Hur två exploateringsområden påverkar riksintresseområdet Åsby-Stenby äng

Transkript

1 UV MITT, RAPPORT 2008:15 KULTURMILJÖANALYS Hur två exploateringsområden påverkar riksintresseområdet Åsby-Stenby äng Södermanland, Eskilstuna stad och kommun Wivianne Bondesson

2 UV MITT, RAPPORT 2008:15 KULTURMILJÖANALYS Hur två exploateringsområden påverkar riksintresseområdet Åsby-Stenby äng Södermanland, Eskilstuna stad och kommun Dnr Wivianne Bondesson

3 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Rapport 2008:15 ISSN Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/3 Fig. 1 och 2 är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket (dnr /999). Omslag Ett röse i Stenby ängs naturreservat. Foto: Wivianne Bondesson. Utskrift EO Grafiska, Stockholm 2008

4 Innehåll Inledning...4 Antikvarisk bakgrund...4 Uppdraget...4 Metod...7 Projektorganisation...7 Beskrivning av området riksintresset Åsby-Stenby äng...7 Analys och värdering av specifika områden och deras betydelse för riksintresset...10 Kulturmiljöns värden...10 Riksintresset Åsby-Stenby äng...10 Kunskapsvärdet...10 Upplevelsevärde...11 Bruksvärde...13 Exploateringsområdena Flacksta och Stenby...14 Kunskapsvärdet...14 Upplevelsevärde...15 Bruksvärde...16 Enskilda berörda fornlämningar/kulturmiljöer...16 Kunskapsvärdet...16 Upplevelsevärde...17 Bruksvärde...19 Beskrivning av tidigare ingrepp...20 Utredningar...20 Delundersökningar...20 Undersökningar...21 Försvunna/förstörda lämningar...21 Summering och slutsatser...22 Referenser...22 Administrativa uppgifter...23 Figurförteckning...24

5 Inledning Med anledning av detaljplaneläggning av två exploateringsområden har Eskilstuna kommun begärt en analys av dessa områdens påverkan på riksintresseområdet Åsby-Stenby. Nedan benämns områdena Flacksta (beläget i norr) respektive Stenby (beläget i öster). Antikvarisk bakgrund Området Åsby-Stenby äng är klassat som riksintesse för kulturmiljövården med anledning av sin rika kulturmiljö. Inom området har nyligen två arkeologiska utredningar utförts, av Riksantikvarieämbetet UV Mitt och Sörmlands museum. Vid dessa två utredningar påträffades inga förhistoriska lämningar. Uppdraget Målsättningen var att ta reda på och redogöra för på vilket sätt riksintressets kulturmiljö påverkas av exploatering inom de två områdena. Analysen ska visa hur känsligt området är för påverkan och utvärdera på vilket sätt detaljplanerna inverkar negativt på riksintressets värden liksom hur mycket och för hur lång tid. Vidare ska såväl tidigare som framtida plane- Fig. 1. Riksintresseområde (blått), områdena Flacksta och Stenby (rosa) markerade på utdrag ur Terrängkarta 604 Eskilstuna. Skala 1: Åsby-Stenby äng

