Djurskyddsrapport

Transkript

1 Djurskyddsrapport Hur jobbar Jordbruksverket med djurskyddet? 1

2 2

3 INLEDANDE ORD AV DJURSKYDDSSAMORDNAREN HELENA ELOFSSON Hur jobbar Jordbruksverket med djurskyddet? Helena Elofsson Jordbruksverket (till höger) & Camilla Wallander Näringsdepartementet (till vänster) År 2017 var ett händelserikt år för mig som djurskyddsamordnare. EU-kommissionen meddelade tidigt på året att en EU-plattform för djurskydd skulle bildas vilket var en stor framgång i vårt gemensamma arbete för ett bättre djurskydd i Europa! Att få vara svensk representant i det viktiga arbetet för att alla inom EU ska leva upp till vår gemensamma EU-djurskyddslagstiftning är både hedrande och utmanande. Andra glädjande händelser under året var t.ex. att Sveriges 3R-center vid Jordbruksverket invigdes och att Sveriges lantbruksuniversitet inrättade ett vetenskapligt råd för djurskydd. Dessa kan på olika sätt stärka och underlätta vårt gemensamma arbete med djurskyddsfrågor. Årets rapport handlar t.ex. om den nya EU-plattformen för djurskydd, Jordbruksverkets 3R-center och Jordbruksverkets regeringsuppdrag kring mink. En fråga som ställdes i media under 2017 var hur vi på Jordbruksverket jobbar med djurskydd. Frågan ställdes med anledning av vårt förslag om tidigare avvänjning av smågris i vissa fall då villkoren för detta uppfylls. Man ifrågasatte hur arbetet med förslaget gått till, hur vi tagit hjälp av andra organisationer och hur vi använder oss av forskning och beprövad erfarenhet. Vi har bemött kritiken både på möten och i media för att förklara hur Jordbruksverket arbetar för att bibehålla djurskyddet samtidigt som vi ska arbeta för en ökad konkurrenskraft i livsmedelskedjan. I denna rapport kommer vi att se tillbaka på frågan kring tidigare avvänjning av smågris och ge en tydlig bild av vad bestämmelserna innebär och varför vi infört förändringen. I årets rapport kommer vi även att vara tydliga med hur vi på Jordbruksverket arbetar med djurskyddet och närmare bestämt djurskyddsbestämmelser. Debatten kring frågan har varit utmanande och jag har personligen känt mig ganska frustrerad över hur svårt det är att nå ut med viktig och saklig information. Det jag tänker på är framför allt den information vi lämnat om vad de nya reglerna om avvänjning av smågrisar faktiskt innebär i praktiken. I det arbetet har jag ibland känt mig besviken över att missvisande och vilseledande information spritts från annat håll och över att tonen i debatten stundom varit hätsk mot oss på Jordbruksverket. Djurskydd är en fråga som alltid väcker känslor men vi är alla ansvariga för att föra en konstruktiv och nyanserad debatt. Vi på Jordbruksverket är trygga med de beslut vi fattat under året men av reaktionerna förstår vi att bl.a. vår dialoggrupp djurskydd behöver involveras tidigare i processen. Ingrid Eilertz, chef för avdelningen för djurskydd och hälsa berättar mer om detta sist i rapporten. Jag hoppas ni finner årets rapport intressant! 3

4 Hur jobbar Jordbruksverket med djurskyddsbestämmelser? Fakta: Djurskyddslagen Nuvarande djurskyddslag (1988:534) trädde i kraft den 1 juli 1988 och ersatte då Sveriges första djurskyddslag, lagen (1944:219) om djurskydd och lagen (1937:313) angående slakt av husdjur. Djurskyddslagen innehåller de grundläggande bestämmelserna medans djurskyddsförordningen och Jordbruksverkets föreskrifter innehåller kompletterande och mer detaljerade bestämmelser. Syftet med de mer detaljerade bestämmelserna är att förtydliga vad som avses i de mer allmänt hållna bestämmelserna i djurskyddslagen. Förenklat uttryckt ska de mer detaljerade bestämmelserna förklara vad som behöver göras för att man ska anses leva upp till bestämmelserna i djurskyddslagen. Varför ändrar vi föreskrifter? Det finns flera skäl till att ändra djurskyddsföreskrifter, dvs. Jordbruksverkets bestämmelser på djurskyddsområdet. Det kan exempelvis vara ändringar till följd av att lagstiftningen på en högre nivå ändras. På djurskyddsområdet finns det dels lagstiftning på EU-nivå i form av bl.a. förordningar och direktiv, dels nationell lagstiftning i form av en djurskyddslag och en djurskyddsförordning som påverkar våra föreskrifter. Ett annat skäl att ändra är för att föreskrifterna ska vara uppdaterade med den senaste kunskapen utifrån ny forskning och beprövad erfarenhet. För att våra bestämmelser inte ska hindra utvecklingen på djurområdet och för att skapa acceptans för våra bestämmelser behöver vi kontinuerligt uppdatera, förbättra och förenkla dem. Vi ändrar också föreskrifter som av olika anledningar inte visat sig fungera, dvs. som inte når målet med föreskriften eller som visat sig vara otydliga och svåra att förstå. Föreskrifter ändras också utifrån den styrning vi får från riksdag och regering. Ett exempel är den nationella livsmedelsstrategin som antogs av riksdagen I denna anges bl.a. att arbetet med att se över föreskrifterna på djurområdet ska fortsätta och föreskrifterna ska göras så målinriktade och flexibla som möjligt med bibehållet gott djurskydd. En viktig del i regeringens livsmedelsstrategi är att reglerna för uppfödning av djur ska vara utformade så att de stödjer målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja med ökad produktion. Ett annat exempel är att det i Jordbruksverkets regleringsbrev anges att Jordbruksverket ska fortsätta förenklingsarbetet för att nå en märkbar positiv förändring i företagens vardag. Särskilt fokus ska vara på åtgärder som underlättar för företagen att göra rätt. Arbetet med att se över föreskrifter kring djurhållningen i syfte att göra dem mer målinriktade och flex- 4

