m e l l an s kö l da r na

Transkript

1 m e l l an s kö l da r na nr 12 - december 1998 För ett år sedan gick vi in i hösten efter en osedvanligt varm och solig sommar. I år får vi se tillbaka på en sommar som får söka sin like vad beträffar kyla och regn. En sann bild av livets växlingar, kanske man kan säga... Men nu är det åter höst och styrelsen vill i detta nummer av Mellan Sköldarna berätta något om vad som hänt under det knappa år som gått sedan medlemsbladet senast kom ut. släktforskningen fortsätter och nu med en hel del nya uppgifter. Efter en vädjan till ett 30-tal medlemmar i somras har till vår glädje ett 20-tal blanketter insänts med uppgifter. Ett hjärtligt tack till Er alla, som ägnat tid och intresse åt detta. Ännu väntar vi dock på flera svar, som möjligen är på väg, eller? Blanketterna samlas in av vår kassör, Johan, som matar in uppgifterna i ett dataprogram för släktforskning och meningen är att resultatet från detta arbete ska kunna användas av alla medlemmar. Förhoppningsvis så kommer vi så småningom att ha ett någorlunda heltäckande släktträd där olika släktförhållanden lätt kan utredas. Dataprogrammet som används heter DIS- GEN och är ett svenskutvecklat, mycket kraftfullt släktforskningsprogram. De uppgifter som hittills inkommit (tillsammans med en del äldre) är redan inmatade och resultatet kan beskådas i en enkel presentation på vår hemsida på Internet. Förutom släktforskningen så hoppas vi att hemsidan kan tjäna till att knyta kontakter med Schildtar i andra länder. Har ni synpunkter på hemsidans innehåll eller utformning så kontakta gärna Johan. Adressen till hemsidan är ättens vapen Hur det ser ut känner de flesta av oss till. Många har också sett det i flera olika varianter: i färg, i svartvitt, med eller utan krona, med eller utan hjälmprydnad. Även vapnets ytterform kan ha skiftande utseende beroende de stilideal som rått under olika tidsepoker. Styrelsen tycker att det är dags att rikta intresset mot vapnet och öka kunskapen om vad det har att säga oss. Till kommande släktmöte är det meningen att vi alla skall få en bättre kännedom om vårt gemensamma sköldemärke. Den vapenbild som oftast har använts i är en kopia från Adelskalendern. Den är ganska otydlig och gör inte vapnet rättvisa. Styrelsen har därför inventerat vilka andra förlagor, som kan finnas och fått veta att Riddarhuset inte tillhandahåller nya eller förtydligade vapenbilder. Det åligger ätterna själva att ta fram sådant material. Av en lycklig slump har vi fått kontakt med en ung man, som livnär sig bland annat på att utföra heraldiska teckningar. Styrelsen har givit honom i uppdrag att teckna en ny, svart-vit vapenbild för användning i trycksaker mm. Detta original blir föreningens egendom och de medlemmar som önskar får naturligtvis använda det för egen del. Vapenbilden är den som finns längst upp på första sidan och på sista sidan i detta nummer av Mellan Sköldarna. Vi funderar också på att beställa ett fullständigt vapen i färg och med hjälmbuske.

