Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar. Rapport nr från Länsstyrelsens livsmiljöenhet

Transkript

1 Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar Rapport nr 5 24 från Länsstyrelsens livsmiljöenhet

2

3 Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar MIKAEL ÖSTLUND Institutionen för miljöanalys, SLU Box 75, 75 7 UPPSALA Omslagsbild: Gothemsån, station Y7 Åminne. Foto: Erik Törnblom ISSN LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN VISBY 24

4

5 Förord På uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Institutionen för miljöanalys vid SLU gjort en utvärdering av vattenkemiska data från länets program för samordnad recipientkontroll (SRK) i vattendrag. Utöver länets program ingick i uppdraget en utvärdering av de två nationella referensvattendragsstationerna Liffedarve i Idån (Västergarnsån) och Hörsne i Gothemsån samt de två referenssjöarna Horsan och Bästeträsk. Utvärderingen omfattar bedömning av tillstånd och förändring av de vattenkemiska förhållandena under perioden , med fokus på närsaltstransport innehållande följande. Vattenföring Markanvändning Närsaltshalter (kväve och fosfor) och övrig vattenkemi (syrgastillstånd/syrgastärande ämnen, ljusförhållanden och surhet/försurning) Tillståndsbedömningar Trender Närsaltstransporter, arealspecifika förluster, avvikelse från jämförvärden. Kopplingen mellan markanvändning och arealspecifika förluster, transporter etc. I uppdraget ingick också en kvalitetsgranskning av datamaterialet med avseende på datalagring i SRK-databasen vid den nationella datavärden, Institutionen för Miljöanalys, SLU. Samtliga analysdata finns tillgängliga via Internet på institutionens hemsida, Mikael Östlund har varit huvudansvarig för utvärderingen och sammanställningen av rapporten, Jakob Nisell har tagit fram avrinningsområden och markanvändningsstatistik. Erik Törnblom, Länsstyrelsen i Gotlands län har bidragit med text till avsnittet Inledning. Lena Kulander och Kalle Nyberg har ansvarat för genomförandet av länsstyrelsens provtagningsprogram. Rapporten har granskats av Erik Törnblom, Lena Kulander och Kalle Nyberg, vilka också har bidragit med vissa tillägg, ändringar och tolkningar.

6

7 Innehåll Förord Innehåll Sammanfattning...7 Provtagningsprogrammet... Provtagningsnät... Avrinningsområden... Provtagning...2 Analyserade parametrar...4 Yttre förhållanden...4 Vattenföring...4 Markanvändning...8 Resultat vattenkemi...2 Ljusförhållanden...2 Vattenfärg...2 Grumlighet...2 Tillståndsbedömning ljusförhållanden...2 Syrgastillstånd och syrgastärande ämnen...23 Tillståndsbedömning syrgastärande ämnen...24 Surhet / försurning...25 Näringsämnen...26 Fosforhalter...26 Kvävehalter...27 Transporter av kväve och fosfor...29 Tillståndsbedömning av kväve och fosfor...32 Arealspecifika förluster av kväve och fosfor i olika avrinningsområden...32 Tillståndsklassning av kväve och fosfor i referenssjöarna...38 Förändringar av vattenkvalitet under mätperioden...39 Förändringar i halter...39 Förändringar i transport av kväve och fosfor...4 Vattendragsvis sammanfattning...48 Lummelundaån...48 Ireån...48 Vägumeån...49 Gothemsån...49

8 Storsundsån...5 Skarnviksån...5 Närkån...5 Halorån...52 Burgsviksån...52 Snoderån...53 Västergarnsån...54 Referenser...55 Bilagor...57 Bilaga. Markanvändning (tabell & kartor) Bilaga 2. Tidsseriediagram vattenkemiska variabler (figurer) Bilaga 3. Statistik vattenkemiska variabler (tabeller) Bilaga 4. Årstransporter (tabeller) Bilaga 5. Provtagningsstationer (bilder)

9 Sammanfattning På uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Institutionen för miljöanalys vid SLU gjort en utvärdering av vattenkemiska data från länets program för samordnad recipientkontroll (SRK) i vattendrag för perioden I uppdraget ingick också utvärdering av de två nationella referensvattendragstationerna Liffedarve i Västergarnsån och Hörsne i Gothemsån samt de två nationella referenssjöarna Horsan och Bästeträsk. Utvärderingen omfattar bedömning av tillstånd och förändring i tiden av vattenkemiska förhållanden i totalt 3 vattendrag och 2 sjöar. Längs de större vattendragen har data för flera provtagningsstationer använts för att påvisa eventuella olikheter inom huvudavrinningsområdet. De gotländska vattendragen har förhållandevis litet vattenflöde med årsmedelvattenföringar mellan,2 3,7 m3/s. Vattenföringen varierade mycket i vattendragen från år till år. Variationen var störst i början av den undersökta perioden (988-23) med höga vattenföringar ungefär vartannat år (988, 99, 992, 994, 995) och vartannat år med låga vattenföringar (989, 99, 993, 996). År 995 var årmedelvattenföringen som högst och 996 var vatten-föringen som lägst. Senare delen av perioden (997-23) karaktäriseras av relativt höga vattenflöden, jämförliga med högflödesåren under perioden Avrinningen sker huvudsakligen under perioden oktober-april, med högsta vattenföring under december-januari. Under perioden maj-september/oktober förekommer i regel ett utpräglat lågt vattenstånd och många av de mindre vattendragen torkar ut helt under sommar och tidig höst. Markanvändningen i de undersökta avrinningsområdena utgörs främst av åker- och skogsmark. Många av provtagningsstationerna är starkt jordbrukspåverkade. Halorån och Lummelundaån är de vattendrag som har störst dominans av jordbruksmark i avrinningsområdet (55-6%). Vägumeån, Gothemsån, Närkån och Burgsviksån samt Snoderån har också stora andelar jordbruksmark (4-45%). Skogsdominerande vattendrag är Ireån, Vasteån, Storsundsån, Gartarveån och Skarnviksån samt Västergarnsån (48-7%). De två referenssjöarna Horsans och Bästeträsks avrinningsområden domineras också av skog (63-75%), medan jordbruksandelen är mycket liten ( %). De skogsdominerande vattendragen hade också störst andel myrmark i sina avrinningsområden. Det förekommer dock stora skillnader i markanvändningen mellan olika delavrinningsområden i de större vattendragen. Kväve- och fosforhalterna varierade mycket mellan vattendragen och de olika provtagningsstationerna. De flesta stationerna uppvisade mycket höga medelhalter av totalkväve och höga medelhalter av totalfosfor. De högsta kvävehalterna återfanns vid stationer i jordbruksintensiva avrinningsområden. Extremt höga totalfosforhalter (enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet) påvisades nedströms inlandsbaserade avloppsreningsverk och lagringsdammar för avloppsvatten, exempelvis delar av Snoderån, Närkån och Burgsviksån. Utifrån resultaten från de undersökta vattendragsstationerna har mängden kväve och fosfor som transporteras till havet beräknats för hela Gotland. Uppskattningsvis transporteras årligen 2 5 ton kväve och 6 ton fosfor till havet. Transporten av både kväve och fosfor var störst i Gothemsån med 56 ton kväve och 9 ton fosfor per år. Gothemsån uppvisade också den högsta medelvattenföringen. Eftersom det råder ett starkt samband mellan vattenföring och ämnestransport så var även transporterna av kväve och fosfor relativt höga i Ireån, Närkån, Snoderån och Västergarnsån. Trender i framförallt ökande transporter av närsalter under den 7