5 ibla där så är möjligt ska fortsätta. Förenklingsarbetet ska genomföras utan att skyddet för miljön, djurskyddet eller djurhälsan försämras. Hur gör vi när vi ändrar föreskrifter? Vi har en beslutad föreskriftsprocess som styr arbetet Jordbruksverket har en beslutad föreskriftsprocess som styr hur vi arbetar fram föreskrifter. Syftet med föreskriftsprocessen är bl.a. att säkerställa att vi uppfyller alla formella krav och att förslag till föreskrifter för beslut av generaldirektören är ändamålsenliga, förutsägbara, lätta att läsa och inte innehåller några onödiga administrativa bördor för företag. Syftet är även bl.a. att betona verksamhetens ansvar för sina förslag till föreskrifter, såväl för sakinnehåll och kvalitet som för den författningstekniska utformningen. Processen är även till för att skapa förståelse för de arbetsmoment som behövs från idé till beslutad, tryckt och distribuerad föreskrift. Vilka steg ingår i föreskriftsprocessen? Inledning Innan vi börjar ett föreskriftsarbete analyserar vi vilka behov det finns att ändra föreskrifter och vilka möjligheter vi har att genomföra ett sådant arbete. Vi analyserar om det finns andra sätt att uppnå målet än genom att föreskriva, exempelvis genom information eller vägledning. Vad som ska uppnås och vad arbetet konkret kommer att omfatta analyseras och sammanställs i ett föreskriftsdirektiv. I föreskriftsdirektivet finns även en tidsplan och en redogörelse för vilka resurser projektet har i form av bemanning. Detta omfattar bl.a. projektledare, chefer, sakkunniga, jurister m.fl. I samband med att vi startar ett föreskriftsarbete informeras även myndighetens ledning om vad vi tänkt göra. Samråds- eller expertgrupp I föreskriftsprocessen ingår alltid någon form av samråd med berörda parter och övriga intressenter, t.ex. andra myndigheter och berörda bransch- och intresseorganisationer. Den bredaste formen av samråd är den externa remissen, dvs. när vi skickar ut våra förslag till berörda remissinstanser för synpunkter. Vi har även ofta tidiga samråd före den externa remissen för att få in information och expertis som vi inte redan har eller enkelt kan samla in själv under vårt analysarbete. Det förekommer också att vi har samråd efter remissen innan föreskriften beslutas. I ett inledande skede bedöms vilken typ av extern hjälp projektet behöver. Syftet med att ha en samråds- eller expertgrupp är att få in information och expertis som vi inte redan har. När vi gör en total översyn av en författning har vi i de flesta fall en samrådsgrupp bestående av alla olika berörda parter. När vi gör mindre omfattande ändringar i en författning bedömer vi från fall till fall vilka vi har behov av att ha tidiga samråd med. 5

6 Med samråds- eller expertgruppen diskuteras allt som berör de problem vi vill lösa i föreskriftsarbetet. Detta omfattar t.ex. syfte, bakgrund, behov, vetenskaplig forskning, beprövad erfarenhet, reglernas utformning, konsekvenser, kostnader, övergångstider m.m. Förslag på föreskrifter arbetas fram Efter de inledande stegen arbetar vi fram ett förslag på nya eller ändrade föreskrifter och gör en konsekvensutredning till denna. Konsekvensutredningen ska bl.a. ta upp de ekonomiska konsekvenser våra förslag kan ha på företagen. Vid en översyn av föreskrifter är utgångspunkten alltid vad som anges i lag och förordning och vad dessa syftar till att uppnå. Den djurskyddsnivå som sätts i lagen kan uppnås på olika sätt och våra föreskrifter måste alltid hålla sig inom den ram som djurskyddslagen sätter. Foto: Urban Wigert När ett förslag är färdigt skickas det på internremiss för att säkra att vi i förslaget tagit hänsyn till alla aspekter som ligger inom vårt uppdrag. Efter internremiss korrigeras förslagen och bereds för beslut att gå ut på extern remiss. Detta arbete omfattar bl.a. en juridisk granskning och en särskild granskning av administrativ börda. Därefter fattas beslut om att förslaget ska gå på externremiss. När vi fattar det beslutet tar vi ställning till vilka remissen ska skickas till och hur lång remisstid som behövs. Generellt varierar remisstiden mellan 3 och 6 veckor beroende på hur mycket arbete remissen beräknas ta för remissinstanserna. Är det många ändringar ges längre tid än om det är få och hänsyn tas också till sommarsemester och julledighet. Den externa remissen skickas till alla instanser som på olika sätt berörs av förslaget som myndigheter, bransch och intresseorganisationer. Förslagen går också alltid på så kallad formell remiss till några instanser som är obligatoriska. Detta är Regelrådet, Kommerskollegium och Näringslivets regelnämnd. Om förslaget innehåller avgifter sker även ett samråd med Ekonomistyrningsverket. Remissarbetet efter den externa remissen Efter den externa remissen sammanställs svaren och innehållet analyseras. Detta omfattar att bedöma om den information och de synpunkter som framförs är något vi inte känt till och som gör att vi bör ändra vårt förslag. Om vi efter analys av remissvaren gör stora ändringar i sak, skickas förslagen ut på en ny extern remiss. Lagstiftning är ofta en kompromiss mellan olika intressen och alla remissinstanser framför synpunkter utifrån sina perspektiv. Vår roll är att se till helheten, väga samman alla aspekter och genomföra det uppdrag vi har fått av riksdag och regering. Om de föreslagna föreskrifterna innehåller tekniska regler, dvs. regler som kan påverka exempelvis varors fria rörlighet på EU:s inre marknad så skickar vi förslagen på så kallad teknisk runda. Teknisk runda innebär att förslagen tillsammans med viss dokumentation om förslagen skickas till EU-kommissionen som granskar förslagen men även skickar ut det till 6

7 de andra medlemsstaterna. EU-kommissionen bedömer om förslagen är i enlighet med EUlagstiftningen. Under tiden förslagen är på teknisk runda står arbetet med förslagen stilla på Jordbruksverket. Denna så kallade frysningsperioden varar i cirka 18 veckor. När de föreslagna föreskrifterna kommit tillbaka från EU-kommissionen ser vi över dem igen utifrån de eventuella kommenterar vi fått. Därefter tar Jordbruksverkets ledning ställning till om dessa föreskrifter kan beslutas eller ska dras tillbaka. Om författningen beslutas lämnas den därefter till tryck och träder ikraft i enlighet med beslutet. Vetenskapligt råd kopplas till föreskriftsarbetet I mars 2017 beslutade regeringen att ge Sveriges lantbruksuniversitet i uppdrag att inrätta ett vetenskapligt råd för djurskyddsfrågor. Rådet är en åtgärd inom livsmedelsstrategins strategiska område Regler och villkor och ska bistå med vetenskapligt stöd för djurskyddsarbete. Den huvudsakliga uppgiften för det vetenskapliga rådet är att vara ett stöd i föreskriftsarbetet på djurskyddsområdet och ska därför kopplas till Jordbruksverkets föreskriftsarbete. Även andra myndigheter ska vid behov kunna anlita det vetenskapliga rådet och rådet ska även på eget initiativ kunna göra utredningar i aktuella frågor. Uppdraget gäller mellan 2017 och 2019 och Sveriges lantbruksuniversitet har fått 4 miljoner kronor för genomförandet. Vad ska rådet göra för Jordbruksverket? Rådet ska ta fram, sammanställa och utvärdera vetenskaplig forskning i djurskyddsfrågor som rör våra föreskrifter och de uppdrag där vi bedömer att vi behöver deras stöd. Jordbruksverket kan alltså fråga rådet om vetenskapligt underlag som en del av grunden i ett föreskriftsarbete. Rådet fungerar då som en riskvärderande instans medan Jordbruksverket är den riskhanterande instansen som även ser till andra aspekter än den vetenskapliga forskningen. Innehållet i föreskrifter bestäms även utifrån andra aspekter, t.ex. etiska värderingar och vad som är möjligt att genomföra ur ett konkurrenskraftsperspektiv. Jordbruksverket kommer precis som tidigare att göra dessa avvägningar. När i föreskriftsprocessen kommer det vetenskapliga rådet in? Det vetenskapliga rådets underlag kommer in i det inledande skedet i vår föreskriftsprocess. Även om vi på samma sätt som tidigare även själva kommer ta fram underlag utifrån vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet, blir rådets underlag ett extra stöd som hjälper oss med analyser och sammanställningar av vetenskapligt underlag. Målinriktning och flexibilitet i lagstiftningen hur tänker Jordbruksverket? Med utgångspunkt i lag och förordning Vid översyn av föreskrifter är utgångspunkten alltid vad som anges i lag och förordning och vad dessa syftar till att uppnå. Den djurskyddsnivå som sätts i lagen kan dock uppnås på olika sätt och våra föreskrifter måste alltid hålla sig inom den ram som djurskyddslagen sätter. Djurskyddslagstiftningen är en minimilagstiftning som anger vad som är den nedre gränsen för vad som är en acceptabel djurhållning. Lagstiftningens mål är att förebygga djurskyddsproblem och bestämmelserna är utformade för att minimera risken att djurvälfärden äventyras. I vissa fall bedömer vi att det kan finnas flera sätt att leva upp till 7

