Man besjälas icke endast av glädjande känslor, när i våra

Transkript

1 l\jya rön om gammelltyrlian i Gudmundrå. Av Wilhelm Holmqvist. Man besjälas icke endast av glädjande känslor, när i våra dagar spaden sättes i jorden för utgrävningen av olika kyrkliga eller profana minnen. Visserligen gläder man sig åt de eventuella nya rön, som därvid kunna göras om det som en gång varit, men å andra sidan fylls man av vemod och beklämning över att detta forna icke ännu är och får tala till syn och känsla som förr en gång. Så känner den klassiske arkeologen inför resterna av antikens sköna tempel, och så känner den svenske forskaren inför betydligt blygsammare kulturminnen. Sådana tankar aktualiserades i hög grad, när utgrävningen av Gudmundrå kyrkoruin i Angermanland tog sin början, sommaren Så sent som omkring år 1800 var gammelkyrkan ännu i bruk, men har sedan dess mer och mer förvandlats till en oansenlig ruinhög, vars existens rent av för många av bygdens egna invånare var fullständigt okänd. Så fort rider tiden fram och gå gamla värden förlorade. Det hade dock kunnat vara annorlunda. Utan större uppbåd av medel skulle kyrkan säkerligen ha kunnat nödtorftligen bevaras till eftervärlden, och den hade varit värd ett sådant öde, som vi skola se av det följande. Man behöver för övrigt endast tänka på den underbara lilla medeltidskyrka, som ännu i dag står kvar i det närbelägna Ytterlännäs och som "praktiskt taget varit Gudmund:råtem:plets tvll\ing:;:;yster, tör att denna tanke skall stå klar för var ocben. f'

2 27 s- I lom, I ~~~~e... bilden, pfl;l/l,au den O-tafskyrkan. aildsiu kyrkan. med den a'ildsia kijrko- planen bilden antyd;~~:d:~~ toårstreckninq,

3 28 För att i någon mån råda bot på det skedda, skola vi emellertid här på grundval av de resultat, 'Som framkommo vid kyrkoruinens restaurering, försöka ge en skildring av kyrkan, sådan den i äldre tider tett sig för den besökande menigheten. Redan i början av 1200-talet kanske rentav tidigare torde den äldsta kyrkan ha grundlagts. Såväl grundplanen, ett enkelt långhus med smalare rakt avslutat kor, som påträffade mynt, stödja en dylik datering. Av hittills kända kyrkor i.. Glasmålning [rån 1300-talet. landskapet återgå endast de äldre kyrkorna i Sollefteå och Ytterlännäs på samma ålderdomliga grundplan, och dessa torde även därför tillhöra de allra äldsta i denna landsända. Vid grävningarna i Gudmundrå påträffades betydande murrester av detta äldre tempel. Det smalare koret hade av allt att döma varit skilt ifrån långhuset genom en trång gallerförsedd triumfbågsöppning, och till församlingens tjänst hade man därför på ömse sidor om denna uppfört sidoaltaren för den personliga andakten. Såsom alla medeltidskyrkor, särskilt från den äldre epoken har även denna kyrka haft en mörk och dåligt upplyst interiör. Ett sparsamt ljus sipprade in från de trånga och fåtaliga...

4 29 fönsteröppningarna, och i vårt fall har ljustillgången ytterligare förminskats av alldeles speciella orsaker. Fönstren ha nämligen varit försedda med glasmålningar. De fragment av sådana, som nu påträffats, uppvisa ett flertal olika mönster. De förnämsta och samtidigt äldsta ha Kristusbild, glasmålning från talel. troligen suttit i ett korfönster ovanför huvudaltaret och äro dekorerade med blomsterrankor. Målningen är utförd på klart ofärgat glas, som på en sida är bestruket med en mörk, täckande färg, i vilk-en rankorna sedan framskrapats på fri hand. Frisk och levande rullar rankan upp sig med omväxlande tr-e eller fem avslutande blad, och här och där utgår från stammen en smal bärprydd stjälk. Vi känna ingen motsvarighet till denna sirliga eleganta ranka, i varje fall i detta utförande, men vissa mer eller mindre avlägsna paralleller