10 undersökta tidsperioden (988-23) tycks kunna förklaras med det starka sambandet mellan transporterad mängd och vattenföring. Stationer där fosfortransporten tycks ha minskat, samtidigt som vattenföringen varit relativt hög (normal) den senaste perioden (997-23), är Lummelundaån (Y), Burgsviksån (Y27), Garda i Närkån (Y23). Transporten av fosfor i Burgsviksån har varit cirka 5 kg lägre årligen under perioden jämfört med perioden Detta är sannolikt ett resultat av förbättrad hantering av avloppsvattnet (lagring i dammar) från reningsverket i Havdhem. Vid tillståndbedömningen med avseende på näringsämnen hamnade flera vattendragsstationer i de högsta tillståndklasserna (klass 4-5) enligt Naturvårdsvekets bedömningsgrunder. De arealspecifika förlusterna av totalkväve och totalfosfor uppvisade liksom närsaltshalterna en stark koppling till markanvändningen. Förlusterna av kväve bedömdes vara höga för merparten av de undersökta stationerna. Ringome dike i Snoderån och Barlingbo i Gothemsån, vilka båda är jordbruksintensiva områden med liten areal, uppvisade sämsta tillstånd (tillståndsklass 5) med årliga kväveförluster på över 6 kg per hektar. I det skogsdominerande källområdet Hejde längst upp i Gothemsåns avrinningsområde bedömdes kväveförlusterna till mycket låga, <, kg N/ha,år (klass ). Fosforförlusterna uppvisade större variation mellan de olika stationerna. Extremt höga fosforförluster noterades för Närkån, Halorån och Burgsviksån, med förluster över,32 kg P/ha,år (tillståndsklass 5). De absolut högsta fosforförlusterna sågs i Närkån vid stationen Stånga, nedströms reningsdammarna för avloppsvatten, där noterades årliga fosforförluster på,78 kg per hektar avrinningsområde. I de avrinningsområden som domineras av skog med låg tillförsel av fosfor från jordbruket och med en relativt låg befolkningstäthet såsom Tingstäde träsks utlopp i Ireån, Storsundsån, Skarnviksån och Hejde i Gothemsån var fosforförlusterna mycket låga (tillståndsklass ). I referenssjöarna var fosforhalterna låga (klass ). Kvävehalterna var måttligt höga (klass 2) i Horsan och höga (klass 3) i Bästeträsk. Kväve/fosforkvoten visar att sjöarna har kväveöverskott. Halten av organiskt material var måttligt hög till hög vid de flesta stationerna (klass 3-4). Vid tillståndsbedömningen hamnade Barlingbo i Gothemsån och Lojsta i Snoderån i tillståndsklass 2, dvs. låga halter (COD Mn 4-8 mg/l). Stenkyrka och Martebo i Ireån och Ringome dike i Snoderån samt Burgsviksån hamnade i klass 5, dvs. mycket hög halt av organiskt material (COD Mn >6 mg/l). De flesta vattendragen bedömdes ha måttligt färgat vatten (tillståndsklass 3). Men vid bedömning av grumlighet hamnade många av dessa i tillståndsklass 4, d v s betydligt grumligt vatten. Framförallt gäller det vattendrag i jordbruksintensiva områden och kan bero på en större erosionsbenägenhet orsakad av kanaliseringar, uträtningar och dikningar. Vattendrag med relativt stor andel humusrika våtmarker hamnade naturligt nog i en bättre tillståndsklass när grumlighet bedömdes jämfört med vattenfärgsbedömning. Referenssjöarna Horsan och Bästeträsk bedömdes ha svagt färgat vatten (tillståndsklass 2). Samtliga vattendragsstationer samt referenssjöarna Horsan och Bästeträsk uppvisade höga ph-värden och mycket god buffertkapacitet (tillståndsklass ). Medianvärdena för ph varierade mellan 7,7 och 8,3 och för alkaliniteten mellan 2, och 6,. Lägst alkalinitet hade sjöstationerna och vattendragsstationerna i anslutning till sjöutloppen, vilket kan förklaras av sjöarnas lägre innehåll av lösta joner. 8

11 Inledning Den samordnade recipientkontrollen (SRK) i gotländska vattendrag påbörjades 988 med inriktning mot att följa jordbrukets, industrins och den kommunala avloppshanteringens inverkan på vattenkvaliteten. Fram till idag har undersökningar av vattenkemiska variabler genomförts vid ett 4-tal provtagningsplatser i olika vattendrag. De flesta studerade vattendragen uppvisar en tydlig mänsklig påverkan men några vattendrag uppvisar nära på opåverkade förhållanden. Undersökningsprogrammet har utformats och genomförts av länsstyrelsen med ekonomiskt bidrag från Gotlands kommun och Roma sockerbruk. Sedan i mitten av 98-talet finns på Gotland provtagningsplatser för nationella referensvattendrag, Hörsne i Gothemsån och Liffedarve i Västergarnsån samt två nationella referenssjöar, Horsan och Bästeträsk. Undersökningarna administreras och analyseras av Institutionen för miljöanalys, SLU. Gotland har idag runt 5 sjöar med en vattenspegel större än hektar. Äldre kartor uppvisar betydligt fler sjöar (på Gotland kallade träsk) och våtmarker på Gotland. Som en följd av omfattande utdikningar under 8- och början av 9-talen i syfte att öka åkerarealen och föda en växande befolkning försvann många av dessa grunda sjöar. De flesta sjöarna är belägna på den norra delen av ön och på Fårö. Huvuddelen av de gotländska träsken är grunda med vattendjup som sällan överstiger,5 m. Sjöarna i Lojstaområdet är dock djupare (ner till 8 m). De tre största sjöarna är Bäste träsk, Tingstäde träsk och Fardume träsk. Flera sjöar är avsnörda havsvikar och varierar i karaktär från vegetations- och näringsfattiga till vegetations- och näringsrika. Några sjöar är också av betydelse som vattenreservoarer och vattentäkter. Tingstäde träsk är vattentäkt till Visby under sommarmånaderna, Hau träsk är vattentäkt till Fårösund och Bäste träsk är upptagen som reservvattentäkt. Även vattendragen har påverkats kraftigt av dikningarna. Idag återstår ett 6-tal kustmynnande vattendrag varav huvuddelen är små med låga flöden under stora delar av året. Kanaliseringar, dikningar och rätningar av vattendrag har påverkat avrinningsområdenas vattenhållande förmåga, förändrat vattenflödena och påskyndat transporten av partiklar och närsalter. Den åkermark som skapats genom dikningarna är mycket bördig men en kontinuerlig oxidation av det organiska materialet medför stora förluster av framför allt kväve till vattendragen. Huvuddelen av nederbörden på Gotland faller under november till mars då också de högsta flödena uppmäts. Under denna period sker också huvuddelen av transporten av partiklar och närsalter. Brist på nederbörd under årets övriga månader och frånvaron av vattenhållande element gör att de flesta vattendragen torkar ut helt eller delvis under sommarmånaderna med kraftiga negativa effekter på vattenlevande organismer. Gotland är rikt på små vattendrag och många uppvisar en relativt hög vattenkvalitet vilket återspeglas i att många av dem hyser livskraftiga bestånd av havsöring. Flera vattendrag, framför allt på öns centrala och södra delar uppvisar en tydlig eller kraftig påverkan av jordbruket i form av förhöjda närsaltshalter. Andra närsaltskällor till vattendragen på Gotland är utsläpp från reningsverk och avloppsanläggningar. Antalet enskilda avlopp är stort (ca 2 ) (Vattenplan för Gotlands kommun, remissversion 24) och det har konstaterats att en hög andel (runt 4 %) har brister. Gotlands kommun arbetar aktivt med att dessa brister åtgärdas. På Gotland finns ett system med bevattning med avloppsvatten i jordbruket. På flera ställen på ön lagras avloppsvatten i stora dammar, vattnet används sedan vid bevattning av grödor under de torra sommarmånaderna. Särskilt i Burgsviksån har närsaltshalterna minskat efter den ändrade avloppsvattenhanteringen. Dammarna kan dock fungera som en närsaltskälla om de inte är täta. Stånga returvattendammar orsakar en tydlig närsaltspåverkan på den nedströms belägna SRK-stationen. 9

