Konsumenttrygghet och värdet av elektrikerlegitimation

Transkript

1 VÅR REFERENS Jan Siezing Elbehörighetsutredningen (N 2013:04) Departementsråd Bo Diczfalusy Regeringskansliet Stockholm Stockholm, Konsumenttrygghet och värdet av elektrikerlegitimation I denna skrivelse redogör Elektriska Installatörsorganisationen EIO för varför en övergång till individuell behörighet och införandet av elektrikerlegitimation är nödvändigt för att säkerställa en hög nivå på elsäkerheten i samhället. EIO betraktar skrivelsen som en offentlig handling. Vilket ansvar har köparen av eltekniktjänster? Den person som enligt lagstiftningen räknas som så kallad innehavare av en elanläggning, till exempel en villaägare, har långtgående skyldigheter att underhålla elinstallationerna. Ansvaret innebär att man regelbundet ska kontrollera att elinstallationerna är säkra och ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada, men innebär också en skyldighet att säkerställa att det arbete som utförs på anläggningen görs av personer, eller under ledning av person, som har tillräckliga kunskaper och färdigheter. 1 Många egnahemsägare är sannolikt inte medvetna om det ansvar som vilar på deras axlar. Det enklaste sättet för villaägaren att leva upp till kraven är givetvis att alltid anlita professionell hjälp. Många försäkringsbolag råder också sina kunder att enbart anlita behörig installatör. Men med nuvarande behörighetssystem är det tyvärr lättare sagt än gjort. Regelverket är snårigt, inte minst till då det bygger på skrivningar i såväl lagstiftning som kollektivavtal och olika branschöverenskommelser. För en utomstående kan det vara besvärligt att få grepp om vad som egentligen gäller. 1 Starkströmsförordningen (2009:22), 4 Elektriska Installatörsorganisationen EIO Medlemsservice AB, Rosenlundsgatan 40, Box 17537, Stockholm TEL FAX E- POST info@eio.se WEBB 1 (5)

2 Bristerna med nuvarande behörighetssystem I svensk elsäkerhetslagstiftning är elinstallatören huvudperson. Det är han/hon som har anförtrotts kunna utföra elinstallationsarbete på ett fackmässigt sätt som garanterar en hög nivå på elsäkerheten i samhället. Så långt är det tydligt att lagstiftaren förstått att elektrikern utför ett potentiellt mycket farligt hantverk som inte bör utövas utan vissa kunskaper och färdigheter. Men denna insikt till trots tillåter lagstiftaren samtidigt att elinstallationsarbete kan utförs av personer som saknar egen behörighet. Förutsättningen är att personen ifråga, den så kallade yrkesmannen, är anställd på samma företag som elinstallatören. 6 Elinstallationsarbete får utföras endast av elinstallatör eller av yrkesman under överinseende av elinstallatör hos vilken yrkesmannen är anställd eller som är anställd i samma företag som yrkesmannen. 2 Det paradoxala med lagstiftningen är således att den å ena sidan erkänner principen att kunskaper och färdigheter förvärvas individuellt och, å andra sidan, överger principen genom att anta att kunskaper och färdigheter enkelt kan överföras mellan två individer inom ramen för ett anställningsförhållande. Lagstiftarens förtroende för yrkesmannens kompetens är med andra ord helt beroende av om personen ifråga är i tjänst eller ledig. Anställningsförhållandet har egentligen ingenting att göra med elsäkerhet och de flesta privatkonsumenter känner sannolikt inte till att det existerar. Inte heller har de egentligen några reella möjligheter att kontrollera att kravet efterlevs. Det förefaller orealistiskt att förvänta sig att den enskilde köparen ska veta huruvida den elektriker som kommer på besök är i tjänst eller inte. Det omöjliga överinseendet För att lösa denna tillsynes omöjliga situation har lagstiftaren lagt ett stort ansvar på elinstallatören. Han/hon ska dels se till att yrkesmannen har tillräckliga kunskaper och färdigheter, dels se till att de elinstallationer som görs under hans/hennes överinseende kontrolleras. 7 Elinstallatören skall se till att den som utför elinstallationsarbete under hans överinseende har de kunskaper och färdigheter som fordras för arbetet. Han skall vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den tas i bruk genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom. 3 2 Elinstallatörsförordningen 1990:806, 6 3 Elinstallatörsförordningen 1990:806, 7 2 (5)

