Yttrande över Folkhälsopolitisk rapport 2005

Transkript

1 Landstingsstyrelsens förvaltning Forum för kunskap och gemensam utveckling Birger Forsberg TJÄNSTEUTLÅTANDE LS Yttrande över Folkhälsopolitisk rapport 2005 Ärendet Socialdepartementet har berett Stockholms läns landsting möjlighet att yttra sig över Folkhälsoinstitutets Folkhälsopolitisk rapport 2005 Förslag till beslut Landstingsstyrelsen föreslås besluta att som svar på remissen överlämna detta tjänsteutlåtande. Förvaltningens synpunkter Inledning Stockholms läns landsting välkomnar Folkhälsoinstitutets arbete med att sammanställa och publicera en Folkhälsopolitisk rapport 2005 och tackar för möjligheten att inkomma med synpunkter på rapporten. Rapporten är en gedigen och noggrann genomgång av folkhälsopolitikens grunder, folkhälsans bestämningsfaktorer och dess utveckling. Stockholms läns landsting, SLL, ställer sig bakom mycket av rapportens innehåll och dess rekommendationer. Samtidigt önskar landstinget framföra en del synpunkter på rapportens upplägg och slutsatser som kan vara till nytta i den fortsatta uppföljningen av den folkhälsopolitiska utvecklingen. Stockholms läns landsting önskar också diskutera och ifrågasätta några av de förslag som ges i rapporten. Nedan ges landstingets synpunkter under rubriker som anknyter till rapportens disposition. I remissvaret har SLL inte gått in på enskilda sakområden. Däremot har ett antal kommentarer lämnats på skrivningarna inom sakområdena av landstingets experter. Landstinget delar gärna med sig av dessa synpunkter på annat sätt. Folkhälsopolitiska rapportens syften och dess målgrupper Den folkhälsopolitiska rapporten kompletterar folkhälsorapporten som tas fram av Socialstyrelsen. Dokumentens olika syften är säkert oklara för många och behöver förtydligas och spridas. Det är bra att ett underlag för det folkhälsopolitiska arbetet tas fram som regeringen kan använda.

2 2 (7) Samtidigt måste förståelse skapas på alla samhällsnivåer för folkhälsopolitik så att dess intentioner kan realiseras. Folkhälsoarbetet är mer utvecklat på genomförarnivå än på policynivå. Folkhälsoinstitutet har en stor pedagogisk uppgift i att sprida och upplysa om Sveriges folkhälsopolitik till beslutsfattare och makthavare på alla nivåer. Samband folkhälsopolitik och folkhälsoutveckling Stockholms läns landsting anser i framtida rapportering om det folkhälsopolitiska arbetet bör de förändringar av folkhälsan som skett ställas i en tydligare relation till de åtgärder som vidtas. Det är i sig en utmaning att finna väl underbyggda samband mellan folkhälsopolitik och folkhälsa, men om den folkhälsopolitiska rapporten skall addera ett mervärde till vad Socialstyrelsens och landstingens folkhälsorapporter ger, så bör dessa samband diskuteras och där så är möjligt kopplas till fakta och befintlig kunskap. Samtidigt illustrerar den Folkhälsopolitiska rapporten riskerna med försök att göra denna koppling. Ämneskunniga inom landstinget har påpekat en del mindre väl underbyggda beskrivningar och slutsatser i rapporten. En folkhälsopolitisk rapport kräver ett gediget faktaunderlag och en tydlig gränsdragning mellan sådana fakta och åsikter. Arbetet med en sådan rapport bör vara en ständigt pågående process med fakta som bas och konklusioner som successivt växer fram i takt med att evidensbasen växer. På samma sätt bör de förslag till åtgärder som läggs fram i en sådan rapport i första hand vara grundade på fakta. Ansvar och skyldigheter för det fortsatta folkhälsopolitiska arbetet Landstinget anser att landstingens och kommunernas medverkan och roll i folkhälsoarbetet inte analyserats och framhållits tillräckligt i den folkhälsopolitiska rapporten. Detta har också fått direkta konsekvenser för de rekommendationer som lämnas om ansvar och skyldigheter för det fortsatta folkhälsopolitiska arbetet. Landstinget ställer sig mycket tveksamt till förslaget att länsstyrelserna skall ges ett samordningsansvar för formulering av folkhälsopolitiska mål och uppföljning av det folkhälsopolitiska arbetet på regional nivå. Detta förslag kan om det genomförs leda till oklarheter kring ansvar och samordning på den regionala nivån där landsting och kommuner i de flesta fall redan är mycket aktiva i folkhälsoarbetet. Länsstyrelsens kompetens inom folkhälsoområdet är idag svag. I motsats har landstingen under många år varit bärare av folkhälsoarbetet, ofta i samarbete med kommunerna. Det samarbetet är centralt och bör stärkas och utvecklas. Samtidigt är det angeläget att länsstyrelsen och andra statliga aktörer i landets regioner,