12 Tabell. Provtagningsstationer med syfte till placering Kod Stationsnamn Syfte Y Lummelundaån Åmynning Y2 Ireån, Ire Åmynning Y4 Ireån, Tingstäde utlopp Sjö, vattentäkt Y5 Vägumeån, Vägume Åmynning, nedströms Lärbro reningsverk Y6 Ireån, Martebo Myrmark Y7 Gothemsån, Åminne Åmynning Y8 Gothemsån, Källunge Delavrinningsområde Y9 Gothemsån, Dalhem Nedströms reningsverk Y Gothemsån, Norra Aumunds Delavrinningsområde, jordbruksmark Y Gothemsån, Södra Aumunds Nedströms sockerbruksdamm och reningsverk Y2 Gothemsån, Högbro Uppströms sockerbruksdamm och reningsverk Y3 Gothemsån, Barlingbo JRK Typområde på jordbruksmark Y4 Västergarnsån, Eskelhem Nedströms reningsverk Y5 Västergarnsån, Tofta Jordbruksmark, skogsmark Y6 Snoderån, Sproge Åmynning Y7 Snoderån, Levide Skogsmark Y8 Snoderån, Oxarve Referens vid utsläpp från reningsverk Y9 Snoderån, Ringome dike Nedströms reningsdammar, jordbruksmark Y2 Snoderån, Lojsta Nedströms Lojstasjöarna Y2 Närkån, Stånga Nedströms reningsdammar Y22 Närkån, Lye Skogsmark Y23 Närkån, Garda Nedströms reningsverk Y24 Närkån, När Åmynning Y26 Halorån, Rone Jordbruksmark Y27 Burgsviksån, Näs Åmynning nedströms reningsverk, reningsdammar Y29 Storsundsån, Vallmyr Opåverkat referensområde Y3 Storsundsån, Kyrkebinge Nedströms reningsverk Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Nedströms våtmark (Nygårdsmyr) Y37 Skarnviksån, Ala Uppströms våtmark (Nygårdsmyr) Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Uppströms våtmark (Paviken) Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Åmynning nedströms våtmark (Paviken) Y4 Storsundsån, Storsund Uppströms våtmark (Storsund) Y4 Storsundsån, Medebys Nedströms våtmark (Storsund) Y44 Ireån, Stenkyrka JRK förstudie, jordbruksmark Y45 Gothemsån, Hejde Skogligt referensområde PMK2 Gothemsån, Hörsne Nationellt program PMK Västergarnsån, Liffedarve Nationellt program

13 Provtagningsprogrammet Provtagningsnät Det samordnade recipientkontrollprogrammet (SRK) utarbetades av Länsstyrelsen i Gotlands län i samråd med Gotlands kommun och LRF och provtagningsnätet omfattade då 32 provtagningspunkter i 4 huvudvattendrag. I dagsläget, (24) är antalet stationer 23 i vattendrag. Längs de större vattendragen har flera provtagningsstationer upprättats för att påvisa eventuella olikheter inom huvudavrinningsområdet. Stationsnätet har utgjorts av en kombination av stationer valda att dels representera förhållanden i uppströmsområden med olika marktyper och markanvändning (främst jordbruksmark); dels stationer vid vattendragens utlopp i havet för att möjliggöra beräkningar av totala transporter till havet; dels s.k. recipientkontrollstationer nedströms områden med avloppshantering såsom recipienter för avloppshantering, dels lagrings- / bevattningsdammar med avloppsvatten och processvatten från sockerindustrin; och dels stationer vid in- och utflöden till/från våtmarksområden Som komplement till Länsstyrelsens provtagningsprogram (SRK Gotland) redovisas också i rapporten data från 2 vattendragstationer (Liffedarve och Hörsne) och 2 sjöstationer (Horsan respektive Bästeträsk) vilka ingår i det nationella stationsnätet och för vilka Institutionen för miljöanalys vid SLU ansvarar. Avrinningsområden Uppgift om storlek och begränsning av en provtagningsstations avrinningsområde är väsentlig, dels för bedömning av miljötillstånd av näringsämnen i vattendrag (med nuvarande bedömningsgrunder) och dels för framtagandet av markanvändningsstatistik och lokalisering av eventuella punkutsläpp, samt för att möjliggöra arealproportionering av vattenföring. Därför har avrinningsområdet för varje undersökt provtagningsstation tagits fram. Arbetet utfördes i ArcInfo med GSD-Gröna kartan (dnr ) och den digitala höjddatabasen som underlag. Som ytterligare stöd användes av SMHI avgränsade avrinningsområden. Storleken på de undersökta vattendragens avrinningsområden varierar mellan 7,4 km 2 (Hauträskbäcken) och 478 km 2 (Gothemsån). Tillsammans täcker de undersökta vattendragens avrinningsområden ungefär hälften av Gotlands yta. Många har sina källor belägna på öns centrala delar. Övriga vattendrag, vilka inte ingår i provtagningsprogrammet, ligger kustnära och de flesta har en betydligt lägre avrinning och är därför var för sig inte så betydande med avseende på transporter av ämnen till havet. I den nedre delen av Västergarnsån tillkommer vatten via en bifurkation med Varbosån. Uppskattningsvis rinner 2/3 av Varbosåns vatten in i Västergarnsån och /3 rinner direkt till havet. Vid beräkningar av vattenflöden och arealförluster vid stationerna Pavikens inlopp (Y38) respektive utlopp (Y39) har 2/3 av arealen uppströms bifurkationen ingått i beräkningarna. I figur visas en karta med namn på de undersökta vattendragen och med stationskod för de enskilda provtagningsstationerna. Avrinningsområdena för de olika vattendragens mynningsstationer avgränsas med tjocka linjer och provtagningsstationernas delavrinningsområden uppströms respektive mynningsstation avgränsas med tunna linjer.

