Ägarstrukturens påverkan på revisionsarvodet i Finland. Tino Helenius. Helsingfors. Institutionen för redovisning och handelsrätt

Transkript

1 < Ägarstrukturens påverkan på revisionsarvodet i Finland Tino Helenius Institutionen för redovisning och handelsrätt Svenska handelshögskolan Helsingfors 2019

2 i SVENSKA HANDELSHÖGSKOLAN Institution: Institutionen för redovisning och handelsrätt Arbetets art: Magisteravhandling Författare och Studerandenummer: Tino Helenius s Datum: Avhandlingens rubrik: Ägarstrukturens påverkan på revisionsarvodet i Finland Sammandrag: Denna avhandling undersöker sambandet mellan ägarstrukturen och revisionsarvodet för Finska börsnoterade bolag mellan åren Nordiska bolag karaktäriseras av en ovanligt koncentrerad ägarstruktur och således är ämnet relevant i Finland. Ägarstrukturen forskas som ägarkoncentration samt fyra olika ägartyper: familjebolag, institutionella ägare, statligt ägande och ledningens aktieinnehav. En koncentrerad ägarstruktur argumenteras bidra till en effektivare bolagsstyrning och därmed antas detta även leda till ett lägre revisionsarvode då revisionen inte kräver lika utförliga granskningsåtgärder. Alternativt kan den externa revisionen fungera som ett komplement till en god bolagsstyrning och företag kan efterfråga en mera utförlig revision. Sambandet mellan ägarstruktur och revisionsarvode har intresserat forskare runtom i världen och undersökningar har utförts med data från nästan alla kontingenter. Trots detta har väldigt få enhetliga resultat uppnåtts i tidigare undersökningar. Resultaten tyder på att ägarkoncentrationen inte spelar lika stor roll som ägartyperna. Enbart ägare med en majoritetsandel i ett bolag (över 50 %) kan visas ha en negativ påverkan på revisionsarvodet. Däremot påvisas signifikanta negativa samband för familjeägda bolag, statens ägarandel och ledningens aktieinnehav. Institutionella ägare påvisas däremot öka revisionsarvodet. Utöver analyser omfattande det totala datasamplet utförs tilläggsanalyser där samplet splittras enligt storlek. Tilläggsanalyserna ger en god insikt i skillnader mellan större och mindre börsbolag i Finland och bidrar till en god grund för fortsatt forskning inom ämnet. Nyckelord: Revision, revisionsarvode, agentkostnader, bolagsstyrning, Nordisk bolagsstyrning, ägarstruktur, ägarkoncentration, familjebolag, institutionella ägare, statligt ägande, ledningens aktieinnehav

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Introduktion Problemområde Syfte Avgränsningar Fortsatt disposition Bolagsstyrning Agentkostnader och ägarstruktur Bolagsstyrning Nordiska bolagsstyrningsmodellen Olika typer av ägare Revision Efterfrågan av revision Beaktande av ägarstrukturen i revisionsprocessen Planering och riskbedömning Övriga steg i revisionsprocessen Prissättning av revision Tidigare forskning Bolagsstyrningsfaktorers påverkan på revisionsarvode Ägarkoncentrationens påverkan på revisionsarvodet Olika typer av ägare Familjeägare Institutionella ägare Statligt ägande Ledningens aktieinnehav Sammanfattning Hypotesformulering Forskningsuppgift Sampel och data Variablerna Beroende variabeln... 30

4 iii Oberoende variablerna Ägarkoncentrationsvariablerna Ägartypsvariablerna Kontrollvariabler Regressionsmodellerna Deskriptiv statistik Heteroskedasticitet Resultat Korrelationsanalys Regressionsanalys Ägarkoncentration Ägartyper Tilläggsanalyser Robustnesstest Diskussion och Slutsatser Diskussion kring resultaten Slutsatser Begränsningar Förslag till fortsatt forskning KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR Bilaga 1 Bolag i samplet Bilaga 2 Vif Bilaga 3 Robustnesstest TABELLER Tabell 1 Prissättning av revisionstjänster (Hay, Knechel, Wong 2006) Tabell 2 Sammanfattning av tidigare forskning Tabell 3 Sampelurval Tabell 4 Kategorisering av ägartyperna Tabell 5 Definitioner av beroende, oberoende samt kontrollvariablerna Tabell 6 Deskriptiv statistik... 38

5 iv Tabell 7 Breusch-Pagan test, modellerna Tabell 8 Korrelationsmatris för beroende variabeln och oberoende variablerna Tabell 9 Resultat av ägarkoncentrationsmodellerna, totalt sampel Tabell 10 Resultat av ägartypsmodellerna, totalt sampel Tabell 11 Resultat modeller 1-4, minsta och största tredjedelarna av samplet Tabell 12 Resultat modellerna 5-8, minsta och största tredjedelen av samplet FIGURER Figur 1 Bolagsstyrningsmekanismerna (Cohen et al. 2004) (egen översättning)... 6 Figur 2 Efterfrågan av revision för en individuell intressent (Knechel & Willekens, 2006) (egen översättning) Figur 3 Efterfrågan av revision för en individuell intressent vid existensen av flera intressenter (Knechel & Willekens, 2006) (egen översättning)... 11

6 1 1 INTRODUKTION Ägarstrukturen bland Finska börsbolag är under konstant förändring. Antalet bolag och privata personer som ägare har ökat rejält under det senaste årtiondet samtidigt som dessa ägare även ökat sin procentuella ägarandel av totala aktierna. Däremot har mängden finansiella institutioner som ägare minskat kraftigt trots att dessa ägares procentuella andel ökat. Som en följd av ökat intresse i Finska börslistade bolag har marknadsvärdet av Helsingforsbörsen fördubblats under de senaste tio åren. (Euroclear Finland, 2019) De Nordiska börslistade bolagen karaktäriseras av en ovanligt koncentrerad ägarstruktur. I Finland besitter en ägare mera än 20 % av rösterna i över hälften av börslistade bolagen. Som en följd till detta har lagar och regleringar stiftats för att skapa ett effektivt skydd för minoritetsägare (Lekvall 2914, s. 18). Systemet har visat sig vara effektivt då ett stort antal Nordiska bolag visat sig vara konkurrenskraftiga utomlands, trots att Norden är en relativt liten marknad. Tidigare forskning gällande bolagsstyrningsfaktorers inverkan på revisionsprocessen och därmed en ökning eller minskning i revisionsarvodet har resulterat i varierande slutsatser. Styrelsens och revisionsutskottets oberoende samt internrevision har i stor del påvisats ha en ökande effekt på det externa revisionsarvodet (O Sullivan 2000; Carcello et al. 2002; Abbot et al. 2003; Goodwin-Stewart & Kent 2006). Ägarkoncentrationens direkta påverkan har bevisats vara såväl negativ (Chan, Ezzamel & Gwilliam 1993; Adelopo, Jallow & Scott 2012) som positiv (Hay, Knechel & Ling 2008). Dessutom har en del studier inte kunnat påvisa något signifikant samband (Firth 1997; Niemi 2005; Mitra, Hossain & Deis 2007; Hay Knechel & Ling 2008). Därmed kvarstår frågorna: (1) till vilken grad revisorerna beaktar ägarstrukturen i revisionsprocessen och (2) ifall olika typer av stora ägare bidrar till olika bedömningar. 1.1 Problemområde Ägarstrukturens påverkan på finansiella rapporteringens kvalité och riktighet har intresserat forskare redan en längre tid. Stora ägarnas (eng:blockholders) nytta härstammar från principal-agentteorin där avskiljande mellan ägare och ledningen resulterar i agentkostnader som beror på informationsasymmetrin mellan parterna (Jensen & Meckling 1976). De stora ägarna har möjligheten att minska dessa agentkostnader genom att övervaka ledningen, vilket reflekteras i en effektivare bolagsstyrning. Den effektivare styrningen har argumenterats bidra till bland annat