3 I praktiken är det närmast omöjligt för elinstallatören att leva upp till lagens krav om tillsyn. På större elteknikföretag förekommer det att en enskild elinstallatör har överinseende över flera hundra yrkesmän som dessutom är utspridda över ett stort geografiskt område. Det kan rent av vara så att vd själv är den som har behörighet, en omständighet som borde omöjliggöra kontroll och överinseende. Hur ska en person med tjänstemannauppgifter som befinner sig på ett kontor i Borås kunna utöva någon som helst form av tillsyn eller överinseende över en yrkesman som jobbar på en byggarbetsplats i Bengtsfors, eller ens två kvarter ner för gatan? Den som inte är närvarande när installationerna utförs kan inte förväntas utöva tillsyn över arbetet. Delegering hotar elsäkerheten Elinstallatören är som tidigare konstaterat huvudperson i svensk elsäkerhetslagstiftning. I verkligheten är det dock yrkesmannen som gör både merparten av elinstallationerna ute hos kunderna och utför kontrollen före idrifttagning. Delegering av kontrollansvaret sker numera regelmässigt i en omfattning som lagstiftaren sannolikt aldrig kunnat förutse. Det förekommer också att yrkesmannen i sin tur delegerar kontrollansvaret vidare, endera åt sidan till kollegor eller nedåt i en yrkesmannahierarki. När undantaget blir huvudregel undermineras själva grunden för lagstiftningen. För den enskilde privatkonsumenten är det nog så besvärligt att över huvud taget få grepp om vilka regler som gäller kring elinstallationer och vilket ansvar han/hon bär. Att därutöver förvänta sig att kunden ska känna till gällande delegationsordning är orealistiskt. I förlängningen hotar detta den ordning som ska säkerställa en hög nivå på elsäkerheten. Ingen kompetensgaranti för yrkesmän En viktig förklaring till att ansvarskedjan håller samman, trots delegering i åtskilliga led, är att det ofta är fackkunniga och ansvarskännande individer som utför arbetet och kontrollen. Det ställs också stora krav på både organisation och struktur i de företag som levererar elinstallationsarbeten till en kund. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att nuvarande behörighetsregler inte på något sätt garanterar yrkesmannens kompetens. I likhet med andra yrkesgrupper finns det betydande skillnader i erfarenhet och färdigheter. Medan vissa arbetat ett helt liv som yrkesman har vissa alldeles nyligen avslutat sin utbildning eller har mycket begränsad utbildning. För de elteknikföretag som är bundna av Installationsavtalet mellan EIO och Svenska Elektrikerförbundet finns i och för sig krav på att de som anställs ska ha genomgått El- och energiprogrammet, men det är i sammanhanget viktigt att påpeka att 3 (5)