6 1:29>1 RAÄ 111:1-2 s:20 S:t Eskils kyrkogård RAÄ 101:1 RAÄ 96:1-2 RAÄ 92:1 RAÄ 179:1 GALLERIAN 1:1>1 Skola RAÄ 102:1 RAÄ 102:2 RAÄ 105:1 GROSSISTEN 3:136 RAÄ 1:1>1 RAÄ 112:1 114:1 RAÄ 113:1RAÄ 115:1 RAÄ 116:1 481:1 RAÄ RAÄ 482:1 Flacksta RAÄ 465:1 3:1>1 3:1>1 RAÄ 10:1 RAÄ 104:1 3:1>1 RAÄ 103:1 Marielund Lundby GREDBY GREDBY 1:1>1 RAÄ 483:1 EKEBY 3:1>1 RAÄ 107:1 Furugård RAÄ 110: :1 RAÄHälsocentral Gravfält Ekeby ÅSBYMON s:6 Löppinge soldattorp LAGERSBERG 1:3>1 Servicehus Skola LAGERSBERG RAÄ RA 160:1-2 MESTA Meter RAÄ 495:2 Bergtorp RAÄ 495:1 RAÄ 589:1 Hasselbacken RAÄ 464:1 Kalkugnsruin MESTA 6:45 5 s:6 a 130:1 erga 129:1-6 Åsby-Stenby äng Lövhult 1: Fig. 2. Riksintresseområde (blått), områdena Flacksta och Stenby (rosa) samt RAÄ-objekt Mesta Västergård (rött) markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan 0G 6h. Skala 1: RAÄ 142:1 Skola LAGERSBERG1:3>1 RAÄ 158:1-3 RAÄ 157:1RAÄ 15 RAÄ 159:1-4 RAÄ 156:1 RAÄ 156:2 RAÄ 607:1-2 Vilsta MESTA Mesta Södergård s:6 MESTA RAÄ 193:1 RAÄ 194:1 RAÄ 139:2 MESTA 4:1 RAÄ 488:1 RAÄ 139:1 RAÄ 622 RAÄ 46:1-2 RAÄ 145:1 RAÄ 147: RAÄ 144:1-3 RAÄ 146: 143:1-2 RAÄ RAÄ RAÄ 46:1 RAÄ 140:1 RAÄ 34:1-32 RAÄ 459:1-4 RAÄ 168:2RAÄ planer RAÄ 47:1 RAÄ 33:1-2 RAÄ 40:1 Badplats RAÄ 38:1 5:1 Borsöknasjön RAÄ 54:1-2 RAÄ 138:1 RAÄ 48:1 RAÄ 59:1 LAGERSBERG RAÄ 59:2 469:2 57:1 RAÄ RAÄ 1:3>1 RAÄ 469:1 RAÄ 151:1 RAÄ 155:1 RAÄ 50:1 RAÄ 58: :1 RAÄ RAÄ 152:2RAÄ 152:1 s:6 RAÄ 150:2 R Mesta RAÄ RAÄ 141:1 RAÄ 39:1-3 MESTA 4:1 53:1-4 4:1 RAÄ RAÄ 473:1 RAÄ 37:1 RAÄ 564:1 RAÄ 36:1 RAÄ 41:1 RAÄ 348:1 RAÄ 55:1-3 RAÄ 56:1-3 Fotbolls- RAÄ 45:1 RAÄ 200:1 s:10 RAÄ 541:1 RAÄ 30:1 RAÄ 539:1 RAÄ 573:1 RAÄ 137:1-3 RAÄ 135:1-3 LAGERSBERG 1:6>1 RAÄ 61:1-2 RAÄ 69:1-5 Mesta Norrgård Mesta Mellangård RAÄ 474:1 RAÄ 65:1 RAÄ 134:1 RAÄ 136:1-2 1:3>1 RAÄ 132:1 RAÄ 133:1-2 RAÄ 62:1 1:37 RAÄ 67:1 RAÄ 60:1-2 RAÄ 52:1-2 RAÄ 51:1-3 RAÄ 489:1-3RAÄ 462:1-2 RAÄ 32:1 4:1 RAÄ 35:1 MESTA 2:7 72:1-3 RAÄ RAÄ 43:1-2 RAÄ 44:1 RAÄ 42:1 TacktorpsjönMESTA RAÄ 28:1-3 2:2 RAÄ 66:1-7 Tacktorp RAÄ 31:1-2 RAÄ 29:1 RAÄ 27:1 RAÄ 26:1 RAÄ 49:2 RAÄ 25:1 Backtorp RAÄ 490:1 RAÄ 21:1-4 RAÄ 20:1 RAÄ 49:1 RAÄ 23:1-2 8:1-4 Fornborg RAÄ 179:2 Djurpark RAÄ 91:1 Flackersta RAÄ593:1-4 RAÄ 117:1 RAÄ90:1-2 RAÄ 11:1 ÅSBYMON KolstabergetRAÄ 93:1 RAÄ89:1-6 RAÄ 349:1 RAÄ 177:1-2 RAÄ 86:1 RAÄ 123:1 RAÄ 565:1-2 RAÄ 95:1 RAÄ 118:1-4 99:1-2 RAÄ 571:2RAÄ 571:1 RAÄ RAÄ 549:1 RAÄ94:1-2 RAÄ 83:1 RAÄ 178:1-2 Hällvreten RAÄ 84:1 RAÄ 119:1-3 RAÄ 591:1 RAÄ 581:1 RAÄ 88:1 RAÄ 122:1 RAÄ 12:1 RAÄ 540:1 RAÄ 100:1 RAÄ 82:1 RAÄ 120:1 RAÄ 575:1-2 Skogsudden RAÄ87:1-2RAÄ85:1-3 Stenstugan RAÄ 121:1 RAÄ 13:1 RAÄ 98:1-2 RAÄ 97:1 RAÄ 492:1 RAÄ 14:1 RAÄ81:1-3 RAÄ 453:1 RAÄ80:1-8 RAÄ 15:1 RAÄ 5:1 RAÄ 171:1-3 RAÄ 452:1 RAÄ 79:1 RAÄ 1 RAÄ 454:1 RAÄ 169:1-3 RAÄ 16:1-4 Åsby RAÄ 467:1 RAÄ 124:1 RAÄ 172:1 RAÄ 451:1 Borsöknabäcken R RAÄ 17:1-2 RAÄ 78:1 RAÄ 125:1 RAÄ 579:1 RAÄ 58 Stenby RAÄ 77:1 RAÄ 74:1 RAÄ 76:1 RAÄ 174:1-2 RAÄ 127:1-3 RAÄ 75:1-2 RAÄ 68:1 RAÄ 19:1 RAÄ 129:1-3 RAÄ 468:1-2 RAÄ 173:1 RAÄ 1 RAÄ 73:1-2 RAÄ 63:1-2 RAÄ 130:1 Stenby Ängs1:1 RAÄ 22:1 Gravfält ÅSBYMON RAÄ 70:1 RAÄ 175:1 RAÄ 572:1 RAÄ 64:1-4 RAÄ 562:1 RAÄ 71:1-2 LAGERSBERG RAÄ 18:1 RAÄ 24:1 RAÄ 466:1 RAÄ 131:1 RAÄ 563:1

7 6 Åsby-Stenby äng Fig. 3. Häradskartan från med områdena markerade.

8 rade ingrepp beaktas. Ingrepp som berör endast mindre delar av området ska tas hänsyn till då de kan ha stor negativ inverkan på riksintresset. Det gäller även relevanta ingrepp utanför riksintresset. De kulturhistoriska sambanden som finns och hur dessa tillgodoses belyses i analysen. Metod Arbetet inleddes med framtagande av bakgrundsmaterial, bl.a. ur det digitala Fornlämningsregistret (FMIS), ur relevant litteratur, historiska kartor m.m. Därefter gjordes en översiktlig fältbesiktning av delar av området. Arbetet presenteras i en skriven rapport med tillhörande bilder och kartor. Materialet levereras i digital form. Projektorganisation Projektansvarig arkeolog Wivianne Bondesson har utfört de ovan listade arbetsmomenten. Systemförvaltare Helen Grenler har bistått med IT-stöd. Elisabeth Essen har bistått vid framtagande och analys av historiska källor. Beskrivning av området riksintresset Åsby-Stenby äng Området Åsby-Stenby äng är klassat som riksintesse för kulturmiljövården med anledning av sin rika kulturmiljö. I förteckningen beskrivs den som Central fornlämningsbygd med bl.a. länets största gravfält. Typiskt läge i anslutning till både grusås och vatten och med bebyggelsekontinuitet från bronsålder. De tidigare så betydelsefulla vattenlederna kantas av fornborgar. Ett riksintresse har inte ett absolut skydd mot ingrepp, en avvägning måste alltid göras mellan kulturmiljöns värden och ingreppets samhällsnytta. Att kulturmiljöskyddet fått ge vika syns här mycket tydligt genom ett flertal ingrepp på senare tid till stor del en följd av områdets läge i utkanten av en expanderande stad. Borsöknadalgångens löper från norr till söder genom området. Vid Mesta karakteriseras landskapet av en uppodlad, flack slätt av glacial och postglacial lera med ett flertal spridda låga, blockrika moränholmar. Östra sidan av dalgången kantas av höjder med berg omgivna av moränmark i sluttningarna ner mot dalsänkan. Öster om detta höjdområde är mindre nord sydliga dalgångar. I väster sträcker sig Stömsholmsåsen i nord sydlig riktning och avslutas brant mot Borsöknasjön. Norr om Mesta begränsas lerslätten av berg- och moränmassivet Kolstaberget. Mellan Kolsta och Stenby smalnar dalgången av påtagligt. Lerslätten fortsätter söder om riksintressets gräns i Mesta ytterligare ett stycke för att söder därom möta ett höglänt område med berg och skogsklädd moränmark. Genom detta höjdområde löper en ravin som sammanbinder Borsöknadalen med Hyndevadsån i söder. Riksintresseområdet ligger på nivåer mellan 10 och 50 m ö.h. (meter över havet).tillandningen i större delen av området fullbordades under bronsålder men havet fanns överallt nära. De delar som först höjde sig ur det innanhav som Mälardalen utgjorde i slutet av äldre stenålder, ca f.kr., var de höjder som återfinns längst i söder på åskrönet vid nuvarande Borsöknasjön samt en enstaka kobbe i norr, krönet av nuvarande Kolstaberget. Under yngre stenålder Åsby-Stenby äng 7

