Svenska ridsportförbundets

Transkript

1 Svenska ridsportförbundets RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGBANOR

2 Inledning 3 Syfte och filosofi 4 Allmänna riktlinjer och nivåer 6 P60 8 P70 10 P80 12 P90 14 P* 16 P** 18 H90 20 Bör/Får ej lista i 90- och 100-klass 22 H H* 26 H** 28 H*** 30 H**** 32 Rytmen i och mätning av banan 33 Intensiteten av språng 34 Hindersvårigheter och risknivå 36 Kriterier för utvärdering av svårigheter och risknivån 38 Dimensionering 40 Kombinationer och relaterade avstånd 40 Erfarenheter! 41 Ur hästens perspektiv 46 Svenska Ridsportförbundets riktlinjer för att bygga terrängbanor. Upplaga Bilderna är hämtade från Runsten Gårds terrängbana. Foto: Mats G Andersson 2

3 Inledning Detta dokument anger Svenska Ridsportförbundets grundläggande mål och förväntningar vid design av terrängbanor på olika nivåer och typer av fälttävlan. Detta är SvRF:s officiella dokument med riktlinjer för design av terrängbanor. Dokumentet anger en tydlig fingervisning om vad som förväntas från banbyggare och bandesigners kommande år, men är även avsett att fungera som ett "öppet projekt" där nya idéer, resultat och viktiga erfarenheter återspeglas. Dokumentet inkluderar översättning av FEI Cross Country Course Design Guidelines och kommer att uppdateras hela tiden med alla nya rön och bästa metoder som växer fram ur erfarenheter på både internationell och nationell nivå. Följande anteckningar är för vägledning och utgör inte en komplett guide till design av terrängbanor! Kompendiet Banbyggarinstruktion Fälttävlan av Roger Edberg är fortfarande ett utmärkt komplement till dessa riktlinjer skulle dessa i något avseende komma i konflikt med varandra är det Svenska Ridsportförbundets riktlinjer för att bygga terränbanor som gäller. 3

4 Syfte och filosofi Visionsuttryck för Terrängmomentet Terrängmomentet utgör det mest spännande, utmanande och mångsidiga prov på förmåga och horsemanship där en korrekt grund för utbildning och ridning belönas. Detta prov fokuserar på ryttare och hästars förmåga att anpassa sig till olika och varierande villkor (väder, terräng, hinder, beslutsamhet, osv.) genom hoppförmåga, harmoni, ömsesidigt förtroende, och i allmänhet "bra bilder". Bandesignerns uppgift är att ange det lämpliga testet för varje nivå, men också skapa en bra "bild". För de bästa hästarna och ryttarna skall banan uppfattas som enkel. Det ligger i bandesignerns ansvar att utforma terrängbanan så att den bidrar till att producera bättre hästar och ryttare. Bandesignern bör inte bygga för att "testa de bästa" utan snarare tänka sig en rättvis bana för nivån så att alla har möjlighet att avsluta utan att behöva använda en mängd fristående alternativa hinder. På lägre nivåer ligger tyngdpunkten mycket mer på utbildning av hästen och ryttare genom att hantera en mängd olika variationer av hinder och enkla frågor. Förloppet går sen vidare genom nivåerna där ökade svårigheter i banan på lämpligt sätt återspeglar den avsedda nivån. På högsta nivå ligger avvägningen mer i att pröva kompetensen hos häst och ryttare på ett sofistikerat sätt. Intensiteten i banan kan öka när nivån blir högre. Den övergripande filosofin är att antalet genomförda ritter är viktigare än antalet felfria. Det måste accepteras att kvaliteten på de tävlande liksom vädervillkor kan påverka statistik och annat, särskilt på de högre 4

5 nivåerna, många ryttare väljer att avbryta när det står klart att de hamnar utanför placering eller inte kommer att uppnå ett kvalificerande resultat, i resultatlistan ser det mer ut som om de fått utgå än att de har gett upp. På samma sätt kommer "uteslutning efter en ryttares fall " skapa många fler uteslutningar. Målet att se så många genomförda ritter som möjligt är önskvärt på alla nivåer, men graden av svårigheter får inte äventyras för att uppnå detta, till exempel genom överanvändning av alternativ. Tänk på att alla kanter skall vara väl avrundade gäller både fram och bakkant av hindret. Det är känt att en av de nödvändiga färdigheterna för att rida fälttävlan går förlorad vid införandet av större dimensioner på stockar och mjukare profiler. Ryttare måste ha förmåga att kunna sakta ner och i rytm enkelt kunna hoppa den "upprätta" typen av hinder när de dyker upp. Det gäller för alla tävlingsnivåer. Alla sådana typer av hinder, måste om de byggs placeras i mitten av banan i en sväng eller i svag uppförsbacke där ryttare inte frestas att galoppera på det för snabbt och det måste byggas av "hästvänligt" material, inte av "sågat virke". Särskild uppmärksamhet måste iaktagas, särskilt vid de lägre nivåerna i hur och var dessa hinder är belägna och byggda. Det är också viktigt att alla TD:s, bandesigners och banbyggare känner igen de olika normerna och förstår vad som är lämpliga på respektive nivå. Övertygelsen måste vara att nivån är desamma över hela världen, dvs. en 2-stjärnig bana i Storbritannien eller Brasilien bör ha samma svårighetsgrad som en 2-stjärnig bana i Australien och Sverige. Sammanfattningsvis förväntas det att nationella klasser på denna nivå (CNC**) i principen skall hålla samma standard. Detta är särskilt viktigt med tanke på att de är en del av kvalificeringssystem inom FEI. Ett ekipage skall möta samma svårighetsnivå på frågorna då de rider en nationell klass som då de rider en internationell klass på samma nivå. Banor med olika nivå på samma tävling bör inte dela på mer än två hinder. 5

