid arbetsbrist genom omställningsavtal, vilket i praktiken fungerar som arbetslöshetsersättning. 1.1 Tjänstepensionernas roll och omfattning Kollektivavtalade tjänstepensioner förhandlas fram av de centrala arbetsmarknadsparterna och utgör ett komplement till det allmänna pensionssystemet. Cirka 3,2 miljoner personer, motsvarande drygt 90 procent av de anställda, omfattas av de fyra stora tjänstepensionsavtalen. Tjänstepensionerna varierar i utformning mellan olika arbetsmarknadssektorer. Det finns fyra stora avtal för tjänstepension för fyra stora grupper av anställda: privatanställda arbetare (Avtalspension SAF- LO), privatanställda tjänstemän (ITP), statligt anställda (PA03) samt landsting- och kommunanställda (KAP-KL). Det finns dessutom ett flertal mindre avtal som täcker mindre områden på arbetsmarknaden. Tjänstepensionerna har störst betydelse för dem med inkomster som ligger över taket i socialförsäkringen, dvs. 7,5 inkomstbasbelopp (under 2011 motsvarar det kr/år). Tjänstepensionernas betydelse skiljer sig därmed mycket mellan arbetstagare i olika sektorer. Källa: SCB/AKU, Pensionsåldersutredningens enkät till avtalsparterna, egna beräkningar. 12

12 Drygt 22 procent av de anställda som omfattas av kollektivavtalade pensionsförsäkringar (motsvarande cirka personer) är 55 år eller äldre. Cirka hälften av dessa äldre arbetar inom den offentliga sektorn. Andelen offentligt anställda bland äldre är högre än bland yngre kohorter. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Tjänstemän i privat sektor (ITP) Arbetare i privat sektor (SAF-LO) Anställda i kommuner och landsting (KAP-KL) Anställda inom statlig sektor (PA03) <30 år Källa: SCB/LINDA 09 och egna beräkningar. Tjänstepensioner utgör en allt viktigare inkomstkälla för äldre. Andelen av pensionsinkomsten som kommer från tjänstepension ökar kraftigt över åren för både män och kvinnor i åldern år (tabell 2). För män födda på 40-talet kommer ungefär en tredjedel av den totala pensionen från tjänstepensionen, en ökning med elva procentenheter jämfört med män födda under tidigt 30-tal. För kvinnor är motsvarande ökning 7 procentenheter. Ökningen beror främst på att allt fler personer får inkomster som överstiger intjänandetaket i den allmänna pensionen, eftersom tjänstepensionerna framför allt försäkrar inkomster över intjänandetaket. Även den kraftiga ökningen av förvärvsdeltagandet bland kvinnor sedan 1970-talet har medfört att tjänstepensionernas betydelse har ökat. 13

13 Källa: Bearbetningar av HEK, SCB. 1.2 Utträde från arbetsmarknaden via tjänstepension Den genomsnittliga utträdesåldern 5 ur arbetslivet är i dag cirka 63 år och utträdet sker som regel via andra ersättningssystem än den allmänna ålderspensionen. Tjänstepensionsavtalet har betydelse för vilka alternativ till utträde från arbetsmarknaden som gäller för äldre arbetskraft. År 2009 hade cirka personer i ålder år inkomst från kollektivavtalade försäkringar och pensioner. Av dessa hade cirka personer sjukdomsrelaterade ersättningar och cirka personer arbetslöshetsrelaterad ersättning. Var tionde 63-åring, motsvarande personer, hade år 2009 tjänstepension som huvudsaklig försörjningskälla. Cirka personer i ålder hade varken tagit ut allmän ålderspension eller arbetat, dvs. försörjde sig enbart på sin tjänstepension. 6 5 Utträdesålder mäter genomsnittsåldern då förvärvsarbetande lämnar arbetslivet, givet att de hör till arbetskraften vid 50 års ålder. 6 LISA-data. Bygger på beräkningar som togs fram i samband med Ds 2011:42. 14

14 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% Källa: SCB/LISA. Ett annat sätt att beskriva utträdet från arbetslivet är att undersöka när äldre slutar att försörja sig genom arbete. Vi har kartlagt de ekonomiska utträdesvägarna för personer födda , dvs. personer som har fyllt 70 år under 2010 och I analysen ingår personer som var förvärvsaktiva vid 55 års ålder. Bland tjänstemän som lämnar arbetsmarknaden med annan inkomstkälla än ålderspension före 65 års ålder är tjänstepensionen den vanligaste utträdesvägen både bland män och bland kvinnor. Exempelvis lämnar cirka var femte privatanställd tjänsteman arbetsmarknaden via tjänstepension (se tabell 3). 15

15 Kvinnor Män Källa: SCB, LINDA. En tidigare studie pekar på att under konjunkturnedgångar ökar sannolikheten för tidig pensionering via tjänstepension. 7 Under konjunkturnedgångar verkar arbetsgivare mera benägna att erbjuda de äldre anställda olika typer av avgångspensionslösningar. Äldre personer som förlorar sitt arbete möter en svår arbetsmarknadssituation och har större risk att hamna i långtidsarbetslöshet jämfört med yngre personer. Därför kan det framstå som rationellt för en äldre person att lämna arbetsmarknaden genom att ta ut tjänstepension snarare än att vända sig till arbetsförmedlingen. 7 Hallberg 2008 WP IFAU, ska vara Hallberg D (2011), Economic fluctuations and retirement of older employees, LABOUR: Review of Labour Economics and Industrial Relations, Vol. 25, Issue 3, pp

16 Benägenheten att fortsätta förvärvsarbeta efter 65 års ålder är konjunkturkänslig. Enligt beräkningar i SOU 2010:85 fördubblar en ökning av den allmänna arbetslösheten med en procentenhet de äldres sannolikhet att sluta förvärvsarbeta. 2 Åldersgränser En viktig fråga för Pensionsåldersutredningen är om det finns åldersrelaterade regler som påverkar utträdet från arbetslivet. Samtliga avtalspensioner förutom för anställda inom kommun och landsting har, enligt utredningens enkät till experter på avtalspensionerna, en formell pensionsålder vid 65 års ålder. Detta innebär att cirka 70 procent av dem som är berättigade till tjänstepensioner har en formell pensionsålder, vilket rimligen i hög grad styr pensionsbeteendet. För tjänstemän inom privat sektor finns även individuell möjlighet att komma överens med arbetsgivare om lägre pensionsålder. För anställda inom statlig sektor gäller fortfarande en lägre pensionsålder för vissa yrkesgrupper För officerare gäller exempelvis 61 år och för flygledare 60 år. 8 Förmånsbaserad tjänstepension för offentligt anställda (KAP- KL, PA03) kan tas ut från 61 års ålder, för privatanställda gäller 55 års ålder. Även den avgiftsbaserade delen av tjänstepensionen för anställda inom kommuner och landsting kan tas ut från 55 års ålder. Ju tidigare avtalspensionen tas ut, desto lägre blir den. För privatanställda tjänstemän finns det ett tak vid 70 års ålder för när man måste börja ta ut tjänstepension. För arbetare i privat sektor gäller taket enbart i den förmånsbestämda delen. För anställda inom statlig sektor gäller 70-årsgräns enbart kompletterande pension, s.k. Kåpan. 8 Pensionsåldersutredningens enkät till experter inom tjänstepensionsområdet. 17

17 Källa: Pensionsåldersutredningens enkät till avtalsparterna. Anm.: DC står för avgiftsbestämd och DB för förmånsbestämd del. För samtliga avtalsområden (förutom anställda inom KAP-KL) gäller att intjänandet begränsas till 65 års ålder, vilket hänger samman med den formella pensionsåldern och med den ålder då tjänstepension normalt börjar betalas ut. För privatanställda arbetare krävs 18

18 det en överenskommelse mellan arbetsgivaren och den anställde om premien ska betalas efter 65års ålder. Observera dock att den minskade kostnaden för tjänstepensionspremier kan innebära att arbetsgivarens incitament att anställa äldre ökar. Pensionsåldern är 65 år och uppnås vid utgången av kalendermånaden före den månad då arbetstagaren fyller 65 år. En arbetstagare har laglig rätt att stanna kvar i sin anställning längst till och med den månaden då arbetstagaren fyllt 67 år. Om en arbetstagare väljer att ha kvar sin anställning efter fyllda 65 år, beräknas tjänstepensionen ändå utifrån intjänande fram till pensionsålder, dvs. fram till 65 års ålder. Delpension för anställda inom den statliga sektorn gäller fram till 65 års ålder. Vid 65 års ålder blir individen hänvisad till ålderspension eller till att gå upp till heltidsarbete. Delpension för kommun- och landstingsanställda (s.k. partiell särskild avtalspension) kan betalas ut till 67 års ålder. 9 Pensionsrelaterade åldersgränser bedöms kunna påverka den faktiska pensionsåldern och andelen äldre i sysselsättning på flera sätt. Åldersgränserna kan vara helt styrande, som t.ex. lägsta respektive högsta ålder för uttag av pension. De kan påverka det ekonomiska utbytet av fortsatt arbete, exempelvis genom att göra det mer eller mindre lönsamt att arbeta efter en viss ålder. Den viktigaste effekten kan dock vara normerande. Forskningen visat att pensionsförmögenhet, hälsa, familjeförhållanden m.fl. faktorer påverkar den enskildes beslut om pensionering.10 Sådana faktorer visar sig dock bara kunna förklara en liten del av pensionsbeteendet. Det mesta talar enligt forskarna för att det är reglerna i pensionssystemen som framför allt styr den faktiska pensionsåldern. Kunskaperna om hur olika åldersgränser påverkar pensionsbeteendet är begränsad. Forskarna talar om att pensionsreglerna och reglerna i kringliggande system efterhand skapar pensioneringsnormer, en allmänt accepterad föreställning om när arbetslivet bör avslutas. Forskningen kan dock inte säga oss särskilt mycket om vilka pensionsrelaterade åldersgränser som spelar en stor roll för normerna resp. en begränsad roll. Vilken roll spelar exempelvis reglerna för allmänna pensioner jämfört med tjänstepensionerna? 9 Avtalsbestämda ersättningar, andra kompletterande ersättningar och arbetsutbudet. Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö, Institutet för social forskning, ESO, 2011:4 10 Se bl.a. Daniel Hallberg (DS 2007:21) Äldres arbetsutbud och möjlighet till sysselsättning, en kunskapsöversikt. 19

19 Hur stor roll spelar pensionsregler i förhållande till andra kringliggande system, som skatter och arbetsrättsregler? Framför allt saknas kunskaper om på vilket sätt och efter hur lång tid ändrade regler kan väntas slå igenom i nya normer. Dessutom vet vi inte mycket om hur åldersgränser påverkar beslutet att ta ut pension respektive valet att fortsätta att arbeta längre. Regler och normer kan påverka dessa beslut på olika sätt. Bedömningen av tänkbara effekter av olika åldersgränser får därför göras efter schabloniserade kriterier. Det är t.ex. troligt att åldersgränser som omfattar många personer och har en stor ekonomisk betydelse för den enskilde påverkar normerna mer än regler med begränsad räckvidd. Det är rimligt att tänka sig att åldersgränser för de allmänna pensionerna är viktigast för normbildningen, bl.a. eftersom de formas efter öppna politiska processer och förhandlingar som medför en stor medial uppmärksamhet. För en stor andel äldre är dock tjänstepensionen ofta nästan lika viktiga för inkomsterna efter pensioneringen som den allmänna pensionen. Tjänstepensionernas åldersgränser bör därför antas ha en ganska stor betydelse för den enskildes beslut om när man ska gå i pension. Samtidigt samverkar olika åldersgränser på ett komplicerat sätt. Effekten av flexibla åldersgränser i ett system kan motverkas om regler i andra system inte är samordnade. Om många regelsystem använder 65-årsgränsen kan det försvaga den normerande effekten av flexibilitet i andra system. Pensionsreformen har medfört flera förändringar av olika lagfästa åldersgränser. Den lägsta åldern för uttag av pension höjdes från 60 till 61 år. Den lägsta åldern för uttag av garantipension höjdes från 60 till 65 år. Åldern för avgångsskyldighet i lagen om anställningsskydd (LAS) höjdes från 65 till 67 år. Formell pensionsålder och även högsta ålder för uttag av allmän ålderspension avskaffades. Vägledande bakom konstruktionen av det nuvarande pensionssystemet är att uppmuntra till att senarelägga pensioneringstidpunkten jämfört med de gamla reglerna. Pensionssystemet ska möjliggöra en flexibel övergång från arbete till pension. De flesta tjänstepensionssystemen har gått mot en avgiftsbestämd konstruktion. Avgiftsbestämda system har fördelar för exempelvis efterfrågan på äldre arbetskraft eftersom arbetskraftskostnaden blir tydlig för arbetsgivaren. Samtidigt har man i de flesta fall behållit de åldersgränser som fanns i de förmånsbestämda avtalen. Även i de avgiftsbestämda systemen begränsas intjänandet 20

20 till 65 års ålder. Att möjligheten att tjäna in tjänstepensionsförmåner är begränsad för den som arbetar efter 65 års ålder motverkar de ekonomiska fördelarna med att senarelägga pensionsuttag i det reformerade allmänna pensionssystemet. Även det faktum att delpension har en åldersgräns på 65 år kan påskynda beslutet att gå i pension hos personer som inte orkar eller vill återgå till heltidsarbete. Det finns med andra ord en potentiell risk att åldersrelaterade systemegenskaper i vissa tjänstepensionsavtal motverkar enskildas ökade intresse att arbeta längre och trenden till ett längre arbetsliv. Inom samtliga avtalsområden (förutom anställda inom kommuner och landsting) finns det en formell pensionsålder vid 65 år vilket kan ha en stark normerande effekt och leda till att individen lämnar arbetslivet för gott. Även det faktum att viss tjänstepension kan tas ut från 55 års ålder, dvs. 6 år tidigare än lägsta ålder för uttag av allmän ålderspension kan påverka arbetsutbudet negativt. I SOU 2010:85 konstateras att ha lämnat förvärvsarbetet är nästan en irreversibel process. Andelen som lämnar arbetsmarknaden för att aldrig återkomma är högre än 90 procent. 3 Utformning av pensionsreglerna och ekonomiska incitament till arbete Kollektivavtalade pensionsförsäkringar är som nämnts utformade enligt två huvudprinciper, förmånsbestämda eller premiebestämda pensionsförmåner. Den avgiftsbestämda pensionen bygger på inbetalda avgifter. Pensionens storlek beror på hur mycket pengar som har betalats in och vilken avkastning pengarna gett. Livsinkomsten för den anställde påverkar därför storleken på kommande pension. En förmånsbestämd pension bestäms i förväg till ett visst belopp, oftast en procentsats av pensionsunderlaget som består av den anställdes lön i slutet av arbetslivet. 3.1 Avgiftsbestämda tjänstepensioner Tjänstepensionssystemen har förändrats i samma riktning som den allmänna pensionen, dvs. från att vara förmånsbestämda till att i större utsträckning ha inslag av avgiftsbestämda system. I vissa fall kombineras förmånsbestämda system med en avgiftsbestämd del. 21

21 Detta är fallet med de statliga (PA03) och kommunala (KAP-KL) pensionsavtalen, men även med avtalet för privatanställda tjänstemän (ITP). Huvudpunkterna i de nya avgiftsbestämda avtalspensionerna visas i tabell 5. Källa: Pensionsåldersutredningen enkät till avtalsparterna. Avtal inom respektive avtalsområde. I Ds 2007:21 diskuteras det faktum att effekten på arbetsutbudet av att införa en helt avgiftsbestämd tjänstepension är osäker eftersom en helt avgiftsbestämd tjänstepension kan ha flera och ibland motverkande effekter på arbetsutbudet. Med en avgiftsbestämd tjänstepension ökar incitamenten att arbeta längre, eftersom ett större pensionsunderlag då betalas in. I de förmånsbestämda tjänstepensionssystemen finns en begränsning av den maximala tjänstetiden på 30 år. Är tjänstetiden kortare reduceras pensionsrätten proportionellt, men är den längre finns inte motsvarande uppräkning. Någon sådan regel finns inte i ett avgiftsbestämt system. Detta kan delvis motverkas av att en avgiftsbestämd pension vid en given pensionsålder sannolikt ger dels lägre pensionsnivå, dels större spridning i pensionsnivåerna, jämfört med en förmånsbestämd tjänstepension. Effekten av lägre pensioner bör vara en senarelagd pensionering men kan variera kraftigt på grund av den 22

22 ökade spridningen i fråga om pensionsnivåer. Eventuella interaktionseffekter med det övriga sociala inkomstskyddet genom t.ex. sjukförsäkringen bör också vägas in. Bland de grupper på arbetsmarknaden som redan i dag har en renodlad avgiftsbestämd tjänstepension (Avtalspension SAF-LO) är det mycket vanligare med förtida utträde från arbetsmarknaden via sjukersättningen. Man kan därför förvänta sig att trycket på alternativa pensioneringsvägar förutom genom ålderspension består eller till och med ökar. En mer långsiktig negativ effekt kan vara försämrade arbetsincitament tidigare under livet. I de förmånsbestämda systemen kan de äldre ibland känna sig tvungna att bibehålla sin arbetsintensitet ända fram till pension eftersom nivån på tjänstepensionen är bestämd av de sista årens löner. Avgiftsbestämda tjänstepensionssystem gör det fördelaktigare att gå ned i arbetstid under åren närmast pensionering eftersom pensionsnivån inte bestäms enbart av lönen närmast pensioneringen. 11 Inom exempelvis det nya avtalet för privatanställda tjänstemän (ITP1-planen) och Avtalspension SAF-LO är premierna högre för inkomster över taket, och eftersom lönerna vanligtvis stiger med åldern, kommer premiebetalningarna i genomsnitt att vara högre för äldre Förmånsbestämda tjänstepensioner Även om avgiftsbestämda pensioner efter hand och under lång tid införs i samtliga avtalade tjänstepensioner kommer reglerna för förmånsbestämda pensioner att till betydande del vara kvar framöver och påverka pensionsbeteendet under mycket lång tid. Främst för inkomster över den nivå som täcks av det allmänna systemet gäller i stor utsträckning förmånsbaserade regler. Enligt en grov uppskattning omfattas cirka personer av dagens förvärvsaktiva i varierande mån av de förmånsbaserade tjänstepensionsreglerna. Majoriteten av dessa omfattas av förmånsbaserad pension för privatanställda tjänstemän (se tabell 6). 11 Daniel Hallberg (Ds 2007:21), Äldres arbetsutbud och möjligheter till sysselsättning, en kunskapsöversikt. 12 Enligt Svenskt Näringsliv är det är dock mindre vanligt att privatanställda arbetare har inkomster över taket alternativt har de högsta inkomsterna i slutet av lönekarriären jämfört med privatanställda tjänstemän. 23

23 % 0 % 9 % 71 % Källa: Pensionsåldersutredningen enkät till avtalsparterna. Avtal inom respektive avtalsområde. Egna beräkningar. Vad gäller privatanställda arbetare (Avtalspension SAF-LO) gäller de förmånsbaserade reglerna endast retroaktivt för tjänsteår före år Detta innebär att omfattningen av de förmånsbaserade reglerna för denna grupp är försumbar. För offentligt anställda (PA03 och KAP-KL) gäller de förmånsbestämda reglerna tillsvidare för anställda med inkomster över intjänandetaket. 13 Diagram 3 visar andelarna med pensionsgrundande inkomst över taket uppdelat på sektor. Störst andelar återfanns bland privatanställda tjänstemän och statsanställda, där 43 procent respektive 24 procent hade inkomster över taket i åldersgruppen år. Motsvarande andelar bland privatanställda arbetare och kommunanställda var 5 procent respektive 8 procent. Antalet och andelen anställda som även fortsättningsvis berörs av förmånsbestämda pensionsregler bedöms öka framöver genom att inkomsterna över taket i det allmänna pensionssystemet kan väntas fortsätta att växa. 13 För anställda inom staten även under taket för födda mellan För anställda inom kommun och landsting gäller förmånsbestämda regler även på intjänande under taket per

24 Tjänstepensioner och utträde från arbetslivet Ålder Landsting och kommunalanst. Privatanst. tjm. Privatanst. arb. Statligt anst. Källa: SCB/LINDA För offentligt anställda gäller de förmånsbestämda reglerna för samtliga personer med inkomst över 7,5 inkomstbasbelopp. Cirka 10 procent av personerna i 50-årsåldern i kommuner och landsting och cirka 30 procent av åldersgruppen anställda inom statlig sektor har inkomster över intjänandetaket. För privatanställda tjänstemän gäller de förmånsbaserade reglerna för födda 1978 eller tidigare, dvs. de nya avgiftsbestämda reglerna gäller först personer som går i pension om cirka 30 år. 25

25 PA-03 KAP-KL ITP2 SAF-LO Tilläggspension Anm.: För PA03 gäller delvis även under intjänandetaket för vissa grupper. KAP-KL och PA03 avser inkomster över intjänandetaket. För ITP2 avser inkomster under och över intjänandetaket. För tilläggspensionen avser inkomster under intjänandetaket. Före 2007 bestod tjänstepensionen för privatanställda tjänstemän av en förmånsbestämd pension och en relativt liten del som var avgiftsbestämd (ITPK). I och med det nya avtalet som tecknades 2006 kommer privatanställda tjänstemän så småningom att få en helt avgiftsbestämd tjänstepension utan förmånsbestämda inslag. Övergångstiden är emellertid lång. De som är födda 1978 eller tidigare kvarstår helt i det gamla avtalet och får ålderspension helt enligt ITP2. Det betyder att förmånsbestämd pension genom ITP2 kommer att vara fortsatt betydelsefull under lång tid framöver. I det följande redovisas en stiliserad bild av de förmånsbaserade tjänstepensionernas konstruktion och hur denna förhåller sig till konstruktionen av det allmänna pensionssystemet. Exemplet gäller regler för en person född Inkomsten är utryckt i andel av inkomstbasbeloppet. Bilden illustrerar att de förmånsbaserade tjänstepensionerna är konstruerade i syfte att kompensera för inkomstbortfall över intjänandetaket i det allmänna pensionssystemet. 26

26 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 ÅP PA03 KAP-KL ITP2 Anm.: ÅP står för allmän ålderspension. Observera att den inkomst som används för att beräkna pensionsförmånens storlek (inkomstgrundande lön) skiljer sig mellan olika pensionssystem. Exempelvis för tjänstemän anställda i privat sektor beräknas pensionen på slutinkomsten, för anställda inom staten utifrån de fem sista årsinkomsterna strax före pensioneringstidpunkten. Tjänstepensionsreglerna är konstruerade i syfte att försäkra inkomstbortfall över intjänandetaket (7,5 inkomstbas belopp). Tjänstepensionernas konstruktion innebär i de flesta fall en pensionsförmån motsvarande 10 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp, procent av underlaget mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp samt cirka 30 32,5 procent för pensionsunderlaget mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp. De förmånsbestämda tjänstepensionerna ökar med en viss procent för varje månad som pensionsuttaget skjuts upp. Den förmånsbestämda pensionen beror även på antalet tjänstgöringsår inom avtalsområdet. Inom samtliga tjänstepensionsavtal gäller huvudprincipen att ju längre man väntar med att ta ut sin tjänstepension, desto högre månadsbelopp betalas ut. Hur mycket som pensionen påverkas av senareläggning av pensioneringsbeslutet skiljer sig dock mellan olika avtalsområden. I tabell 7 sammanställs egenskaper dels för den förmånsbestämda delen av det allmänna pensionssystemet (s.k. tilläggspension som gäller för födda ) dels för de förmånsbestämda tjänstepensionerna. 27