5 ,7 s 30 säga oss, att den tillkommit någon gång under början av 1300 talet. Om rankan omgivit någon mittkomposition, vet man inte, men det har sannolikt varit fallet. Därpå tyder bl. a. att fragmenten påträffats tillsammans med en Kristusbild, även denila utförd som glasmålning, och vilken säkerligen utgjort mittpartiet i en större komposition. Nu är denna Kristusbild av betydligt senare datum än rankorna, - den tillkom förmodligen på 1400-talet, - men förhållandet att alla fragmenten påträffades tillsamman synes kunna tyda på att en ursprunglig mittkomposition sedermera ersatts med denna Kristusbild, medan det gamla rankverket bibehållits. I fråga om konstnärlig kvalitet kan man icke jämföra Kristusbilden med de äldre rankorna. Medan de senare utförts aven boren mästare - kan det ha varit en konstförfaren klosterbroder från Mellansverigeeller en mästare västerifrån, från det starkt engelskt påverkade Norge? - är Kristusbilden relativt klumpigt utförd, sannolikt av en inhemsk norrländsk glasmålare. Men det är icke endast korfönstret, som blivit smyckat med glasmålningar, Utefter södra långväggen hittades nämligen flera andra målade glasfragment, vilka ge vid handen, att där ha funnits tvenne fönster, båda med glasmålning. I ena fallet återstod därav ett antal fragment av marinblått genomfärgat glas, i andra fallet var det glas ien vackert gulgrön färgton, försett meden geometrisk dekoration av punkter och linjer. Man kan på detta sätt ganska lätt sätta sig in i stämningen i den gamla kyrkan. Den är i sig själv trång och liten och över interiören vilar ett dunkel, som för den nyss inkomne till en början är rätt besvärande. Men längst fram i koret och på södra väggen lysa dock fönstren som mångfärgade smycken och de sprida i kyrkan ett mystiskt ljus av betagande verkan. På vardera sidan om den gallerförsedda triumfbågsöppningen stå tvenne altaren med bilder och brinnande ljus. Där förrätta församlingsborna sin enskilda andakt och dit fram men icke längre får man i vanliga fall beträda det heliga rummet. I triumfbågsöppningenhänger även det stora triumfkrucifixet, snidat under 1400-talet aven norrländsk mästare. l l f c B

6 Och går man fram till korgallret, ser man längst framme på huvudaltaret ett annat mindre krucifix, som glänser av guld och mångfärgade stenar. Det är ett s. k. Limogesarbete, benämnt så efter den ort i Frankrike, där de bästa och mest spridda arbetena av denna art tillverkades. Men vårt krucifix stammar säkerligen icke därifrån. Det tillhör de relativt sena avläggare av denna konstart, som tillverkades på olika håll, kanske även i Sverige. Icke desto mindre har det varit en kär klenod för församlingen, vilkens ögon under gudstjänsterna gärna vilat vid densamma. Materialet och dess behandling var särskilt avsett att uppsnappa och återkasta varje stråle av ljus, som träffade detsamma, och det skimrade därför med en dyrbar glans för varje besökare. Det var endast några torftiga fragment av detta krucifix, som påträffades vid utgrävningen, men dock tillräckligt mycket för att man skall kunna klargöra dess utseende i grova drag. Sålunda ha korsarmarna varit överdragna av förgylld kopparplåt, vilken refflats och graverats med gotiska blommor och rosetter. Infattade i den förgyllda plåten ha suttit ett stort antal större och mindre olikfärgade stenar eller glasbitar. Kristusfiguren har även den troligen varit till större delen förgylld, eventuellt med detaljer inlagda med emalj i klara färger. I den gamla kyrkointeriören få vi icke glömma ett annat lika förnämligt som viktigt inventarium, nämligen dopfunten. Denna har numera fått sin plats i den nya kyrkan, men dess utseende lider i hög grad av, att hela övre randpartiet sedan länge varit bortslaget. Lyckligtvis påträffades vid utgrävningen några av de felande randbitarna, och med deras hjälp är man i stånd att rekonstruera funtens ursprungliga utseende. Själva skålen är vackert spiralveckad. och skaftet, som är hugget i ett stycke, karakteriseras av fyra framspringande kolonnknektar. I denna sin utgestaltning torde Gudmundråfunten tillhöra de vackraste medeltida funtarna i vårt land, och den är även märklig så till vida, som den är den enda kända representanten för en speciell funttyp av förmodat 31 El t

