Moclobemid Actavis 150 mg: Gul, rund, bikonvex, filmdragerad tablett med skåra på ena sidan. Diameter 10 mm.

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Moclobemid Actavis filmdragerad tablett 150 mg Moclobemid Actavis filmdragerad tablett 300 mg 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje tablett innehåller moklobemid 150 mg eller 300 mg. Beträffande hjälpämnen se LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. Moclobemid Actavis 150 mg: Gul, rund, bikonvex, filmdragerad tablett med skåra på ena sidan. Diameter 10 mm. Moclobemid Actavis 300 mg: Vit till gul, avlång, bikonvex, filmdragerad tablett med skåra på ena sidan. 17 mm x 8,2 mm. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Moclobemid Actavis är indicerat för behandling av egentlig depression. 4.2 Dosering och administreringssätt Vuxna: Rekommenderad startdos är 300 mg uppdelad i flera doser efter måltid. Tabletterna bör sväljas med ett glas vatten. Efter 3 veckor kan den dagliga dosen gradvis ökas så att en dos på maximalt 600 mg per dag uppnås under vecka 6-8. Dosen bör inte ökas under den första behandlingsveckan eftersom biotillgängligheten ökar under denna tidsperiod och det kan ta 1-3 veckor innan klinisk effekt uppnås. Beroende på effekt kan dosen minskas till 150 mg per dag. Behandlingslängd: Behandling med moklobemid bör fortgå under minst 4-6 veckor för att effekten skall kunna utvärderas. Behandling med moklobemid bör fortgå tills patienten har varit symptomfri under en period av 4-6 månader. Därefter bör behandlingen gradvis minskas. Behandling med moklobemid bör avslutas genom gradvis minskning för att minska risken för utsättningssymptom när behandlingen avslutas. Äldre: Inga särskilda dosjusteringar är nödvändiga.

2 Barn: Moklobemid rekommenderas inte till barn eftersom klinisk erfarenhet saknas. Nedsatt lever- och njurfunktion: Dosjustering är ej nödvändig till patienter med nedsatt njurfunktion. Moklobemiddosen måste minskas till hälften eller till en tredjedel av den rekommenderade dosen till patienter med nedsatt leverfunktion. (Se 4.4 och 5.2) 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot moklobemid eller mot något av hjälpämnena. Akuta förvirringstillstånd. Feokromocytom. Barn under 18 år. Samtidig behandling med Selegilin eller 5-HT-återupptagshämmare eller andra antidepressiva (inklusive tricykliska antidepressiva) (se 4.5 Interaktioner). Samtidigt intag av dextrometorfan, petidin, tramadol och serotonerga triptaner använda vid behandling av migrän (Se 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner). 4.4 Varningar och försiktighetsmått Patienter med depression där excitation eller agitation är dominerande kliniska symptom bör inte behandlas med moklobemid utan samtidig administration av ett sedativum (t.ex. bensodiazepin) och behandlingen bör ej överskrida 2-3 veckor. Om en depressiv fas i en bipolär sjukdom behandlas kan maniska episoder utlösas. I sådana fall måste moklobemidbehandlingen avbrytas. Patienter med schizofreni eller schizoaffektiva störningar bör inte behandlas med moklobemid utan samtidig behandling med antipsykotiskt läkemedel. Eftersom enskilda patienter kan vara extremt känsliga för tyramin måste alla patienter rådas till att undvika tyramininnehållande föda i stora kvantiteter (t.ex. rödvin eller lagrad ost). Liksom för andra psykofarmaka, ska alkohol undvikas tillsammans med moklobemid. Patienter med högt blodtryck måste övervakas noggrant under behandling med moklobemid. Teoretiskt kan MAO-hämmare framkalla en hypertensiv reaktion hos patienter med tyreotoxikos. Eftersom erfarenheter från moklobemidbehandling i denna grupp saknas måste försiktighet iakttas vid förskrivning av moklobemid. Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid. Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna. Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebokontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år.