27 Källa: Pensionsåldersutredningen enkät till avtalsparterna. Avtal inom respektive avtalsområde. I de förmånsbestämda tjänstepensionssystemen bestäms pensionen till en viss andel av pensionsgrundande lön. Exempelvis för tjänstemän anställda i privat sektor beräknas pensionen på den lön som tjänstemannen har i direkt anslutning till sin pension, för anställda inom staten utifrån de fem sista årsinkomsterna före pensioneringstidpunkten. Det framgår av tabell 7 att det finns flertal påtagliga likheter mellan systemegenskaper hos ATP-systemet och de kollektivavtalade 28

28 pensionerna. Både 30-års regel, formell pensionsålder, automatisk utbetalning av pension vid 65 års ålder samt begränsning av antalet intjänandeår finns kvar inom de flesta tjänstepensionssystemen. Tilläggspensionen som gäller för övergångsgenerationerna (ATPpensionen) är ett renodlat förmånsbaserat system. Det krävs 30 års arbete för full pension och de 15 åren med högst inkomst bestämmer pensionens storlek, givet antalet arbetsår. Systemet fortsätter att gälla för övergångsgenerationerna, dvs. födda Andelen som beräknas enligt de gamla reglerna minskar för varje kohort och uppgår till 4/20 för födda Det allmänna pensionssystemet reformerades främst av finansieringsskäl. Ett annat viktigt motiv för pensionsreformen var systemegenskaper i ATP-systemet som bedömdes ha negativa effekter på människors arbetsutbud. 14 Eftersom ATP-pensionens storlek bestämdes av de 15 bästa inkomståren fram till 64 års ålder hade inkomstens storlek större betydelse än antalet arbetade år. Den s.k. 30-års regeln innebar att efter 30 år med pensionsgrundande inkomst fanns ur pensionshänseende inga incitament till ytterligare arbete så länge som individen inte räknade med att extra år skulle förbättra utfallet av de 15 bästa inkomståren. Konsekvensen blev en svag koppling mellan inbetalda avgifter och utbetalda förmåner, vilket i sin tur påverkade det ekonomiska utbytet av arbete. 15 I proposition 1993/94:250 påpekades att den s.k. 15-årsregeln gynnade personer med en brant inkomstutveckling, dvs. den var relativt förmånlig för män samt för anställda inom tjänstemannayrken. Övergången till ett avgiftsbestämt system syftade till att i högre grad ge pensionssystemet en försäkringsmässig karaktär och på det sättet stimulera arbetsutbudet. Att intjänandet begränsades till 65 års ålder ansågs påverka arbetsutbudet negativt genom att göra det mindre lönsamt att arbeta efter 65 års ålder. Även det faktum att det fanns en formell pensionsålder vid 65år, och att den allmänna pensionen betalades ut per automatik, ansågs ha ett starkt signalvärde som medförde en negativ inverkan på äldres arbetsutbud. I slutet av 1990-talet, dvs. i samband med reformarbetet kring det svenska pensionssystemet, publicerades en rad internationella forskningsrapporter som uppmärksammade negativa arbetsutbuds- 14 Ett reformerat pensionssystem- Bakgrund, principer och skiss. Ds 1992:89. s Prop. 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet. 29

29 effekter kopplade till förmånsbestämda pensionssystem. 16 Världsbanken har exempelvis framhållit att förmånsbestämda pensionssystem har en negativ påverkan på äldres arbetsutbud och en orättvis fördelning av avgiftsbördan mellan olika personer jämfört med avgiftsbestämda system. 17 En övergång från ett förmånsbaserat till ett avgiftsbaserat pensionssystem måste få ta tid. Det är avgörande för systemets trovärdighet att pensionskontraktet mellan medborgarna och försäkringsgivaren respekteras. En alltför snabb övergång från ett förmånsbestämt till ett avgiftsbestämt system skulle innebära orimliga fördelningseffekter för äldre personer som förvärvsarbetar under de inledande reformåren. Förändringen av de avtalade tjänstepensionssystemen pågick mer eller mindre parallellt med införandet av det reformerade allmänna pensionssystemet. Övergångstiderna är mycket långa jämfört med det allmänna pensionssystemet. För privatanställda tjänstemän gäller förmånsbestämda regler i ytterligare 20 år. För offentligt anställda gäller de förmånsbestämda reglerna tillsvidare för inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp. Drygt var fjärde anställd inom staten har inkomster överstigande intjänandetaket. Långa övergångstider och särregler för vissa inkomstgrupper kan därmed innebära att den allmänna pensionsreformen får begränsat genomslag på individernas pensionsbeteende. 4 Ekonomiskt utbyte av pensionering, typfallsberäkningar Frågan om hur ekonomiska drivkrafter påverkar pensionsbeslutet är ett återkommande tema inom forskningen. I ett flertal rapporter baserade på svensk data visas att de ekonomiska incitamenten oftast är positiva, dvs. ökade inkomster medför högre pensioner. För vissa grupper är ger högre inkomster dock ingen tillväxt av pensionsförmögenheten. Det innebär att dessa grupper saknar ekonomiska incitament till fortsatt förvärvsarbete. 18 Forskningen pekar även på att det ekonomiska utbytet bara förklarar en begränsad del av pensionsbeteendet. Exempelvis har 16 Se exempelvis Stock, J.H., och Wise, D.A. (1990), Borsch-Supan, A. (1992, 1998), Palme, M., och Svensson I. (1998). För senare analyser se Pang, Warshawsky och Weitzer (2008). 17 Averting the old age crisis : policies to protect the old and promote growth, World Bank, Palme och Svensson (2003), Palme och Svensson (2004), Eklöf och Hallberg (2010). 30

30 forskningen svårt att förklara varför de flesta väljer att ta ut pension vid 65 års ålder. Detta talar för att äldre väljer pensionstidpunkt när det är socialt accepterat att lämna arbetslivet. 19 Indikatorer som mäter ekonomiska incitament måste med andra ord ses i sammanhang med andra faktorer som påverkar arbetskraftsdeltagandet, t.ex. utträde via avgångspensioner, åldersgränser och attityder i samhället. Utredningen har i samarbete med Pensionsmyndigheten, Inspektionen för socialförsäkringen och experter på avtalspensioner genomfört omfattande beräkningar av typfall för att belysa ekonomiska incitament. Typfallsberäkningar är den enda metoden för att i detalj analysera hur de olika transfereringarnas systemegenskaper formar de ekonomiska incitamenten. Beräkningarna har gjorts för olika inkomstnivåer och tänkbara pensioneringsalternativ. För att göra kalkylerna mer verklighetsnära bygger typfallen på faktiska genomsnittliga inkomstprofiler. Typfallen är beräknade för en person född 1949, för att spegla de ekonomiska incitament som påverkar pensionsbesluten för dagens äldre och under de närmaste åren. Hur de ekonomiska följderna av övergången från förvärvsarbete till pension ska mätas är inte självklart. Ett ofta använt mått på ekonomiskt utbyte är att pensionen uttrycks i procent av tidigare förvärvsinkomster. Resultatet är dock beroende av både prognosantaganden och av vald jämförelseinkomst. Utredningen bedömer att det behövs flera olika mått på de ekonomiska incitamenten, som speglar skilda systemegenskaper (se Faktarutan). För att belysa pensionssystemens egenskaper, dvs. den samlade effekten av allmänna och avtalade pensioner, behövs ett mått på bruttokompensationsgraden. Ett enkelt och intuitivt mått har använts, nämligen den årliga pensionen efter pensioneringen i procent av de genomsnittliga årsinkomsterna fem år före pensionen. Det ekonomiska utbytet av olika pensioneringsalternativ beror dock också i hög grad på utformningen av skatter och bidrag. För att beskriva systemens samlade effekter på de ekonomiska incitamenten används ett mått på ersättningsgrad. Det mäter den disponibla inkomsten efter pensioneringen i procent av den disponibla inkomsten i arbete. Det är rimligt att anta att detta mått speglar den information den enskilde söker inför sitt beslut om längre arbetsliv eller pensionering. 19 Eklöf och Hallberg (2010). 31

31 Framåtblickande äldre torde dock, inför beslutet att pensionera sig eller jobba vidare, egentligen vilja veta hur hela den disponibla inkomsten resten av livet påverkas av olika val. För att mäta detta beräknas också förändring av återstående disponibel livsinkomst vid ett års extra arbete. Ytterligare två mått beräknas för att visa hur pensionsnivåer och disponibel inkomst påverkas av tidig eller uppskjuten pension. I utredningens typfallsberäkningar utgår vi ifrån ordinarie avtalsvillkor för tjänstepension. En arbetsgivare kan dock bevilja en anställd förmånligare pensionsvillkor än vad som framgår av pensionsavtalet. Avtalen för statligt anställda medger rätt för arbetsgivaren när särskilda skäl föreligger att gå med på förmånligare villkor än vad som framgår av standardavtalet (se PA och PA-91 45). 20 Likartade formuleringar finns i tjänstepensionsavtalen för privatanställda tjänstemän och kommunal och landstingsanställda. Den anställde och arbetsgivaren kan således teckna specialavtal vid sidan av de reguljära reglerna. Man kan t.ex. avtala om mer förmånliga ersättningsnivåer och/eller en annan pensionsålder. Dessa specialavtal finansieras vanligtvis inom ramen för det reguljära avtalet genom att mellanskillnaden betalas in som en klumppremie av arbetsgivaren. Faktaruta: Hur typfallsberäkningarna genomförts Representativa löneprofiler Beräkningarna bygger på faktiska historiska löneprofiler för personer födda 1949, dvs. som var 60 år Löneprofilerna har tagits fram med hjälp av LINDA data för åren Alla värden redovisas i 2011 års priser. För ytterligare information, se bilaga 3. Inkomstgrupper Typfallen har beräknats för en låginkomsttagare, en medelinkomsttagare och en höginkomsttagare. Med låginkomsttagare avses typfall med den genomsnittliga inkomsten för personer som tillhör den 25:e percentilen i inkomstfördelningen, dvs. 75 % av fördelningen har högre inkomster. Det motsvarar cirka kronor per år i förvärvsinkomst vid 60 års ålder. 20 Enligt Arbetsgivarverket är tillämpningen mycket sällan förekommande. 32

32 Med medianinkomsttagaren avses typfall med genomsnittlig inkomst för personer med taxerad inkomst inom 50:e percentilen i inkomstfördelningen, dvs. hälften har högre och hälften lägre inkomster. Det motsvarar kronor per år i förvärvsinkomst vid 60 års ålder. Med höginkomsttagare avses genomsnittlig inkomst för individer med taxerad inkomst inom 90:e percentilen i inkomstfördelningen, dvs. 90 % har lägre inkomster. Det motsvarar kronor per år i förvärvsinkomst vid 60 års ålder. Mått på ekonomiskt utbyte av arbete 1. Bruttokompensationsgraden Detta mått visar den årliga pensionen i procent av förvärvsinkomsterna i genomsnittet 5 år innan pensioneringen. BK där I p JI ÅP p p I JI p p p p 1 i p 6 p TjP Lön i p Där ÅP står för allmän ålderspension och TjP för tjänstepension vid ålder p. JI står för jämförelseinkomst. I det här fallet används genomsnittet av 5 år strax före pensioneringstidpunkten (år p). 2. Ersättningsgraden Ersättningsgraden visar den disponibla inkomsten efter pensioneringen i procent av den disponibla inkomsten före inkl. effekterna av skatter och bidrag (genomsnittet av fem år före pensioneringen). Ju högre ersättningsgrad, desto mindre mins- 33

33 kar den disponibla inkomsten och desto svagare blir individens ekonomiska drivkrafter. När ersättningsgraden är 100 procent är den disponibla inkomsten densamma som pensionär jämfört med i arbete. EG där DI p JDI p ( ÅP p DI JDI p p p 1 i p 6 p p TjP ) *(1 s Lön (1 s ) i p i p ) BTP p ) Där EG står för ersättningsgrad, DI för individens disponibla inkomst vid pensionsålder p och JDI för jämförelse inkomst i form av genomsnittlig disponibel inkomst 5 år före pensionsålder p. BTP står för bostadstillägg till pensionärer vid ålder p, s står för skatt och för skatteavdrag vid förvärvsinkomst (JSA). 3. Förändring av återstående disponibel livsinkomst (vid ett års extra arbete) Detta mått visar hur den disponibla livsinkomsten förändras i procent vid ett års extra arbete. Livsinkomsten baseras på prognosticerad återstående utbetalningstid. 34

34 ADI där SDIa SDIp p p p SDIa SDIp p Lön p (1 s p ) (( ÅPi TjPi ) *(1 si ) BTPi ) i p 1 T (( ÅP TjP ) *(1 s ) BTP ) i p p p i i T i i Där ADI står för ackumulerad disponibel inkomst vid pensioneringsålder p, SDIa för summan av återstående disponibla livsinkomst vid ett års extra arbete vid ålder p och SDIp för summan av återstående disponibla livsinkomst vid pensionering vid ålder p. BTP står för bostadstillägg till pensionärer vid ålder p, s står för skatt och för skatteavdrag vid förvärvsinkomst (JSA). 4. Förändring av pensionsnivån jämfört med pensionering vid 65 år Detta mått visar bruttopensionsnivåer vid tidig resp. uppskjuten pension och fortsatt arbete i procent av bruttopensionen vid 65 år ålder. Att 65 utgör jämförelsepunkt beror på de åldersgränser som gäller för både tjänstepensioner men även för exempelvis garantipensionen. BP65 p ÅP ( ÅP p 65 TjP 1) alt ( TjP p 65 1) p Där BP65 står för procentuella skillnaden mellan bruttopension (ålderspension alternativt tjänstepension) vid ålder p och bruttopension som individen uppbär vid 65 års ålder. Beräk- 35

35 ningar görs dels för ålderspension (ÅP) dels för tjänstepension (TjP) inom avtalsområden KAP-KL, PA03, ITP2, SAF-LO. 5. Förändring av disponibel inkomst jämfört med pensionering vid 65 års ålder Detta mått visar disponibel inkomst vid tidig resp. uppskjuten pension och fortsatt arbete i procent av disponibel inkomst vid pensionering vid 65 år ålder. DI65 p p ( ÅPp TjP ( ÅP TjP 65 p 65 ) *(1 s ) *(1 s ) BTP ) BTP Där DI65 står för förändring av disponibel inkomst mellan pensioneringsålder p och pensionering vid 65 års ålder, ÅP för ålderspension och TjP för tjänstepension, s står för skatt BTP för bostadstillägg till pensionärer. p 65 p 65 Det är rimligt att anta att tjänstepensionernas påverkan på den enskildes pensionsbeslut beror på hur stor andel av den totala inkomsten efter pensioneringen som kommer från tjänstepensioner. I tabell 8 illustreras hur stor andel av den totala inkomsten efter pensionering vid 61, 65 och 70 års ålder utgörs av tjänstepensionen för låg- median- och höginkomsttagare i våra typfall. Ungefär en femtedel av låg- och medianinkomsttagarens pensionsinkomst och cirka hälften av höginkomsttagarens pensionsinkomst kommer från tjänstepensionen. 36

36 Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. För låg- och medianinkomsttagare, dvs. typfall med inkomster understigande intjänandetaket uppgår tjänstepensionen till cirka procent av bruttopensionen (allmän pension plus tjänstepension) vid 65 års ålder. För inkomster över taket är kompensationsgraden högre enligt de förmånsbestämda tjänstepensionsavtalen ITP2, PA 03 och KAP-KL. Detta leder till att tjänstepensionerna utgör cirka 50 procent av den totala bruttopensionen vid 65 års ålder. Tjänstepensionernas konstruktion har därmed störst betydelse för höginkomsttagare vad gäller ekonomiskt utbyte av arbete jämfört med pensionering. Beräkningar som redovisas i detta avsnitt bygger på s.k. representativa löneprofiler födda 1949, dvs. en årskull som omfattas av övergångsregler i det allmänna pensionssystemet samt av de förmånsbestämda reglerna i de flesta tjänstepensionssystem. Tjänstepensionssystemen kommer dock i allt större utsträckning ha inslag av avgiftsbestämda system. Observera dock att för inkomster över intjänandetaket gäller de förmånsbaserade regler för offentligt anställda även enligt de nya avtalen. 37

37 4.1 Hur mycket ökar bruttopensionen vid längre arbete och uppskjuten pension? Typfallskalkylerna av bruttokompensationsgrader visar att de allmänna och avtalade pensionerna sammantaget ger tydliga incitament till ett längre arbetsliv för både låg-, medel- och höginkomsttagare. En tidig pension ger i allmänhet mycket låg kompensationsgrad oavsett avtalsområde. Några extra år i arbete och uppskjuten pension ger å andra sidan betydande avkastning genom högre bruttopensionsgrad. Låginkomsttagare Den stiliserade kalkylen visar att bruttokompensationsgraden för en låginkomsttagare som går i pension vid 65 år är cirka 67 procent. Låginkomsttagare som går i tidigare pension får en mycket låg bruttokompensation. Den som går i pension redan vid 61 års ålder får en allmän pension som endast är drygt 30 procent av arbetsinkomsterna fem år före pensionen. Den låga nivån beror på att garantipension betalas först vid 65 års ålder. Om låginkomsttagaren går i pension vid 64 års ålder blir bruttokompensationsgraden cirka procent beroende på vilket tjänstepensionsavtal som gäller. För en låginkomsttagare ger tjänstepensionen ett påslag på den allmänna pensionen med mellan 4 och 18 procentenheter beroende på avtalsområde och pensionsålder. För privata tjänstemän som har pension enligt ITP2-planen blir påverkan på bruttokompensationsgraden av att pensionen tas ut före 65 års ålder mindre jämfört med övriga avtalsområden eftersom premierna då slutbetalas som om man har kvar sin anställning till 65 år. 38

38 100,0 80,0 60,0 40,0 20, ITP2 SAF-LO varav allmän ålderspension PA-03 KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. För låginkomsttagare som pensionerar sig vid 65 års ålder höjs bruttokompensationsgraden med cirka 14 procentenheter genom att garantipensionen börjar betalas ut. Garantipensionen avräknas mot högre inkomstrelaterad pension vilket medför att bruttokompensationsgraden ökar relativt svagt om man jobbar vidare och pensionen skjuts upp från 65 till 66, 67 eller 68 års ålder, med cirka 2 3 procent per år. Det är först efter 69 års ålder som denna effekt försvinner och bruttokompensationsgraden ökar i samma takt som för exempelvis medianinkomsttagare (se diagram 7). Medianinkomsttagare För medianinkomsttagaren är bruttokompensationsgraden vid 65 års ålder i det allmänna pensionssystemet cirka 54 procent. Även för medianinkomsttagare är det ekonomiska utbytet betydande räknat brutto för allmänna och avtalade pensioner av längre arbetsliv och uppskjuten pension. För medianinkomsttagare född 1949 ökar bruttokompensationsgraden med mellan 6 och 20 procentenheter för varje år man jobbar längre och väntar med pensioneringen, beroende på avtalsområde och pensionsålder. För anställda inom offentlig sektor (PA03 och KAP-KL) bygger tjänstepensionen på 39

39 genomsnittet av fem 21 år innan pensionering vilket ger en lägre ersättningsgrad än för privatanställda tjänstemän (ITP2) där slutinkomsten ligger till grund för pensionsberäkningen ,0 80,0 60,0 40,0 20, ITP2 SAF-LO varav allmän ålderspension PA-03 KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. Medianinkomsttagaren har en pensionsgrundande lön strax under intjänandetaket (7,5 inkomstbasbelopp). För anställda inom kommun och landsting beräknas ingen förmånsbestämd ersättning under 7,5 inkomstbasbelopp enligt det nya KAP-KL-avtalet. Enligt övergångsregler har dock personer som var anställda inom kommun och landsting år 1997 en del av sin pension under 7,5 basbelopp beräknat enligt förmånsbestämda regler. Inkomster under intjänandetaket som har tjänats in efter 1997 ligger inte till grund för förmånsbestämd pension. 21 För KAP-KL gäller genomsnittet av 5 bästa år t-1 och t-8 innan pensioneringen (Pensioneringsår = år t). 22 Detta förutsätter att personen har en positiv löneutveckling vilket är fallet för vårt typfall (genomsnittlig förvärvsinkomst för en person född 1949 och som förvärvsarbetar år 2009). 40

40 Höginkomsttagare Tjänstepensionerna skapar ett ekonomiskt utrymme att tidigarelägga pensioneringen, framför allt för höginkomsttagare med tjänstemannayrken. För höginkomsttagare innebär tjänstepensioner nära en fördubbling av bruttokompensationsgraden jämfört med enbart det allmänna systemet). Tjänstepensionerna höjer bruttokompensationsgraden med mellan 30 och 45 procent beroende på avtal och pensionsålder. Höginkomsttagare har en högre bruttokompensationsgrad vid pensionering före 65 års ålder jämfört med både lågoch medianinkomsttagare. För arbetare inom privat sektor födda 1949 ger tjänstepensionen en relativ låg kompensation för inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp, vilket förklarar den relativt låga kompensationsgraden för denna grupp. Anledningen till detta är förmodligen att det traditionellt varit en relativt liten andel i denna grupp som haft inkomster över taket. Mellan 1997 och 2007 gällde att arbetare i privat sektor genom SAF-LO-avtalet hade en helt avgiftsbestämd pension med en avgift på 3,5 procent, oberoende av taket. Det nya avtal som tecknades 2008 innebär att denna grupp under de närmaste åren kommer att få en bättre kompensation i sin tjänstepension också över taket. Pensionen förblir dock helt avgiftsbestämd Mellan 2008 och 2012 införs en premietrappa som innebär att avgifterna gradvis höjs till 4,5 procent för lönedelar under 7,5 IBB och till 30 procent för lönedelar över 7,5 IBB. 41

41 100,0 80,0 60,0 40,0 20,0 0, ITP2 SAF-LO varav allmän ålderspension PA-03 KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. En högre kompensationsgrad vid pensionering vid en viss ålder har både en inkomst- och substitutionseffekt. 24 Inkomsteffekten innebär att en ökning av inkomsterna kan leda till att personen väljer fritid före arbete, dvs. väljer att gå tidigare i pension (s.k. inkomsteffekt). Substitutionseffekt innebär att personen för att kunna gå i pension ett år tidigare måste avstå mer av livsinkomsten. Nettoeffekten beror i sin tur på hur preferenserna ser ut hos varje enskild individ. Det faktum att tjänstepensionerna fördubblar bruttokompensationsgraden för höginkomsttagare redan vid låga pensionsåldrar kan innebära att inkomsteffekten dominerar. Personer med starka preferenser för fritid och som har ekonomiska resurser att avstå från förvärvsarbete lämnar i högre grad arbetsmarknaden före 65 års ålder. 25 Sannolikheten att fortsätta förvärvsarbeta efter 65 års ålder beror främst på två egenskaper: om man är egenföretagare och vilken utbildning man har. Egenföretagare har ungefär hälften så stor sannolikhet att sluta arbeta som den som inte är det. Det som kännetecknar egenföretagare är bland annat att de inte omfattas av tjänstepensionsavtalen. 24 Se exempelvis Klevmarken m.fl. (2003). 25 Se exempelvis Klevmarken m.fl. (2003). 42

42 4.2 Förändring av bruttopensionsnivån vid tidigare eller uppskjuten pensionering För att tydligare beskriva effekterna av tidigare respektive uppskjuten pension och olika långt arbetsliv redovisas också hur mycket bruttopensionen minskar eller ökar vid olika pensionsåldrar jämfört med pensionering vid 65 år (tabell 9). Förändringen har redovisats dels för de olika tjänstepensionsavtalen, dels för den allmänna ålderspensionen. Den totala effekten är således summan av förändringen av allmän pension och tjänstepension. Analyserna visar att effekterna varierar påtagligt mellan alternativa pensionsåldrar och avtalsområden. För samtliga inkomstgrupper gäller att tjänstepensionen påverkas minst vid tidigare uttag av pension mellan 62 och 64 år för privatanställda tjänstemän. För privatanställda tjänstemän och anställda inom staten, två avtalsområden med liknande pensionsregler, ökar tjänstepensionen vid arbete till 67 i stället för 65 års ålder 8 respektive 11 procent samtidigt som den allmänna pensionen ökar med cirka 18 procent. För höginkomsttagare ökar tjänstepensionen med mellan 5 och 10 procent samtidigt som den allmänna pensionen ökar med 18 procent vid uttag av pension vid 67 års ålder. Reglerna för garantipension gör att för låginkomsttagare påverkas den allmänna pensionen i större utsträckning av tidigare uttag och i mindre utsträckning av senareläggning av pensioneringstidpunkten än tjänstepensionerna. Exempelvis ökar tjänstepension med mellan 8 och 13 procent om tjänstepensionen betalas ut från 67 års ålder i stället för 65 års ålder, samtidigt som den allmänna pensionen (inklusive GARP) ökar med endast 6 procent. Detta trots att ingen extra intjänande sker efter 65 års ålder för samtliga avtalsområden förutom KAP-KL. 43

