Trafikskador enligt patientstatistik

Transkript

1 VTI notat Utgivningsår Trafikskador enligt patientstatistik Jörgen Larsson

2

3 Förord På uppdrag av Vägverket har VTI bearbetat patientdata från Socialstyrelsen avseende slutenvårdspatienter, dels de som skadats i vägtrafikolyckor, dels de fotgängare som skadats i fallolyckor utan inblandning av något fordon. Bearbetningen har utförts av undertecknad. Thomas Lekander har varit kontaktman på Vägverket och därvid även svarat för att data kommit VTI tillhanda. Linköping mars 2005 Jörgen Larsson VTI notat

4 VTI notat

5 Innehållsförteckning Sid Sammanfattning 5 1 Bakgrund och syfte 7 2 Omfattning och definitioner 8 3 Skador vid vägtrafikolycksfall Antal skadefall Vårdtid Diagnoser 22 4 Skador för gående utan fordon inblandade Antal skadefall och vårdtid Diagnoser 27 5 Slutsatser och fortsatta studier 29 6 Referenser 30 Bilaga 1 Yttre orsaker till skada: Översikt av koder för trafikantgrupper. Bilaga 2 Vägtrafikolycksfall: Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid (15 år). Fördelning på inskrivningslän, trafikantgrupp och inskrivningsår. Bilaga 3 Vägtrafikolycksfall: Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid (15 år). Fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår. Bilaga 4 Vägtrafikolycksfall: Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid (5 år enligt ICD-10). Fördelning på trafikantgrupp, huvuddiagnos och åldersklass. VTI notat

6 VTI notat

7 Trafikskador enligt patientstatistik av Jörgen Larsson VTI LINKÖPING Sammanfattning I genomsnitt har drygt personer årligen vårdats inom slutenvården på grund av vägtrafikolycksfall åren Detta genomsnitt gäller även åren efter sekelskiftet. För femårsperioden redovisas dessutom nästan skadefall per år där gående fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon. Underlaget för denna studie utgörs av data från Socialstyrelsens register avseende vårdtillfällen inom slutenvården. I föreliggande notat redovisas vårdtillfällen orsakade av: vägtrafikolyckor och som avslutats åren Bearbetningen är främst inriktad på de senaste fem åren gåendeolyckor i gatu-/vägmiljö, utan inblandning av fordon ( gående-singel ). Vårdtillfällen avslutade Någon koppling till de vägtrafikolycksdata som SCB bearbetar har inte varit möjlig i erhållet datamaterial. Ej heller finns i befintlig datamängd någon markering av den enskilda olyckan genom vårdkedjan. Detta har gjort det nödvändigt att definiera ett skadefall, dvs. en person som omhändertagits inom sjukvårdens slutenvård till följd av en vägtrafikolycka eller pga. fall som fotgängare i väg-/gatumiljö. Ett nytt skadefall anses här föreligga om tiden mellan två vårdtillfällen för en enskild person överstigit 30 dagar. Skadefall som medfört att patienten avlidit inom 30 dagar är exkluderade. Bearbetningen har huvudsakligen begränsats till att omfatta skadefall som skrivits ut från sjukvården inom 365 dagar efter första inskrivning. Därvid omfattar studien ca skadefall orsakade av vägtrafikolyckor under perioden , dvs. i genomsnitt drygt per år, högre i början av perioden. Den huvudsakliga redovisningen avser den senaste femårsperioden och omfattar då nästan skadefall. För den senare perioden gäller att landstingens och Socialstyrelsens kodning av patientdata följer sjukdomsklassifikationen ICD-10 i hela landet, vilket har betydelse vid indelning av materialet i olika trafikantslag och dessutom vid uppdelning av skadorna efter diagnoskod. Från och med 1998 kan gående som skadats i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon ( gående-singel-olyckor ) redovisas för hela Sverige. Dessa, totalt ca skadefall, ingår ej i begreppet vägtrafikolycksfall och redovisas därför separat. Vad gäller vägtrafikskadorna har några län ett misstänkt lågt antal skadefall. Enligt Socialstyrelsen nådde det misstänkta bortfallet i patientregistret sin högsta nivå 1998 men har sedan varit något lägre. Om antalet skadefall relateras till invånarantalet i respektive län och år kvarstår dock en mycket stor variation VTI notat

8 mellan länen även om länsvis och årsvis korrigering med hänsyn till misstänkt bortfall görs. Åldersfördelningen bland skadefallen i vägtrafikolyckor har varit tämligen stabil de senaste fem åren. De yngsta (0 6 år) utgör 3 4 % av skadefallen, medan de äldsta ( 75 år) svarar för 7 8 %. Fördelningen på kvinnor och män är i storleksordningen 40 % resp. 60 %. Hälsomåttet antal skadefall per tusen invånare (avser antal invånare den 31 december året före redovisat år) visas för olika åldersklasser. Sett över hela tidsperioden har talet sjunkit något, efter en svag ökning åren nåddes den lägsta nivån 1998 för såväl hela materialet som enskilda åldersklasser. Denna bottennivå kan förmodligen till stor del förklaras av databortfall. En återgång till något högre nivå skedde 1999 och består åren Åldersgrupperna år har hela tiden ett sämre hälsomått än övriga. De senaste åren har såväl antalet som andelen bilister ökat, de svarar för 41 % av skadefallen både år 2001 och Tillsammans med den näst största trafikantgruppen Cyklister utan inblandning av motorfordon utgör de ca 63 % de senaste åren. Cyklister som kolliderat med motorfordon svarar för ca 5 % av skadefallen. Vid jämförelse med antalet polisrapporterade svårt skadade personer i SCB:s statistik visas att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6 8 gånger mer. Sett över alla trafikanter har slutenvårdsdata ca 3 gånger fler skadefall än polisrapporteringens svårt skadade. En svårighet vid beaktande av vårdtid är att avgöra om förkortad vårdtid beror på att skadorna blivit lindrigare eller på att vården effektiviserats eller helt enkelt fått mindre resurser. Samma resonemang kan föras om antal inlagda. Den genomsnittliga vårdtiden avseende vägtrafikolycksfall åren är ca 6 dagar. Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom år, där motorcyklister/mopedister har den längsta vårdtiden. Av skadefallen bland fotgängarna är ca 33 % 65 år eller äldre jämfört med knappt 14 % sett över alla trafikanter. I föreliggande notat redovisas den huvuddiagnos som ställts vid första vårdtillfället för varje skadefall som skrivits in och därför kodats enligt det nya klassifikationssystemet ICD-10. Frakturerna svarar för 36 % av skadefallen och ca 49 % av vårdtiden. Hjärnskakning är en vanlig diagnos (24 %), allra vanligast bland cyklister och trafikantgruppen Övriga (ca 30 %). Utan indelning i trafikantgrupp svarar dock hjärnskakning för en låg andel (7 %) av vårdtiden. I och med den nya kodningen i patientregistret kan här separat redovisas fotgängare skadade åren utan inblandning av något fordon. Den vanligaste orsaken, ca 85 % av gående-singel, var fall i samma plan. I denna grupp var halkning/snavning/snubbling utan inblandning av is/snö vanligast, och svarar för drygt hälften av skadefallen gående-singel. I denna grupp svarar de äldre ( 65 år) för drygt 80 % av vårdtiden. Vid fall i samma plan är frakturer är den klart vanligaste diagnosen, oavsett väglag. Vid benfrakturer som skett vid fall utan is/snö svarar de som är 65 år eller äldre för nästan 80 % av vårdtiden. 6 VTI notat