9 Fig. 4. Del av geometrisk avmätning av Mesta från år förändrar landhöjningen Mälardalens karaktär dramatiskt. Från att ha varit ett skärgårdsandskap med vidsträckta fjärdar kommer de alltmer sammanhängande landmassorna att bilda bygder, rika på sjöar och vattendrag i inlandsmiljö. För områdets del innebär detta att det funnits goda förutsättningar för yngre stenålderboplatser mellan bergskrönen och i sluttningarna Bosättningar från yngre stenåldern torde ligga på nivåer om m ö.h. I Statens historiska museums samlingar återfinns fyra fynd som påträffats 8 Åsby-Stenby äng

10 i området. Det handlar om två yxor från mellanneolitisk tid och en skafthålsyxa, en skiffermejsel, en avbruten flintspets och skaftet till en flintdolk från senneolitisk tid (inv. nr 14281, 14302, och 16299). Även på Strömsholmsåsen har man funnit en stenyxa (RAÄ 473) med skafthål. Detta tyder på aktiviteter i området under åtminstone de senare delarna av yngre stenålder. Det är under denna tid som man börjar röja och odla marken. Under äldre och mellersta bronsålder höjde sig landet ytterligare och stora arealer torrlades vid de nuvarande byarna i området. Passet mellan Kolstaberget och berget norr om Stenby kom under yngre bronsålder/äldre järnålder att få en mycket strategisk plats vid porten in till den stora lerdalen kring Mesta. Här ligger inte bara spektakulära och ovanliga gravar utan även en fornborg på motsatt sida och strax söder om den en vallanläggning. Kanske är den inte en traditionell fornborg utan en hägnad för ceremoniella riter. Under slutet av bronsålder skedde en omfattande ökning av markarealerna i Borsöknadalgången, och tillandningen i utredningsområdet avslutas. De flacka lerslätterna vid i centrala delen av området torkade upp och kom att skapa gynnsamma förutsättningar för en allt större djurhållning och betesdrift vilket bör ha medfört större bosättningar och ökad befolkning. Under äldre järnålder skedde förskjutningar i bebyggelselägen som sannolikt kan relateras till ändrad hushållsekonomi och sociala förändringar. Under yngre järnålder lokaliserades ofta bosättningarna närmare de lägen som kom att hysa den medeltida bytomten. Namnändelser på -sta och -by indikerar att byarna i området har ett förhistoriskt ursprung. Medeltid och historisk tid speglas bäst genom historiska kartor som återger en specifik tidshorisont för de berörda fastigheterna. Här återfinns de historiska bytomterna i olika tidsskikt som speglar hur markanvändningen förändrats. Oftast finns dessutom skriftliga belägg i andra källor före den första bevarade kartläggningen. I området har som mest funnits sju byar och två säterier. Tre av byarna är helt övergivna idag och klassas därmed som fast fornlämning, Skölby med skriftligt belägg från år 1400 (RAÄ 572), Viby med belägg från 1360 (RAÄ 474) och Löppinge, med belägg från 1346 (RAÄ 573). De andra finns kvar och deras åkermark brukas än idag, Kolsta med skriftligt belägg från år 1348, Mesta, belagt år 1409, Flacksta, belagt år 1358, Stenby, belagt år 1369 samt säterierna Lagersberg (f.d. Hunsta) och Åsby, belagda år 1356 resp Under framför allt senare hälften av 1800-talet och fram till vår tid har nya stora förändringar i och ikring riksintresseområdet inträffat. Först laga skifte som gav möjlighet till sammanslagning av små åkertegar till väldiga fält med sammanhängande odlade monokulturer (områden med samma gröda). Små byar blev olönsamma och övergavs. Deras åkermark slogs samman med de större enheternas. Stora villaområden byggdes i norr, söder och öster, vägar och kraftledningsgator drogs fram och Strömsholmsåsen urholkades av grustäkt. Idag råder en intressekonflikt över området. Med sitt attraktiva läge nära en expanderande stad har marken ett stort värde som tomtmark. Å andra sidan behövs ett område med attraktiv natur- och kulturmiljö för rekreation och kulturella upplevelser i stadens närhet dit alla kan ta sig med lätthet. Åsby-Stenby äng 9

11 Analys och värdering av specifika områden och deras betydelse för riksintresset Kulturmiljöns värden Vid värdering av kulturmiljöer brukar dessa belysas ut tre aspekter. Den första aspekten kunskapsvärdet belyser vilken kunskapspotential som finns. Här kan man lyfta fram sådan kunskap som kan fås direkt vid ett besök, vad som kan efterforskas ur källor, vad en arkeologisk undersökning kan ge m.m. Den andra aspekten är upplevelsevärdet. Här anges visuella estetiskt tilltalande, symboliska och identitetsskapande värden som är lätta att ta till sig och hur de kan påverkas av förändringar. Den tredje aspekten är bruksvärdet där man anger hur en kulturmiljö används eller skulle kunna användas, ofta med tanken att nå ut till ett flertal människor. Nedan belyses hur dessa värden påverkar ur tre olika perspektiv: hur hela Riksintresset berörs av en exploatering av de två områdena hur respektive område berörs av en total eller partiell exploatering hur de enskilda fornlämningarna/kulturmiljöerna berörs av näraliggande exploatering. Riksintresset Åsby-Stenby äng Kunskapsvärdet Kunskapsvärdet ligger i att vi här har ett exempel på något typiskt sörmländskt, där många tidshorisonter finns bevarade i en såväl materiell som immateriell kunskapsbank. Samtidigt är det unikt i sin välbevarade rikedom. Denna rikedom speglas dels i det stora antal fornlämningar som finns koncentrerade här, främst gravar från brons- och järnålder dels i den mångfacetterade och välbevarade fornlämningsbilden med de mest karaktäristiska lämningstyperna representerade. Här finns förutom gravar även boplatser, hålvägar, skålgropar, fossil åkermark och fornborgar. Varje fornlämning är i sig ett kunskapsarkiv här finns dessutom möjligheten Fig. 5. Åsbygravfältet RAÄ 49. Foto: Wivianne Bondesson. 10 Åsby-Stenby äng