2 en fond har inrättats - elidafonden Styrelsen har i maj 1998 beslutat inrätta en fond inom föreningen. Sedan en penninggåva in-sänts till föreningen vid Elida Söderströms bortgång, har den goda tanken fötts att låta denna slant bilda grundplåten till en fond, som småningom kan bidra till vår gemensamma trevnad vid släktmötena - allt i Elidas glada och generösa anda. Och efter henne har vi givit fonden namnet Elida-fonden. Styrelsen har antagit en stiftelseurkund, som vid nästa släktmöte kommer att presenteras för föreningen. Men redan nu står fonden öppen för penninggåvor! vem får använda efternamnet schildt? Ja, den frågan har vi fått från av en av våra medlemmar, som ville höra vad styrelsen anser. Eftersom det var första gången frågan ställdes, blev detta anledning till att vi tog reda på vad gällande namnlag säger och vad Riddarhuset anser. Enligt gammalt bruk har ju hustru vid äktenskaps ingående antagit sin makes efternamn, som även blivit deras barns efternamn. Vissa kända kvinnor har behållit sitt s k flicknamn, antingen enbart eller i kombination med makens efternamn. Barnen har i sådana familjer ändå fått sin fars namn. Detta är också Riddarhusets grundtanke - den agnatiska, d v s att det är mannen som med sitt namn för släkten vidare. Genom antagande av en ny namnlag från 1982 har Sveriges Riksdag bekräftat att en ny uppfattning om familjens namn vuxit fram. Man kan se lagen som ett tecken på att kvinnans ställning i familj och samhälle blivit starkare. Den nya namnlagen ger nämligen gifta par rätten att välja vilket av kontrahenternas efternamn man önskar ha som familjenamn, och detta gäller även i familjer tillhörande adeln. I praktiken innebär detta att en kvinna, född i ätten Schildt, vid giftermål kan ansöka om att hon och hennes make samt deras kommande barn får bära efternamnet Schildt. Detta gillas inte av Riddarhuset och man har också protesterat under remissomgången inför den nya namnlagen. Enligt Riddarhusets regler kan inte heller de familjer, som med stöd av den nya namnlagen bildas via kvinnolinjen, tillhöra ätten. De kan inte införas i Adelskalen-dern och har inte heller rätt att bära ättens vapen. Som en parentes kan här nämnas att barn i en adelssläkt, som föds i ett samboförhållande, inte heller upptas i Adelskalendern. På den fråga som ställts har styrelsen svarat att man inte önskar uppmana till lagbrott utan accepterar de nya möjligheterna vad gäller antagande av familjenamn. Styrelsens medlemmar tror också att det finns flera av släktens unga kvinnor, som önskar kunna bära sitt gamla familjenamn vidare för sig, för sin make och sina barn. Vi vet dessutom att det redan nu finns ett antal familjer, som bär namnet Schildt utan att formellt tillhöra ätten; ofta har detta varit familjens namn under flera generationer. Hur det en gång blev så finns det olika uppgifter om. Kanske detta är något som väcker diskussion bland föreningens medlemmar? Skriv gärna till Mellan Sköldarna och framför Din egen åsikt! en höstutflykt Som utlovats ordnades en höstutflykt söndagen den 6 september. Denna gång styrdes kosan till Fjäderholmarna en halvtimmes båtresa från Stockholm. Vi var bara knappt 15 medlemmar som dök upp på Nybrokajen men det blev en härligt dag att minnas nu när mörkret och kylan sänkt sig över vårt land. Vi gick runt på ön och tittade i de olika bodarna och verkstäderna och avnjöt en god måltid i höstsolen med utsikt över Stockholms hamninlopp.