8 djurskyddslagstiftningens mål. Vi har därför på vissa områden skapat en villkorsstyrd lagstiftning som endast gäller om man lever upp till särskilda villkor. Gör man inte detta gäller samma minimilagstiftning som tidigare. När vi reglerar, vilka typer av regler använder vi? En föreskrift syftar alltid till att ett visst mål ska uppnås. Därför kan det bli lite fel att säga att vissa regler är mer målinriktade än andra. Däremot kan det vara mer eller mindre tydligt vad målet är. När vi tar fram föreskrifter försöker vi vara så tydliga som möjligt så att det framgår vilket mål som ska uppnås. I djurskyddslagstiftningen finns tydliga mål t.ex. Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. De två vanligaste typerna av regler är så kallade funktionsregler (eller funktionskrav) och resursregler (eller resurskrav). I allmänt tal framställs ofta funktionsregler som motsatsen till resursregler där resursregler automatiskt medför en högre detaljeringsgrad än funktionsregler. Detta stämmer dock inte alltid eftersom både funktionsregler och resursregler kan vara mer eller mindre detaljerade. Däremot skiljer dessa två regeltyper sig i hur de försöker lösa det problem som man önskar komma åt i lagstiftningen. En funktionsregel anger att en viss funktion ska vara uppfylld såsom att djuret ska kunna ligga, röra sig och utföra olika beteenden. En resursregel däremot talar om vilka resurser som det krävs för att kunna uppfylla funktionen såsom en viss yta eller tillgång till foder, strö, osv. Exempel på olika typer av regler. Målregel = Djuren ska inte vara hungriga (detta kan fungera som regel i sig själv) Funktionsregel = Djuren ska kunna äta när de vill (funktionen att äta behövs för att nå målet) Resursregel = Djuren ska ha fri tillgång till foder (foder är en resurs som behövs för att nå målet) Oavsett regeltyp kan alltså detaljeringsgraden vara låg. I djurskyddsföreskrifterna finns både resurs- och funktionsregler och det som avgör om en funktionsregel eller resursregel används beror på vad som bedöms lämpligt utifrån vad som man vill uppnå med regeln. Vilken detaljeringsgrad behövs? Jordbruksverkets ambition är att lagstiftningen, oberoende vilken typ av regel vi använder, ska ge möjligheter för djurägaren att hitta olika lösningar. Utmaningen är dock att lagstiftningen samtidigt ska vara förutsägbar, tydlig och kontrollerbar. Ett exempel är här frågan om strö till grisar. I dag är bestämmelsen i våra föreskrifter formulerad som en funktionsregel med låg detaljeringsgradsnivå. Detta ger stor flexibilitet för lantbrukaren eftersom det inte anges hur mycket strö som behövs, vilket material ströet ska vara av eller hur ofta det ska strös. De problem som funnits med bestämmelsen är dock att den kräver en bedömning och bedömningarna har ibland varit olika. För att bedömningarna ska bli mer lika har vi gett vägledning i frågan och även genomfört kalibreringar med berörda parter. Att nå målet att ha en mer flexibel lagstiftning där bestämmelserna samtidigt är tydliga, kontrollerbara och rättssäkra, innebär utmaningar. Vilken detaljeringsgrad djurskyddsföreskrifterna bör ha går därför inte att bestämma generellt utan detta måste övervägas från fall till fall utifrån vilka djurskyddsrisker, behov och förutsättningar som finns. Kompetensen hos djurägare och kontrollpersonal har också stor betydelse. 8

9 Vad innebär de nya grisbestämmelserna för djurskyddet? Under året har frågan om tidigare avvänjning av smågris debatterats. I debatten förekom många missförstånd kring vad Jordbruksverkets förslag egentligen innebar. Nedan har vi sammanställt frågor och svar med fakta kring denna fråga. Ska alla smågrisar nu avvänjas vid 21 dagar, vilket tillåts i andra EU-länder? Nej. I grunden gäller fortfarande att smågrisar i Sverige inte får avvänjas innan de uppnått en ålder av 28 dagar. Endast de uppfödare som uppfyller särskilda hälso- och välfärdskrav får möjlighet att avvänja en mindre andel av smågrisarna något tidigare. Men medelåldern för smågrisarna i en grupp kommer ligga på omkring 28 dagar. För dessa uppfödare gäller att smågrisarna måste födas upp omgångsvis och att högst 10 procent av smågrisarna i en omgång är yngre än 26 dagar. Det innebär att smågrisarna i någon enstaka kull i uppfödningsomgången kan komma att vara 21 dagar gamla när de avvänjs men att minst 90 procent av smågrisarna i uppfödningsomgången är 26 dagar eller äldre vid avvänjningstidpunkten. För att få göra detta måste man uppfylla sammanlagt 11 villkor som syftar till att säkra smågrisarnas djurhälsa och djurvälfärd. Ett av de 11 kraven innebär att grisuppfödaren måste vara med i ett särskilt hälsoprogram där en djurhälsoveterinär genomför en regelbunden kontroll och uppföljning av smågrisarnas hälsa och välfärd. Vilka är de elva villkoren som ska uppfyllas för att få avvänja tidigare? Under förutsättning att samtliga elva villkor nedan är uppfyllda får en andel av smågrisarna i en omgång avvänjas upp till sju dagar tidigare: 1. Besättningen är ansluten till en frivillig organiserad hälsokontroll med plan och riktlinjer som Jordbruksverket har godkänt med särskild hälsokontroll av smågrisar. 2. Besättningen är ansluten till det frivilliga biosäkerhetsprogrammet Smittsäkrad besättning gris och är ansluten till nivå Spets enligt programmets plan och riktlinjer. 3. Smågrisarna föds upp omgångsvis under digivningsperioden. Efter digivningsperioden flyttas de avvanda grisarna till en annan stallavdelning där de föds upp omgångsvis. Under dessa perioder blandas inte grisarna med grisar från andra djurgrupper. 4. De stallavdelningar som används för uppfödning enligt punkt 3 är tomma på djur i minst fem dygn mellan varje djuromgång samt är rengjorda och desinficerade innan en ny omgång djur sätts in. 5. Vid kullutjämning under digivningsperioden flyttas inte någon smågris till en smågriskull där smågrisarna är äldre än 2 dygn. 6. När smågrisarna avvänjs äter de speciellt anpassat tillskottsfoder i tillräcklig mängd. Tillskottsfodret ska vara mjölkbaserat. 7. I varje djuromgång har högst 10 % av smågrisarna en avvänjningsålder som understiger 26 dygn. 9