12 att göra ett stort antal jämförelser p.g.a. det stora antalet fornlämningar och därmed få svar på frågor om representativitet, det unika kontra det vanliga o.s.v. Då områdets fornlämningsbild dessutom är så mångfacetterad finns en kunskapspotential i att se hur de olika typerna relaterar till varandra. Tyngdpunkten av områdets värden ligger inom tidsspannet bronsålder vikingatid. Här ges möjlighet att studera både det generella och typiska ur det större perspektivet då området är både stort och innehållsrikt såväl som det enskilda exemplet ner på boplats/individnivå det som är specifikt för just den bosättningen och dess individer i relation till de andra i ett under detta skede mycket tätbefolkat landskapsutsnitt. Kunskapsvärdet påverkas inte av en exploatering av de två områdena då de inte innehåller några fornlämningar eller andra värdefulla kulturmiljöer. Upplevelsevärde Det stora upplevelsevärdet av Riksintresseområdet är storheten och samtidigt avskildheten i kombination med det ovanligt rika och tydliga innehållet. Den centrala delen utgörs av ett öppet och sammanhängande landskapsrum med en mosaik av åkrar, betesmarker och skogsdungar fyllda av spektakulära gravar och gravfält. Det bjuds på otaliga vyer med allt från milsvida utsikter till inblickar i små avgränsade kulturmiljöer. För oss idag ter sig området som ett mycket välbevarat exempel på det vackra odlade och mulbetade sörmländska jordbrukslandskapet där upplevelsen av tidsdjup och kontinuitet skapas av kontakten mellan fornlämningarna. Upplevelsen är dock helt avhängig att den har fria siktlinjer och att den har ett markerat avstånd till modern bebyggelse. De gamla Fig. 6. Åsbygravfältet RAÄ 49. Foto: Wivianne Bondesson. Fig. 7. Vy mot Flacksta med västerleden och kraftledning i förgrunden. Foto: Wivianne Bondesson. Åsby-Stenby äng 11

13 Fig. 8. Vy över Flacksta mot gravfältet RAÄ 111. Foto: Wivianne Bondesson. gårdarna upplevs inte som lika störande då deras lägen, om än inte deras utformning, i många fall speglar en kontinuitet från slutet av järnåldern. Naturvärdena är mycket höga men som sådana även mycket sårbara. Enkelt uttryckt kan man konstatera att de är helt avhängiga att marken odlas och betas och att skogen sköts. Skulle denna landskapsvård upphöra raseras upplevelsevärdet snabbt i och med igenväxning vilket skulle medföra att de ljuskrävande träden och växterna då dör. De idag tydliga fornlämningsmiljöerna tappar snabbt sitt upplevelsevärde när de skyms och täcks av vegetation och siktlinjerna försvinner. Men ställvis finns störningsmoment som mer eller mindre kraftigt förminskar upplevelsevärdet. Den tungt trafikerade Västerleden skär rakt igenom riksintresseområdet i nord sydlig riktning längs Borsöknabäckens dalgång. Vägen ligger mestadels ganska lågt i landskapet så rent visuellt upplevs den inte som så störande. Ljudmattan sprider sig dock över mycket stora delar av området, i själva riksintressets kärnområde. Man kan alltså inte undgå att uppleva detta inslag av vår tid inom större delen av området. Hur mycket upplevelsevärdet påverkas av denna ljud-, ljusoch rörelsebild i landskapet är emellertid vanskligt att mäta då upplevelsen av dessa störningar i högsta grad är individuell. Mer visuellt störande sentida företeelser är modern tät villabebyggelse och stora kraftledningar. Hittills har den nyare villabebyggelsen dock hållits ganska samlad i områdets utkanter förutom i Stenby där de skär in som en kil i området. Villaområdena bryter siktlinjer och därmed samband mellan fornlämningar. Kraftledningarna bildar breda gator genom skogen eller stör vyer och siktlinjer mellan kulturmiljöer i det öppna jordbrukslandskapet. Ledningar och vägar kan emellertid grävas ner och därmed göras mindre störande men denna kostnad väger oftast tyngre än upplevelsevärdet av en kulturmiljö. Ett annat sentida moment som stör upplevelsevärdet för en mer insatt grupp är det storskaliga jordbruket med sina vidsträckta monokulturer som ersatt den gamla tidens åkermosaik som var samtida med den äldre gårdsbebyggelsen. Här bör vi dock hålla i minnet att det aktiva jordbruket är en förutsättning för att kulturvärdena inte helt går om intet. 12 Åsby-Stenby äng

14 En exploatering av framförallt den östra delen av Flacksta får stora konsekvenser för upplevelsevärdet av Riksintresseområdet som helhet. Om ytan bebyggs fram till kraftledningsgatan kommer sambandet mellan gravfältet längst i norr och resten av området att spolieras. Gravfältet liksom många av områdets övriga lämningar exponerar ut mot den gamla farleden och dess placering riskerar att bli oförståelig om den visuella kontakten mellan gravarna och fornborgen bryts. Det är en viktig del av upplevelsevärdet att kunna förstå samband. Upplevelsen av riksintresset som en stor och sammanhängande helhet störs även i fallet av en exploatering av Stenby. Här är emellertid konsekvenserna mindre, liksom i västra Flacksta, eftersom tidigare bebyggelse skär in som en kil och redan skurit av kontakten mellan ytorna väster och öster därom. Bruksvärde Hur ska man då bäst kunna bruka området? Området är så pass stort och innehållsrikt att det kan besökas vid ett flertal tillfällen och varje gång ge nya högkvalitativa natur och kulturupplevelser. Idag är det förutom en vacker vy för passerande bilister på västerleden främst tillgängligt för dem som bor inom området eller i närområdet samt bilburna bilister. Det ligger inte inom gångavstånd för större delen av Eskilstunas befolkning och saknar parkeringsmöjligheter för något större antal besökare. Fem busslinjer trafikerar områdets yttre delar. Vid ett nollalternativ, d.v.s. vid ett oförändrat användande, kan man säga att delar av området är ett populärt rekreationsområde, kanske framför allt för dem som redan bor där eller i närområdet och de som redan känner till områdets natur- och kulturvärden. Vid en nybebyggelse i de två exploateringsområdena skulle en del av upplevelsevärdet av Riksintresseområdet som en kulturell helhet gå förlorad men å andra sidan skulle de kvarvarande värdena komma fler till del och kunna berika deras närmiljö och därmed skapa en attraktion till respektive område. Vill man uppnå ett större utnyttjande av området utan att förtäta bebyggelsen med villor/radhus på åkermarken krävs insatser Fig. 9. Det magnifika röset i Kolsta RAÄ 96. Foto: Wivianne Bondesson. Åsby-Stenby äng 13