43 Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. 44

44 Övergångsreglerna i det allmänna pensionssystemet innebär att en del av pensionen i typfallen beräknas enligt de förmånsbestämda reglerna. Övergångsregler gäller dock enbart intjänande fram till 65 års ålder. Vid uppskjuten pension intjänas inkomst- och premiepension, vilket innebär att arbetsinkomster efter 65 års ålder leder till högre pensionsbehållning och därmed högre pension. För privatanställda tjänstemän som har en lägre avtalad 26 pensionsålder än 65 år gäller specialregler som inte ingår i beräkningarna. För dessa personer är ersättningsnivån i tjänstepensionerna mellan 61 och 65 år så pass hög att det inte behövs tidigt uttag av allmän inkomstpension. 27 Vid pensionering innan 65 års ålder gäller en ersättningsgrad motsvarande 65 procent av slutlönen upp till 20 inkomstbasbelopp och 32,5 procent på inkomster mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp. Från 65 års ålder gäller att ersättningsgraden under 7,5 inkomstbasbelopp uppgår till 10 procent av slutlönen. Tjänstepensionernas konstruktion innebär att ekonomiskt utbyte av uppskjuten pensionering är lägre än vad som gäller i det allmänna pensionssystemet. Betydelsen av denna egenskap är störst för höginkomsttagare, då tjänstepensionens andel av den totala inkomsten efter pensioneringen ökar med inkomstens storlek. I en enkät genomförd av Pensionsmyndigheten 2011 tillfrågades personer mellan 61 och 67 år gamla om sin inställning till pensionsbeslut och längre arbetsliv. På frågan om när de tillfrågade planerar att gå i pension svarar cirka 80 procent att de planerar gå i pension före eller vid 65 års ålder. Mer än tio år efter pensionsreformen då den formella pensionsåldern 65 år togs bort vill så många som 60 procent gå i pension vid 65 års ålder. Cirka 45 procent av kvinnorna och 50 procent av männen som planerar att gå i pension vid 65 års ålder angav att större ekonomiskt utbyte skulle få dem att arbeta efter 65 års ålder. Betydelsen av tjänstepensionen för den totala inkomsten efter pensioneringen ökar med inkomsten. Detta innebär att det samlade ekonomiska utbytet av fler år i arbete försvagas med högre inkomst. Även om regler och bestämmelser i fråga om såväl allmänna pensioner som tjänstepensioner över lag rymmer tydliga incitament till längre arbetsliv är det rimligt att anta att den enskildes beslut om pensionering främst styrs av hur den ekonomiska standarden 26 Gäller vissa yrkesgrupper. 27 Detta gäller inte för de som har gjort ett Alternativt ITP-val (s.k. 10-taggarval) eller de som tillhör ITP1. 45

45 påverkas vid olika alternativ. I dessa typfallskalkyler analyseras därför ersättningsgraden, dvs. hur stor andel av den disponibla inkomsten som en person får behålla vid övergång från arbete till pension. Ju högre ersättningsgrad, desto mindre minskar den disponibla inkomsten och desto svagare blir de ekonomiska drivkrafterna att kvarstå i arbete. Ersättningsgrad beräknas utifrån disponibel inkomst före och efter pensioneringen, dvs. hänsyn tas till både skatteeffekten och effekten av skattefria transfereringar som bostadstillägg till pensionärer. Kalkylerna avser som tidigare låg- median- och höginkomsttagare födda Hur mycket ökar ersättningsgrader vid längre arbete och uppskjuten pension? Låginkomsttagare För låginkomsttagare är ersättningsgrader efter 65 års ålder högre jämfört med tidigare redovisade bruttokompensationsgrader, beroende på effekten av bostadstilläggen till pensionärer. Före 65 års ålder är ersättningsgraden något lägre än bruttokompensationsgraden beroende på effekten av jobbskatteavdraget som innebär att skattesatsen vid förvärvsarbete är lägre än skattesatsen efter pensionering. För en låginkomsttagare är ersättningsgrader som högst vid 65 och vid 66 års ålder vilken beror dels på åldersgränsen för utbetalning av garantipension och bostadstillägg (BTP), dels på åldersgränsen för förhöjt grundavdrag till pensionärer. För den tredjedel av alla pensionärer, främst kvinnor, som har låga pensioner och uppbär garantipension och BTP lönar det sig dåligt att fortsätta att arbeta. Om en låginkomsttagare väljer att jobba till 67 års ålder minskar ersättningsgraden till följd av lägre bostadstillägg. Det utökade jobbskatteavdraget som gäller efter 65 års ålder gör det relativt lönsamt att arbeta, dvs. höjer den disponibla inkomsten före pensioneringen, och resulterar samtidigt i lägre ersättningsgrader efter 66 års ålder. En lägre ersättningsgrad innebär därmed att personen för att kunna gå i pension vid den åldern avstår mer av livsinkomsten vilket kan påverka arbetsutbudet positivt. 46

46 100,0 90,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30, PA03 ITP2 SAF-LO KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. För en medelinkomsttagare är ersättningsgrader utryckt som förändring av disponibel inkomst före och efter pensioneringen lägre jämfört med förändringen av bruttovärden. Detta beror framför allt på effekten av jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget innebär att individen måste avstå från mer disponibel inkomst vid pensioneringen vilket påverkar ersättningsgrader. 47

47 100,0 90,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30, PA03 ITP2 SAF-LO KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. Vid tidigt uttag av pension är ersättningsgrader som högst för höginkomsttagare. Mätt som skillnaden i disponibel inkomst före och efter pensioneringen uppgår ersättningsgraden till cirka 41 procent för en låginkomsttagare och närmare 60 procent för en höginkomsttagare. 48

48 100,0 90,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30, PA03 ITP2 SAF-LO KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. För en höginkomsttagare innebär uttag av pension att inkomsten faller under skiktgränsen för statlig inkomstskatt vilket sänker den genomsnittliga skattesatsen efter pensioneringen. Effekten innebär att ersättningsgrader är mellan 1 och 5 procentenheter högre än de redan relativt höga bruttokompensationsgrader som redovisas i diagram 8. Det finns med andra ord anledning att misstänka att skatteregler innebär en ytterligare förstärkning av inkomsteffekten för höginkomsttagare. 4.4 Skillnaden i disponibel inkomst jämfört med pension vid 65 års ålder I föregående avsnitt beskrevs skillnaden mellan systemegenskaper hos tjänstepensionerna jämfört med den allmänna pensionen. Det konstaterades att ekonomiskt utbyte av arbete efter 65 års ålder är lägre vad gäller tjänstepensioner. Detta beror framför allt på att inget extra intjänande sker efter 65 års ålder. Det konstaterades även att konsekvenser av pensionsuttag före 65 års ålder är mera modesta för tjänstepensionerna jämfört med konstruktionen av det allmänna systemet. 49

49 Tabell 10 illustrerar hur disponibel inkomst efter pensioneringen påverkas jämfört med pensionsuttag vid 65 års ålder. Ekonomiskt utbyte av att senarelägga pensionsuttaget är som störst för en medianinkomsttagare. För en låginkomsttagare påverkas det ekonomiska utbytet av att vänta med att ta ut pension till efter 65 år av avräkningsregler för garantipension och bostadstillägg till pensionärer. För en höginkomsttagare är det i stället den relativt stora betydelsen av tjänstepensioner för den totala pensionsinkomsten som leder till att utbyte av extra års arbete är lägre än för en medianinkomsttagare. 50

50 Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. 51

51 Att gå i pension vid 67 års ålder i stället för vid 65 innebär att den disponibla inkomsten ökar med cirka procent för en medianinkomsttagare och med mellan procent för höginkomsttagare. Det ekonomiska utbytet av extra års arbete är som störst inom avtalsområden med intjänande efter 65 års ålder (KAP-KL) och inom avtalsområden med större inslag av avgiftsbestämda regler (Avtalspension SAF-LO). 4.5 Förändring av återstående disponibel livsinkomst (vid ett års extra arbete) Nackdelen med det mått som redovisas i tabell 12 är att det inte tar hänsyn till tiden med ersättning. Måttet tar inte heller hänsyn till att den som skjuter upp pensionsuttaget kommer att få en högre disponibel livsinkomst på grund av högre inkomst under de extra förvärvsaktiva åren. I detta avsnitt redovisas hur den ackumulerad disponibla inkomsten efter pensioneringen 28 påverkas av att tidpunkten för uttag av pension skjuts upp med mellan 1 och 9 år. 28 Summan av disponibla inkomster givet prognostiserad återstående medellivslängd vid respektive ålder (SCB:s befolkningsprognos 2011, avser kohort född 1949). 52

52 ITP2 PA-03 SAF-LO KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. För en låginkomsttagare är utbyte i termer av ökningen av återstående disponibel livsinkomst som störst om individen väntar med pensionsuttag till 65 års ålder. Detta beror på att vid uttag av pension före 65 års ålder beräknas garantipensionen som om individen tar ut ålderspension vid 65 år. Dvs. minskningen av inkomstpensionen vid tidigt uttag kompenseras inte genom att garantipensionen blir högre. Efter 65 års ålder minskar förändringen av den ackumulerade återstående livsinkomsten eftersom bostadstillägget minskar i takt med att pensionen blir högre. Om man antar att individen väljer pensionering vid den ålder då ökningen av pensionsförmögenheten är som störst framstår pensionering vid 65 års ålder som det mest rationella alternativet för en låginkomsttagare. 53

53 ITP2 PA-03 SAF-LO KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. För medel- och höginkomsttagare är den ackumulerade ökningen av disponibel inkomst som störst före 66 års ålder. Enligt ITP2- avtalet är det särskilt förmånligt för arbetsgivaren att ge den anställde tidig pension efter 62 års ålder, eftersom den enskilde arbetsgivaren då slipper betala in återstoden av pensionspremierna som skulle gällt om personen hade arbetat kvar fram till 65- årsdagen, den s.k. slutbetalningen. Slutbetalningen av pensionen delas i stället på kollektivet. För de anställda innebär det att pensionering vid 62 års ålder påverkar tjänstepensionen endast marginellt jämfört med om man fortsätter arbeta fram till det att man fyller 65 år. Vid 66 års ålder påverkas den procentuella förändringen av disponibel livsinkomst av det utökade jobbskattavdraget. Att den procentuella förändringen av den återstående disponibla livsinkomsten är lägre för höginkomsttagare jämfört med medianinkomsttagare beror framför allt på ett extra års förvärvsinkomst efter skatt utgör för denna inkomstgrupp en mindre andel av den totala återstående disponibla inkomsten. 54

54 ITP2 PA-03 SAF-LO KAP-KL Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. I SOU 2010:85 uppmärksammas att det finns en positiv korrelation mellan god ekonomi och hög förvärvsfrekvens till 65 års ålder, men att efter 65 år är det framför allt de som har det svårast att få ekonomin att gå ihop, som har den största förvärvsfrekvensen. Det antyder att det finns en grupp av personer som är tvingade att fortsätta arbeta efter 65 års ålder för att få hushållsekonomin att gå ihop. 5 Konsekvenser av minskad arbetstid under de sista förvärvsaktiva åren Att trappa ner och arbeta deltid åren innan pensioneringen kan för den enskilda vara en förutsättning för att orka arbeta längre. I en enkät genomförd av Pensionsmyndigheten 2011 tillfrågades personer mellan 61 och 67 år om sin inställning till pensionsbeslut och längre arbetsliv. Så många som 45 procent av både män och kvinnor angav att större möjlighet till deltidsarbete skulle få dem att jobba under flera år än vad de planerar för tillfället. Problemet är att om slutinkomsten ligger till grund för tjänstepensionen uppstår en situation där pensionering kan vara mer fördelaktigt ekonomiskt 55

55 sett än att övergå till deltidsarbete. De ekonomiska drivkrafterna påverkas framför allt av övergång till deltid före 65 års ålder. Från 2003 finns ett delpensionsavtal för anställda i statlig sektor. Kommunal och landstingsanställda fick möjlighet att uppbära delpension från och med 1 januari Delpension är ingen rättighet utan det är upp till arbetsgivaren att bevilja det i varje enskilt fall. I detta avsnitt analyseras konsekvenserna av deltidsarbete givet de ordinarie avtalsbestämmelserna. Konsekvenser av delpensionslösningar beskrivs separat i avsnitt 7. Vilken inkomst som ligger till grund för pensionsberäkningen har betydelse för ekonomiska drivkrafter att förlänga det förvärvsaktiva livet. Övergång till deltidsarbete (80 procent av ordinarie inkomst) mellan 61 och 64 års ålder påverkar som mest tjänstepensionen för höginkomsttagare inom privat sektor (ITP2). Detta beror framför allt på att slutlönen ligger till grund för beräkningen av den förmånsbaserade delen. Nertrappning av arbetstiden under de sista 5 åren för den som har förmånsbestämd pension och lön över 7,5 inkomstbasbelopp kan även innebära att rätten till kompletterande pension på inkomstdelar över 7,5 minskar eller försvinner helt. För anställda inom kommuner och landsting gäller att vid uträkning av den förmånsbestämda pensionens storlek används ett pensionsunderlag som baserar sig på de fem bästa årsinkomsterna under de sju år som närmast föregår beräkningstidpunkten, exklusive året före pensioneringen(s.k. bufferår ). Årslöner för respektive år omräknas med förändringen av prisbasbeloppet för respektive år och beräkningsåret. Konstruktionen med ett buffertår innebär att den allra senaste lönen inte påverkar förmånen. Man kan alltså gå ned i arbetstid året innan pensionering utan att ens framtida pension påverkas. I det allmänna pensionssystemet är effekten av deltidsarbete på slutlig pension lägre vilket beror på att den reformerade delen är avgiftsbestämd och att ATP-delen bygger på de 15 bästa åren och inte på slutinkomsterna. För höginkomsttagare påverkas den allmänna pensionen inte av deltid åren innan 65 års ålder vilket beror på intjänandetaket. För låginkomsttagare resulterar deltidsarbete endast i en marginell inkomstförändring när hänsyn tas till skatt och bostadstillägg till pensionärer. För en individ som väljer att börja arbeta deltid åren innan pensioneringen påverkas den framtida tjänstepensionen på olika sätt beroende om övergången till deltid sker förre eller efter 65 års 56

56 ålder. Att effekten är olika beror på att förmånsbestämda tjänstepensioner beräknas utifrån inkomster fram till 65 års ålder. För de avgiftsbestämda delarna gäller att inga premier betalas in efter 65 års ålder. Observera att tjänstepensionsreglerna kan ha olika konsekvenser för kvinnor och män beroende på könsspecifika arbetsmarknadsmönster, som förvärvsavbrott, tid i arbete och löneutveckling. Många kvinnor har en annorlunda livssituation än män. De förvärvsarbetar kortare tid och har i större utsträckning deltidsanställningar. Undantagsregel för privatanställda tjänstemän För privatanställda tjänstemän gäller att konsekvenser för tjänstepensionen av lönesänkningen åren innan pensioneringen kan under vissa förutsättningar delvis undvikas genom så kallat lönesänkningsfribrev (LSFB). Lönesänkningsfribrev finansieras genom normala premier/avsättningar för ålders- respektive familjepension, det vill säga försäkring i Alecta eller avsättning enligt FPG/PRI-modellen för ålderspensionen för de arbetsgivare som valt denna. LSFB innebär att den försäkrade får en högre pension än den nya lägre lönens planenliga pension. Förhöjningen av tjänstepensionen motsvarar då den del av den försäkrades fribrevsbelopp som kan anses hänföras till den nu bortfallande högre lönedelen. LSFB existerar och redovisas inte på annat sätt än som ett internt (registrerat) hjälptal för att fastställa den högre tjänstepensionen Fortsatta premier/pri-avsättningar beräknas på normalt sätt utifrån denna högre målpension. LSFB påverkas dock av framtida löneändringar. Vid höjd lön inräknas ( konsumeras ) LSFB successivt i den nya högre planenliga pensionsnivån. Om lönen slutligen höjts upp till den nivå som gällde före lönesänkningen, har lönesänkningsfribrevet upphört och ingår då helt i den planenliga nivån. För att LSFB ska beräknas ska samtliga följande förutsättningar vara uppfyllda: Lönesänkningen ska medföra en sänkning av förmånerna enligt ITP-planen. Sänkningen av lönen måste vara minst lika stor i procent som antalet år kvar till pensionsåldern. Vid en pensionsålder på 65 år 57

57 (780 månader)och om personen är exempelvis 60 år (720) månader måste lönesänkningen vara minst 5 procent ( =60. 60/12 =5 procent) Lönen efter sänkningen ska vara lägre än den lön som var registrerad 1,5 år (18 månader) tidigare. Om LSFB från 65 år understiger 5 % av planenlig ITP-förmån efter lönesänkningen registreras inget LSFB. Om mindre än 5 år återstår till pensionsåldern gäller i stället den lägre procentsats som är lika med helt antal år till pensionsåldern. 29 Metoden avser dock en tillämpningsrutin som varken finns inskriven i avtalen eller i försäkringstekniska riktlinjer, men enligt uppgifter från Alecta har detta varit känt hos parterna under en längre tid. Att metoden saknar formell status kan dock leda till informationsasymmetri med konsekvenser att reglerna tillämpas olika för olika försäkrade. Undantagsregel för anställda inom staten Även inom det statliga avtalsområdet finns regler som mildrar effekten av arbetstidsförkortning. Regeln gäller dock under förutsättningen att den anställda beviljas tjänstledighet vid övergång från exempelvis heltid till deltid. I sådant fall påverkas inte den pensionsgrundande lönen, den fortsätter att beräknas utifrån den fasta lönen, och därmed påverkas endast pensionen av hypotetiskt uteblivna löneökningar. I det fall individens lön ändå sänks nära pension så mildrar PUkonstruktionen effekten av den sista lönen och fribrevstekniken innebär att intjänad pensionsrätt i form av fribrev alltid är garanterad med tillhörande värdesäkring i form av anknytning till PBB. 29 Uppgifter från Alecta. 58

58 6 Förkortad utbetalningstid för pensionsförmåner Inom samtliga tjänstepensionsområden finns möjlighet att ta ut tjänstepension under en kortare tid än livsvarigt. Inkomster från avtalspensionen kan då medföra att det blir möjligt att sluta arbeta även om den allmänna ålderspensionen inte är tillräcklig. Det har blivit allt vanligare att pensionerna tas ut sekventiellt, dvs. att man finansierar tidig pensionering innan 65 års ålder med enbart tjänstepension utan att ta ut allmän ålderspension, vilken man väntar med att ta ut fram till 65-årsdagen. 30 För privatanställda arbetare gäller att utbetalningsperioden kan ändras till 5 20 år i stället för livsvarigt. Detsamma gäller privatanställda tjänstemän. Det kompletterande ITPK kan dessutom betalas ut under 2 år i stället för livet ut. För anställda inom Kommun och Landsting (KAP-KL) kan utbetalningsperiod ändras från livsvarigt till 5 eller 10 år. Detsamma gäller anställda som omfattas av PA03. När utbetalningarna har påbörjats kan man inte ändra utbetalningstiden. 31 För låginkomsttagare kan sekventiellt uttag av tjänstepension innebära att en del av minskningen av den totala pensionen efter 65 års ålder kompenseras av högre bostadstillägg till pensionärer. Inkomst i form av tjänstepension minskar nämligen bostadstilläggets storlek. För en låginkomsttagare kan uttaget av tjänstepension under 5 år i stället för att livsvarigt höja kompensationsgraden med cirka 10 procentenheter mellan 61 och 65 års ålder samtidigt som den disponibla inkomsten efter 65 års ålder påverkas endast marginellt. Det är framför allt för de avgiftsbestämda förmånerna som individen kan välja en kortare utbetalningstid för. Inom staten och för privatanställda tjänstemän kan dock den förmånsbestämda pensionen tas ut under kortare tid vid förtida uttag, dvs. om personen avser att gå i pension före sin ordinarie pensionsålder. Detta innebär att för tjänstepensionsavtal som har större inslag av avgiftsbestämda regler (som exempelvis SAF-LO och för anställda inom Kommun och Landsting med inkomster under intjänandetaket) har sekventiella uttag en större betydelse. 30 Äldres arbetsutbud och möjligheter till sysselsättning, en kunskapsöversikt, Daniel Hallberg, Ds 2007: Amf.se. 59

59 7 Delpension Källa: Pensionsåldersutredningens enkät till avtalsparterna. Delpension kan påverka arbetsutbudet på flera sätt. Dels kan det totala antalet arbetade timmar minska eftersom personer som annars skulle ha arbetat heltid i stället arbetar deltid. Dels kan antalet arbetade timmar öka då en del av dem som annars skulle ha lämnat arbetsmarknaden helt arbetar kvar på deltid med en delpensionslösning. De empiriska studier som gjorts på det svenska delpensionssystemet som fanns i socialförsäkringen mellan 1976 och 2000 visar att det totala antalet arbetade timmar i ekonomin troligen ökade till följd av möjligheten att gå i deltidspension. 32 Riksrevisionen har år 2008 analyserat den deltidspension som finns i det statliga avtalet och funnit att det totala arbetsutbudet troligtvis minskat för de statligt anställda. Delpension kan således ha både negativa och positiva effekter på det totala antalet arbetade timmar. Att delpensionen får mindre konsekvenser för den allmänna ålderspensionen för höginkomsttagare kan påverka arbetsutbudet negativt. Eftersom höginkomsttagare har ett högre arbetskraftsdeltagande i högre åldrar är det rimligt att anta att majoriteten av dessa individer skulle ha fortsatt att arbeta heltid i frånvaro av delpensionsförmånen. Detta skulle då betyda att delpension fungerar som en subvention av fritid och bidrar till att minska arbetsutbudet Lachowska, Sundén och Studier i finanspolitik 2009/7 41 Wadensjö, Hallberg D., Delpensionsavtalet inom det statliga området Typfallsberäkningar av ekonomiska incitament för individen. Institutet för framtidsstudier. 60

60 Statligt anställda Från 2003 finns ett delpensionsavtal för anställda i den statliga sektorn. En anställd som är mellan 61 och 65 år kan gå i delpension om arbetsgivaren samtycker. Arbetstiden kan minskas med högst 20 timmar per vecka. Delpensionen uppgår till 60 procent av delpensionsunderlaget. För att beräkna delpensionen multipliceras arbetstidsminskningen i procent med lönen. Detta belopp multipliceras sedan med 60 procent, vilket blir storleken på delpensionen. Går man ner från heltid till halvtid blir den totala inkomsten 80 procent av heltidslönen. Om lönen ökar, räknas även delpensionen om för att följa löneökningen. När den delpensionerade fyller 65 år hänvisas denna till att ta ut sin allmänna ålderspension och avtalade ålderspension eller återgå i full tjänst. Enligt delpensionsavtalet behåller individen sin fulla pensionsrätt inom tjänstepensionsavtalet från sin ordinarie pensionsålder som om denne hade arbetat vidare utan arbetstidsförkortning. Detta gäller både avgiftsbestämd och förmånsbestämd pension. De pensionspremier som måste betalas in för att täcka mellanskillnaden finansieras inte av den enskilde arbetsgivaren utan läggs som en kostnad på alla statliga arbetsgivare. Varken de förmånsbestämda delarna eller de avgiftsbestämda delarna i PA-91 och PA 03 förändras alltså av att ta ut delpension. Den allmänna pensionen kan påverkas men det beror på tidigare lön och storleken på arbetstidsminskningen till följd av delpensionen. Om arbetstidsminskningen innebär att den pensionsgrundande inkomsten kommer över taket i socialförsäkringssystemet, så förblir vanligtvis den allmänna pensionen oförändrad av att ta ut delpension. I annat fall blir den allmänna pensionen vanligen något lägre. För höginkomsttagare ger således det statliga delpensionssystemet utrymme att välja delpensionering utan att förlora någon framtida pension till följd av arbetstidsminskningen. Anställda inom kommun och landsting Den 1 januari 2006 trädde ett nytt kommunalt pensionsavtal (KAP- KL) i kraft. Avtalet ger möjlighet för en arbetstagare och en arbetsgivare att träffa enskild överenskommelse om partiell särskild avtalspension, som är detsamma som delpension. Att få en del- 61