10 8. Vid avvänjningen har smågrisarna en för sin ålder normal vikt. 9. Efter avvänjning förekommer inga beteendestörningar så som flanksugning, eller svansbitning annat än undantagsvis. 10. De stallavdelningar som används för uppfödning enligt punkt 3 har anläggning för tillskottsvärme. 11. Reservelverk finns på anläggningen. Kan den tidigare avvänjningen leda till ökad antibiotikaanvändning? Vi bedömer att den tidigare avvänjningen inte kommer att leda till en ökad antibiotikaanvändning eftersom all läkemedelsanvändning bevakas inom ramen för hälsoprogrammet. Om hälsan i besättningen inte är tillräckligt god och användningen av läkemedel därmed skulle öka, så får man inte avvänja tidigare. I det fallet gäller grundregeln att varje smågris ska vara 28 dagar. Vitsen med villkoret kring hälsoprogram är att smågrisarna ska ges särskild omsorg, miljö och uppmärksamhet från det att de föds och under hela digivningsperioden så att de är friska och starka när de avvänjs. Om en djurägare inte klarar av att uppfylla villkoren får djurägaren inte avvänja smågrisarna tidigare och måste alltså återgå till att samtliga smågrisar ska vara 28 dagar innan de avvänjs. Kan detta leda till beteendestörningar? Ett av de 11 kraven för att få avvänja tidigare är att det inte förekommer några beteendestörningar så som flanksugning, eller svansbitning annat än undantagsvis. Om dessa beteenden förekommer, annat än undantagsvis, uppfylls inte villkoret. Detta innebär att grundregeln om avvänjning vid 28 dagar gäller fortsättningsvis. Hur säkerställer Jordbruksverket att sjukligheten inte ökar när produktionstakten ökar? Det är viktigt att användning av antibiotika även fortsättningsvis hålls på låg nivå och inte ökar. Målsättningen är tvärtom att den i stället genom en rad förebyggande åtgärder ska minska. För att få använda en kortare avvänjningstid krävs att en rad olika villkor uppfylls. Enligt villkoret i punkten två gäller att gården ska ha den högsta nivån av smittsäkerhet. Smågrisarna ska också, enligt villkoret i punkten ett, ha en särskild hälsoövervakning av djurhälsoveterinär genom ett hälsokontrollprogram som Jordbruksverket har godkänt. Vid en sådan hälsoövervakning följs t.ex. användning av läkemedel till djuren upp noggrant. Det är också avgörande för smågrishälsan att smågrisarna hålls samman och inte blandas med andra djur och att utrymmena som grisarna ska hållas i har tillskottsvärme samt är väl rengjorda och desinficerade. Även dessa krav anges i villkoren. Varför ska man köpa svenskt kött? Sverige håller en mycket hög nivå när det gäller djurskyddet för samtliga livsmedelsproducerande djur. Enligt EU-reglerna får man avvänja alla smågrisar vid 21 dagars ålder. De 10

11 svenska reglerna om avvänjning tidigast från 28 dagars ålder gäller fortfarande i grunden. De nya reglerna innebär att vissa djurägare med rätt förutsättningar, som uppfyller extra hälso- och omsorgskrav, kan få avvänja några smågriskullar i gruppen några dagar tidigare så att medelåldern i gruppen blir ca 28 dagar. Hur är det i andra länder, hur tidigt avvänjer de smågrisarna? I vissa delar av världen avvänjs smågrisarna så tidigt som redan efter 14 dagar. I många länder i Europa är det vanligt att smågrisarna avvänjs när de är 21 dagar. I Sverige är grundregeln att smågrisarna ska vara minst 28 dagar gamla. De uppfödare som uppfyller villkoren kan nu få avvänja några smågriskullar i en smågrisgrupp några dagar tidigare, men medelåldern för hela uppfödningsomgången ska ändå landa på omkring 28 dagar. På vilket sätt ger tidigare avvänjning ökad produktion och ökad konkurrenskraft för svenska lantbrukare? Genom att upprätthålla en hög standard i vår djuromsorg gällande både djurskydd, djurhälsa och smittskydd behåller vi incitamentet att köpa svenskt. Genom att göra det möjligt för djurhållarna att bli mer flexibla kan omgångsuppfödning (genom lite tidigare avvänjning av några smågriskullar) skötas på ett effektivare sätt och under ett år hinner varje sugga få några extra smågrisar som lantbrukaren kan sälja. 11