15 Fig. 10. Vy från fornborgen i Stenby RAÄ 117. Foto: Wivianne Bondesson. av annat slag. Förutom fortsatt jordbruk krävs då att området görs tillgängligt för fler och att information om dess kultur- och naturvärden når ut till fler än de ovan nämnda grupperna på ett tydligare sätt t.ex. med fler tydligt skyltade angöringspunkter (idag finns nio stycken till den centrala delen av området). Marken har givetvis ett stort tomtvärde genom sin närhet till Eskilstuna stad. Den största påföljden av en exploatering av områdena är givetvis att riksintresseområdet i fallet Flacksta naggas i kanten i norr och blir mindre. Gravfältet längst i norr kommer att ligga som ett svårförståeligt och avskilt isolat och sannolikt inte längre kunna betraktas som en del av helheten. I fallet Stenby utökas den kil av sentida bebyggelse som redan idag skär in i riksintresseområdet. Exploateringsområdena Flacksta och Stenby Kunskapsvärdet Flackstaområdet och dess omland är ett fint exempel på en jordbruksenhet, Flacksta, och dess historia från att den steg ur havet tills idag. Här finns möjligheten att studera bosättningens förflyttning inom området, från den förhistoriska järnåldersgården, här möjligen placerad vid sina äldre gravar i nuvarande skog (RAÄ 92:1) eller senare vid det yngre gravfältet i nuvarande betesmark (RAÄ 111:1), till det nuvarande gårdsläget synligt i det äldre kartmaterialet från år Alldeles söder om Flacksta ligger Kolsta. I Kolsta ligger flera ovanliga och spektakulära fornlämningar från det äldre skedet bl.a. ett stort röse i magnifikt krönläge med utsikt och synlighet över hela bygden samt tre skeppsformiga stensättningar som ligger på rad och vetter ut mot den dåtida farleden, idag Borsöknabäcken. Skeppsformiga stensättningar från bronsålder är en ovanlig gravtyp. I Eskilstuna är dessa helt unika. Som nämnts ovan är varje fornlämning i sig ett arkiv av potentiell information. Här finns dessutom möjlighet att studera skillnader mellan två enheter, Flacksta och 14 Åsby-Stenby äng

16 Fig. 11. Vy över bebyggelse från gravfältet RAÄ 134. Foto: Wivianne Bondesson. Kolsta, där den ena har mycket speciella och spektakulära fornlämningar och den andra står för det vanliga och mer modesta under det äldre skedet. Däremot lutar förhållandet mer åt det omvända under det yngre skedet. Ska Flacksta ses som en utflyttning från Kolsta? Stenbyområdet utgörs av gårdarna Stenby och Löppinge. Den sistnämnda gården är idag övergiven. Även här är det Stenbys omland som står för kunskapspotentialen. Här finns ett flertal gravar och gravfält från framförallt det äldre skedet tillsammans med flera röjda ytor. Detta ger möjlighet att studera samband mellan gravar och odling. De båda enheterna Löppinge och Stenby har en tämligen likvärdig fornlämningsbild med gravar som exponerar antingen ut mot farleden (Borsöknabäcken) eller ner mot det som idag är odlingsmark väster om den bebyggda kilen. Det som skiljer är Stenby fornborg samt den näraliggande vallanläggningen. Var borgbygget en gemensam kraftmanifestation och hur påverkade det människorna i Stenbys ställning gentemot de omkringboende under järnåldern? Kunskapsvärdet påverkas inte av en exploatering av de två områdena då de inte innehåller några fornlämningar eller andra värdefulla kulturmiljöer. I Flacksta tangerar visserligen exploateringsområdet två gravfält men deras till ytan större fornlämningsområde kommer att undantas från bebyggelse. Upplevelsevärde Upplevelsevärdet av områdena idag är att de fungerar som öppna ytor som ger vyer och siktlinjer mellan fornlämningar och därmed bidrar till förståelsen och tolkningen av landskapet. Upplevelsevärdet av de båda områdena blir naturligtvis totalt förändrat om de bebyggs. Den största förändringen blir att öppna åkrar försvinner och därmed upplevelsen av ett levande jordbrukslandskap. I stället får man ett hav av hus omgärdat av annan bebyggelse och sparad skogsmark. De ytor inom områdena som eventuellt kommer att sparas ut kommer inte att kunna bidra till förståelse eller upplevelse av den omkringliggande Åsby-Stenby äng 15

17 Fig. 12. Gravfältet RAÄ 92 blickar idag ut över Flackstas åkrar. Foto: Wivianne Bondesson. kulturmiljön såvida de inte ligger i anslutning till dem och befrämjar deras synbarhet och vyer. Framför allt påverkar förminskningen av upplevelsevärdet de boende i närområdet men även besökare som idag nyttjar områdena för rekreation kommer sannolikt att söka sig en bit från den nya bebyggelsen. Fritidsaktiviteter brukar inte förläggas till någon annans tomtgräns. Å andra sidan skapas bebyggelseområden som skulle kunna bli rika boendemiljöer, belägna i ett riksintresse för kulturmiljön med närhet till oerhört fina kultur- och naturupplevelser för de boende inom området. Bruksvärde Vid en nybebyggelse i de två exploateringsområdena skulle upplevelsevärdet av området som en del av ett sammanhängande riksintresseområde gå förlorad men å andra sidan skulle de kvarvarande värdena av närmiljön komma de boende inom områdena till del. Det är inte troligt att det går att uppnå ett större utnyttjande av de två exploateringsområdena utan att förtäta bebyggelsen med villor/radhus på åkermarken. Ytorna i sig är inte lockande, de utgörs av ganska platta åkrar. Mindre delar är emellertid betesmark i Stenby och en del av Flacksta utgörs av fin skogsmark. Dessa ytor utgör idag lek- och rekreationsområden för de närboende, vilka skulle gå förlorade vid en exploatering. Bruksvärdet förändras på så sätt av en exploatering att fler boende kommer att utnyttja närområdet på bekostnad av färre besökare. Enskilda berörda fornlämningar/kulturmiljöer Kunskapsvärdet Varje enskild fornlämning sedd som ett isolat har en kunskapspotential dold i sig. Därtill har den ett kunskapsvärde i hur den relaterar till landskapet och till andra fornlämningar ur såväl ett lokalt som ett regionalt perspektiv, i detta fall även som en liten del av ett komplext riksintresse. 16 Åsby-Stenby äng

18 Fig. 13. Vy från RAÄ 111 mot fornborgen i Stenby. Foto: Wivianne Bondesson. För gravarnas del kan det gälla frågor om formspråk, ritualer, föremål och människor. För andra fornlämningstyper väcks andra frågeställningar. Detta gäller alla fornlämningar i de båda exploateringsområdenas närmiljö. Upplevelsevärde Som beskrivits ovan innehåller båda exploateringsområdenas närmiljöer ett flertal fornlämningar med högt eller i flera fall mycket högt upplevelsevärde. De är tydliga, spektakulära, har ofta markerade och lättförståeliga lägen med tydliga exponeringsvinklar och några av dem är ovanliga även ur ett regionalt perspektiv. Upplevelsevärden av enskilda fornläm- Fig. 14. Hur mycket kan man se av åkerlandskapet när löven kommer? RAÄ 96. Foto: Wivianne Bondesson. Åsby-Stenby äng 17

19 Fig Röset RAÄ 125. Åt ena hållet en odlad dalgång åt andra hållet bebyggelse. Foto: Wivianne Bondesson. 18 Åsby-Stenby äng

20 ningar är emellertid mycket sårbara och förändringar i deras miljö kan förvandla ett mycket högt upplevelsevärde till i stort sett inget alls. Det gäller såväl reversibla förändringar som t.ex. typ av vegetation eller av markanvändning eller mer svårreversibla förändringar som byggnation, täkt och schaktning. Fornlämningar i Flackstas absoluta närhet som kan komma att få ett förändrat upplevelsevärde är gravfälten RAÄ 101 och RAÄ 92, det lite längre bort belägna RAÄ 111, samt gravarna RAÄ 96 och RAÄ 102:1 2. En byggnation av västra Flacksta påverkar inte nämnvärt upplevelsevärdet för gravfältet RAÄ 101 vars skydd genom fornlämningsområdet gör att man fortsatt kommer att kunna uppleva även dess läge och exponering. Detsamma gäller röset RAÄ 96, beläget högt ovanför ev. bebyggelse med redan idag milsvid utsikt över tättbebyggda områden. Gravarna på den utsparade kullen i mitten, RAÄ 102:1 2 är i sig fina men idag belägna vid en tomtgräns i relativt tät skog. Den största av dem är delvis belamrad med skräp. Att kullen kommer att omringas av hus kommer att förringa deras upplevelsevärde ytterligare, men detta var å andra sidan redan ganska lågt, om än beroende på lätt åtgärdade omständigheter. En byggnation av östra Flacksta kommer att påverka upplevelsevärdet negativt för gravfälten RAÄ 111, vilkets beskrivits ovan och för RAÄ 92. Båda exponerar från ganska låg höjd ut mot dalgången/farleden och om denna fylls igen av villor blir läget svårförståeligt. Särskilt för RAÄ 92 kommer upplevelsevärdet att minska när villor byggs så nära. I Stenbys närområde finns ett drygt tiotal fornlämningar vars upplevelsevärde försämras av en villabebyggelse. För fyra av dem blir påverkan marginell de vetter redan idag mot ett hav av nybyggda villor (gravarna RAÄ 129:1 3 och RAÄ 130). De lite längre bort belägna gravarna och gravfälten i nordöst påverkas även de ganska marginellt då man endast under tidig vår och sen höst mer eller mindre bra kan uppleva vyer ut över fälten som på håll kommer att fyllas av villor. Under dessa tider kan det bli svårare att se samband och förstå lägen. De kan man emellertid inte göra alls under resten av året när antingen lövverk skymmer eller de är snötäckta (RAÄ 171:1 3, 173, 174 och RAÄ 579). Den fornlämning vars upplevelsevärde förändras mest är RAÄ 125, ett magnifikt röse i krönläge som idag exponerar ut över den öppna uppodlade eller betade dalgången. Visserligen har villabebyggelsen krupit närmare i sydväst men det kan diskuteras hur upplevelsevärdet förändras när dalgången fylls av villor. Här spelar det spelar även roll hur hög bebyggelsen blir. Med låg bebyggelse kan man fortfarande uppleva ett monumentalt läge som exponerar ut mot en dalgång. Bruksvärde Hur ska man då bäst kunna bruka fornlämningarna? Idag besöks de av dem som bor i närområdet samt de som vill bese riksintresseområdet och är intresserade av de enskilda fornlämningsmiljöerna. Vid en förtätad bebyggelse i de båda områdena skulle en stor det av upplevelsevärdet av fornlämningarna som en kulturell helhet gå förlorad men å andra sidan skulle de kvarvarande värdena få en stor betydelse för de nya inbyggarna. De skulle ge dem en koppling bakåt i tiden och en känsla för tidsdjupet på just den plats de bor, deras nya hembygd. För bästa effekt krävs då tydlig och tillgänglig information samt i vissa fall vård av områdena. Åsby-Stenby äng 19

21 Beskrivning av tidigare ingrepp Denna sammanställning av tidigare arkeologiska ingrepp bygger på sökningar i Fornminnesregistrets databas FMIS, varför en viss reservation måste göras för eftersläpning i àjourhållningen. Utredningar Bakgrunden till denna analys är som nämnts ovan detaljplaneläggning av två exploateringsområden, Flacksta och Stenby. Inom dessa områden har nyligen två arkeologiska utredningar utförts, av Riksantikvarieämbetet, UV Mitt och Sörmlands museum. Vid dessa utredningar påträffades inga förhistoriska lämningar. Vid utredningen i Flacksta registrerades 12 objekt. Fem av dem utgjordes av boplatslägen för förmodade brons- eller järnåldersboplatser, med tanke på de gravar från denna tid som finns i närområdet. Lägena var utvalda utifrån sina topografiska kriterier, alltså hur de ligger i terrängen och hur markens beskaffenhet är. De fem boplatslägena utredningsgrävdes med sammanlagt 36 sökschakt utan att några som helst spår av fornlämning kunde iakttas. De övriga objekten knöt an till senare tids brukning av platsen med en omfattande jordbruksverksamhet/trädgårdsmästeri och de kringverksamheter som detta för med sig. Det handlar framför allt om husgrunder efter bostadshus och uthus, allt från sen historisk tid, ofta markerat på kartor från talet. Vid utredningen i Stenby påträffades sex objekt inom området som samtliga bedömdes som möjliga boplatslägen utifrån samma kriterier som ovan. Objekten utredningsgrävdes med 40 sökschakt men inte heller här kunde några förhistoriska lämningar iakttas. I övrigt inom riksintresseområdet har ett flertal arkeologiska ingrepp utförts, på senare år i samband med byggandet av Västerleden. Utredningarna i samband med denna resulterade i en komplettering med en äldre järnåldersgrav och en stensträng samt ett område med fossil åker bestående av röjda ytor med spridd skärvsten och keramik (RAÄ 135:2 3, RAÄ 200). År 1998 utredningsgrävdes RAÄ 200 varvid bränd lera, keramik och skärvsten samt ett stolphål påträffades. År 2000 utredde och senare förundersökte Sörmlands museum boplatsen RAÄ 349 varvid man fann ett flertal nergrävningar, stolphål, härdgropar samt en stenpackning inom ett ca meter stort område. Boplatsen dateras till bronsålder äldre järnålder. Delundersökningar Tidigare har ett tiotal platser har utsatts för arkeologiska delundersökningar, men ligger helt eller delvis kvar. Fyra av dessa objekt har fosfatkarterats. De utgörs av ett gravfält med röjda ytor (RAÄ 72), en fornborg (RAÄ 117), en vallanläggning (RAÄ 123) och en bytomt efter byn Löppinge (RAÄ 573). De uppvisade alla förhöjda fosfatvärden. I fornborgen gjordes även en mindre utgrävning 1985 varvid eldpåverkade stenar påträffades. Fyra av gravfälten i området har delundersökts i större eller mindre omfattning. Gravfältet RAÄ 11 har undersökts i flera omgångar bl.a. 20 Åsby-Stenby äng

22 åtta gravar år De var alla stensättningar, några med mittsten eller mittblock med en fyllning av sten. I flertalet påträffades brända ben. År 1977 undersöktes 11 anläggningar varav en mittblocksgrav. Brända ben framkom. Tre år senare undersöktes ytterligare 13 anläggningar varav sju med mittblock och kantkedjor. I dem påträffades brända ben. På RAÄ 29 undersöktes år 1975 två fyndtomma stensättningar. Då konstaterades att sex gravar schaktats bort i samband med vägbreddning. År 1860 undersöktes två högar och en treudd på Åsbygravfältet, RAÄ 49, med fynd av brända ben, urnor och järnnitar. De daterades till vikingatid. På gravfältet i Flacksta, RAÄ 111, delundersöktes år 1926 sex gravar, förmodligen i södra delen där vägen idag går. Gravarna utgjordes av små högar med jordmantel över ett kärnröse. De innehöll brandlager med en eller två lerurnor. Fynden utgjordes av järnnitar, sölja och järnfragment med sannolik datering till yngre järnålder. Undersökningar Ytterligare tio platser har undersökts och tagits bort helt. Samtliga var belägna på Strömsholmsåsen. Gravfältet RAÄ 13 innehöll 27 runda stensättningar med mittblock och kunde dateras till yngre bronsålder äldre järnålder. RAÄ 14 var även det ett gravfält och visade sig vid undersökning innehålla tio yngre järnåldersgravar av typerna högar, stensättningar samt ett block. År 1966 undersöktes tre lämningar varav två visade sig vara gravar (RAÄ 15:1 3). RAÄ 19 var en ensamliggande grav av typen hög, som innehöll fynd av bronsnål, keramik och brända ben. Högen daterades till bronsålder. År 1968 undersöktes två helt fyndtomma gravar (RAÄ 34:2 3) av typen stensättning, varav den ena med mittblock. Tio år senare undersöktes RAÄ 38, en stensättning med mittblock. Fynd av brända ben spiralring och några handsmidda spikar. RAÄ 40 var inte bedömd som fornlämning men undersöktes ändå och visade sig mycket riktigt vara en sentida företeelse. Redan 1937 undersöktes RAÄ 571:1 som utgjordes av ett gravfält med fem stensättningar eller rösen med mittblock. År 1941 undersöktes RAÄ 571:2 som bestod av tre rösen med mittblock. Gravarna innehöll brända ben. Ytterligare gravar anges ha förstörts i samband med vägbyggen. Försvunna/förstörda lämningar En hel del poster i fornminnesregistret (FMIS) utgörs av förstörda lämningar, sammanlagt 14 stycken (RAÄ 12, 16:1 4, 17:1 2, 20, 26, 32, 34:1, 35, 36 och RAÄ 539). Det kan handla om fornlämningar som av misstag schaktats bort eller rasat ner i grusgropar vid täkt. De flesta är gravar av typen rund, övertorvad stensättning, men här finns även en förstörd boplats och en hålväg. Även dessa var samtliga var belägna på Strömsholmsåsen. Därutöver är tio lämningar, på sammanlagt fem platser, försvunna på så sätt att de inte kunde återfinnas vid revideringsinventeringen 1986 (RAÄ 23:2, 61:1 2, 62:1 3, 69 och RAÄ 119:1 3). Merparten av dem var rubricerade som fornlämningsliknande bildningar eller lämningar sedan tidigare, andra var övertäckta och omöjliga att se av den orsaken. Åsby-Stenby äng 21