4 avtalet endast täcker cirka hälften av de ungefär elektriker som är verksamma i Sverige. Den andra halvan verkar i ett helt oreglerat tillstånd. Otryggt för konsumenten Ur privatkonsumentens perspektiv är dagens situation givetvis oacceptabel. Samtidigt som lagstiftaren kräver att innehavaren av en elanläggning enbart ska anlita professionell hjälp, gör lagstiftaren ingenting för att underlätta för honom/henne att kontrollera vilken kompetens elektrikern som kommer på besök har. Rollen som enskild privatkonsument är tillräckligt utsatt för att han/hon dessutom ska sväva i osäkerhet om vilken kompetens den person som kommer på besök egentligen har. Det är häpnadsväckande att vi i Sverige år 2014 ännu inte har ett branschgemensamt system för intyg och identifiering av elektriker. Så som systemet ser ut idag kan den som är intresserad kontakta Elsäkerhetsverket för att förhöra sig om en viss person innehar behörighet. Förteckningen är dock inte publik och innehåller heller ingen information om vare sig företag eller vilka yrkesmän som arbetar under respektive elinstallatörs överinseende. Den privatkonsument som vill kontrollera att den enskilde yrkesmannens kompetens har ingen möjlighet att få denna kunskap. De yrkesmän som omfattas av Installationsavtalet har ett intyg från Elbranschens Centrala Yrkesnämnd (ECY) som bevisar att innehavaren har fullgjort sin utbildning och är anställd på företaget ifråga. Men ECY- certifikatet säger ingenting om innehavarens faktiska kompetens. Dessutom omfattas bara hälften av landets yrkesmän av systemet, vilket öppnar upp för oseriösa företag. Regelverket öppnar därmed upp för personer som vare sig är elinstallatörer eller står under överinseende att utföra elinstallationer. På EIO får vi varje vecka vittnesmål från medlemsföretag som berättar att de rättar till fel hos kunder där arbetet utförts av någon som inte haft tillräckliga kunskaper. Därför behövs elektrikerlegitimation För att komma tillrätta med de brister som konstateras i nuvarande behörighetssystem förespråkar EIO en övergång till individuell behörighet. Genom att upprätta tydliga kompetenskrav på de som de facto utför elinstallationer säkerställer samhället en miniminivå för alla yrkesutövare. En personligt erhållen elektrikerlegitimation stärker konsumentens ställning och förvårar dessutom för oseriösa elektriker, såväl svenska som sådana som kommer från andra EU- länder och tredjeland. 4 (5)

5 Elektrikerlegitimationen intygar att innehavarens kompetens är statligt kontrollerad och att innehavaren omfattas av ett sanktionssystem. Legitimationen bör vara en fysisk plastbricka med foto som personen kan bära med sig och visa upp innan och under arbetet. Legitimationen ska ge information om innehavarens namn, personnummer, årtal för när behörighet utfärdades samt ID- nummer för enkel identifikation i Elsäkerhetsverkets behörighetsregister. Till skillnad från dagens ECY- certifikat ska elektrikerlegitimation omfatta alla oavsett gällande kollektivavtal. Elektrikerlegitimation är ett intyg på att innehavaren klarat det fullständiga kompetensprovet. EIO ser ingen anledning att föreslå en tidsbegränsning av legitimationen. Sanktionssystemet är en viktig aspekt med legitimationskravet då det ger ansvarig myndighet möjlighet att utöva tillsyn och, om så bedöms nödvändigt, utfärda varning eller helt sonika dra tillbaka en tidigare utfärdad legitimation. För till exempel läkare finns en väl etablerad ordning där den som missköter sitt arbete kan anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Om IVO bedömer att läkaren har visat sig klart olämplig i sitt yrke görs en särskild utredning om det. Utredningen kan resultera i att IVO ansöker till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd (HSAN) om disciplinära åtgärder mot den enskilde läkaren. Det kan gälla prövotid, indragning av legitimation såväl som indragning eller begränsning av förskrivningsrätt. Idag saknas motsvarande möjlighet för elinstallatörer. Det innebär inte att yrkesgruppen skulle vara felfri och då och då inträffar tyvärr olyckor till följd av felaktigt utförda elinstallationer. När det sker förekommer det att en elinstallatör eller yrkesman lagförs enligt brottsbalken, vanligen vållande till kroppsskada eller vållande till annans död. Däremot påverkas möjligheten för den dömde att fortsätta sin yrkesutövning inte. Rekommendationer EIO uppmanar utredaren: att föreslå en övergång från behörighet under överinseende till individuell behörighet. att föreslå införandet av en personligt erhållen elektrikerlegitimation i syfte att stärka konsumenternas ställning och bidra i arbetet för att motverka oseriösa elektriker. att, med inspiration från andra behörighetskrävande yrken, utarbeta ett system för sanktioner som kan tillämpas i de fall framtida behöriga elektriker missköter sig. 5 (5)