3 3 (7) såsom landets högskolor och universitetet, också medverkar aktivt i ett regionalt samarbete kring folkhälsofrågor. Stockholms läns landsting har nyligen tagit fram en policy för landstingets folkhälsoarbete där mål för folkhälsoarbetet formuleras och samverkan med andra aktörer betonas. Flera kommuner i länet har också tagit fram planer för det lokala folkhälsoarbetet i samarbete med landstingets hälso- och sjukvård. I Stockholmsregionen har Region- och Trafikplanekontoret (RTK) uppgiften att ta fram regionala utvecklingsplaner. Dessa skall bl.a. ge goda förutsättningar för hela regionens folkhälsoutveckling. I RTK:s arbete med folkhälsofrågor ingår även uppföljning av det arbete som genomförs i länet. Den regionala utvecklingsplanen 2001 (RUFS) ger en helhetsbild av Stockholms län. RTK har nu inlett en ny omgång av regional utvecklingsplanering, nya RUFS, där folkhälsofrågorna integreras i ännu större omfattning. Det regionala folkhälsoarbetet bör stödjas och utvecklas. I denna utveckling skall givetvis statliga organisationer som länsstyrelserna och högskolorna också engageras. Däremot finner Stockholms läns landsting det inte motiverat att etablera nya strukturer för arbetet, ej heller rationellt att ge länsstyrelserna ansvaret för regional målformulering, såsom föreslås i rapporten. Mål och planer måste kopplas till insatser och det praktiska genomförandet av det folkhälsopolitiska arbetet. Det arbetet sker framför allt inom landsting och kommuner. Angående förslaget om statliga regionala utvecklingscentra för folkhälsoarbetet finner landstinget att det för närvarande inte föreligger något behov av ett nytt regionalt utvecklingscentrum i Stockholmsregionen. Inom regionen finns sedan länge ett väl etablerat samarbete mellan landstinget och en statlig organisation, Karolinska Institutet, kring utveckling av folkhälsovetenskaplig kompetens. Samarbetet sker både genom formella utbildningsprogram och genom samlokalisering av folkhälsovetenskaplig expertis för ett gemensamt arbete. Centrum för folkhälsa (CFF), Sveriges största samlade enhet för folkhälsoarbete och kunskapsutveckling inom detta område, är ett resultat av detta samarbete. Folkhälsoinstitutet har också bidragit till kompetensutvecklingen, bl.a. genom stöd till lärar- och forskartjänster. En School of Public Health planeras för närvarande också av landstinget och Karolinska Institutet. Ytterligare aktörer, såsom Folkhälsoinstitutet, välkomnas i detta gemensamma arbete med att fortsätta utveckla den regionala kompetensen.