7 -r, 32 engelskt ursprung. Vissa forskare ha velat göra gällande, att den skulle vara ett gotländskt arbete, och visst är, att man väl kan uppleta ett fåtal funtar med denna härkomst, som synas vara starkt befryndade med funten från Gudmundrå, men lika sannolikt vore, att den importerats från Norge, närmast Trondheim, ty först i Norge påträffar man ett flertal av sådana engelskbetonade dopfunter, för vilka den från Gudmundrå är en lysande representant. Tillverkningstiden torde få sättas till 1200-talets senare hälft. Samtliga ovan omtalade inventarier torde ha ingått i den äldsta kyrkans utsmyckning, i varje fall sådan denna tedde sig omedelbart före den stora ombyggnaden på 1400-talet. Den senare förvandlade helt och hållet kyrkans grundplan. Det smala, avskilda koret hade blivit omodernt, varför dess väggar revos ned, och i stället drog man fram långhusväggarna, så att byggnaden fick en rektangulär grundform. Olyckligtvis måste man i samband därmed även riva den äldre västväggen, troligen på grund av dåliga grundförhållanden, och uppföra en ny västvägg innanför den gamla. Trots utvidgningen i koret kom kyrkan därigenom att bli något mindre än förut, vilket måste ha vållat rätt stora olägenheter för den växande församlingen. Det är därför möjligt, att man redan då uppförde läktare i kyrkans västra del. En sak, som kunde tyda därpå är bl. a., att västra partiet synbarligen aldrig blivit övervälvt, medan den övriga delen av kyrkan i samband med ombyggnaden erhöll kryssvalv av tegel. Till slut skola vi helt kort omnämna några övriga fynd, som gjordes i samband med restaureringen. Uppseendeväckande nog var det stora antal mynt, som hittades. Av 357 mynt från olika tidsperioder voro nämligen närmare 130 st. av medeltida ursprung. Märkligare var dock påträffandet av ej mindre än 3 st. pilgrimsmärken från den heliga Birgittas kloster i Vadstena. De äro gjutna av bly och framställa i genombrutet arbete Birgitta sittande framför ven skrivpulpet. På denna ligger en uppslagen bok, och mot helgonets huvud sträcker sig Gud. Faders välsignande hand, Omramningen, I ~

8 som består av ett spetsgavelfält med dubbla bågar, bär följande omskrift: SANCTA BERIDA IN VATSTMT AVE MARIA, d. v. s. "Sankta Birgitta i Vadstena kloster (VATSTMT = Vadstena monasterio) Var hälsad Maria". Egendomligt nog känner man hittills icke många pilgrimsmärken av denna art i vårt land. Trots att de säkerligen 33 Pilgrimsmärken (IV i Vadstena. bly [riui heliga Birgiltas kloster producerats i relativt stora upplagor, höra de numera till sällsyntheterna i vår medeltida skattkammare. - Man vet emellertid, att flera olika typer existerat (Gudmundråmärkena representera två närstående typer), och det förefaller, som om våra märken skulle tillhöra de äldsta av dem, som tillverkades i Vadstena omkring mitten av HOO-talet. Alltnog vittna pilgrimsmärkena från Gudmundrå om att församlingen där uppe på nordkanten av Sverige ingalunda levde helt isolerad, utan att den stod i intim förbindelse med landets centrala helgedomar. Vi förbigå här alla de småsaker från senare tid, som påträffades under restaureringen. Avsikten med denna uppsats var endast att söka teckna den 'bild av Gudmundrå medeltida bi

9 34 kyrka, som vi hittills varit ovetande om. Så mycket torde ha framgått därav, att den ingalunda tillhörde de fattigaste i landet, utan tvärtom och med all säkerhet utgjorde en central helgedom för den ångermanländska Adal, som just i Gudmundrå torde ha haft en av sina huvudorter alltifrån hedenhös och till våra dagar. l I 7 l G p o n k tr H n~ se nc gjl H