Skägglösa iris. Lotta Bernler text och foto

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Skägglösa iris. Lotta Bernler text och foto"

Cecilia Gustafsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Skägglösa iris 1 2 Lotta Bernler text och foto 1. Iris So Van Gogh (Sib) Schafer/ Sacks 05, 76 cm, tidig medel, diploid. 2. Iris chrysographes (Sino-sib) 3. Iris typhifolia (Sib) 4. Iris Wiesenprinzess Ahlburg, 110 cm, medel, diploid. 5. Iris forrestii (Sino-sib) 6. Iris Salamander Crossing (Sib) Schafer/Sacks 99, 107 cm, tidig sen,, diploid. 7. Iris Gelber Mantel (Sino-sib) 75 cm, medel. 8. Iris Blaue Wiesenmotte (Sino-sib) Ahlburg 80, 100 cm, medel sen. Den här irisen är registrerad i USA under namnet Blue Meadow Fly tyvärr saluförs den också under namnet Blue Butterfly vilket alltså inte är korrekt. Iris är en växt som jag är alldeles extra förtjust i, särskilt då de skägglösa. Jag har haft egen trädgård i 9 år, vilket gör att min personliga odlingserfarenhet inte är så lång. Eftersom intresset för iris fanns innan trädgården så insåg jag rätt snart att jag var tvungen att söka mig utanför landets gränser, dels för att skaffa växter dels för att få information. Jag är därför medlem i SIGNA (Species Iris Group of North America) och också The Society for Siberian Irises. Min trädgård som ligger i zon 3 i mellersta Bohuslän, är en fuktig, gammal torpträdgård i en norrsluttning. Det finns hur mycket irisar som helst som man kan odla i sin trädgård här i Sverige. Många är bombhärdiga och fungerar bra långt upp i landet. Vi kan se det på de gamla sorter av Iris germanica-typ och Iris sibirica-sorter som finns. Andra arter som är vanliga i gamla trädgårdar är den lilla gräsirisen, Iris graminea och Iris aphylla, skomakariris, som är en liten mörk skäggiris. När man skaffar sig nya irisar är det viktigt att veta vad det är för slags iris. Släktet är uppdelat i 6 undersläkten. Till de två största undersläktena hör skäggirisarna och de skägglösa (bearded eller beardless). Till skäggirisarna, som hör till undersläktet Iris, hör bl.a. alla irisar av Germanica-typ. De gillar inte att stå blött utan vill ha en solig, väldränerad plats. Några av de gamla sorterna är mycket tåliga och mer lättplacerade. Till de skägglösa irisarna, som hör till undersläktet och sektionen Limniris, räknas flera intressanta serier av iris. Här hittar vi t.ex. sibiricorna, vattenirisarna, setosorna och spurierna. Hit hör också Louisiana-irisarna. Jag tänkte skriva lite om några av dessa serier och särskilt några irisar inom dem. Jag tror att vi är så intresserade av att skaffa nya vackra sorter att vi ibland glömmer att de kanske inte passar för vårt klimat eller för just ens egen tomt. Andra sorter som är mycket lämpade för våra trädgårdar saluförs märkligt nog inte alls. Sibiricae är indelad i två subserier. Sibiricae, med 28 kromosomer och Chrysographes med 40. Den senare gruppen kallas också för Sino-Sibirica eller kinesiska irisar. Dessa irisar gillar lite sur och fuktig jord men klarar det mesta. Tåliga och tuffa och favoritirisar hos mig. I den sibiriska gruppen ingår tre arter I. sibirica, I. sanguinea och I. typhipholia [3] och det finns idag tusentals namnsorter. De kan variera i höjd från cm och de kan ha en stor variation i blomstorlek, form och färg. Ursprungsfärgen

Iris Gelber Mantel (Sino-sib) 75 cm, medel. 8. Iris Blaue Wiesenmotte (Sino-sib) Ahlburg 80, 100 cm, medel sen.