3 Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, och speciellt sådana som har en hög risk för suicidalt beteende, skall följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer. Patienterna måste rådas till att undvika sympatomimetika, som efedrin, pseudoefedrin och fenylpropanolamin (innehållsämne i många läkemedel mot hosta) (Se 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner). Patienter som skall opereras måste informera narkosläkaren om att de tar moklobemid. Försiktighet måste iakttas när läkemedel som innehåller aktiva innehållsämnen som ökar serotonin administreras samtidigt, på grund av risken att framkalla serotonergt syndrom. Detta gäller speciellt för klomipramin och selektiva serotonin (5-HT) återupptagshämmare (SSRI). En washout-period mellan SSRI och moclobemid behandling är nödvändig (Se 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner). Moclobemid Actavis tabletter innehåller laktos och bör därför inte administreras till patienter med laktosintolerans, total laktasbrist eller nedsatt glukos-galaktos absorption. Moclobemid Actavis tabletter innehåller propylenglykol och kan därför i mycket ovanliga fall orsaka allvarliga allergiska reaktioner. Dosen måste minskas vid administration till patienter med nedsatt leverfunktion (Se 4.2 Dosering och administreringssätt). Särskild uppmärksamhet måste ägnas denna patientgrupp, eftersom stora interindividuella skillnader kan förekomma. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Moklobemid potentierar effekterna av vissa opioider, såsom petidin, dextrometorfan och tramadol (Se 4.3 Kontraindikationer). Enstaka fall av allvarliga biverkningar i centrala nervsystemet har rapporterats efter samtidig behandling med dextrometorfan. Läkemedel mot hosta och förkylning som innehåller dextrometorfan rekommenderas ej till patienter som behandlas med moklobemid. Morfin, fentanyl och kodein bör ges med försiktighet. Dosjustering kan vara nödvändig för dessa substanser. Cimetidin hämmar metabolismen av moklobemid. Den normala moklobemiddosen måste minskas till hälften eller en tredjedel till patienter som tar cimetidin. Samtidig behandling med triptaner (förutom naratriptan) och moklobemid är kontraindicerad på grund av risken för hypertension eller spasmer i hjärtats blodkärl till följd av kombinerade serotonerga effekter (Se 4.3 Kontraindikationer). Moklobemid bör ej kombineras med tricykliska antidepressiva läkemedel (t.ex. klomipramin) eller SSRI antidepressiva (t.ex. fluoxetin och fluvoxamin). Kombinationsbehandling kan orsaka serotonergt syndrom: Temperaturökning, förvirring, stelhet, irritation, takykardi, ökat

4 blodtryck och tremor. Kombinationsbehandling har orsakat dödsfall (Se 4.3 Kontraindikationer och 4.4 Varningar och försiktighetsmått). En washout-period rekommenderas när antidepressiv behandling ändras från ett annat antidepressivum till moklobemid, beroende på halveringstiden för det första läkemedlet. På grund av den i allmänhet långa halveringstiden för SSRI rekommenderas en washout-period på 4-5 gånger halveringstiden av den aktiva substansen eller aktiva metaboliten innan moklobemidbehandling påbörjas. Behandling med tricykliska antidepressiva, irreversibla MAO-hämmare eller andra antidepressiva kan emellertid initieras utan någon washout-period, förutsatt att patienten övervakas noga. Om serotonergt syndrom inträffar måste patienten övervakas noggrant av läkare (i regel krävs inläggning på sjukhus) och lämplig behandling måste snarast påbörjas. Den farmakologiska effekten av sympatomimetika som administreras systemiskt (adrenalin och noradrenalin) kan potentieras och förlängas vid samtidig behandling med moklobemid. En dosjustering av dessa substanser kan därför vara nödvändig. Samtidig behandling med selegilin är kontraindicerad (Se 4.3 Kontraindikationer). För närvarande finns ingen erfarenhet av samtidig behandling med moklobemid och buspiron i människa. På grund av de incidenter av hypertensiva kriser som har inträffat under behandling med andra MAO-hämmare och buspiron rekommenderas inte samtidig behandling med buspiron och moklobemid. 4.6 Graviditet och amning Graviditet: Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor saknas. Djurstudier tyder inte på några direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel. Förskrivning till gravida kvinnor ska ske med försiktighet. Amning: Moklobemid utsöndras i bröstmjölk. Moclobemid Pliva ska inte användas under amning. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Effekten på förmågan att köra bil eller använda maskiner har ej studerats. Utifrån biverkningarna förväntas inte moklobemid försämra förmågan att klara av situationer som kräver fullständig uppmärksamhet (t.ex. köra bil). Patientens reaktioner bör övervakas under initieringen av behandlingen. 4.8 Biverkningar Biverkningar vid moklobemidbehandling inträffar huvudsakligen under de första veckorna av behandlingen och minskar därefter, allt eftersom det depressiva tillståndet förbättras. Detta gäller speciellt för några av biverkningarna som är relaterade till karaktären av den depressiva sjukdomen, såsom ångest, agitation eller irritation, humörstörningar med maniska episoder eller delirium. Följande biverkningar är vanliga (1-10%): Sömnstörningar, yrsel, illamående, huvudvärk, muntorrhet.

