EXAMENSARBETE. Konflikt eller dialog. Minerallagens arbetsplan som aktuellt rättsligt verktyg. Jenny Silver. Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap

Transkript

1 EXAMENSARBETE Konflikt eller dialog Minerallagens arbetsplan som aktuellt rättsligt verktyg Jenny Silver Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap Luleå tekniska universitet Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

2 Förord Detta examensarbete skrevs under höstterminen 2012 och är ett obligatoriskt moment på Rättsvetenskapliga programmet vid Luleå Tekniska Universitet. Att uppsatsen kom att handla om minerallagen 3 kap. 5-5a, arbetsplaner, har jag Bergstatens jurist Lotta Lauritz att tacka för. Efter e-postkonversation och fysiskt möte kändes det helt rätt att välja just detta. Lotta har suttit med som expert i en rykande färsk utredning som jag fått ta del av, hon har även tillhandahållit mig med annan relevant information. Jag vill dessutom tacka professor emeritus Kjell Å. Modéer för fin handledning och värdefulla synpunkter under arbetets gång, min familj och mina närmaste vänner för att ni trott på mig och stöttat mig under studietiden som nu lider mot sitt slut. Jenny Silver

3 Sammanfattning Detta arbete handlar om arbetsplaner inom minerallagen. En arbetsplan är en planering i skriftlig form som förtydligar ett undersökningsarbete gällande tid, plats, material med mera. En prospektör måste alltid ha en arbetsplan för att få utföra undersökningsarbete i syfte att påvisa mineralfyndigheter inom ett visst område. Om allt går som det ska kan mineralfyndigheten sedan komma att utvinnas i en gruva. Förförandet med arbetsplaner är ett av exploateringsprocessens många moment och dessutom relativt nytt i svensk minerallagstiftning. Arbetsplaner regleras i minerallagen 3 kap. 5-5a. Det är av stor vikt att parterna kommer överens om arbetsplanen för processens fortskridning. I uppsatsen redogörs för bestämmelsernas syfte, uppkomst och funktion. Den helt aktuella utredningen SOU 2012:73 presenteras i de delar som rör arbetsplaner och utredningens förslag på framtida utveckling läggs fram. Därefter har fyra olika beslut gällande fastställande av arbetsplan genomgåtts, besluten är tagna av bergmästaren på Bergsstaten i Luleå. Två av dessa fall gick vidare till Mark och miljödomstolen i Umeå. Vid granskningen av besluten har jag bland annat fokuserat på om man vid avgörandena tagit hänsyn till lagstiftarens intentioner bakom införandet av bestämmelserna om arbetsplaner, hur de olika intressena balanserats mot varandra samt om det är någon del från 2012 års utredning som skulle kunna förbättra processen ytterligare. Traditionell juridisk metod har använts vilket innebär studier av lag, förarbeten, praxis och doktrin.

4 Innehållsförteckning Förkortningar och förtydliganden Inledning Syfte/Avgränsning Metod Disposition Historik Gruvnäringens historik Gruvregleringens historik Inmutningssystemet Koncessionssystemet Bergmästarens roll Minerallagen (1991:45) Om MinL. kap. 1 - Inledning och definitioner Om MinL. kap. 2 - Undersökningstillstånd Om MinL. 3 kap. - Undersökningsarbete SOU 2012: Utredningen om översyn av vissa frågor i minerallagen Förslag på ändring i minerallagen (1991:45) Förslag på ändring av MinL. 3 kap Förslag på ändring av MinL. 3 kap. 5a Miljöargument i SOU 2012: Arbetsplaner i realiteten Fall 1: Grans sameby och Rans sameby mot Blackstone Nickel AB Egna åsikter om fall Fall 2: Laevas sameby mot Kiruna Iron AB Egna åsikter om fall Fall 3: Jåhkågasska sameby mot Jokkmokk Iron Mines AB Egna åsikter om fall Fall 4: Jåhkågasska sameby mot Jokkmokk Iron Mines AB Egna åsikter om fall Analys Käll- och litteraturförteckning Bilaga... 36

5 Förkortningar och förtydliganden Anomali - Arbetsplan - Kemiskt eller fysikaliskt mätvärde som avviker från normalvärdet t.ex. på grund av förhöjda halter av malmmineral En planering i skriftlig form som förtydligar undersökningsarbetet vad gäller tid, material, plats m.m. Bearbetningskoncession - Tillstånd att bryta koncessionsmineral Bergsstaten - Geologi - Koncessionshavare - Koncessionsmineral - Beslutsorgan inom SGU Vetenskapen om uppkomst, sammansättning och förändring av jordskorpans berg och jordarter Den som fått tillstånd att bryta koncessionsmineral Mineral som omfattas av Minerallagen MB - Miljöbalken (1998:808) MF - Mineralförordningen (1992:285) MMD - Mark och Miljö Domstolen MinL. - Minerallagen (1991:45) Prospektör - Prospektering - SGU - SKL - SOU - Det företag som söker efter mineral Sökandet efter mineral Sveriges Geologiska Undersökning Sveriges Kommuner och Landsting Statens Offentliga Utredningar 1

6 1. Inledning Sverige har en nästan tusenårig historia som gruvnation. Lika gammal som gruvnäringen är dess medföljande konflikter. Den historiska utvecklingen återspeglar stridigheter om markanvändningen mellan huvudsakligen tre parter: markägaren, staten och upphittaren (prospektören.) Alla med olika utgångspunkter och intressen. Konflikterna kan många gånger vara av både dualistisk och komplex karaktär, det är även ett tidskrävande och betungande moment för exploateringsprocessen som helhet. Det är här som arbetsplanen kommer in i bilden. En arbetsplan är en planering i skriftlig form som förtydligar undersökningsarbetet vad gäller tid, material, plats m.m. Talesättet "tid är pengar" har alla hört någon gång. Uttrycket kommer väl till pass när man talar om den exploateringsprocess som det innebär att få ett beviljat undersökningstillstånd till en aktiv gruva. För att försöka undvika stridigheter parterna emellan, förtydliga informationen till de berörda samt främja god dialog mellan dem så har lagstiftaren i olika omgångar fokuserat intresset till MinL. 3 kap. 5. Första gången år 2005 då paragrafen reviderades och MinL. 3 kap. 5a tillkom. Även nu år 2012 står de inför nyrevision i och med SOU 2012:73. Dessa två paragrafer reglerar förfarandet med arbetsplaner, vilken visat sig vara ett viktigt verktyg för alla parter i denna process. 1.1 Syfte/Avgränsning Min uppsats syftar till att undersöka arbetsplanernas ändamål, centrala funktion och utveckling. Vad hade lagstiftaren för avsikt med införandet av bestämmelserna om arbetsplaner? Hur fungerar de och hur kan de möjligtvis förbättras och effektiviseras? Huvudsyftet är att granska hur besluten ser ut i verkligheten när det kommer till momentet fastställande av arbetsplan. Med beaktande av lagstiftarens intentioner bakom bestämmelserna i MinL. 3 kap. 5-5a, om man balanserat de olika intressena mot varandra på ett bra sätt och om det finns uppslag i den nya utredningen SOU 2012:73 som skulle kunna förbättra förfarandet ytterligare. De autentiska beslut som granskats är samtliga från norra Sverige och koncentreras till första instans. De gäller alla mineraler, ej olja, gas eller diamant. 1.2 Metod I detta arbete har traditionell juridisk metod använts vilket innebär att aktuell lagstiftning, lagens förarbeten, praxis och juridisk doktrin har studerats systematiskt. Detta för att på bästa sätt kunna undersöka och besvara uppsatsens syfte. Även databaser har använts. Utöver detta har jag tagit del av offentliga handlingar från Bergsstaten som granskats samt presenterats och diskuterats. 1.3 Disposition Denna uppsats inleds med historiken bakom gruvnäringen och gruvans reglering. Därefter kommer en deskriptiv genomgång av minerallagens tre inledande kapitel. Detta för att Du som läser ska få så god förståelse som möjligt fram till kapitel fyra om den nya utredningen SOU 2012:73 där arbetsplanernas eventuella utveckling redovisas samt kapitel fem som fokuserar på arbetsplaner. Under kapitel fem presenteras och diskuteras även fyra olika autentiska fall, ett efter ett. Uppsatsen avslutas med egna åsikter i en analys. 2

7 2. Historik Nedan kommer den svenska historiken bakom gruvnäringen och dess reglering kortfattat redogöras för. Även bergmästaren och dennes roll genom tiderna presenteras kort, detta för en djupare förståelse studien igenom. 2.1 Gruvnäringens historik Gruvdriften har en lång historia i Sverige. Brytning av järnmalm är den absolut äldsta formen, men just denna första form räknas inte till bergshantering. 1 Järnmalmen bildades nämligen på fyndigheter av sjö och myrmalm som var mycket lätt att tillgodogöra sig. Den kunde bara skottas upp och hade även fördelen att förnya sig själv genom ständiga utfällningar från det järnhaltiga vattnet. Man tror att denna form av järnmalmshantering utnyttjades som en binäring till jordbruket eftersom den var så enkel att handskas med. 2 Vad gäller bergshantering så har man efter analyser konstaterat att den äldsta, kända bergmalmen bröts på 1100-talet på Utö i Stockholms skärgård. 3 Då bröt man malmen med en så kallad tillmakningsmetod. Ved restes mot bergväggen eller på golvet och tändes på. När brasan brunnit ut hade berget blivit skört och man kunde bearbeta berget för hand med släggor och spett. 4 Med senare metoder kunde man utvinna järn ur bergmalmen och utvinningen av järnet blev därmed den allra viktigaste grenen inom bergshanteringen. 5 En gruva värd att nämna är Stora koppargruvan i Falun, vilken en gång i tiden var Sveriges största gruva. Arkeologiska och geologiska undersökningar visar att gruvbrytningen där ska ha startat någon gång under talet. 6 Eftersom berget var för hårt för att angripas direkt med brytverktyg användes tillmakningsmetoden. Gruvan hade sin storhetstid under 1600-talet. Det var främst här som nya metoder och ny teknik prövades. Det gällde inte bara brytning utan även energiförsörjning och transporter. 7 Den 8 december 1992 sköts den sista salvan i gruvan och år 2001 blev Falu koppargruva ett av Unescos världsarv. 8 Beträffande brytning av silver är Sala gruva den främsta. Den är upptäckt och brukad från 1500-talets första årtionde. Från 1530-talet var silverbrytningen i landet nästan helt koncentrerad till Sala. Brytningen gick i stort sett till på samma sätt som vid järn och koppar. Fyndigheter av silver och andra ädla metaller betraktades i princip som kunglig egendom, regale. Kronan bedrev den största delen av Sala silvergruva i egen regi, en liten del bedrevs av bergsmän. Allt silver skulle dock lämnas till kronan. Sala silvergruva var under Gustav Vasas tid mycket givande och lade grunden till den kungens skattkammare. 9 1 Heckscher F. Eli, Svenskt arbete och liv: Från medeltiden till nutiden, 1985, sid Heckscher F. Eli, Svenskt arbete och liv: Från medeltiden till nutiden, 1985, sid Ibid. 4 Hult Jan, Lindqvist Svante, Odelberg Wilhelm, Rydberg Sven Svensk teknikhistoria, 1989, sid Heckscher F. Eli, Svenskt arbete och liv: Från medeltiden till nutiden, 1985, sid Hult Jan, Lindqvist Svante, Odelberg Wilhelm, Rydberg Sven, Svensk teknikhistoria, 1989, sid Hult Jan, Lindqvist Svante, Odelberg Wilhelm, Rydberg Sven Svensk teknikhistoria, 1989, sid.20 3

8 En betydelsefull förändring inom gruvbrytningstekniken skedde under 1700-talet då man började övergå från tillmakningsmetoden till krutsprängning. Försök att använda krut hade gjorts redan på 1630-talet på Nasafjäll i Lappland. Anledning till varför övergången tog så lång tid innan man började använda sprängningen mer frekvent i svenska gruvor berodde på den misstro man hade mot sprängningen som sådan. Man var rädd att orsaka ras på grund av explosionens "dön". 10 Men att tekniken var mer effektiv tvivlade ingen på. 11 I mitten på 1800-talet togs ytterligare ett stort steg inom gruvbrytningstekniken då man upptäckte nitroglycerinet. Nitroglycerinet, som då kallades för sprängolja, kom till Sverige och användes för första gången i zinkgruvan i Åmmeberg i Närke år Sprängoljan var känslig för stötar och exploderade lätt vid ovarsam hantering. Bara efter några år förbjöds all försäljning och transport av sprängolja i Sverige. Men tack vare Alfred Nobels ( ) två uppfinningar, inleddes en ny epok i bergsprängningens historia. En av uppfinningarna var att göra sprängoljan stöt och tändsäker, denna uppfinning kallade Nobel för dynamit. Sprängverkan var åtta gånger jämfört med krutets. Den andra var en metod att detonera sprängämnet. En liten förladdning, "tändhatt", som kan likna den princip som används i skjutvapen Gruvregleringens historik I slutet på 1200-talet beräknas de första bergslagen ha uppkommit. Bergslaget var ett område inom vilket männen som arbetade där, bergsmännen, hade ensamrätt att inom området driva bergsbruk. Kungen representerades i bergslaget av bergsfogden vilken hade att se till att bergsmännen fullgjorde sina skyldigheter som var knutna till ensamrätten. Sveriges äldsta gruvrätt reglerades inte genom författningsbestämmelser, det betyder att landskapslagarna helt saknade bestämmelser om gruvdrift. De äldsta gruvrättsliga bestämmelserna man känner till härrör sig från 1300-talet och består av bergsordningar och privilegier utfärdade för särskilda bergslag och gruvor. De bevarade bergsordningarna och privilegiebreven innehåller bland annat bestämmelser om avgiftsskyldighet till Kronan, detaljerade regler om gruvbrytningen för att trygga gruvans bestånd och gruvarbetarnas säkerhet samt privilegiebestämmelser för att avse viss skattefrihet eller tillgång till bränsle och arbetskraft. Dessa handlingar har främst tillkommit efter privata överenskommelser mellan vissa bergsmän och Kronan. 13 Den första allmänna gruvlagstiftningen består av ett tillägg till kung Kristoffer av Bayerns landslag och tros ha tillkommit någon gång mellan år Av dessa handlingar kan man läsa att det fanns tre kategorier gruvor: gruvor på frälsejord gruvor på skattejord gruvor på kronojord och allmänningar Hult Jan, Lindqvist Svante, Odelberg Wilhelm, Rydberg Sven Svensk teknikhistoria, 1989, sid Hult Jan, Lindqvist Svante, Odelberg Wilhelm, Rydberg Sven Svensk teknikhistoria, 1989, sid Hult Jan, Lindqvist Svante, Odelberg Wilhelm, Rydberg Sven Svensk teknikhistoria, 1989, sid Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid.14. 4

9 Gruvor på frälsejord tillhörde frälsejordens ägare, Kronan gjorde inte anspråk på någon rätt till mineralen och kunde inte tvinga fram gruvdrift i det allmännas intresse. Gruvor på skattejord tillhörde jordägaren, men denne var tvungen betala skatt till Kronan för gruvdriften, precis som för annat nyttjande för jorden. Gruvor på kronojord förklarades i tillägget till Kristoffers landslag "höra konungen enskilt till." Men även allmänningar, vilket var ovanligt för den tiden eftersom Kronan inte gjorde anspråk på någon annan typ av allmänning. 15 Statens anspråk på landets befintliga mineraltillgångar växte sig allt starkare under Gustav Vasas regeringstid, speciellt under 1540-talet. Att den rättsliga grunden för dessa ovan uppräknade anspråk var regalrätt, framgick tydligt då man i den mängd kungliga brev som finns bevarade och utfärdade av Gustav Vasa kan utläsa att gruvorna "lydde under Kronan." 16 I allt högre grad gjorde han regalrätten gällande för olika nyttigheter och successivt utvidgade han gruvregalet att även avse frälsejord och kronojord. I dessa brev gav han rätten åt den som fann mineral på sådan jord att tillsvidare bryta malmen mot erläggande av skatt till Kronan. Detta var ett motiv för Kronan att uppbära skatt, men det betydde även att ägaren kunde få underkasta sig väsentliga inskränkningar i sin rätt att nyttja egendomen. Regalrättens regler angående mineraltillgångarna gällde ända in på 1700-talets början. 17 Den 27 augusti år 1723 antog statsmakterna ett förslag till ny gruvlagstiftning, vilket ledde till utfärdandet av Kungl. Maj:t:s plakat och förordning och därmed förlorade regalrätten nästan helt sin betydelse. 18 Denna förordning som nu började gälla byggde på det så kallade inmutningssystemet Inmutningssystemet Inmutningssystemet innebar i princip att vem som helst som upptäckte en mineraltillgång, efter iakttagande av viss formalia, kunde förvärva ensamrätt att undersöka fyndigheten (inmutning). Systemets grundtanke var att stimulera till eftersökande och brytning av mineralfyndigheter. 20 I och med Kungl. Maj:t:s plakat och förordning från år 1723 gick rättsutvecklingen mot ett lagreglerat inmutningssystem. Denna förordning avsåg att ersätta de tidigare generalprivilegierna års förordning åtföljdes av 1741 och 1757 års gruvförordningar, 1855 och 1884 års gruvstadgor och slutligen 1938 års gruvlag vilka alla byggde på inmutningssystemet. Regleringarna skilde sig från varandra med bland annat varierande styrka i skyddet för jordägarens respektive upptäckarens rättigheter. 22 Enligt 1938 års gruvlag förvärvades genom inmutning, rätten att på egen eller annans mark, undersöka särskilt inmutningsbara mineralfyndigheter. Dessa inmutningsbara mineralfyndigheter var 25 stycken till antalet och reglerades i den lagens portalparagraf, p.1 och p SOU 2000:89, sid Bäckström Lars, Rätten till mineral: en studie om befogenheter och legala inskränkningar i äganderätten till fastighetens beståndsdelar, 2012, sid SOU 2000:89, sid SOU 2000:89, sid Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Digman Hugo, Svensk Gruvrätt, 1953, sid

10 För att vara berättigad att utföra undersökningsarbete på det inmutade området krävdes mutsedel. Ansökan om mutsedel gjordes hos bergmästaren i det distrikt man tillhörde, beroende på var i landet ansökan gällde. 24 Då 1938 års gruvlag var gällande rätt var Sverige indelat i fyra olika bergmästare disktrikt. 25 Om flera inmutningsansökningar gällande samma område, inkom samma dag, fick de lika rätt. Om någon av dem kunde bevisa att han, innan ansökningen inkom, var den förste att upptäckta den inmutningsbara mineralfyndigheten fick istället han ensamrätt. 26 Jordägaren kunde på egen mark bearbeta en fyndighet utan inmutning, så länge ingen annan ansökt om inmutning på området. Detta gällde dock bara de icke inmutningsbara mineraliska ämnena, som till exempel stenkol, alunskiffer och uranhaltigt mineral. 27 Om jordägare eller annan bearbetade en fyndighet som bestod av inmutningsbara mineraliska ämnen utan att ha förvärvat inmutningsrätt, ålades han straff i form av dagsböter enligt 1938 års gruvlag På den tiden behövde man inte påvisa att inmutningsbara mineral fanns inom området för att få inmutning. Det ansågs vara själva syftet med undersökningen. Vad gällde erhållandet av utmål (rätten att bedriva gruvdrift inom ett särskilt område) krävdes däremot att inom det inmutade området fanns en fyndighet med inmutningsbara mineral, att fyndigheten lämpade sig för teknisk bearbetning och att mineralen fanns i den omfattning så den slutligen kunde lämpa sig för gruvdrift. 29 I så fall tog bergmästaren med sig två skiftesgodemän och utförde utmålsförrättning, en särskild anvisning av mark som låg inom inmutningen. Besvär över förrättningen kunde göras hos Kommerskollegium inom 90 dagar. På så sätt kunde ändring av utmålet göras. 30 För att få behålla ensamrätten var utmålshavaren skyldig erlägga en årlig försvarsavgift om 10 kr/ha, vilket delades mellan staten och markägaren. 31 I och med 1938 års gruvlag ersattes tidigare lagstiftnings reglering om jordägarandel i gruvföretag, med kronoandel och jordägaravgäld. Kronoandel innebar att staten var berättigad att i gruvföretaget delta med hälften (eller mindre om anmälan kunde ske inom viss tid) men hade även brytningsvitsord, vilket betydde möjlighet att framtvinga brytning. Jordägaravgälden innebar att gruvinnehavaren skulle ersätta jordägaren med motsvarande en procent av värdet av alla de inmutningsbara mineral som inom området brutits och uppfordrats med en summa på högst 5000 kr per år. Maximibeloppet höjdes år 1960 till kr. Avgälden skulle upphöra efter regelbunden brytning pågått i 20 år års gruvlag kom att gälla fram till 1974 utan några stora ändringar i lagstiftningen Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid Digman Hugo, Svensk gruvrätt, 1953, sid SOU 2000:89, sid Ibid. 6

11 2.2.2 Koncessionssystemet 1974 års gruvlag (1974:342) bibehöll inmutningssystemet men samtidigt introducerades koncessionssystemet. Enligt gruvlagen beviljades inmutningsrätt av bergmästaren. Den som fick inmutningsrätt fick inom ett angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral i tre år. Inmutaren kunde efter ansökan få detta förlängt till sammanlagt 10 år. Om han ville bearbeta en fyndighet hade han rätt att få sig anvisat ett arbetsområde för detta, ett så kallat utmål. Inmutaren var då tvungen visa att inmutningsbart och för teknisk bearbetning lämpad mineral fanns inom det inmutade området i sådan mängd att fyndigheten mest troligt kunde göras till föremål för gruvdrift. Utmålet gällde i första hand i 25 år, men kunde under vissa förutsättningar förlängas med 20 år. 33 Kronoandelen fortsatte att gälla som förut, men däremot avskaffades jordägaravgälden. Detta medförde stora försämringar för fastighetsägarna. Som motiv till detta anfördes att undersökningarna börjat koncentrera sig mer på djupmalmer som fastighetsägaren själv inte hade möjlighet att utvinna och därför inte vara berättigad erhålla ersättning av gruvinnehavaren. 34 Enligt lag (1974:890) om vissa mineralfyndigheter krävdes ett särskilt tillstånd, koncession, för att få undersöka och bearbeta vissa i lagen uppräknade ämnen, bland annat stenkol, olja, gas, salt och alunskiffer. Koncession meddelades som undersökningskoncession eller bearbetningskoncession. Det var regeringen som beviljade bearbetningskoncession, medan undersökningskoncessioner beviljades av Statens industriverk under perioden 1 juli juni 1982, därefter tog SGU över. Koncession beviljades endast den som från allmän synpunkt verkade lämplig, beviljandet kunde förenas med varierande villkor. 35 I Sverige infördes koncessionssystemet första gången år 1885 i fråga om stenkol. Det utvidgades efter hand med fler typer av fyndigheter. Efter en reform år 1992 började systemet även gälla för malmfyndigheter. 36 Koncessionssystemet anses ge bättre möjligheter för samhället att få till stånd en från allmän synpunkt ändamålsenlig mineralutvinning i och med möjligheten att pröva vem som får gruvrättigheten samt att pröva konkurrerande markanvändning och andra motstående intressen. Systemets utveckling mot större samhällsinflytande och försämringar för markägaren, gjorde lagen relativt omstridd års minerallag antogs under stora meningsskiljaktigheter i riksdagen, men vissa ändringar gjordes år 2005 för att tillgodose både miljöhänsyn och markägarintressen Bergmästarens roll Titeln bergmästare fanns redan på medeltiden. Bergmästaren var då den främste bland de bergsmän som drev en gruva. 38 Vid gruvan fanns även rådsmän vars uppgift var att döma i mål, som rörde det bergslaget. Bergmästaren utsågs av dessa rådsmän som var 14 till antalet. I historiska källor omnämns denna roll även som bergsfogde Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Prop. 1974:32, s Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Bengtsson Bertil, Speciell fastighetsrätt Miljöbalken, 2010, sid

12 Den 26 februari år 1630 inrättades för första gången en bergsöverstyrelse i Sverige, detta genom ett kungligt brev utfärdat av drottning Kristinas förmyndarregering. Denna styrelse kallades Generalbergsamtet och bytte år 1649 namn till Bergskollegium. I och med Bergskollegiums tillkomst blev bergmästaren ett statligt ämbete som hade högsta tillsyn över bergsbruket i ett bergmästardöme. Ett bergmästardöme var en region i vilka ett eller flera bergslag ingick. Bergmästaren var fram till 1852 även ordförande i bergstingsrätten, som dömde i tvistefrågor. Hans huvudsakliga uppgifter var att övervaka driften, studera möjligheten att börja bryta malm på nya platser och han var dessutom kungens kontaktman med bergsmännen ute på hans distrikt. 40 Som mest fanns det 12 bergmästardömen (distrikt) i Sverige. År 1974 tog Statens industriverk över som chefsmyndighet och därefter SGU år Numera ligger Bergsstaten som ett beslutsorgan under SGU och när de olika distriktsindelningarna upphörde år 1998 finns bara en bergmästare i Sverige. 41 Bergmästarens uppgifter idag är bland annat att: besluta i frågor om tillstånd för prospektering och bearbetning av mineral enligt minerallagen ha tillsyn över all gruvverksamhet i landet framför allt med tanke på hushållningen med mineraltillgångarna och inverkan av gruvverksamheten på angränsande sakägare ge information om lagstiftningen, pågående prospektering och bearbetning med mera till företag, fastighetsägare och myndigheter. Bergmästarens tidigare dömande uppgift är fortfarande aktuell, att avgöra i tvister mellan gruvföretag och markägare bland annat vad gäller ersättningar för skador och intrång Ibid. 8

13 3. Minerallagen (1991:45) Den 1 juli 1992 trädde den nuvarande Minerallagen (1991:45) i kraft. Den ersatte då Gruvlagen (1974:342) och Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den nya minerallagstiftningen samordnades även med Lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. På detta sätt blev den nya minerallagen mer enhetlig, dessutom utvidgades samlingen av lagreglerande mineral. 43 Syftet med minerallagen är att främja en ekonomiskt livskraftig gruvindustri som på bästa sätt nyttjar svenska mineralresurser och är förenlig med Sveriges ekonomiska, sociala och miljömässiga mål Om MinL. kap. 1 - Inledning och definitioner Lagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av vissa specifikt uppräknade mineraliska ämnen, oavsett vem som äger marken. Exakt vilka mineraliska ämnen som minerallagen reglerar, de så kallade koncessionsmineralerna, definieras i MinL. 1 kap. 1 p Första punkten gäller grundämnen, andra punkten definierar ett antal mineraler och bergarter, i tredje punkten anges olja, naturgas och diamant för vilka vissa särskilda bestämmelser i lagen gäller. Uppdelningen av de olika ämnena har gjorts med anledning av ämnenas egenskap av grundämne respektive mineral. 46 Minerallagen gäller på land, inom allmänt vattenområde i de stora insjöarna och på enskilt vatten. Gränsen mellan allmänt och enskilt vattenområde regleras genom Lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Minerallagen tillämpas inte inom allmänt vattenområde i havet. Där appliceras istället Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. 47 Andra lagar som har inverkan på minerallagens verksamhet är Miljöbalken (1998:808), Plan- och bygglagen (2010:900), Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt Strålskyddslagen (1988:220) Om MinL. kap. 2 - Undersökningstillstånd För att få ett undersökningstillstånd krävs två uppfyllda rekvisit: 1. Det ska finnas anledning att anta att underökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral. Sökanden ska i någon form kunna uppvisa att denna förutsättning är uppfylld. Till exempel genom blockfynd, vid flygkartografering påvisad anomali, andra typer av undersökningsresultat eller slutsatser grundade på någon geologisk teori. Ansvaret att ta fram det underlaget ligger på sökanden Sökanden ska ha för avsikt samt möjlighet att utföra undersökningen på ett ändamålsenligt sätt. Det betyder att i varje ärende görs en viss prövning om sökanden är seriös eller inte Prop. 1988/89:92, sid c7c12eda0c&FileName=3_v%c3%a4gledning_prospektering.pdf (sid. 7) 45 Ibid. 46 Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Minerallagen (1991:45) 1 kap Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Ibid. 9

14 Vad gäller sökandens avsikt att bedriva undersökningsarbete krävs det inte att han själv ska bedriva arbetet, utan det är tillräckligt att han låter någon annan utföra arbetet för hans räkning eller att han bedriver det i samarbete med någon. 51 För att få tillstånd beviljat ska det alltså finnas geologiska förutsättningar att finna koncessionsmineral, sökanden ska ha en pragmatisk avsikt att undersöka området och sökanden ska även ha förmågan att göra en ändamålsenlig undersökning. 52 Endast i uppenbara fall av oförmåga eller bristande avsikt att bedriva ändamålsenlig undersökning ska ansökan avslås. Detsamma gäller den som tidigare visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete. 53 Ansökningar som gäller undersökningstillstånd för olja, gasformiga kolväten eller diamant måste prövas mer ingående än andra ansökningar. Motiven bakom detta är bland annat att lagstiftaren vill få lämpliga prospektörer samt upprätthålla säkerheten vid arbetets bedrivande. Undersökningsarbete med olja och gas är många gånger riskfyllt då ämnena ofta förekommer under stort tryck i berggrunden. Det åligger sökanden att visa att han har de tekniska och ekonomiska resurser som behövs för en ändamålsenlig undersökning samt att han kan uppfylla de säkerhetskrav som ställs. En oskickligt utförd undersökning kan äventyra själva fyndigheten. 54 Även diamantprospektering kräver större ekonomiska och tekniska resurser än annan form av mineralletning. Amatörprospektering är varken möjlig eller önskvärd i dessa fall. 55 Vissa typer av undersökningsarbeten, till exempel blockletning, mätning med olika instrument med mera kan hållas inom ramen för allemansrätten och kräver inte tillstånd. För sådana åtgärder används beteckningen "eftersökande". 56 Ett undersökningstillstånd ger tillträde till marken inom tillståndsområdet, ensamrätt till undersökning samt företrädesrätt till en senare bearbetningskoncession. Bergsstaten är den statliga myndighet som beslutar om villkor för undersökning, undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. 57 Den som är fastighetsägare har så länge ingen annan beviljats undersökningstillstånd, rätt att undersöka om malmer och mineral finns på den egna fastigheten om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt. Fastighetsägaren kan även tillåta någon annan utföra undersökningsarbete på dennes fastighet. Avsikten är att markägaren utan ett tillstånd ska kunna undersöka fyndigheten så långt hans befogenhet som markägare räcker. 58 Meddelas ett undersökningstillstånd har dock tillståndshavaren ensamrätt till att utföra undersökningar där. 59 Ett undersökningstillstånd gäller i tre år från dagen för beslutet. Det finns möjlighet att förlänga ett undersökningstillstånd till maximalt 15 år Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid SOU 2000:89, sid Prop. 1988/89:92, sid Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid SOU 2000:89, sid Prop. 1988/89:92, sid c7c12eda0c&FileName=3_v%c3%a4gledning_prospektering.pdf (sid.13) 58 Prop. 1988/89:92, sid Prop. 2004/05:40, sid Prop. 2004/05:40, sid