6 Allmänna riktlinjer och nivåer Några enkla riktlinjer som gäller alla nivåer Bandesignern uppgift är att tillhandahålla en lämplig test för tävlingen, utan att utsätta hästar och ryttare för en större risk än vad som är absolut nödvändigt för att skapa det rätta testet för den nivån. Hinder och frågor bör aldrig vara över normen för den särskilda tävlingen eller justeras genom användande av alternativ. Hästar och ryttare bör uppmuntras och förtroende byggas, inte förstöras. Det måste vara vedertaget att vår sport handlar om att hålla en viss nivå, inte om att ändra en nivå över vad den skall vara. Detta inkluderar även att mäta banans längd på ett just och förnuftigt vis. Varje/alla frågor måste vara justa. Det är inte acceptabelt att försöka ertappa hästen med ojusta avstånd eller genom att försöka göra det för smart eller överkomplicerat. Hästarna måste få tid på sig (2 3 språng) att förstå vad de blir ombedda att hoppa. Bandesigners måste inse och ta hänsyn till det allvar som dåligt väder kan orsakar på en bana. Om eller när villkoren försämras måste ansvariga vara beredda på att minska det "arbete" som krävs av hästen för att hoppa på grund av den energi som förloras genom naturens villkor, oavsett nivå. 6

7 Bandesignern måste vara sin egen största kritiker! Bandesignern måste förstå att banan skall förbereda hästar och ryttare för nästa nivå av tävlande och att den därför måste innehålla korrekt svårighetsgrad. Banbyggarna uppmanas att använda enstaka mer upprätta hinder, öppna oxrar, öppna hörn på alla nivåer. Platsen där hindret placeras skall vara lämplig (dvs. ur en sväng eller lätt uppför). Återinförandet av denna typ av hinder bör ändå ske gradvis och med stor försiktighet. Varje häst bör ha möjlighet att hoppa ett framåtbjudande hinder med högsta tillåtna dimensioner vid varje enskild nivå stort behöver inte nödvändigtvis innebär svårt! Vi bör se till att ge hästar och ryttare möjlighet att visa vad de kan göra och är kapabla till i stället för att försöka ta reda på vad de inte kan göra. Alla banor måste ha flyt och tillåta en bra "rytm". Skarpa svängar bör undvikas tidigt i banan och i synnerhet i slutet av banan. S-kurvor rekommenderas inte såvida det inte är 4 eller fler språng mellan elementen. Där det är möjligt, speciellt i samband med kombinationer, är det bättre att ha en sväng före än efter ett hinder. Alla banor måste erbjuda en positiv upplevelse. Dessa kriterier är desamma för alla nationella klasser liksom för CCIs och CICs. 7

8 P60 Rosa (klassindikator) P60 är den nivå där mindre ponny och ponnyryttare introduceras i fälttävlan. Här skolas ekipagen för att bli familjära med fasta och naturlika hinder. Utbildningen på denna nivå skall inriktas på att kunna rida i öppen terräng i en kontrollerad galopp och samtidigt övervinna fasta hinder. Det första steget i utbildningen för ponnyer och ryttare är variation av hindertyper inte det viktiga. Betoningen ligger mycket på utbildning av balansen hos ponny och ryttare i den nya miljön. Inga kombinationer och inga smalhinder. Bank eller Sunken Road är ej tillåtet. Vattenhinder med vad är tillåtet. Om vattenhinder används skall det flaggas in i bakkant (anridning påbörjas då inte förrän ekipaget är i vattnet) och alternativhinder till vattnet skall finnas. Tänk på att ett vattenhinder med vad har en minimilängd 6 m inom fälttävlan. Bredden på hoppbar del av hindren bör vara över 4 m i helt öppen terräng inte under 6 m. Är hindren smalare skall de fångas in så mycket att infångning + bredden på hoppbar del uppnår rekommenderad bredd. Låt aldrig den hoppbara delen understiga 2,5 m. Majoriteten av ponnyekipagen bör klara av att rida runt "felfria" på denna nivå. Lämpliga hindertyper: Trädstammar Vad i vatten Använd om möjligt naturligt material till hindren (ej sågat virke). Tips: P60 är också lämplig till att arrangera Startfälttävlan på (tänk på att höja tempot för häst). 8

9 Måttabell terräng för P60 Maxhöjd 60 Maxhöjd rishinder 70 Rishinder fast del (rekommendation) 50 (40) Bull finch (hoppa genom högt glest ris) Ej tillåtet Maxlängd vid toppen 60 Maxlängd vid basen 100 Öppet dike, grav (med skodd bakkant) Ej tillåtet Öppet dike, grav (utan skodd bakkant) Ej tillåtet Trippelbarr Ej tillåtet Grav framför räck Ej tillåtet Max dropp plan mark (uthopp bank) Ej tillåtet Max dropp sluttande mark (bank) Ej tillåtet Max dropp bakom hinder Ej tillåtet Max antal dropp nära max 0 Max antal smalhinder <2,0m bredd 0 Tempo m/min 350 Min/Max antal hinderkomplex 0 Min/Max antal språng 8 11 Banlängd m

10 P70 Vit P70 är den nivå där många ponnyer och ponnyryttare introduceras i fälttävlan. Här skolas ekipagen för att bli familjära med fasta och naturlika hinder. Utbildningen på denna nivå skall inriktas på att kunna rida i öppen terräng i en kontrollerad galopp och samtidigt övervinna fasta hinder. Det första steget i utbildningen för ponnyer och ryttare sker genom en mindre variation av hinder. Betoningen ligger mycket på utbildning av balansen hos ponny och ryttare i den nya miljön. Inga kombinationer och inga smalhinder. Bank, som kräver galoppsprång uppe på banken, får förekomma. Sunken Road eller trappa är ej tillåtet. Det är positivt med ett vad genom vatten. Bredden på hoppbar del av hindren bör vara över 4 m i helt öppen terräng inte under 6 m. Är hindren smalare skall de fångas in så mycket att infångning + bredden på hoppbar del uppnår rekommenderad bredd. Låt aldrig den hoppbara delen understiga 2,5 m. Majoriteten av ponnyekipagen bör klara av att rida runt felfria på denna nivå. Lämpliga hindertyper: Övervägande delen av hinder bör vara naturtrogna. Trädstammar Bank utan relation till andra hinder. Vad i vatten Tips: P70 är också lämplig till att arrangera Startfälttävlan på (tänk på att höja tempot för häst). 10

11 Måttabell terräng för P70 Maxhöjd 70 Maxhöjd rishinder 85 Rishinder fast del (rekommendation) 65 (55) Bull finch (hoppa genom högt glest ris) Ej tillåtet Maxlängd vid toppen 75 Maxlängd vid basen 110 Öppet dike, grav (med skodd bakkant) Ej tillåtet Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 130 Trippelbarr Ej tillåtet Grav framför räck * 80 Max dropp plan mark 80 Max dropp sluttande mark 90 Max dropp bakom hinder 90 Max antal dropp nära max 1 Max antal smalhinder <2,0m bredd 0 Tempo m/min 420 Min/Max antal hinderkomplex (endast bank) 0 1 Min/Max antal språng Banlängd m * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup 35 cm. 11

12 P80 Ljusgrön P80 är den nivå vi hittar dels yngre ponnyryttare med erfarenhet samtidigt med äldre ponnyryttare introduceras i fälttävlans. Utbildningen på denna nivå är fortfarande inriktad på att i en kontrollerad galopp kunna övervinna hinder i terräng. Detta steg i utbildningen för ponnyer och ryttare kräver större variation av hinder och någon enstaka enkel fråga. Nivån skall innehålla inflaggat vad genom vatten. Betoningen ligger mycket på utbildning av ponny och ryttare. En kombination på rakt spår med minst 3 språng (stor ponny) mellan två hinder som lätt kan hoppas i ett normalt tempo. Inga frågor om linjer eller smalhinder. Bank får förekomma där det krävs minst ett galoppsprång uppe på banken. Trappa får förekomma rådgör med TD om trappans utformning. Sunken Road är ej tillåtet. Majoriteten av ponnyekipagen bör klara av att rida runt felfria och inom tiden på denna nivå. Att alltid komma ihåg att denna nivå också är till för att förbereda ponny för P90 tävlande. 12

13 Måttabell terräng för P80 Maxhöjd 80 Maxhöjd rishinder 100 Rishinder fast del (rekommendation) 80 (70) Bull finch (hoppa genom högt glest ris) Ej tillåtet Maxlängd vid toppen 90 Maxlängd vid basen 130 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 120 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 170 Trippelbarr 110 Grav framför räck * 90 Max dropp plan mark (bank) 90 Max dropp sluttande mark (bank) 100 Max dropp bakom hinder 100 Max antal dropp nära max 1 Max antal smalhinder <2,0m bredd 0 Tempo m/min 440 Min/Max antal hinderkomplex 1 2 Min/Max antal språng Banlängd m * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 13

14 P90 Ljusblå P90 är inriktat på utbildning och är den nivå där ponnyer och ryttare introduceras i fälttävlans sätt att ställa frågor. Det är däremot inte lämpligt att ta övningar från de övre nivåerna ner till en bana med 0.90 meter höjd! Det första steget i utbildningen för ponny och ryttare sker genom en stor variation av hinder och enkla frågor. Betoningen ligger fortfarande mycket på utbildning av ponny och ryttare. Enkla kombinationer, svängar och frågor om linjer, hörn, diken, etc. introduceras. Om ett alternativ behövs är den direkta vägen sannolikt alltför svårt. Studs är ej tillåtet. Vi får inte känna det besvärande om majoriteten av ponnyekipagen klarar av att rida runt felfria och inom tiden på denna nivå. Att alltid komma ihåg att denna nivå också är till för att förbereda ponny för enstjärnigt tävlande. 14

15 Måttabell terräng för P90 Maxhöjd 90 Maxhöjd rishinder 110 Rishinder fast del (rekommendation) 90 (80) Bull finch (hoppa genom högt glest ris) Ej tillåtet Minimibredd smalhinder 180 Maxlängd vid toppen 100 Maxlängd vid basen 180 Maxlängd vid basen smalhinder 110 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 150 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 200 Trippelbarr 120 Grav framför räck * 100 Max dropp plan mark 100 Max dropp sluttande mark 120 Max dropp bakom hinder 120 Max antal dropp nära max 1 Max antal smalhinder <2,0m bredd 2 Tempo m/min Min/Max antal hinderkomplex 3 4 Min/Max antal språng Banlängd m * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 15

16 P* Lila P* är inriktat på den inledande nivån för internationellt tävlande. P* är den första nivån som testar ryttarens skicklighet och ridbarheten hos ponnyn. Balansen börjar svänga från utbildning till tentamen. Därför börjar frågorna bli mer sofistikerade och det kommer att finnas flera kombinationer av hinder. Detta bör ändå aldrig överdrivas på någon nivå, regelbundenheten i hur hindren kommer är nyckeln för balansen och flytet i banan. Detta är en nivå som kvalificerar ponnyer för mästerskap därför måste det vara en språngbräda för dessa tävlanden. Intensiteten av hinder ökar från 90 nivå, det kommer därför att vara färre återhämtningshinder och fler relaterade hinder. Men denna nivå bör fortfarande ge ponny och ryttare chans att lära sig och dra nytta av sina erfarenheter. Bandesignern måste akta sig för att överdriva intensiteten av frågor när hon/han skapar enstjärnig test (se avsnittet om intensiteten av hinder). Studs är ej tillåtet. 16

17 Måttabell terräng för P* Maxhöjd 100 Maxhöjd rishinder 120 Rishinder fast del (rekommendation) 100 (90) Bull finch (hoppa genom högt glest ris) Ej tillåtet Minimibredd smalhinder 160 Maxlängd vid toppen 120 Maxlängd vid basen 210 Maxlängd vid basen smalhinder 120 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 200 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 250 Trippelbarr 140 Grav framför räck * 120 Max dropp plan mark 120 Max dropp sluttande mark 140 Max dropp bakom hinder 140 Max antal dropp nära max 2 Max antal smalhinder <2,0m bredd 3 Tempo m/min Min/Max antal hinderkomplex CNCP* 4 6 CCNP* 4 7 Min/Max antal språng CNCP* CCNP* Max 29 Banlängd m CNCP* CCNP* * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 17

18 P** Grå Detta är det ultimata terrängtestet för ponny med de mest avancerade banorna där ackumuleringen av språng påverkar den psykiska och fysiska tröttheten samt förtroende hos både ponny och ryttare. Detta är nivån för internationella mästerskap. Detta är de svåraste banorna där marginalen för fel är som minst därför bör endast banbyggare med stor erfarenhet av ponnybanor användas. Studs (kombination av upprättstående hinder utan galoppsprång i mellan) är tillåtet men får inte vara in i vatten och måste ha ett väl valt avstånd och en svårighetsgrad som passar ponnyer och ponnyryttare. 18

19 Måttabell terräng för P** Maxhöjd 105 Maxhöjd rishinder 125 Rishinder fast del (rekommendation) 105 (95) Bull finch (hoppa genom högt glest ris) Ej tillåtet Minimibredd smalhinder 120 Maxlängd vid toppen 125 Maxlängd vid basen 210 Maxlängd vid basen smalhinder 125 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 250 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 280 Trippelbarr 140 Grav framför räck * 140 Max dropp plan mark 130 Max dropp sluttande mark 145 Max dropp bakom hinder 145 Max antal dropp nära max 2 Max antal smalhinder <2,0m bredd 3 Tempo m/min Min/Max antal hinderkomplex CNCP** 5 7 CCNP** 5 8 Min/Max antal språng CNCP** CCNP** Max 30 Banlängd m CNCP** CCNP** * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 19

20 H90 Röd (klassindikator) H90 är den nivå där häst och ryttare introduceras i fälttävlans. Här skolas häst och ryttare för att bli familjära med fasta och naturlika hinder. Utbildningen på denna nivå skall inriktas på att i en kontrollerad galopp kunna övervinna hinder. Det första steget i utbildningen för hästar och ryttare sker genom en stor variation av hinder och någon enstaka enkel fråga. Betoningen ligger mycket på utbildning av hästen och ryttare. En kombination med två galoppsprång mellan två hinder som lätt kan hoppas i normalt tempo. Inga frågor om linjer eller smalhinder. Hindren skall främja framåtridning. Majoriteten av hästar bör ta sig runt på denna nivå felfria och inom tiden. Att alltid komma ihåg att denna nivå också är till för att förbereda hästar för H100 tävlande. 20

21 Måttabell terräng för H90 Maxhöjd 90 Maxhöjd rishinder 110 Rishinder fast del (rekommendation) 90 (80) Maxlängd vid toppen 100 Maxlängd vid basen 180 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 150 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 200 Trippelbarr 120 Grav framför räck * 100 Max dropp plan mark 100 Max dropp sluttande mark 120 Max dropp bakom hinder 120 Max antal dropp nära max 1 Max antal smalhinder <2,0m bredd 0 Tempo m/min 480 Min/Max antal hinderkomplex 1 2 Min/Max antal språng Banlängd m * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 21

22 BÖR/FÅR EJ LISTA i 90- och 100-KLASS Vidstående hinder/hinderkomplex bör hanteras med känsla och fälttävlansförståelse. Exempelvis förklarar inte listan var i banan ett hinder, bör vara placerat. Placeringen avgörs med beaktande av faktorer som anridning, terrängens lutning, var i banan (början/slutet), riktning (bortåt/ hemväg) etc. etc. TR IV hanterar alla hinder som om de vore enkelhinder, när hinder kopplas samman behöver denna begränsning oftast ändras eller kompletteras. Exakt hur mycket begränsningen skall vara hanterar vi inte i listan, eftersom frågan är alldeles för komplex, men när något nytt mått och/eller en kompletterande anvisningar ges i listan, då måste listan följas. Alla tänkbara situationer går inte att täcka in, därför måste listan läsas med känsla och fälttävlansförståelse. Med måtta och sans bör Bör/Får ej listan användas av banbyggare och tekniska delegater = fälttävlansförståelse. 22

23 Nedanstående beteckningar innebär: BH= Bör helst; B= Bör; F= Får; BE= Bör ej; FE= Får ej HINDER 90-KLASS 100-KLASS Trippel/oxer m dike under FE FE Trippel (utan dike under) F F Oxer (utan dike under) BH BH Bullfinch FE F men gles Ugglebo FE F men stort hål min. 2,50 m diameter Skijump/nedhopp BH BH Horsens bridge FE FE Smalhinder/arrowhead FE F Hinder under tak FE F dock ej öppna längdhinder Grind eller annat rättuppstående F tydligt utdragen marklinje F tydligt utdragen marklinje Vattenhinder BH dock endast vad in BH lågt nedhopp Vattenhinder m. hinder i vattenlinjen FE Hinder före vatten F min. 3 galoppsprång BH ej studs Hinder i vatten FE FE Upphopp ur vatten BE F Hinder efter vatten F min. 3 galoppsprång B F max 60cm ej djuplandning Upphopp ur vatten + hinder FE F dock ej studs Trappa upp F ett galoppsprång/trappsteg B Trappa ned BE ett galoppsprång/ F trappsteg Upphopp utan hinder F B Upphopp med hinder F men ej studs B men lågt, ej längdhinder Normandie bank F min. ett galoppsprång F men lågt Hinderkomplex/kombination BH med korrekta avstånd BH med korrekta avstånd Coffin F dock end. grav och uthopp F men med liten lutning Studs FE BE låga runda stockar/kulvert/häck Spets FE B Täckt Trakhener "stock mitt över diket" F dikets längd max 140 cm F dikets längd max 170 cm Dike utan skodd bakkant BH dikets längd max 200 cm B dikets längd max 250 cm Dike med skodd bakkant F dikets längd max 150 cm F dikets längd max 200 cm 23

24 H100 Gul H100 är inriktat på utbildning och är den nivå där häst och ryttare introduceras i fälttävlans sätt att ställa frågor. Det är däremot inte lämpligt att ta övningar från de övre nivåerna ner till en bana med 1.00 meter höjd! I detta steget av utbildningen för hästar och ryttare fortsätter att erbjuda en stor variation av hinder och enkla frågor. Det kommer förmodligen en mängd olika åldersgrupper av tävlande hästar och en stor version av ryttareförmågor. Betoningen ligger mycket på utbildning av hästen och ryttare. Enkla kombinationer, svängar och frågor om linjer, hörn, diken, etc. introduceras. Om ett alternativ behövs är den direkta vägen sannolikt alltför svårt. Vi får inte känna det besvärande om majoriteten av hästar rids runt på denna nivå felfria och inom tiden. Att alltid komma ihåg att denna nivå också är till för att förbereda hästar för enstjärnigt tävlande. 24

25 Måttabell terräng för H100 Maxhöjd 100 Maxhöjd rishinder 120 Rishinder fast del (rekommendation) 100 (90) Minimibredd smalhinder 180 Maxlängd vid toppen 120 Maxlängd vid basen 210 Maxlängd vid basen smalhinder 120 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 200 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 250 Trippelbarr 140 Grav framför räck * 120 Max dropp plan mark 120 Max dropp sluttande mark 140 Max dropp bakom hinder 120 Max antal dropp nära max 1 Max antal smalhinder <2,0m bredd 2 Tempo m/min 500 Min/Max antal hinderkomplex 3 5 Min/Max antal språng Banlängd m * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 25

26 H* Orange Enstjärnigt är inriktat på utbildning och är den inledande nivån för internationellt tävlande. Det är inte lämpligt att ta övningar från högre nivå till enstjärnig bana med 1.10 meter höjd! Det kommer förmodligen en mängd olika åldersgrupper av tävlande hästar och ett stor version av ryttareförmågor. Betoningen ligger mycket på utbildning av hästen och ryttare. Enkla kombinationer, svängar och frågor om exakta linjer, hörn, diken, etc. måste introduceras. Intensiteten av hinder är högre och återhämtningshinder behövs. Om ett alternativ behövs är den direkta vägen sannolikt alltför svårt. Alternativ skall vara ett absolut undantag på enstjärnig nivå, med undantag av glesa (lite massa) hinder och där det är svårt att göra ny anridning. Vi får inte känna det besvärande om majoriteten av hästar rids runt på denna nivå felfria och inom tiden. Att alltid komma ihåg att denna nivå också är till för att förbereda hästar för tvåstjärnigt tävlande. 26

27 Måttabell terräng för H* Maxhöjd 110 Maxhöjd rishinder 130 Rishinder fast del (rekommendation) 110 (100) Minimibredd smalhinder 160 Maxlängd vid toppen 140 Maxlängd vid basen 210 Maxlängd vid basen smalhinder 130 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 230 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 280 Trippelbarr 160 Grav framför räck * 130 Max dropp plan mark 140 Max dropp sluttande mark 160 Max dropp bakom hinder 160 Max antal dropp nära max 2 Max antal smalhinder <2,0m bredd 3 Tempo m/min 520 Min/Max antal hinderkomplex CNC* 4 6 CCN* 4 7 Min/Max antal språng CNC* Max 29 CCN* Max 30 Banlängd m CNC* CCN* * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 27

28 H** Grön Många anser att detta är den svåraste nivån att designa, eftersom det samtidigt som det fortfarande är en utbildande nivå skall förbereder för det stora steget till trestjärnig nivå. Oftast är det bästa sättet att fastställa nivån att fråga sig om det är en enstjärnig fråga eller om det är en trestjärnig fråga. Om svaret är nej för båda då handlar det förmodligen om tvåstjärnig nivå! Om något av svaren är ja då behöver svårigheten på lämpligt vis öka eller minska. Eftersom det fortfarande är på en utbildande nivå bör bandesignern återigen fråga sig själv lämpligheten med den direkta vägen om det känns behov av ett alternativ, eftersom alternativ på tvåstjärnig nivå återigen bör vara undantag, med undantag av glesa (lite massa) hinder eller där det är svårt att göra ny anridning. Mer sofistikerade typer av frågor måste bygga vidare på erfarenheter från enstjärnig nivå. Färre återhämtningshinder än i enstjärnigt men ändå tänka på att på denna nivå är där många ryttare som kommer att förbereda sina hästar för CCIs och inte på enstjärnig nivå. Trenden är för närvarande att börja kombinera hinder på denna nivå vilket lägger mer tonvikt på intensitet i dessa delar av banan. Detta bör ändå aldrig överdrivas på någon nivå, regelbundenheten i hur hindren kommer är nyckeln för balansen och flytet i banan. 28

29 Måttabell terräng för H** Maxhöjd 115 Maxhöjd rishinder 135 Rishinder fast del (rekommendation) 115 (105) Minimibredd smalhinder 140 Maxlängd vid toppen 160 Maxlängd vid basen 240 Maxlängd vid basen smalhinder 135 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 270 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 320 Trippelbarr 190 Grav framför räck * 160 Max dropp plan mark 160 Max dropp sluttande mark 180 Max dropp bakom hinder 180 Max antal dropp nära max 2 Max antal smalhinder <2,0m bredd 4 Tempo m/min 550 Min/Max antal hinderkomplex CNC** 5 7 CCN** 5 8 Min/Max antal språng CNC** Max 32 CCN** Max 35 Banlängd m CNC** CCN** * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 29

30 H*** Blå Trestjärnigt är den första nivån som testar ryttarens skicklighet och ridbarheten hos hästen. Balansen börjar svänga från utbildning till tentamen. Därför börjar frågorna bli mer sofistikerade och det kommer att finnas flera kombinationer av hinder för åskådare och TV. Detta bör ändå aldrig överdrivas på någon nivå, regelbundenheten i hur hindren kommer är nyckeln för balansen och flytet i banan. Detta är en nivå som kvalificerar hästar för mästerskap därför måste det vara en språngbräda för dessa tävlanden. Intensiteten av hinder ökar från tvåstjärnig nivå, det kommer därför att vara färre återhämtningshinder och fler relaterade hinder. Men denna nivå bör fortfarande ge hästar och ryttare chans att lära sig och dra nytta av sina erfarenheter. Bandesignern måste akta sig för att överdriva intensiteten av frågor när hon/han skapar trestjärnig test (se avsnittet om intensiteten av hinder). 30

31 Måttabell terräng för H*** Maxhöjd 120 Maxhöjd rishinder 140 Rishinder fast del (rekommendation) 120 (110) Minimibredd smalhinder 120 Maxlängd vid toppen 180 Maxlängd vid basen 270 Maxlängd vid basen smalhinder 140 Öppet dike, grav (med skodd bakkant)* 300 Öppet dike, grav (utan skodd bakkant)* 360 Trippelbarr 210 Grav framför räck * 190 Max dropp plan mark 180 Max dropp sluttande mark 200 Max dropp bakom hinder 200 Max antal dropp nära max 2 Max antal smalhinder <2,0m bredd 5 Tempo m/min 570 Min/Max antal hinderkomplex CNC*** 6 8 CCN*** 6 9 Min/Max antal språng CNC*** Max 36 CCN*** Max 38 Banlängd m CNC*** CCN*** * Att iaktta vid öppna diken och gravar: Marklinje eller häck som underlättar avhoppet rekommenderas. Den får inte överskrida höjden 30 cm och ska räknas in i den totala längden av graven. Vattenhinder Minimilängd 6,0 m för vatten med vad. Minimilängd 9,0 m med upphopp eller hinder ut ur vatten. Vattenspegel (ca 5 cm) bör eftersträvas maximidjup på upphoppsidan 30 cm i övrigt 35 cm. Minimihöjd till underkant tak (från avsprångspunkt) 330 cm. 31

32 H**** endast som CCI Detta är det ultimata terrängtestet med de mest avancerade banorna där ackumuleringen av språng påverkar den psykiska och fysiska tröttheten samt förtroende hos både häst och ryttare. Detta är de svåraste banorna där marginalen för fel är som minst därför bör endast de mest erfarna bandesigners och funktionärer användas. Måttabell terräng CCI**** Maxhöjd 120 Maxhöjd rishinder 145 Maxlängd vid toppen 200 Maxlängd vid basen 300 Maxlängd hinder utan höjd 400 Max dropp 200 Tempo m/min 570 Min/Max antal språng Max Alternativt Max Optimaltid min Alternativt min Banlängd m Max Alternativt Max

33 Rytmen i och mätningen av banan Rytmen i banan I varje banan bör finnas en början, en mitt och ett slut. Början: 3 5 hinder som får hästar och ryttare tänka framåt i en bra rytm. Ju lägre nivå desto fler hinder behövs. Mitten: Den väsentliga delen av banan där de viktigaste frågor naturligtvis finns. Börja inte med den svåraste frågan. Låt istället svårigheterna successivt öka för att sen bli lättare i slutet när hästarna blivit trötta. Principen bör vara att placera ett enklare hinder efter varje fråga för att öka förtroendet och stärka moralen, särskilt på de lägre nivåerna. Slutet: 3 eller 4 lättare hinder för att skapa en positiv känsla. Dessa hinder i slutet av banan bör om möjligt placeras ur en sväng för att förhindra en galen galopp in i mål. Där det är möjligt försök att undvika att hästens landning efter ett hinder blir stillastående särskilt i kombinationer eller när hindret ligger före en sväng. Mätning av banan Banan bör mätas utefter en realistisk ridväg efter det att hindren är utplacerade. Det är inte bra om ryttarna mäter banan m längre än funktionären mätt. 33

34 Intensitet av hinder CNCs, CCNs, CICs och CCIs När man bestämmer intensiteten av hinder bör funktionärerna ta hänsyn till både terräng och underlag, de bör diskutera med bandesignern hur de tänker sig processen genom banan som ligger utanför dessa riktlinjer. Bandesignern bör förstå hur många språng som de har på varje minut i deras bana. Ett större antal språng (6 9) i kombination med krävande terräng passar inte att ha under någon minutsträcka av banan. Bandesignern bör även känna till den fysiska ansträngningen som alla språng medför. Till exempel ett framåtbjudande hinder som hoppas i bibehållen rytm faktiskt ger hästen en rast. Ett hinder där hästen landar stillastående och måste accelerera igång igen är mycket tröttande. Det är viktigt att uppmärksamma den mentala biten för hästarna eftersom banor kan vara mentalt krävande. Varje gång en häst eller ryttare går upp en nivå kan likställas med när de möter sin första fyrstjärniga! Intensiteten är en mycket debatterad fråga och det är upp till alla funktionärer att inte överdriva detta. Det är omöjligt att täcka denna fråga i detalj eftersom varje plats är specifik. Tabellen med distanser och sprången är till för att ge bandesignern flexibilitet, men det är nödvändigt att banan behåller sitt flyt, har en bra känsla och balans. Om banbyggaren väljer att använda den högsta tillåtna antalet språng i en CNC/CIC bana kommer oundvikligen att bli mer intensivt än om det maximala antalet tillåtna språng används i en CCN/CCI. Det föreslås att en CICs känns igen genom intensiteten på frågor, där kommer att finnas en eller två färre relaterade typer av frågor eller kombinationer jämfört med vad man kan förvänta sig i CCNs. Riktlinjer CIC/CNC: Det skall aldrig vara mer än ett språng per påbörjad 100 meter på någon nivå. Riklinjen är att inte ha mer än ett språng per 110 meter för trestjärnigt, 105 meter för tvåstjärnigt och 100 meter för enstjärnigt. CCI/CCN: inte mer än ett språng per påbörjade 125 meter. Riktlinjer för CCI/CCN per nivå är som följer: 34

35 Antal meter mellan hinder CCI/CCN CIC/CNC Enstjärnig (1*) Tvåstjärnig (2*) Trestjärnig (3*) Fyrstjärnig (4*) CCIs och CICs På alla nivåer är CIC en förberedelse för CCI. Därför bör CIC vara ett förberedande arbete för CCI och inte en CCI över en kortare distans. I samma anda är CCI den viktigaste delen i kvalificeringsgången och bör därför utgöra en starkare övning än CIC på samma nivå. På samma sätt är förhoppningen att nationerna arrangerar de nationella klasserna på rätt nivå som en förberedelse för CIC på alla nivåer. Internationella regler för fälttävlan (23:e Edition) uppdaterad den 1 januari CCI Fyrstjärnigt (4*) Trestjärnigt (3*) Tvåstjärnigt (2*) Enstjärnigt (1*) Distans m m m m Antal språng CIC Trestjärnigt (3*) Tvåstjärnigt (2*) Enstjärnigt (1*) Distans m m m Antal språng Max 36 Max 32 Max 29 35

36 Hindersvårigheter och risknivå redogörelse av vision Grundprincip för riskhantering inom fälttävlan Fälttävlan utgör ett spännande och utmanande allroundprov på ridförmåga och horsemanship inom en accepterad och godtagbar risknivå. Alla ansträngningar måste därför göras för att säkerställa att alla inblandade ryttare, på varje nivå, ansvarar för att de deltar med för nivån utbildade hästar för att inte utsättas för större risk än vad som ligger i tävlingens natur och är allmänt vedertaget av berörda parter. Säkerheten och utvecklingen av vår sport har fått en större betydelse och kan inte nog betonas. Bandesignerns uppgift är att skapa ett terrängprov på den nivå som efterfrågas utan att utsätta hästar och ryttare för en större risk än vad som absolut behövs för att skapa en rättmätigt test för den nivån. Frågor kan vara svåra, men får inte vara riskabla och bandesignern måste alltid visualisera konsekvenserna av ett fel från mindre erfarna hästar eller ryttare. På varje hinder måste banbyggaren titta på de konsekvenser som kan uppstå vid ett eventuellt fall, liksom vad som kan hända efter hindret. 36