61 pension beviljad är ingen rättighet, men alla har möjlighet att ansöka och förhandla om delpension. Det kommunala deltidsavtalet, s.k. partiell särskild avtalspension, är inte lika tydligt formulerat som för anställda inom staten. Det finns inget regelverk som styr överenskommelsen mellan den enskilda och arbetsgivaren i fråga om delpension. De anställda och arbetsgivare kan fritt komma överens om delpensionens omfattning, delpensionstid och om vilken delpensionsnivå som ska gälla. Dessutom bestäms i varje enskilt fall om pensionsavgift för avgiftsbestämd ålderspension ska slutbetalas samt om samordning ska ske med annan inkomst under delpensionstid. I de allmänna bestämmelserna (AB 05) finns en rekommendation om att man vid deltidsanställning bör sträva efter en genomsnittlig arbetstid på minst 17 timmar i veckan. Vid lägre sysselsättningsgrad minskar försäkringsbeloppet från tjänstegrupplivförsäkringen (TGL-KL) till de efterlevande om personen skulle avlida. I avtalet framgår ingen lägsta ålder i KAP-KL för att få delpension beviljad. På Visions hemsida framgår dock att det ändå är rimligt att delpension kan vara aktuellt de sista åren i arbetslivet. 34 Som längst kan delpension betalas ut till och med den månad den anställda fyller 67 år. 8 Kompletterande ersättningar vid sjukdom och arbetsskada Kollektivavtalade ersättningar ger även rätt till kompletterande ersättning (utöver ersättningen från de allmänna socialförsäkringarna) vid inkomstbortfall som beror på t.ex. sjukdom eller arbetslöshet. Enligt nationalekonomisk teori kan en hög ersättningsnivå förlänga frånvaroperioden, dvs. påverka arbetsutbudet negativt. Även andra faktorer, som t.ex. förekomsten av kontrollmekanismer i försäkringarna, kan påverka arbetsutbudet. Allmänt kan sägas att det i försäkringssammanhang ofta anses motiverat med både självrisker i form av begränsade ersättningsnivåer och kontroller. 35 Anställda i kommuner och landsting får sjuklön från arbetsgivaren som kompletterar sjukpenningen mellan sjukdag 15 och F.d. SKTF. Se vision.se alternativt sktf.se 35 Avtalsbestämda ersättningar, andra kompletterande ersättningar och arbetsutbudet Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö, Institutet för social forskning, ESO, 2011:4. 62

62 (10 procent av lönedelar under 7,5 PBB och 87,6 procent över 7,5 PBB). Därefter lämnar försäkringen AGS-KL ersättning om 10 procent av lönedelar under 7,5 PBB fram till och med sjukdag 360. De som har lön över 7,5 PBB får utöver denna sjuklön om 77,6 procent av lönedelarna över 7,5 PBB under sjukpenningdag och 72,75 procent under sjukdag Ersättning lämnas från AGS-KL till och med månanden innan den försäkrade fyller 65 år. För övrig kollektivavtalad ersättning som kompletterar sjukpenningen finns ingen åldersgräns. Om en kommun- eller landstingsanställd får sjukersättning kompletteras denna av ersättning från AGS-KL. Ersättningen motsvarar cirka 15 procent av lönedelar under 7,5 PBB. Till dem som har lön över 7,5 PBB lämnar även AGS-KL en ersättning om 65 procent för lönedelar mellan 7,5 och 20 PBB samt 32,5 procent av lönedelar mellan 20 och 30 PBB. Denna ersättning lämnas till och med månaden innan den försäkrade fyller 65 år. Anställda i statlig sektor får sjuklön om 10 procent av lönedelar under 7,5 PBB och 87,6 procent av lönedelar över 7,5 PBB under det första året med sjukpenning. När sjukpenning på fortsättningsnivå (från dag 366) lämnas från Försäkringskassan betalar arbetsgivaren sjuklön om 72,75 procent av lönedelar över 7,5 PBB. Det finns ingen övre åldersgräns för sjuklönen som kompletterar sjukpenningen. Vid sjukersättning lämnas sjukpension enligt tjänstepensionsavtalet PA03 från Statens tjänstepensionsverk (SPV) om 15 procent av lönedelar under 7,5 PBB, 75 procent mellan 7,5 och 20 PBB samt 37,5 procent mellan 20 och 30 PBB. Sjukpension lämnas till och med månaden innan den försäkrade fyller 65 år. Privatanställda tjänstemän får sjuklön från arbetsgivaren som kompletterar sjukpenningen mellan sjukdag 15 och 90. Sjuklönen är 10 procent under och 90 procent över 7,5 PBB och har ingen åldersgräns. Mellan sjukdag 91 och 360 lämnas sjukpension från ITPavtalet om 10 procent under 7,5 PBB, 65 procent mellan 7,5 PBB och 20 PBB, och 32,5 procent mellan 20 och 30 PBB. Från sjukdag 361 och så länge sjukpenning lämnas från Försäkringskassan lämnas sjukpension om 65 procent på lönedelar mellan 7,5 och 20 PBB samt 32,5 procent mellan 20 och 30 PBB. Sjukpensionen som kompletterar sjukpenningen har 65 år som åldersgräns. Även vid sjukersättning lämnas sjukpension från ITP-avtalet. Den är 15 procent av lönedelar under 7,5 PBB, 65 procent av lönedelar mellan 7,5 och 20 PBB och 32,5 procent mellan 20 och 30 PBB. 63

63 Sjukpensionen som kompletterar sjukersättningen har även den en övre gräns på 65 år. Privatanställda arbetare täcks av försäkringen AGS. Den ger en ersättning om 9,7 procent av lönen. AGS lämnar även ersättning vid sjukersättning med belopp som motsvarar cirka 15 procent av lönen. AGS upphör att gälla vid ingången till samma månad som den försäkrade fyller 65 år. Vid arbetsskada kan den försäkrade få en kompletterande kollektivavtalad ersättning. 36 Anställda inom privat sektor täcks av TFA, anställda i kommuner och landsting av TFA-KL och statligt anställda av PSA. Avtalen i de olika sektorerna är snarlika. För den ersättning som betalas ut under akut sjukdomstid (tid med sjukpenning) finns ingen övre åldersgräns. Livränta lämnas fram till 65 års ålder och därefter halveras den och betalas ut livslångt. För dem som drabbas av en arbetsskada som ger en permanent nedsättning av arbetsförmågan efter 65 års ålder görs en individuell bedömning om avtalsbestämd livränta ska lämnas. Det är främst egenföretagare som tillhör denna grupp. I ESO rapport från 2011 diskuterar Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö omfattningen och utformningen av de kompletterande försäkringarna och vilka effekter de kan ha på arbetsutbudet. I rapporten görs en kartläggning av avtalsbestämda ersättningar och andra kompletterande ersättningar på den svenska arbetsmarknaden. Författarna undersöker också i två olika fall om det går att påvisa något samband mellan ersättningsnivåer och frånvaroperioder. Men någon sådan effekt kan inte påvisas. Resultaten tyder i stället på att frånvaroperiodens längd främst påverkas av systemet med krav på läkarintyg efter sju dagars sjukfrånvaro och läkarnas inflytande över påföljande sjukskrivningsperioder. Resultaten pekar således snarast på betydelsen av fungerande kontrollmekanismer i detta fall läkarnas roll som s.k. portvakter i försäkringssystemen. Det går dock inte att avgöra om det också finns en motverkande effekt av ersättningsnivåerna, som motverkas av hälso- och sjukvårdens inflytande över sjukfrånvaroperiodens längd Beroende på hur skadan har uppkommit kan även ersättning lämnas genom de kompletterande kollektivavtalade sjukförmånerna enligt de åldersgränser som gäller där. Se Sjögren Lindquist och Wadensjö (2012) för en genomgång av de kollektivavtalade förmånerna vid arbetsskada. 37 Avtalsbestämda ersättningar, andra kompletterande ersättningar och arbetsutbudet Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö, Institutet för social forskning, ESO, 2011:4. 64

64 9 Arbetsutbudsbegränsningar vid uttag av tjänstepension För tjänstemän i privat sektor och anställda inom kommun och landsting gäller att man bara får ta ut sin tjänstepension före 65 års ålder om syftet är att man ska sluta arbeta i motsvarande grad. Arbetsutbudsbegränsningen gäller i dessa fall vid uttag av den förmånsbestämda pensionen. De krav som då ställs på privatanställda tjänstemän är att personen inte uppbär arbetslöshetsersättning, förvärvsarbetar under max 20 procent av veckan samt har för avsikt att bli en yngre pensionär, dvs. inte stå till arbetsmarknadens förfogande. 38 För anställda inom kommuner och landsting gäller att tjänstepensionen kan tas ut partiellt motsvarande arbetstidsminskningen hos arbetsgivaren. 39 Statligt anställda kan, som i den allmänna ålderspensionen, arbeta fulltid från 61 års ålder och ta ut sin pension samtidigt. Observera dock att fortsatt arbete efter uttag av tjänstepension för anställda inom staten förutsätter att personen avgår och därefter återanställs. Denna typ av återanställning leder i praktiken till att personen inte längre omfattas av allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA) vilket innebär bland annat att ingen kompletterande kollektivavtalad ersättning betalas ut vid sjukdom. 40 Återanställning innebär även att personen inte längre omfattas av PA03 enligt 2 PA03. Arbetsutbudsbegränsningen för privatanställda tjänstemän gäller fram till 65 års ålder. Då tjänstepension enligt ITP-planen kan tas ut från 55 år innebär det att arbetsutbudsbegränsningen gäller i upp till 10 år. 10 Samordning mellan olika avtalsområden Hur den framtida pensionen påverkas av att byta anställning och arbeta hos en arbetsgivare med ett annat pensionssystem är en fråga som påverkar personalrörlighet och därmed äldres arbetsutbud. I SOU 2003:91 påpekas att tjänstetid inom olika avtalsområden inte samordnas i samtliga fall. Tidigare fanns på hela arbetsmarknaden regelverk i de olika pensionsavtalen som innebar att även tiden hos annan tidigare arbetsgivare tillgodoräknades vid beräk Pensionsåldersutredningens enkät till experter inom tjänstepensionsområdet. 40 Pensionsåldersutredningens enkät till experter inom tjänstepensionsområdet. 65

65 ning av anställningstid. Ålderspensionen beräknades därefter dels på den totala anställningstiden, dels den pensionsgrundande lönen hos den sista arbetsgivaren före tidpunkten för avgång med ålderspension. Den så kallade tidssamordningen av anställningar på arbetsmarknaden har under senare år successivt upphört. Inom ITP planen fanns samordning med andra avtalsområden fram till Födda 1951 eller tidigare som omfattades av ITP samordnas enligt gamla regler. Det som är samordnat ligger kvar men inga nya samordningar sker därefter med annat än ITP. Den bristfälliga samordningen kan leda till lägre pensioner för den enskilde och till negativa konsekvenser för samhället genom minskad personalrörlighet mellan olika arbetsmarknadssektorer. När en arbetstagare byter anställning kan denne komma att byta avtalsområde avseende tjänstepension. Att byta arbetsuppgifter kan för vissa äldre, precis som för övriga åldersgrupper vara ett sätt att få tillbaks arbetsmotivationen och därmed viljan att arbeta under flera år. När de ekonomiska konsekvenserna bli för stora finns det risk att individen väljer att lämna arbetslivet snarare än att byta karriär. Det bör dock i detta sammanhang framhållas att de svenska avtalen är mycket breda, dvs. att ett avtalsområde ofta omfattar en rad branscher. 11 Tjänstepensionskostnader och efterfrågan på äldre arbetskraft I ett förmånsbestämt system är den anställde garanterad en viss livsvarig förmån, som vanligtvis är uträknad som andel av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktorn. Pensionsunderlaget bestäms av de senaste lönerna (i vissa fall den senaste lönen). Den förmån som individen är berättigad till bestämmer hur stora premier arbetsgivaren ska betala in under anställningstiden. Är det kort tid kvar till pension får förändringar i individens förutsättningar större effekt på premien. I ett förmånsbestämt pensionssystem grundas därför pensionspremien grovt sett på tre faktorer: den anställdes senaste löner, tjänstetidsfaktorn och hur långt det är kvar till pensioneringen. Det betyder vanligtvis att löneökningar medför höjda premier och att premierna stiger med åldern. Kostnaderna för tjänstepensionsförmånerna faller på arbetsgivaren. Allmänt består de sociala avgifterna som arbetsgivaren betalar för sina anställda dels av de lagstiftade arbetsgivaravgifterna, 66

66 dels av de kollektiva avgifterna som täcker de kollektivavtalade försäkringarna. De kollektiva avgifterna utgörs till största delen av pensionspremier för tjänstepension. Medan de lagstiftade arbetsgivareavgifterna utgörs av en fast procentsats av lönesumman (f.n. 31,42 procent), har pensionspremierna för tjänstepensionen en annan konstruktion. För det första varierar avgifterna mellan olika delar av arbetsmarknaden beroende på vilket avtal som den anställde tillhör. För det andra är pensionspremierna för förmånsbestämd tjänstepension under vissa förutsättningar progressiva i den anställdes ålder och lön. Premiekonstruktionen medför därför att lönekostnaderna kan vara betydande för en arbetsgivare som har relativt många äldre välbetalda anställda, jämfört med en arbetsgivare med en yngre arbetsstyrka med lägre lön. De högre lönekostnaderna kan, allt annat lika, ge arbetsgivare incitament att erbjuda äldre anställda tidig pension för att ersätta med yngre arbetskraft. Dessa incitament förstärks av att en avtalslösning som innebär att den äldre anställde ges tidig pensionering i många fall är finansiellt lönsam jämfört med att behålla denne som anställd. Genom förtursreglerna i LAS (sist in, först ut) skyddas normalt den med lång anställningstid (vanligtvis äldre anställda). Arbetsgivaren har emellertid stora möjligheter att kringgå LAS genom att övertala den enskilde äldre att frivilligt avgå i pensionering genom att erbjuda en avtalslösning. Inom flera avtal finns möjligheten att ge avgångspension eller andra pensionslösningar pga. arbetsbrist, kompetensväxling, etc. I vissa fall subventioneras vissa delar av kostnaden för avgångspensionslösningen genom att slutbetalningen av återstående pensionspremier helt bekostas av kollektivet. Det finns även skattemässiga fördelar jämfört med lön av pensionsutbetalningar och pensionsutfästelser, dvs. pensionspremier, genom att dessa är avdragsgilla upp till vissa belopp. Det kan finnas ytterligare negativa incitament för arbetsgivaren till följd av att kostnaderna för premierna i hög utsträckning kommer att betalas av den sista arbetsgivaren, vilket borde bidra till att äldre har svårare att byta arbetsgivare sent i karriären (se t.ex. Wadensjö och Sjögren Lindquist, 2005). För individen kan avtalen skapa negativa incitament att minska arbetstiden under åren före pensionering eftersom förmånen grundas på de senaste lönerna. Tjänstetidsfaktorn är vid beräkningstillfället summan av ditintills intjänad tjänstetid och den tjänstetid som är möjlig att tjäna in fram till pensionsåldern, delat med 30 år. Tjänstetidsfaktorn kan 67

67 dock maximalt vara 1,00, vilket betyder att tjänstetid över 30 år inte påverkar tjänstetidsfaktorn. Exempelvis kommer en 60-åring som började arbeta vid 30 års ålder ha uppnått maximal tjänstetidsfaktor. Notera även att premieberäkningen för en 30-åring kommer att bygga på en tjänstetidsfaktor på 1,00 eftersom denne har möjligheten att tjäna in minst 30 års tjänstetid fram till pensionsåldern, dvs. 65-årsdagen. Tiden fram till tänkt pensionsålder spelar dock en viktig roll. Hur mycket av förmånen som är betald sedan tidigare kan påverka den individuella premien. Nominella lönesänkningar sent i karriären kan därmed resultera i sänkningar i premien och vice versa. Störst blir effekten för lönedelar över taket i socialförsäkringen. Diagram 15 (hämtad från SOU 2003:85) ger en schematisk bild av hur en löneökning nära pensioneringen slår på premierna i ett förmånsbestämt system. Figuren visar att större löneökningar för arbetstagare nära pensionsåldern medför särskilt stora premieökningar, eftersom den ökade livsvariga förmånen ska finansieras under ett fåtal år. Om tidpunkten för löneökningen ligger längre tillbaks i tiden, eller om löneökningen är mindre, blir premieökningen lägre. 68

68 11.1 Skatteregler avseende tjänstepensionssparande Pensionsutbetalningar och pensionsutfästelser, dvs. pensionspremier, är avdragsgilla upp till vissa belopp. Enligt huvudregeln i Inkomstskattelagen (28 kap. 5 6 Inkomstskattelag (1999:1229)) är pensionsinbetalningar upp till 35 procent av pensionsmedförande lön avdragsgill (med ett tak på 10 prisbasbelopp, PBB). För att kostnaden för avgångspensionen ska vara avdragsgill måste överenskommelsen om avgångspension ha träffats mellan arbetsgivaren och den anställde innan anställningen avslutas. På de pensionsavsättningar och pensionsutbetalningar som arbetsgivaren gör, och som är avdragsgilla, betalar denne särskild löneskatt på 24,26 procent. På vanlig lön betalas en högre arbetsgivaravgift, 31,42 procent. Om tryggandet av pensionsutfästelser föranleds av att ett pensionsavtal ändras vid tidig avgång från anställning, eller att ett nytt pensionsavtal ingås i ett sådant fall, eller att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade, gäller kompletteringsregeln (28 kap inkomstskattelag (1999:1229). För att få direkt avdragsrätt för hela pensionskostnaden måste den erbjudna pensionsnivån enligt kompletteringsregeln hålla sig inom vissa procentsatser av lönen. Utfästelsen ska bland annat innehålla uppgifter om pensionsnivåer i procent av lön eller månadsbelopp, pensionsgrundande lön, pensionsutfästelsens intjänandetid och eventuell tidigare tryggad pensionsrätt. Enligt kompletteringsregeln är den högsta pensionsnivå man kan erbjuda anställda innan ordinarie pensionsålder (65 år) och erhålla avdragsrätt 80 procent av lönedelar upp till 7,5 PBB, 70 procent av lönedelar mellan 7,5 20 PBB, och 40 procent av lönedelar mellan PBB Typfallsberäkningar tjänstepensionskostnader Pensionsåldersutredningen har beställt typfallsberäkningar som ger en belysning av bl.a. ålderns inverkan på premierna för de förmånsbestämda delarna i avtalsförsäkringarna. Premieberäkningen bygger på ett antal fiktiva typfallsindivider utifrån tidigare intjänande, bruttolön, ålder och beräkningsår. Huvudfrågorna som beräkningarna har försökt att ge svar på är Hur ser premien ut för olika lönenivåer, åldersgrupper och år för beräkning? 69

69 Hur ser premieökningen ut vid olika löneökningar? Hur påverkar olika tjänstetid inom respektive avtalssektor? Hur ser avgångskostnaderna (inklusive eventuell slutbetalningen av premierna) ut vid tidig pensionering? Beräkningsunderlagen är gjorda av Alecta (privatanställda tjänstemän), SPV (statligt anställda) och KPA (landstings- och kommunanställda). För jämförbarhet med övriga sektorer har KPA gjort försäkringsmässiga premieberäkningar för sektorn för landstingsoch kommunanställda. Premiekostnadsberäkningarna har gjorts för adekvat ålderspensionsförsäkring enligt det avtal som gäller på respektive område. För privatanställda tjänstemän antas att födelsekohort helt bestämmer tillhörighet till ITP2 respektive ITP1. Därmed antas att födda 1978 eller tidigare tillhör ITP2 medan yngre tillhör ITP1. Inom staten och inom kommunal- och landstingssektorn tillämpas övergångsregler enligt avtal. 41 Ytterligare premier utöver de som avser de förmånsbestämda delarna, t.ex. i de fall avgiftsbestämda premier ska tillämpas, ingår för att man ska kunna göra en rättvis jämförelse mellan de olika avtalsområdena och mellan olika år för beräkningen. Inga kollektiva premier ingår i redovisningen. Följande antaganden har gjorts för typfallen. Individen antas ha en nominell lönetillväxt på 4 procent per år. Före år 2012 används faktiska inkomstbasbelopp och prisbasbelopp. Årlig förändring i IBB och PBB fr.o.m. år 2012 antas vara 3 procent respektive 2 procent års försäkringstekniska premiegrunder tillämpas framåt i tiden, men historiska försäkringstekniska premiegrunder tillämpas så långt det är möjligt tillbaks i tiden innan år För att följa lönenivåns påverkan utgår beräkningarna från tre olika lönenivåer, angivna utifrån slutlönen vid 65 års ålder; 7 IBB, 9 IBB och 11 IBB (i löpande IBB). 42 Hädanefter benämns dessa tre löneprofiler lön1, lön2 och lön3. Den antagna lönetillväxten och slutlönen ger vid handen att den lägst avlönade typfallet (lön1) aldrig når över taket, medan den mellersta (lön2) passerar taket vid 47 års ålder. Den högsta typfallet (lön3) passerar taket vid 27 års ålder Inom KPA är beräkningen av förmånsgrunden något förenklad och beräknas som genomsnittet av de fem föregående årens löner. 42 Ett IBB år 2011 är kr. 43 Taket ligger vid 7,5 IBB, vilket motsvarar kr/år under

70 Lön1 (7 IBB) Lön2 (9 IBB) Lön3 (11 IBB) Källa: Pensionsmyndighetens typfallsmodell samt egna beräkningar. Typfallen bör ses som en förenkling av verkliga löneutfall. I verkliga livet sker vanligtvis en större lönetillväxt under unga år och lönetillväxten för de äldre tenderar att vara mer modest, vilket kanske skulle tala för att man istället för en konstant lönetillväxt borde anta en konkav löneprofil. Transparens i antagandena har dock bedömts som viktigare. Notera att jämförelsen har som syfte att åskådliggöra systemjämförelser och jämförelser över tid, snarare än att visa på helt realistiska premieutfall. Beräkningarna utförs vid olika åldrar och vid två olika beräkningsår (2011 och 2021) för att följa hur ålder och olika övergångsregler påverkar utfallet. Övriga antaganden för beräkningarna är att inträdet i arbetslivet antas ske vid 25 års ålder och att förväntad tidpunkt för pensionering är vid 65 års ålder. I fallen nedan modereras dock dessa antaganden för att åskådliggöra effekter av extra löneökningar, tidig pensionering, och olika tjänstetid. 71