15 Undersökningstillstånd som grundas på ansökan avseende något eller några av de koncessionsmineralerna som anges i 1 kap. 1 p.1 eller p.2 gäller ändå för samtliga mineraler som uppräknas där. Detta på grund av att många av dessa ämnen ofta förekommer tillsammans i samma fyndighet och det är svårt att på förhand veta vilket av ämnena som kan vara av värde. 61 Endast då sökanden själv har undantagit vissa mineral i sin ansökan har tillståndet en snävare omfattning. Det innebär att ett undersökningstillstånd i de flesta fall omfattar alla de mineral som uppräknas i MinL. 1 kap. 1, förutom olja, gas och diamant Om MinL. 3 kap. - Undersökningsarbete Innan beslut fattas ska Länsstyrelsen alltid ges möjlighet att yttra sig och sakägarna i området ska underrättas. Innan arbetena påbörjas måste det finnas en arbetsplan. 63 Undersökningsarbete får endast utfärdas i enlighet med gällande arbetsplan. Arbetsplanen ska innehålla en redogörelse för det undersökningsarbete som planeras, en tidsplan för arbetet och en bedömning av i vilken utsträckning arbetet kan antas påverka allmänna intressen och enskild rätt. 64 Innehållet och uppgifterna i planen måste anpassas på ett relevant sätt till undersökningsområdet även om en stor del av planen kan ges en standardiserad utformning. Arbetsplanen måste även förnyas om arbetet går utöver vad som har redovisats. Prospektören ansvarar för att ta reda på om och i så fall vilka särskilda skydd och miljöregler som gäller i undersökningsområdet, att arbetsplanen upprättas och delges markägare och andra sakägare som berörs. Delgivning med innehavare av renskötselrätt får ske genom att arbetsplanen delges den sameby som innehavaren tillhör. 65 Arbetsplanen ska även sändas till bergmästaren. Invändningar mot innehållet i arbetsplanen ska framställas skriftligt och vara tillståndshavaren till handa inom tre veckor från delgivningen av arbetsplanen. 66 Arbetsplanen blir gällande om några invändningar enligt 3 kap. 5 fjärde stycket inte framställs. Den blir också gällande om tillståndshavaren och den sakägare som framställt sådana invändningar kan komma överens om arbetsplanens innehåll. Om arbetsplanen justeras i något avseende ska den, precis som den ursprungliga planen, sändas till bergmästaren. 67 Om invändningar enligt 3 kap. 5 fjärde stycket har framställts eller om parterna inte lyckats komma överens, får tillståndshavaren begära att arbetsplanen prövas av bergmästaren. I samband med sådan begäran bör prospektören vara skyldig bifoga kopior på de invändningar som framställts. Bergmästaren ska vid sin prövning göra en avvägning mellan prospektörens och fastighetsägares eller annan sakägares intressen och är vid bedömningen fri att avgöra hur arbetsplanen lämpligen bör vara utformad med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. I sitt beslut om fastställande av arbetsplan ska bergmästaren i enlighet med MinL. 2 kap. 10 meddela de villkor som 61 Delin Lars, Minerallagstiftningen med Kontinentalsockellagen, 1996, sid Prop. 1988/89:92, sid c7c12eda0c&FileName=3_v%c3%a4gledning_prospektering.pdf (sid.13) c7c12eda0c&FileName=3_v%c3%a4gledning_prospektering.pdf (sid.18) 65 Prop. 2004/05:40, sid Prop. 2004/05:40, sid Prop. 2004/05:40, sid

16 behövs för att skydda allmänna intressen, enskild rätt och för att förebygga och begränsa olägenheter. 68 Villkor kan meddelas oavsett vilket koncessionsmineral undersökningstillståndet avser. Tidigare gällde det bara för olja, gas och diamant. 69 De villkor som avses är oftast med tanke ur miljöhänsyn, men det kan även röra kompetensen hos den personal som ska bedriva undersökningsarbetet. 70 Villkoren kan alltså avse hur verksamheten ska bedrivas i vissa hänseenden. 71 Bergmästaren har även rätt att besluta att en arbetsplan ska gälla omedelbart från dagen för fastställelsebeslutet. Ett sådant förordnade kan vara motiverat till exempel när sakägare kommit med ogrundade invändningar. Ett beslut om fastställande av arbetsplan ska enligt MinL. 16 kap. 1 överklagas till Mark och Miljödomstolen inom vars område marken som tvisten gäller eller större delen därav är belägen. 72 Många gånger räcker det med ett undersökningstillstånd och en gällande arbetsplan för att kunna påbörja prospekteringen. Vissa åtgärder kan dock kräva särskilda tillstånd/prövningar och inom vissa områden gäller särskilda regler. De som främst aktualiseras är: Anmälan för samråd med Länsstyrelsen enligt MB 12:6. Samråd fordras för åtgärder som på ett väsentligt sätt kan ändra miljön och som inte kräver annan anmälan eller tillstånd enligt bestämmelserna i MB. Den som utför arbetet är den som ansvarar för att samråd sker. Länsstyrelsen har möjlighet att förelägga om villkor för undersökningsarbetet för att minska risken för skada på miljön. Ibland kan Länsstyrelsen helt förbjuda det aktuella undersökningstillståndet. Inom naturreservat, Natura 2000-områden och andra områden som skyddas enligt MB 7 kap., kan det fordras tillstånd eller dispenser enligt MB 7:28a för prospekteringsarbeten. Vad som är tillåtet eller inte kan skilja sig åt mellan olika områden. Det är därför viktigt att kontrollera vad som gäller på just den plats arbetet ska utföras. Många av dessa frågor prövas av Länsstyrelsen men i vissa fall är det till kommunen man ska vända sig. Om man vill färdas med motordrivet fordon på barmark eller i vissa fall snötäckt mark, måste ansökan göras om undantag från förbudet i terrängkörningslagen. Sådana undantag prövas av Länsstyrelsen. 73 Om man vill rubba, ta bort, gräva ut eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning krävs Länsstyrelsens tillstånd enligt Kulturminneslagen 2 kap. Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete ska arbetet omedelbart avbrytas kring den del fornlämningen berörs och en anmälan göras hos Länsstyrelsen Ibid. 69 Prop. 1988/89:92, sid Prop. 2004/05:40, sid Prop. 1988/89:92, sid Prop. 2004/05:40, sid c7c12eda0c&FileName=3_v%c3%a4gledning_prospektering.pdf (sid.13) c7c12eda0c&FileName=3_v%c3%a4gledning_prospektering.pdf (sid.14) 12