4 4 (7) Regionala utvecklingscentra kan givetvis etableras där behov finns i landet, men de bör då tydligt samordnas med de kunskapsenheter (Samhällsmedicin eller Folkhälsoenheter) som finns, oftast i landstingens regi. Landstingens roll i det folkhälsopolitiska arbetet Ett nationellt nätverk för folkhälsoarbete har etablerats under den Nationella ledningsgruppen. Nätverkets uppgifter är att ta fram underlag för diskussion angående vilka frågor som ska prioriteras i folkhälsoarbetet samt underlätta samverkan kring information och produktion. Det är tveksamt om detta nätverk tar till vara landstingens erfarenheter i tillräcklig utsträckning. I frågor av denna vikt bör landstingen ha direkt representation eller på annat sätt konsulteras. Många landsting bedriver omfattande folkhälsoverksamhet och besitter stor och dagsaktuell kunskap som användas vid strategiska överväganden. I linje med detta anser SLL att landstingen ska ges en mer framskjuten roll i det nationella nätverket för prioritering av folkhälsofrågor under Nationella ledningsgruppen. Rapportering av folkhälsoarbetet Stockholms läns landsting stödjer förslaget om rapportering av folkhälsoarbete från regional till nationell nivå. Först då rapportering sker enhetligt utifrån fastställda indikatorer kan jämförelser visa om pågående arbete leder till det övergripande målet om god hälsa på lika villkor och om resursanvändningen leder till en jämlik hälso- och sjukvård. Redovisning kan ske i form av bokslut och med fördel kopplas till hållbarhetsstrategins sociala dimension. Krav på redovisning har sannolikt en stimulerande effekt på arbetet och kan bl a leda till upprättande av strategier och handlingsplaner. SLL välkomnar ett klargörande av ansvar för såväl insatser som statistisk rapportering om folkhälsan och stödjer förslaget i rapporten om att en sådan rapportering ska ha ett lagstöd. Stockholms läns landsting anser att den Folkhälsopolitiska rapporten skulle tjäna på att framöver inkludera ett avsnitt om storstadens speciella förutsättningar och folkhälsoproblem. En hälsofrämjande hälso- och sjukvård Stockholms läns landsting välkomnar de förslag som läggs fram i den folkhälsopolitiska rapporten inom målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård, men finner också att området behöver utvecklas. Exempelvis bör arbetet med bestämningsfaktorer och indikatorer gå vidare. I arbetet för att göra hälso- och sjukvården mer hälsofrämjande krävs ökade resurser samt fokus på hur hälso- och sjukvårdens arbetssätt och

5 5 (7) organisation bör förändras. I den folkhälsopolitiska rapporten föreslås att speciella centra för icke-medikamentella metoder byggs upp. Stockholms läns landsting finner inte detta motiverat. Utvecklingsarbetet av ickemedikamentella metoder bör ske inom ramen för en sammanhållen utveckling av en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård och ej parallellt med denna. Välfärdsbokslut och Hälsokonsekvensbeskrivningar Stockholms läns landsting stödjer förslaget om att utveckla arbetet med välfärdsbokslut, VFB, och arbetet med hälsokonsekvensbeskrivningar, HKB. Båda bör kopplas till arbetet med strategier för hållbar utveckling. Landsting och kommuner har en väsentlig roll i detta arbete. I dessa sammanhang används ofta olika indikatorer, vilka så långt möjligt bör samordnas med indikatorer för folkhälsopolitiken och andra politikområden. Det effektiviserar insamlingen av olika data. Folkhälsopolitikens elva målområden och lokala prioriteringar Stockholms läns landsting anser att det är bra att fokusera på olika bestämningsfaktorer för folkhälsopolitikens elva målområden. Samtidigt måste det kunna vara upp till landsting och kommuner att ibland tillsammans lyfta några av dessa, eller t o m andra målområden, utifrån lokala förutsättningar. Inom många av de områden som gäller levnadsvanor är Stockholms läns landsting redan aktivt. Det gäller t.ex. utveckling av måltidspolicy, överviktsprogram, alkoholprevention och rökavvänjning. På mer strukturell nivå är landstinget aktivt både gällande arbets- och trafikmiljö samt kulturpolitik och föräldrautbildning. Det är SLLs bestämda uppfattning att det behövs ett löpande och långsiktigt stöd för att sådant arbete ska få genomslag. Det bör beaktas i överenskommelser mellan landsting, kommuner och andra relevanta aktörer såsom Länsstyrelsen. Sunda och säkra miljöer och produkter Stockholms läns landsting ställer sig i stort bakom det välskrivna avsnittet om sunda och säkra miljöer. Dock vill landstinget framhålla att kemiskfysikaliska arbetmiljöfaktorer fortsatt har stor betydelse för befolkningens hälsa. Betydande delar av befolkningen utgör särskilda riskgrupper för sådan exponering, exempelvis allergiker. Staten har minskat sitt ansvar för dessa frågor utan att klargöra hur frågorna är tänkta att hanteras i framtiden. Rapporten saknar en diskussion om detta.