7 2 mindre resultatstyrning (Dechow, Sloan & Sweeney 1996) samt bättre prestation (Shleifer & Vishny 1986). Prissättningen av revisionstjänster varierar i stor grad med risken av uppdraget. En högre risk resulterar i en ökning av omfattningen av granskningen eller en högre riskpremie. (Simunic 1980) Tidigare forskning av bolagsstyrningsmekanismers påverkan på revisionsarvode har baserats på antagandet att en minskning i agentkostnader resulterar i lägre risk hos revisorerna. Därför antas övervakning av stora ägare resulterar i lägre revisionskostnader, det vill säga en effektivare bolagsstyrning betraktas som ett substitut till externa revisionstjänster. Senare forskning identifierar dock ett annat perspektiv för sambandet mellan ägarstruktur och revisionskostnader. Stora ägare har makten att kräva en mera omfattande revision (Mitra et al. 2007; Hay, Knechel & Ling 2008) eller alternativt kan minoritetsägarna utföra detta krav. Därutöver kan efterfrågan, för en revision av högre kvalité, komma inifrån bolaget ifall ledningen önskar signalera en högre kvalité på finansiella rapporteringen (Adelopo, Jallow & Scott 2012) i samband med att skydda sitt rykte (Fama 1980). Stora ägare kan bestå av olika typer av ägare, exempelvis familjer, institutioner eller staten. De olika typerna av ägare har visats påverka bolagsstyrningen på olika sätt. Detta innebär att ägartyperna även kan påverka revisionsarvodet från substitut eller komplementperspektivet. Effekten av diverse ägartyper har också undersökts med varierande resultat för olika institutionella omgivningar (O Sullivan 2000; Ben Ali & Lesange 2013; Liu & Subrmaniam 2013; Nelson & Mohamed-Rusdi ). Majoriteten av undersökningar om ägarstrukturens påverkan på revisionsarvodet har tillämpats med data från USA, Stor-Britannien, Australien och några utvecklande marknader medan Kontinentaleuropa, och därmed även Norden, har fått mindre uppmärksamhet. Finland karaktäriseras av en relativt liten kapitalmarknad, legislativt system baserat på civil law samt en låg risk för revisorn att utsättas för rättstvister. Den institutionella omgivningen liknar således kontinentala-europa i hög grad (Niemi, 2005). Summeringsvis finns det argument för att ökade övervakningen av stora ägare fungerar som ett substitut för revisionen eller alternativt som komplement som en följd av krav från ägarna eller ledningen. De motstridiga argumenten i samband med en unik

8 3 ägarstruktur och bolagsstyrningsmiljö i de Nordiska länderna erbjuder en god grund för denna forskning. 1.2 Syfte Syftet med denna avhandling är att undersöka vilken effekt ägarstrukturen har på revisionsarvodet i Finland. Av intresse är ifall en specifik ägarstruktur minskar på revisionsrisken som uppfattas av revisorn eller ifall specifika ägarstrukturer ger upphov till en mera omfattande revision. Således kan resultaten antyda antingen ett negativt eller positivt samband med revisionsarvodet. 1.3 Avgränsningar Denna avhandling fokuserar på ägarkoncentration, familjeägare, institutionella ägare, statligt ägande och ledningens innehav. Ägartyperna är sådana som främst inkluderats i tidigare forskning och vilka även visat sig vara betydelsefulla i ett Nordiskt sammanhang. Utöver avgränsas undersökningen till börslistade bolag i Finland på grund av att tillgängligheten av data är begränsad. Studien behandlar enbart företag som varit listade under tiden Finansiella bolag exkluderas även ur samplet eftersom dessa följer egna regleringar angående finansiella rapporteringen och kan således bidra till missvisande resultat. 1.4 Fortsatt disposition Strukturen av avhandlingen följer följande disposition. Kapitel 2 presenterar bolagsstyrningens behov samt hur bolagsstyrning tillämpas i Norden. Slutligen presenteras olika typer av ägare och deras effekter på bolagsstyrning. Kapitel 3 sammanfattar utbudet och efterfrågan av revision samt hur olika bolagsstyrningsmekanismer beaktas i revisionsprocessen. Följaktligen presenteras en utförlig genomgång av faktorer som påverkar prissättningen av revision. Efter den teoretiska referensramen följer en genomgång av tidigare forskning i kapitel 4. Den tidigare forskningen som presenteras innefattar forskning som påvisar olika bolagsstyrningsmekanismers påverkan på revisionsarvodet, ägarstrukturens påverkan på bolagsstyrning samt ägarstrukturens direkta påverkan på revisionsarvodet.. Kapitel 5 sammanfattar den teoretiska referensramen och tidigare forskningen resulterande i fem hypoteser för denna undersökning. I kapitel 6 presenteras samplet, variablerna och regressionsmodellerna som används för att testa hypoteserna. Resultaten av regressionerna presenteras i kapitel 7 följt av diskussion, slutsatser, begränsningar och förslag till fortsatt forskning i kapitel 8.