71 Tjänstepensionspremier och den anställdas ålder Tabell 12 visar totalpremien som andel av lön för olika åldrar, lönenivåer och år för privatanställda tjänstemän (ITP), kommunal och landstingsanställda (KAP-KL) och statligt anställda (PA 03). I nedanstående exempel har alla arbetstagare inom de olika sektorerna haft en identisk lön vid 65-årsdagen (7, 9 eller 11 IBB) och samma nominella löneökningstakt (4 procent). Man kan notera att det finns klara premieskillnader i förväntad riktning sett över ålder såväl som sett till lön i samtliga sektorer. Exempelvis visar beräkningarna för ITP år 2011 att typfallet lön1 har en premie på 4,5 procent vid 30 års ålder och 8,7 procent vid 60 års ålder. För lön3 är motsvarande premie 5,4 procent respektive 28,9 procent. Det avgiftsbestämda avtalet ITP1, vilket gäller för födda 1979 och senare, resulterar i lägre premier. Mellan 2011 och 2021 faller premien från 5,1 procent till 4,5 procent för en 40-åring med lön2 och från 8,2 till 7,7 procent för en 40-åring med lön3. 72

72 Källa: Alecta, KPA och SPV. Anm. I premien för ITP ingår ålderspension (ÅP), familjepension (FP), ITPK och ITP1. Beräkningen inkluderar premiemaximering och lönekapning. I premien för KAP-KL räknas in avgiftsbaserad ålderspension (AÅP), förmånsbestämd ålderspension (FÅP) och löpande värdesäkring av pensionsrätt från tiden före 1998 (IPR9712). I premien för PA 03 ingår individuell ålderspension (IÅP), Kåpan och förmånsbestämd ålderspension (ÅPE). IBB år 2011 är kronor. IBB år 2021 är kronor. En jämförelse med riktiga premieutfall inom ITP under 2011 för personer i de angivna åldrarna och lön görs i Figur

73 Lön1, född 1971 Lön2, född 1971 Lön3, född 1971 Lön1, född 1961 Lön2, född 1961 Lön3, född 1961 Lön1, född 1951 Lön2, född 1951 Lön3, född 1951 Lön1, född 1948 Lön2, född 1948 Lön3, född 1948 ÅP typfall ÅP bestånd Källa: ISF, Daniel Hallberg, Diagram 17 visar att den beräknade premien för den förmånsbestämda ålderpensionen (ÅP) i de flesta fall stämmer ganska väl med den verkliga genomsnittliga verkliga ÅP-premien. 44 Det finns dock två undantag, vilket avser födelseår 1948 (63 år gammal 2011), lön2 och lön3 (slutlön 9 IBB respektive 11 IBB). Med givna antaganden blir den framräknade premien betydligt högre än den faktiska genomsnittliga premien i 2011 års bestånd vid samma löner. Detta beror förmodligen på att beräkningsmodellen fördelar löneökningarna något felaktigt över tiden genom att anta en konstant löneökningstakt. För verkliga personer har nog löneökningstakten varit högre i början än i slutet av arbetslivet, vilket leder till en jämnare kostnadsfördelning över tiden. De premier som redovisas avseende födelseår 1951 (60 år 2011) för lön2 och lön3 stämmer faktiskt betydligt bättre även för födelseår 1948, än de värden som redovisas med modellens antaganden för födelseår De sista årens utveckling efter 60 års ålder är alltså överskattade med 44 Genomsnittet för den verkliga ÅP-premien bygger på genomsnittet för löneintervall om kronor. 74

74 modellens antaganden Av detta skäl redovisas inte resultaten utifrån premierna för äldre än 60 års ålder i texten. Inom KAP-KL finns också klara skillnader i premien över ålder såväl som lön. Premien är i allmänhet något lägre i KAP-KL jämfört med ITP, speciellt för typfallet lön1. Delvis beror detta på att en större del av KAP-KL-kollektivet har avgiftsbaserade pensioner, men även att pensionsunderlaget grundas på en längre period av tidigare löner. Över tid, alltså fram till 2021, kan man konstatera att premierna blir något lägre för de flesta fall. Detta är förväntat, eftersom inslaget av avgiftsbestämda pensioner ökar. Undantag finns dock för 40-åringar och 50-åringar med lön3, vilka får en något högre premie 2021 jämfört med Anledningen till detta är att dessa grupper har en större pensionsrätt från tiden före 1998 under 2011 jämfört med 2021, och därmed högre kostnad för löpande värdesäkring av förmånerna intjänade före 1998 (IPR9712). Premierna för deras förmånsbestämda ålderspension (FÅP) är dock jämförelsevis högre om tio år mot i dag, vilket alltså överträffar minskningen i IPR9712. Även inom statlig sektor kan man konstatera att premierna är ålders- och löneberoende på samma sätt som i de andra avtalen. Exempelvis visar beräkningarna för år 2011 att för typfallet lön1 är PA 03-premien 4,5 procent vid 30 års ålder och 8,6 procent vid 60 års ålder. För lön3 är motsvarande premie 4,5 procent respektive 21,5 procent. Man kan konstatera att premienivåerna inom staten för typfallen med lägst lön (lön1) är ganska lika de inom ITP-området, medan premienivåerna för lön2 och lön3 ligger något under motsvarande typfall inom ITP. Man kan vidare notera att premierna för de äldre inom statlig sektor ökar något över tid för dem med de två högsta lönerna (lön2 och lön3). För typfallet lön1 reduceras premierna något över tiden sett. En förklaring till premieökningen inom staten är det relativt sena införandet av fribrevstekniken för premieberäkningen år 2003 i och med övergången till avtalet PA 03. Fribrevstekniken innebär att premien vid varje beräkningstidpunkt fastställs för att finansiera förmånsskillnaden mellan pensionsbeloppet enligt avtal och hit- 45 Samma intryck fås genom att jämföra ITP-beståndet och typfallsberäkning av familjepensionspremien inom ITP. 46 Det har inte varit möjligt att erhålla jämförbar beståndsstatistik på riktiga premieutfall för KAP-KL och PA 03. Det går därmed inte säga hur väl typfallsberäkningarna stämmer med riktiga premieutfall på dessa områden. 75

75 intills intjänad pensionsrätt (fribrevet). 47 I det gamla avtalet PA-91 beräknades premien utifrån att förmånen var en linjärt intjänad livränteförmån. Detta innebar att livräntan vid varje premiebetalning måste vara finansierad fullt ut och att betalningen inte kunde slås ut på återstående tid fram till pension. Anledningen till att premierna blir något högre 2021 jämfört med 2011 är att fribrevstekniken i det konstruerade exemplet ger lägre intjänandekurva i unga år jämfört med ett linjärt beräknat intjänande. Detta innebär att det i det aktuella fallet finns mer förmånsrätt kvar att finansiera för födda 1961 år 2021 än för födda 1951 år Inom ITP finns inte denna effekt, eftersom premieberäkningen har utgått från fribrevstekniken långt tidigare än inom staten Tjänstepensionspremier och extra löneökningar Effekten på premien av samma nominella löneökning studeras på följande sätt. I exemplet antar vi att alla typfallsindivider det sista året innan premieberäkningen (2010 eller 2020) får en extra löneökning på antingen kronor i månaden eller kronor i månaden (cirka kronor eller cirka kronor i månaden år ) men i övrigt är identiska med typfallen i föregående avsnitt. I den övre halvan av tabell 13 visas förändringen i totalpremien inom ITP vid en löneökning på kronor per månad, som andel av lön. Den nedre visar premieförändringen vid en löneökning på kronor per månad. Som man kan förvänta får en löneökning störst effekt på premien ju färre år som återstår till ordinarie pensionsålder. Med fler år kvar kan premieökningen till följd av den höjda lönen betalas under många år. Är det däremot relativt få år kvar till pension får samma löneökning en större effekt på pensionspremien, eftersom ökningen av förmånen ska betalas under en kortare tid. Exempelvis stiger 2011 års premie med 4,4 procent 47 Genom fribrevstekniken fastställs premien så att den är konstant fram till pensionsåldern, om inget förändras. Vid en förändring såsom ändrat pensionsunderlag, ändrad indexering av fribrev m.m. görs proceduren om utifrån det nya pensionsbeloppet och/eller det nya fribrevet, som då ofta ökat (åtminstone nominellt). Den premie som beräknas bygger sedan upp fribrevet. 48 En annan orsak är att man inom PA 03 använder kohortspecifika livslängdsantaganden, vilket innebär att premierna blir högre för yngre kohorter än för äldre, allt annat lika. Inom ITP används inte generationsberoende livslängdsantaganden. 49 Uttryckt i löpande IBB motsvarar löneökningarna ca 0,23 IBB respektive ca 0,46 IBB på årsbasis. Den extra löneökningen är alltså utöver antagen individuell lönetillväxt. 50 Notera att beräkningen av förmånsgrunden för kommunal och landstingssektorn är något förenklad i typfallen. Den beräknas som genomsnittet av de fem föregående årens löner. 76

76 (från 21,8 procent till 26,2 procent) för en 60-åring med lön2 vid ett lönepåslag med kronor per månad. För en 50-åring med samma löneprofil (lön2) stiger 2011 års premie med 1,6 procentenheter (från 7,8 procent till 9,4 procent). Man kan vidare notera att premieökningen är större ju större löneökningen är. För de äldsta kan man notera att premien kan bli betydande i dessa beräkningar. Man kan konstatera att löneförändringarna slår nästan exakt likadant år I andra fall förändras premien som andel av lön inte alls till följd av en löneökning. Förklaringen är då att typfallet enbart har lön under taket och därtill har avgiftsbestämd pension genom ITP1 (så är t.ex. fallet för en 30-åring år 2011). Man kan dock notera att premien som andel av lönen kan stiga även för individer som enbart har avgiftsbestämd pension, om man har lönedelar över taket. Exempelvis får en 30-åring som har lön3 en ökad premie år 2011 till följd av löneökning. I just detta fall är premieökningen dock inte så stor (ökar från 5,4 procent till 6,1 procent). Anm.: Löneökningen sker året innan premieberäkningen. *) Slutlönen anges före den extra löneökningen. 77

77 Utifrån samma exercis för KAP-KL kan man notera vissa intressanta avvikelser jämfört med exemplet från ITP. För det första är premieförändringarna till följd av en löneökning mindre i KAP-KL. Detta beror på att samma löneökning i KAP-KL får ett mindre genomslag eftersom underlaget beräknas utifrån ett genomsnitt av flera tidigare löner, medan det normalt är den sista lönen som bestämmer underlaget i ITP. Det beror även på att förmånsnivån är något högre inom ITP2. För det andra resulterar faktisk en löneökning för äldre med låg inkomst (lön1) i en något minskad totalpremie som andel av lön. Förklaringen till detta är att denna grupp endast har avgiftsbestämd ålderspension (som alltid är 4,5 procent av lönen) samt att de har en tidigare intjänad pensionsrätt från tiden före 1998 som inte påverkas i kronor av att lönen ökar, eftersom den pensionsrätten ju redan är fastställd. I totalpremien räknas in värdesäkringskostnaden för pensionsrätt från tiden före 1998 (IPR9712). Som andel av den högre lönen faller därför totalpremien för dessa personer. Anm.: Anm. Löneökningen sker året innan premieberäkningen. * Slutlönen anges före den extra löneökningen. 78

78 När det gäller PA 03 kan man notera att på samma sätt som för KAP- KL är premien mer okänslig för löneökningar jämfört med ITP. Även inom staten beräknas pensionsunderlaget utifrån ett genomsnitt av flera tidigare löner. Det är speciellt de äldsta och de mest välbetalda som erhåller en ökad premie. Gemensamt för samtliga sektorer är att störst premieökning (i procentenheter) till följd av en löneökning finns för mellaninkomstgruppen (lön2). Denna grupp passerar taket vid ungefär 50 års ålder, i avsaknad av den extra löneökningen. Uppenbarligen betyder de ytterligare förmånerna till följd av löneökningen mer för deras premie än samma löneökning betyder för höginkomstgruppen (lön3). Anm.: Löneökningen sker året innan premieberäkningen. * Slutlönen anges före den extra löneökningen. 79

79 11.4 Tjänstetidens betydelse för tjänstepensionspremier Vid nyanställningar kan lönekostnaderna för en äldre person variera beroende på tidigare tjänstetid som ska ligga till grund för förmånen och därmed premien. Man kan förvänta sig att ju högre tjänstetidsfaktorn är desto högre blir den förmån som finansieras, och därmed stiger vanligtvis premien. För att avgöra hur tjänstetid påverkar pensionspremien inom de olika sektorerna har två alternativa typfallsindivider analyserats med olika historik, antingen med 0 år eller också 10 år av tidigare pensionsrätt (som ska samordnas). I övrigt antas samma nominella lönetillväxt m.m. som ovan. Resultaten presenteras i tabell 16, som visar effekten under 2011 av olika tjänstetid för en 60-åring eller en 55-åring i respektive avtal. Källa: Alecta, KPA och SPV. Resultaten visar att premien varierar med tidigare tjänstetid, dock främst för lön2 och lön3 men effekterna är marginella för lön1. Det är förväntat eftersom premien är känsligare för löner över taket i allmänhet. Man kan också notera att skillnaderna till följd av tjänstetid är större för den som är närmare pensionsåldern. Förklaringen är att tiden som återstår för att finansiera förmånen är kortare. Det finns dock en intressant skillnad mellan sektorerna. I två av sektorerna, ITP och KAP-KL, är premierna märkbart lägre för dem med kortare tjänstetid. För PA 03 pekar dock resultaten i motsatt riktning. Det är något dyrare (ur premiehänseende) för en statlig arbetsgivare att nyanställa en 60-åring från annan sektor jämfört med att välja en 60-åring som har befunnit sig i statlig tjänst under 80

80 10 år dessförinnan. Man kan dock notera att skillnaderna är ganska små. Det kan finnas flera förklaringar till det omvända resultatet för staten. De som har 10 års tjänstetid omfattas exempelvis av fribrev utifrån regler som gällde i det gamla avtalet PA-91. En annan förklaring är den årliga indexering av fribrevet som sker gentemot prisbasbeloppet. Inom staten bekostas indexeringen endera genom försäkringsrörelsens överskott och/eller genom den kollektiva värdesäkringspremien, vilket inte ingår i räkneexemplet. Inom KAP-KL bekostar varje arbetsgivare själv indexeringarna. Indexeringskostnaden ingår således i redovisad premie. Inom ITP bekostas värdesäkring kollektivt och ingår alltså inte i beräknad premie. 51 En annan förklaring är att pensionsunderlaget är något lägre i fallet med 10 års tjänstetid (det grundas på fem års löneunderlag) jämfört med 0 års tjänstetid (underlaget är bara ett år). Förmånen, och premien, blir därmed något lägre Regler kring förtida avgång via tjänstepension 12.1 Den statliga sektorn Tidig pensionsavgång kan lösas på olika sätt. För det första kan det ske genom pensionering genom ett reguljärt uttag av pension. För det andra medger avtalet för statligt anställda rätt för arbetsgivaren att när särskilda skäl föreligger gå med på förmånligare villkor än vad som framgår av standardavtalet. För det tredje kan den äldre beviljas pensionsersättning om det råder övertalighet. Pensionsersättningen regleras i ett separat avtal (Trygghetsavtalet) Reguljär förtida pensionsavgång Förtida pensionering kan göras genom reguljära förtida uttag av pensionen. Individen kan göra ett förtida uttag av den förmånsbestämda delen och av den avgiftsbestämda delen i PA 03 från dagen 51 Det är dock inte alltid värdesäkring görs. Huruvida värdesäkring ska göras beslutas årligen av Alectas styrelse. 52 Samma effekt på pensionsunderlaget finns inom KAP-KL eftersom det också grundas på femårsgenomsnitt av lönen. I detta fall slår det dock inte igenom på premieskillnaden, utom ett fall (en 55-åring med lön2). Här verkar dock det faktum att lönen för denna typindivid precis kommer över 7,5 IBB vara den avgörande förklaringen till att premieskillnaden går åt fel håll. 81

81 efter avgångsdagens, dock tidigast från 61 års ålder. Vid förtida uttag bestäms den avgiftsbestämda delarna av mängden inbetalda premier (inklusive slutbetalning i vissa fall) med tillhörande avkastning. Den förmånsbestämda ålderspensionen omräknas aktuariellt med tillämpning av SPV:s försäkringstekniska riktlinjer. Även vid senarelagt uttag omräknas den förmånsbestämda pensionen aktuariellt enligt SPV:s försäkringstekniska riktlinjer. Reglerna säger att individen kan välja mellan att ta ut pensionen antingen som en temporär pension fram till 65 års ålder eller som en livslång annuitet. Det innebär i princip att en temporär pension eller en livslång pension ska beräknas utifrån den pensionsförmögenhet som individen skulle ha haft vid 65 års ålder, om denna arbetat fram till dess. Hur mycket av intjänad pensionsrätt som kan utbetalas som temporär pension beskrivs i 12 och 21 i PA 03. Man kan konstatera att begränsningen är samma som begränsningsregeln i skattelagstiftningen, 28 kap Inkomstskattelag (1999:1229) Notera att begränsningsregeln inkluderar såväl de förmåns- som avgiftsbestämda delarna. Slutbetalningspremien vid avgång i pensioneringssyfte ingår i de kollektiva premierna och betalas inte av den enskilde arbetsgivaren inom staten Specialavtal En arbetsgivare kan bevilja en anställd förmånligare pensionsvillkor än vad som framgår av pensionsavtalet. Avtalen för statligt anställda medger rätt för arbetsgivaren när särskilda skäl föreligger att gå med på förmånligare villkor än vad som framgår av standardavtalet (se PA 03 33). Liknande formuleringar finns i tjänstepensionsavtalet för kommunal- och landstingsanställda. Den anställde och arbetsgivaren kan alltså teckna specialavtal vid sidan av de reguljära reglerna. Man kan t.ex. avtala om mer förmånliga ersättningsnivåer och/eller en annan pensionsålder. Dessa specialavtal finansieras vanligtvis inom ramen för det reguljära avtalet genom att mellanskillnaden betalas in som en engångspremie av arbetsgivaren. Exakt hur ett specialavtal är upplagt kan variera. 82

82 Ersättningssystem vid arbetsbrist Vid sidan av ålderspension finns arrangemang tänkta som ersättningssystem om en äldre anställd blir friställd p.g.a. arbetsbrist. Wadensjö och Sjögren (2000) pekar på förekomsten av pensionsersättningar fram till ordinarie pension som statsanställda har via det s.k. Trygghetsavtalet. 53 Den äldre har under vissa förutsättningar rätt till pensionsersättning. Kravet är att den anställde är minst 61 år och hotas av friställning p.g.a. att det råder övertalighet. 54 Pensionsersättning kan beviljas även om den äldre inte hotas friställning p.g.a. övertalighet. Kravet är då att en annan person som är uppsägningshotad p.g.a. arbetsbrist får behålla sin anställning. 55 Nivån på pensionsersättningen beräknas enligt 20 i PA-03 (se Trygghetsavtalet 16) till 101 procent upp till 1 IBB, 65 procent mellan 1 och 20 IBB och 32,5 procent mellan 20 och 30 IBB, allt som andel av pensionsunderlaget, multiplicerat med tjänstetidsfaktorn. Arbetsgivaren står för hela kostnaden av själva pensionsersättningen. Vid avgång med pensionsersättning sker slutbetalningarna av såväl avgiftsbestämd som förmånsbestämd pensionsrätt med kollektiva premier och belastar inte den enskilde arbetsgivaren. Om det finns särskilda skäl kan dessutom s.k. särskild pensionsersättning betalas ut om den uppsagde var 55 år eller äldre vid entledigandet. För att det ska vara aktuellt ska den uppsagde statstjänstemannen vara utförsäkrad från a-kassa och alla möjligheter att få ett nytt arbete anses vara uttömda. En förutsättning för att en person ska bli beviljad särskild pensionsersättning är att vederbörande har fyllt 61 år. Det är TA-nämnden som prövar om särskilda skäl råder. Det finns även möjlighet att ansöka om särskild pensionsersättning på grund av synnerliga skäl. Vid bedömningen gäller inte reglerna om ålder eller a-kassa som ovan. Ersättningen kan då utgå tidigare är 61 års ålder men det är väldigt ovanligt. 56 För särskild pensionsersättning betalar arbetsgivaren en engångspremie till SPV. Även vid avgång med särskild pensionsersättning 53 ESS (2006) uppskattar kostnaden för pensionsersättningar via trygghetsavtalet till 1,7 miljarder kronor årligen under ESS (2006) drar slutsatsen är att kostnaden för befintliga utbetalningar av pensionsersättningar kommer att bestå under lång tid framöver, även om nybeviljningen minskar. 54 Före den 1 januari 2008 gällde 60 år som tidigaste ålder. Se Förhandlingsprotokoll Ändringar i Trygghetsavtalet (TA). 55 Ansökan görs hos SPV. Det är arbetsgivarens ansvar att ansöka om arbetstagaren vill ha pensionsersättning direkt efter uppsägningstidens slut. Därefter kan arbetstagaren själv ansöka när hon eller han själv vill. 56 Avgång p.g.a. arbetsbrist i åldern kan ge framtida rätt till särskild pensionsersättning i åldrarna

83 sker slutbetalningarna både för avgiftsbestämd och för förmånsbestämd del via kollektiva premier och belastar inte den enskilde arbetsgivaren Kommunal- och landstingssektorn Avgång på eget initiativ Från det att arbetstagaren har fyllt 61 år kan han/hon avgå med helt eller partiellt (vid omreglerad anställning till lägre sysselsättningsgrad) uttag av den förmånsbestämda ålderspensionen. Individen har i dessa fall rätt att få tillgodoräkna sig den återstående tiden fram till 65 års ålder. I praktiken innebär det att arbetsgivaren belastas med pensionskostnad momentant genom en uppräkning av pensionsskulden alternativt en engångspremie om försäkringslösning tillämpas. Pensionskostnaden består då av den pensionskostnad som skulle ha fördelats över de återstående åren fram till 65 år i det fall arbetstagaren hade varit kvar i anställningen med oförändrad sysselsättningsgrad. Vid förtida uttag av den förmånsbestämda ålderspensionen minskas denna med 0,4 procent för varje kalendermånad den tas ut tidigare. För den avgiftsbestämda ålderspensionen vänder sig arbetstagaren till den pensionsförvaltare han/hon har valt. Uttag av den avgiftsbestämda ålderspensionen kan ske tidigast från 55 års ålder och normalt under en begränsad tid om fem år. Den intjänade pensionsrätten från kan tas ut tidigast från 61 års ålder och även till viss del temporärt fram till 65 års ålder. Begränsningar om högsta pensionsnivåer gäller i nivåer med inkomstskattelagen. Partiellt uttag kan göras vid omreglerad anställning till lägre sysselsättningsgrad Räddningstjänsten För arbetstagare inom räddningstjänsten finns bestämmelser om särskild avtalspension. Det är krav att individen har tillhört utryckningsstyrkan samt har uppnått 58 år. Dessutom krävs anställning inom räddningstjänsten under minst 30 år, varav 25 av dessa ska ha varit inom utryckningsstyrkan. Pensionen beräknas på ett genomsnitt av senaste årens pensionsunderlag. Förmånen är 73,5 procent av pensionsunderlag upp till 7,5 IBB. För del av pensionsunderlag 84