9 1 Bakgrund och syfte Det är sedan länge känt att den officiella statistiken över skadade personer i polisrapporterade vägtrafikolyckor inte ger en heltäckande bild av trafiksäkerhetssituationen i Sverige. Ett betydande bortfall gör statistiken missvisande, både vad gäller omfattning och innehåll, speciellt för oskyddade trafikanter. Dessa brister, plus det faktum att Socialstyrelsens slutenvårdsregister sedan 1985 i princip är heltäckande för riket, har gjort det möjligt att nyttja patientdata vid utvärdering av trafiksäkerhetsmålen. Senare har patientdata dessutom blivit tillgängliga med ett unikt löpnummer (ej personnummer) för varje person, vilket gjort det möjligt att följa en individ genom en kedja av olika vårdtillfällen. Resultat har redovisats i flera VTI notat [Larsson, 1997; 1998; 1999; 2000; 2001; 2004]. Syftet har varit att få kännedom om antalet personer som årligen behandlas inom slutenvården till följd av skador i vägtrafiken. Eftersom nya patientdata blivit tillgängliga för VTI kan här 15 års vårdtillfällen utskrivna ge en utvidgad heltäckande tidsserie över antalet trafikskador som varit tillräckligt svåra för att motivera slutenvård samt tillhörande vårdtider. Framförallt har avsikten varit att göra indelningar efter trafikantkategori, ålder, kön, län, årstid och olika diagnoser. Sedan 1997, i Skåne dock fr.o.m. 1998, har patientdata kodats enligt den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-10 [Socialstyrelsen, 1997]. Detta har å ena sidan inneburit möjligheten att även bearbeta data för gående som skadats i väg-/gatumiljö utan inblandning av något fordon gående singel, men å andra sidan har möjligheterna att särskilja mopedister från motorcyklister upphört. Dessa förändringar, samt målsättningen att ha överskådliga tabeller har inneburit att presentationen i huvudsak omfattar fem-årsperioden För uppgifter avseende 15-årsperioden hänvisas till bilagor. VTI notat

10 2 Omfattning och definitioner Underlaget för denna studie består av data från Socialstyrelsens slutenvårdsregister. Tillgänglig datamängd, framtagen av Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen, har avslutade vårdtillfällen åren orsakade av vägtrafikolyckor som observationsenhet. Dessutom har fr.o.m. 1997, i Skåne fr.o.m. år 1998, tillkommit vårdtillfällen som inte orsakats av egentliga vägtrafikolyckor, men som ändå är av intresse, nämligen fotgängarolyckor i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon. Hela 15-årsperioden har vanligen bearbetats, men pga. att ändrade definitioner och ändrad omfattning på data gällde i hela landet fr.o.m redovisas här i huvudsak tabeller som omfattar den senaste 5-årsperioden, dvs Koderna för Yttre orsak till skada som använts för urval av vilka vårdtillfällen som ska ingå i denna studie samt även diagnoskoder finns utförligt beskrivna i särskilda publikationer [Socialstyrelsen, 1986; 1997]. Koderna för dessa termer baseras på den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-9 respektive ICD-10. En kort beskrivning av hur koderna för Yttre orsak till skada korresponderar mot olika trafikantkategorier återfinns i bilaga 1. Övriga termer för varje vårdtillfälle i datamängden är: Löpnummer: Ej personnummer, men unikt för varje inblandad person Kön, Ålder (vid utskrivning) Inskrivningsdatum, Utskrivningsdatum Inskrivningstyp: 1=från annan klinik/sjukhus, 2=från särskilt boende 3=från annat boende (dvs. oftast ordinarie bostaden) Utskrivningstyp: 1=till annat sjukhus/klinik, 2=till särskilt boende 3=till annat boende (dvs. oftast ordinarie bostad), 4=avliden Planerad vård: 1=ja, dvs. intagning planerad minst 24 timmar i förväg, 2=nej Sjukhus, Klinik Hemort Diagnoser samt Diagnosgrupp s.k. 99-kod Antal vårddagar. En person svarar ofta för fler än ett vårdtillfälle beroende på t.ex. klinikbyten eller återinskrivningar efter hemvistelse. Dessutom gäller naturligtvis att en person kan bli skadad flera gånger om en tidsperiod är tillräckligt lång. Eftersom ingen direkt koppling till enskilda vägtrafikolyckor har kunnat göras har det varit nödvändigt att definiera termen skadefall. Härvid avses en person som blivit inlagd på sjukhus till följd av en vägtrafikolycka, alternativt en gåendeolycka i väg- /gatumiljö utan inblandning av fordon. Beroende på hur man definierar när ett nytt skadefall ska anses ha inträffat kan den bearbetade datamängden variera i storlek. Den definition som fastställdes i ett tidigare arbete, VTI notat , följs även i denna publikation. Figur 1 visar hur antal vårdtillfällen påverkats av att felaktiga/bristfälliga/udda data exkluderats samt hur det slutgiltiga antalet skadefall påverkats av dessa exkluderingar. 8 VTI notat

11 Totalt antal vårdtillfällen Okänt löpnummer 0 Fel* trafikantslag 439 Vårdtid saknas eller "fel" 13 Överlappande vårdtillfällen 0 Definition: Diff mellan två vårdtillfällen > 30 dagar ger nytt skadefall ant. skadefall Utskriven som död inom 30 dagar Inskrivna före Differens mellan sista utskrivning och första inskrivning > 365 dagar 169 Skadefall ej p.g.a. vägtrafikolyckor** Varav fotgängare utan inblandning av fordon Inskrivna före 1998 Inskrivna Vägtrafikolycksfall Inskrivna "Gående singel" inskrivna * T.ex. vatten-/lufttransporter, gående/cyklister-tåg, tågförare/tågpassagerare. ** Personer på industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikområdet. Figur 1 Vårdtillfällen orsakade av vägtrafikolyckor utskrivna från slutenvården Utfall vid selektering samt efter definition av skadefall. För de efter exkluderingar kvarstående vårdtillfällena har inte någon direkt koppling till en enskild trafikolycka kunnat göras. Olika sätt att sammanföra en persons registrerade vårdtillfällen till ett skadefall redovisades i VTI VTI notat