9 4 2 BOLAGSSTYRNING Detta kapitel inleds med agentteorin som ger upphov till bolagsstyrning. Därefter definieras bolagsstyrning varefter olika bolagsstyrningsmekanismer identifieras i strävan att klargöra ägarnas roll i detta samspel. Slutligen presenteras den unika Nordiska bolagsstyrningsmodellen och olika typer av ägare samt hur de kan påverka bolagsstyrningen i ett företag. 2.1 Agentkostnader och ägarstruktur Agentteorin härstammar från separering av ägande och ledande av ett bolag, vilket förekommer då ägarna (principalerna) delegerar styrandet av bolaget till företagsledningen (agenterna) (Jensen & Meckling 1976). Arrangemanget ger upphov för ledningen att inte nödvändigtvis agera enligt ägarnas intressen, vilket benämnts en moralisk risk (Georgen 2012, s. 7). Den moraliska risken kan minimeras med kontrakt som styr ledningens agerande. Fullständiga kontrakt är de facto omöjliga att tillämpa då framtida händelser är omöjliga att förutspå, fullständiga kontrakt är väldigt komplexa att uppgöra och dessa vore oerhört kostsamma att övervaka (Williamson 1984). Därmed uppstår agentkostnader emellan ägarna och ledningen då båda parterna strävar efter att maximera sin egennytta (Jensen & Meckling 1976). Agentkostnaderna fördelas i tre grupper: övervakningskostnader, förpliktelsekostnader (eng: bonding costs) och en resterande förlust. Övervakningskostnaderna är kostnader som uppstår då ägarna måste övervaka ledningen medan förpliktelsekostnaderna är kostnader som uppstår för agenterna då de inte agerar för att maximera sin egennytta, utan handlar enligt kontrakt uppgjorda mellan dem och principalerna. I praktiken är det omöjligt att uppnå en situation där agenterna alltid skulle agera enligt principalernas samtycke, trots övervakning och förpliktelse. Därmed uppstår en resterande förlust som representerar den monetära minskningen i ägarnas välfärd på grund av agenternas handlingar. (Jensen & Meckling 1976) Enligt Jensen & Meckling (1976) uppnås den optimala nivån av agentkostnader då ledningen äger 100% av aktierna. I detta fall uppstår låga övervakningskostnader och förpliktelsekostnader. De kostnaderna som annars skulle falla på ägarna förfaller på ledningen då personerna är de samma. Då ledningens ägarandel minskar, ökar agentkostnaderna. En utomstående ägare blir således intresserad av övervakning av ledningen i strävan efter att minska på agentkostnaderna och därmed öka sin egennytta. (Jensen & Meckling 1976)

10 5 Då ägandet blir mera utspritt uppstår agentproblem även mellan majoritets och minoritetsägare. Då en eller några ägare besitter över 50% av aktiekapitalet i ett bolag kan dessa stora ägare dra nytta av minoritetsägarna med beslut som de har makten att fatta. Uppkomsten av detta, så kallade typ 2 agentproblemet, påverkas kraftigt av lagstiftningen i ett land. I länder med lagar och regleringar som skyddar minoritetsägare är sannolikheten för uppkomsten av agentproblem mellan majoritets- och minoritetsägarna därmed mindre. (Schleifer & Vischny 1997) 2.2 Bolagsstyrning Bolagsstyrningen är en följd av separeringen mellan ägande och kontroll i ett bolag. Med bolagsstyrning avses mekanismer för att uppnå transparens i verksamheten och därmed kunna övertyga finansiärer om att deras investerade kapital ger en avkastning (Shleifer & Vishny 1997). I senare definitioner har även övriga intressenter utöver aktieägare och långivare beaktats. Enligt Goergen (2012) definieras bolagsstyrning enligt följande: Bolagsstyrning är kombinationen av mekanismer som försäkrar att ledningen av ett bolag (agenten) driver företaget i fördel för en eller flera intressenter (principaler). Sådana intressenter kan vara aktieägare, långivare, leverantörer, kunder, arbetstagare eller andra grupper som företaget idkar affärsverksamhet med (Egen översättning). Principer för bolagsstyrning utgivna av OECD (The Organisation for Economic Cooperation and development) betonar transparens och hög kvalité i den finansiella rapporteringen som ett medel för effektiv bolagsstyrning (OECD 2015). Cohen, Krishnamoorthy & Wright (2004) uppgör en bolagsstyrningsmodell där de argumenterar att rapportering av hög kvalité är ett samspel mellan flera aktörer och institutioner. I synnerhet är externa revisorernas, revisionsutskottets, styrelsens, interna revisorernas och ledningens samverkan central. Övriga aktörer, oftast externa från bolaget, är även betydelsefulla i strukturerandet av en effektiv bolagsstyrning. Dessa aktörer inverkar vanligtvis på sambanden mellan de aktörer som är direkt inblandade i styrningen av bolaget. (Cohen, Krishnamoorthy & Wright 2004). Resultatet av ett effektivare samspel mellan de olika aktörerna medför högre kvalité av rapportering samt en lägre risk för resultatmanipulering och bedrägeri. (Cohen, Krishnamoorthy & Wright 2004) Stora ägare kan således, utöver övervakning av ledningen, bidra med strukturförändringar i styrelsen och revisionsutskottet samt påverka kontrollmiljön inom bolaget.

11 6 Lag & domstol Analytiker Lagstadgare Regulatorer Börser Aktieägare Revisionsutskott Styrelsen Internrevision Extern revisor Ledningen Kvalité på finansiell raportering Figur 1 Bolagsstyrningsmekanismerna (Cohen et al. 2004) (egen översättning) Bolagsstyrning förverkligas med olika mekanismer för att försäkra att ledningen agerar i enlighet med de övriga intressenternas preferenser. De mest betydande bolagsstyrningsmekanismerna varierar beroende på nationella system. Franks & Mayer (2001) skiljer mellan ett outsider- och insider-system där kännetecken för det först nämnda är stora kapitalmarknader, utspridd ägarstruktur samt ett aktivt hot för förvärv som sker på fientligt vis (eng: hostile takeover). Ett insider-system är tvärtom karaktäriserat av ett litet antal publika bolag, koncentrerad ägarstruktur samt litet hot för förvärv (Franks & Mayer, 2001). Finland, likasom de övriga Nordiska länderna, anses tillhöra ett insider-system. Ytterst viktiga bolagsstyrningsmekanismer i ett outsider-system är hot för förvärv där ledningen blir ersatt (eng: market for corporate control), dividendpolitik, styrelsens struktur, institutionella ägarnas existens samt ledningens belöning och aktieinnehav. I ett insider-system är de mest betydelsefulla bolagsstyrningsmekanismerna övervakning utfört av stora ägare och långivare. (Goergen 2012, s ) Den koncentrerade ägarstrukturen bidrar till att bolagsstyrningsmekanismerna som är centrala i ett outsider-system inte är lika effektiva i ett insider-system. En stor ägare löser delvis bolagsstyrningsproblem eftersom dessa ägare har både incentiv och makt att påverka hur bolaget styrs. Utöver är dessa ägare mindre benägna mot risk då ett stort innehav ökar på den personliga portföljrisken (Thomsen & Pedersen 2000). Stora ägare kan därmed antas ha ett synnerligen stort incentiv för övervakning i ett insider-system för att bidra till en effektiv bolagsstyrning som skydd för sin personliga egendom.