12 En EU-djurskyddsplattform är inrättad! Bakgrund 2015: Sverige, Danmark, Nederländerna och Tyskland inleder ett samarbete om djurskydd inom EU och ministrarna undertecknar en gemensam deklaration för att öka djurskyddet för grisar inom EU. Ministrarna aviserar även att de tänkt föreslå att en EU-plattform för djurskydd inrättas. 2016: De fyra ministrarna undertecknar ett förslag till EU-kommissionen om att en EU-plattform för djurskydd bör inrättas. 2016: Förslaget om en EU-plattform för djurskydd får brett stöd av olika berörda parter på EU-kommissionsmöte. 2016: Sverige, Danmark, Nederländerna, Tyskland och Belgien för i olika sammanhang fram vikten av att en EU-djurskyddsplattform bildas. 2017: EU-kommissionen inrättade en EU-djurskyddsplattform. Syftet är att tillämpa EUs djurskyddslagstiftning bättre I januari 2017 inrättade EU-kommissionen den djurskyddsplattform som Sverige tillsammans med Danmark, Nederländerna, Tyskland och Belgien har föreslagit och drivit på bildandet av. Syftet med plattformen är bl.a. att alla medlemsstater ska leva upp till EU:s bestämmelser på djurskyddsområdet på ett mer likartat sätt och att utbyta erfarenheter och kunskap för att på så sätt stärka djurskyddet i EU. Syftet är även att förbättra dialogen mellan olika aktörer på djurskyddsfrågor genom att vara ett forum där kommissionen, medlemsstaterna, och bransch- och intresseorganisationer kan diskutera djurskyddet inom EU. Plattformen består av alla berörda aktörer när det gäller djurskyddet Plattformen består av 75 medlemmar där varje EU-land har en representant vilket i Sveriges fall är Jordbruksverkets djurskyddssamordnare. I övrigt består plattformen av representanter från t.ex. bransch- och djurskyddsorganisationer, berörda EU-myndigheter och oberoende vetenskapliga experter. Bland de vetenskapliga experterna finns bl.a. Linda Keeling som är professor i djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet. 12

13 Plattformens prioriteringar är bland annat transport- och grisfrågor Under 2017 har plattformen haft två möten. Vid det första mötet den 6 juni gav EU-kommissionen sin bild av vad och hur plattformen skulle arbeta. EU-kommissionen förde bl.a. fram att det är viktigt att plattformen fokuserar på några få områden för att bli framgångsrik i sitt arbete. Dessa områden ska vara sådana där det finns gemensamma intressen. EU-kommissionen meddelade att prioriterade områden för plattformen är t.ex. implementeringen av grisdirektivet och transportfrågor. På det första mötet fick alla medlemmar berätta om vad de ansåg att plattformen bör arbeta med. Ett stort antal varierande önskningar framfördes, några exempel på mer generella saker var: önskningar om ett samarbete i undergrupper till plattformen (gällande: kaniner för köttproduktion, långa transporter, handel med sällskapsdjur, kastrering av smågrisar och djurskyddsmärkning), framtagande av djurslagsspecifika djurskyddsrekommendationer, ökad harmonisering på olika områden, framtagning av märkningssystem, ökat utbyte av erfarenheter på olika områden, ökad hänsyn till vetenskapliga rön, samt mer utbildnings och informationsinsatser. Från svensk sida stödjer vi EU-kommissionens prioriteringar. Vi förde på mötet även fram att det är viktigt att inrätta undergrupper till plattformen för att föra diskussion och att vi är positiva till att utbyta erfarenheter mellan olika medlemsstater genom t.ex. olika typer av studiebesök. Vi bedömer även att det på vissa områden kan vara viktigt för djurskyddet att ta fram gemensamma rekommendationer, och att det kan vara nödvändigt att uppdatera eller ta fram ny gemensam djurskyddslagstiftning på vissa områden. 13

14 Andra mötet handlade om bildandet av en undergrupp för transportfrågor Det andra mötet med plattformen som hölls 10 november EU-kommissionen meddelade på detta möte att en undergrupp för djurtransporter skulle bildas och även att en andra undergrupp med fokus på gris skulle bildas Många deltagare inklusive Sverige var positiva till dessa två undergrupper och föreslog att fler undergrupper borde bildas. EU-kommissionen meddelade dock att de endast kommer att hålla i dessa två undergrupper men att plattformens medlemmar kan bilda egna informella undergrupper som sedan rapporterar till plattformen. Det förslogs bl.a. att informella undergrupper på områden som häst och olaglig handel med hundar borde bildas och att de diskussionspapper som vi tillsammans med Danmark, Tyskland, Belgien och Nederländerna tagit fram under året kunde vara en utgångspunkt i dessa gruppers arbete. 14

15 .Medel till studier för ökad konkurrenskraft och djurvälfärd Uppdrag från regeringen att stödja utveckling av djurhållningsmetoder Vi fick under 2017 ett uppdrag av regeringen att ge stöd åt behovsmotiverade studier och försöksverksamhet inom djurområdet. Syftet är att främja en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion med bibehållen god djurvälfärd, t.ex. i fråga om utveckling av djurhållningsmetoder. Regeringen har i sitt motiv till uppdraget angett att det är angeläget att behovsmotiverade studier inom djurskyddsområdet kommer till stånd för att utveckla djurhållningsmetoder som bidrar till en god djurvälfärd, ökad produktivitet och ökad konkurrenskraft. Riktade satsningar för att främja konkurrenskraften med bibehållen djurvälfärd Syftet med satsningen är att Jordbruksverket löpande ska ha möjlighet att göra riktade satsningar och lämna stöd till angelägna projekt som, med bibehållen djurvälfärd, har potential att främja konkurrenskraften för lantbruksföretagen. För att möjliggöra en utlysning och tillräckligt med tid för granskning och förankring innan beslut har medlen för 2017 flyttats till 2018 för en gemensam utlysning och utdelning. Totalt ska vi dela ut drygt 8 miljoner för dessa två år. Beslut meddelas i början på sommaren Mellan 15 januari och 23 mars 2018 lystes medlen ut och 45 ansökningar kom in till Jordbruksverket. Ansökningarna kommer att beredas under våren och i beredningen ingår bl.a. en dialog om ansökningarna med dialoggrupp djurskydd som består av representanter från organisationer och andra aktörer som berörs av djurskyddsfrågor. Beslut kring vilka som får medel kommer att meddelas i början på sommaren. Foto: Shutterstock 15

16 Dialoggrupp djurskydd - vilka ingår och hur är denna grupp tänkt att fungera? Fakta: Jordbruksverkets dialoggrupp djurskydd består av representanter från: World Animal Protection Djurskyddet Sverige Djurens Rätt Svenska köttföretagen Nationellt centrum för djurvälfärd Sveriges veterinärförbund Länsstyrelsen Lantbrukarnas riksförbund Svensk Fågel Svenska Ägg Svensk Mink Sveriges nötköttsproducenter Sveriges grisföretagare Svenska fåravelsförbundet Svenska Kennelklubben Sveriges Kattklubbars Riksförbund Hästnäringens nationella stiftelse Svensk Travsport Svenska Djurparksföreningen Zoobranschens Riksförbund Varför finns det en dialoggrupp djurskydd? Dialoggruppen för djurskyddsfrågor är ett forum för dialog och kunskapsutbyte kring aktuella och långsiktiga frågor kopplade till djurskydd. Vi menar att samverkan, kunskap och dialog utgör grunden för att vi framgångsrikt ska kunna utveckla och bibehålla det goda djurskyddsläge som är kännetecknande för Sverige. Jordbruksverket ska verka för ett gott djurskydd, bland annat genom regelgivning, kontroll och rådgivning. I vårt uppdrag ingår att lyfta in djurskyddsfrågorna i en helhet tillsammans med alla frågor som påverkar och samverkar med djurskyddet. Syftet med dialoggruppen är en kontinuerlig dialog i djurskyddsfrågor Syftet med dialoggruppen är att ha en kontinuerlig dialog i djurskyddsfrågor och kring de faktorer som påverkar djurskyddet. Syftet är också att ge Jordbruksverket relevant information och synpunkter på djurskyddsfrågor av såväl mer översiktlig som mer specifik karaktär. Deltagarna i dialoggruppen deltar som representanter för sin organisation eller grupp av aktörer. Varje deltagande organisation får en plats i dialoggruppen. Organisationen kan välja att skicka olika representanter beroende på vilka frågor som ska diskuteras på mötet. 16