12 notat Här gäller, som i tidigare publikationer, att om differensen mellan två vårdtillfällen för en enskild person är större än 30 dagar anses det senare vårdtillfället representera ett nytt skadefall, dvs. resultatet av en ny olycka. Dessutom har vid transformeringen till skadefall de personer som avlidit inom 30 dagar från första inskrivningsdatum exkluderats. När även de som inskrivits första gången före 1988 exkluderas återstår skadefall. Ett problem med patientdata är att det är först vid utskrivning som ett vårdtillfälle blir en observationsenhet. Det kan då ha passerat åtskilliga vårddagar sedan aktuellt olyckstillfälle. Detta innebär att speciellt vid svårare skador och/eller olyckor som sker i slutet av ett kalenderår kan utskrivning ofta ske året efter olyckan. Tidigare har visats (t.ex. VTI notat ) att nästan alla av de här definierade skadefallen har högst 365 dagar mellan första inskrivning och sista utskrivning. I nu aktuell period gäller det skadefall. I VTI notat visades att det är speciellt skadefallen bland gående som påverkas om man kräver att det ska vara högst 365 dagar mellan första inskrivning och sista utskrivning istället för att sista utskrivning ska ha skett samma kalenderår som första inskrivningen för ett skadefall. Relativt många äldre gående skadas nämligen i slutet av ett kalenderår och skrivs ut först året därpå. Med hänsyn till vad som ovan har nämnts används i denna redovisning, om inte annat anges, skadefall där differensen mellan skadefallets första inskrivningsdatum och sist noterade utskrivningsdatum är högst 365 dagar. Även skadefall som inte ansetts höra vare sig till ordinarie vägtrafikolyckor eller riktiga fotgängare-singel har exkluderats. Det gäller skadefall (se figur 1) som inbegriper bl.a. personer i industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikmiljön. För åren återstår då skadefall i vägtrafikolyckor, varav framförallt den senaste 5-årsperiodens skadefall redovisas i denna studie. Fotgängare som fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av fordon svarar för skadefall åren Dessa behandlas och redovisas i särskilt avsnitt. Den här använda metoden för att bestämma vilka skadefall som ska medtas i redovisningen innebär en viss underskattning av det senast tillgängliga inskrivningsåret (2002). Med hänsyn till den underskattning som påvisades i VTI notat för det senast tillgängliga året torde den sanna antalet vara drygt skadefall i vägtrafikolyckor. Ett annat problem är att det även i patientdata finns misstänkta bortfall, som beror på att vissa vårdtillfällen inte har någon definierad kod för vårdtillfällets yttre orsak, där den yttre orsaken skulle kunna vara en vägtrafikolycka. Denna problematik, som nådde ett maximum år 1998, behandlas i kapitel 3. Någon uppdelning av bilisterna i förare och passagerare redovisas ej. Kodningen som gäller fr.o.m. 1997, se bilaga 1, medför att man kan dela upp motorfordonstrafikanterna på personbilister, lastbilsbilister och bussresenärer (dessa kategorier benämns här bilister. Även separata koder för förare och passagerare finns, men det har dock noterats att för över hälften av bilisterna finns ej någon specifikation om huruvida skadefallet avser en förare eller passagerare, därför synes det inte meningsfullt att göra en sådan uppdelning. Det senaste kodsystemet medför också att motorcyklister och mopedister ej kan särskiljas utan måste redovisas tillsammans som mc/moped. 10 VTI notat

13 3 Skador vid vägtrafikolycksfall 3.1 Antal skadefall Under femårsperioden har det genomsnittligt inträffat drygt skadefall per år. För de tre åren efter sekelskiftet är genomsnittet nästan skadefall. Oftast är vårdlänet vid första inskrivningstillfället detsamma som hemlänet, vilket visades i VTI notat I VTI notat visades sedan hur vårdlän och hemlän varierar mellan olika trafikantkategorier. Hemlän och vårdlän överensstämmer av naturliga skäl mest för oskyddade trafikanter. Länsfördelning Hur antal skadefall i olika län varierat årsvis under aktuell period redovisas okorrigerat i tabell 1a. I några län, framförallt i Skåne, är antalet skadefall 1998 betydligt lägre än de påföljande åren. Den variationen tyder på ett betydande misstänkt bortfall i patientdata som varierar mellan län och år. Tabell 1a Antal skadefall länsvis åren Ingen korrigering för bortfall. 1:a vårdtillfället Län 1:a vård Alla Stockholm Uppsala Söderm anland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland V Götaland Värmland Örebro Västm anland Dalarna Gävle Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Alla Bortfallet uppstår när vårdtillfällen vars huvuddiagnos pekar på en skada av yttre orsak (trafikolycka, förgiftning, brand, misshandel m.m.) saknar specifikation av den yttre orsaken, vilket medför att sådana vårdtillfällen inte kommer med i dataunderlaget för denna studie. Vissa år uppgår den bortfallsandelen, enligt uppgift från Socialstyrelsen, till ca 50 % i något län. Huruvida den i verkligheten återspeglar ett bortfall bland just trafikolycksdata är inte helt klart, men Socialstyrelsens uppgifter om bortfall i E-kod, fördelade på län och år, har använts till korrigeringar i befintlig datamängd. Korrigeringen har resulterat i tabell 1b, där t.ex. Jönköpings och Skåne län för 1998 redovisar värden i samma storleksordning som efterföljande år. I tabell 1c redovisas sedan de uppräkningsfaktorer som använts för att få tabell 1b. Det kan utläsas att i Östergötland har det under VTI notat

14 hela perioden mycket stor betydelse om man justerar för misstänkt bortfall, detsamma gäller i början av perioden även i Norrbotten. Tabell 1b Antal skadefall länsvis , uppräknade för misstänkt bortfall. 1:a vårdtillfället Län 1:a vård Alla Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland V Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävle Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Alla Tabell 1c Skadefall länsvis Kvot mellan uppräknat och okorrigerat antal. 1:a vårdtillfället Län 1:a vård Alla Stockholm 1,006 1,107 1,135 1,002 1,002 1,050 Uppsala 1,002 1,009 1,005 1,004 1,009 1,006 Södermanland 1,066 1, ,010 Östergötland 1,969 1,995 2,283 1,865 1,484 1,889 Jönköping 1,437 1,060 1,040 1,029 1,025 1,099 Kronoberg 1,004 1,008 1,023 1,008 1,007 1,010 Kalm ar Gotland , ,004 Blekinge ,002 Skåne 1,818 1,042 1,006 1,005 1,006 1,117 Halland V Götaland 1,043 1,082 1,053 1,047 1,025 1,050 Värmland 1,202 1,016 1,122 1,020 1,011 1,070 Örebro 1,020 1,015 1,006 1,014 1,021 1,015 Västmanland ,148 1,038 Dalarna 1,012 1,002 1,003 1, ,004 Gävle 1, ,040 Västernorrland ,004 1,001 Jämtland 1, ,001 Västerbotten Norrbotten 1,332 1,317 1,085 1,041 1,075 1,152 Alla 1,170 1,096 1,093 1,051 1,042 1,088 Några ytterligare tabeller, okorrigerade, med länsvis uppdelning på trafikantkategori och inskrivningsår redovisas i bilaga VTI notat

15 I tabell 2a 2b visas antal skadefall per tusen invånare i resp. län för okorrigerade respektive uppräknade datamängder. Den stora länsvisa variationen i antalet skadefall per capita kan förklaras av olikheter i bortfall, trafikmängder för olika trafikantslag, risknivåer, vårdtillgänglighet/specialistkompetens samt turism. Tabell 2a Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Ingen korrigering för bortfall. År* Län* S tockholm 0,85 0,95 0,95 1,04 1,03 U ppsala 1,74 1,93 2,12 1,85 1,81 S öderm anland 0,94 1,56 1,61 1,68 1,31 Östergötland 1,26 1,53 1,38 1,42 1,90 Jönköping 1,53 2,19 2,21 2,08 2,11 Kronoberg 1,28 1,45 1,49 1,35 1,53 Kalm ar 2,01 1,80 1,79 1,84 1,98 G otland 2,57 2,72 2,83 3,34 2,86 Blekinge 0,71 0,80 0,82 0,89 0,69 S kåne 0,84 1,39 1,46 1,41 1,42 Halland 1,36 1,13 1,28 1,44 1,63 V Götaland 1,35 1,42 1,47 1,42 1,50 Värm land 1,21 1,32 1,22 1,49 1,37 Örebro 2,02 1,98 1,97 2,05 2,07 V ästm anland 0,95 0,99 0,88 0,93 1,28 D alarna 1,73 1,85 2,13 2,03 2,08 G ävle 1,72 1,83 1,55 1,92 1,70 Västernorrland 1,99 2,01 1,74 2,00 1,96 Jäm tland 1,51 1,68 1,91 1,77 2,03 V ästerbotten 2,04 2,30 2,01 2,22 2,06 N orrbotten 1,35 1,41 1,94 1,93 1,79 Alla 1,27 1,45 1,47 1,50 1,53 * V id fö rsta vå rd tillfä lle fö r p a tie n td a ta, fö r b e fo lk n in g s d a ta 3 1 d e c. Tabell 2b Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Korrigerat med hänsyn till bortfall. År* Län* S tockholm 0,85 1,05 1,08 1,04 1,03 U ppsala 1,75 1,95 2,13 1,86 1,83 S öderm anland 1,00 1,57 1,61 1,68 1,31 Östergötland 2,48 3,06 3,15 2,66 2,83 Jönköping 2,20 2,32 2,29 2,14 2,16 Kronoberg 1,29 1,46 1,52 1,36 1,54 Kalm ar 2,01 1,80 1,79 1,84 1,98 Gotland 2,57 2,72 2,83 3,38 2,86 Blekinge 0,71 0,80 0,82 0,89 0,69 Skåne 1,53 1,44 1,47 1,42 1,43 Halland 1,36 1,13 1,28 1,44 1,63 V Götaland 1,40 1,54 1,54 1,49 1,54 Värm land 1,46 1,34 1,37 1,51 1,38 Örebro 2,06 2,00 1,98 2,08 2,12 V ästm anland 0,95 0,99 0,88 0,93 1,47 D alarna 1,75 1,86 2,13 2,03 2,08 G ävle 2,06 1,83 1,55 1,92 1,70 Västernorrland 1,99 2,01 1,74 2,00 1,97 Jäm tland 1,52 1,68 1,91 1,77 2,03 Västerbotten 2,04 2,30 2,01 2,22 2,06 Norrbotten 1,80 1,85 2,10 2,01 1,92 Alla 1,49 1,59 1,61 1,58 1,59 * V id fö rs ta vå rd tillfä lle fö r p a tie n td a ta, fö r b e fo lk n in g s d a ta 3 1 d e c. VTI notat

16 Åldersklasser Tabell 3 visar att skadefallens fördelning på åldersklasser varit tämligen stabil under perioden. De yngsta (0 6 år) utgör 3 4 % av skadefallen, lägsta andel de senaste åren. Utöver vad som visas i tabellen kan nämnas att andelen kvinnor totalt sett är drygt 40 %. I åldersgrupperna år är kvinnoandelen lägst, ca 36 %, medan de utgör nästan hälften av skadefallen i de äldsta grupperna ( 65 år). Tabell 3 Skadefall åren Antalsmässig och procentuell fördelning efter åldersklass för olika inskrivningsår. Antal skadefall per inskrivningsår Ålder* Alla Årsvis procentuell fördelning efter åldersklass Ålder* ,9 4,2 3,3 2,8 2, ,6 13,2 13,3 12,9 13, ,7 7,1 7,1 8,4 8, ,4 4,6 4,8 4,8 4, ,8 9,5 9,6 10,4 9, ,7 16,0 15,5 15,0 15, ,3 12,1 12,9 12,6 13, ,5 11,2 11,3 11,4 10, ,2 7,8 8,9 8,7 8, ,7 6,5 6,0 6,1 5,7 75 8,1 7,7 7,3 7,1 7,0 Alla * Utskrivningsålder. Om ett skadefall innefattat flera vårdtillfällen avses första vårdtillfället. Eftersom åldersklasserna är mycket olikstora är det av intresse att som i tabell 4 visa hur hälsomåttet antal skadefall per tusen invånare (avser antal invånare 31 december året före redovisat år) utvecklats för olika åldersklasser åren VTI notat

17 Tabell 4 Skadefall åren Hälsomått definierat som antal skadefall per tusen invånare efter åldersklass för olika inskrivningsår. Ålder ,57 0,73 0,62 0,56 0, ,60 1,85 1,84 1,80 1, ,50 3,05 3,10 3,64 3, ,45 2,89 3,03 3,21 3, ,01 2,30 2,41 2,68 2, ,41 1,64 1,63 1,65 1, ,18 1,32 1,40 1,39 1, ,02 1,14 1,19 1,24 1, ,03 1,07 1,18 1,12 1, ,98 1,11 1,05 1,09 1, ,19 1,27 1,22 1,19 1,20 Alla 1,27 1,45 1,47 1,50 1,53 Som synes har hälsomåttet haft en tendens att öka. Resultatet år 1998 ska dock tolkas försiktigt, främst beroende på det misstänkt stora bortfallet i Skåne det året. Om data korrigeras med hänsyn till misstänkt bortfall resp. år (som i tabell 1b) blir hälsomåttet för hela landet sett över alla åldersklasser år 1998 endast lite lägre än omgivande år (1,49 jämfört med kring 1,6 senare år). Det låga antalet registrerade skadefall 1998 gör dessutom att varje åldersklass noterar periodlägsta värde det året sett över femtonårsperioden , vilket troligen inte är helt korrekt. En återgång till något högre nivå kan konstateras år Under hela perioden gäller för åringar och äldre att det är en ganska liten differens mellan åldersklasserna. Efter att alla åldrar fr.o.m. 35 år och uppåt slagits ihop visas i figur 2 utvecklingen för de olika åldersgrupperna. hälsomått per åldersgrupp ,00 4,50 4,00 Skadefall/1000 inv. 3,50 3,00 2,50 2,00 ålder >= ,50 1,00 0,50 0, år Figur 2 Antal skadefall per tusen invånare efter åldersklass åren VTI notat

18 Trafikantgrupper Vid indelning av skadefallen på trafikantgrupp (tabell 5) kan konstateras att ospecificerade utgör ca 1 %. Tabell 5 visar också att de antalsmässigt stora trafikantgrupperna är bilister samt cyklister som ej kolliderat med motorfordon, som tillsammans utgör ca 63 % av skadefallen. Andelen Övriga är knappt 10 %. Den största delgruppen av dessa är ryttare. Det finns i aktuell femårsperiod bra möjligheter att särskilja ryttare från övriga Övriga. Åren är t.ex. 90 % (visas ej i tabell) ryttare eller person på åkdon draget av djur. De flesta är skadade vid fall från djur eller via ospecificerat olycksförlopp. Hela 90 % är kvinnor, varav drygt hälften av dessa yngre än 20 år. Några tabeller avseende skadefallens fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår, redovisas även i bilaga 3. Tabell 5 Skadefall åren Antal och procentuell fördelning efter trafikantgrupp för olika inskrivningsår. Trafikantgrupp Totalt Antal Bilister Mc/moped C yklist m ot motorford Cyklister ej motorford Gående Ospec Övriga Alla Andel (%) Bilister 38,5 38,3 39,2 41,3 41,0 39,7 Mc/moped 12,9 13,3 14,2 13,9 15,2 14,0 C yklist m ot motorford. 5,7 5,4 5,3 4,1 4,6 5,0 Cyklister ej motorford. 24,6 25,5 22,8 22,4 22,8 23,6 Gående 7,9 7,0 7,4 7,0 6,3 7,1 Ospec. 1,3 1,1 1,4 1,3 1,0 1,2 Övriga 9,1 9,3 9,8 9,9 9,1 9,5 Alla Figur 3 illustrerar utvecklingen över 15-årsperioden Där åskådliggörs att andelen ospecificerade var betydligt högre de tidiga åren. Figuren visar också att antalet bilister som vårdats de senaste åren har ökat, och är nu lika högt som i slutet på 1980-talet. 16 VTI notat

19 Skadefall Antal skadefall Övriga Ospec. Gående Cyklister ej motorf. Cyklist mot motorf. Mc/moped Bilister Figur 3 Antal skadefall och fördelning på trafikantgrupp åren I en jämförelse med den officiella trafikskadestatistiken i tabell 6 får de ospecificerade skadefallen (ca 1 %) utgå som egen trafikantgrupp. Istället ingår samtliga ospecificerade i gruppen Övriga. Tabell 6 Kvot mellan antal vägtrafikskadade enligt slutenvård (Socialstyrelsen) och antal svårt skadade i vägtrafiken enligt SIKA:s officiella statistik. Trafikant- År grupp* Bilister 1,70 1,86 1,88 2,03 1,81 Mc/moped 3,96 3,74 3,75 3,65 3,29 Cyklister 6,33 7,47 7,83 8,23 8,47 Gående 2,20 2,45 2,39 2,71 2,27 Övriga 40,28 35,92 52,25 33,20 31,50 Alla 2,90 3,17 3,18 3,29 2,98 * Enligt sjukvård resp. polis. Trafikantgrupp = Ospecificerad hänförs till Övriga. Tabellen visar att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6 8 gånger mer än som polisrapporterade svårt skadade cyklister i SIKA-statistiken. Diskrepansen mellan de båda datakällorna är som minst de båda yttre åren 1998 respektive År 1998 kan till stor del förklaras av bortfall i patientdata, medan år 2002 uppvisar ett betydligt högre antal polisrapporterade svårt skadade än de övriga åren. Observera att trafikantgruppen Övriga utgörs av små tal (t.ex. 28 år 2000) i den officiella trafikskadestatistiken, därigenom varierar redovisad kvot kraftigt i ovanstående tabell. Dessutom är det redovisade antalet slutenvårdade år 2002 lite för lågt (se kapitel 2). VTI notat

20 3.2 Vårdtid Även om det sista noterade utskrivningstillfället för en viss person har den enskildes bostad som mål kan materialet inte säkert visa att detta verkligen var sista vårdtillfället som har med aktuellt skadefall att göra. Detta ger naturligtvis en osäkerhet med avseende på vårdtiden för varje skadefall, en viss underskattning, speciellt markant under det sist tillgängliga inskrivningsåret, dvs Åldersklasser I tabell 7a framgår att den genomsnittliga vårdtiden varierar kraftigt med åldern och har sjunkit om perioden jämförs med Det senaste året visar som vanligt (men missvisande) en nedgång. Totalt sett är dock vårdtiden under den aktuella perioden ca 6 dagar, sett över alla åldersgrupper. För de äldre är den betydligt högre, nästan dubbelt så stor. Tabell 7a Skadefall Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass och inskrivningsår. Ålder vid utskrivning ,9 2,7 2,6 2,1 2, ,8 2,9 2,4 2,7 2, ,6 3,6 3,5 3,8 3, ,4 5,1 3,7 3,6 3, ,7 5,2 4,6 4,7 4, ,6 6,3 5,9 5,7 4, ,0 6,5 5,7 6,3 5, ,1 6,4 6,7 6,6 5, ,1 7,3 6,9 6,4 6, ,6 10,6 9,4 9,5 6,9 >=75 11,6 11,4 11,9 11,0 8,7 Alla 6,1 6,1 5,7 5,7 4,9 I tabell 7b har endast skadefall som inträffat första halvåret respektive kalenderår medtagits vilket gör att även år 2002 någorlunda rättvisande kan jämföras med övriga år i perioden. Tabellen visar att sedan år 1998 har den genomsnittliga vårdtiden stabiliserats vid knappt 6 dygn. Den äldsta gruppen visar även här den högsta vårdtiden, ca 11 dagar, men i slutet av perioden ligger den på 9 dagar. 18 VTI notat

21 Tabell 7b Skadefall januari juni Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass och inskrivningsår. Ålder vid utskrivning ,2 2,8 3,1 2,2 2, ,6 3,0 2,6 2,7 1, ,3 3,5 3,9 3,8 3, ,7 3,1 4,2 2,9 3, ,6 5,0 4,0 4,9 5, ,8 6,1 5,8 6,5 5, ,8 6,6 5,6 6,5 6, ,3 6,1 7,6 6,8 6, ,6 7,2 5,9 5,7 6, ,6 10,0 8,2 8,6 7,0 >=75 11,3 11,7 10,9 10,7 9,0 Alla 5,9 5,9 5,6 5,7 5,3 Trafikantgrupper I tabell 8a visas hur den genomsnittliga vårdtiden varierat årsvis inom varje trafikantgrupp och dessutom mellan olika trafikantgrupper. Att den noterade vårdtiden är lägst det senaste året kan konstateras, procentuellt mest för gående. Även här är det naturligtvis mera rättvisande, om man vill låta jämförelsen avse hela perioden, att bara titta på skadefall som inträffat första halvåret, se tabell 8b. Tabell 8a Skadefall Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter trafikantgrupp och inskrivningsår. Trafikantgrupp Bilister 7,0 7,6 6,2 6,3 5,2 Mc/moped 6,8 5,6 5,9 6,0 6,3 Cyklister (mot motorfordon) 6,3 7,6 7,8 6,1 5,8 Cyklister (ej mot motorfordon) 3,5 3,9 3,7 3,9 3,6 Gående 11,5 10,5 10,5 10,9 7,3 Ospecificerade 5,7 4,6 5,4 4,5 4,0 Övriga 3,5 3,2 3,4 3,2 2,9 Alla 6,1 6,1 5,7 5,7 4,9 VTI notat

22 Tabell 8b Skadefall januari juni Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter trafikantgrupp och inskrivningsår. Trafikantgrupp Bilister 7,3 7,3 6,4 6,6 6,0 Mc/moped 5,8 5,9 6,3 5,8 6,1 Cyklister (mot motorfordon) 6,7 7,1 7,2 4,9 5,5 Cyklister (ej mot motorfordon) 3,2 3,5 3,7 3,8 3,9 Gående 10,6 10,0 9,1 11,3 7,8 Ospecificerade 6,3 3,5 3,9 5,1 4,8 Övriga 3,5 2,9 3,0 3,4 2,6 Alla 5,9 5,9 5,6 5,7 5,3 Åldersklasser och trafikantgrupper I tabell 9 framkommer hur vårdtiden, t.ex. för fotgängarna, drabbar de äldre. De som är 65 år eller äldre svarar för mer än hälften av vårdtiden för de gående men ungefär en tredjedel av skadefallen. Även som cyklister är denna åldersgrupp utsatt. Den svarar för drygt en tredjedel av vårdtiden, men mindre än 20 % av skadefallen. Den genomsnittliga vårdtiden, sett över alla åldrar och trafikantgrupper, är 5,7 dagar. Könsfördelningen för skadefallen varierar kraftigt med såväl trafikantkategori som åldersgrupp. Tabell 9 Skadefall Antal skadefall, vårddagar (vårdtid) och genomsnittlig vårdtid (medeltid) fördelade på ålders- och trafikantgrupper. Trafikantkategori Ålder vid utskrivning Mc/ Cyklister mot motor- Cyklister ej mot motor- Bilister moped fordon fordon Gående Ospec. Övriga Alla 0 64 år Skadefall % 86,4 97,0 81,0 82,6 67,3 86,0 97,6 86,4 Vårdtid % 79,6 94,9 67,8 63,3 52,2 72,3 92,3 75,8 Medeltid 5,9 6,0 5,7 2,9 7,9 4,1 3,1 5,0 Andel män 61,7% 86,7% 56,7% 61,8% 57,8% 66,1% 15,3% 60,3% 65 år Skadefall % 13,6 3,0 19,0 17,4 32,7 14,0 2,4 13,6 Vårdtid % 20,4 5,1 32,2 36,7 47,8 27,7 7,7 24,2 Medeltid 9,6 10,4 11,5 7,8 14,9 9,6 10,4 10,1 Andel män 53,8% 89,1% 60,4% 49,6% 37,4% 55,0% 74,7% 51,6% Alla Skadefall % Vårdtid % Medeltid 6,4 6,1 6,8 3,7 10,2 4,9 3,2 5,7 Andel män 60,6% 86,8% 57,4% 59,6% 51,1% 64,6% 16,7% 59,1% 20 VTI notat

23 Vad gäller cyklisterna kan sambandet med eventuell kollisionspart konstateras, se tabell 10. Jämfört med alla andra trafikantkategorier gäller för nästan varje åldersklass att cyklister som ej kolliderat med motorfordon (dvs. huvudsakligen singelolyckor) har den kortaste vårdtiden. Om cyklisten kolliderat med motorfordon är, oavsett åldersklass, vårdtiden mellan 1,3 2,3 gånger längre eller annorlunda uttryckt, genomsnittligt ca tre dagar längre än om inget motorfordon varit inblandat. Det kan dessutom visas att den yngsta åldersklassen (0 6 år) utgör ca 3 % av cyklisterna som kolliderat med motorfordon, men nästan 8 % av dem som skadats utan inblandning av motorfordon. Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom år där motorcyklister/mopedister har den längsta vårdtiden. Tabell 10 Skadefall Antalsmässig fördelning samt genomsnittlig vårdtid efter åldersklass och trafikantgrupp. Ålder vid utskrivning Trafikantkategori Bilister Motorcyklister / Mopedister Cyklister mot motorfordon Cyklister ej mot motorfordon Gående Ospec. Övriga Alla Antal Alla Medel ,0 2,9 2,3 1,7 4,8 1,2 2,5 2,6 vårdtid ,6 3,2 3,9 1,7 5,4 1,8 2,0 2,6 (dagar) ,3 4,5 3,4 1,8 5,0 2,9 2,3 3, ,3 4,7 4,7 1,8 4,4 2,0 3,0 3, ,9 6,1 4,4 2,7 5,2 3,1 3,6 4, ,2 7,3 4,6 2,4 8,4 4,6 3,4 5, ,6 7,0 6,7 3,8 11,0 6,8 3,5 6, ,4 8,1 7,6 4,2 10,7 4,9 4,6 6, ,9 8,3 9,1 4,9 11,6 6,8 5,4 6, ,8 10,1 9,7 6,7 12,9 8,3 10,4 9,2 75 9,5 11,0 12,8 8,8 15,8 10,5 10,3 10,9 Alla 6,4 6,1 6,8 3,7 10,2 4,9 3,2 5,7 VTI notat

24 3.3 Diagnoser I detta avsnitt redovisas den huvuddiagnos som fastställts vid första vårdtillfället för varje skadefall. Tabell 11a visar hur antal skadefall som skrivits in , fördelar sig på huvuddiagnoser för olika trafikantgrupper. Under den perioden har hela landet kodat trafikantgrupper och diagnoser enligt ICD-10. Den vanligaste diagnosen är hjärnskakning, speciellt för cyklister (ca 32 %). Det kan även utläsas att frakturerna svarar för 36 % av skadefallen. Högsta andelarna gäller för motorcyklister/mopedister (47 %) och gående (44 %). Hur frakturerna fördelas på kroppsdelar för olika trafikantgrupper visas i figur 4a. Tabell 11a Skadefall Huvuddiagnoser efter trafikantkategori. Trafikantkategori Cyklist mot Cyklist, ej Huvud- Bilister Mc/moped motorford. motorford. Gående Ospec. Övriga Alla diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Fraktur, skalle 637 2, , , , ,7 28 3,6 98 1, ,9 Fraktur, bål* , , , , ,1 70 9, , ,5 Fraktur, arm , , , , ,2 24 3, , ,4 Fraktur, ben , , , , ,5 56 7, , ,5 Urledvridningar 315 1, ,3 37 1, ,7 51 1,1 5 0, , ,6 Vrickn./stukn , ,0 44 1, ,2 88 1,9 22 2, , ,9 Hjärnskakning , , , , , , , ,0 Inre skador 708 2, ,9 74 2, ,5 83 1,8 25 3, , ,8 Sårskador , , , , ,2 44 5, , ,0 Blodkärlsskada 25 0,1 13 0,1 0 0,0 6 0,0 3 0,1 0 0,0 8 0,1 55 0,1 Sena besvär 245 1,0 83 0,9 15 0,5 25 0,2 18 0,4 15 1,9 16 0, ,6 Ytliga skador , , , , ,1 47 6, , ,3 Krosskador , , , , ,7 48 6, , ,3 Klämskador 78 0,3 32 0,4 7 0,2 24 0,2 51 1,1 5 0,6 24 0, ,3 Brännskador 23 0,1 9 0,1 0 0,0 1 0,0 2 0,0 3 0,4 1 0,0 39 0,1 Nerv-/ryggmärg 190 0,7 86 1,0 24 0,8 61 0,4 14 0,3 4 0,5 27 0, ,6 Övriga/ospec , , , , , , , ,9 Alla bål*=hals/bål/bäcken Skadefall med huvuddiagnos=fraktur antal skadefall huvud arm bål ben bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga trafikantkategori Figur 4a Skadefall Frakturers fördelning efter kroppsdel och trafikantkategori. 22 VTI notat

25 Vad gäller vårdtiden framgår i tabell 11b att frakturer svarar för nästan hälften av vårddagarna. Speciellt mc/mopedister, cyklister som ej kolliderat med motorfordon, samt gående har en hög andel frakturer. För bilisterna orsakar frakturer på bålen flest vårddagar, för oskyddade trafikanter är det framförallt benfrakturer som kostar vårdtid, se figur 4b. Den vanliga diagnosen hjärnskakning svarar för endast ca 7 % av vårdtiden sett över alla trafikantkategorier, mera dock för cyklister som ej kolliderat med motorfordon (10 %) samt för övriga (11 %). För ytterligare redovisning av skadefallens fördelning på huvuddiagnoser, se bilaga 4. Tabell 11b Skadefall Fördelning av vårddagar efter huvuddiagnoser och trafikantkategori. Trafikantkategori Cyklist mot Cyklist, ej Huvud- Bilister Mc/moped motorford. motorford. Gående Ospec. Övriga Alla diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Fraktur, skalle , , , , , , , ,8 Fraktur, bål* , , , , , , , ,0 Fraktur, arm , , , , , , , ,3 Fraktur, ben , , , , , , , ,5 Urledvridningar , , , , ,4 10 0, , ,9 Vrickn./stukn , , , , ,1 38 1, , ,9 Hjärnskakning , , , , , , , ,8 Inre skador , , , , , , , ,4 Sårskador , , , , ,5 77 2, , ,5 Blodkärlsskada 449 0, ,0 0 0,0 16 0,0 43 0,1 0 0,0 84 0, ,3 Sena besvär , , , , , , , ,4 Ytliga skador , , , , ,4 92 2, , ,7 Krosskador , , , , , , , ,4 Klämskador 304 0, ,2 9 0,0 31 0, ,6 30 0,8 76 0, ,2 Brännskador 511 0, ,3 0 0,0 7 0,0 15 0,0 5 0,1 3 0, ,2 Nerv-/ryggmärg , , , , , , , ,0 Övriga/ospec , , , , , , , ,8 Alla bål*=hals/bål/bäcken Vårdtid för skadefall , huvuddiagnos=fraktur antal vårddagar huvud arm bål ben bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga trafikantkategori Figur 4b Skadefall med fraktur som huvuddiagnos. Fördelning av vårddagar efter kroppsdel och trafikantkategori. VTI notat