12 7 2.3 Nordiska bolagsstyrningsmodellen Enligt Lekvall (2014) baserar sig bolagsstyrningsmodeller på ramverk för bolagsstyrning som kollektivt byggs upp av en interaktion mellan skrivna samt oskrivna regler, normer och praxis. Det Nordiska ramverket styrs i allmänhet av tre kategorier; (1) lagstiftning, det vill säga aktiebolagslagar och övriga lagar stiftade av ledningen i länderna, (2) självreglering, som syftar på reglering av affärssektorn med liten inverkan av regeringen samt (3) regler, normer och praxis som styr det vardagliga beteendet. Aktiebolagslagarna i de Nordiska länderna har samma ursprung men de har från och med 1970-talet drivits i olika riktningar. Trots detta har reglering gällande styrning av bolag bevarats relativt lika. Förutom lagstiftning följer börslistade bolagen i de Nordiska länderna även en liknande kod för bolagsstyrning. Koderna appliceras enligt en följ eller förklara princip och är därmed en aspekt av självreglering. (Lekvall 2014 s ) Ägarstrukturen i Nordiska börslistade bolag varierar delvis mellan de olika länderna som en följd av drastiska förändringar under de senaste femtio åren (Lekvall 2014, s. 47). Direkt ägarskap av privata investerare har minskat medan institutionella investerare ökat sin andel. De institutionella investerarna består av utländska och inhemska pensionsförsäkringsbolag samt pensions- och aktieandelsfonder. I Finland har staten dessutom minskat på sin ägarandel i publika aktiebolag. Trots en ökning av institutionella ägare är ägarstrukturen fortfarande koncentrerad bland Nordiska börsbolag, dels beroende på aktier av olika slag. Över hälften av aktiebolagen i Finland har en ägare med över 20 % av rösträtten. Motsvarande siffra för aktieägare med över 50 % av rösträtten uppgår till cirka en femtedel. (Lekvall 2014, s ) Den Nordiska bolagsstyrningsmodellen är uppgjord enligt en koncentrerad ägarstruktur och antagandet att stora ägare effektivt kontrollerar bolagen. Modellen är uppbyggd enligt filosofin att aktieägarna skall ha fullständig kontroll över företaget. Detta uppenbarar sig i en klar hierarkisk bolagsstyrningsstruktur där bolagsstämman är den högsta beslutsfattande makten som utnämner styrelsen och revisorn. Den omfattande makten som majoritetsägare innehar motvägs med lagstadgat skydd för minoritetsägarna. Systemet har visat sig vara effektivt då stora Nordiska bolag har visat sig vara konkurrenskraftiga på den globala marknaden och utländska investerare ökat sina ägarandelar i dessa. (Lekvall 2014, s ) Den främsta skillnaden mellan Nordiska och exempelvis Anglo-Saxiska bolag är att den Nordiska bolagsstyrningsmodellen tillåter kontrollägare att effektivt kontrollera bolag

13 8 med ett antagande om att dessa ägare har ett långsiktigt ansvar över bolaget. De stora ägarna har generellt hög kompetens och resurser att driva bolaget på ett sätt som även gynnar minoritetsägarna. (Lekvall 2018) 2.4 Olika typer av ägare En kontrollägare är en fysisk eller juridisk person som äger en betydlig andel av aktiekapitalet i ett bolag. La Porta et al (1999) samt Faccio och Lang (2002) gör en gränsdragning vid 20 % av rösträtten i ett bolag, eftersom överskridningen av denna tröskel anses tillbringa kontroll över ett bolag. Skillnaden mellan en kontrollägare och en investerare är att en investerare äger en viss aktie för att optimera förhållandet mellan risk och avkastning i dess portfölj. Däremot strävar en kontrollägare efter en bestämmande position i bolaget där kontrollägaren även deltar i strategiska beslutsfattandet (Jakobsson & Korkeamäki 2014). En kontrollägare har starka incentiv att övervaka ledningen eftersom agentkostnaderna som förefaller bolaget belastar ägarna proportionellt. Övervakningen av stora ägare minskar på agentkostnaderna mellan ägarna och ledningen på minoritetsägarnas bekostnad. Därmed föredrar minoritetsägarna att en kontrollägare existerar så länge som minskningen av agentkostnaderna mellan ledningen och ägarna är större än ökningen av kostnaden för kontrollägarens personliga nytta. (Gilson & Gordon 2003) En kontrollägare kan bestå av en privatperson, ett bolag, en institution eller staten. Ytterligare kan aktieägande karaktäriseras av familjeägande eller utländska investerare. Privata investerare är den primära källan för kapital för nyetablerade företag. Bolag som har behov av en liten summa kapital är ofta beroende av förmögna privatpersoner, så kallade affärsänglar. Privata investerare placerar för sin personliga nytta men de lider också av förlusterna som uppkommer på en personlig nivå. Detta leder till att privata investerare med en stor andel i ett bolag ofta är inblandade i styrningen av bolaget. (Feeney et al. 1999) Familjeägda bolag inkluderar oftast familjemedlemmar i ledningen och arrangemanget ses ofta som mindre effektiv styrning än vad en utspridd ägarstruktur kunde åstadkomma. Sammanslutningen av ägande och kontroll i familjeägda företag kan dock kompensera för ineffektivitet med mindre agentkostnader och följaktligen kan familjestyrda bolag uppnå bättre avkastningar än bolag med utspritt ägande (Andersson & Reeb 2003). Institutionella ägare är organisationer som investerar pengar istället för privatpersoner, med målsättningen att erbjuda finansiella tjänster (Thomsen & Conyon 2012, s. 223).

14 9 Dessa består i allmänhet av investeringsfonder, pensionsfonder och försäkringsbolag. Även om institutionella ägare kan äga stora andelar av bolag tenderar de vara rätt passiva investerare. Institutionella investerarnas roll som bolagsstyrningsmekanism härstammar inte nödvändigtvis från en roll som övervakare av ledningen. Dessa organisationer bidrar snarare till effektivare bolagsstyrning eftersom de agerar som ett hot då de har en tendens sälja sitt innehav ifall de inte är nöjda med prestationen av bolaget (Georgen 2012, s ). Statligt ägande innebär att en stat innehar en andel av ett bolag och ägarformen fungerar därmed som ett alternativ för reglering. Statligt ägande har kritiserats för ineffektivitet jämfört med privata bolag (Dewenter & Malatesta 2001). Verksamhetens effektivitet minskar ifall ägarna fokuserar på politisk agenda istället för vinstmaximering (Hart et al. 1996). Staten kan kategoriseras som en relativt passiv ägare men klassificeringen är inte så entydig. På grund allmänhetens stora intresse för statligt ägda bolag kan skandaler leda till förhastade förändringar som inte är hållbara på långt sikt (Jakobsson & Korkeamäki 2014).