6 6 (7) Jämställdhet och könsrelaterat våld Det är utmärkt att den folkhälsopolitiska rapporten anlägger ett genusperspektiv på folkhälsopolitiken. SLL tar för närvarande fram en jämställdhetspolicy och har i sin nyss antagna folkhälsopolicy också lyft jämställdhetsaspekten. Förslaget till ett nytt målområde kring könsrelaterat våld tillstyrks. Landstinget har nyligen antagit en handlingsplan för våldsutsatta kvinnor. Samtidigt bör våld och otrygghet lyftas fram mer i det fortsatta folkhälsopolitiska arbetet som en generell bestämningsfaktor för ohälsan. Inte minst gäller det psykisk ohälsa. I det arbetet bör även rymmas mobbning, stölder och rån, våld bland ungdomar, hedersrelaterat våld, rasistiskt våld och våld mot sexuella minoriteter. Livsperspektiv på folkhälsan I kapitel 7 i den folkhälsopolitiska rapporten belyses utvecklingen ur ett barn- och ungdomsperspektiv på ett förtjänstfullt sätt. I detta avsnitt skulle det dock vara önskvärt att tydligare lyfta ett barnperspektiv enligt Barnkonventionen i vilken ökat inflytande för barn och ungdomar själva, barns delaktighet och inflytande betonas. Prioriteringar utifrån barns bästa bör också göras tydligare. Vad gäller avsnittet om äldreperspektivet i rapporten bör en tydligare koppling till vård och omsorg göras. Inom primärvården tillhör många patienter den äldre gruppen. Utveckling av en hälsofrämjande hälso- och sjukvård kan sannolikt ha stor betydelse i detta sammanhang. Ett liknande hälsofrämjande perspektiv borde också lyftas både strukturellt och kompetensmässigt inom kommunal äldreomsorg. Ojämlikheten i hälsa har under lång tid varit tydlig genom bl. a. folkhälsorapportering både nationellt och regionalt. Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i samhället förefaller snarast öka - i strid mot uppsatta övergripande mål. Här borde en tydligare folkhälsopolitisk analys genomföras. Stockholms läns landsting efterlyser kompetens och politiskt forum för en diskussion och analys av dessa frågor samt klarare politiska direktiv för hur arbetet med de växande hälsoklyftorna skall bedrivas. Folkhälsa och ekonomisk tillväxt Kopplingen mellan generella åtgärder för hälsan och ekonomisk tillväxt bör kunna lyfta folkhälsoarbetets status. Att hälsa som en viktig ekonomisk tillväxtfaktor får en central plats i samhällsplaneringen kan tyckas självklart och därför bör bestämningsfaktorer för hälsa tas med i alla former av såväl

7 7 (7) lokal, regional som övergripande planering. I detta bör ett genomtänkt samlat folkhälsoarbete prioriteras istället för tillfälliga och isolerade satsningar som gjorts kring t ex alkohol, övervikt mm. Rapportens förslag till åtgärder Bland de 42 förslag som framläggs i den folkhälsopolitiska rapporten finns många kloka att -satser. Förslagen bör dock kompletteras med en tydligare analys av vem och vilka som har ansvar för genomförande av förslagen och vilka förutsättningar som krävs för att de skall kunna genomföras. Ansvarsfördelning för stöd, samordning, styrning och uppföljning av det folkhälsopolitiska arbetet måste nu utredas tillsammans av stat, landsting och kommuner. Det åligger regeringen att tydliggöra de formella ramverken för folkhälsoarbetet, definiera de nationella ambitionerna i detta arbete samt anvisa hur det bör organiseras och finansieras. Sammanfattning Sammanfattningsvis ställer sig alltså Stockholms läns landsting överlag positiv till Folkhälsopolitisk rapport 2005, men anser att det fortsatta arbetet med folkhälsan bör ske utifrån befintliga strukturer för det folkhälsopolitiska arbetet. Nya strukturer och organisationsformer för folkhälsoarbetet bör undvikas när så är möjligt. Befintliga kompetenser bör stödjas och utvecklas. Samordningen av relevanta aktörer inom folkhälsopolitiken bör stärkas både genom nätverksbildningar och genom formella överenskommelser mellan stat, landsting och kommuner. Det folkhälsopolitiska arbetet bör ges större kraft genom att ekonomiska och andra väsentliga resurser tillförs arbetet på alla nivåer. Det åligger nu regeringen att tydliggöra de formella ramverken för folkhälsoarbetet och besluta om de nationella ambitionerna i detta arbete. Samråd med berörda verksamheter inom Stockholms läns landsting har skett. Sören Olofsson