17 Regeringsuppdrag för mink Jordbruksverket ska utvärdera minkars välfärd Den 11 januari 2018 fick Jordbruksverket i uppdrag av regeringen att utvärdera välfärden hos minkar inom pälsdjursproduktionen. Uppdraget omfattar även att bedöma om minkproduktionen så som den bedrivs i dag ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. I det ligger att djuren hålls och sköts i en god djurmiljö så att deras välfärd främjas, att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande, samt att beteendestörningar förebyggs. Regeringen har i sitt motiv till uppdraget angett att de vill säkerställa att djurhållningen inom pälsdjursnäringen ska uppfylla kraven på en god djurvälfärd samt vid behov föreslå åtgärder för att uppnå detta. Syftet med uppdraget är att Jordbruksverket ska utvärdera välfärden hos minkarna och vid behov föreslå åtgärder som säkerställer att verksamheten uppfyller kraven i djurskyddslagen. Hur kommer Jordbruksverket att genomföra uppdraget? Vi kommer att samråda med berörda bransch och intresseorganisationer, länsstyrelserna och det vetenskapliga rådet för djurskyddsfrågor vid Sveriges lantbruksuniversitet. Kortfattat kommer vi att: Inhämta underlag från det vetenskapliga rådet för djurskyddsfrågor vid Sveriges lantbruksuniversitet om aktuell forskning om minkars naturliga beteende och djurvälfärd. Inhämta synpunkter från berörd branschorganisation- Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund. Inhämta synpunkter från berörda djurskyddsorganisationer. Dialog kommer främst att föras via dialoggrupp djurskydd och alla medlemmar som önskar inkomma med underlag eller synpunkter gällande utredningen är välkomna att göra så. Föra dialog med länsstyrelserna som är kontrollmyndighet för djurskyddet. Föra dialog med dialoggrupp djurskydd. Utifrån detta underlag kommer vi att bedöma minkarnas välfärd och hur minkhållningen har utvecklats över tid och påverkats av t.ex. nya föreskrifter och näringens egna omsorgsprogram. Vi kommer även att göra en jämförelse med andra länders situation när det gäller minkuppfödning. Utifrån detta kommer vi att överväga behovet av eventuella åtgärder i form av t.ex. lag- eller förordningsändringar. Rapport ska lämnas till Regeringskansliet den 11 januari

18 3R-center: ökad välfärd och färre djur i försök Ersätta, minska och förfina djurförsök Det forskningsetiska begreppet 3R innebär att man så långt som det är möjligt ska ersätta användningen av djur i försök med alternativa metoder (replace) och där det inte är möjligt ska man minska antalet djur som används (reduce) och öka välfärden för djuren så att lidandet minskar (refine). Sveriges 3R-center på Jordbruksverket har som uppgift att samordna aktörer inom 3R och ska vara en kommunikationscentral som samlar och sprider information om 3R. Centret ska också ta fram råd som rör införskaffande, uppfödning, hållande, skötsel och användning av djur i försök. Sveriges 3R-center har idag 8 medarbetare med Torsten Jakobsson som tf. verksamhetsledare. 3R-centret styrs av den Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål, som förutom Jordbruksverket består av ledamöter från akademin, näringen och intresseorganisationer (se tabell nedan). Nationella kommitténs ledamöter tillsammans med Sveriges 3R-centers personal Nationella kommittén Ordförande Håkan Henriksson (Jordbruksverket Ledamöter Elin Törnqvist (Swetox) Karin Gabrielson Morton (Forska utan djurförsök) Katarina Cvek (SLU) Staffan Persson (Djurens rätt) Mats Sjöquist (SCAW, SLU) Jan-Ingvar Jönsson (VR) Åke Bergman (Swetox) Åsa Holmgren (Medivir) Vice ordförande Ingrid Eilertz (Jordbruksverket) Ersättare Anders Forslid (Lunds universitet) Viveka Hillegaart (Karolinska Institutet) Erika Roman (Uppsala universitet) Kristian Königsson (Karolinska Institutet) Michael Axelsson (Göteborgs universitet) Leif Carlsson (Umeå universitet) Gunnar Cedersund (Linköpings universitet) Urban Höglund (Adlego Biomedical) 18

19 Vi intervjuade tre av kommitténs ledamöter för att få lite inblick i deras syn på 3R. Karin Gabrielson Morton är sakkunnig på stiftelsen Forska Utan Djurförsök. Varför tycker du att arbetet med 3R är viktigt? Utgångspunkten i den svenska djurskyddslagstiftningen är att djur inte ska utsättas för lidande i onödan och EU:s försöksdjursdirektiv har som mål att alla djurförsök ska ersättas så fort som möjligt. Det är målsättningar som jag fullt ut ställer mig bakom och det är vad det strategiska 3R-arbetet syftar till: att se till att djurförsök så långt som möjligt kan ersättas med nya metoder och att, när det inte är möjligt idag, se till att försöken planeras så att antalet djur kan minimeras och att djurens lidande begränsas så mycket som absolut är möjligt. Men vi får heller inte glömma att de 3R:en också innebär bättre forskning. Djur är inte perfekta modeller för oss människor, så det finns många fördelar med att ersätta dem med bättre metoder som ger bättre svar på vad som händer i en människa. Och när djur används så måste vi se till att djuren fortfarande lever i en så bra miljö som möjligt och utan stress och smärta inte bara för djurens skull utan för att det påverkar resultaten när djuren har ont eller är stressade. Vilka utmaningar ser du med 3R-arbetet i Sverige idag? Satsningarna som görs på 3R-centret är bra, målet att ersätta djurförsök och implementera de 3R:en måste även genomsyra forsknings- och utbildningspolitiken på alla de områden där djurförsök görs, vilket inte alls görs idag. De statliga anslagen till 3R-projekt har legat på samma nivå i snart 10 år och bland de flesta forskningsfinansiärer sker, så vitt jag känner till, inga diskussioner om hur de kan bidra till implementering av 3R. Och trots att de flesta av de svenska djurförsöken utförs vid universitet och högskolor, som också utbildar framtidens forskare, har vi hittills inte sett några tydliga 3R-strategier hos dem. Som det uttrycks i en rapport från den Holländska nationella kommittén, när de fått i uppdrag att se över hur Holland kunde bli ledande på forskning utan djurförsök: det saknas fortfarande bland aktörerna från politiker till enskilda forskare en känsla av att detta är tillräckligt viktigt för att prioriteras. Vilken är 3R-centrets viktigaste uppgift, enligt dig? Att ta fram strategier för att implementera 3R och att få med sig alla aktörer mot samma mål. Det kräver en hel del av alla inblandade parter: att ta sig tid, att prioritera 3R-arbetet, att ifrågasätta och hitta möjligheter till nya sätt att arbeta på. 3R-centret kan bidra med resurser och forum för detta arbete och fungera som en spindel i nätet som tillhandahåller arenor för informationsutbyte och diskussion, och som kan utreda och samla in mer fakta och kanske framför allt, lyfta goda exempel både från Sverige och utomlands. 19

20 Elin Törnqvist är veterinär och doktor i immunologi och jobbar som 3R-specialist på Swetox. Varför tycker du att arbetet med 3R är viktigt? 3R innebär både att ersätta djurförsök och att förbättra de djurförsök som utförs. Jag tror att i stort sett alla djurförsök kommer att kunna ersättas i framtiden och att vi behöver hjälpas åt att driva den utvecklingen. Men så länge djurförsök fortfarande utförs vill jag arbeta för att så få djur som möjligt används och jag vill att djuren ska ha det bra som möjligt. Vi behöver öka förståelsen och kunskapen om hur djurens välfärd före, efter och under försök kan förbättras, t ex genom hantering och träning av djuren. 3R ger både bättre djurvälfärd och ökad forskningskvalitet, och enligt min erfarenhet sparar 3R pengar snarare än ger en ökad kostnad. Vilka utmaningar ser du med 3R-arbetet i Sverige idag? Jag tror att 3R-utvecklingen skulle gå mycket snabbare om vi ökade kunskapen och minskade fördomarna om djurförsök och alternativa djurfria metoder. Till exempel är fortfarande tilltron till djurförsök som metod mycket hög, många tror att försöksdjur är den bästa modellen för forskning och att djurförsöksfria metoder är ett sämre alternativ. Den snabba vetenskapliga utvecklingen vi har idag, med avancerade cell- och datormodeller gör det möjligt att inom vissa områden ersätta djurförsök och göra bättre forskning. När det gäller Refinement-frågor, finns det mycket att göra när det gäller både djurhållning och djurhantering. Det är viktigt att samarbeta med dem som planerar försök och dem som hanterar djuren i försöken, och att tillsammans hjälpas åt att utveckla bättre rutiner och riktlinjer för djurhantering t ex. På vilket sätt tror/tycker du att Sveriges 3R-center kan bidra till att främja implementeringen av 3R i Sverige? Jag tror att den största insatsen Sveriges 3R-center kan göra är att genom kommunikation öka kunskap och intresse hos olika målgrupper. Sveriges 3R-center kommer inte att kunna driva 3R-frågan framgångsrikt om inte forskare, djurhuspersonal, myndigheter, forskningsfinansiärer, vetenskapliga tidskrifter, etc. är med på tåget. Jag tror även att riktade projekt ute på universiteten eller andra organisationer är nyckeln till framgång. Problem och lösningar finns där försöksdjuren används och där djurförsöksfria metoder utvecklas, och det är där utvecklingsmöjligheterna finns. Riktade projekt med tillämpad forskning skulle vara ett sätt att driva 3R-utvecklingen i Sverige, liksom en nationell utbildningssatsning ute i forskningsverksamheter samt myndigheter som använder djurförsök i sin myndighetsutövning. Vilken är 3R-centrets viktigaste uppgift, enligt dig? Sveriges 3R-center måste jobba med ALLA 3Ren, alltså med att ersätta, minska och förfina djurförsök, och göra det i samarbete med olika intressenter. Det gäller att få bland annat forskare, djurhuspersonal, forskningsfinansiärer och myndigheter som använder djurförsök i sin myndighetsutövning att vilja vara med att både förbättra situationen för försöksdjur och att utveckla och använda djurförsöksfria metoder. En viktig uppgift för Sveriges 3R-center är att sätta upp en nationell handlingsplan för att ersätta djurförsök. 20

21 Mats Sjöquist är professor och föreståndare för Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) på SLU. Varför tycker du att arbetet med 3R är viktigt? Vi lever i en oerhört priviligierad del av världen i en fantastisk tid. En viktig orsak till detta är att vi söker och samlar kunskap. Forskning är en del i detta. Många, både djur och människor, har det inte lika bra som jag. Det kan vara sjukdom och andra problem. Bra forskning kan förbättra livet för många. Djurförsök är ett viktigt sätt att få ökad kunskap. Möjligheten att forska står och faller med allmänhetens förtroende. 3R-arbetet är ett viktigt led i en fortsatt positiv utveckling. Vilka utmaningar ser du med 3R-arbetet i Sverige idag? Att nå alla som påverkar om och i så fall hur djur används i försök är en stor uppgift. Alla, från de som tar hand om djuren till de som planerar forskning, måste förstå betydelsen och vikten av alla 3Ren. Ska de råd centret ger verkligen få betydelse, så krävs en god förståelse av hur forskning går till. Samtidigt måste forskarna kunna förklara vad de gör på ett begripligt sätt. Det krävs en öppen dialog och ömsesidig respekt för att leda utvecklingen i rätt riktning. På vilket sätt tror/tycker du att Sveriges 3R-center kan bidra till att främja implementeringen av 3R i Sverige? Genom ett brett kontaktnät och ett stort förtroende kan centret nå ut till alla berörda och bidra till en förbättring för både djuren och forskningen. Vilken är 3R-centrets viktigaste uppgift, enligt dig? Att få igång jakten på förbättringar överallt, både bland myndigheter och i forskningsvärlden och sedan sprida dessa goda exempel. 21