37 Internationella Hartingtonrapporten april 2000 En grundläggande slutsats som genomsyrar varje detaljerad rekommendation är att allt bör göras för att förhindra hästar från falla: detta enda mål bör avsevärt minska risken för att ryttare allvarligt skadas samt avsevärt förbättra säkerheten för de tävlande hästarna. Betydelsefulla studier är på gång, vilket kan leda till förbättringar och minska riskerna i terrängprovet, både genom utformningen och genom placeringen av hinder. Dessa studier kan också tänkas utveckla speciella uppfinningar som kan begränsa konsekvenserna av fel eller olyckor i vissa situationer. Vi åtar oss att göra den här guiden tillgängligt via alla kanaler som man har till sitt förfogande och göra en ständig uppdatering av detta dokument för att återspegla alla nya rön och erfarenheter. Dessa anteckningar grundar sig på erfarenheter som gjorts när det gäller användningen av vissa typer av hinder på både internationell och nationell nivå och är avsedda att utgöra en guide vid design och tillverkning av hinder så att risken för hästar och ryttare i terrängprovet minskar. 37

38 Kriterier för utvärdering av svårigheter och risknivåer Anridning Uppför enklare Nedför svårare Rak svårare Ur en sväng enklare Underlag Bra underlag enklare Djupt eller löst underlag svårare Material Häck enklaste och mest förlåtande Tak/sluttande framkanter förlåtande Stockar fortfarande förlåtande Bommar/runda framkanter mindre förlåtande Sågat virke/vinkelräta framkanter inte förlåtande Sten inte förlåtande Profil Rättuppstående med anridning i uppförsbacke godtagbara Rättuppstående med anridning i nedförsbacke oacceptabelt Rättuppstående med plan anridning endast i 3- och 4-stjärnig 38

39 Marklinjer Marklinjer bör användas för att förbättra profilen på ett hinder där det känns väsentligt. Det är lämpligt att det finns en diskussion om behovet av marklinje eller inte med bandesignern. (Takformade hinder och stora stockar behöver inte marklinje om marken inte sluttar nedför) Marklinjer är genomgående tillämpliga på alla nivåer vid anridning nedför. Marklinje kan vara lämpligt vid nivåskillnader ut ur vatten. Allt bör göras för att inte ha oförlåtande framkanter på hindren. Forskning har visat att ju mer en hästs massa kan flyttas och desto mindre den stoppas vid sammanstötning ju mer förlåtande är hindret och mindre chans till en rotation. På samma sätt är en slät yta mer tolerant än en ruggig yta. 39

40 Dimensionering Alla framåtbjudande hinder från och med första hindret skall byggas på den maxhöjd som gäller för nivån. Det gynnar ingen att ge någon en 1.15 kvalifikation på en 1.10 bana. Riktlinjen är att, hinder i en nedförsbacke, innan en nivåskillnad, ett dike eller andra oväntade situationer skall vara under den maximala höjd. Alla längdhinder ska i bakre kant vara mer än 5 centimeter högre än i främre kant. Kombinationer och relaterade avstånd Bandesignern får inte försöka lura häst eller ryttare. Hästen skall ha 2 eller 3 språng på sig för att förstå frågan. Avstånd på 4 språng (18 meter) eller mindre måste vara på ett korrekt avstånd. Alla representanter bör vara på det klara med att ju fler språng det är mellan hindren, desto lättare blir frågan, därför att ryttaren får mer tid på sig för att göra justeringar. Anvisningar för böjda spår Med 1 2 språng är det mycket svårt att böja mer än cirka 10 grader. Detta får endast tillämpas på 3- och 4-stjärnig nivå. Med 3 språng är det möjligt att böja mer (60 grader). Återigen får detta endast tillämpas på 3- och 4-stjärnig nivå. Med 4 språng kan du böja 90 grader på 3- och 4-stjärnig nivå, 60 grader för 2-stjärnig nivå och 45 grader för 1-stjärnig nivå. 40

41 Med 5 språng kan du böja 90 grader för 2-stjärnig och 60 grader för 1-stjärnig nivå. Med 6 språng eller mer kan du på 1-stjärnig nivå begära att böja upp till och med 90 grader. Med 6 språng eller mer kan du på under 1-stjärnig nivå begära att böja upp till och med 45 grader. Erfarenheter! Raka frågor Först och främst, frågor som en häst skall besvara måste vara tydliga, så de inte missförstås av hästen. Överraskningar Bakom hinder bör det inte finnas onaturliga överraskningar som kan distrahera en häst i avsprånget. Optisk påverkan Bord I hinder med täckt överdel (bord, foderbord, fasanhinder m.fl.) kan hästens fokus förflyttas från uppgiften genom att ljus under den täckta delen distraherar. I dessa fall är det fördelaktigt att fylla i med lämpligt material (ris, halm etc.). På alla nivåer upp till och med 3-stjärnig, bör bord vara byggda med lutande front och slutta uppåt bort från hästen sett från avsprångssidan av hindret. Då man har picknickbord med en bänk på framsidan, skall överdelen ha en vertikal front på minst 25 cm och bänken på framsidan skall också ha en vertikal front på minst 25 cm. 41

42 Falska marklinjer måste undvikas på alla nivåer. Exempelvis på picknickbord skall det inte finnas någon bänk på landningssidan av hindret. Det är viktigt att hästen har möjlighet att bedöma längden av ett hinder vilket kan betyda att det är nödvändigt att bordsskivan lutar uppåt eller att bakkanten färgas så att den inte smälter in i bakgrunden. Bakdelen av bordet bör vara omkring 3 5 cm högre än framdelen. Rättuppstående hinder Riktigt rättuppstående hinder bör inte placeras där det är troligt eller mycket möjligt att ryttare/hästar närma sig hindret i hög fart och ur balans. Den precisa graden på lutning för rättuppstående hinder kan inte specificeras denna bedömning måste göras specifikt utifrån platsen, hindret, nivån på svårigheten i banan och erfarenhet hos ryttarna. Öppna längdhinder Hinder som närmar sig maximal längd i toppen för vad som tillåts för nivån i klassen, bör inte placeras i närhet av överraskningar. Vid sådana omständigheter bör man alltid överväga att fylla igen öppningen ge hindret mer massa. Det är viktigt att se till, att hästen uppfattar den bakre delen, genom att använda olika material, färger, blommor etcetera. Trippelbarr Främre bommen i trippelbarren bör höjas upp så att en framkant på 1/3 1/2 av hinderhöjden bildas. Trippelbarren skall byggas konvex, mittbommen höjs något. 42