17 I den mån det behövs får tillståndshavaren använda väg till och inom området. Bergmästaren kan även utfärda tillstånd för tillståndshavaren att ta mark eller annat utrymme i anspråk för att bygga nödvändig väg till och inom området. Förfarandet att bygga väg till och inom området handläggs inte enligt minerallagens regler utan här blir istället förvaltningslagen (1986:223) och dess regler tillämpliga. 75 Ett vägbygge kan innebära omfattande ingrepp på en fastighet, men med de prospekteringsmetoder som används idag med terränggående fordon är det mycket sällsynt att ny väg behöver byggas. 76 Innan arbete påbörjas ska tillståndshavaren alltid ha ställt säkerhet för ersättning för eventuell uppkommen skada eller intrång som föranletts på grund av undersökningsarbetet i enlighet med MinL. 7 kap Om säkerheten inte godkänns av den berörde sakägaren ska säkerheten prövas av Länsstyrelsen. 78 Arbete ska utföras så att minsta skada och intrång vållas på någon annans egendom och på natur- och kulturmiljön. Detta stadgande är utformat som en allmän hänsynsregel. I MB 2 kap. finns allmänna hänsynsregler som också är tillämpliga vid undersökningsarbete enligt minerallagen. Om undersökning kan utföras på olika sätt eller med olika metoder ska tillståndshavaren välja det utförande som minimerar skadan på miljön Prop. 2004/05:40, sid Prop. 2004/05:40, sid Minerallagen (1991:45) 3 kap. 3, tredje stycket. 78 Minerallagen (1991:45) 17 kap. 2, första stycket. 79 Prop. 2004/05:40, sid

18 4. SOU 2012:73 SOU 2012:73, Utredningen om översyn av vissa frågor i minerallagen, är en statlig utredning om hur reglerna kring undersökning och arbetsplaner fungerat sedan införandet år 2005, samt förslag på utveckling och effektivisering av nuvarande minerallag (1991:45) gällande dessa två moment. 4.1 Utredningen om översyn av vissa frågor i minerallagen Regeringen beslutade den 15 september år 2011 att tillkalla en särskild utredning, "Utredningen om översyn av vissa frågor i minerallagen". Det är en utredning som granskat och analyserat hur reglerna kring undersökning och arbetsplaner fungerat sedan införandet år Utöver detta ville man vidareutveckla bestämmelserna så de gav stöd för god dialog parterna emellan redan från start, förbättra informationen och kommunikationen mellan prospekteringsföretag, mark- och sakägare samt kommuner som berörs av prospekteringsverksamhet, få berörda att förstå och känna tilltro till systemet och att de faktiskt kan vara med och påverka arbetets genomförande. Vidare ville man införa förbättringar för att effektivisera syftet med arbetsplaner. 80 En annan viktig orsak till utredningen var att man vill man ha en svensk mineralnäring som genomsyras av hållbar utveckling. 81 Hållbar utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl. Hållbar utveckling innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. 82 Som ansvarig utredare förordnades Ulf Lundin. 83 Med beaktande av den tid som beräknas gå åt för remissbehandling bör de förslagna bestämmelserna kunna träda i kraft tidigast 1 januari Förslag på ändring i minerallagen (1991:45) Syftet med arbetsplaner enligt förarbetena är att förbättra informationen till fastighetsägare och andra sakägare samt att ge dem möjlighet att påverka hur undersökningsarbetet utförs. 85 I samband med utredningen SOU 2012:73, genomfördes en undersökning av fastighetsägares, rättighetsinnehavares, kommuners och prospektörers erfarenheter vid arbetsplaner. Med bakgrund av vad som framkom, samt vad som blev känt under utredningens gång konstaterades att systemet med arbetsplaner har bidragit till att förbättra informationen om undersökningsarbetet samt ökat fastighetsägares och rättighetshavares möjlighet till inflytande över undersökningsarbete. 86 Systemet behöver dock utvecklas på olika punkter. Bland annat har det rått osäkerhet om vem som kan anses utgöra sakägare enligt minerallagen, så ett förslag är att ordet "sakägare" tas bort och ersätts med begreppet "innehavare av särskild rätt". 87 Jag kommer fortsättningsvis använda mig av detta begrepp och förslag till ändring i lagen är markerat med kursiv stil. 80 SOU 2012:73, sid Miljöbalken (1998:808) 1 kap SOU 2012:73, sid SOU 2012:73, sid Prop. 2004/05:40, sid SOU 2012:73, sid SOU 2012:73, sid

19 4.2.1 Förslag på ändring av MinL. 3 kap. 5 Nuvarande MinL. 3 kap. 5 lyder: "Undersökningsarbete får endast utföras i enlighet med gällande arbetsplan. Arbetsplanen skall upprättas av tillståndshavaren och innehålla en redogörelse för det undersökningsarbete som planeras, en tidsplan för arbetet och en bedömning i vilken utsträckning arbetet kan antas påverka allmänna intressen och enskild rätt" 88 Förslag på ändring av MinL. 3 kap. 5 lyder: "Undersökningsarbete får endast utföras i enlighet med gällande arbetsplan. Arbetsplanen ska upprättas av tillståndshavaren och vara skriven på svenska, eller om någon berörd fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt begär det, något av de nationella minoritetsspråk som anges i 7 språklagen (2009:600). Innehållet i arbetsplanen ska anpassas till pågående markanvändning inom det område som undersökningsarbetet ska utföras. Arbetsplanen ska innehålla 1. uppgift om tillståndshavarens namn, telefonnummer och adress samt namn telefonnummer och adress till kontaktperson om tillståndshavaren är en juridisk person, 2. en beskrivning av vad en arbetsplan är och att mottagaren av arbetsplanen har möjlighet att påverka innehållet i arbetsplanen genom att invända mot den, 3. uppgift om vilken tid eventuella invändningar mot arbetsplanen ska ges in och vilken följden blir om någon invändning inte ges in, 4. en redogörelse för det undersökningsarbete som planeras, 5. uppgift om vilka tillstånd enligt annan lagstiftning tillståndshavaren har eller har för avsikt att söka eller vilka anmälningar enligt annan lagstiftning tillståndshavaren har gjort eller har för avsikt att göra i anledning av undersökningsarbetet, 6. en bedömning av i vilken utsträckning arbetet kan antas påverka enskild rätt, 7. en tidsplan för arbetet där det framgår vid vilken tidpunkt arbetena kommer att påbörjas och när de kommer att avslutas på respektive fastighet, 8. information om hur eventuella skador regleras, vilken form av säkerhet tillståndshavaren har att fullfölja utbetalningen av ersättningen, en bedömning av hur stor skada undersökningsarbetet kommer att medföra och storleken på säkerheten, samt 9. en karta med fastighetsgränser och fastighetsbeteckningar som utvisar inom vilket område undersökningsarbetet kommer att utföras och de ytor som tillståndshavaren planerar använda för transporter Arbetsplanen ska delges ägaren till den fastighet där arbetet ska bedrivas och innehavare av särskild rätt som berörs. Delgivning med innehavare av renskötselrätt får ske genom att arbetsplanen delges den sameby som innehavarna tillhör. Invändningar mot innehållet i arbetsplanen ska framställas skriftligt och vara tillståndshavaren tillhanda inom tre veckor från delgivningen av beslutet." SOU 2012:73, sid SOU 2012:73, sid