26 4 Skador för gående utan fordon inblandade 4.1 Antal skadefall och vårdtid I och med att patientdata börjat kodas enligt ICD-10 finns goda möjligheter att få kunskap om hur många fotgängare som i väg-/gatumiljö (inkl. trottoar) skadats utan inblandning av något fordon. I denna publikation redovisas för åren gåendes fallolyckor med väl specificerade olycksförlopp så att de kan indelas i sju olyckstyper, se tabell 12. Genomsnittligt har nästan skadefall av dessa olyckstyper, s.k. gående-singel-olyckor inträffat per år. Den årliga variationen har dock varit mycket stor. År 1998 inträffade nästan skadefall medan år 2000 svarar för knappt skadefall. Tabell 12 Antal skadefall, vårddagar, genomsnittlig vårdtid åren fördelade på inskrivningsår och olycksorsak för gående-singel. Inskrivning fall i samband halkning, snavning el. snubbling skidor, rullskridskor, rullbräda kollision med el. knuff av annan fall från med is/snö utan is/snö m.m. person rullstol trappa ospecif. Totalt år antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % 1998 Skadefall , , ,2 66 2,3 10 0,3 59 2, , Vårddagar , , , , , , , Medelvårdtid 6,1 7,4 2,8 6,3 14,0 7,9 9,0 6, Skadefall , , ,3 66 2,8 9 0,4 46 1, , Vårddagar , , , ,6 70 0, , , Medelvårdtid 6,1 8,0 2,2 6,5 7,8 7,2 6,0 6, Skadefall , ,0 85 4,7 54 3,0 8 0,4 64 3, , Vårddagar , , , , , , , Medelvårdtid 6,3 7,6 2,3 9,0 20,9 4,8 6,0 6, Skadefall , ,3 80 4,1 37 1,9 12 0,6 53 2, , Vårddagar , , , , , , , Medelvårdtid 6,0 8,1 1,8 6,6 9,1 8,8 6,8 7, Skadefall , ,9 78 4,1 33 1,7 12 0,6 52 2, , Vårddagar , , , ,7 84 0, , , Medelvårdtid 5,4 7,2 2,4 6,0 7,0 5,4 5,9 6,3 Alla Skadefall , , , ,3 51 0, , , Vårddagar , , , , , , , Medelvårdtid 6,0 7,7 2,4 6,9 11,2 6,8 6,7 6,8 Ungefär hälften av skadefallen beror på halkning/snavning/snubbling i samma plan utan inverkan av is/snö. Tillsammans med fall i samma plan vid is/snö utgör de ca 85 % av här redovisade skadefall. Den årsvisa utvecklingen för dessa, de två vanligaste olyckstyperna, illustreras i figur 5. År 1998 har det högsta antalet skadefall som ligger väsentligt över påföljande års. År 2000, när lägst antal skadefall noterades för dessa olyckstyper, skedde ca 33 % av fallen i samma plan vid is/snö-förekomst. Genomsnittligt över perioden gäller 40 %. fall i fall, 24 VTI notat

27 Skadefall Fall i samma plan med el. utan is/snö Antal skadefall ,0% 58,6% 66,3% 61,0% 62,2% is/snö nej ja ,0% 41,4% 33,7% 39,0% 37,8% Figur 5 Skadefall inskrivna pga. gåendes fall i samma plan med eller utan inblandning av is/snö. För alla sju olyckstyperna redovisas i tabell 13 såväl skadefallens som vårdtidens fördelning efter den skadades ålder. Tabell 13 Antal skadefall, vårddagar samt medelvårdtid åren fördelade på ålder och olycksorsak. fall i samband halkning, snavning el. snubbling skidor, rullskridskor, rullbräda kollision med el. knuff av annan fall från med is/snö utan is/snö m.m. person rullstol trappa ospecificerat Totalt Ålder antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % Skade , , ,7 16 6,3 3 5,9 13 4,7 49 8, ,7 fall , , , ,2 2 3,9 15 5,5 42 6, , , ,6 42 8,5 24 9,4 1 2,0 17 6,2 56 9, , , ,6 42 8,5 17 6,6 3 5,9 19 6,9 53 8, , , ,1 31 6,3 25 9,8 6 11,8 27 9, , , , ,1 16 3, ,2 7 13, , , , , ,9 6 1, ,2 9 17, , , , , ,6 5 1, , , , , ,8 >= , ,4 5 1,0 21 8,2 7 13,7 27 9, , ,7 Alla Vård , , ,9 29 1,6 3 0,5 16 0,9 84 2, ,1 dagar , , ,1 84 4,8 3 0,5 31 1,7 86 2, , , ,0 90 7,7 60 3,4 5 0,9 33 1, , , , ,1 89 7,7 59 3,3 14 2,5 63 3, , , , ,1 92 7, , , , , , , ,9 76 6, ,0 55 9, , , , , ,4 51 4, , , , , , , ,0 86 7, , , , , ,3 >= , ,3 86 7, , , , , ,5 Alla Medel ,6 1,5 1,5 1,8 1,0 1,2 1,7 1,5 vård ,9 1,7 2,3 2,2 1,5 2,1 2,0 1,9 tid ,4 2,1 2,1 2,5 5,0 1,9 3,6 2,4 dagar ,9 2,9 2,1 3,5 4,7 3,3 2,2 2, ,4 3,9 3,0 4,8 27,5 8,4 4,5 3, ,6 5,0 4,8 8,8 7,9 4,1 7,9 5, ,0 7,5 8,5 11,7 6,9 4,1 8,3 7, ,8 10,4 17,2 10,0 12,5 12,1 9,6 10,2 >=85 11,3 12,6 17,2 11,1 14,3 9,7 13,4 12,4 Alla 6,0 7,7 2,4 6,9 11,2 6,8 6,7 6,8 fall i fall VTI notat

28 Den vanligaste typen av skadefall halkning/snavning/snubbling i samma plan utan inverkan av is/snö har en genomsnittlig vårdtid på 7,7 dagar. De äldre ( 65 år) svarar där för 63 % av skadefallen men hela 83 % av vårdtiden. Den längsta genomsnittliga vårdtiden, 11 dagar, har noterats vid fall från rullstol, men materialet är mycket litet, endast ca 10 fall per år och dessutom dominerat av äldre personer. Det motsatta gäller för skadefall på skidor/rullskridskor/rullbräda, vars medelvårdtid är drygt 2 dagar och främst drabbar yngre ( 24 år) personer. Ungefär 55 skadefall per år beror på fall i trappa/trappsteg. Dessa drabbar också i hög grad de äldre, 65 år och uppåt, men medelvårdtiden överensstämmer med den genomsnittliga, dvs. nästan 7 dagar. De flesta typer av fall domineras av kvinnor, vilket visas i figur 6. Olyckor i samband med skidor/rullskridskor/rullbräda m.m. domineras dock av män, 73 %. I de vanligaste olyckstyperna fall i samma plan (i barmark eller vid is/snö) drabbar 65 % av skadefallen kvinnor. Skadefall gående singel % 90% 80% % Procentuell fördelning 60% 50% 40% 30% kvinnor män 20% % 0% fall is/snö fall barmark skidor/bräde m.m. kollision/knuff rullstol trappa ospec Olyckstyp Figur 6 Skadefall inskrivna pga. gående-singel. Procentuell fördelning efter kön för respektive olyckstyp. Absolutantal anges i staplarna. Figur 7 illustrerar att de två vanligaste olyckstyperna domineras av personer som är 45 år eller äldre. Den överlägset största åldersgruppen är år. I de två äldsta åldersgrupperna (75 84 år och 85 eller äldre) utgör kvinnorna ca 75 % av skadefallen. Kvinnorna är i stigande grad i majoritet från 35 år och uppåt. 26 VTI notat