43 Diken På 1- och 2-stjärnig nivå bör normalt inte ett markant dike användas framför ett hinder som är det andra eller ett senare element av en kombination om avståndet mellan första och andra elementet (eller andra och tredje eller var som blir relevant) är mindre än 3 språng. Det är mycket viktigt att sidorna (bakkanten) och längst ned i diket klart kan skiljas från omgivningen (färgen på marken/ytorna bör vara olika) sprayning med färg har genomförts med framgång! Hänsyn måste tas till dikets djup: ett mycket ytligt dike respekteras inte av hästen, samtidigt måste åtgärder vidtas om diket är mer än 60 cm djupt så att en häst kan tas ut ur diket. Häckar Där ett hinder har både en fast eller fixerad del och en mjuk del häck (som hästar kan plöja genom utan att de orsakas skada) kommer hindret att fungera bättre när häcken är 25 eller 30 cm över den fasta delen. I reglerna anges den maximala höjden för häcken, den fasta delen av hindret bör vara lägre än den högsta tillåtna höjden för klassen. Till exempel på 3- och 4-stjärniga tävlingar där maximala tillåtna höjden på häcken är m bör den fasta delen vara ungefär m. Dubbel- och trippelhäckar Vi rekommenderar starkt att dubbel- och trippelhäckar fylls i mellan häckarna, så att en häst säkert kan sätta ner en hov. Ohoppbara delar av hinder Ohoppbara delar av ett hinder eller en kombination av hinder måste verkligen vara ohoppbara. Detta betyder att bandesignern och den tekniska delegaten måste vara säkra på att de stänger den delen där de inte vill att ryttare ska hoppa och stänger den på ett sätt så det för hästen klart framstår som en barriär omöjlig att hoppa. 43

44 Alternativa hinder Alternativhinder, designen bör där det är möjligt vara av samma typ som de i den direkta vägen utan att komma i vägen för dessa. Ett alternativt hinder får inte placeras på ett sådant sätt att det utgör ett snabbare alternativ efter en olydnad. Till exempel är det är inte tillåtet att en vinkel bifogas ena sidan av ett hinder och utgör ett alternativ. Där så är möjligt, bör alternativet placeras på landningssidan av hindret i den direkta vägen. Om detta inte är praktiskt möjligt (där mark sluttar ifrån eller där vatten är inblandat) måste det alternativa hindret placeras långt ifrån för att garantera tillräckligt med utrymme för att förhindra att det hoppas impulsivt (minst tre språng). För detta ändamål är metoden med svart flagga ofta mycket enklare för bandesignern. Studsar Elementen i en studs bör inte utgöras av riktigt rättuppstående hinder fronten bör slutta. Användning av färger i kontrast till varandra för varje element rekommenderas starkt. Hål På 1- och 2-stjärnig nivå får inte studsar placeras där marken sluttar utför. Dubbelstuds är endast tillåtet på 3- och 4-stjärnig nivå och inte ens där är de att rekommendera. Höjden på hålet bör inte understiga 1.80 m och inte understiga en bredd under 1.60 m. Alla delar som kan beröras av hästen måste vara mjuka (inte kännas som om den kan skada häst eller ryttare). Hinder i samband med vatten Olika nyanser av färger eller färger som skiljer sig från varandra rekommenderas. Detta får snabbt hästen att förstå vad han skall hoppa. Undvik optiska illusioner, undvik även reflekterande material/ glansig färg/ blanka färger. 44

45 Övre kanten på en bank ut ur vatten måste vara mycket synlig under alla förhållande, speciellt då det blivit blött efter att ett par hästar har passerat. Vid upphopp ur vatten rekommenderas marklinje och avståndet till ett hinder före upphoppet bör vara mer än 13,7m. När marken lutar ner och hästar landar i vatten rekommenderas att vattendjupet inte varierar mer än 20 cm de två första sprången efter landningen. Ett dropp från vatten till vatten anses inte som en lämplig fråga på någon nivå. Att använda vitfärgade hinder i inhopp till vatten är inte lämpligt. Hörn Öppna hörn rekommenderas i klasserna H1*, H2* och H3*, där anridningen antingen är rak eller ur sväng. Hörn med en kort bakre bom rekommenderas. Vinkel: 1* * * Längd på den korta bakre bommen 1* 2.70 m 2* 2.35 m 3* 2.00 m Täckta hörn rekommenderas i P1*, P2* och H100 eller i högre klasser där reaktionstiden är begränsad, exempelvis efter upphopp eller nerhopp eller dike eller kort efter krönet av en backe. Mobila hinder Fälttävlans andemening är att alla hinder skall vara fasta. Alla mobila hinder måste låsas till marken på ett sådant vis att de blir jämförbara med fasta hinder (nedgrävda eller oflyttbara hinder). 45

46 Ur hästens perspektiv Anridning uppför enklare så länge det finns möjlighet att behålla tempot. Anridning nedför svårare eftersom hästen behöver mer hjälp från ryttaren för att behålla balansen. Anridning ur sväng enklare eftersom svängen hjälper till med balansen. Från ljust till mörkt svårt eftersom det tar tid för hästen att komma underfund med var han kommer att landa. Mot dagsljus mycket lättare för det är lätt för hästen att förstå var den hamnar och den är garderad mot att hoppa en silhuett som kunde vara skadlig. Raka kombinationer lättare för hästen eftersom den får längre tid för att förstå och bedöma frågan. Böjt spår i en kombination kan vara svårare eftersom det är ryttaren som måste fatta ett beslut! Blind sväng svårt och är inte lämpligt på 1- och 2-stjärnig nivå eftersom hästen får lite tid på sig att bedöma frågan. Vision en häst är som ett jagat djur som kan se framåt och bakåt och som inte kan fokusera som ryttaren rovdjuret kan göra. Därför uppfattas synen av smalhinder och hörn av ena ögat och det öppna landskapet av den andra. Färg alla tvåbenta varelser kan se färger, alla fyrbenta djur, inklusive hästar, ser i kontraster. Bandesignern och tekniska delegaten måste därför vara medvetna om kontraster (t.ex. en mörkfärgad bom i skugga är inte bra). Trötthet Kom ihåg att en häst kan bli mentalt trött lika väl som fysiskt trött. 46

47

48 Svenska Ridsportförbundet Ridsportens Hus Strömsholm (växel)