5 Mindre vanliga biverkningar (0,1-1%) är: Hudreaktioner inklusive utslag, klåda, urticaria och rodnad; ångest, agitation eller irritation. Följande biverkningar är mycket sällsynta (<0,01%): Gastrointestinala problem (t.ex. diarré, förstoppning eller kräkningar), synstörningar, parestesier, ödem eller galaktorré. Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med moklobemid eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt 4.4). Förvirring kan förekomma men försvinner strax efter avbrytande av behandling. I kliniska prövningar har några få fall av ökade leverenzymer rapporterats. Dessa har dock ej givit några kliniska symptom. 4.9 Överdosering Erfarenhet av överdosering till människa är begränsad. Tecken på agitation, aggression och beteendeförändringar har observerats. Behandling av överdosering bör koncentreras på att upprätthålla vitala funktioner. Blandad överdosering av moklobemid och andra läkemedel (t.ex. CNS-aktiva substanser) kan vara livshotande. Endast moklobemid, till och med i höga doser, leder sällan till dödliga biverkningar. Dödsfall pga. överdosering av moklobemid som enda läkemedel har dock rapporterats. För att kunna säkerställa lämplig behandling bör patienter på grund av detta läggas in på sjukhus och övervakas noggrant. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Antidepressiva medel ATC-Kod: N06AG02 Moklobemid är ett antidepressivum som verkar på det monoaminerga cerebrala neurotransmittorsystemet genom att reversibelt hämma monoaminooxidas, framförallt typ A (RIMA). Metabolismen för noradrenalin, dopamin och serotonin minskas härmed vilket resulterar i ökad extracellulär koncentration av dessa neurotransmittorer. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Efter oral administrering absorberas moklobemid fullständigt från mag-tarmkanalen till portavenen. Första-passage metabolism i levern minskar den systemiskt tillgängliga dosandelen (biotillgängligheten, F). Denna reduktion är mer uttalad efter en singeldos (F: 60%) än efter upprepade doser (F:80%). Till följd av sina lipofila egenskaper distribueras moklobemid i kroppen med en distributionsvolym (Vss) på ca. 1,2 l/kg. Plasmaproteinbindningen, framförallt till albumin, är relativt låg (50%). Maximala plasmakoncentrationer uppnås inom 1 timme efter administrering. Vid upprepad dosering ökar plasmakoncentrationen av moklobemid under den första behandlingsveckan och stabiliseras därefter. När den dagliga dosen ökas ökar steady-state koncentrationen mer än proportionellt. Moklobemid metaboliseras nästan fullständigt före eliminering: mindre än 1% av en dos utsöndras oförändrad via njurarna. Metabolismen sker främst genom oxidation av molekylens

6 morfolindel. Metaboliterna utsöndras via njurarna. Metaboliter med farmakologisk aktivitet in vitro eller i djurstudier förekommer endast i mycket låga koncentrationer hos människa. Plasmaclearance är ungefär l/timme och halveringstiden är 1-4 timmar. Halveringstiden ökar vid högre doser på grund av mättnad av metabolismvägarna. Ungefär 2% av den kaukasiska befolkningen och 15% av den asiatiska är långsamma metaboliserare för oxidativ hepatisk metabolism via cytokrom-p450-isoenzymet 2C19. Den maximala plasmakoncentrationen (C max ) och ytan under koncentrationskurvan (AUC) är cirka 1,5 gånger högre hos långsamma jämfört med snabba metaboliserare vid administrering av samma dos moklobemid. Farmakokinetik hos särskilda populationer: Patienter med nedsatt leverfunktion. Hos patienter med starkt försämrad leverfunktion är metabolismen av moklobemid nedsatt (se 4.2 Dosering och administreringssätt). 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Prekliniska data visar inte på någon särskild risk för människa baserat på konventionella farmakologiska säkerhetsstudier, upprepade dostoxicitetsstudier, genotoxicitetsstudier, studier gällande den karcinogena potentialen och reproduktionstoxicitetsstudier. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärna: Laktosmonohydrat, pregelatiniserad stärkelse, povidon, natriumstärkelseglykollat (typ A), magnesiumstearat. Filmdragering: Hypromellos, makrogolstearat, mikrokristallin cellulosa, propylenglykol, titaniumdioxid (E 171). Järnoxid gul (E 172): Endast i 150 mg tabletter. 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll HDPE-tablettburk och PVC/Al blister. 150 mg: 30 och 100 filmdragerade tabletter.

7 300 mg: 30 och 60 tabletter filmdragerade tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING ACTAVIS Nordic A/S Örnegårdsvej 16 DK-2820 Gentofte Danmark 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 150 mg tabletter: mg tabletter: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN