UR MYLLAN PÅ FRIMÄRKEN! av Carl-Henrik Larsson

Transkript

1 Detta imponerande djurhuvud är ett av de många fynd arkeologerna gjorde vid utgrävningen av Osebergsskeppet Arkeologerna tror inte att Osebergsskeppet varit avsett för krigsändamål, utan mer för kortare turer inomskärs. Frimärket utgavs Både arkeologer och privatpersoner har genom årens lopp gjort många intressanta fynd från vår forntid i den nordiska myllan. Läs här om några intressanta fornfynd som också kommit ut på frimärken. UR MYLLAN PÅ FRIMÄRKEN! av Carl-Henrik Larsson P å museer runt om i Norden finns det arkeologiska fynd som vittnar om nordbornas kontakt med andra kulturer på den europeiska kontinenten. Andra fynd visar på den enorma hantverksskicklighet och uppfinningsrikedom som fanns i Norden under forntiden. Ett mycket intressant arkeologiskt fynd, som visar att Norden inte var en isolerad plats i norra Europa, är Gundestrupkitteln. Den väldiga kitteln från Gundestrup I samband med ett torvtäcktsarbete 1891 vid en mosse i danska Gundestrup beläget på norra Jylland, fann arbetarna en mängd reliefplattor i silver. Efter ytterligare undersökningar hade man funnit totalt tretton silverplattor, som en gång i tiden varit sammanfogade med varandra i en kittel som väger nio kilo och med en diameter på nästan 70 centimeter. Alla silverplattorna är mycket rikt utsmyckade. De plattor som utgör utsidan, sju till antalet, är utsmyckade med olika gudabilder. De fem plattor som är placerade på insidan av kitteln föreställer förutom gudabilder, även jaktscener och människofigurer i olika processioner. Kittelns bottenplatta, som för övrigt anses vara den del av kitteln som håller högst konstnärlig kvalitet, föreställer en liggande tjur med höjt huvud. Denna bottenplatta är också avbildad på ett danskt frimärke utgivet 1992 (Facit nr 1047). Gravör är Arne Kühlmann och det har tryckts i ståltryck. Denna stora kittel är ett tydligt exempel på det kulturutbyte som skedde mellan Norden och folk bosatta på den europeiska kontinenten under vår forntid. Gundestrupkitteln dateras 44 NORDISK FILATELI April 2006

2 Detta danska frimärke från 1992 visar Gundestrupkittelns bottenplatta. Gundestrupkitteln tillverkades någon gång under århundradet före Kristus. Med sina nio kilo är den ett imponerande fornfynd som tydligt visar på nordbornas flitiga kontakter med andra folk på den europeiska kontinenten. till århundradet före Kristus, och den anses höra hemma i den keltiska kulturen. Gudarna som är avbildade på kitteln är nämligen keltiska, såsom den behornade guden Cernunnos (troligen djurens gud), och himmelsguden, Taranis. Perioden 500 f.kr. fram till vår tideräknings början går i svensk historieskrivning under beteckningen förromersk järnålder, eller keltisk järnålder. Kelterna var nämligen under en stor del av denna period det dominerande folkslaget på den europeiska kontinenten. Deras direkta ursprung är inte helt klart men många forskare tror att kelternas urhem låg i södra delarna av nuvarande Tyskland, och att de sedan expanderade västerut genom att först erövra delar av Frankrike (Gallien) och därefter delar av de brittiska öarna såsom Irland och Wales under 200-talet f.kr. Kelterna spred sig också till sydvästra Ryssland och Svarta havet. Hur den väldiga kitteln en gång kom till danska Gundestrup lär vi aldrig få klarhet i, men den som är intresserad kan studera kitteln närmare på Nationalmuseum i Köpenhamn. Där kan man också se två andra mycket intressanta fynd, nämligen de båda guldhornen från Gallehus. Guldhornen som stals och smältes ner I Gallehus på Sønderjylland fann man 1639 ett horn gjort i guld. Hornet som vägde 3,5 kilo, hade någon gång under 400- talet e.kr. nedlagts som en offergåva. Det var nämligen delvis förstört, vilket är mycket vanligt bland offerfynd. Detta guldhorn kom för övrigt att användas av den danske kungen Kristian IV ( ) som dryckeshorn. Omkring hundra år senare, 1734, fann man ett andra horn på samma ställe som det första. Detta andra horn vägde ett halvt kilo mindre än det första forts sid 46. Till höger på detta danska frimärke utgivet 1988 kan man se det första av de två guldhorn man har funnit i danska Gallehus. I början av talet stals de båda hornen, som vägde 3,5 kilo respektive 3 kilo, och smältes ner. På 1970-talet tillverkades två kopior i guld med den exakta lödigheten. Till vänster på frimärket är arkeologen Ole Worm ( ) avbildad. Det var han som gjorde den teckning av Gallehushornet som visas på frimärket. NORDISK FILATELI April