20 Systemet bör vara utformat så att mottagarna av arbetsplanen garanteras sådan information som är nödvändig för att de ska kunna få en uppfattning om vilket arbete som ska utföras och vad som krävs för att han eller hon ska kunna tillvarata de rättigheter som arbetsplanen ger. Bestämmelsen bör alltså ställa upp minimikrav på vad en arbetsplan ska innehålla. 90 Att mottagaren förstår innehållet i arbetsplanen är en förutsättning för att arbetsplanen ska fylla sin funktion. Eftersom texten många gånger kan innehålla svåra tekniska ord och okända begrepp är det oerhört viktigt att den är skriven på ett språk som mottagaren behärskar. Arbetsplanen är ett myndighetsbeslut och bör av den orsaken också följa samma regler som gäller för annan myndighetsutövning i Sverige. 91 Därför vill man införa en bestämmelse av vilken det framgår att arbetsplanen ska vara skriven på svenska och om någon fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt begär det ska tillståndshavaren vara skyldig att skriva planen på något av de nationella minoritetsspråk som anges i 7 språklagen (2009:600). 92 För att underlätta dialogen mellan prospektör och fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt är det viktigt att prospektörens kontaktuppgifter framgår av arbetsplanen så att parterna lätt kan komma i kontakt med varandra och att eventuella motsättningar kan lösas i ett så tidigt skede som möjligt. 93 Informationen om vad en arbetsplan är ska ges så utförligt som möjligt, det ska framgå att mottagaren har möjlighet att påverka innehållet genom att invända mot den. Det är också viktigt att informera inom vilken tid sådan invändning ska göras och vad följden blir om ingen invändning inges. 94 Det ska medfölja en redogörelse för det undersökningsarbete som planeras och denna redogörelse ska vara anpassad efter den pågående markanvändningen inom undersökningsområdet och vara så detaljerad att den är användbar för den som ska bedöma hur arbetet kommer påverka den egna fastigheten eller verksamheten. 95 Anledningen att redogöra för vilka tillstånd prospektören har eller har för avsikt att söka är för att tydliggöra för den enskilde att det inte åligger denne att bevaka de allmänna intressena även om det inte finns något hinder mot det. 96 Det är däremot Länsstyrelsens uppgift. Tillståndshavaren är dock skyldig att känna till vilka områdesskydd eller fornlämningar som finns inom undersökningsområdet och vilka regler som gäller för arbete där. För att förtydliga syftet med arbetsplanen för de som berörs av den, bör den endast innehålla sådan information som är relevant för fastighetsägarens eller rättighetsinnehavarens bedömning av undersökningsarbetet. Utredningen anser därför att kravet på att arbetsplanen ska innehålla en bedömning i vilken utsträckning arbetet kan antas påverka allmänna intressen bör därför tas bort. Av samma anledning bör bestämmelsen om att bergmästaren i beslut om fastställande av arbetsplan ska meddela villkor som behövs för att skydda allmänna intressen avskaffas SOU 2012:73, sid Ibid. 92 SOU 2012:73, sid SOU 2012:73, sid Ibid. 95 SOU 2012:73, sid Ibid. 97 SOU 2012:73, sid

21 När det gäller tidsplanen bör det framgå vid vilken tid undersökningsarbetena kommer att påbörjas och när de kommer att avslutas på respektive fastighet. Hur exakt tidpunkten för arbetena på respektive fastighet ska anges bestäms i det enskilda fallet. Tidsplanen ska i alla fall vara funktionell för den som ska bedöma om verksamheten kommer att påverkas av undersökningsarbetet. Särskild uppmärksamhet ska ges till säsongsberoende verksamhet, såsom jakt, sådd och skörd, kalvningsperiod, vandringsperioder, turism och så vidare. Det är fortfarande möjligt att utforma en flexibel och mer översiktlig tidsplan, så länge parterna är överens om detta. 98 Viktigt är att systemet för hur ersättning för skador som uppstått i samband med undersökningsarbetet framgår tydligt för fastighetsägare och innehavare av särskild rätt. Om dessa parter inte känner att de blir fullt ersatta vid eventuell skada kan det leda till en ovilja mot undersökningsarbete på fastigheten. Informationen om ersättning ska vara väl utförlig. 99 För ytterligare tydlighet och exakthet bör arbetsplanen innehålla en karta med fastighetsgränser och fastighetsbeteckningar som visar inom vilket område undersökningsarbetet kommer att utföras och de ytor tillståndshavaren planerar använda för transporter. Med ytor menas inte bara markytor utan även ytor för transport i luft och vatten. Även här är kravet på exakthet beroende på mottagarens krav. Om parterna är överens om en mer flexibel arbetsplan så är även det acceptabelt Förslag på ändring av MinL. 3 kap. 5a Nuvarande MinL. 3 kap 5a lyder: "En arbetsplan blir gällande om några invändningar enligt 5 fjärde stycket inte framställs. En arbetsplan blir också gällande om tillståndshavaren och den sakägare som framställt sådana invändningar kan komma överens om arbetsplanens innehåll. En sådan arbetsplan skall sändas till bergmästaren. Om invändningar enligt 5 fjärde stycket har framställts får tillståndshavaren också begära att arbetsplanen prövas av bergmästaren. Arbetsplanen skall fastställas av bergmästaren och bli gällande i den utsträckning de åtgärder som anges är nödvändiga för en ändamålsenlig undersökning och inte medför så stora olägenheter för fastighetsägaren eller någon annan sakägare att olägenheterna överväger tillståndshavarens intresse av att få utföra arbetena. Bergmästaren skall, i beslut om fastställande, meddela de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt och för att förebygga eller begränsa olägenheter. Bergmästaren får också besluta att arbetsplanen skall gälla utan att den vunnit laga kraft." 101 Förslag på ändring av MinL. 3 kap. 5a lyder: "En arbetsplan blir gällande om några invändningar enligt 5 fjärde stycket inte framställts. En arbetsplan blir också gällande om tillståndshavaren och fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt som framställt sådana invändningar kan komma överens om arbetsplanens innehåll. En gällande arbetsplan ska sändas till bergmästaren, länsstyrelse och berörd kommun. 98 SOU 2012:73, sid Ibid. 100 SOU 2012:73, sid SOU 2012:73, sid