15 10 3 REVISION Detta kapitel behandlar revision ur två perspektiv utbud och efterfrågan. Kapitlet inleds med en presentation av orsaker till uppkomsten av revision och hur efterfrågan kan skilja mellan olika bolag. Därefter behandlas utbudsperspektivet, d.v.s. hur revisionstjänster prissätts. Prissättningen av revisionstjänsterna utgår från en metaanalys utförd av Hay, Knechel & Wong (2006) där en stor mängd tidigare forskning inom ämnet sammanfattas. 3.1 Efterfrågan av revision Revision har existerat lika länge som den moderna bolagsformen och konceptet har utvecklats med tiden. Behovet av revision härstammar från separeringen av ägande och ledningen av ett bolag (Jensen & Meckling 1976). Revision utfört av en oberoende part minskar risken för att ledningen inte agerar enligt ägarnas intresse. Därmed antas revision skapa mervärde redan i det skede då ledningen inte äger det fullständiga aktiekapitalet. Legislativa krav på revision har identifierats i England redan 1862 och professionella revisionen antas fått sin början i denna omgivning. (Watts & Zimmerman, 1983) I Finland är de legislativa kraven för revision baserade på omsättning, balansomslutning och antalet arbetstagare. Enligt finländska revisionslagens 2 ( /1141) behöver en revisor väljas ifall balansomslutningen överskrider euro, omsättningen överstiger euro och antalet anställda överstiger i medeltal tre. En revisor behöver dock inte väljas ifall enbart ett av kriterierna uppfylls för räkenskapsperioden i fråga samt den omedelbart föregående räkenskapsperioden. På grund av legislativa krav är efterfrågan av revision delvis inte undvikbar men skillnader i omfattningen förekommer villkorslöst. Agentteorin identifierar tre sorters agentkostnader varav revisionskostnader är en stor del av övervakningskostnaderna. Revisorns uppgift är att övervaka att ledningen agerar i ägarnas intresse samtidigt som de granskar finansiella rapporteringen. Således kan det förväntas att revisorerna använder mera tid för att granska ledningens verksamhet då agentproblemet är större. (Nikkinen & Sahlström 2004) Agentteorin hävdar att vissa kontrollmekanismer, inklusive extern revision, fungerar som substitut i övervakningen av ledningen. I figur 2 på följande sida uppvisas Knechel och Willekens (2006) teori om den individuella intressentens val mellan kostnader för

16 11 kontroll och förväntade förluster av okontrollerade risker. Den individuella intressenten väljer den nivå av kontroller där marginalnyttan av minskningen i risken är lika med marginalkostnaden av att öka kontrollerna. Detta kan leda till att individuella intressenter väljer en nivå av revision som överskrider de lagstadgade kraven. (Knechel & Willekens 2006) Figur 2 Efterfrågan av revision för en individuell intressent (Knechel & Willekens 2006) (egen översättning) Den enskilda intressenten drivs av individuella preferenser vilka nödvändigtvis inte är i enlighet med de övriga intressenternas preferenser. Det optimala valet av kontroller vid existensen av flera ägare beskrivs i figur 3 nedan. Figur 3 Efterfrågan av revision för en individuell intressent vid existensen av flera intressenter (Knechel & Willekens 2006) (egen översättning)

17 12 Då den enskilda intressenten, med en individuell riskprofil, kan välja revision som ett substitut för andra kontrollmekanismer, förändras den totala efterfrågan då den är aggregerad emellan flera intressenter. Den aggregerade efterfrågan minskar på kostnaden för kontroller eftersom en del av kostnaderna fördelas på andra intressenter. Därmed följer en ökning i mängden kontroller som en individuell intressent investerar i. De ökade investeringarna på en individuell nivå ökar den aggregerade mängden av kontroller vilket bidrar till en minskning i risken för förluster för en individuell intressent. Däremot ökar kostnaderna för den individuella intressenten eftersom den bär en del av kostnadsminskningen av de andra intressenterna. Denna kostnadsökning kan vara mindre än den ursprungliga minskningen vilket kan leda till att extern revision fungerar som ett komplement när efterfrågan är aggregerad, trots att individuella beslut baserar sig på ett substitutsperspektiv. (Knechel & Willekens 2006) 3.2 Beaktande av ägarstrukturen i revisionsprocessen Revisionsprocessen består i allmänhet av fyra faser. Ett revisionsuppdrag inleds med planeringsfasen där en övergripande strategi samt en mera detaljerad plan för revisionen sammanställs. Planeringsfasen inkluderar även riskbedömning av uppdraget vilket påverkar omfattningen av de påföljande faserna. Den andra fasen inkluderar test av internkontroller och substansgranskning i den omfattning som tidigare planerat. I den tredje fasen utförs analytiska åtgärder och ytterligare granskning av poster som anses betydelsefulla. Revisionen slutförs med utvärdering av resultaten som man kommit fram till i de tidigare skedena i processen. Slutprodukten av revisionen är revisionsberättelsen där revisorerna påstår att finansiella rapporteringen inte innehåller väsentliga fel. (Arens, Elder & Beasley 2014, s ) Planering och riskbedömning Planering och riskbedömning utförs för att identifiera tillräckliga revisionsbevis, bevara kostnaderna för revisionen på en rimlig nivå samt för att undgå missuppfattningar mellan revisorn och klienten och därmed uppehålla affärsförhållandet mellan dessa (Arens, Elder & Beasley 2014, s. 228). De aktiviteter som revisorn skall utföra regleras av internationella revisionsstandarder ISA (International Standards of Auditing). Ett grundläggande koncept i planeringsfasen är revisionsrisk och nivån av denna. Revisionsrisk är risken att revisorn utger ett olämpligt utlåtande då bokslutet är väsentligt fel.

18 13 Revisionsrisken är produkten av tre komponenter: inneboende risk, kontrollrisk och upptäcktsrisk, och kan uttryckas som följande: RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR = IIIIIIIIIIIIIIIIIIII rrrrrrrr KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK UUUUUUUUäcccccccccccccccc Inneboende risken är risken att eventuella väsentliga fel i finansiella rapporteringen uppstår som följd av misstag eller bedrägeri, då inga internkontroller beaktas. Kontrollrisken är risken att eventuella väsentliga fel inte upptäcks av bolagets internkontroller. Upptäcktsrisken är risken att revisorn inte upptäcker de eventuella väsentliga felen i bokföringen. (Eilifsen et al. 2014, s ) En central faktor som bidrar till nivån av revisionsrisken är till vilken nivå utomstående parter är beroende av bokslutsinformationen. Nivån påverkas av ett antal faktorer exempelvis företagets storlek, ägarkoncentration och lånemängd. Stora företag med ett flertal ägare och betydande lån berör flera intressenter och således är revisionsrisken högre (Arens, Elder & Beasley 2014, s ). Revisionsriskmodellen ger upphov till ett övrigt centralt element i revision, väsentlighet. Ett fel i bokslutet är väsentligt då det påverkar ett ekonomiskt beslut av en skälig användare av bokslutsinformationen (ISA 320.2). I vissa fall är den bestämda penningmängden inte nödvändigtvis gränsdragningen för väsentlighet, utan revisorn kan också anse ett fel vara väsentligt trots att penningmässiga kravet inte uppfylls. (ISA 320.6). Väsentlighet är därmed kopplat till revisionsrisken eftersom en högre väsentlighet sänker på revisionsrisken, ceteris paribus. Revisionsrisken och väsentligheten baserar sig främst på riskbedömningar som utförs i planeringsfasen. ISA standarder identifierar en del områden relaterade till bolagsstyrning som revisorn krävs bedöma. Enligt ISA 240 (IFAC) skall revisorn bedöma risken för att oegentligheter uppkommer i intäktsföringen eller att ledningen förbigår kontroller. Företagets storlek, komplexitet och ägarstruktur har en stor inverkan på vilka riskfaktorer för missbruk är relevanta. I stora bolag kan exempelvis effektiv övervakning av förvaltningsorgan och en effektiv internkontroll minska på risken att ledningen agerar olämpligt. (ISA 240) Utöver krävs en utförlig bedömning av kontrollmekanismer, bland annat övervaknings- och riskbedömningsprocesser, för att revisorn kan skapa en uppfattning om bolagets internkontroll. Övervakningsomgivningen består av förvaltnings- och ledningsfunktioner samt attityder, medvetande och åtgärder som berör företagets internkontroll. Denna omgivning kan påverka revisorns bedömning av risken för väsentliga fel i och med att en

19 14 effektivare övervakning kan bidra till exempelvis effektivare kontroller och uppföljningen av dessa. (ISA 315) Övriga steg i revisionsprocessen Riskbedömningen gällande internkontroller som revisorn utfört i planeringsfasen används för att bedöma konstruktionen och implementeringen av internkontrollerna. Vid ett fortsatt uppdrag är det sannolikt att bedömningen enbart uppdateras och en revisionsstrategi är möjlig att uppgöras på basis av denna bedömning. Följningsvis beslutas till vilken grad bolagets internkontroller är pålitliga. Revisorn granskar kontrollerna med olika test varefter kontrollrisken bedöms. Vid en hög kontrollrisk besluter revisorn att lita på substansgranskning som övervägande del av revisionsbevis. Ökad substansgranskning minskar på upptäcktsrisken och granskningsåtgärder utförs tills en önskad revisionsrisk är uppnådd. (Eilifsen et al. 2014, s ) Revisionen avslutas med att utvärdera de revisionsbevis som insamlats under de tidigare faserna, och vid behov utförs ytterligare åtgärder (Arens, Elder & Beasley 2014, s ). På basis av insamlat revisionsbevis krävs att en ny bedömning av riskerna som identifierats i planeringsfasen görs för att säkerställa att det inte finns en orsak att justera dem (ISA 240; ISA 315). Slutligen utgivs en revisionsberättelse som ett bevis för utförd revision. I revisionsberättelsen definieras styrelsen och ledningen av bolaget ha ansvar för den interna kontroll som bedöms vara nödvändig för att upprätta ett bokslut som inte innehåller väsentliga felaktigheter Revisorns ansvar innebär följaktligen att identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter, och samla in ändamålsenliga revisionsbevis. Ytterligare konstateras risken för att inte upptäcka väsentliga felaktigheter beroende på oegentligheter vara högre än motsvarande risk beroende på fel eftersom oegentligheter kan innefatta agerande i maskopi, förfalskning, avsiktliga utelämnanden, felaktig information eller åsidosättande av intern kontroll. De upptäckta riskerna påverkar revisorns huvudsakliga mål att uppnå en rimlig grad av säkerhet om huruvida bokslutet innehåller väsentliga felaktigheter som följd av oegentligheter eller fel. (ISA 700) 3.3 Prissättning av revision Prissättningen av revisionstjänsterna har studerats i stor utsträckning sedan grundläggande forskning presenterat av Simunic (1980). Revisionsarvodet kan uttryckas som en produkt av enhetspriset och mängden som efterfrågas av klienten. Därmed indikerar olika storlekars revisionsarvoden antingen skillnader i kvantitet eller

20 15 prissättning (Simunic 1980). Skillnader i prissättningen eller omfattningen av revisionstjänster uppkommer antingen som följd av makro-ekonomiska faktorer eller mikro-ekonomiska faktorer. Makro-ekonomiska faktorerna som antas öka revisionsarvodet mellan länder är bland annat benägenhet för rättstvister gentemot revisorn, omfattningen av rapporteringen och reglering angående finansiell rapportering och revisionstjänster (Taylor & Simon 1999). De mikro-ekonomiska faktorerna är företags och uppdragsspecifika och de påverkar revisionsarvodet inom landsgränser. Hay, Knechel & Wong (2006) kategoriserar faktorerna som påverkar revisionsarvodet i tre huvudsakliga grupper: klientattribut, revisorsattribut och uppdragsattribut. Klientattributen är sådana karaktärsdrag av företag som styr hur stor insats revisorerna lägger på uppdraget oberoende av övriga externa faktorer. Den överlägset betydelsefullaste variabeln i prissättningen av revisionstjänster är storleken av företaget som granskas. Storleken påverkar ovillkorligt mängden granskningsåtgärder som utförs Simunic (1980). Hay, Knechel & Wong (2006) konstaterar att alla forskningar inom revisionsarvodets determinanter utgår från ett mått på storlek. På grund av skalfördelar och effektivare internkontroll system i större bolag är sambandet nödvändigtvis inte lineärt men en ökning i revisionsarvodet förväntas oberoende (Chen, Ezzamel & Gwilliam 1993). Storleken av bolaget har inkluderats som kontrollvariabel i varierande forskningar vilka behandlar olika marknader. Bland annat har forskningar behandlande determinanter av revisionsarvodet utförts med datasampel från Danmark (Thinggaard & Kiertzner 2008), Finland (Niemi 2005), Stor-Britannien (Collier & Gregory 1996; Adelopo, Jallow & Scott 2012), Nya Zeeland (Hay, Knechel & Ling 2008) och USA (Mitra, Hossain & Deis 2007), var ett positivt samband mellan revisionsarvode och storlek påvisats. Utöver storlek identifieras komplexitet som en viktig faktor. Komplexiteten av verksamheten definieras oftast som mängden dotterbolag. Simunic (1980) hävdar att diversifieringen av aktiviteter ökar på mängden lägen där beslut fattas inom organisationen och därmed är revisionen mera utmanande. Organisationsstrukturer som utsträcker sig över landsgränser kan även krävas tillämpa olika redovisningsstandarder vilket ytterligare ökar på komplexiteten i uppdraget (Chen, Ezzamel & Gwilliam 1993). Till följd av detta bevisar Hay, Knechel & Wong (2006) att komplexiteten påverkar revisionsarvodet kraftigt.

21 16 Övriga faktorer som identifieras av Hay, Knechel & Wong (2006) är inneboende risk, lönsamhet, skuldsättningsgrad och industri. Den inneboende risken i uppdrag är högre då särskilda delar av revisionen kräver specifik kunskap eller innebär högre risk för att fel uppstår. Fordringar och lager har i allmänhet identifierats som riskfyllda poster. Ytterligare justering i revisionsarvoden följer av lönsamheten av klienten. Generellt anses ett mindre lönsamt bolag innebära en högre risk för revisorn. I synnerhet efter 1990, då ett företag uppvisar förlust, har riskökningen ur revisorns synvinkel speglats kraftigt i revisionsarvodet. Skuldsättningsgraden argumenteras påverka riskbedömningen eftersom bolag som hamnar i finansiella svårigheter oftast även utsätter revisorn för förluster. Påverkan på revisorns riskbedömning har visat sig vara viktig särskilt i USA och Stor-Britannien. (Hay, Knechel & Wong 2006) Klientattributen består, förutom företags interna karaktärsdrag, även av bolagsstyrningsdrag som kan antas påverka revisionskostnaderna. Dessa är ägarstruktur, internkontroll och bolagsstyrning. Bolagsstyrningsvariablerna präglas av antagandet att de bidrar till en effektivare kontrollomgivning samtidigt som de kan medverka i högre agentkostnader. Följaktligen varierar resultaten i tidigare forskning kraftigt. Ägarkoncentrationen anses ha en påverkan enbart i specifika institutionella omgivningar samtidigt som bolagsstyrning och internkontroll inte är lika entydiga. (Hay, Knechel & Wong, 2006) I senare studier dokumenteras dock bolagsstyrning och internkontroll ha en positiv påverkan på revisionsarvodet (Hay 2013). Revisorsattributen är, till skillnad från klientattributen, sådana karaktärsdrag som inte i sig beror på kundens struktur. Dessa är kvaliteten av revisorn, längden av uppdraget samt läge där revisorn verkar. Revisionstjänsterna fungerar som vilken annan marknad som helst där högre kvalitets tjänster är prissatta högre. Ytterligare kan styrelsen för företagen konkurrensutsätta sin revision i strävan att uppnå ett lägre arvode. Effekten av läget där revisorn verkar har även noterats påverka revisionsarvode i bland annat London där kostnaderna för revision har bevisats vara högre än i övriga delar av Stor- Britannien. (Hay, Knechel & Wong, 2006) Uppdragsattributen är specifika för uppdraget men inte nödvändigtvis påverkade av företaget i sig. Tiden mellan räkenskapsperiodens slut och utgivande av revisionsberättelsen antas indikera en ineffektiv revision i och med att diverse problematiska situationer uppkommit under revisionen. Därmed är en ökning i kostnaderna även förväntat. Likaså kan revisioner utförda under högsäsong leda till högre arvode då övertidsarbete är förväntat. Problem i revisionen (och/eller problem i

22 17 finansiella rapporteringen upptäckt under revisionen), konsulteringstjänster utförda av revisorerna och rapporteringskrav. Uppdragsattributen kan vara engångshändelser som nödvändigtvis inte behöver vara noterbara då revisionen påbörjas. Uppdragsattributen antas ha en ökande påverkan på revisionsarvodet. (Hay, Knechel & Wong, 2006) Resultaten av Hay, Knechel & Wongs (2006) meta-analys sammanfattas i tabellen nedan. Sambanden är bemärkta med (+) för ett signifikant positivt samband (-) för ett signifikant negativt samband och (+/-) för inget signifikant samband. Variabel Proxy Påverkan Storlek Totala tillgångar Omsättning + Komplexitet Antalet dotterbolag + Inneboende risk Lagerstorlek Fordringar + Lönsamhet ROA Förlust +/- Skuld Skuldsättningsgrad Quick ratio + Industri Finansiella bolag Tillverkande bolag +/- Ägarstruktur Ägarkoncentration - Internkontroll Internrevision + Bolagsstyrning Oberoende styrelsemedlemmar + Kvalitet Big 8/6/4 + Längd Längden av uppdraget +/- Läge Huvudstäder + Utgivningsdatum Tid mellan revisionsberättelse och räkenskapsper. + Högsäsong Räkenskapsperiod slutande /- Problem Oren revisionsberättelse +/- Konsultering Icke-revisionstjänster + Rapporteringskrav Antalet revisionsberättelser + Tabell 1 Prissättning av revisionstjänster (Hay, Knechel, Wong 2006)

23 18 4 TIDIGARE FORSKNING Simunic (1980) var bland de första att presentera utförlig forskning beträffande determinanter av revisionsarvodet. Senare har sambandet mellan bolagsstyrningsmekanismer och revisionsarvodet också börjat intressera forskare allt mera. En del av forskningarna fokuserar på styrelsens attribut, främst oberoende, samt revisionsutskottets olika karaktärsdrag. Ägarstrukturen i sig har också noterats som en determinant av revisionsarvodet. Trots att styrelsens attribut inte är direkt jämförbara med ägarstrukturen betraktas båda som bolagsstyrningsmekanismer och liknande effekter kan antas uppkomma. Då denna avhandling inriktar sig på ägarstrukturens påverkan på revisionsarvodet kommer huvudsakliga fokus att ligga på forskning som behandlar ägarkoncentrationer samt olika typer av ägare. 4.1 Bolagsstyrningsfaktorers påverkan på revisionsarvode Bolagsstyrning förverkligas oftast genom styrelsen och oberoende medlemmar ansvarar främst för övervakningen av ledningen (Hay, Knechel & Ling 2008). Styrelsens och revisionsutskottets oberoende och effekterna på diverse faktorer har därmed forskats i vid utsträckning. Ett av de främst forskade styrelseattributen är styrelsens och revisionsutskottets oberoende av ledningen och beaktande av dessa i omfattningen av revisionen. I en studie omfattande 402 börslistade bolag i Stor-Britannien noterar O Sullivan (2000) ett positivt samband mellan procentuella andelen oberoende styrelsemedlemmar och revisionsarvodet. Carcello et al. (2002) observerar en likadan relation ur ett sampel på Amerikanska börsbolag. Då styrelsen slutligen ansvarar för finansiella rapporteringens riktighet tyder resultaten på att styrelsemedlemmar som är oberoende kräver en mera utförlig revision för att skydda sitt rykte, minska risken för ansvarsskyldighet och i samband befordra aktieägarnas intressen. Carcello et al. (2002) finner dock ingen stigande effekt i förklaringsgraden då revisionsutskottets oberoende inkluderas i modellen utöver styrelsevariablerna. Däremot påvisar Abbot et al. (2003) ett positivt samband mellan revisionsutskottets oberoende och revisionskostnaderna med övriga styrelseattribut beaktade. Trots att båda forskningarna är utförda med ett sampel från USA skiljer sig tidsperioden med ett årtionde. Utöver mäter Carcello et al. (2002) revisionsutskottets oberoende som procentuella andelen oberoende medlemmar medan Abbot et al. (2003) endast fokuserar på revisionsutskott med 100 % oberoende medlemmar, vilket kan bidra till de variationen i resultaten.

24 19 Internrevision fungerar även som en mekanism för att försäkra att den finansiella informationen är riktig. Internrevisionens påverkan på de externa revisionsarvodet har forskats av bland annat Goodwin-Stewart & Kent (2006) som kommer fram till att en ökad satsning i internrevision även bidrar till ökade kostnader för externrevision. Hay, Knechel & Ling (2008) bekräftar det positiva sambandet år 1995 då karaktärsdragen på företagens bolagsstyrningsmekanismer är mera heterogena. Wallace (1984) argumenterar att internrevision kan bidra till kostnadsbesparingar i och med att utföra en del av externrevisorernas arbete. Enligt Goodwin-Stewart & Kent (2006) kräver dock företag med större insatser i internrevision även en högre kvalité på den externa revisionen. 4.2 Ägarkoncentrationens påverkan på revisionsarvodet En stor del av bolagsstyrningsfaktorer har identifierats öka revisionsarvode då en kontrollmekanism ökar på efterfrågan av en annan. Ägarstrukturens direkta effekt på revisionsarvodet har även undersökts av ett antal forskare. Forskningar har utförts med olika typer av ägare med fokus på kontrollägare, institutionella ägare samt ledningens innehav. Chan et al. (1993) var bland de första att inkludera kontrollägare som en determinant av revisionsarvodet. Författarna hävdar att stora ägare kan övervaka och kontrollera ledningen med direkt representation i styrelsen eller via andra intermedier. Forskningen fokuserar på ett sampel från Stor-Britannien där både stora ägares och ledningens innehav som överskrider fem procent antas minska på omfattningen av revisionen. Chan et al. (1993) argumenterar att det negativa sambandet som påvisas, i enlighet med hypotesen, härstammar från agentteorin där separeringen av ägande och kontroll resulterar i högre agentkostnader vilket därmed kräver en mera utförlig revision. Utgående från hypotesformuleringen och ägarstrukturvariabeln av Chan et al. (1993), kan Firth (1997) inte bevisa ett likadant samband med ett sampel av Norska börslistade bolag mellan åren 1991 och Resultaten antyder på ett svagt positivt samband men inget signifikant samband kan påvisas. Senare har även en liknande forskning utförts i en finländsk omgivning. Niemi (2005) undersöker stora finländska kunder av de dåvarande Big Six - revisionssammanslutningarna från år Preliminärt testas summan av stora ägares och ledningens ägarandelar i enlighet med de tidigare nämnda forskningarna. Niemi (2005) argumenterar att de största ägarna i finländska bolag oftast består av ledningen

25 20 eller en familj, som aktivt deltar i den dagliga verksamheten, staten och andra bolag. Ledningen som ägare rationaliseras minska på informationsasymmetrin mellan ägarna och ledningen, resulterande i mindre behov av revision medan staten och utländska ägare kräver en mera omfattande revision. Niemi (2005) betonar typen av kontrollägare snarare än proportionella andelen av ägande, i sin forskning, vilket förklarar icke signifikanta sambandet då båda typerna (ledningen och övriga) av kontrollägare inkluderas som en förklarande variabel av revisionsarvodet. Grundläggande tanken är att stora ägare har en utbuds- eller efterfrågeeffekt på revisionsarvodet i och med att stora ägare övervakar ledningen och därmed minskar på risken för fel i boksluten eller alternativt kräver de stora ägarna revision av högre kvalité som en del av övervakningen (Mitra et al., 2007). För stora ägare, som inte kategoriseras som institutioner, kan Mitra et al. (2007) inte påvisa ett samband med revisionsarvodet. Däremot utgår Hay, Knechel & Ling (2008) enbart från en ökad efterfrågan av kontroller vid existensen av en stor ägare. Stora ägare kan öka efterfrågan med att kompensera för brister i andra kontroller eller alternativt kan kravet komma från minoritetsägarna. Hay, Knechel & Ling (2008) utför sin studie med Australienska bolag, både för år 1995 och En kontrollägare definieras som en ägare med en över 20 % andel i ett företag. Resultaten uppenbarar ett positivt samband år 1995 men inget samband kan påvisas år Författarna summerar med att konstatera att stora ägare har ett positivt samband med revisionsarvode enbart då skillnader i styrelsens struktur förekommer. Som en följd av bolagsstyrningskoder har bolagsstyrningsmekanismerna bland företag blivit allt mer homogena och därmed kan effekterna på revisionsarvodet inte längre noteras (Hay, Knechel & Ling 2008). Till skillnad från övriga forskningar resonerar Adelopo, Jallow & Scott (2012) att övervakningen av ledningen inte förbättras av en ökning i procentuella andelen av aktier som stora ägare innehar, utan snarare mängden aktieägare som innehar en större andel. En stor ägare definieras äga tre procent eller mera av de uteliggande aktierna. Detta anses vara en tillräckligt stor andel för ägare att ha incentiv att övervaka samt makt att utföra förändringar då ägarna är missnöjda. Resultaten påvisar ett negativt samband mellan antalet stora ägare och revisionsarvode för börslistade bolag i Stor-Britannien. Detta tolkas som att stora ägare ökar övervakningen med att förbättra internkontroll och finansiella rapporteringen som minskar på revisionsrisken (Adelopo, Jallow & Scott 2012).