Habitatnätverksanalys och kulturmiljöinventering - Brämhult med omgivningar Hulta-Tosseryd-Brämhult

Transkript

1 Habitatnätverksanalys och kulturmiljöinventering - Brämhult med omgivningar Hulta-Tosseryd-Brämhult Borås Stad 2016

2 Titel: Habitatnätverksanalys och kulturmiljöinventering Brämhult med omgivningar. Borås Stad Version/datum: Rapporten bör citeras: M. Thorell, A. Norman och J. Sörensen (2016). Habitatnätverksanalys och kulturmiljöinventering Brämhult med omgivningar, Borås Stad Calluna AB. Omslag: Till vänster: karta från analys. Höger övre: ädellövskog. Höger nedre: kulturmiljö Illustration: Elisabeth Östlund Fälth (Calluna AB) Foton i rapporten: Calluna AB där inget annat anges GIS-filer: GIS-filerna till kartorna levereras till beställaren i form av shapefiler. På uppdrag av: Borås stad (Adress: Borås) Beställarens kontaktperson: Kristina Axelsson, , kristina2.axelsson@boras.se Utfört av: Calluna AB Huvudkontor: Linköpings slott, Linköping, Org.nr: Projektledare: Anna Norman (Calluna AB) Rapportförfattare: Maria Thorell, Anna Norman och Jakob Sörensen (Calluna AB) Ansvarig utredare: Anna Norman (Calluna AB) Kartor: Anna Norman (Calluna AB) GIS-analyser: Anna Norman (Calluna AB) Kulturmiljöinventering: Pär Connelid (Kula HB) Kvalitetssäkring: Elisabeth Östlund Fälth (Calluna AB) Intern projektkod: ANN0002

3 Innehåll 1 Inledning Bakgrund och uppdrag Frågeställningar Borås kommun del av ett sprickdalslandskap Habitatnätverk livsmiljöer och spridningsstråk 6 2 Material och metod Avgränsning av analysområde, område för biotopkartering och kulturmiljöinventering GIS-analys tillvägagångssätt och vägledning för tolkning av resultat Kulturmiljöinventering Det äldre odlingslandskapet i äldre kartor Fokusart mindre hackspett Fokusartgrupp groddjur 11 3 Resultat Habitatnätverk av lövskog för mindre hackspett Habitatnätverk av odlingslandskapet för groddjur Gemensamma habitatnätverk för mindre hackspett och groddjur Kulturmiljöinventering 21 4 Slutsatser och rekommendationer Översikt - undanta, förstärka, nyskapa, inventera Utveckling av lövskogsnätverket Utveckling av groddjursnätverket 27 Referenser 28 3

4 Sammanfattning Borås Stad växer österut och kommunen arbetar med flera detaljplaner i Brämhult med omgivningar. För att fördjupa kunskaperna om ekologiska landskapssamband har Borås kommun beställt habitatnätverksanalyser av lövskogs- och odlingslandskap samt en kulturmiljöinventering av Calluna AB, med Kula HB som underkonsult för kulturmiljöinventeringen. I uppdraget ingick, att med habitatnätverksanalyserna och kulturmiljöinventeringen som underlag, klargöra följande: 1) Områden/miljöer/stråk som bör undantas från exploatering utifrån sina höga värden för natur- och/eller kulturmiljön. 2) Om det finns några tydliga landskapsrum som bör bibehållas intakta eller förbättras för en förståelse av historiska värden kopplade till kulturlandskapet. 3) Om det finns befintliga stråk och naturmiljöer vars värden kan förbättras eller där nya kan skapas samt för vilka ytor som man bör göra en fördjupad inventering framöver om exploatering blir aktuell. Analysområdet, som ligger i ett sprickdalslandskap, är 3460 ha stort och består till största delen av skogsmark och tätortsbebyggelse med riksväg 40 i östvästlig riktning. De lägst belägna områdena finns i västra delen (tätorten) och sedan höjer sig området åt nordost där det finns ett par mindre odlingslandskap. Ca 500 ha fornminnesinventerades utifrån med hög ambitionsnivå, motsvarande de krav som länsstyrelserna vanligen ställer på en s k särskild utredning, steg 1. Habitatnätverksanalyserna genomfördes för hela analysområdet m.h.a, dataprogrammen ArcGIS och LinkageMapper. Mindre hackspett valdes ut som fokusart för lövskogsnätverket och groddjur för odlingslandskapet. Biotopdata (livsmiljöer) för mindre hackspett och groddjur hämtades från KNAS och egen biotopkarteringsdata. Biotopernas gynnsamhet för mindre hackspett och groddjur klassificerades och ett friktionsvärde bestämdes för alla typer av markslag inklusive exploaterade ytor. Med hjälp av friktionsvärdena fick LinkageMapper analysera spridningsmöjligheterna i landskapet från sämre till bra. Resultaten presenteras på kartor. För mindre hackspett identifierades nio metapatcher med gynnsamma biotoper, varav tre större, identifierades och mindre hackspett finns observerad i tre. Metapatcherna täcker sammanlagt 22% av analysområdet. Fem av metapatcherna är viktiga för spridningen och bedöms fungera som stepping stones. Spridningsstråken skiljer sig åt i styrka. Inom analysområdet är spridningen genom Hulta av yttersta vikt för nordsydlig spridning där riksväg 40 sannolikt är en utmaning. För groddjur identifierades elva metapatcher med en sammanlagd täckningsgrad av 31% av analysområdet. Groddjursobservationer vanlig groda, vanlig padda, åkergroda, mindre vattensalamander och större vattensalamander gjordes i fyra metapatcher, varav större vattensalamander observerades i en damm vid Hallabron. Flera av odlingslandskapen har stor betydelse för habitatnätverket. Småvatten och dammar finns i och nära flera metapatcher. Fyra mindre metapatcher bedöms också fungera som steppings stones. Metapatcherna ligger fördelade i en vid ring med goda spridningsstråk där emellan, men riksväg 40 utgör sannolikt en total barriär vid Hulta och Hallabron. Norr och Främgärde, på utmarkerna nära inägorna, och på inägorna vidare mot söder finns en nästan sammanhängande fossil odlingsmiljö med både förhistoriska röjningsröseområden, yngre järnålderns bandparceller och senare spår från historisk tid. Här finns även enstaka förhistoriska gravar, vilka förstärker bilden av en agrar miljö med rötter långt tillbaka i forntiden. På inägorna vid Främgärde och Sörbo samvarierar de kulturhistoriska spåren i hög grad med naturvärden i form av lövskog och naturbetesmarker. Den stora mängden bevarade kulturlämningar i skogsbygdens odlingslandskap illustrerar också den kulturhistoriska 4

5 dimensionen i begreppet biologisk mångfald. Exempelvis skapade den enorma mängden odlingsrösen i äldre åker- och (som fossila element) ängs/betesmarker, lämpliga miljöer för massor av växter och djur. Livsmiljöer, spridningslänkar och fornlämningar överlappar delvis varandra vilket kan tas tillvara i den kommunala planeringen. Att bevara groddjur, mindre hackspett och de organismer som trivs i samma miljöer, och fornlämningar ser ut att kunna gå väl hand i hand samtidigt som miljöerna sannolikt kan vara attraktiva för friluftsliv och rekreation. Borås kommuns frågor besvarar övergripande i tolv punkter. Calluna AB vill lyfta fram 1) att metapatcherna för mindre hackspett och groddjur bör undantas från exploatering, 2) att landskapsrummet Sörbo/Främgärde/Hallabron bör undantas från exploatering och 3) att inventeringar och mer detaljerade habitatnätverksanalyser rekommenderas i metapatcher och spridningsstråk. 5

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund och uppdrag I samband med att Borås Stad utvecklar flera detaljplaner i området kring Brämhult strax öster om Borås centrum, har kommunen beställt ett arbete som ska fördjupa kunskapen om de ekologiska spridningssambanden, vilka kan förekomma i ett större område som sträcker sig från Borås tätort (Hulta, sjukhuset) till Tosseryd i nordväst och till Hallabron i nordost, se figur 1. I uppdraget ingår också att undersöka områdets värden för kulturmiljö. Som underkonsult för kulturmiljöinventering har Kula HB anlitats. Calluna genomförde under 2015 en analys för barrskogen samt barrskogsmesar inom ungefär samma avgränsning som för denna utredning. 1.2 Frågeställningar Borås kommun har gett Calluna AB i uppdrag att klargöra följande: Vilka områden/miljöer/stråk som bör undantas från exploatering utifrån sina höga värden för natur- och/eller kulturmiljön. Om det finns några tydliga landskapsrum som bör bibehållas intakta eller förbättras för en förståelse av historiska värden kopplade till kulturlandskapet, dvs större delytor som inte bör splittras upp av bebyggelse, bilvägar etc även om ytan i sig exempelvis inte har några specifikt höga naturvärden. Om det finns befintliga stråk och naturmiljöer vars värden kan förbättras eller där nya kan skapas. Notera vilka ytor som man bör göra en fördjupad inventering av framöver om exploatering blir aktuell. Ett annat mål med analyserna är att försöka se sambanden mellan habitatnätverken för lövskog och odlingslandskapet samt kulturmiljöer utifrån de förutsättningar som finns i området. 1.3 Borås kommun del av ett sprickdalslandskap Borås kommun ligger i ett storskaligt sprickdalslandskap där åsar och dalar följer en eller ibland flera riktningar (Trafikverket 2012). Sprickdalarna kan variera i storlek, men man upplever hela landskapet som kammat. Den uppodlade marken, bebyggelsen och vägarna ligger företrädesvis i dalgångarna. Stora sprickdalar finns ofta i nord- sydlig riktning, med mindre dalar i öst- västlig riktning. Landskapstypen är övervägande skogsklädd, och domineras av gran och tall. Höjdområdena är oftast glest bebyggda. 1.4 Habitatnätverk livsmiljöer och spridningsstråk För att stadsutveckling ska kunna gå ihop med bevarandet av fungerande ekosystem och en rik biologisk mångfald, måste vi ha kunskap om ekologiska landskapssamband. Artinventeringar och inventeringar av naturvärden är viktiga kunskapsunderlag i kommunens planering. Men kartor med nyckelbiotoper i skogen och andra olika typer av höga naturvärden räcker inte. Vi måste också ha kunskap om hur arterna i sin livscykel använder landskapets olika komponenter samt hur de kan sprida sig. En damm som skulle kunna användas för groddjurslek kan vara en otillgänglig resurs eller ha nedsatt funktion, genom att den är avskild från övervintringsplatserna av en trafikerad väg. Förändringar i markanvändningen leder ofta till att livsmiljöer för olika arter påverkas negativt. Samtidigt kan nya miljöer som t.ex. ett öppet dike 6

7 bli en utmärkt spridningskorridor för t.ex. groddjur.förändringar i markanvändningen leder ofta till att livsmiljöer för olika arter påverkas samtidigt som t.ex. ett öppet dike kan vara en utmärkt spridningskorridor för t.ex. groddjur. De ekologiska konsekvenserna vid exploateringar kan vara mycket svåra att överblicka. Förutom den direkta förlusten av livsmiljöer så ökar ofta även fragmenteringen i landskapet, vilket försämrar konnektiviteten mellan olika grönområden. Med konnektivitet avses i vilken utsträckning landskapet möjliggör för arter att förflytta sig mellan olika livsmiljöer. Hög konnektivitet är avgörande för en arts långsiktiga fortlevnad i landskapet. I starkt fragmenterade landskap, som t.ex. stadsmiljöer eller urbaniserade regioner, så får fragmenteringsproblematiken en ökad betydelse. Små fragment av biotoper leder till att populationerna lokalt kan vara små, och har små överlevnadsmöjligheter, men de kan klara sig genom att ha kontakt med varandra och på så sätt ingå i en s.k. metapopulation. I fragmenterade miljöer lever arter ofta i metapopulationer, dvs. system av populationer som till viss del är sammankopplade med varandra via spridning. Om livsmiljöernas kvalitet försämras och avstånden ökar mellan populationer, ökar risken för ett totalt utdöende i hela metapopulationen. Det handlar om hur resilient landskapet är för arternas långsiktiga överlevnad dvs. hur ekosystemet kan återhämta sig efter en störning/förändring. Avgörande för att kunna upprätthålla grundläggande ekologiska processer i fragmenterade landskap är att konnektiviteten inte får bli alltför låg samt att det finns tillräckligt många områden med arternas livsmiljöer. Om konnektiviteten minskar alltför mycket riskerar man gradvis utarmning av den biologiska mångfalden. Detta påverkar inte bara arterna i sig, utan även de rekreationsvärden och andra ekosystemtjänster som dessa områden idag erbjuder för allmänheten. 7

8 2 Material och metod 2.1 Avgränsning av analysområde, område för biotopkartering och kulturmiljöinventering Avgränsningar av analysområdet har gjorts tillsammans med kommunen på inledande startmöten, se figur 1. Området är 3460 ha och består till största delen av skogsmark och tätortsbebyggelse (Borås Stad). De lägst belägna områdena finns i västra delen (Borås Stad) och sedan höjer sig sedan mot nordost. Ett par mindre agrara områden finns i områdets nordostliga delar. Figur 1. Avgränsning av analysområdet med ortofoto i bakgrunden. 2.2 GIS-analys tillvägagångssätt och vägledning för tolkning av resultat När det finns tillgång till rumsligt marktäckedata/(biotopkarteringar m.m. GISdata) samt kunskap om arters ekologiska krav, kan olika typer av landskapsekologiska analyser göras. Fokusarter är indikatorarter (ofta arealkrävande arter) vars förekomst innebär att också en mångfald av andra arter finns i en viss livsmiljö. I många fall är det inte en viss art som utgör fokusart utan en grupp av arter med liknande ekologi. Projektet har identifierat lämpliga fokusarter för karaktäristiska ekologiska nätverk i analysområdet vid Brämhult. Som fokusart för lövskogsnätverket valdes mindre hackspett och för odlingslandskapsnätverket valdes gruppen groddjur. Med kunskap om fokusartens ekologiska kriterier och tillgång till en digital biotopkarta eller dylikt skapas genom GIS- analyser (geografiskt informationssystem) livsmiljöområden för 8

9 fokusarten. Ett livsmiljöområde är ett område där fokusarten kan reproducera sig och föda upp en ny generation. En spridningsprofil upprättas genom att subjektivt ranka markslagen i hur pass lätt eller svårt det är för fokusarten att sprida sig. I detta fall när grodans årsungar lämnar området där de växt upp, eller hackspettens ungar blivit flygga och lämnar boet. Därmed kan en s.k. friktionskarta skapas för fokusarterna, genom att klassa om biotopkartan och marktäckedata enligt artens spridningsprofil (Mörtberg m.fl och 2007). För de ekologiska nätverken som fokusarterna representerar, analyseras konnektiviteten mellan livsmiljöområdena med hjälp av verktyget Linkage Mapper, vilket är en nätverksanalys. I analysen anges ett maximalt avstånd för vilket länkar kan upprättas och detta avstånd kan bl.a. användas för att spegla fokusartens maximala spridningsförmåga. I både lövskogs- och odlingslandskapsnätverket sattes detta avstånd till 2 km. För att kunna genomföra analyserna behövs ett heltäckande friktionsraster. Som underlag till analysen har vi använt marktäckedata, KNAS, samt utökat en tidigare biotopkartering i området. Denna gjordes med hjälp av flygbildstolkning. Till flygbildstolkningen användes infraröda bilder och stereobilder. Biotopkarteringens avgränsning motsvaras av den flygbild som fanns tillgänglig samt nya infraröda flygbilder. I de områden som inte täcks av biotopkarteringen har KNAS- data använts. Avståndsanalyser baserade på friktionsraster skapar tänkbara länkar från ett visst livsmiljöområde till alla andra områden som är möjliga att länka till inom det maximala avståndet. Länkarna mellan livsmiljöområdena följer inte fågelvägen utan letar sig fram i det urbaniserade landskapet längs den spridningsväg som antas vara den minst kostnadskrävande vägen. Länkarna visualiserar ungefärligen var spridningsvägarna är belägna. I de lägen där spridningsvägarna är hopträngda till smala stråk, omgivna av ogästvänlig miljö är det mycket troligt att spridning sker där länken är utritad på kartan. I de lägen där spridningsvägarna består av breda landskapsavsnitt med gynnsamma biotoper sker sannolikt inte den faktiska spridningen bara just där länken är utritad, utan troligtvis i en bred zon. Analyskartorna med habitatnätverk redovisar inte faktiska artförekomster, utan visar var i landskapet det finns vissa eller bra förutsättningar för arten. Kartan är ett prediktionsverktyg som visar landskapet utifrån fokusartens ekologiska krav med hjälp av de GIS- underlag som använts i analysen. Tolkning av spridningssamband måste alltid göras genom att studera både länkarna och biotopkartan/ortofoto. Vid behov av mer detaljerad kunskap behövs också fältbesök göras för att bedöma om den spridningsväg som analysen visat, verkligen är trolig. Vid fördjupade studier behöver artinventeringar göras. Livsmiljöområdenas storlek, kvalitet och artinnehåll är faktorer som avgör ett enskilt områdes bevarandevärde. En annan faktor för livsmiljöområdenas bevarandevärde är vilken betydelse de har för konnektivitet i hela det analyserade nätverket. 2.3 Kulturmiljöinventering En cirka fem kvadratkilometer stor yta fornminnesinventerades med hög ambitionsnivå, motsvarande de krav som länsstyrelserna vanligen ställer på en s k särskild utredning, steg 1, se figur 1. Däremot har inte terrängavsnitt med potentiella boplatslägen noterats särskilt. Sådana kan finnas på flera ställen inom exempelvis de större fossila åkerområdena och i den sentida åkermarken inom byarnas inägomarker. En hög ambitionsnivån vid inventeringsarbetet innebar att en mycket stor del av området i realiteten söktes av i detalj. vilket gör att några stora områden med exempelvis fossil åkermark knappast undgått att upptäckas. Enstaka punktobjekt såsom gravar i markerad 9

10 höjdlägen har sannolikt inte heller missats. Däremot kan naturligtvis enstaka objekt av typen kolningsgropar ha undgått upptäckt. Samtliga lämningar registrerades med handhållen GPS (noggrannhet 3-6 meter) och kommer att anmälas till FMIS - "det digitala fornminnesregistret" - enligt gängse rutiner. Före inventeringen kontrollerades de äldre lantmäterikartorna översiktligt års karta över utmarken i Brämhults socken rektifierades och användes som ett "kartöverlägg" för kontroller direkt i fält. På kartan redovisas i första hand utmarkernas innehåll men även de olika gårdarnas och byarnas inägoområden framträder, vilket gör kartan mycket användbar. Även de storskaliga kartorna över inägomarkerna kontrollerades och kommer att beskrivas närmare i den separata kulturmiljörapporten. Ett GIS- skikt med inägorna upprättades och användes även av Calluna som underlag i GIS- analyserna. 2.4 Det äldre odlingslandskapet i äldre kartor Ungefär hälften av den inventerade ytan uppträder som inägomark i det äldre kartmaterialet från och talen. Det rör sig här om två stora "hägnadslag" där flera gårdar och byar samverkar. I norr hänger inägorna kring byarna Eskilsryd, Borhult, Snökulla med flera ihop, med gårdarna placerade i ytterkanterna. De flesta äldre gårdstomterna hyser här än i dag jordbruksbebyggelse. Det andra stora hägnadslaget omfattar inägomarken till Kärra, Brämhult, Främgärde och Sörbo, med huvuddelen av marken belägen uppe på den närmast monumentala drumlin som löper i sydväst- nordostlig riktning. Centralt uppe på höjden löper den gamla landsvägen i stort sett ännu i sin gamla sträckning. Vid Sörbo finns ytterligare ett par mindre, parallella drumliner som är mycket framträdande i landskapet. 2.5 Fokusart mindre hackspett Sveriges minsta hackspett med en kroppslängd av endast cirka 15 cm, d.v.s. i storlek ungefär som en bofink. Arten förekommer över hela landet upp till trädgränsen i fjällen. Den uppträder i allmänhet sparsamt, men lokalt är den vanligare, t.ex. vid vissa insjöstränder och i större ädellövskogsområden. Mindre hackspetten har tidigare minskat påtagligt i antal men under talet har emellertid en stabilisering skett, kanske till och med en viss ökning. Framtidsprognosen bedöms trots sentida stabilisering/ökning vara dyster på grund av olika faktorer. Mindre hackspetten lever i löv- och blandskog med förekomst av äldre lövträd, i södra Sverige särskilt ädellövträd. Under vintern kan födosök ske även i äldre grandominerad skog, troligen för att den ger bättre skydd mot rovdjur och rovfåglar än ren lövskog. Mindre hackspetten missgynnas av gallring i löv- och blandskogar, om lövträd tas bort. Vidare så missgynnas arten starkt genom avverkning av äldre lövträd, omföring av lövträdslundar och blandskogsbestånd till barrskog samt genom dränering och avverkning av al- och björkkärr. Mindre hackspetten missgynnas även starkt av sådan landskapsvård som innebär röjning eller gallring av täta strandskogar, alkärr samt borttagande av murkna träd och grenar. Nedhuggning av äldre hagmarksbjörkar och alar är också negativt. Omhamling av gamla lindar är starkt negativt, eftersom de ofta utgör de värdefullaste träden för födosök. I den svenska rödlistan från 2015 är arten klassad som nära hotat (NT). Enligt 4 Artskyddsförordningen (2007:845) är det förbjudet att skada eller förstöra mindre hackspettens fortplantningsområden eller viloplatser. Som fortplantningsområde och viloplats bör räknas den lokala populationens hemområde enligt Naturvårdsverkets riktlinjer (Naturvårdsverket 2009). 10

11 2.6 Fokusartgrupp groddjur Grodor, paddor och salamandrar (vattenödlor) hör alla till klassen groddjur (Amphibia) och lever både på land och i vattnet. I Sverige förekommer åtta arter av grodor, tre av paddor och två av salamandrar och de flesta ha en sydlig förekomst. Vanligaste arter i Sverige är vanlig groda, åkergroda och den vanliga paddan. Groddjur har likande levnadsmiljöer men det förekommer det variationer. Till exempel tål åkergroda mer surt vatten än t.ex. vanlig groda och är därmed inte lika begränsat till t.ex. odlingslandskapet. Med undantag från lekperioden lever de flesta groddjur i stor utsträckning på land. Djuren håller till under murkna trädstammar och stubbar, i smågnagargångar, under mossbeklädda stenar och i blockterräng, vanligen i fuktig, huvudsakligen lövdominerad skog. De påträffas också på öppen mark som t.ex. i fuktiga hagar med högvuxet gräs eller på vägar under vandring. I södra Sverige inleds vandringen till lekvattnen i april. Småvatten som lämpar sig för reproduktion är t.ex. permanenta vattensamlingar, som exempelvis gårds-, kreaturs- och branddammar, grusgropar, lertäkter, naturliga kärr, hällkar, av landhöjningen avsnörda vikar samt skogstjärnar. Habitatförstöring och habitatförlust anses utgöra den främsta orsaken till minskningen av antalet groddjursindivider främst lokalt, men även i större skala. Sannolikt utgör arternas starka beroende av ett komplext småvattenlandskap - akvatiska miljöer sammanbundna med äldre skog via goda spridningsvägar - en stor del av förklaringen. Småvatten och lövskog med stor mängd död ved hör till de biotoper som i högst frekvens omdanats under senaste landskapsförändring. Områden där båda dessa biotoper finns samlade är därför få. Trots att arterna fortfarande är utbredd i södra Sverige är flera kända förekomster isolerade och andelen områden där möjlighet till fungerande utbyte av individer mellan närliggande populationer, är på flera håll minskande. Mycket pekar på att flera groddjur kräver fungerande metapopulationsdynamik för långsiktig överlevnad i ett givet område. Av groddjuren är större vattensalamander upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv. Ett särskilt åtgärdsprogram har utarbetats för arten. Den är både listad som B och N i artskyddsförordningens bilaga 1. Detta innebär dels att Natura områden är utsedda för arten, där särskilda regler gäller (7 kap miljöbalken) och dels att arten är fridlyst i hela landet (6 artskyddsförordningen). Åkergroda är listad som N i artskyddsförordningens bilaga 1, vilket innebär att arten kräver noggrant skydd enligt art- och habitatdirektivet. Vanlig groda, vanlig padda, ätlig groda och mindre vattensalamander är fridlysta enligt 6 artskyddsförordningen. Samtliga naturligt förekommande groddjur i Boråstrakten är troligen missgynnade då deras livsmiljöer och spridningsvägar kontinuerligt minskar. De viktigaste hoten är biotopförändringar av vatten- och fuktmiljöer och infrastrukturens barriäreffekter. Eftersom groddjuren är beroende av flera miljöer för sin livscykel kan det räcka med att en av dessa livsmiljöer förstörs för att utplåna en lokal population. Starka populationer av groddjur är en god indikation på att landskapet hyser fungerande ekosystem. 11

12 3 Resultat 3.1 Habitatnätverk av lövskog för mindre hackspett Översikt Borås kommun GIS- analysen visar att det finns ett lövskogsnätverk som sträcker sig över en stor del av den norra och östra delen av kommunen. I och med att antalet lövskogstyper ökar mot öster så ger fuktiga björk- och alskogar stundom karaktär åt landskapet här. Dessa förhållanden kan i stora drag förklaras utifrån topografi, jordmån och markkemiska egenskaper. I samband med ökat lövinslag får vi vidare flera områden med sammanhängande struktur och till area större områden, vilket ur ett ekologiskt perspektiv är positivt att eftersträva. Majoriteten av observationer av mindre hackspett i Artportalen överlappar med lövskogarna i kommunen. Lövskogarna vid Eskilsryd och Sörbo/Främgärde är värdefulla för lövskogsnätverket. Här finns sedan tidigare flera utpekade lövskogsområden, vilka även är en del av odlingslandskapet genom t.ex. ekhagar vid Sörbo. Lövskogarna som ligger som ett pärlband mellan Eskilsryd och Bergsäter är också värdefulla för nätverket huvudsakligen i form av stepping stones Analysområde Observationer av mindre hackspett Flera observationer av mindre hackspett har gjorts inom gränsen för analysområdet, se figur 2. De flesta observationerna är gjorda vid Hulta- patcherna. Observationer är också gjorda vid Tosseryd- och Eskilsryd- patcherna. Se förklaring nedan Metapatcher för mindre hackspett Analysområdets placering i kommunen ger analysområdet en karaktär av relativt många lövskogar. Vi har identifierat 10 metapatcher, som tillsammans täcker 22 % av analysområdet. Patcherna är namngivna utifrån geografiskt läge (landskapets karaktär inom parentes): Tosseryd (landsbygd,) Eskilsryd (landsbygd) Norrmalm (Borås) Sjukhuset (Borås) Hulta (Borås, vid rv 40) Ryd (landsbygd) Källäng (landsbygd, vid rv 40) Hallabron (landsbygd, vid rv 40) Sörbo- Framgärde (landsbygd) Flera av lövskogarna är relativt isolerade från varandra (Hulta, Sjukhuset, Eskilsryd, och Källäng) men zoomar man ut, se kartbilden figur 2, mot kanterna på analysområdet ser man att flera av lövskogarna är delar av större sammanhängande patcher (Tosseryd, Norrmalm, Ryd, och Hallabron). Området Sörbo- Framgärde, ligger nära en lövskog utanför analysområdet. 12

13 Figur 2. Livsmiljöer för mindre hackspett samt spridningslänkar. För geografiskt område (A-H) se över legend. 13

14 Större patcher med lövskog - kärnområden Generellt gäller att stora områden med dominans av lövskog är mer bevarandevärda än små områden med lövskog. Stora områden har bättre ekologisk funktion och har större möjlighet att över tid erbjuda livsmiljöer för fokusarten än små områden med lägre andel lövskog. Sådana områden brukar i landskapsekologiska analyser kallas kärnområden. Följande patcher har identifierats som kärnområden och samtliga överlappar analysområdet. Tosseryd Hallabron Ryd Små metapatcher med lövskog som fungerar som del av spridningslänk stepping stones Små patcher med lövskog är dels en livsmiljö men om de ligger mellan större lövskogsområden kan de också fungera som en del av en spridningslänk (s.k. stepping stones). Stepping stones är patcher som ligger väldigt strategiskt till när det gäller att upprätthålla spridningsflöden genom habitatnätverket. Om sådana områden eller spridningslänkar försvinner så riskerar det sammanhängande lövskogsnätverket bli uppdelat i flera isolerade delar. Betydelsen av det kan vara mycket svår att identifiera i fält, men är möjligt att identifiera i nätverksanalysen i MatrixGreen. Följande patcher har identifierats som viktiga och förväntas ha en särskilt stor funktion som både stepping stones och som livsmiljö: Norrmalm Sjukhuset Hulta Eskilsryd Sörbo/Främgärde Ekologiska samband länkarna mellan metapatcherna Inom analysområdet finns det patcher med goda och relativt goda möjligheter för spridning mellan dvs starka länkar, se figur 2. Det finns patcher med små möjligheter för spridning emellan dvs svaga länkar och det finns patcher där spridning är mycket svår- omöjlig emellan patcher (barriär). En stark spridningslänk finns mellan patcherna Sjukhuset och Norrmalm. En relativt stark spridningslänk finns mellan patcherna Tosseryd och Eskilsryd. Patcherna Sjukhuset och Norrmalm har relativt svaga spridningslänkar till patcherna Tosseryd och Eskilsryd. Spridningslänkarna mellan de fyra patcherna (Sjukhuset, Norrmalm, Tosseryd och Eskilsryd) är en förutsättning för spridning söderut till Hulta och vidare till Ryd. Länken mellan Eskilsryd och Sjöbo/Främgärde är svag och därför känslig mot påverkan. Spridningslänkar norrut från Sjöbo/Främgärde bedöms vara starka. Källäng har en stark spridningslänk med Ryd där lövskogen fortsätter vidare söderut. 14

15 Avståndet mellan Sjöbo/Främgärde och Hallabron är inte långt (1-1,5km) men spridningen försvåras/ omöjligörs (graden av barriär beror på vilka organismer det handlar om) av riksväg En kraftig barriär i landskapet riksväg 40 Riksväg 40 är lövskogsnätverkets stora barriär och innebär en utmaning för spridning i nord- sydlig riktning. Det är troligt att den för många organismer separerar lövskogarna i ett nätverk norr om vägen och ett söder om vägen. Likande problematik förekommer dessutom vidare i Ulricehamns kommun. Ett stöd för hypotesen om att riksväg 40 är en kraftig barriär är att en spridningslänk mellan patcherna Hulta och Sjukhuset inte förekommer. I GIS- analyserna är riksväg 40 en totalbarriär och vägen vid Hulta är mycket bredd. Med tanke på ett flertals observationer av mindre hackspett i Hulta men ingen vid Sjukhuset och Norrmalm så stärks hypotesen om riksväg 40s kraftiga barriäreffekt. 3.2 Habitatnätverk av odlingslandskapet för groddjur Översikt Borås kommun Borås kommun som del av ett sprickdalslandskap har i alla tider skapat svårigheter för människan att odla (åker, äng, naturbetesmarker, vall). Gårdarna har generellt varit små och legat i skogsbygd. Betesmarker har det funnits gott om så länge som djuren gick fritt ute i utmarkerna. Med moderniseringen av jord- och skogsbruk har bete på utmarker upphört med få undantag. Därför finns det inte några större odlingslandskap i Borås kommun. De uppodlade marker som finns är spridda inom kommunen. I nordost vid Fristad och Rångedala med fortsättning mot Falköping finns flera större regionalt värdefulla odlingslandskap 1. Generellt kan man förvänta sig att de arter som finns i Borås kommun och som är knutna/ gynnas av miljöer som finns i ett ålderdomligt odlingslandskap är sådana som kan sprida sig över längre avstånd. Kommunens mest värdefulla odlingslandskap utgörs av småskaliga odlingsmarker med ängar och naturbetesmarker vid mindre gårdar i skogsbygd, som t.ex. Gåshult, Rölle, Abborrås, Kärret- Snaremossen, Upptröst och Hunghult. Vid Backa i Ljushults socken finns en ekhage med gamla, grova ekar(borås kommun 2000) Analysområde Observationer av groddjur Alla arter groddjur som kan förväntas hittas i denna del av landet har observerats inom analysområdet (Artportalen): vanlig padda vanlig groda åkergroda mindre vattensalamander 1 Regionalt värdefullt odlingslandskap är en särskild klassificering på ett område, vilket klassats av länsstyrelsen. Varje område har ett id- nummer och det finns en beskrivning vad värdena omfattar. De kan vara både natur- och kulturmiljövärden. Inom planerings- och exploateringssammanhang har områdena inte särskilt lätt att hävda sig som sådana men de är en fingervisning om att här kan det finnas många stenmurar, åkerholmar, öppna diken m.m. (dvs skyddade biotoper) och ett småskaligt, lite ålderdomligt odlingslandskap. 15

16 större vattensalamander Observationerna överlappar i de allra flesta fall med metapatcherna både i och utanför analysområdet (figur 3). Groddjur är observerade i: Svensgärde Horsatorpet Bräckesås Sörbo/Främgärde/Hallabron En observation är gjord utanför en metapatch: väster om Hulta. Större vattensalamandern observerades 2015 vid motorvägsdammen vid Hallabron i analysområdets nordöstra del Metapatcher för groddjur Vi har identifierat åtta metapatcher, som tillsammans täcker 31 % av analysområdet. Metapatcherna är namngivna utifrån geografiskt läge: Horsatorpet (landsbygd) Bräckesås (landsbygd) Sörbo/Främgärde/Hallabron (landsbygd, motorväg) Eskilsryd (landsbygd) Brämhult (landsbygd) Ryd (landsbygd) Hulta (tätort) Brotorp (Borås tätort) 16

17 Figur 3. Livsmiljöer för groddjur samt spridningslänkar. För geografiskt område (1-12) se legend. 17

18 Inom analysområdet förekommer ängs-, hag- och naturbetesmarker främst i Sörbo och Främgärde. Vid Sörbo och Främgärde finns ett större område klassificerat som ett regionalt värdefullt odlingslandskap. Mindre ytor finns i Hyberg, Skogsryd och Trandared. Flera av odlingslandskapen har stor betydelse för nätverket men de mer intenstivt använda markerna norr om Eskilsryd och mellan Eskilsryd och i Brämhult, har inte lika stor betydelse för artgruppen groddjur. De områden i odlingslandskapet där det finns goda förutsättningar för groddjur är vid Brämhult och Sörbo. Metapatcher med småvatten med känd förekomst av groddjur är särskilt viktiga, liksom metapatcher med dammar nära metapatchen. De är: Brämhult Brotorp Hulta Ryd Väster om metapatchen Hulta finns en närliggande damm som har betydelse för denna metapatchen. I Svensgärde finns en damm, liksom det finns dammar i södra änden av Horsatorpet och Bräckesås. Vid Sörbo och Hallabron finns småvatten både öster och väster om riksväg 40. I Ryd, Brämhult och Eskilsryd finns småvatten men inga observationer av groddjur. Eftersom ingen inventering gjorts inom uppdraget kan det inte uteslutas att de kan vara potentiella lekvatten, och på så sätt ha betydelse för nätverket. Enstaka mer avlägsna patcher/metapatcher finns vid Brotorp och Bergdalen. Bergdalen har större betydelse med tanke på flera observationer av groddjur. Vissa patcher har potential att hysa större populationer än andra på grund av att antingen själva området har höga kvaliteter eller att det ligger nära högkvalitativa områden. Sådana patcher kan betraktas som kärnområden i groddjursnätverket. Kärnområden i groddjursnätverket bedöms vara: Horsatorpet, Sörbo, Hallabron och Bräckesås Små metapatcher som kan fungera som del av spridningslänk stepping stones Följande metapatcher har identifierats som bra livsmiljöer och viktiga stepping stones: Bergdalen Hulta Kyllängen Svensgärde Ekologiska samband spridningsstråk mellan metapatcherna Kartbilden, figur 3, visar att det finns goda spridningsmöjligheter mellan metapatcherna men riksväg 40 bedöms utgöra en totalbarriär, såtillvida att det inte finns broar/ eller grodtunnlar under vägen. Två metapatcher delas av riksväg 40: Sörbo/Främgärde/Hallabron Hulta 18

19 3.3 Gemensamma habitatnätverk för mindre hackspett och groddjur Genom att överlagra resultaten för det två nätverksanalyser kan man se om habitatnätverken överlappar varandra. På det sättet kan man se vilka metapatcher och eventuella spridningsstråk som är gemensamma (figur 4). GIS- analyserna visar att groddjur och mindre hackspett i viss mån trivs i samma livsmiljöer: groddjurens övervintringsplatser finns huvudsakligen inom samma typ av lövskogar där mindre hackspett trivs. Skälet är att båda måste ha tillgång till ett viktigt element; död ved. Mindre hackspett gynnas också ofta av om lövskogen är nära vatten (som kan vara groddjurens lekvatten). Vid och i vatten finns det ofta stående död ved (döda träd) som också ofta kan vara solexponerad (står delvis/ helt i solen) stående ved. I sådan död ved lever gärna vedlevande insekter som är mat för mindre hackspett. Det förekommer alltså områden som sammantaget har stor betydelse för både groddjur och mindre hackspett. Större områden som har bättre ekologisk funktion och en större möjlighet att över tid erbjuda livsmiljöer för både groddjur och mindre hackspett, får därför en större betydelse i landskapet. Dessa benämns som tidigare förklarat kärnområden. I analysområdet överlappar livsmiljöer för mindre hackspett och varandra samt delar spridningslänk. Överlappande livsmiljöer finns i metapatcherna; Norrmalm/Hulta Tosseryd/Horsatorpet Eskilsryd Sörbo/Främgärde Ryd Källäng Områdena vid Eskilsryd och Sörbo bedöms ha störst betydelse för både groddjur och mindre hackspett. Vid Eskilsryd delar de två en sprindningslänk till Tosserd/Horsatorpet och vidare ingår en spridningslänk för mindre hackspett i området Horsatorpet för groddjur. Vid Sörbo/Främgärde förekommer flera överlappande ytor och aktivitetsområden omfattas även av spridningslänkar för den andra arten eller artgrupp. Vidare är spridningslänken för mindre hackspett genom groddjurens aktivitetsområde vid Eskilsryd av stor ekologisk betydelse. 19

20 Figur 4. Livsmiljöer och spridningslänkar för groddjur och mindre hackspett i analysområdet Brämhult. För geografisk beteckning se legend. 20

21 3.4 Kulturmiljöinventering I figur 5 redovisas med blå färg de olika objekten som påträffades under inventeringen. Med orange trekant återges de tidigare registrerade lämningarna. Som framgår av kartbilden, se figur 5, har åtskilliga nya objekt tillkommit och flera av de tidigare kända har utökats. Figur 5. Resultatet av kulturinventeringen tillsammans med tidigare registrerade fornlämningar (FMIS). Kulturmiljöinventeringen visar att den utan tvivel mest innehållsrika och intressanta kulturhistoriska miljön som helhet återfinns i nordost. I nedre delen av Borhultabäcken påträffades flera välbevarade kvarnmiljöer. Den ojämförligt största andelen av lämningarna utgörs av fossil åkermark av olika slag. I grunden rör det sig på många platser om förhistorisk odlingsmark av typen röjningsröseområden. På flera ställen, framför allt på tidigare inägomark, har dessa "återanvänts" och kommit att präglas av yngre odlingsaktiviteter. Typisk förhistorisk åkermark av mycket ålderdomligt slag dominerar på utmarken/skogen längst i nordost. Här förekommer flera ganska stora ytor med välbevarad fossil åkermark av denna typ. På den tidigare inägomarken i östra delen av Främgärde och strax norr om Sörbo finns en bred uppsättning fossila odlingslämningar. Stora delar av marken i detta område är bandparcellerad, det vill säga indelad i långsmala ytor avgränsade av terrasskanter eller stensträngar. Den här strukturen går med största sannolikhet tillbaka på storskalig markplanering redan under järnåldern och har undersökts på flera platser runtom i Sjuhäradsbygden sedan talet. Såväl röjningsröseområden som den bandparcellerade marken representerar ett mycket ålderdomligt utnyttjande av marken, där stora ytor använts inom ramen för ett mer extensivt odlingssystem än de årligen brukade (ensäde) åkrarna på äldre kartor. Det här aktuella området är idag till stor del lövskogsbevuxet och 21

22 delvis betat (framför allt närmast Sörbo), vilket gör att de historiska spåren framträder tydligt. I övrigt utgörs den fossila åkermarken mest av mindre områden, i form av torpodlingar från talet och tidigt tal. Några av de mindre odlingsområdena kan avspegla ett tillfälligt odlande på utmarkerna, eventuellt inom ramen för successioner med svedjande. Längs såväl övre som nedre delen av Borhultabäcken påträffades flera välbevarade kvarnmiljöer, med dammvallar och synliga spår av kvarnbyggnader. Flera av de inventerade områdena är välbevarade kulturmiljöer med tydligt framträdande spår. Den utan tvivel mest innehållsrika och intressanta miljön som helhet återfinns i nordost. På den inägonära delen av utmarken norr och Främgärde och på inägorna vidare mot söder finns en nästan sammanhängande fossil odlingsmiljö av stort arkeologiskt och delvis även upplevelsemässigt värde. De fossila odlingsspåren utgörs av både förhistoriska röjningsröseområden, yngre järnålderns bandparceller och senare spår från historisk tid. Här finns även enstaka förhistoriska gravar, vilka förstärker bilden av en agrar miljö med rötter långt tillbaka i forntiden. Stenmurar, den äldre landsvägens sträckning och delvis välbevarad agrar bebyggelse på några av de äldre tomterna bidrar ytterligare till att öka helhetsvärdet. På inägorna vid Främgärde och Sörbo samvarierar de kulturhistoriska spåren i hög grad med naturvärden i form av lövskog och naturbetesmarker. Här finns också en stor utvecklingspotential, där exempelvis ytterligare bete kan bidra till ökad variation i markanvändningen och ytterligare framhäva inslaget av gräsmarker som präglade det äldre odlingslandskapet. Betandet innebär också att de kulturhistoriska spåren framträder än tydligare. Flera naturbetesmarker har restaurerats vid framför allt Sörbo på senare år. Vid Sörbo bidrar den välhållna, äldre agrarbebyggelsen på gamla gårdstomten i hög grad till helhetsintrycket. Förekomsten av äldre odlingslämningar i tidigare ängs- och betesmarker är ett karaktärsdrag för Sjuhäradsbygdens agrara miljöer och en viktig exponent för kulturarvet. De senaste årens agrarhistoriska undersökningar i den här delen av landet har visat att odlingslandskapet på många platser har en betydligt äldre historia än vad som tidigare antagits. På de stora drumlinerna av den typ som förekommer vid Brämhult/Främgärde påbörjades odlingen inte sällan redan under bronsåldern för bortåt tre tusen år sedan. Stora arealer åkermark röjdes fram och brukas extensivt under lång tid; efterhand intensifierades odlingssystemet och odlingsarealen krympte. Den övergivna åkermarken kom därmed att ligga kvar i ängs- och betesmarker, där de idag på många platser bidrar till att göra landskapets historia "läsbar". Lite tillspetsat kan man säga, att talets människor bokstavligen trampade omkring i sin egen historia när man brukade markerna! Den stora mängden bevarade kulturlämningar i skogsbygdens odlingslandskap illustrerar också den kulturhistoriska dimensionen i begreppet biologisk mångfald. Exempelvis skapade den enorma mängden odlingsrösen i äldre åker- och (som fossila element) ängs/betesmarker lämpliga miljöer för massor av växter och djur. 22

23 4 Slutsatser och rekommendationer 4.1 Översikt - undanta, förstärka, nyskapa, inventera Mindre hackspett och groddjur har valts ut som fokusarter för att de täcker in de livsmiljöer som många andra arter också behöver. Rekommendationerna är därför gynnsamma för många fler arter, och leder till att den biologiska mångfalden i miljöerna och landskapet kan stärkas som helhet. Groddjur och mindre hackspett finns också i miljöer som är trevliga och spännande för både barn och vuxna. Det innebär att bevarandet och utvecklingen av metapatcher och länkar däremellan, med stor sannolikhet även gynnar rekreation, friluftsliv och folkhälsa. I figur 6 har skikten för habitatnätverken samt kulturinventeringen överlagrats varandra för att ge en helhetsbild av analysområdet Med hjälp av habitatnätverksanalyser och kulturmiljöinventeringen har Borås Stads frågor om exploatering, bevarande och inventeringar (se s. 5) i stora drag kunnat klargöras. Vilka områden/miljöer/stråk som bör undantas från exploatering utifrån sina höga värden för natur- och/eller kulturmiljön. Om det finns några tydliga landskapsrum som bör bibehållas intakta eller förbättras för en förståelse av historiska värden kopplade till kulturlandskapet, dvs större delytor som inte bör splittras upp av bebyggelse, bilvägar etc även om ytan i sig exempelvis inte har några specifikt höga naturvärden. Om det finns befintliga stråk och naturmiljöer vars värden kan förbättras eller där nya kan skapas. Notera vilka ytor som man bör göra en fördjupad inventering av framöver om exploatering blir aktuell. 23

24 Figur 6. Sammanställning av analyserna för groddjur, mindre hackspett och kulturmiljö. 24

25 1. I samband med att Borås tätort sprider sig vidare in i analysområdet kan man ta tillvara samvariationen av habitatnätverken och de kulturhistoriska lämningarna. Det går att få med sig arter, ekosystem samt kulturhistoria in i framtiden inom samma område. Dessa landskapsrum där ekologisk och kulturhistoriska värden sammanfaller bör undantas från exploatering. Därutöver får man ta ställning till område för område, spridningsstråk för spridningsstråk, se nedan för viss vägledning. 2. GIS- analyserna visar att ca 20% av analysområdet utgörs av livsmiljöer som är gynnsamma för mindre hackspett. Det är under det generella måttet på hur mycket livsmiljö som behövs för att bibehålla en art i ett landskap (ca 30%). En trygghet är att det finns större metapatcher norr och söder om analysområdet. Mot bakgrund av det, resultaten från GIS- analyserna samt kunskap om mindre hackspett, bör samtliga metapatcher för mindre hackspett undantas från exploatering och att kontakten med metapatcher norr och söder bibehålls. 3. GIS- analyserna visar att ca 31% av analysområdet utgörs av livsmiljöer som är gynnsamma för groddjur. Habitatnätverket för groddjur omfattar metapatcher med en ring av goda spridningsmöjligheter däremellan. Det förekommer småvatten och dammar i och i närheten av metapatcher och de groddjursarter som kan förväntas förekomma inom analysområdet har observerats. Metapatchen Sörbo- Främgärde- Hallabron bör undantas från exploatering, p.g.a. storleken och eftersom det finns många spridningsstråk från den till andra områden. Det behövs mer underlag (inventeringar och mer detaljerade habitatnärverksanalyser) för att veta vilka metapatcher som i övrigt bör undantas från exploatering. De goda spridningsstråken bör kunna bevaras men det behöver inte alltid vara nödvändigt att undanta dem från exploatering. Hänsynsfull exploatering med gediget planeringsunderlag kan visa var exploatering kan ske, var grodtunnlar behövs (under vägar) m.fl åtgärder och vilka miljöer som behöver undantas från exploateringen. 4. Sörbo- Främgärde- Hallabron är ett landskapsrum av stor betydelse för båda habitatnätverken och för kulturhistoriska värden. Kulturmiljöinventeringen sammanfattar Sörbo- Främgärde- området som den utan tvivel mest innehållsrika och intressanta kulturhistoriska miljön som helhet återfinns i nordost. För djur och växter försvårar riksväg 40 spridningen i landskapet. Sörbo- Främgärde- Hallabron bör undantas från exploatering. Avgränsningen behöver förtydligas mha av inventering, eventuellt detaljerad habitatnätverksanalys. 5. Metapatcherna i habitatnätverket för groddjur är sammanlänkade och spridningen bedöms som bra förutom inom metapatchen Hulta och Hallabron eftersom riksväg 40 delar upp metapatcherna i två delar. Att prioritera förbättrade/ återupprättade spridningsmöjligheter vid riksväg 40 kan gynna både organismer kopplade till livsmiljöer för grodor och för mindre hackspett. Åtgärder för habitatnätverken bör om möjligt koncentreras i metapatcherna Hulta och Hallabron. Barriäreffekterna behöver undersökas., finns det spridningsstråk som kan förstärkas och/ eller nyskapas? Åtgärd som ekodukt eller gångtunnel kan, om det visar sig befogat, övervägas, gärna i kombination med att även människor enklare röra sig i nordsydlig riktning (till fots och cykel). 6. I nätverket för groddjur bör stepping stones Börtegården (16 ha) och Svensgärde (8 ha) undantas från exploatering. De är viktiga småområden i spridningsstråk. Eftersom de också är så små är det viktigt att habitatkvaliteten är god och att omgivande exploatering inte missgynnar habitaten. Börtegården och Svensgärde bör därför inventeras (naturvärdesinventering) med syfte att se om/hur habitatkvaliteten kan förbättras, och exploatering ikring bör noga anpassas. 7. Småvatten och dammar är livsnödvändiga för groddjuren eftersom det är deras reproduktionsområden. Generellt råder det en brist på lekvatten men det går också att nyskapa sådana med goda resultat. Calluna rekommenderar att småvatten och lekvatten bör undantas från exploatering, även utanför metapatcher och spridningsstråk. Odlingslandskapen bör särskilt 25