22 Sveriges 3R-center i aktiv förvaltning Den 1 januari 2018 gick Sveriges 3R-center över i aktiv förvaltning, efter att ha varit i projektfas under hela Nu när föreskriften för nationella kommittén och centrets arbete är på plats kan arbetet på riktigt ta fart. Nedan kan du se några av de projekt som pågår på centret. Pågående projekt på 3R-centret: Enkätundersökning till försöksledare om 3R Sveriges 3R-center skickade under 2017 ut en enkät till alla försöksledare som ansökt om etiskt godkännande av djurförsök från och med september 2016 och tolv månader framåt. Enkäten syftade till att undersöka hur forskare tillämpar 3R-principen, vilka eventuella barriärer som finns som hindrar tillämpning av 3R och hur forskare vill använda 3R-centret. Resultaten tyder bland annat på att försöksledare generellt är väl medvetna om 3R och att de tänker på 3R regelbundet. Barriärer som anses hindra tillämpningen av 3R inkluderar brist på innovation och forskning samt möjligheterna att jämföra resultat med tidigare studier. Under 2018 kommer en djupare analys av enkätsvaren göras i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet där en examensarbetare under ledning av Lotta Berg (SLU) och Per E Ljung (Jordbruksverket) kommer att titta närmare på detta. Projektet kan ge en djupare insikt i vilket stöd som behövs för att öka tillämpningen av 3R. Märkning av fisk För att kunna studera och följa fiskars rörelsemönster, överlevnad och populationsstorlek behöver forskare på något sätt märka och följa frilevande fiskar. Även fiskar i laboratoriemiljö individmärks för att möjliggöra studier på individnivå. Det finns en uppsjö av fiskmärkningsmetoder som används runt om i världen. Sveriges 3R-center fick i somras in en förfrågan från Umeås djurförsöksetiska nämnd angående rekommendationer för märkning av fisk tillsammans med en fråga om hur olika metoder påverkar djurens välfärd. Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål gav därefter Sveriges 3R-center i uppdrag att initiera ett projekt för att ta fram råd för fiskmärkning. Projektet kommer inkludera både frilevande fisk och fisk som lever i laboratorium. Projektgruppen kommer att sammanställa den forskning som finns på området och kommer att se över redan existerande rekommendationer. Både för- och nackdelar med respektive märkningsmetod kommer att utvärderas med tanke på användarvänlighet för människa och välfärd för fisken. Grupphållning av mushanar Ett av världens mest använda försöksdjur, musen, hålls på många försöksanläggningar runt om i världen. Möss är grupplevande djur som behöver social kontakt med andra möss och det är idag lagstadgat i Sverige att möss ska hållas i grupp. Ett vanligt förekommande problem i försöksdjursanläggningar är aggresivitet hos mushanar som hålls i grupp. Aggresion kan leda till slagsmål med allvarliga skador som följd, därför är det inte ovanligt att mushanar ensamhålls, vilket återspeglas i många inkomna dispensärenden hos Jordbruksverket gällande ensamhållning av hanmöss. I och med införlivandet av Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2017:40) om försöksdjur (Saknr L150) den 15 juli 2018 kommer försöksdjursinnehavaren i Sverige inte längre behöva söka dispens för ensamhållande av mushanar. Detta innebär dock inte att problemet försvinner. Att hålla mushanar isolerade och utan social kontakt har dock en negativ inverkan på både hälsa och välfärd. Problem med grupphållning av mushanar är inget som är unikt i Sverige utan är ett globalt problem som behöver uppmärksammas. Sveriges 3R-center har fått i uppdrag av Nationella kommittén att ta fram råd för grupphållning av mushanar för att underlätta för användarna att säkerställa en så god djurvälfärd för hanmöss som möjligt. Projektgruppen kommer att sammanställa den forskning som finns på området. Därtill kommer projektgruppen utnyttja den kunskap och de erfarenheter som finns bland landets försöksdjurstekniker, försöksdjursveterinärer och forskare för att ta fram råden. 22

23 AVSLUTANDE ORD AV AVDELNINGSCHEFEN INGRID EILERTZ År 2017 var ett ännu ett spännande och händelserikt år på Jordbruksverket och med djurskyddsarbete. Som nämnts i denna rapport invigde vi i år vårt 3R-center som vi lagt ned mycket arbete på och som vi är mycket stolta över att ha hand om. Inrättandet av en EU-plattform på djurskyddsområdet är också en historisk händelse och något vi sett ett behov av under en längre tid. Vi hoppas att detta kan leda både till en mer enhetlig tillämpning av EU- lagstiftningen och ett utbyte av goda erfarenheter på djurskyddsområdet inom EU. Mycket under året kom dock att präglas av den stundom intensiva och viktiga debatt som var kring frågan om tidigare avvänjning av smågrisar. Vi på Jordbruksverket påmindes återigen om hur komplext vårt uppdrag från riksdag och regering är i vilket det ingår att hantera flera mål samtidigt. Av debatten framgick att det finns en stor rädsla för att förändringar kan leda till att vi förlorar vårt goda svenska djurskydd. Det framgick också att många tror att vårt goda svenska djurskydd enbart vilar på vår djurskyddslagstiftning. Från mitt perspektiv som Sveriges chefsveterinär (CVO) och chef för avdelningen för djurskydd och hälsa delar inte jag rädslan för förändring utan ser det utvecklingsarbete som vi bedriver som en förutsättning för att vi ska ha vår fina svenska livsmedelsproduktion med sina viktiga djurskyddsvärden kvar. Vi måste våga utveckla både vår svenska djurskyddslagstiftning och vår svenska djurhållning för att få behålla en livskraftig svensk livsmedelsproduktion med en fortsatt låg antibiotikaanvändning. Jag har också en stark tilltro till våra duktiga svenska djurhållare och den djurskydd- och djurhälsokompetens som finns hos djurhälsoveterinärerna i landet. Våra nya regler bedömer vi ger smågrisarna ett minst lika gott djurskydd som tidigare men genom en annan lösning, och det var en förutsättning för att vi skulle fatta detta beslut. Debatten visar också på vikten av en fungerande dialog mellan alla berörda parter. Under 2017 tog vi på verket ett omtag i frågan om vilka grupper vi ska ha för att föra dialog. Under årens lopp har våra olika samrådsgrupper blivit många och ofta överlappande vilket har varit både resurskrävande och tungrott. På djurskyddsområdet har vi därför beslutat oss att ha en övergripande dialoggrupp där vi samlar alla de mest berörda på djurskyddsområdet. Vilka som ingår i Dialoggrupp djurskydd och vad gruppen ska göra står det mer om tidigare i denna rapport. Som jag ser det kan denna grupp bli både ett produktivt och konstruktivt forum att diskutera djurskydd, bransch- och djurskyddsorganisationer tillsammans. För att ytterligare utveckla vår gemensamma dialog kommer vi under 2018 i Dialoggrupp djurskydd starta upp ett arbete kring hur vi alla olika parter ser på framtidens djurskydd. Vi tänker att det är viktigt att diskutera vart vi är på väg och kanske ännu viktigare att diskutera vart vi vill vara på väg, dvs vad alla ser som önskvärt för framtidens djurskydd. Vi tror att ett sådant arbete kan skapa större förståelse och förtroende för varandra och kanske även bättre samsyn i djurskyddsfrågor. Resultatet av detta arbete ser vi som viktig input i vår framtida strategi och plan för vårt arbete med framtidens djurskydd. Om vi jobbar gemensamt känner jag mig personligen fullständigt trygg med att vi både kan bibehålla och förbättra vårt goda djurskydd samtidigt som vi ökar och stärker vår viktiga livsmedelsproduktion. 23