3 4 9. Iris Plissee (Sib) Tamberg 95, 90 cm, medel sen, 10. Iris Space Filled Tamberg 97, 80 cm, medel sen, 11. Iris setosa, fröna insamlade i Kamtjatka av Hannelotte Kindlund. 12. Iris laevigata hos Iris sibirica är blå. Idag har man kommit mycket långt i hybridiseringsarbetet med sibiricorna, och det kommer nya former varje år. Även om mycket av detta arbete sker i USA, så har vi några av de mest framstående hybridisörerna på närmre håll. I Berlin finns makarna Tamberg som har tagit fram fantastiska irisar (de tar fram en hel del dagliljor också, bl a Berlin Tallboy ) inte bara inom Sibirica-gruppen utan de har lyckats korsa irisar från olika serier med varandra. Några fina sibiricor från dem är Blaue Milchstrasse, Höhenflug, Erste Sahne, Grosser Wein och Plissee [9]. Till de kinesiska sibiricorna hör t ex Iris forrestii, citroniris [5], Iris chrysographes [2], sammetsiris och Iris clarkei. Även här finns en hel del hybrider t ex Blaue Wiesenmotte [8] och Wiesenprinzess [4]. Hos mig växer dessa irisar så det knakar. Jag tror att de kan vara lite svårare än de vanliga sibiricorna lite högre upp i landet. Tripetalae Till denna serie hör en av de allra härdigaste irisar vi har. Iris setosa [11]. Detta är en iris som jag tycker är alldeles för lite spridd hos oss. Den växer vild långt upp på både den nordamerikanska och den asiatiska kontinenten. Den är mycket lättodlad, kommer snabbt från frö och blommar andra säsongen. Hos mig står den lite fuktigt. Jag har upptäckt att många irisar som jag köpt under andra namn har visat sig vara Iris setosa. Man kan känna igen en Iris setosa på att den bara har tre kronblad (hängbladen), de upprättstående kronbladen är tillbakabildade och ser ut som små piggar. Det sprids en mängd felaktiga irisplantor hos oss i Sverige, orsaken till att just Iris setosa dyker upp tror jag är att den är så lätt att dra upp från frö. Iris setosa blir rejäla ruggar på mellan cm. Iris setosa ssp arctica hör till de mindre. Laevigatae Här har vi vattenirisarna. Många av dessa är mycket lättodlade och vackra. Den vanligast torde vara Iris pseudacorus, svärdslilja, som växer vild i Sverige. Det finns flera namnsorter, som är trevliga bl a Iris pseudacorus Alba [13] som är cremevit och ca 70 cm hög. De står problemfritt i vatten men kan också planteras i vanlig trädgårdsjord. Både Iris versicolor, brokiris, och Iris laevigata, glansiris [12], fungerar utmärkt stående i vatten. Båda är vackra, anspråkslösa och lättskötta. Iris virginica [14] är närstående I. versicolor [17] men lite mer känslig. Den klarar sig dock utmärkt hos mig. Till denna serie hör också Iris ensata (går också under namnet Iris kaempferi) japansk iris. På senare år har det exploderat med nya exotiska sorter av ensatorna och det är lätt att falla för dem. De är mycket vackra och en vatteniris i sitt hemland. Den här

Även om mycket av detta arbete sker i USA, så har vi några av de mest framstående hybridisörerna på närmre håll.

4 14 13 irisen ska inte stå i vatten hos oss. De klarar inte våra vintrar då. De ska planteras i soligt läge i sur jord. De är lite kinkiga och jag har haft svårt att få mina att blomma bra. En bra gammal sort (det är nog en hybridsvärm) som är lite tåligare är Iris Higo Strain [16]. Jag hade förmånen att få besöka John Candow i hans trädgård i Göteborg. Han hade sina Iris ensata planterade i jättestora krukor, som han hade frostfritt under vintern. Han var mycket noga med att jorden skulle vara sur. Spuriae Hit hör den lilla gräsirisen Iris graminea, trevlig och lättodlad. Den blommar nere i bladen. Iris spuria, dansk iris lär ha funnits vildväxande på en lokal i Skåne för inte alltför länge sedan. Här finns fler irisar som exempelvis Iris orientalis, gullbandsiris eller Iris halophila. Detta är mycket vackra sirliga irisar, med ett speciellt Iris pseudacorus Alba den första som fick sortnamnet Alba. Det har kommit fram betydligt vitare på senare år. Lägre än de vanliga, 80 cm. 14. Iris virginica 15. Iris Berlin Tiger, Tamberg 88, en Iris pseudacorus-hybrid. Fröplanta från I. Holden Clough vars ursprung diskuteras, men som garanterat innehåller I. pseudacorus. 16. Iris ensata Higo Strain 17. Iris versicolor det här är en form med lite rödare blomfärg. De kan variera en del från blått rött. 18. Iris Frigia (Spuria) Rodionenko