14 Ireån Y2 Arån/Bästeträsk Y33 Y34 Horsan Hauträsksbäcken Y32 Y3 Vasteån Lummelundaån Y Y44 Y6 Y4 Y5 Vägumeån Y3 Y Y Y8 PMK2 Y9 Gothemsån Y7 Y3 Y4 Storsundsån Y29 Y4 Y4 Y5 PMK Västergarnsån Y38 Y39 Y2 Y37 Skarnviksån Y36 Varbosån Y45 Y25 Gartarveån Snoderån Y6 Y2 Y7 Y28 Y8 Y9 Y23 Y22 Y24 Y2 Närkån Y26 Halorån Y27 Burgsviksån Figur. Karta över Gotland med de undersökta provtagningsstationerna och tillhörande avrinningsområde. Provtagningsstationerna symboliseras med svarta punkter. Huvudavrinningsområden begränsas med tjock linje och delavrinningsområden med tunn linje Provtagning Rapporten redovisar resultaten från provtagningarnas start 988 fram till och med december 23. Stationerna har regelbundet provtagits i mitten av varje kalendermånad under perioden oktober april med undantag av tillfällen då vattendraget varit uttorkat eller p.g.a. speciella isförhållanden. Eftersom många av vattendragen på Gotland har mycket låg eller ingen vattenföring under sommarhalvåret är provtagningsfrekvensen under den tiden låg. Ett fåtal stationer har dessutom provtagits utöver ovanstående. Prov har tagits på /3 av vattendjupet direkt i provtagningsflaskan (fäst på provtagningsstång). 2

15 De nationella vattendragsstationerna har provtagits varje kalendermånad med start 985 (Liffedarve) respektive 987 (Hörsne) I referensssjöarna har prov tagits 4 gånger per år, i regel mars, maj, augusti och oktober, med början 995 i Bästeträsk och 997 i Horsan. I tabell 2 redovisas de undersökta provtagningsstationerna med stationskod, namn, koordinater, provtagningsperiod och provantal. Tabell 2. Undersökta provtagningsstationer under åren Stationskod, namn, koordinater och mätperiod (avslutade stationer är gråmarkerade) samt provantal. Stationskod Stationsnamn Y Start Slut Antal prov Y Lummelundaån pågår 34 Y2 Ireån, Ire pågår 37 Y4 Ireån, Tingstäde utlopp Y5 Vägumeån, Vägume pågår 36 Y6 Ireån, Martebo Y7 Gothemsån, Åminne pågår 37 Y8 Gothemsån, Källunge Y9 Gothemsån, Dalhem pågår 28 Y Gothemsån, N. Aumunds Y Gothemsån, S. Aumunds pågår 33 Y2 Gothemsån, Högbro pågår 33 Y3 Gothemsån, Barlingbo pågår* 45 Y4 Västergarnsån, Eskelhem pågår 28 Y5 Västergarnsån, Tofta Y6 Snoderån pågår 33 Y7 Snoderån, Levide pågår 27 Y8 Snoderån, Oxarve pågår 29 Y9 Snoderån, Ringome dike pågår 2 Y2 Snoderån, Lojsta Y2 Närkån, Stånga pågår 29 Y22 Närkån, Lye pågår 33 Y23 Närkån, Garda pågår 29 Y24 Närkån, När pågår 35 Y25 Gartarveån, Gartarve Y26 Halorån, Rone Y27 Burgsviksån, Näs pågår 3 Y28 Snoderån, Asa träsk Y29 Storsundsån, Vallmyr pågår 37 Y3 Vasteån, Träskmyr Y3 Storsundsån, Kyrkebinge Y32 Vasteån, Kullshage Y33 Arån, Bästeträsk Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Y37 Skarnviksån, Ala Y38 Västergarnsån, Pavikens inl pågår 6 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl pågår 8 Y4 Storsundsån, Storsund Y4 Storsundsån, Medebys Y44 Ireån, Stenkyrka Y45 Gothemsån, Hejde PMK Västergarnsån, Liffedarve pågår** 26 PMK2 Gothemsån, Hörsne pågår** 2 RS Horsan pågår*** 27 RS2 Bästeträsk pågår*** 34 * Typområde för jordbruksmark i regi av Institutionen för Marvetenskap, SLU. I denna rapport ingår prover till och med 29/ Resultat därefter redovisas av SLU i egen rapportserie. ** Nationella referensvattendrag i regi av Institutionen för Miljöanalys, SLU. ***Nationella referenssjöar i regi av Institutionen för Miljöanalys, SLU. 3

16 Analyserade parametrar Följande fysikaliska och kemiska parametrar har analyserats: Länsstyrelsens program. temperatur ph alkalinitet färgtal grumlighet suspenderat material konduktivitet Nationellt program. ph alkalinitet konduktivitet kalcium (Ca) magnesium (Mg) natrium (Na) kalium (K) sulfat (SO4) klorid (Cl) absorbans kisel kemisk syreförbrukning (CODMn) ammonium-kväve (NH4-N) nitrat-kväve (NO3-N) total-kväve (Tot-N) fosfat-fosfor (PO4-P) total-fosfor (Tot-P) kemisk syreförbrukning (KmnO4) organiskt kol (TOC) ammonium-kväve (NH4-N) nitrit-kväve (NO2-N) nitrat-kväve (NO3-N) Kjeldahl-kväve (Tot-N) organiskt kväve (Org-N) total-kväve (persulfat) beräknad halt totalkväve fosfat-fosfor (PO4-P) total-fosfor (Tot-P) Vattenkemiska analyser inom länsstyrelsens program har utförts av Lantbrukskemiska stationen i Visby till och med mars 997 och Cementa Research i Slite från april 997. Analyser från stationen Y3 (typområde för jordbruksmark) utfördes t o m 995 av Lantbrukskemiska stationen i Visby och sedan av Cementa Research. För vattenkemiska analyser inom de nationella programmen för sjöar och vattendrag har Institutionen för miljöanalys, SLU svarat sedan programmen startades. Analysresultat finns lagrade vid Länsstyrelsen Gotlands län och vid Institutionen för miljöanalys vid SLU, som också är datavärd för data som insamlats inom den nationella och regionala miljöövervakningen. Data finns tillgängliga via IMA s hemsida ( Yttre förhållanden Vattenföring Hur mycket vatten som tillförs ett vattendrag påverkas i hög grad av nederbördsmängder och temperaturer men också av markens beskaffenhet. Tillförseln kan ske under markytan s.k. infiltration eller nära markytan (ytavrinning). Vid intensiva regn eller då marken är tjälad eller då jordmånen har den strukturen att infiltrationen försvåras sker tillförseln huvudsakligen genom ytavrinning. Vattenföringsuppgifter är av central betydelse vid bedömning av vattenkvalitet eftersom vattenföringen står i direkt relation till transporten av olika ämnen i ett vattendrag. Oftast saknas uppgifter om vattenföring och för denna studie finns observerad vattenföring på tre stationer (SMHI:s kontinuerliga vattenståndsregisteringar), dvs. i Gothemsån vid Hörsne och Barlingbo samt i Västergarnsån vid Liffedarve. För ytterligare 8 stationer har vattenföringen modellerats av SMHI med PULS-modellen (Bergström 992), baserat på tidsserier av observerad vattenföring och närliggande klimatdata. Vattenföringsuppgifter för övriga 4