84 som ligger ovanför 7,5 IBB men under 20 IBB är pensionsförmånen mellan 62,50 procent och 55 procent beroende på födelseår mellan och senare. För del av pensionsunderlag som ligger mellan IBB är förmånen mellan 31,25 procent och 27,50 % för motsvarande födelseår Särskild avtalspension Enligt KAP-KL kan enskild överenskommelse träffas om särskild avtalspension ( 31 32). Den kan vara hel eller partiell. KAP-KL ger utrymme för varje överenskommelse att fastställa utbetalningstider och pensionsnivåer. En individ som avgår med särskild avtalspension får tillgodoräkna sig återstående tid fram till 65 år som pensionsgrundande för den förmånsbestämda ålderspensionen Omställningsavtal Det nya omställningsavtalet KOM-KL gäller fr.o.m. den 1 januari Syftet är att med aktivt omställningsarbete stödja och hjälpa en arbetstagare till nytt arbete genom att komplettera den allmänna arbetsmarknadspolitikens omställningsinsatser. Avtalet ger arbetstagaren en ekonomisk trygghet i omställningen. Enligt avtalet ges äldre arbetstagare rätt till s.k. särskild ersättning då han eller hon blir uppsagd p.g.a. arbetsbrist och har fyllt 61 år vid tidpunkten för uppsägningen. Förutsättningen är att man haft tillsvidareanställning med minst 40 procents sysselsättningsgrad hos kommunal arbetsgivare sedan minst 10 år. Sådan rätt gäller då arbetstagaren inte längre har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och då väljer att inte stå till arbetsmarknadens förfogande. Rätten gäller till och med kalendermånaden innan arbetstagaren fyller 65 år. Ersättningen innebär ett fast belopp per månad som motsvarar 60 procent av arbetstagarens genomsnittliga lön 12 månader före uppsägningen. Ersättningen ska samordnas med eventuell förvärvs- 57 Fram till dess gäller omställningsavtalet AGF-KL. Genom AGF-KL finns möjlighet att få s.k. periodisk avgångsersättning. Den anställde behöver inte stå till arbetsmarknadens förfogande om denne har fyllt 60 år vid avgången. Den periodiska ersättningen betalas som längst till och med att den anställde tar ut den egna ålderspensionen, får ny tillsvidare anställningen med pensionsrätt eller får sjukersättning från avtalsgruppsjukförsäkring. 85

85 inkomst under tiden då särskild ersättning utgår. Särskild ersättning finansieras av respektive arbetsgivare. Utbetalningstiden för särskild ersättning borde maximalt bli cirka 1,5 år. För det första har en arbetstagare som fyllt 61 år vid uppsägningen och varit anställd minst 10 år en uppsägningstid på 12 månader. För det andra följer tid med dagpenning enligt arbetslöshetsförsäkringen, vilken räcker cirka 1,5 år. Först därefter kan det bli aktuellt att betala ut den särskilda ersättningen. Pensionspremie för tjänstepensionen betalas endast under anställningstiden (dvs. under uppsägningstiden på 12 månader) Privatanställda tjänstemän Arbetsgivaren och den anställda kan avtala om förtida pensionering. Den individuella premien som arbetsgivaren betalar för den anställda kan variera beroende på hur ett sådant avtal är konstruerat. För det första kan en förtida pensionering vara en del av ett långsiktigt avtal, d.v.s. planerad förtida pensionering. Individen har då en lägre avtalad pensionsålder. Eftersom avtalet då kan vara slutet flera år i förväg innan den förtida avgången görs, blir vanligtvis premien som ska bekosta detta utspridd över en längre period och därmed lägre per år. ITP-planen anger i detta fall ganska exakta regler för förmånens storlek etc. Vid avtalad pensionsålder lägre än 65 år, dock tidigast fr.o.m. 55 år, är ålderpensionens storlek 65 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 IBB och i övrigt samma som vid pensionsålder 65 år. Vid förtida (och uppskjutet) uttag omräknas ålderspensionen med tillämpning av Alectas försäkringstekniska antaganden. 58 För det andra kan en förtida avgång med tjänstepension i ITP ske genom s.k. avgångspension, alltså ett individuellt avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Avgångspension är inte reglerat i ITP-avtalet. Denna lösning skulle kunna användas om den förtida pensioneringen är mer oväntad och sker på grund av övertalighet, kompetensväxling, etc. Ersättningsnivåerna är inte bestämda på förhand utan kan variera från fall till fall. Begränsningar om högsta pensionsnivåer gäller i nivåer med kompletteringsregeln i Inkomstskattelagen. För avgångspensionen tillämpas kompletteringsregeln för anställda med minst tre år kvar till ordinarie pensionsålder 58 Förmånen minskas med cirka 0,5 procentenheter per förtida uttagen månad. Förmånen ökas med 0,6 procentenheter per senarelagd uttagen månad (källa: Alecta). 86

86 (65 år). Den högsta pensionsnivå man erbjuder anställda med mindre än tre år kvar till ordinarie pensionsålder (65 år) är 65 procent av lönedelar upp till 20 IBB och 32,5 procent av lönedelar mellan 20 IBB och 30 PBB. Hur kostsamt avgångspensionen blir för arbetsgivaren beror hur avtalet ser ut i detalj och vid vilken ålder som avgången sker. Notera att det inte finns något i kollektivavtalet om ITP som reglerar avgångspensioner. Detta är en tjänst som t.ex. Alecta erbjuder. I produkten från Alecta om erbjudande om avgångspension finns möjligheten för arbetsgivaren att slippa en del av kostnaden genom s.k. kollektiv slutbetalning. Det betyder att slutbetalningen av premien, dvs. den del av förmånen som inte är slutbetald vid pensioneringstillfället, sprids över hela arbetsgivarkollektivet inom ITP om avgångsåldern är 62 år eller äldre. Detta gör att arbetsgivaren inte behöver stå för en del av kostnaden för avgångspension. Är avgångsåldern yngre än 62 år, svarar däremot arbetsgivaren själv för slutbetalningen av premien. Slutbetalningen, dvs. betalningen av återstående premier, gör att den anställda får samma pension efter 65 års ålder som om han eller hon hade arbetat fram till 65 års ålder. Notera att kollektiv slutbetalning är en rättighet enligt ITP2 för individer som väljer att pensionera sig från och med 62 års ålder, och är inte specifikt kopplat till avgångspensionslösningen som beskrivs ovan. 59 Själva pensionen fram till 65 års ålder står arbetsgivaren för. Det vanliga är att arbetsgivaren betalar en engångspremie till försäkringsgivaren som täcker pensionen mellan pensionstidpunkten och 65 års ålder. På det sättet får man möjlighet till att göra avdrag på skatten. Notera att om avgång sker innan pensionsålder och någon kollektiv slutbetalning av premien inte sker, så reduceras förmånen även om full tjänstetidsfaktor uppnåtts. Privata tjänstemän har inom ramen för SAF-PTK-avtalet det s.k. Trygghetsrådet som hjälper till vid arbetsbrist. Detta omställningsavtal är inte lika fördelaktiga som de på statliga sidan och kommunal och landstingssidan. Den som är mellan 60 och 65 år ersätts med 70 procent av tidigare lön under 6 månader och 50 procent under 12 månader. Man ska samtidigt ha ersättning från a kassa, och ersättningsnivåerna är inklusive inkomsten från a-kassa. 59 För att få kollektiv slutbetalning enligt ITP2-avtalet ska den försäkrade själv intyga att denna avser sluta arbeta, eller avser arbeta mindre än 8 timmar/vecka. Huruvida detta kontrolleras är osäkert (Källa: Alecta). 87

87 12.4 Privatanställda arbetare Privatanställda arbetare har vid friställning från sitt arbete rätt till avgångsbidrag genom AGB-försäkringen (Avgångsbidrag). Ersättningen beror på ålder och betalas som ett engångsbelopp då anställningen upphör. Rätt till AGB upphör månaden före man fyller 65 år. 13 Arbetsgivarens kostnader vid olika typer av förtida avgång För att beräkna kostnaden av förtida avgång inom respektive område har pensionskostnaden (premiekostnaden och eventuell slutbetalning) beräknats. Analysen fokuserar på sektorerna för privatanställda tjänstemän och statligt anställda. För ITP-området antas att den äldre anställde erbjuds avgångspension. I staten antas att individen får pensionsersättning. En arbetsgivare inom ITP-området kan mer eller mindre fritt välja avgångspensionslösningen när det föreligger arbetsbrist, kompetensväxling, etc. En statlig arbetsgivare har inte samma fria val att erbjuda pensionsersättning för sina anställda. I denna kalkyl antas att kriterierna för pensionsersättningen är uppfyllda, dvs. att det råder arbetsbrist och att individen därmed har rätt till förmånen. Som nämndes tidigare kan den äldre anställde även beviljas pensionsersättning om en yngre medarbetare är uppsägningshotad. Då kan den äldre avgå med pensionsersättning, mot att den yngre får behålla sin anställning. Det sistnämnda fallet innebär dock att man i strikt mening bör ta hänsyn till lönekostnaderna för den yngre personen. Vi har valt att här enbart fokusera på den första situationen Typfallsberäkningar avgångspension för privatanställda tjänstemän Inom ITP-området har engångskostnaden av avgångspensionen och i förekommande fall slutbetalning beräknats. Båda redovisas som en engångspremie. Är slutbetalningen kollektivt slutbetald redovisas den inte eftersom den då inte faller på den enskilde arbetsgivaren. Så är fallet om avgångspensionen tilldelas från 62 års ålder eller senare. 88

88 Som tidigare nämnts finns inga generella regler för hur stor avgångspensionen ska vara. Här har beräkningen av engångspremien för avgångspension gjorts utifrån maxnivåerna för avdragsrätt enligt Alectas regler för avgångspension. 60 Vad är då arbetsgivarens ekonomiska incitament att erbjuda avgångspension till en äldre medarbetare, enbart utifrån kostnad? Det går utifrån typfallsberäkningarna att göra en uppskattning av dessa kostnader. I beräkningen ingår hela kostnaden fram till ordinarie pensionsålder (65 år), inklusive arbetsgivaravgift, särskild löneskatt, premiekostnad och eventuell slutbetalning. I beräkningen antas vidare att lönen är konstant från respektive avgångsålder och fram till 65 års ålder. För att undvika en överskattning av lönekostnaderna i dessa beräkningar antas att tjänstepensionspremien för födda 1951 (60 år gamla under ) gäller för samtliga åldrar. Tabell 17 visar denna uppskattning för typfallen inom området för privatanställda tjänstemän för olika avgångsåldrar och lönenivåer år 2011 (med samma beteckningar som tidigare). 60 Dessa följer i stort sett kompletteringsregeln i Inkomstskattelagen Således har exempelvis en typfallsindivid med lön2 som erbjuds avgångspension vid 61 års ålder en ersättningskvot på 77,1 procent fram till ordinarie pensionsålder (65 år), medan ersättningskvoten är 65 procent om avgångspensionen erbjuds vid års ålder. 61 För typfallen lön1, lön2 och lön3 är premierna alltså 8.7 procent, 21.8 procent respektive 28.9 procent. 62 Som nämndes ovan pekade en jämförelse med riktiga premieutfall inom ITP på att premien för födda 1948 (63 år gamla under 2011) var överskattad i typfallsberäkningarna. 89

89 Anm. Totalkostnad för avgångspension är summan av engångspremien för avgångspensionen, ev. engångspremie för slutbetalningen, båda inklusive särskild löneskatt på pensionsavsättningar och pensionsutbetalningar (SLP, 24,26 procent). Total lönekostnad är lön vid avgång, lagstadgad löneavgift (31,42 procent), tjänstepensionspremie inklusive särskild löneskatt på premien, alltihop multiplicerat med antalet kvarvarande år fram till 65 års ålder. * Pensionspremien som används i lönekostnadsberäkningen är den som gäller för födelsekohort 1951 (60 år gammal 2011). ** Pensionspremien (P) som används i lönekostnadsberäkningen är den som gäller för födelsekohort 1951 (60 år gammal 2011) inom området för statligt anställda. Beräkningarna visar för det första på att kostnaden för avgångspension alltid är lägre än lönekostnaden. Det är rimligt eftersom pensionen är lägre än lön och skatten är lägre på pensionsutbetal- 90

90 ningar än på löneutbetalningar. För det andra finns det tydliga kostnadseffekter när löntagaren avgår vid 62 år eller senare, jämfört med avgångsåldern 61 år. Se diagram 18 som visar avgångspensionskostnaden som andel av kostnaden för fortsatt anställning vid olika avgångsåldrar. Källa: Egna beräkningar. För t.ex. typfallet lön2 faller avgångspensionskostnaden som andel av lönekostnad från 77 procent till 49 procent. Kostnaden för avgångspension blir således mycket lägre i förhållande till lönekostnaden när arbetstagaren är 62 år eller äldre. Allt annat lika innebär det att arbetsgivarens incitament att erbjuda avgångspension ökar rejält från och med 62 års ålder, om man enbart ser på kostnaden. Den viktigaste förklaringen är att arbetsgivaren slipper att stå för slutbetalningen av premien. En annan förklaring är att ersättningskvoten i själva pensionserbjudandet är lägre för avgångar fr.o.m. 62 års ålder. För det tredje kan man konstatera att den relativa skillnaden mellan lönekostnad och avgångspensionskostnad är något större för högavlönade jämfört med dem med lägre lön vid avgångsåldrar Förklaringen torde vara att anställningen fodrar en högre premiekostnad för högavlönade jämfört med lågavlönade. 91

91 13.2 Typfallsberäkningar pensionsersättning för anställda inom staten Inom det statliga området har kostnaden av pensionsersättning beräknats som en engångspremie för respektive avgångsålder mellan år. 63 Slutbetalningen är kollektivt finansierad och redovisas inte eftersom den inte faller på den enskilde arbetsgivaren. Beräkningen görs i övrigt på motsvarande sätt som för ITP-området: hela kostnaden fram till ordinarie pensionsålder (65 år) ingår, lönen antas vara konstant från respektive avgångsålder och fram till 65 års ålder och tjänstepensionspremien för födda 1951 (60 år gammal 2011) används för samtliga (återigen för att undvika en överskattning av lönekostnaden). 64 Resultatet presenteras i tabell 18. Även för staten visar beräkningarna att kostnaden för pensionsersättning alltid är lägre än lönekostnaden. Som andel av lönekostnaden pendlar pensionskostnaden mellan 48 procent och 57 procent beroende på ålder och lönenivå. Det finns i det statliga fallet ingen större skillnad mellan några speciella åldrar. Det ska man inte heller förvänta sig, eftersom slutbetalningen faller på kollektivet för samtliga avgångsåldrar. Intressant nog ligger kostnaden för pensionsersättning inom staten väldigt nära kostnaden för avgångspension inom ITP-området för de avgångsåldrar vid vilka arbetsgivaren slipper slutbetalningen (dvs. vid avgångsåldrar 62 år eller senare). Arbetsgivarens ekonomiska incitament att erbjuda avgång via pensionsersättning är således desamma inom staten som inom sektorn för privatanställda tjänstemän (vid avgångsåldrar 62 år eller senare). För en statlig arbetsgivare är kostnaden av en pensionsersättning ungefär hälften av kostnaden för fortsatt anställning. 63 Kostnadsskillnaden gentemot skuldföring på det sätt som sker i verkligheten är dock ytterst marginell. 64 Det sistnämna betyder att premien för typfallen lön1, lön2 och lön3 i denna beräkning alltså är 8.6 procent, 15.3 procent och 21.5 procent. 92

92 Anm.: Totalkostnad för pensionsersättning är engångspremien för pensionsersättningen, inklusive sär - skild löneskatt på pensionsavsättningar och pensionsutbetalningar (SLP, 24,26 procent). Notera att slutbetalningen sker kollektivt inom staten. * Total lönekostnad är lön vid avgång (W), lagstadgad löneavgift (31,42 procent), tjänstepensionspremie (P) inklusive särskild löneskatt på premien (24,26 procent), alltihop multiplicerat med antalet kvarvarande år fram till 65 års ålder (N), dvs. W*(1,3142+1,2426*P)*N. ** Pensionspremien (P) som används i lönekostnadsberäkningen är den som gäller för födelsekohort 1951 (60 år gammal 2011) inom området för statligt anställda. 93

93 Referenser Acemoglu, D. & Angrist, J. (2001) Consequences of employment potection? The case of the American with Disabilities Act. Journal of Political Economy, 109 (5), Behaghel L., Crépon, B. & Sédillot, B. (2005) The perverse effects of partial employment protection reform: Experience rating and French older workers. IZA Discussion Paper No Bennmarker, H, E Mellander, B Öckert (2009), Do regional payroll tax reductions boost employment? Labour Economics, Vol 16, Iss 5, pp Coile, C. & Levine, P. B. (2007) Labor market shocks and retirement: Do government programs matter? Journal of Public Economics, 91 (10), Dorn, D. & Sousa-Poza, A. (2005) Early retirement: Free choice or forced decision? CESIFO Working paper no Dorn, D. & Sousa-Poza, A. (2007) Voluntary and involuntary early retirement: An international analysis. IZA discussion paper no DS 2002:10, Riv hinder för äldre i arbetslivet. Eklöf M, and D Hallberg (2006), Estimating retirement behavior with special early retirement offers, WP 2006:13, Department of Economics, Uppsala university. Eklöf, M. & Hallberg, D. (2010), Do buy-outs of older workers matter? Estimating retirement behavior with special early retirement offers. International Journal of Manpower, 3 (31), ESS (2006), Tidiga pensionsavgångar från statliga myndigheter, ESS2006:1, Finansdepartementet. Fölster S, Larsson S m fl. (2001) Avtalspension dagens ättestupa, Handelns Utredningsinstitut Förhandlingsprotokoll Ändringar i Trygghetsavtalet (TA) Gruber, J. & Madrian, C. (1995) Health-insurance availability and the retirement decision. American Economic Review, 85 (4),

94 Hakola, T. & Uusitalo, R. (2005) Not so voluntary retirement decisions? Evidence from a pension reform. Journal of Public Economics, 89 (11 12), Hallberg D (2007), Äldres arbetsutbud och möjligheter till sysselsättning, en kunskapsöversikt, Ds 2007:21 Hallberg D (2011), Economic fluctuations and retirement of older employees, LABOUR: Review of Labour Economics and Industrial Relations, Vol. 25, Issue 3, pp Hallberg D, Delpensionsavtalet inom det statliga området Typfallsberäkninga av ekonomiska incitament för individen. Institutet för framtidsstudier Ilmakunnas, P., & Maliranta M. (2007) Aging, labor turnover and firm performance ETLA, The Research Institute of the Finnish Economy, Discussion papers No Johnson, R. W., Davidoff, A. J. & Perese, K. (2003) Health insurance costs and early retirement decisions. Industrial & Labor Relations Review, 56 (4), article 9. Kjellberg, A. (2010), Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility, Research Reports 2010:1. Klevmarken A. m.fl. (2002), Inkomst och förmögenhetsfördelning för dagens och morgondagens äldre SOU 2002:29 bilagedel B Klevmarken A (2010) Vem arbetar efter 65 års ålder?, SOU 2010:85 Korkeamäki O och R Uusitalo (2009), "Employment and wage effects of a payroll-tax cut evidence from a regional experiment," International Tax and Public Finance, Springer, vol. 16(6), pp Plá, M. C., Xanier R. & Silva, J. I. (2010) Wage effects and nonwage labour costs. IZA discussion paper no Sahlén M (2010) Miljonlotteri om avgångspensioner, Svenskt näringsliv Skirbekk, V. (2008) Age and productivity capacity: Descriptions, causes and policy options. Ageing Horizons, 8, SOU 2003:85, Översyn av försäkringsmodellen för de statliga avtalsförsäkringarna, Finansdepartementet. 95

95 SOU 2003:91, Äldrepolitik för framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning. SOU 2006:86, Mera försäkring och mera arbete. SOU 2008:105, Långtidsutredningen SOU 2010:85, Vem arbetar efter 65 års ålder? En statistisk analys. Rapport från Sociala rådet. Sjögren Lindquist G. och Wadensjö, E. (2005) Inte bara socialförsäkringar kompletterande ersättningar vid inkomstbortfall. Sweden, Ministry of Finance. Report to ESS 2005:2 Wadensjö, E. & G. Sjögren (2000) Arbetslinjen för äldre i praktiken, En studie för Riksdagens Revisorer. Stockholm, Sweden, Institutet för Social Forskning (SOFI). Wadensjö, E. & G. Lindqvist Sjögren (2009), Arbetsmarknaden för de äldre, Studier i finanspolitik 2009/7, rapport till Finanspolitiska rådet. Wadensjö, E. & G. Lindqvist Sjögren (2011)Avtalsbestämda ersättningar, andra kompletterande ersättningar och arbetsutbudet, Institutet för social forskning, ESO, 2011:4. 96

96 Bilaga 1 Sammanställning av regelverk 65 Avtalspension i den statliga sektorn Sedan 2003 finns pensionsavtalet PA 03 som ersatte PA-91 som hade gällt åren PA-91 omfattar personer födda 1942 eller tidigare medan PA 03 omfattar de födda 1943 och senare. Före 1991 omfattades de statligt anställda av 1974 (PA SPR). Pensionen var en bruttoförmån, vilket innebär att den samordnades med den allmänna pensionen. Officerare på reservstat, pensionerade officerare som avgick i pension före 2003 och pensionerade från civilt statlig anställning före 1992 omfattas av det gamla avtalet. Även personer som insjuknat under tiden då äldre avtal gällde och som senare inte återgått i förvärvsarbete omfattas av regelverket i då gällande avtal. PA 03 innehåller övergångsregler som gäller under lång tid för övergångsgenerationerna, dvs. personer födda Personer födda 1973 och senare omfattas inte av några övergångsregler. I både PA-91 och PA 03 finns möjlighet till förmånligare villkor än vad som framgår av avtalet om det finns särskilda skäl för det. Det är Arbetsgivarverket eller den myndighet som Arbetsgivarverket bestämmer, om inte annat föreskrivs av regeringen, som godkänner de eventuellt förmånligare villkoren. PA-91 Det statliga avtalet PA-91 omfattar de födda före 1943 och som har pensionsålder 65 år. Flygledare födda före 1948 omfattas också. Det innebär att de flesta som omfattas av PA-91 redan är pensionärer. Avtalet är nästan helt förmånsbestämt men det finns sedan 1991 en kompletterande del som är avgiftsbestämd (Kåpan tjänste). Det finns också möjlighet att på lokal nivå träffa kollektivavtal om extra premieinbetalningar till den kompletterande pensionen (Kåpan extra). 66 Den förmånsbestämda pensionsnivån baseras på pensionsunderlaget (PU) upp till 30 förhöjda inkomstbasbelopp. PU utgörs av genomsnittet av de föregående fem årens inkomst före pensionering. För hel pension krävs 30 års tjänstetid från och med 28 års ålder. Intjänande kan som längst pågå till 65 år. I den pensionsgrundande 65 Bygger på underlag från Marcela Cohen Birman, Inspektionen för socialförsäkringen. 66 Kåpan extra började troligen gälla från

97 tjänstetiden enligt PA-91 ingår tid som arbetstagare tillgodoräknats i tidigare anställning inom stat, kommun, landsting eller tjänstetid inom annan pensionsplan som gav rätt till pensionsförmån. Denna samordning upphörde 2003 när PA 03 började gälla. Personer som hade en statlig anställning före 2003 kan dock fortfarande tillgodoräkna sig tjänstetid i annan anställning. I PA-91 finns det ett krav på minst 20 procents tjänstgöring sedan 1 juli Innan dess var kravet 40 procent. För förmånstagare med mindre än 30 års tjänstetid minskas pensionsnivån proportionellt medan det inte sker någon uppräkning för de med 30 år eller mer i tjänstetid. Den normala pensionsåldern är 65 år men för vissa yrken finns en lägre pensionsålder vid 60 år. 67 För den kompletterande avgiftsbestämda delen av avtalspensionen som introducerades 1991, betalade arbetsgivaren en premie baserad på den utbetalda lönen. Avgiften har varierat över tid. Från 1991 till 1993 var premien 1,4 procent, 1994 sänktes den till 1,3 procent och 1995 höjdes den till 1,5 procent. I samband med övergången till PA 03 höjdes premien till 2 procent. Premierna placerades i en traditionell pensionsförsäkring i Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO) som numera heter Kåpan pensioner. I PA-91 kunde den avgiftsbestämda pensionen betalas ut temporärt och normalt gjordes det i fem år från 65 års ålder, men den kunde också betalas ut livsvarigt. Storleken på pensionsutbetalningen från den kompletterande avgiftsbestämda pensionen berodde både på hur stor avgift som sammanlagt hade betalats in och hur stor avkastningen hade varit. Den förmånsbestämda pensionen kunde bara betalas ut livsvarigt. Pensionen fr.o.m. 65 års ålder beräknades till 10 procent för delar av pensionsunderlaget under 7,5 förhöjda prisbasbelopp. För förmånstagare med pensionsunderlag över taket utbetalades 65 procent för delar mellan 7,5 och 20 förhöjda prisbasbelopp, och 32.5 procent för delar mellan 20 och 30 förhöjda prisbasbelopp. Förtida uttag av den förmånsbestämda delen av pensionen kunde tidigast göras från 60 års ålder och uppskjutna uttag kunde göras så länge personen hade en anställning. Fram till 2003 då PA 03 började gälla kunde den kompletterande avgiftsbestämda pensionen tidigast tas ut vid 55 års ålder. 68 År 2003 höjdes denna ålder till 60 år. Uppskjutna uttag kunde göras längst till 70 år. 67 Vissa undantag fanns, se PA Reglerades av FSO stadgar. 98

98 Förtida uttag av den förmånsbestämda pensionen i PA-91 var relativt förmånligt eftersom ersättningsnivåerna var så pass höga att förtida pensionering möjliggjordes utan uttag av den allmänna ålderspensionen före 65 år. Om pensionen togs ut innan 65 år utbetalades 101 procent årligen för delar av pensionsunderlaget under 1 förhöjt prisbasbelopp, 65 procent mellan 7,5 och 20 förhöjda prisbasbelopp och 32,5 procent för delar mellan 20 och 30 förhöjda prisbasbelopp. Vid förtida uttag gjordes därtill nedjusteringar av pensionen både före och efter 65 år för att kompensera för att pensionen skulle räcka under flera år. Tidigareläggning innebar således en kraftig allokering från perioden efter 65 års ålder till perioden innan. Senarelagd pension innebar på liknande sätt uppjusteringar av pensionen. 69 PA 03 PA 03 gäller sedan januari 2003 och omfattar alla födda 1943 eller senare och i vissa yrkesgrupper alla födda 1948 eller senare. PA 03 har ett större inslag av avgiftsfinansierad pension än PA-91. Ålderspensionen i PA 03 består av tre delar varav två är avgiftsbestämda och en är förmånsbestämd. De avgiftsbestämda delarna utgörs av en individuell del och en kompletterande del (Kåpan). Den förmånsbestämda delen avser pensionsunderlag över 7,5 inkomstbasbelopp. Till skillnad från PA-91 finns alltså ingen förmånsbestämd pension för det pensionsunderlag som understiger 7,5 inkomstbasbelopp, förutom för kohorter som omfattas av övergångsregler. Avgiftsbestämd ålderspension Den sammantagna avgiften som en pensionstagare får tillgodoräkna sig motsvarar 4,5 procent av den utbetalda lönen upp till ett tak på 30 inkomstbasbelopp. Av dessa går 2,5 procent till individuell ålderspension och 2 procent till en kompletterande del. Före 2008 var premien till den individuella delen 2,3 procent. Förmånstagaren kan själv påverka hur pensionsavgiften placeras genom individuella val. Statens Tjänstepensionsverk (SPV) sköter administrationen kring 69 Nedjusteringarna inom PA-91 innebar en 0,4 procentig nedjustering för varje månad som uttaget tidigarelades fram till 65 år. Efter 65 år var nedjusteringen för varje månad 2,6 procent på inkomstdelar under 7,5 förhöjda prisbasbelopp. För inkomstdelar över 7,5 inkomstbasbelopp var nedjusteringen för varje månad 0,4 procent. Vid uppskjutna uttag var uppjusteringen 0,4 procent för varje månad som uttaget senarelades oavsett inkomstnivå. 99

99 valet. Alla fondbolag som har tillstånd av Finansinspektionen och som uppfyller avtalsparternas uppställda villkor har möjlighet att delta. Förutom ickevalsalternativet finns det för närvarande (2012) 21 försäkringsgivare, varav åtta erbjuder traditionell pensionsförsäkring och tretton erbjuder fondförsäkring. Försäkringsgivare av fondförsäkring har flera fonder i sitt fondutbud. Den som inte väljer får premierna placerade i en traditionell livförsäkring hos Kåpan Pensioner. Återbetalningsskydd ingår men den kan väljas bort. Försäkringsgivaren tar ut avgifter med en fast och en rörlig del. Den fasta avgiften varierar mellan 0 och 85 kronor beroende på bolag och försäkringsform. Den rörliga delen består av en avgift i procent av pensionskapitalet. Denna är mellan 0 0,15 procent i traditionell försäkring medan ingen sådan avgift tas i fondförsäkring. Därutöver finns en kapitalförvaltningskostnad i traditionell försäkring som är mellan 0,03 0,20 procent av pensionskapitalet. I fondförsäkring tas en fondförvaltningsavgift som är mellan 0 1,35 procent av kapitalet. I det senare är variationen stor pga. att fondutbudet består av fonder som exempelvis placerar i tillväxtmarknader och fonder som placerar i räntebärande tillgångar. SPV tar därutöver, i egenskap av valcentral, ut 11 kronor per år och anställd. Här kan tilläggas att i PA 03 finns inget krav på att bolagen ska tillåta flytträtt av redan intjänat kapital. Det innebär att i utbudet finns försäkringsgivare som har flytträtt och andra som inte har det. Man kan däremot välja att placera nya premier hos en annan försäkringsgivare. Bland de bolag som har flytträtt tas en flyttavgift som varierar mellan 0 och 500 kronor och i vissa fall är avgiften så hög som 3 procent av kapitalet. Resterande 2 procent den kompletterande delen utgörs av en traditionell pensionsförsäkring som också förvaltas av Kåpan Pensioner. 70 Det finns även möjlighet att göra extra avsättningar till den kompletterande pensionen istället för exempelvis högre lön eller fler semesterdagar. 71 Intjänande till såväl individuell som kompletterande ålderspension är från 23 års ålder sedan Åren kunde intjänandet i den kompletterande delen av ålderspensionen tidigast börja från 28 år. Intjänandet kan ske liksom i PA-91 till 65 år. Individuell och kompletterande ålderspension kan tidigast tas ut vid fyllda 61 år. Den individuella pensionen tas ut livsvarigt enligt försäkringsgivarens försäkringsvillkor. Vid förtida uttag kan dock pensionen tas ut som en temporär pension fram till den ordinarie 70 Premien för kompletterande pension var 1,9 procent Detta gäller efter lokalt kollektivavtal och vissa fall efter individuell överenskommelse. 100

100 pensionsåldern (65 år). Den kompletterande ålderspensionen tas antingen som en temporär eller livsvarig pension enligt Kåpan pensioners försäkringsvillkor. Nivån på pensionen vid temporära uttag bestäms utifrån vissa begränsningsregler. 72 Förmånsbestämd ålderspension Intjänandet i den förmånsbestämda delen av ålderspensionen kan tidigast börja vid 28 år och pågå till 65 år. Personer vars pensionsunderlag är mellan 7,5 och 30 inkomstbasbelopp får en garanterad förmånsbaserad del beräknad på pensionsunderlaget. Den förmånsbestämda ersättningen är dock något lägre i PA 03 än i PA-91. Dessutom omfattas många kohorter av övergångsregler när det gäller den förmånsbestämda delen av pensionen. Övergångsreglerna innebär att kohorter födda har rätt till förmånsbestämd pension på inkomstdelar under 7,5 inkomstbasbelopp. Därutöver har de en högre procentsats på inkomstdelar mellan 7,5 till 30 inkomstbasbelopp jämfört med procentsatserna som gäller för födda 1973 eller senare. Tabell 19 illustrerar övergångsregler för den förmånsbestämda ersättningen. Kohort 1942 som omfattas av PA-91 erhåller 10 procent av inkomstunderlaget enligt de äldre reglerna. Födda 1973 och senare har ingen förmånsbestämd ersättning på dessa lönedelar. 73 Det framgår även att procentsatsen reduceras successivt från att ha varit 65 respektive 32,5 procent av pensionsunderlaget till de nu gällande 60 och 30 procent. 72 En temporär pension beräknas utifrån den pensionsförmögenhet som individen skulle ha haft vid 65 år som om hon arbetat fram till dess. Reglerna innebär i princip att individen kan välja mellan att ta ut pensionsförmögenheten antingen som en temporär pension fram till 65 år eller som en livslång annuitet. Hur mycket av intjänad pensionsrätt som kan utbetalas årligen som temporär pension beskrivs i 12 i PA 03. Uttaget begränsas av begränsningsregeln i skattelagstiftningen. Har man en tillräckligt hög pensionsmedförande lön, alternativt pensionsförmågenhet, omräknas återstoden av pensionsförmögenheten till en livslång annuitet efter 65 år. 73 Pensionsunderlaget i PA-91 är uttryckt i antal förhöjda prisbasbelopp. I PA 03 är det inkomstbasbelopp. 101

101 Källa: Egen sammanställning. 102

102 För att kunna få hel förmånsbestämd pension krävs en pensionsgrundande tjänstetid på minst 30 år. Vid kortare tjänstetid multipliceras pensionsunderlaget med tjänstetidsfaktorn som utgörs av kvoten på den pensionsgrundande tjänstetid beräknad i hela och påbörjade månader och talet 360. Den förmånsbestämda pensionen kan, så som den avgiftsbestämda pensionen, tidigast tas ut vid 61 års ålder. Pensionen beräknas som om arbetstagaren hade gått i pension vid 65 års ålder. Den kan tas ut livsvarigt eller temporärt fram till den ordinarie pensionsåldern (i de flesta fall 65 år). Vid tidiga uttag kommer pensionen att reduceras aktuariellt enligt SPV:s försäkringstekniska riktlinjer. Vid temporärt uttag får pensionens storlek högst uppgå till en viss nivå av den fasta lönen. 74 Blir det något kvar när pensionsåldern uppnås tas den delen livsvarigt. Skulle även individuell och kompletterande pension tas ut temporärt så ingår dessa belopp också i beräkningen som begränsar beloppet som betalas ut. Till skillnad från PA-91 där en anställning krävdes för att kunna göra uppskjutna uttag, finns det inte någon övre gräns för uppskjutna uttag av pension i PA 03. Pensionen ökas då enligt SPV:s försäkringstekniska riktlinjer för varje månad som uttaget skjuts upp efter 65 år. Det finns grupper i det statliga pensionsavtalet som har pensionsålder 60 eller 61 år. Nivån på den förmånsbestämda ålderspensionen före 65 år för dessa grupper beräknas på ett annat sätt. För pensionsunderlag upp till 1 inkomstbasbelopp är pensionen 101 procent, för intervallet 1 20 inkomstbasbelopp är pensionen 65 procent och 32,5 procent för pensionsunderlaget mellan inkomstbasbelopp. Ålderspensionen samordnas med sjukersättning och livränta från arbetsskadeförsäkringen som avser samma inkomstbortfall som ålderspensionen före 65 år. Förmånsbestämd ålderspension värdesäkras genom anknytning till förändringar av det prisbasbelopp som den pensionsgrundande lönen har uppräknats till. Pension till efterlevande Om den avlidne omfattades av PA 03 vid dödsfallet eller om denne hade pension enligt avtalet eller pensionsersättning enligt Trygg procent av fasta lönen upp till 7,5 inkomstbasbelopp, 70 procent mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp och 40 procent mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp. 103

103 hetsavtalet, har efterlevande rätt till en tidsbegränsad pension. Efterlevandepension betalas till make, maka, registrerad partner eller sambo under sex år, dock längst tills den anställde som avlidit skulle ha fyllt 75 år. Pensionen är 1,2 prisbasbelopp per år. Om pensionsunderlaget överstiger 7,5 inkomstbasbelopp tillkommer ytterligare efterlevandepension. Även barn får efterlevandepension som betalas ut tills barnet fyller 20 år. 75 Premiebefrielse För att finansiera sjukpensioner och efterlevandepensioner betalar arbetsgivaren in en s.k. riskpremie. Denna finansierar också premiefrielsen eller premienedsättningen för arbetsgivare när anställda haft sjukpenning i mer än 90 dagar, har blivit beviljade sjukpension, tillfällig sjukpension, delpension eller har avgått i förtid i pensioneringssyfte. Riskpremien är en kollektiv premie. 76 Avtalspension i kommun- och landstingssektorn Avtalen i kommun och landstingssektorn har genomgått flera förändringar under de senaste decennierna. Från 1985 gällde PA-KL som ersattes 1998 av PFA (PFA-98). År 2001 omförhandlades avtalet mellan Svenska Kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet till PFA-01. För tjänstemännen i kommunerna och för de anställda i landstingen fortsatte PFA-98 att gälla. Sedan 1 januari 2006 gäller ett nytt kommunalt avtal för samtliga grupper inom såväl kommun som landsting, KAP-KL. PA-KL Bestämmelser i PA-KL omfattar födda 1937 eller tidigare samt de som avgick från sin anställning före Personer som hade rätt till egenpension enligt PA-KL och som hade sjukbidrag, förtidspension eller arbetsskadelivränta från den allmänna försäkringen vid övergången till PFA fortsätter att omfattas av 75 Familjepension eller kompletterande efterlevandepension som har tjänats in fram till sista december 2002 enligt de äldre tjänstepensionsavtalen övergår från 2003 till fribrev som betalas ut i form av en livsvarig pension. 76 För 2011 är premien 0,5 procent av pensionsunderlaget. 104

104 PA-KL. Pensionen från PA-KL är en förmånsbaserad bruttoförmån, dvs. en förmån samordnad med ATP/tilläggspension. Intjänande av pensionsrätt var från 28 års ålder och för att få full pension krävdes 30 års pensionsgrundande tid om minst 40 procent av en heltid. Anställningstid hos tidigare arbetsgivare (som inte tillhörde kommunalt avtal) kunde tillgodoräknas i den mån denna tid hade gett rätt till en pensionsförmån. Detta fribrevsbelopp avräknades från den kommunala pensionen. 77 PFA Våren 1998 träffades ett nytt pensions- och försäkringsavtal, PFA- 98. Avtalet ersatte det tidigare helt förmånsbestämda PA-KL som hade gällt sedan PFA omfattade de födda 1938 eller senare och vars anställning inom sektorn upphörde senast den eller som vid tidpunkten för övergång till KAP-KL hade hel eller partiell aktivitets- eller sjukersättning. PFA har en avgiftsbaserad del och en förmånsbestämd del. När det gäller den avgiftsbaserade delen infördes från och med år 2000 möjligheten att själv välja pensionsförvaltare. De första två åren hade avsättningarna i den avgiftsbaserade delen gjorts i kommunens balansräkning. Senare har de flesta kommuner även överfört dessa två års avsättningar till individuella val. Från år 2000 fick individen därmed möjlighet att välja placering för den individuella premien som kunde göras i en traditionell pensionsförsäkring eller i en fondförsäkring. De med inkomster över 7,5 förhöjda prisbasbelopp fick även en kompletterande förmånsbestämd ålderspension. Intjänandet började liksom i PA-KL från 28 år. Som nämns ovan omförhandlades PFA-98 under 2001 till PFA-01 för kommunals grupper inom primärkommunerna. Nytt var att PFA-01 hade en något vidare definition av vilka som berörs av pensionen. 78 T.ex. ingår även de med en sysselsättningsgrad lägre än 20 procent. Sedan 2002 betalar arbetsgivare premier även för dem med sysselsättningsgrad som är mindre än 20 procent av heltid. Inom de flesta grupper sänktes även intjänandeåldern för den avgiftsbestämda delen under 7,5 inkomstbasbelopp från 28 år till 21 år. För inkomstdelar över 7,5 inkomst- 77 Mer information om PA-KL finns i Sjögren & Wadensjö, ESS 2005:2, s Bygger i sin tur på ändringar i de Allmänna bestämmelserna (AB). 105

105 basbelopp förblev intjänandeåldern 28 år. 79 Intjänandet avslutas vid 65 års ålder. Avgiftsbestämd ålderspension Arbetsgivarens avgift till ålderspensionen i PFA var runt 3,4 3,5 procent på lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp (IBB) och 1 1,1 procent på lönedelar därutöver. 80 Av dessa avsattes minst 1 procentenhet till den individuella delen medan resten förvaltades av arbetsgivaren. Sedan 2003 går hela pensionsavgiften till individuell del om inte annan lokalt överenskommelse gäller. Uttag av pension sker för den individuella delen enligt försäkringsgivarens bestämmelser och tidigast vid 55 år. Den avgiftsbaserade delen, dvs. den delen som förvaltades av arbetsgivaren, tas livsvarigt eller temporärt före 65 års ålder och kan tidigast tas ut vid 61 år och senast vid 67 år. Personer som sista december 1997 omfattades av det äldre avtalet PA-KL och som PFA-98 började gälla för i januari 1998 kan helt eller delvis använda den intjänande pensionen vid beräkningstidpunkten sista december 1997 som temporär pension före 65 års ålder. Den temporära pensionen kan även betalas under kortare tid än 5 år. Detta gäller intjänad pension på lönedelar under 7,5 förhöjda prisbasbelopp (FPBB). Intjänad pension på lönedelar därutöver betalas livsvarigt. Förmånsbestämd ålderspension Den förmånsbestämda delen (s.k. kompletterande ålderspension) betalas ut för delar av pensionsunderlaget som överstiger 7,5 IBB (FPBB före 2002). Intjänandetiden är från 28 till 65 års ålder. Pensionsunderlaget bestäms som genomsnittet av de fem åren med högst lön under de sista sju åren före pensionering. För full pension krävs minst 30 tjänsteår. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen genom att pensionsunderlaget multipliceras med en tidsfaktor. Pensionsålder i den kompletterande förmånsbestämda pensionen är 65 år. Pensionen betalas ut livsvarigt och kan tidigast tas ut vid 61 och senast vid 67 års ålder. Tidigt uttag reducerar 79 Från 1 jan Fram till 2002 användes det förhöjda prisbasbeloppet därefter användes inkomstbasbeloppet. 106

106 pensionen med 0,4 procent per kalendermånad och vid uppskjutet uttag ökas pensionen med motsvarande procentsats för varje kalendermånad mellan 65 år och till dess pension börjar tas ut. För att beräkna den förmånsbestämda pensionen görs en serie beräkningar. En årspoäng tas fram genom att dividera den pensionsgrundande lönen med det förhöjda prisbasbeloppet för respektive år. Därefter beräknas en årsmedelpoäng av de fem högsta årspoängen som multipliceras med prisbasbeloppet. Detta pensionsunderlag delas i skikt där delar inom 7,5 20 prisbasbelopp ger 62,5 procent i pension. För intervallet prisbasbelopp är pensionen 31,25 procent av produkten. KAP-KL År 2006 ersattes PFA med ett nytt avtal, KAP-KL. Genom detta avtal fick samtliga grupper inom kommun och landsting samma pensionsavtal. Dessutom infördes inkomstbasbeloppet fullt ut. Den förmånsbestämda ålderspensionen minskades och i stället höjdes den avgiftsbestämda delen. Vid beräkning av förmånsbestämd ålderspension tillfördes rätten att få tillgodoräkna tid som tillgodoräknats för intjänad pensionsrätt De som har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning eller livränta före den 1 januari 2006 omfattas fortfarande av PFA. Arbetstagare som beviljats sjukbidrag eller förtidspension före den 1 juli 1998 omfattas av de ännu äldre reglerna, dvs. PA-KL. I den förmånsbestämda delen av pensionen finns övergångsregler för personer födda mellan 1947 och Premierna i den avgiftsbestämda delen av pensionen är något olika för kohorter födda 1946 eller tidigare jämfört med yngre kohorter. Avgiftsbestämd ålderspension Regelverket i KAP-KL är i stort sett detsamma som för PFA. Den pensionsgrundande lönen utgörs enligt allmänna bestämmelserna av fast kontant lön eller timlön och eventuella lönetillägg, semesterlön, semesterersättning och lön under ledighet samt särskilda ersättningar som kompenserar för exempelvis övertidsarbete, obekväm arbetstid, färdtidsersättning, tillägg för förskjuten arbetstid samt 107

107 jour- och beredskapsersättning. 81 Som pensionsgrundande lön räknas även lönebortfall vid ledighet på grund av sjukdom, olycksfall, arbetsskada, föräldraledighet samt fackligt förtroendeuppdrag. I KAP-KL, liksom i tidigare PFA finns rätt till premiebefrielse när den anställde på grund av sjukdom eller olycksfall blir arbetsoförmögen och därför beviljas hel eller partiell aktivitets- eller sjukersättning. I PA-KL tog varje arbetsgivare eller kommun den kostnaden meden det i PFA tillkom en kollektivavtalad försäkring. För personer inom kommunal (Svensk Kommunalarbetarförbund) som är födda 1946 eller tidigare avsätts mellan 4,0 till 4,5 procent av lönen upp till 7,5 inkomstbasbelopp samt mellan 1,6 och 2,1 procent av lönen överstigande 7,5 inkomstbasbelopp. 82 För övriga är avgiften 3,5 procent av lönen upp till 7,5 inkomstbasbelopp och 1,1 procent på lönedelar därutöver. 83 För personer födda 1947 och senare avsätts 4,5 procent av lönen på alla lönedelar upp till 30 inkomstbasbelopp. Premien höjdes gradvis för att bli 4,5 procent år Som i PFA kan individen själv bestämma var premierna placeras och förvaltas. Sparandet kan ske i en traditionell pensionsförsäkring eller i en fondförsäkring. Valet administreras av någon av valcentralerna Pensionsvalet, Valcentralen eller Electum. Efter ansökan i Pensionsnämnden för KAP-KL kan bolagen godkännas som valbart alternativ. Utöver icke väljarnas alternativ finns det från och med 1 januari försäkringsgivare, varav fem erbjuder traditionell pensionsförsäkring och fjorton erbjuder fondförsäkring. Försäkringsgivare av fondförsäkring har flera fonder i sitt fondutbud. Om inget val görs placeras premierna automatiskt i en traditionell pensionsförsäkring med återbetalningsskydd hos KPA Pension. Den försäkrade kan även välja bort återbetalningsskyddet. Vid eget val av försäkringsbolag väljs återbetalningsskyddet aktivt. Försäkringsgivaren tar ut avgifter med en fast och en rörlig del. I samband med förhandlingar inför 2012 har nya anslutningsvillkor tagits fram. De valbara bolagen har fått sänka sina avgifter märkbart. Den fasta avgiften varierar mellan 0 75 kronor beroende på bolag och försäkringsform. I den traditionella försäkringen tas en avgift av pensionskapitalet som är 0,15 0,20 procent. I fondförsäkringen tas en fondförvaltningsavgift på 0 1,6 procent av kapi- 81 För närmare beskrivning se Allmänna bestämmelser (AB) Procentsatserna 4,5 respektive 2,1 gäller om arbetsgivaren betalat den För att kunna behålla avgiftsnivån måste individen löpande ha anställning inom Kommunal:s område. 83 Inkomstbasbelopp gäller från 1 januari 2002, dessförinnan gällde det förhöjda prisbasbeloppet. 108