3 medlemsavgiften 1998 Med i brevet ligger ett inbetalningskort för medlemsavgiften 1998, som liksom tidigare är 100 kronor - en försumbar summa, kan man tycka. Ändå är det flera medlemmar som inte betalat in förra årets avgift. Styrelsen hoppas att detta inte innebär att Ni önskar lämna vår förening utan endast att det hela kommit i glömska. Föreningen blir bara bättre, livaktigare och roligare ju fler medlemmar vi är - så se gärna till att alla i Din familj är med! arte et marte är som bekant namnet på Riddarhusets meddelande till sina medlemmar. På senare år har den utvecklats till en intressant, vacker och välredigerad årsskrift, som man kan läsa med god behållning. I senaste numret finns bl a en redogörelse för vårens adelsmöte och även en notis från vårt eget släktmöte våren Arte & Marte kommer gratis till alla, som betalar kapita-tionsavgift. Vi andra kan prenumerera, f n kostar detta 55 kronor. Intresse kan anmälas till redaktören Kerstin Wachtmeister, tel och fax wilhelm schildt Huvudmannen för ätten Schildt i Finland och ordföranden i den finska släktföreningen Wolmar Wilhelm Ilmari Schildt har avlidit i sitt hem på Bosgård den 9 mars 1998, 72 år gammal. Genom sin mer än femtioåriga vänskap med familjen Evert Schildt kom Wilhe att betyda mycket för oss och bland annat inspirera till bildandet av vår egen släktförening. Wilhe växte upp på familjens gamla gård Kortesuo, tidigare Nisula, i närheten av Jyväskylä. Han utbildades till agronom för att överta gården. Under åren drabbades Finland av hårda prövningar genom krigen mot Ryssland och därefter av det hårda krigsskadestånd som Finland ålades. Som 18-åring sändes familjens ende son till fronten i krigets slutskede. Krigsåren och tiden som soldat kom att ge en allvarlig underton åt Wilhes återstående liv. Allteftersom Jyväskylä stad växte kom Kortesuos jordbruksmark att minska och 1952 in-köptes egendomen Bosgård nära Borgå i södra Finland. Där har Wilhe med familj bott och verkat sedan dess. Genom målmedvetet arbete utvecklade han Bosgård till en mönsteran-läggning för jordbruk, senare för djuruppfödning och köttproduktion. Vid sidan om detta intresserade han sig också för Jyväskyläs snabba utveckling till Mellersta Finlands huvudort. Särskilt engagerade han sig i frågor kring stadens unga universitet. Vi, hans svenska vänner minns honom gärna som glad och generös värd på Bosgård med Helena vid sin sida. I tamburen hängde hans jaktrock och berättade om hans käraste fritids-intresse. Till den högtidliga begravningen den 24 mars i Helsingfors hade samlats officiella företrädare bl a från Jyväskylä, många släktingar och vänner. Dit reste också gamla vännerna Anna-Lena och Gunilla Schildt, som samtidigt representerade vår svenska släktförening. Ny huvudman för ätten Schildt i Finland är Kalle (KaarloWolmar) Schildt, familjens äldste son, som sedan några år tillbaka äger och brukar Bosgård.

4 personnotiser Vi kan meddela följande om våra ättemedlemmar: ELIAS Gunnar Sebastian Schildt född den 17 maj Son till Sebastian och Ia Schildt, Bromma. BO Wilhelm Schildt, bosatt i Mölndal avled den 28 april Han var född Som son till Rolf Schildt och hans maka Märta född Bremer tillhörde han den finska ättegrenen som naturaliserats i Sverige. Ättens nu äldsta medlem Anna Schildt, bosatt i Näsby park, firade sin 95-årsdag den 30 april 1998 och hade glädjen att vid god vigör kunna ta emot många uppvaktande, bland dem släktföreningen. en konstnär i släktträdet I våras gjordes en spännande upptäckt av Katrin Schildt, gift med Gustaf Schildt, under hennes komvuxstudier i svensk historia. Som illustration till ett avsnitt om frihetstiden fann hon i boken Sveriges regenter under 1000 år avbildad en målning föreställande Ulrika Eleonora d y:s kröning år 1719 i Uppsala domkyrka. Hon var Karl XII:s syster och enda