17 stationer har uppskattats genom arealproportionering av vattenföring vid närliggande stationer, observerad eller modellerad. Tabell 3 visar stationer med erhållna vattenföringsdata och för vilka ämnestransporter beräknats. Tabell 3. Provtagningsstationer med erhållna vattenföringsdata. Kod Stationsnamn Vattenföringsstation Vattenföringsbestämning Y Lummelundaån Lummelunda (Y) PULS-modellerad Y2 Ireån, Ire Ire (Y2) PULS-modellerad Y4 Ireån, Tingstäde utlopp Arealproportionerad med Ire (Y2) Y5 Vägumeån, Vägume Vägume (Y5) PULS-modellerad Y6 Ireån, Martebo Arealproportionerad med Ire (Y2) Y7 Gothemsån, Åminnes Åminne (Y7) PULS-modellerad Y8 Gothemsån, Källunge Arealproportionerad med Hörsne (PMK2) Y9 Gothemsån, Dalhem Arealproportionerad med Hörsne (PMK2) Y Gothemsån, Norra Aumunds Arealproportionerad med Hörsne (PMK2) Y Gothemsån, Södra Aumunds Södra Aumunds (Y) PULS-modellerad Y2 Gothemsån, Högbro Högbro (Y2) PULS-modellerad Y3 Gothemsån, Barlingbo Barlingbo (Y3) Observerad Y4 Västergarnsån, Eskelhem Arealproportionerad med Liffedarve (PMK) Y5 Västergarnsån, Tofta Arealproportionerad med Liffedarve (PMK) Y6 Snoderån Sproge (Y6) PULS-modellerad Y7 Snoderån, Levide Levide (Y7) PULS-modellerad Y8 Snoderån, Oxarve Arealproportionerad med Sproge (Y6) Y9 Snoderån, Ringome dike Arealproportionerad med Sproge (Y6) Y2 Snoderån, Lojsta Lojsta (Y2) PULS-modellerad Y2 Närkån, Stånga Arealproportionerad med När (Y24) Y22 Närkån, Lye Arealproportionerad med När (Y24) Y23 Närkån, Garda Arealproportionerad med När (Y24) Y24 Närkån, När När (Y24) PULS-modellerad Y26 Halorån, Rone Rone (Y26) PULS-modellerad Y27 Burgsviksån, Näs Näs (Y27) PULS-modellerad Y29 Storsundsån, Vallmyr Vallmyr (Y29) PULS-modellerad Y3 Storsundsån, Kyrkebinge Arealproportionerad med Vallmyr (Y29) Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Skarnviksån (Y36/37) PULS-modellerad/arealproportionerad Y37 Skarnviksån, Ala Skarnviksån (Y36/37) PULS-modellerad/arealproportionerad Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Arealproportionerad med Liffedarve (PMK) Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Pavikens utlopp (Y39) PULS-modellerad Y4 Storsundsån, Storsund Arealproportionerad med Vallmyr (Y29) Y4 Storsundsån, Medebys Medebys (Y4) PULS-modellerad Y44 Ireån, Stenkyrka Arealproportionerad med Ire (Y2) Y45 Gothemsån, Hejde Hejde (Y45) PULS-modellerad PMK2 Gothemsån, Hörsne Hörsne (PMK2) Observerad PMK Västergarnsån, Liffedarve Liffedarve (PMK) Observerad Vattenföringen varierade mycket i vattendragen från år till år. Variationen var störst i början av den undersökta perioden (988-23) med höga vattenföringar vartannat år (988, 99, 992, 994) och vartannat år med låga vattenföringar (989, 99, 993). År 995 var årmedelvattenföringen som högst och 996 var vattenföringen som lägst. Senare delen av perioden (997-23) återspeglas av relativt höga vattenflöden, jämförliga med högflödesåren under perioden Mellanårsvariationer i vattenföringen vid respektive station kan 5

18 ses i transportdiagrammen (figur 6-2) där årsmedelvattenföringen illustreras med staplar. Avrinningen sker huvudsakligen under perioden oktober-maj, med högsta vattenföring under november-mars. Under perioden maj-september/oktober förekommer i regel ett utpräglat lågt vattenstånd och många av de mindre vattendragen torkar ut helt under sommar och tidig höst (figur 2). Här måste kommenteras att även om modellering av flödena indikerar flöden året runt så råder nollflöden i många vattendrag under juni, juli, augusti och september. De gotländska vattendragen har förhållandevis litet vattenflöde med årsmedelvattenföringar mellan,- 3,7 m3/s vid mynningsstationerna. Stationen Åminne (Y7) i Gothemsån som har det största avrinningsområdet har också den högsta vattenföringen. Burgsviksån uppvisade lägst årmedelvattenföring. Maximala veckomedelvattenföringarna varierade mellan,4-29,8 m3/s, där Näs (Y27) i Burgsviksån hade lägsta flödet och Åminne (Y7) i Gothemsån hade högsta flödet. Figur 2 visar månadsmedelvattenföringar vid de olika vattendragens mynningsstationer, beräknade på hela perioden med flödesdata. I tabell 4 presenteras årsmedel-, årsminimi- och årsmaximivärden av vattenföring (m3/s) samt specifik avrinningen (l/km2,s). Månadsmedelvattenföring (m 3 /s) Månad Gothemsån Hörsne Västergarnsån Liffedarve Y Lummelundaån Y2 Ireån Y5 Vägumeån Y7 Gothemsån, Åminne Y6 Snoderån Y24 Närkån Y26 Halorån Y27 Burgsviksån Y36 Skarnviksån Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. Y4 Storsundsån Figur 2. Månadsmedelvattenföringen (beräknad på hela mätperioden) vid vattendragens mynningsstationer samt vid referensstationerna. 6

19 Tabell 4. Vattenföring (m3/s) och specifik avrinning (l/km2,s) vid undersökta provtagningsstationerna. Årsmedel-, årsminimi- och årsmaximivärden för hela tidsperioden. Spec. avrinning Spec. avrinning Vattenföring Vattenföring Vattenföring Spec. avrinning StnID Stationsnamn Antal (m3/s) (l/km2,sek) (m3/s) (l/km2,sek) (m3/s) (l/km2,sek) år medel medel max max min min Y Lummelundaån,49 6,3,552 8,3,27 4, 6 Y2 Ireån, Ire,2 6,5,38 8,5,684 4,4 6 Y4 Ireån, Tingstäde utlopp,34 6,6,73 8,5,95 4,7 8 Y5 Vägumeån, Vägume,84 6,7,22 8,,3 4,8 6 Y6 Ireån, Martebo,324 6,6,47 8,5,229 4,7 8 Y7 Gothemsån, Åminne 3,76 7,8 4,78, 2,399 5, Y8 Gothemsån, Källunge,67 7,5,8 9,7,322 3,9 Y9 Gothemsån, Dalhem 2,2 7,6 2,829 9,7,37 3,9 6 Y Gothemsån, N. Aumunds,827 7,9,7 9,7,623 6, 8 Y Gothemsån, S. Aumunds,366 7,8,837,5,883 5, Y2 Gothemsån, Högbro,272 7,8,7,5,823 5, Y3 Gothemsån, Barlingbo,29 6,,38 8,2,7 3,7 Y4 Västergarnsån, Eskelhem,33 4,9,43 6,8,76 2,8 6 Y5 Västergarnsån, Tofta,59 5,,24 6,8,2 3,2 8 Y6 Snoderån,37 7,5,983,3,828 4,7 6 Y7 Snoderån, Levide,22 7,9,37,4,34 5, 6 Y8 Snoderån, Oxarve,54 7,5,85,3,34 4,7 6 Y9 Snoderån, Ringome dike,43 7,5,64,3,27 4,7 6 Y2 Snoderån, Lojsta,43 8,,62,6,32 6, 7 Y2 Närkån, Stånga,23 7,2,33,2,34 4,5 6 Y22 Närkån, Lye,44 7,2,626,2,253 4,5 6 Y23 Närkån, Garda,56 7,2,86,2,35 4,5 6 Y24 Närkån, När,258 7,2,952,2,789 4,5 6 Y26 Halorån, Rone,88 7,7,279,4,26 5, 7 Y27 Burgsviksån, Näs,33 6,6,26,3,86 4,3 6 Y29 Storsundsån, Vallmyr,82 7,3,238 9,5,37 5,5 6 Y3 Storsundsån, Kyrkebinge,8 6,5,2 7,6,5 5,5 2 Y36 Skarnviksån, Kräklingbo,648 7,5,99,5,479 5,5 6 Y37 Skarnviksån, Ala,66 7,5,926,5,448 5,5 6 Y38 Västergarnsån, Pavikens inl.,92 4,9,264 6,8,55 2,8 4 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl.,985 5,,397 7,2,536 2,8 4 Y4 Storsundsån, Storsund,23 7,7,287 9,5,74 5,8 5 Y4 Storsundsån, Medebys,228 6,8,289 8,6,69 5, 5 Y44 Ireån, Stenkyrka,78 6,2,93 7,4,63 5, 2 Y45 Gothemsån, Hejde,6 3,9,6 3,9,6 3,9 PMK2 Gothemsån, Hörsne 2,653 7,6 3,4 9,7,4 4, 7 PMK Västergarnsån, Liffedarve,54 5,3,68 7,,27 2,8 7 7