Han hade sina Iris ensata planterade i jättestora krukor, som han hade frostfritt under vintern. Han var mycket noga med att jorden skulle vara sur.

5 Iris Northern Pink (Sibtosa) Tamberg 95, 80 cm, medel sen, 20. Iris Butterfly Fountain (Sibtosa) Tamberg 00, 60 cm, tidig medel, diploid och I. Sibtosa Queen (se närbild, nr 22). 21. Iris Sibtosa Ruffles (Sibtosa) Tamberg 05, 90 cm, medel, 22. Iris Sibtosa Queen (Sibtosa) Tamberg 01, 105 cm, tidig medel, utseende. Spuria-hybrider produceras idag i en stor mängd. De är högresta, i udda färger och rätt spektakulära. Min erfarenhet är att just dessa hybrider är svåra att få att klara sig längre tid hos oss. De arter de använt i hybridiseringsarbetet är de som inte klarar sig så bra hos oss. Spurior tar överlag rätt lång tid på sig att etablera sig. De tar god tid på sig innan de blommar och de gillar inte att flytta. Hexagonae Irisarna i denna serie kommer med ett undantag (Iris hexagona som kommer från Florida och atlantkusten upp) från Louisiana (fr.a. södra). Det var också där spontana hybrider uppstod som blev grunden för det vi i dag kallar Louisiana-irisar. Huruvida dessa klarar sig i Sverige eller inte får jag låta vara osagt. Jag tror att de är svåra och inte så lätta att få i blom. Jag har sedan flera år tillbaka en av arterna, Iris fulva, koppariris, som blommade samma år som den kom från England. Därefter har den inte blommat. Den står mycket skyddat, men får dåligt med sol på fötterna under senare delen av sommaren. Dessa irisar är fuktighetsälskande i sitt hemland, men här ska de stå lite torrare (absolut inte vinterfukt) med så mycket sol som möjligt. De kräver dessutom mycket näring. Förra året köpte jag Louisiana-irisen, Iris Black Gamecock av Gun-Britt Karlsson (Blomstergården). Den har klarat vintern, men det är inte så mycket mer. Hos mig står den kanske inte optimalt eftersom min tomt är en norrtomt, och den vill ha massor av sol. Andra har säkert klarat den bättre. Som avslutning skulle jag åter vilja nämna det arbete som Tomas och Christina Tamberg i Berlin gör med att korsa olika irisar. De får fram massor av olika sorter som fungerar utmärkt hos oss. Som exempel har de korsat Iris sibirica-sorter med Iris setosa och fått fram nya irisar som de kallar Sibtosa [19, 20, 21, 22]. Jag rekommenderar en titt på makarna Tambergs hemsida där man får se irisar man aldrig sett tidigare. De är mycket vänliga att ha att göra med och jag har köpt en hel del irisar från dem.

Min erfarenhet är att just dessa hybrider är svåra att få att klara sig längre tid hos oss. De arter de använt i hybridiseringsarbetet är de som inte klarar sig så bra hos oss.

Relevanta dokument

E-postadress. Genom att anmäla din e-postadress till HIH-Gruppen får du tillgång till gruppens. Nyhetsbrev

E-postadress. Genom att anmäla din e-postadress till HIH-Gruppen får du tillgång till gruppens. Nyhetsbrev Femårsjubileum eller tonåring?... 3 Rapport från HIH-norr... 4 Iris - Sibtosa... 6 Minihostor Att samla möss... 8 HIH-träff hos Lotta Bernler... 10 Arter av Hemerocallis... 12 Många dubbla och fyllda dagliljor