tronarvinge efter hans död Ingenting konstigt med detta kan man tycka, utom att där också fanns en liten text, som sade att konstnären hette J H Schildt. Katrin berättade om sin upptäckt för Anna-Lena Schildt, som inte var sen att kontakta Svenskt porträttarkiv. Därifrån kom intressanta uppgifter om denne Johan Henrik Schildt ( även Schildte ) ur Konstnärslexikon volym 6, bl a följande: Född 1678 i Köpenhamn, död 1732 på Bispmotala gård (i närheten av Motala). Föräldrar kaptenen Volmar Schildt och Brita Utter. Gift med Eva Maria Lohreman. Efter tjänstgöring som page hos drottning Ulrika Eleonora d ä samt resor i utlandet blev Johan Henrik 1697 volontär vid änkedrottning Hedvig Eleonoras livregemente i Pommern och 1700 foderherre vid artilleriet tog han avsked och gick i utländsk tjänst, 1713 utnämndes han till tygkapten i Göteborg och 1719 fick han majors avsked. Som konstnär anses han ha varit elev till David Klöcker Ehrenstrahl, och till teckningsläraren vid hovet Christopher Klöcker samt David von Krafft. Johan Henrik Schildt tycks främst ha ägnat sig åt miniatyrmåleri. Ett porträtt i gouache av Karl XII.s syster änkehertiginnan Hedvig Sofia av Holstein-Gottorp är signerat En rad andra porträtt av uppsatta personer nämns också i verkförteckningen. De mest intressanta av Schildts kända verk är två akvarellminiatyrer på pergament. De ingår i Uppsala Universitets konst-samling och föreställer de omfattande och påkostade ceremonierna vid Ulrika Eleonoras kröning 1719 och maken Fredrik I:s kröning i Stockholms Storkyrka Trots det lilla formatet är målningarna minutiöst utarbetade, inte minst i dräkt-och interiördetaljer. Till Johan Henrik Schildts arbeten har på senare år också kunnat föras en i ett förgyllt ram-verk infattad miniatyrmålning i gouache på papper föreställande Karl XII:s övergång av Düna 1701, tidigare tillskriven J Ph Lemke, men i själva verket otydligt signerad I H Schilt Invenit (et ) Pinxit. Denna bild, som bl a visar en porträttlik framställning av kungen och kulturhis-torískt intressanta prov på karolinernas uniformering och beväpning, skall enligt tradititionen ha beställts av Karl XII och skänkts till generalmajoren greve Arvid Horn tillsammans med en likartad framställning av slaget vid Narva. Båda dessa bilder har länge ägts av grevliga släkten Horn men befinner sig numera i okänd

5 ägo. Johan Henrik Schildt skall också ha utfört jakt-målningar, också det en uppskattad genre vid denna tid. I det schildtska släktträdet återfinner vi Johan ( Joachim ) Henrik Schildt under tabell nr 19 i Elgenstierna, där även framgår att han blev far till sju barn, fyra döttrar och tre söner. En av sönerna Anders Johan, tabell 20, fick även han sju barn, men inga manliga ättlingar i nästa generation, varför denna ättegren i slutet av 1700-talet dog ut. Vid närmare studium av släkt-trädet ser det också ut som som en annan av sönerna är identisk med den fänrik Johan Gustaf Schildt. Nämligen han, som figurerade i den berättelse från Åbo Rådsturätt införd i senaste numret av Mellan Sköldarna, nr 11. Vi får tacka Katrin för att hon var uppmärksam nog att sätta oss på spåren av denna inte obetydlige konstnär i vårt gamla släktträd. god helg och gott nytt år 1998! S t y r e l s e n Gunilla Anna-Lena Johan Anders Annika Maria Önskar Du nå någon av oss i styrelsen direkt är våra adresser här: Gunilla Schildt ordförande Östra Norevägen 2, Lidingö tel Anna-Lena Schildt sekr Strindbergsgatan 47 6 tr, Stockholm tel Johan Schildt kassör Kanslersvägen 8, Skarpnäck tel Anders Schildt Falks väg 29, Danderyd tel Annika Schildt Sandelsgatan 38 5 tr, Stockholm tel Maria Nordlöf Västmannagatan 69 3 tr, Stockholm tel Den nya vapenteckningen av Magnus Bäckmark. Föreningen SLÄKTEN SCHILDT I SVERIGE c/o Gunilla Schildt, Östra Norevägen 2, Lidingö. Tel e-post: society@schildt.se