20 Markanvändning Markanvändningsstatistik har tagits fram för alla provtagningsstationer utifrån GSD-Gröna kartan, Lantmäteriverket 998 (dnr ). Tabell 5 visar de redovisade markslagen och Gröna kartans bakomliggande landtäckestyper. Tabell 5. Redovisade markslag och Gröna kartans landtäckestyper. Markslag Landtäcketyp Markslag Landtäcketyp Vatten Vatten Öppen mark Annan öppen mark Vatten med osäker strandlinje Öppen yta utan skogskontur Skog Barrblandskog Lövskog Berg i dagen_block på öppen mark Berg i dagen_block i skog Fruktodling Hygge Hyggesmark Bebyggelse Låghusbebyggelse Myr Blåmyr öppen Fritidsbebyggelse Brunmyr öppen Industriområde Sankmark blekvät Blåmyr skogsklädd Brunmyr skogsklädd Åker Åkermark Sammanslaget för alla undersökta avrinningsområdena (motsvarande halva Gotlands yta) var skog (5%) det dominerande markslaget följt av åker (36%). De andra markslagen var öppen mark (8%), hygge (3%), myr (2%), vatten (%) och tätort (< %). Jordbruksdominerande vattendrag (vid mynningsstationen) var Lummelundaån (55%), Närkån (45%), Burgsviksån (44%) och Halorån (6%). Haloråns avrinningsområde hade tillika störst andel bebyggd mark (,6%). Delavrinningsområden med dominans av åkermark var Ireån Stenkyrka (65%), Gothemsån N.Aumunds (54%), Gothemsån Barlingbo (76%), Närkån Stånga (52%) och Snoderån Ringome dike (64%). Skogsdominerade vattendrag var Vasteån (63%), Hauträsksbäcken (58%), Storsundsån (7%), Gartarveån (58%) och Västergarnsån (54%) samt Skarnviksån (68%). Sjöarna Horsans och Bästeträsks avrinningsområden dominerades också av skog (75% respektive 63%). Jordbruksandelen för sjöarna var dock mycket liten ( %) Gothemsån som har i särklass det största avrinningområdet bestod till lika stora delar av skog (44%) och åker (44%). Det var bara källområdet som mynnar vid Hejde som avvek stort inom huvudavrinningsområdet m.a.p. markanvändningen. Hejdes delavrinningsområde dominerades av skog (88 %) följt av hygge och myr (7% respektive 5%) och andelen åkermark var försumbar med endast,%. Relativt myrrika områden med 5 % myrandel var Martebo (Y6) och Tingstäde utlopp (Y4) i Ireån, Vasteån, Arån, Hejde (Y45) i Gothemsån, Vallmyr (Y29) i Storsundsån och Skarnviksån. I bilaga presenteras markanvändningen, dels i form av kartor över de olika avrinningsområdena och dels i en sammanfattande tabell med procentsatser. I figur 3 illustreras markanvändningen med pajdiagram. 8

21 Lummelundaån Lummelunda (Y) Ireån Ire (Y2) Tingstäde utlopp (Y4) Stenkyrka (Y44) Martebo (Y6) Vasteån Horsan Bästeträsk/Arån Hauträsksbäcken Träskmyr (Y3) Kullshage (Y32) (RS) (RS2 / Y34) Hau träsk (Y34) Vägumeån Vägume (Y5) Gothemsån Åminne (Y7) Källunge (Y8) Hörsne (PMK2) Dalhem (Y9) Norra Aumunds (Y) Barlingbo (Y3) Vatten Skarnviksån Södra Aumunds (Y) Högbro (Y2) Hejde (Y45) Kräklingbo (Y36) Ala (Y37) Skog Hygge Myr Åker Gartarveån Gartarve (Y25) Storsundsån Medebys (Y4) Storsund (Y4) Vallmyr (Y29) Kyrkebinge (Y3) Öppen mark Bebyggd mark Halorån Rone (Y26) Burgsviksån Näs (Y27) Närkån När (Y24) Garda (Y23) Stånga (Y2) Lye (Y22) Snoderån Snoder (Y6) Levide (Y7) Oxarve (Y8) Ringome dike (Y9) Asa träsk(y28) Lojsta (Y2) Västergarnsån Paviken utlopp (Y39) Paviken inlopp (Y38) Liffedarve (PMK) Eskelhem (Y4) Tofta (Y5) Varbosån, ovanför bifurkation Figur 3. Markanvändningen i de undersökta avrinningsområdena. Längst till vänster för respektive vattendrag ses mynningstationen. 9

22 Resultat vattenkemi Resultaten från de vattenkemiska undersökningarna presenteras dels löpande i texten och dels i figur- och tabellform i bilagor. I bilaga 2 presenteras för varje station i stort sett alla analyserade variabler i form av tidsseriediagram. Statistik över medel-, median-, minimi-, maximivärden och standardavvikelse från hela mätperioden för varje station presenteras i tabellform i bilaga 3. I bilaga 3 presenteras också samma statistiska parametrar men beräknade för högflödesperioden (oktober-april) och torrperioden (maj-september). Bedömningar av miljötillståndet har i första hand gjorts för perioden 2-23 i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (999). Bedömningar av miljötillstånd har gjorts med avseende på näringsämnen/eutrofiering, syrgastillstånd/syrgastärande ämnen, ljusförhållanden och surhet/försurning Ljusförhållanden Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenlevande organismer. För primärproducenter som vattenväxter och växtplankton har ljusförhållandena en direkt avgörande betydelse. Bedömning av ljusförhållanden i vattendrag baseras på årsmedelvärden av absorbans alternativt vattenfärg samt grumlighet (turbiditet), från provtagningar gjorda 2 gånger under ett år. Grumligheten i vattnet kan också uttryckas som mängden suspenderat material (slamhalt), uttryckt som milligram torr substans per liter (mg TS/l). Vid högt grundvattenstånd i marken t. ex. i myrar och mossar får det avrinnande vattnet hög humushalt och därmed högre vattenfärg. Uppehållstiden på vattnet påverkar också vattenfärg och grumlighet, dels genom olika processer som resulterar i viss avfärgning av vattnet och dels genom en sedimentation av partiklar. Vatten med långa uppehållstider är i regel klarare och mindre färgade än vatten med korta uppehållstider. Den största källan till sådant material som orsakar grumlighet i vattnet är erosion av omgivande marker men den kan också vara orsakad av transport av uppgrumlat sediment och plankton från uppströms liggande sjöar. Grumligheten hos ett rinnande naturvatten utgörs dock främst av oorganiska partiklar. Vattenfärg I figur 4 presenteras vattenfärgen (mgpt/l) vid de olika stationerna inom SRK-programmet och de nationella provpunkterna i Gothemsån, Västergarnsån samt i sjöarna Horsan och Bästeträsk, Figuren presenterar data i boxdiagram baserade på hela mätperioden för respektive station. Lägst vattenfärg uppvisade som väntat sjöarna Horsan och Bästeträsk samt Ireån vid Tingstäde träsks utlopp (Y4). Medelvärdena visar på måttligt färgat vatten för merparten av stationerna. Burgsviksån (Y27), Ireån vid Stenkyrka (Y44) och Lummelundaån (Y) visade sig ha högst vattenfärg, medelvärde > 6 mgpt/l. Grumlighet Sett över hela mätperioden var grumligheten var generellt låg i vattendragen. Enstaka tillfällen med hög grumlighet kunde dock noteras i många av vattendragen. Den jordbruksdominerade Gothemsån hade generellt sett högst grumlighet. Vid Källunge (Y8) var medelgrumligheten över 7 på FNU-skalan. Vägumeån och Närkån var två andra vattendrag med betydande grumlighet (figur 5). Vid Pavikens inlopp (Y38) i Västergarnsån uppmättes i januari 23 väldigt hög grumlighet, 57 FNU-enheter och en slamhalt (suspenderat material) på 35 mgts/l. Vid provtagningstillfället noterades mycket högt flöde orsakad av snösmältning. 2