108 talet. I fondförsäkring är variationen stor pga. att fondutbudet består av dyra fonder som exempelvis placerar i tillväxtmarknader eller i billigare räntefonder. Från och med 2014 blir det obligatoriskt att erbjuda flytträtt, och fonder med äldre kapital kommer att behöva sänka sina avgifter till de lägre nivåerna i enlighet med anslutningsvillkoren i KAP-KL. Fram till dess har KAP-KL inget krav på att bolagen ska tillämpa flytträtt av kapitalet. I likhet med det statliga avtalet finns det försäkringsgivare som har flytträtt och andra som inte har det. Man kan däremot välja att placera nya premier hos en annan försäkringsgivare. Bland de som har flytträtt tas en avgift som varierar mellan kronor och i vissa fall uppgår avgiften till 3 procent av kapitalet. När det gäller uttag av pension sker det enligt försäkringsgivarens bestämmelser och tidigast från 55 år. Pensionsbehållning från avgiftsbestämd PFA som inte är individuell del kan tas ut från 61 år temporärt och även partiellt i fem år eller under kortare tid. Förmånsbestämd ålderspension Intjänandet i den förmånsbestämda delen av ålderspensionen gäller, i likhet med PFA-avtalet, för lönedelar över 7,5 inkomstbasbelopp och från 28 års ålder. Pensionen baseras på den pensionsgrundande lönen, den tid som individen har arbetat inom sektorn. efter 1998 samt för den tid före 1998 som tillgodoräknats för intjänad pension sista december Det senare avser personer som före 1998 var anställda i kommun eller landsting och hade fyllt 28 år och därmed hade tjänat pension enligt äldre bestämmelser. Den förmånsbestämda avtalspensionen betalas ut livsvarigt, tidigast från 61 års ålder och senast från 67 års ålder. Om personen går i pension före 65 års ålder blir den månatliga pensionen lägre och om personen tar ut pensionen efter 65 års ålder blir den högre. 84 För full pension krävs minst 30 tjänsteår. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen genom att pensionsunderlaget multipliceras med en tidsfaktor. Intjänad pensionsrätt för sista december 1997 kan tas ut tidigast från 61 år. Denna del kan även tas temporärt i fem år eller under kortare tid men då med förutsättningen att den temporära utbetalningen upphör vid 65 år. Vid uttag av intjänad pensionsrätt måste även den livsvariga förmånsbestämda pensionen tas ut. 84 0,4 procentenheter per förtida/sena uttagen månad. 109

109 I KAP-KL är den förmånsbaserade pensionen lägre än i PFA och den minskar successivt från kohort 1947 till kohort Tabell 20 illustrerar ersättningsnivåerna enligt övergångsreglerna. Övrigt i KAP-KL Anställda som har fyllt 28 år och har inkomst över 7,5 inkomstbasbelopp kan få sin förmånsbestämda ålderspension omräknad till en livsränta. Detta blir aktuellt då arbetstagaren avslutar sin anställning utan att gå i pension, t.ex. vid byte av arbete och avtalsområde. 110

110 Livräntan värdesäkras med prisbasbeloppet och utbetalas normalt från 65 år. Den kan dock tidigast tas ut från 61 års ålder. Arbetstagare inom räddningstjänsten har möjlighet att gå i pension före 65 års ålder med rätt till särskild avtalspension. Denna betalas ut från och med tidigare pensionsålder (tidigast 58 år) fram till 65 år då den ersätts av en ålderspension. Arbetsgivare och arbetstagare kan träffa enskild överenskommelse om hel eller partiell särskild avtalspension för att exempelvis gå i förtid eller minska arbetstiden, dvs. gå i delpension. Detta är dock ingen rättighet i KAP-KL men en möjlighet. I överenskommelsen med arbetsgivaren ingår att förhandla om pensionens omfattning, tidpunkt för utbetalning, pensionsnivå, ifall arbetsgivaren ska göra en slutbetalning av den avgiftsbestämda ålderspension samt eventuell samordning med förvärvsinkomst. 85 Hel särskild avtalspension betalas till månaden före 65 årsdagen och partiell (delpension) längst till och med månaden före 67 årsdagen. Pension till efterlevande make, maka, registrerad partner samt sambo gäller i fem år efter dödsfallet. Barn får efterlevandepension upp till 18 års ålder men det kan förlängas till 20 års ålder. Avtalspension för tjänstemän i privat sektor Avtalspensionen för privatanställda tjänstemän bygger på ett avtal mellan Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen (PTK) som kallas ITP-planen. Det ursprungliga avtalet gäller från 1960 och ett nytt avtal träffades i april Den uppgörelse som har träffats mellan Svenskt Näringsliv och PTK innebär en övergång från ett förmånsbestämt till ett avgiftsbestämt system. Även inom detta avtalsområde finns en lång övergångstid med parallella system. Pension från det gamla systemet benämns ITP2 medan pension från det nya kallas ITP1. ITP2 omfattar alla som är födda 1978 eller tidigare. Det betyder att den gamla ITP-planen kommer att vara helt urfasad först omkring 2044 (då de yngsta i gamla ITP-planen fyller 65 år). Nya medlemsföretag i Svenskt Näringsliv kan dock, efter ett särskilt godkännande av berörda förbundsparter, redan från början erhålla den nya pensionsplanen för alla sina tjänstemän. 85 En överenskommelse om att arbetsgivaren gör en slutbetalning innebär att pensionen från KAP-KL inte blir mindre på grund av att man fått särskild avtalspension, dvs. gått i delpension. 111

111 Konstruktionen i ITP2 liknar till stor del PA-91 och är förmånsbaserad, kompletterad med en mindre avgiftsbaserad del (ITPK). En skillnad är att pensionsunderlaget definieras som det sista årets lön före pensioneringen. När det återstår 60 månader till den ordinarie pensionsåldern finns dock begränsningar för hur mycket den pensionsmedförande lönen får höjas, s.k. lönekapning. 86 Pensionsutbetalningen i ITP2 ger 10 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp, 65 procent för underlag mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp samt 32,5 procent för underlag mellan 20 och 30 inkomstbasbasbelopp. Den pensionsmedförande lönen är 12,2 gånger den fasta kontanta månadslönen med vissa tillägg. 87 Det är den sista pensionsmedförande lönen som beräkningen baseras på. Om den pensionsmedförande lönen överstiger tio inkomstbasbelopp kan man i överenskommelse med arbetsgivaren teckna en alternativ ITP, s.k. tiotaggarlösning. Denna lösning gäller för lönedelar mellan 7,5 och 30 inkomstbasbelopp och innebär att arbetsgivaren frilägger premierna och placerar dem i en annan försäkring än ITP. Det går också att välja en ITP1 plan i stället för ITP2. Intjänandet i ITP2 är från 28 års ålder och avslutas vid 65 år. Ålderspension kan tas ut redan från 55 års ålder men då blir den månatliga utbetalningen väsentligt lägre än vid uttag från 65 års ålder. För att få ut full pension krävs en pensionsgrundande tjänstetid på minst 30 år vid 65 års ålder. För förtida uttag krävs att individen slutar arbeta men arbete i mindre omfattning tillåts. Som lägst kan 10 procents pension tas ut men då måste arbetstiden minska i lika stor omfattning. Vid tidigt uttag gäller att den intjänade pensionen minskar med cirka 0,5 procent för varje månad man tar ut den i förtid. Alecta har ett erbjudande om avgångspension som ligger utanför avtalet. Avgångspension kan erbjudas exempelvis vid övertalighet och kompetensväxling. Enligt erbjudandet är det särskilt förmånligt för arbetsgivaren att ge den anställde förtida pension från och med 62 års ålder eftersom den enskilde arbetsgivaren då slipper betala in återstoden av pensionspremierna som skulle gällt om 86 När det återstår månader till 65 år, får lönen höjas maximalt med faktorn 1,2 gånger ökningen av inkomstbasbeloppet sedan föregående år. När det återstår är faktorn 1,15, vid är den 1,10, vid är den 1,05 och när det återstår 12 1 månader är den Provision, tanteim etc., föregående års utbetalda ersättning för regelbundet skiftarbete, förskjuten arbetstid, jourtid, beredskapstjänst, och restidsersättning. Semesterlön på rörliga lönedelar och natura förmåner som helt fri kost eller bostad. De rörliga delarna redovisas som treårsgenomsnitt. 112

112 personen hade arbetat kvar fram till 65-årsdagen, den s.k. slutbetalningen. Slutbetalningen av pensionen delas istället på kollektivet. 88 Om den försäkrade får kollektiv slutbetalning tillförs försäkringen genom kollektiva fonder de avgifter som arbetsgivaren skulle ha betalat in fram till pensionsåldern. Om försäkrad som fått slutbetalning också gör förtida uttag blir den månatliga pensionen lägre eftersom utbetalningen då ska göras under flera månader (gäller livslångt uttag). Den försäkrade har dock möjlighet att välja annan utbetalningstid än livslång (kortast fem år för ITP och två år för ITPK). Den försäkrade har även rätt att skjuta upp uttaget av pension men inte längre än till 70 års ålder. Den som får avgångspension får arbeta mindre än åtta timmar per vecka och enligt praxis får det ske över en tremånadersperiod. 89 Utöver ITP2 har de privatanställda tjänstemännen sedan 1977 en avgiftsfinansierad pension i form av ITPK. Arbetsgivaren betalar 2 procent i premie på månadslönen till det försäkringsbolag som individen väljer genom det så kallade ITPK-valet. Premierna kan placeras i en traditionell pensionsförsäkring eller fondförsäkring. ITP2 och ITPK kan tas ut livsvarigt eller under en begränsad tid om minst fem år för ITP och under vissa förutsättningar två år för ITPK. Om anställningen upphör efter 28 års ålder har man rätt till ett fribrev på den intjänande pensionsrätten i ITP, ITPK och familjepensionen. ITP värdesäkras under utbetalningstiden med ett s.k. pensionstillägg som högst får motsvara ökningen i konsumentprisindex. ITP1 ett avgiftsbestämt system Den 1 juli 2007 trädde ett nytt ITP-avtal, s.k. ITP1 i kraft. ITP1 omfattar alla tjänstmän födda 1979 och senare. Den nya ITPplanen är avgiftsbestämd vilket innebär att arbetsgivaren betalar premier på 4,5 procent av kontant utbetald bruttolön på lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp och 30 procent på lön däröver. I den pensionsmedförande lönen ingår inte några kostnadsersättningar. Premien betalas på varje enskild månadslön. Det betyder att även 88 Anställda med minst tre år kvar till 65 årsdagen kan högst få en pension som är 80 procent av lönedelar upp till 7,5 PBB, 70 procent av lönedelar 7,5 20 PBB och 40 procent på lönedelar PBB. Vid färre år kvar till 65 årsdagen är den högst ersättningen 65 procent på lönedelar upp till 20 IBB och 32,5 procent på lönedelar IBB. 89 Enligt uppgift från Ingvar Backle på Svenskt Näringsliv. 113

113 om bara någon enstaka månadslön överstigen 1/12 av 7,5 inkomstbasbelopp betalas det in 30 procent i premie för den överstigande lönedelen. Man kan lokalt eller genom enskild överenskommelse komma överens om ytterligare pensionsavsättningar. Avgift betalas också in vid sjukdom, föräldraledighet eller ledighet för vård av barn. Premien betalas då via premiebefrielseförsäkringen. Vid sjukskrivning betalas den från dag 91 och vid föräldraledighet om man tillhör ITP1 i högst 13 månader. Är man föräldraledig och tillhör ITP2 rekommenderar Svensk Näringsliv att arbetsgivaren betalar premien under 11 månader av ledighet med föräldrapenning. Hälften av premierna måste placeras i en traditionell pensionsförsäkring och andra halvan kan placeras i såväl fondförsäkring som traditionell försäkring. Individen har möjlighet att välja förvaltare bland de olika bolag som har upphandlats. Collectum sköter upphandlingen av valbara bolag. För närvarande finns det utöver ickevalsalternativet fyra bolag som erbjuder traditionell pensionsförsäkring och fem bolag som erbjuder fondförsäkring. 90 Avgifterna i procent av pensionskapitalet i den traditionella pensionsförsäkringen är mellan 0,10 och 0,29 procent. Kapitalförvaltningskostnaden i procent av pensionskapitalet är mellan 0,03 och 0,09 procent. I fondförsäkring varierar förvaltningsavgiftsavgiften mellan 0,09 och 1,00 procent av kapitalet beroende på fondbolag och typ av fond. Collectum tar därutöver ut 1procent av inbetald premie men högst 450 kronor per år. Intjänat kapital kan flyttas inom och mellan valbara bolag. Priset för att flytta kapitalet ligger mellan 0 och 500 kronor. Den som inte gör ett val får sina premier automatiskt placerade i en traditionell pensionsförsäkring utan efterlevandeskydd hos Alecta. Intjänandet börjar vid 25 år till och med månaden före 65 årsdagen. 91 Det finns ingen uttalad pensionsålder men normalt betalas pension ut från 65 års ålder. Tidigast kan pension betalas ut från 55 år. För förtida uttag krävs att individen slutar arbeta men arbete i mindre omfattning tillåts. Som lägst kan 10 procents pension tas ut men då måste arbetstiden minska i lika stor omfattning. Pensionen är livsvarig men kan betalas ut helt eller delvis under en begränsad tid om minst fem år. Storleken på pensionen är beroende av hur mycket 90 Vid val av fondförsäkring placeras premierna i en s.k. entrélösning i respektive bolag. Individen kan sedan välja att placera bland de fonder som erbjuds i bolaget. Enligt Ingvar Backle, Svenskt Näringsliv är det vanligt att de försäkrade är kvar i entrélösningen under lång tid. 91 Om man fortsätter att arbeta efter 65 års ålder kan arbetsgivaren och tjänstemannen komma överens om att pensionsavgifter ska fortsätta att betalas in så länge man arbetar. 114

114 premier som betalats in, hur stor avkastningen har varit, avgifternas nivå och under hur lång tid pensionen betalas ut. Pension till efterlevande ITP2 har ITP:s familjepension som betalas på lönedelar som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp till efterlevande make, maka eller registrerad partner under hela livet. Barn får familjepension fram tills de fyller 20 år. Det går att välja bort ITP:s familjepension och därmed förstärka den egna ålderspensionen. Det går att köpa återbetalningsskydd och familjeskydd genom ITPK-valet. ITP1 innehåller inte något automatiskt efterlevandeskydd men det går att komplettera med en sådan. Ett återbetalningsskydd kan köpas och även ett familjeskydd som ger efterlevande en extra pension under en begränsad tid om försäkringstagaren avlider före 65 år. Utbetalning sker som längst tills den avlidne skulle ha fyllt 70 år. Den utbetalas till make, maka, registrerad partner, sambo eller barn. Såväl återbetalningsskydd som familjeskydd minskar ålderspensionen. Avtalspension för privatanställda arbetare med kollektivavtal Arbetare i den privata sektorn fick mellan 1973 och 1995 tjänstepension enligt avtalet mellan SAF och LO om särskild tilläggspension, STP. Denna var förmånsbaserad. Finansieringen skedde genom att arbetsgivaren tecknade en försäkring i AMF-försäkringar. STP kunde tas från 65 års ålder men uttaget kunde uppskjutas längst till och med den månaden före den under vilken individen fyller 70 år. Vid senare uttag ökade pensionen. Tidiga uttag kunde dock inte göras. Intjänandet kunde börja vid 28 års ålder och pensionen baserades på de tre år mellan 55 och 59 år som individen hade högst inkomst. För full STP krävdes 30 intjänandeår Sjögren & Wadensjö, ESS 2005:2, kap

115 Avtalspension SAF-LO År 1996 ersattes STP av Avtalspension SAF-LO, vilket innebar en övergång från ett förmånsbaserat till ett avgiftsbaserat system. De nya reglerna gällde för personer födda 1968 eller senare. De som är födda får även tjänstepension efter särskilda övergångsregler. Sedan 2008 finns ett nytt avtal för Avtalspension SAF-LO. Lägsta ålder för intjänandet var från början som i STP-avtalet, 28 år. Denna sänktes år 2000 till 22 år och 2002 till 21 år. I det nya avtalet från 2008 höjdes lägsta ålder för intjänandet till 25 år. Som längst kan pension tjänas in till 65 år. Efter 65 års ålder kan pension tjänas in om det finns överenskommelse mellan arbetsgivaren och den anställde. År 1996 var premien 2 procent av inkomsten (kontant bruttolön) upp till 7,5 prisbasbelopp, från 1997 togs taket bort och från och med år 2000 till 2008 var premien 3,5 procent av lönen. Premien höjdes i avtalet 2008 från 3,5 till 4,5 procent på lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp. På lönedelar därutöver höjdes avgiften till 30 procent. Denna förändring innebär att avtalet för arbetare inom den privata sektorn har fått ett regelverk som är i paritet med ITP1. Höjningen sker dock i etapper enligt följande premietrappa. Källa: Egna beräkningar. Arbetstagaren avgör själv vem som ska förvalta premierna, om de ska placeras i traditionell pensionsförsäkring eller fondförsäkring samt eventuell återbetalningsskydd. Fora sköter upphandlingen av försäkringsgivare för en femårsperiod. Förutom ickevalsalternativet finns det fem försäkringsgivare av traditionell pensionsförsäkring och fem för fondförsäkring. Avgiften i den traditionella försäkringen består av en fast försäkringsavgift på kr beroende på bolag samt en kapitalförvaltningskostnad som varierar mellan 0,04 116

116 och 0,09 procent av kapitalet. I fondförsäkring varierar fondförvaltningsavgiften mellan 0,00 och 1,75 procent beroende på fondbolag och typ av fond. Fora tar också en förmedlingsavgift på 1,5 procent av den inbetalda premien (2011). Intjänat kapital får flyttas inom bolaget och mellan valbara bolag. Avgiften för flytträtt varierar mellan 0 och 400 kronor. Om inget val görs placeras medlen i en traditionell försäkring hos AMF utan återbetalningsskydd. Arbetsgivaren kan träffa överenskommelse med den lokala fackliga organisationen om en annan pensionslösning än Avtalspension SAF- LO, vilket ska godkännas centralt. Arbetsgivare kan också träffa överenskommelse om att betala kompletterande premier. Vid sjukdom och föräldraledighet betalas premier via premiebefrielseförsäkring i likhet med det som gäller för privatanställda tjänstemän enligt ITP1. Den avgiftsbestämda delen av pensionen kan betalas ut tidigast från 55 års ålder och kan skjutas upp utan någon åldersgräns. Pensionen kan betalas ut livsvarigt eller under en kortare utbetalningstid på minst 5 år. 93 Detta gäller inte ålderspension enligt övergångsreglerna. Personer födda som tillgodoräknades STP-år enligt gamla avtalet och som omfattades av STP sista december 1995, eller som vid samma tidpunkt hade förtidspension och omfattades av STP, eller som minst hade tillgodoräknats 3,0 STP år, får pension, sjuklivränta eller förlängd livränta enligt särskilda övergångsregler. Intjänade förmåner enligt STP-planen fastställs när den anställde fyller 60 år. Pension betalas ut livsvarigt och normalt från och med 65 års ålder, men det är möjligt att ta ut pension från 60 års ålder. Försäkringen ger rätt till återbäring som fördelas enligt AMF:s regler om disposition av överskott. Återbäringen är inte garanterad utan ingår i bolagets riskkapital och kan återtas för att täcka förluster i bolaget. Pension till efterlevande Ålderspensionen kan förses med ett återbetalningsskydd och även kompletteras med familjeskydd. Återbetalningsskydd omfattar normalt hela pensionskapitalet som betalts in i Avtalspension SAF-LO sedan Familjeskyddet fungerar på samma sätt som i ITP1 som beskrivs i avsnitt Premien till familjeskyddet är åldersberoende och reducerar premien till ålderspensionen. 93 Sjögren & Wadensjö, ESS 2005:2, kap

117 Bilaga 2 Beräkningsförutsättningar Representativa typfall Beräkningar som redovisas i detta avsnitt bygger på ett antal empiriska typfall avseende det historiska intjänandet av pensionsrätt. Beräkningen av de empiriska inkomstprofilerna sker utifrån LINDA-data för perioden Idén bakom de representativa typfallen är att de utgörs av genomsnitt av alla observerade historiska arbetsmarknadsbeteenden som leder fram till ett visst tillstånd under det sista observerade året. För att belysa effekterna av olika typer av karriärsavbrott, t.ex. arbetslöshetsperioder eller längre föräldraledighetsperioder, har vi skapat grupper utifrån antalet förvärvsaktiva år i kombination med olika typer av karriärsavbrott (genom att t.ex. se till förekomsten av olika transfereringar). För framtiden antas individen behålla 2009 års inkomst men uppräknad med den allmänna inkomsttillväxten, en rak inkomstprofil. Pensionen sätts i relation till sista årets förvärvsinkomst respektive till genomsnittet av 5 års inkomster åren innan pensioneringen. Typfallen bygger på inkomstprofiler för individer som står inför pensionsbeslutet under de närmaste åren dvs. födda Personer med inkomst motsvarande 25:e percentilen i inkomstfördelningen definieras som låginkomsttagare och personer som under 2009 har en inkomst som motsvarande 90:e percentilen är höginkomsttagare. Däremellan finns en grupp som definieras som mellaninkomsttagare (50:e percentilen). Livsinkomstprofilens utseende har betydelse för beräkningen av ersättningsnivå. Typiska profiler för typfalls- och prognosberäkningar är den raka respektive den konkava inkomstprofilen. Den inkomstprofil som ofta används vid beräkningar av ekonomiska incitament för äldre arbetskraft är den konkava inkomstprofilen där inkomsten antas växa snabbare till en början och avta de sista åren före pensioneringen det är den form som en livsinkomstkurva baserad på en årskulls genomsnittsinkomster uppvisar. Minskad arbetstid kan vara en anledning till att inkomsterna avtar under de sista förvärvsåren. De inkomstprofiler som har tagits fram utifrån LINDA-data och som avser sysselsatta individer födda 1949 redovisas nedan. 118

118 m_25_49 m_50_49 m_90_49 Källa: SCB/LINDA samt egna beräkningar K49_P25_70 k_50_49 k_90_49 Källa: SCB/LINDA samt egna beräkningar. 119

119 Typfallsmodellen Beräkningar baseras på Pensionsmyndighetens typfallsmodell. Modellen räknar fram pensionsutfallet för pensionärer fr.o.m. 61 t.o.m. 70 års ålder. Den ursprungliga typfallsmodellen var avsedd för att beräkna pensionsprognoser för allmän ålderspension och tjänstepension inom ITP-avtalet (ITP1 och ITP2) samt PA03-avtalet. Modellen har kompletterats med pensionsprognoser för avtalsområden KAP- KL och SAF-LO. Vidareutveckling gjordes i samarbete mellan Inspektionen för socialförsäkringen, Pensionsmyndigheten och Pensionsåldersutredningen. Antaganden och avgränsningar Det finns ett antal begränsningar som har gjorts i samband med konstruktionen av typfallen. Dessa gäller civilstånd, barnårsrätt samt plikttjänstgöring. Som det redan nämnts är analysens huvudsyfte att belysa systemeffekter vid övergång från arbete till pension eller vid arbete parallellt med pensionsuttag. Civilstånd har betydelse vid beräkningen av garantipensionen, i samtliga typfall antas individerna vara gifta. Barnårsrätt och plikttjänstgöring ger rätt till pensionsgrundande belopp som påverkar livsinkomsten och därmed den slutliga pensionen. Dessa effekter är inte inräknade men är försumbara för övergångsgenerationer. Beräkningar av empiriska livsinkomstprofiler avser i första hand individer som är sysselsatta under det senast observerade året eftersom det är denna grupp som kan påverka sitt framtida arbetsutbud. Även om det också kan vara intressant att studera pensionsutfallet för individer i det s.k. utanförskapet kanske det är problematiskt att tala om incitament till arbete för dessa individer, i varje fall för de som står utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Vid beräkningarna selekteras alltså individer i relevant ålder som är sysselsatta år Vid beräkningar av pensionsinkomster används historiskt data vad gäller reallöneutveckling, inflation, basbelopp mm. för tiden före år Därefter används samma antaganden som görs i OECD modellens basscenario gällande real inkomsttillväxt, kapitalavkastning, inflation och diskonteringsräntan. Alla dessa parametrar är 120

120 desamma över hela beräkningsperioden. Inflationen antas vara 2,5 %. Den reala lönetillväxten antas vara 2 % per år vilket motsvarar en nominell lönetillväxt på 4,5 % tillsammans med antagandet för inflationen. Kapitalavkastningen antas realt vara 3,5 % per år vilket tillsammans med inflationsantagandet ger en nominell ränta på 6 %. Diskonteringsräntan antas realt vara 2 % per år. Denna variabel går även under namnet den riskfria räntan. Den riskfria räntan brukar approximativt sägas motsvara avkastningen på ett statspapper med lång löptid. 121