23 Summering och slutsatser Sammanfattningsvis kan man säga att riksintresseområdet har höga men sårbara upplevelsevärden av en kulturmiljö avhängig fortsatt markvård som ger siktlinjer och därmed samband mellan fornlämningar. Det finns därtill en problematik kring hur man ska få fler människor att bruka området och därmed förstå och uppleva dess kulturvärden. Alla ingrepp i riksintresset eller i dess närområdet kommer att påverka dess värden i högre eller lägre grad. Dels genom att ytan minskar vid en direkt exploatering inom området men också genom att den buffertzon som krävs runt en kulturmiljö flyttas in i området när dess närmiljö exploateras. Det finns även en risk att vissa områden snörs av och förlorar sitt samband med helheten vid oaktsam planering Områdets värden måste hela tiden vägas mot nyttan av en exploatering. Vad gäller en exploatering av område Flacksta så medför det en mindre påverkan på området som helhet med en byggnation av den västra delen. En exploatering av den östra delen får däremot stora konsekvenser såväl för de näraliggande fornlämningarna i söder som för hela den norra delen av riksintresseområdet där gravfältet RAÄ 111 ligger som riskerar att helt tappa sitt samband med övriga delar. I område medför en exploatering av den södra delen (Lagersberg 1:3) en mindre påverkan på riksintresseområdet medan en exploatering av den norra delen (Lagersberg 1:1) får större konsekvenser för upplevelsevärdet av några av de näraliggande fornlämningarna, framför allt för det monumentalt belägna RAÄ 125. Referenser Beckman-Thoor, K Västerleden etapp III, Eskilstuna. Arkeologisk förstudie. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1996:123. Stockholm a. Förbifart Västerleden etapp III, väg 230. Eskilstuna. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1998:19. Stockholm b. Västerleden etapp III, väg 230 förbifart Eskilstuna. Arkeologisk utredningsgrävning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1998:51. Stockholm. Bondesson, W Planerad villabebyggelse vid Flacksta och Vreta Hage. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2008:2. Stockholm. Damell, D. & Eriksson, L Kulturhistorisk undersökning Flacksta Borsöknaområdet. Fors förs., Eskilstuna stad, Södermanland. RAÄ Rapport 1973 B5. Stockholm Damell, D. & Ericsson, C Eskilstuna historia, forntiden och medeltiden. Örebro. Dunér, J. & Evanni, L Aktivitetsytor och gravar i Galtbacken. Spår efter återkommande mänskligt utnyttjande av en plats under 2500 år. Västerleden. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2002:2. Stockholm. 22 Åsby-Stenby äng

24 Färjare, A. & Perming, A Västerleden etapp III. Agrara lämningar, boplatser och gravar. Väg 230. Arkeologiska förundersökningar. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1999:19. Stockholm. Fördjupad översiktsplan för Stadsbygden Eskilstuna kommun. Antagen av kommunfullmäktige FÖP Eskilstuna. Hamilton, J Hus från vikingatid och yngre järnålder vid Frövik. Västerleden etapp III. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2001:3. Stockholm. Johansen, B. & Pettersson, I-M Tretusen år i Eskilstuna en arkeologisk rundtur. Sällskapet S:t Eskil. Eskilstuna. Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige. Förteckning. Underlag för tilllämpning av naturresurslagen 2 kap Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Rudin, E., & Tingvall, A. & P. Mesta Åsby Kolsta i Eskilstuna kommun. Om människans förhållande till landskapet. LIP-projekt. Naturvårdsverket. Broschyr. Eskilstuna. Svensson, I Stenby. Särskild utredning. Lagersberg 1:1 & 1:2, Fors socken, Eskilstuna kommun, Södermanlands län. Sörmlands Museum. Landstinget Sörmland. Arkeologiska meddelanden 2007:11. Nyköping. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: (ej länsstyrelsebeslut). Projektnummer UV: Intrasisprojekt:. Undersökningstid: Besiktning av delar av området 25 februari Projektgrupp: Wivianne Bondesson. Underkonsulter:. Exploateringsyta:. Undersökt yta:. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10G 6h. Koordinatsystem: 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x , y Höjdsystem:. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Fynd:. Åsby-Stenby äng 23

25 Figurförteckning 1. Riksintresseområde (blått), områdena Flacksta och Stenby (rosa) markerade på utdrag ur Terrängkarta 604 Eskilstuna. Skala 1: Riksintresseområde (blått), områdena Flacksta och Stenby (rosa) samt RAÄ-objekt (rött) markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan 0G 6h. Skala 1: Häradskartan från med områdena markerade Del av geometrisk avmätning av Mesta från år Åsbygravfältet RAÄ 49. Foto: Wivianne Bondesson Åsbygravfältet RAÄ 49. Foto: Wivianne Bondesson Vy mot Flacksta med västerleden och kraftledning i förgrunden. Foto: Wivianne Bondesson Vy över Flacksta mot gravfältet RAÄ 111. Foto: Wivianne Bondesson Det magnifika röset i Kolsta RAÄ 96. Foto: Wivianne Bondesson Vy från fornborgen i Stenby RAÄ 117. Foto: Wivianne Bondesson Vy över bebyggelse från gravfältet RAÄ 134. Foto: Wivianne Bondesson Gravfältet RAÄ 92 blickar idag ut över Flackstas åkrar. Foto: Wivianne Bondesson Vy från RAÄ 111 mot fornborgen i Stenby. Foto: Wivianne Bondesson Hur mycket kan man se av åkerlandskapet när löven kommer? RAÄ 96. Foto: Wivianne Bondesson Röset RAÄ 125. Åt ena hållet en odlad dalgång åt andra hållet bebyggelse. Foto: Wivianne Bondesson Åsby-Stenby äng

26 Riksintresseområdet Åsby-Stenby äng Med anledning av detaljplaneläggning i Eskilstuna kommun har Riksantikvarieämbetet UV Mitt utfört en kulturmiljöanalys av två exploateringsområdens påverkan på området Åsby-Stenby äng. Detta område är klassat som riksintesse för kulturmiljövården med anledning av sin rika kulturmiljö. Kulturmiljöanalysen visar på vilket sätt riksintressets kulturmiljö påverkas av exploatering inom de två mindre delområdena. Den utvärderar på vilket sätt detaljplanerna inverkar negativt på riksintressets värden liksom hur mycket och för hur lång tid. Analysen visar även vilka kulturhistoriska samband som finns och hur dessa kan tillgodoses. ISSN