23 Västergarnsån, Tofta Västergarnsån, Eskelhem Västergarnsån, Pavikens inlopp Västergarnsån, Pavikens utlopp Snoderån, Lojsta Gartarveån, Gartarve Snoderån, Ringome dike Snoderån, Oxarve Snoderån, Levide Snoderån Burgsviksån, Näs Halorån, Rone Närkån, Lye Närkån, Stånga Närkån, Garda Närkån, När Skarnviksån, Ala Skarnviksån, Kräklingbo Storsundsån, Vallmyr Storsundsån, Storsund Storsundsån, Medebys Gothemsån, Hejde Gothemsån, Högbro Gothemsån, Södra Aumunds Gothemsån, Barlingbo Gothemsån, Norra Aumunds Gothemsån, Dalhem Gothemsån, Källunge Gothemsån, Åminne Vägumeån, Vägume Vasteån, Kullshage Vasteån, Träskmyr Ireån, Martebo Ireån, Stenkyrka Ireån, Tingstäde utlopp Ireån, Ire Lummelundaån Gothemsån, Hörsne Västergarnsån, Liffedarve Horsan Bästeträsk Vattenfärg (mgpt/l) Turbiditet (FNU) Figur 4. Vattenfärg och turbiditet (grumlighet) vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger, 25, 5 (median), 75 och 9 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden. Tillståndsbedömning ljusförhållanden De flesta av vattendragen bedömdes ha måttligt färgat vatten (klass 3) men vid bedömningen av grumlighet hamnade många av dessa i klass 4, betydligt grumligt vatten. Detta gäller framförallt de vattendrag som till stora delar är påverkade av jordbruk. En förklaring kan vara att dessa vattendrag utsätts för rensningar med jämna intervall samt att de löper större risk för erosion p.g.a. kanaliseringar, uträtningar och dikningar. Vattendrag med relativt stor andel humusrika våtmarker hamnade naturligt nog i en bättre tillståndsklass när grumlighet bedömdes jämfört med vattenfärgsbedömning. Referenssjöarna Horsan och Bästeträsk bedömdes ha svagt färgat vatten (klass 2). Tabell 6 visar tillståndsbedömningen med avseende på ljusförhållanden vid alla stationer. Klassgränser för bedömning av tillstånd visas i fakta. Fakta. Tillståndsbedömning av ljusförhållanden (vattenfärg och grumlighet) enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 999). TILLSTÅND, vattenfärg /grumlighet Klass Benämning Färgtal (mgpt/l)) Grumlighet (FNU-enheter) Ej eller obetydligt färgat / grumligt vatten,5 2 Svagt färgat / grumligt vatten 25,5, 3 Måttligt färgat / grumligt vatten 25 6, 2,5 4 Betydligt färgat / grumligt vatten 6 2,5 7, 5 Starkt färgat / grumligt t vatten > > 7, 2

24 Tabell 6. Bedömning av tillstånd med avseende på ljusförhållanden (vattenfärg och grumlighet) vid SRK-stationerna och referensstationerna i Gotlands län. Värdena är baserade på medelvärden från de tre senaste på varandra följande år. Kod Stationsnamn Period Färg (mg Pt/l) Tillståndsklass Turbiditet (FNU) Tillståndsklass Y Lummelundaån ,7 4 Y2 Ireån, Ire , 5 Y4 Ireån, Tingstäde utlopp ,3 3 Y5 Vägumeån, Vägume , 5 Y6 Ireån, Martebo ,5 3 Y7 Gothemsån, Åminne , 5 Y8 Gothemsån, Källunge ,4 4 Y9 Gothemsån, Dalhem ,7 4 Y Gothemsån, N. Aumunds ,8 4 Y Gothemsån, S. Aumunds ,3 4 Y2 Gothemsån, Högbro ,5 4 Y3 Gothemsån, Barlingbo ,5 3 Y4 Västergarnsån, Eskelhem ,6 4 Y5 Västergarnsån, Tofta ,2 3 Y6 Snoderån ,7 4 Y7 Snoderån, Levide ,8 3 Y8 Snoderån, Oxarve ,5 4 Y9 Snoderån, Ringome dike ,8 4 Y2 Snoderån, Lojsta ,3 3 Y2 Närkån, Stånga , 4 Y22 Närkån, Lye ,3 3 Y23 Närkån, Garda ,6 4 Y24 Närkån, När ,2 4 Y25 Gartarveån, Gartarve ,4 3 Y26 Halorån, Rone ,8 3 Y27 Burgsviksån, Näs , 4 Y28 Snoderån, Asa träsk ,6 3 Y29 Storsundsån, Vallmyr , 3 Y3 Vasteån, Träskmyr ,6 2 Y3 Storsundsån, Kyrkebinge , 2 Y32 Vasteån, Kullshage ,8 2 Y33 Arån, Bästeträsk ,9 2 Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk ,8 2 Y36 Skarnviksån, Kräklingbo ,6 2 Y37 Skarnviksån, Ala , 3 Y38 Västergarnsån, Pavikens inl ,6 5 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl ,3 4 Y4 Storsundsån, Storsund ,5 Y4 Storsundsån, Medebys ,4 Y44 Ireån, Stenkyrka ,4 3 Y45 Gothemsån, Hejde ,2 3 PMK Västergarnsån, Liffedarve PMK2 Gothemsån, Hörsne RS Horsan RS2 Bästeträsk

25 Syrgastillstånd och syrgastärande ämnen Tillgången på syrgas i vattnet är av vital betydelse för flertalet organismer. Syrgastillståndet i vattendrag och sjöar varierar beroende på produktionsförhållanden och belastningen av organiskt material. Den organiska belastningen utgörs främst av naturliga humusämnen från omgivande mark samt mänsklig tillförsel av syrgastärande ämnen. Genom att mäta halten av organiska ämnen i vattnet erhålls väsentlig information om risken med att låga syrgashalter kan uppträda. Vid SRK-stationerna mäts halten organiskt material som kemisk syreförbrukning (COD Mn ) och vid referensstationerna som total organiskt kol (TOC). Flertalet av de undersökta stationerna uppvisade höga medelhalter av organiskt material. För många av dessa utgörs det organiska materialet troligtvis av humusämnen från skogs- och myrmark. I andra fall kan de höga halterna vara orsakad mänsklig tillförsel, exempelvis i Ringome dike (Y9) i Snoderån och i Burgsviksån (Y27). Att Lojsta hade så låga halter trots den stora andelen skogsmark i avrinningsområdet kan troligen förklaras med att pärlbandet med de djupa Lojstasjöarna fungerar som klarningsbassänger. Medelvärden och percentiler av COD Mn för SRK-stationerna respektive TOC för referensstationerna visas i figur 6. Västergarnsån, Tofta Västergarnsån, Eskelhem Västergarnsån, Pavikens inlopp Västergarnsån, Pavikens utlopp Snoderån, Lojsta Gartarveån, Gartarve Snoderån, Ringome dike Snoderån, Oxarve Snoderån, Levide Snoderån Burgsviksån, Näs Halorån, Rone Närkån, Lye Närkån, Stånga Närkån, Garda Närkån, När Skarnviksån, Ala Skarnviksån, Kräklingbo Storsundsån, Vallmyr Storsundsån, Storsund Storsundsån, Medebys Gothemsån, Hejde Gothemsån, Högbro Gothemsån, Södra Aumunds Gothemsån, Barlingbo Gothemsån, Norra Aumunds Gothemsån, Dalhem Gothemsån, Källunge Gothemsån, Åminne Vägumeån, Vägume Vasteån, Kullshage Vasteån, Träskmyr Ireån, Martebo Ireån, Stenkyrka Ireån, Tingstäde utlopp Ireån, Ire Lummelundaån Gothemsån, Hörsne Västergarnsån, Liffedarve Horsan Bästeträsk COD Mn (mg/l) TOC (mg/l) Figur 6. COD(Mn) respektive TOC vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger, 25, 5 (median), 75 och 9 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden. 23