26 uppmärksammas då de ofta hyser småbiotoper som är värdefulla för groddjur t.ex. stenrösen och husgrunder. 8. Det finns goda spridningsmöjligheter för mindre hackspett och för groddjur i ett gemensamt stråk mellan Norrmalm/ Bergdalen och Tosseryd/ Horsatorpet. För båda habitatnätverkens funktion bör spridningsstråken mellan Norrmalm/Bergdalen och Tosseryd/ Horsatorpet undantas från exploatering. 9. Kulturmiljöinventeringen visar att det finns fångstgropar utspridda i kulturmiljöinventeringsområdet; ett kluster finns mellan riksväg 40 och metapatchen för groddjur Brämhult, och ett kluster ligger i anslutning till Eskilsryd- metapatcherna för både mindre hackspett och groddjur. Fångstgroparna berättar både om ekologi och människans kulturhistoria. Calluna rekommenderar att fångstgroparna uppmärksammas: utgör de ett eller flera system? Går det att bibehålla systemen och inte exploatera områdena där de ligger? Callunas rekommendation är att Eskilsryd- metapatchen med klustret av fångstgropar undantas från exploatering pga naturhistoriska skäl, kulturhistoriska värden och pedagogiska värden. 10. Calluna vill uppmärksamma Borås Stad på att det enligt eniro.se finns ett hålvägssystem sydväst om Brämhult, norr om Dammgatan. Det sammanfaller delvis också med fångstgropsklustret sydväst om Brämhult. Calluna rekommenderar att grönområdet norr om Dammgatan undantas från exploatering pga kulturhistoriska värden och pedagogiska värden. 11. I samband med planering rekommenderar Calluna att det genomförs naturvärdesinventeringar (NVI) i metapatcherna och spridningsstråken. Ett syfte med en NVI bör vara att förutom ren redovisning av artförekomster och naturmiljöer föreslå skötsel. Till NVIerna kan det vara lämpligt att även inkludera fornlämningars ekologiska betydelse. 12. Även andra typer av ekologiska undersökningar är lämpliga t.ex. mer detaljerade habitatnätverksanalyser och bulleranalyser (CBM 2012). Det är betydelsefullt av att låta undersökningarna resultera i juridiskt bindande skötselplaner för habitatnätverken. 4.2 Utveckling av lövskogsnätverket En viktig faktor som skapar naturvärden i lövskogsmiljöer är kontinuerligt förekommande död ved. Död ved är inte bara en förutsättning för att t.ex. hackspettar ska kunna hitta föda och göra bohål. Död ved skapar förutsättningar för flera arter som sällsynta insekter samt mossor och lavar. Död ved är en bristvara i samtliga skogliga naturtyper och en indikator på miljömålet levande skogar. I rester av detta gamla odlingslandskap finns fortfarande en tillgång på grova träd samtidigt som detta landskap genomgår en igenväxning på flera håll. Vid upprustning och skötsel av parker mot t.ex. centrala Borås avlägsnas ofta gamla rötskadade lövträd. I många fall utgör dessa de sista refugerna för skyddsvärda arter. I de fall träden utgör fallrisk kan dessa toppkapas. Det minskar risken att de faller i storm och förlänger livslängden. Om trädet måste fällas är det angeläget att spara stammen på en s.k. trädkyrkogård och då gärna på lämplig solbelyst plats. En tumregel är att hela tiden tänka på att den döda veden är värdefull och stor betydelse för funktionaliteten i lövskogsekosystemet. Även träd med stamskador som orsakar savflöden är mycket värdefulla. Sav är födoresurs för flera insektsarter. Att i spridningslänkarna särskilt söka efter både befintliga lövkorridorer som efterträdare till dagens lövträd och verka för att dessa utvecklas till arvtagare till dagens lövskogar och andra gamla mer solitära lövträd. Att ta till vara skog och efterträdarna gör att man minskar sårbarheten i nätverket som kan uppstå genom tidsglapp (snedvriden åldersfördelning). Åtgärder för mindre hackspett: Eftersom olika trädslag är värdefullast som födokälla under olika år består de gynnsammaste reviren av en mosaik med olika lövträd, främst lind, björk, al och ek. Det är särskilt viktigt att bevara sådana områden med tillräcklig areal (se ovan), t.ex. vid reservatsbildande. Vid avverkning bör artens bästa häcknings- och födosöksbiotoper sparas, 26

27 d.v.s. framför allt äldre lövträd. Inom avverkningstrakt bör äldre lövträd, döda stammar och stubbar lämnas stående. Vid gallring i och nära äldre lövträdsbestånd med förekomst av mindre hackspett bör lind, björk, al och ek sparas i första hand. Vid landskapsvård bör man undvika kraftig utgallring i strandskogar och alkärr, undvika bortsågning av torra och murkna grenar på stora ekar och andra äldre lövträd samt därtill lämna kvar torrträd och stubbar. Stora lindar och björkar har särskilt stort värde för arten och bör sparas vid gallring, inte minst i hagmarker. Omhamling bör inte ske av lindar som inte hamlats på några decennier. Vissa år utnyttjas även äldre grovgrenina granar för födosök, varför borthuggning av dessa kan missgynna arten. Levande aspar, både äldre och s.k. aspsly utnyttjas vid födosök, varför detta trädslag bör sparas vid åtgärder i artens revir. 4.3 Utveckling av groddjursnätverket De flesta metapatcherna i groddjursnätverket är viktiga för upprätthållande av fungerande ekosystem inom analysområdet samt i relativ närhet till Borås stad. För att de ska fortsätta att fungera måste spridningsvägarna dem emellan bevaras och förbättras. Lokalen med större vattensalamander vid Hallabron har särskild värde eftersom det är en sällsynt groddjursart som skyddas enligt artskyddsförordningen. Aktivitetsområdenas befintliga platser med lekvatten eller potentiella lekvatten har störst betydelse av bevarandet av groddjur. Vidare måste dessa djur kunna sprida sig så att inte flera områden fragmenteras samt spridningslänkar förstörs vilket ytterligare skulle leda till metapopulationer. Groddjursdammar som anläggs i rätt lägen har mycket kort ekologisk leveranstid. De kan få funktion som lekvatten inom något år. Analysen över groddjursnätverket visar på var det är strategiskt att nyskapa/återskapa groddjursdammar och fuktstråk. Nära befintliga lekvatten och längs spridningsvägarna. Potentiella lekvatten är idag en bristvara i landskapet. Tillsammans med lämpliga spridningselement som diken, stengärdsgårdar och andra rakare linjer är detta lämpliga element som skulle kunna förstärka och utveckla spridningen i odlingslandskapet inom analysområdet. Vidare är flera miljöer inom odlingslandskapet inte gynnsamma för groddjur men dessa har potential att utvecklas. Det finns idag flera kända konflikter mellan groddjur och trafikerade vägar. Nya vägar och trafikökningar på befintliga vägar bör analyseras ur ett groddjursperspektiv och anpassas så att de inte utgör barriärer. Vid planering av mer omfattande bebyggelse är det viktigt att ta hänsyn till groddjurens aktivitetsområden och spridningsvägarna. Vid bebyggelseutvecklingen kan kommunen synliggöra yt- och dagvatten och nyskapa/återskapa vattenstråk och fuktmiljöer i landskapet. 27

28 Referenser Miljö- och energidepartementet. Artskyddsförordningen SFS 2007:845. Naturvårdsverket Handbok för artskyddsförordningen. Del 1. Fridlysning och dispenser. Rapport 2009:2. Borås kommun xxxxxxx Trafikverket Landskap i långsiktig planering. Pilotstudie i Västra Götaland. 2011:122. CBM Trafikbuller i värdefulla naturmiljöer en metod för att identifiera konfliktpunkter. CBMs skriftserie 62. Länsstyrelsen Västra Götalands län och Skogsstyrelsen Strategi för formellt skydd av skog i Västra Götalands län. 28

29 29

30 Hemsida: E-post: Telefon växel: Huvudkontor: Calluna AB, Linköpings slott, Linköping