26 Tillståndsbedömning syrgastärande ämnen Tabell 7 visar tillståndsbedömningen vad gäller syretärande ämnen vid alla stationer. Medelhalterna av organiskt material var i många vattendrag höga (klass 4 enl. NV s bedömningsgrunder). Den högsta medelhalten uppmättes i Ireån vid Stenkyrka (7,6 mg/l). Mycket höga medelhalter (> 6 mg/l, klass 5) noterades också i Burgsviksån och Lummelundaån. Bäst tillstånds (klass 2) noterades för Barlingbo (Y3) i Gothemsån och Lojsta (Y2) i Snoderån. Tillståndet bedöms enligt följande klasser (mgcod Mn /l eller mgtoc/l): klass ( 4 mg/l) mycket låg halt, klass 2 (4-8 mg/l) låg halt, klass 3 (8-2 mg/l) måttlig hög halt, klass 4 (2-6 mg/l) hög halt, klass 5 (> 6 mg/l) mycket hög halt. Tabell 7. Bedömning av tillstånd med avseende på kemisk syreförbrukning vid SRK-stationerna och referensstationerna i Gotlands län. Värdena är baserade på medelvärde från de tre senaste på varandra följande år. Kod Stationsnamn Period CODMn (mg/l) Tillståndsklass Kod Stationsnamn Period CODMn (mg/l) Tillståndsklass Y Lummelundaån Y25 Gartarveån, Gartarve Y2 Ireån, Ire Y26 Halorån, Rone Y4 Ireån, Tingstäde Y27 Burgsviksån, Näs utlopp Y5 Vägumeån, Y28 Snoderån, Asa träsk Vägume Y6 Ireån, Martebo Y29 Storsundsån, Vallmyr Y7 Gothemsån, Y3 Vasteån, Träskmyr Åminne Y8 Gothemsån, Källunge Y3 Storsundsån, Kyrkebinge Y9 Gothemsån, Dalhem Y32 Vasteån, Kullshage Y Gothemsån, N. Aumunds Y33 Arån, Bästeträsk Y Gothemsån, S. Aumunds Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk Y2 Gothemsån, Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Högbro Y3 Gothemsån, Barlingbo * 2 Y37 Skarnviksån, Ala Y4 Västergarnsån, Eskelhem Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Y5 Västergarnsån, Tofta Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Y4 Storsundsån, Storsund Y6 Snoderån Y7 Snoderån, Levide Y4 Storsundsån, Medebys Y8 Snoderån, Oxarve Y44 Ireån, Stenkyrka Y9 Snoderån, Y45 Gothemsån, Hejde Ringome dike Y2 Snoderån, Lojsta PMK Västergarnsån, Liffedarve 2-23 * 3 Y2 Närkån, Stånga PMK2 Gothemsån, Hörsne * 3 Y22 Närkån, Lye RS Horsan * 4 Y23 Närkån, Garda RS2 Bästeträsk 2-23 * 3 Y24 Närkån, När * TOC-halt 24

27 Surhet / försurning Surheten i vattnet är av stor betydelse för alla vattenlevande växter och djur genom att den påverkar balansen mellan organismernas inre miljö och omgivningen och därmed en rad viktiga omsättningsprocesser. Graden av surhet påverkar lösligheten av metaller och i vilken kemisk form dessa uppträder. Därför har surhetsgraden (ph) också en indirekt betydelse på organismerna. De flesta vatten har ett förråd av vätekarbonatjoner (HCO3-) vilket medför att vattnet har en viss förmåga att neutralisera sura komponenter, vanligen vätejoner (H+), s.k. buffertkapacitet eller alkalinitet. Surheten kan variera kraftigt i framförallt näringsrika vatten med hög primärproduktion, med förhöjda ph-värden under perioder med hög produktion och lägre ph-värden när nedbrytningsprocesser dominerar. I figur 7 presenteras surhetsgraden och buffertkapaciteten/alkaliniteten vid de olika stationerna inom SRK-programmet samt de nationella provpunkterna i Gothemsån, Västergarnsån, Horsan och Bästeträsk, Figuren presenterar data i boxdiagram baserade på hela undersökningssperioden för respektive station. Samtliga provtagningsstationer uppvisar höga ph-värden och mycket god buffertkapacitet. Medianvärdena för ph varierade mellan 7,7 (Ireån Stenkyrka Y44) och 8,3 (Arån Y33). Medianerna för alkaliniteten varierade mellan 2, (Bästeträsk) och 6, (Halorån). Att sjöstationerna och utloppet från Tingstäde träsk (Y4) uppvisar lägre alkalinitet beror på att sjöarna har ett lägre innehåll av lösta joner. Endast vid ett tillfälle under hela mätperioden uppmättes ett ph-värde understigande 7. I Gothemsån vid Högbro (Y2) i augusti 99 uppmättes då ph till 6,95. Vid tillståndsklassningen hamnade alla stationer i tillståndsklass gällande både ph och alkalinitet d.v.s. nära neutralt och mycket god buffertkapacitet. Västergarnsån, Tofta Västergarnsån, Eskelhem Västergarnsån, Pavikens inlopp Västergarnsån, Pavikens utlopp Snoderån, Lojsta Gartarveån, Gartarve Snoderån, Ringome dike Snoderån, Oxarve Snoderån, Levide Snoderån Burgsviksån, Näs Halorån, Rone Närkån, Lye Närkån, Stånga Närkån, Garda Närkån, När Skarnviksån, Ala Skarnviksån, Kräklingbo Storsundsån, Vallmyr Storsundsån, Storsund Storsundsån, Medebys Gothemsån, Hejde Gothemsån, Högbro Gothemsån, Södra Aumunds Gothemsån, Barlingbo Gothemsån, Norra Aumunds Gothemsån, Dalhem Gothemsån, Källunge Gothemsån, Åminne Vägumeån, Vägume Vasteån, Kullshage Vasteån, Träskmyr Ireån, Martebo Ireån, Stenkyrka Ireån, Tingstäde utlopp Ireån, Ire Lummelundaån ph 7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8, ,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9 Gothemsån, Hörsne Västergarnsån, Liffedarve Horsan Bästeträsk 7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9 Alkalinitet (mekv/l) Figur 7. ph och alkalinitet vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger, 25, 5 (median), 75 och 9 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden. 25