3 forts från sid 45. på grund av att det saknades en del. Båda hornen var mycket vackert dekorerade med motiv föreställande både människor och djur. Det mindre av hornen var dessutom försett med en runinskription som blivit föremål för många tolkningar genom åren. Runorna berättar att Jag Lägäst från Holt gjorde hornet. I början på 1800-talet stals emellertid de två hornen från Kunstkammeret i Köpenhamn där de var utställda, och gick Sverige gav 1995 ut detta frimärke föreställande guldhalskragen från Ålleberg. Detta är ett av de mest imponerande guldfynd man gjort i Norden. Frågan är om ens en modern guldsmed skulle klara av att framställa ett sådant praktarbete. ett brutalt öde till mötes i en smältugn. Så långt senare som på talet framställdes emellertid ett par nya guldhorn utifrån teckningar gjorda av originalen. Det är dessa nytillverkade horn man i dag kan se på Nationalmuseum i Köpenhamn. Det första Gallehushornet finns avbildat på ett danskt frimärke utgivet 1988 och graverat av Arne Kühlmann, (Facit nr 943). På detta frimärke är också arkeologen Ole Worm ( ) porträtterad. Det är han som har gjort den teckning av hornet man kan se på frimärket. De två guldhornen från Gallehus är tydliga exempel på den hantverksskicklighet som fanns i Norden under forntiden. Gallehushornen tillverkades av nordiska guldsmeder under den period som i svensk historieskrivning kallas för folkvandringstiden (cirka e.kr.). Under denna period drev germanska, slaviska och asiatiska folkstammar in på romerskt område och roffade åt sig delar av det sönderfallande romerska imperiet. Romarrikets rikedomar spreds över den europeiska kontinenten och nådde så småningom också Norden. Det är därför som folkvandringstiden också kallas för guldåldern. Från samma tidsperiod som Gallehushornen kommer ock- Denna norska stämpel visar en vikingaflotta som ligger uppdragen på strandkanten. Förlagan till stämpeln är en märklig träkäpp med inristningar, de som visas på stämpeln, som arkeologerna fann vid en utgrävning i norska Bergen Träföremål med olika runinskriptioner eller andra tecken, har arkeologerna funnit vid flera utgrävningar. Käppen från Bergen får ses som ett högintressant fynd med tanke på sin märkliga inristning. 46 NORDISK FILATELI April 2006

4 Ett ombud från Härnösands museum hittade 1916 detta vikingatida fälttecken hos en bonde. Troligtvis har det suttit i masten eller i stäven på ett vikingaskepp. Föremålet hade tjänat som vindflöjel på Söderala kyrka men blåst ner under 1700-talet. Flöjeln togs om hand av bönder i trakten och därefter var den undanstoppad i en lada. Frimärket kom ut så de vackra guldhalskragarna man funnit på olika ställen i Sverige. Skatten i stenröset I slutet av 1820-talet letade några bönder i ett stenröse vid Ålleberg nära Ulricehamn efter lämpliga stenar till en bakugn. I stenröset gjorde de en sensationell upptäckt. De fann en halskrage i guld från 400- talet e.kr. Precis som Gallehushornen är halskragen från Ålleberg inget importföremål utan tillverkat av nordiska guldsmeder. Guldhalskragarna man funnit i Sverige är nämligen helt unika i sitt slag. Kragen man fann i Ålleberg, och som man idag kan beskåda på Historiska museet i Stockholm, består av tre grova guldringar som ligger sammanlänkade ovanpå varandra, och vikten är omkring ett kilo. Kragen är mycket vackert utsmyckad med gapande ansiktsmasker och djurfigurer. Baktill på kragen finns det ett gångjärn så att man kan öppna och stänga den. Guldhalskragen från Ålleberg gavs ut på frimärke av det svenska postverket 1995 (Facit nr 1925). Frimärket har tryckts i kombination offset/ståltryck och gravör är Martin Mörck. Vad dessa magnifika guldhalskragar egentligen användes till vet arkeologerna inte med säkerhet. Förmodligen hade de en viktig funktion i den religiösa kulten, eller så användes de som maktsymbol av de besuttna i samhället. Vindflöjeln som blåste ner Från vikingatiden (ca e.kr.) har man gjort många intressanta fynd i Norden. Ett sådant är vindflöjeln i förgylld brons som visade sig vara ett vikingatida fälttecken, och som troligtvis suttit i antingen masten eller stäven på ett vikingaskepp. forts sid 48. Detta norska frimärke utgivet 2004 visar utgrävningen av Osebergsskeppet Detta är tillsammans med Gokstadsskeppet de enda helt bevarade skeppen från vikingatiden. Med sin vackert utsirade för och akter samt ytterst välbehållna skick, måste Osebergsskeppet räknas som ett av de mest intressanta fynd man gjort i Norden från vår forntid. NORDISK FILATELI April

5 Syllödanålen som troligtvis är importerad från de brittiska öarna, visas på detta åländska märke från Åland var ingen öde plats under forntiden. Här finns det över registrerade fornlämningar, och arkeologerna har gjort många fynd på Åland som talar för att de forntida ålänningarna var sysselsatta med mycket livlig handel. Syllödanålen är ett sådant exempel. forts från sid 47. Någon gång under 1700-talet blåste vindflöjeln ner från Söderala kyrka i Söderhamns kommun. Några bönder tog hand om den och lade undan den i sin lada. Där låg den bortglömd fram till 1916 då ett ombud för Härnösands museum upptäckte den. Han köpte flöjeln, som alltså egentligen var ett vikingatida fälttecken, av bonden för 100 kronor, och idag finns den på Historiska museet i Stockholm. Söderalaflöjeln gavs 1970 ut på ett svenskt frimärke, i valörerna fem och tio öre och de är tryckta i ståltryck. Gravör är Majvor Franzén (Facit nr ). Det vackra Osebergsskeppet Om man diskuterar arkeologiska fynd från vikingatiden, så måste man nämna det vackra Osebergsskeppet. Detta och Gokstadsskeppet är de enda helt bevarade skeppen från vikingatiden. Som arkeologiska fynd är alltså de båda norska vikingaskeppen av stor betydelse, eftersom de visar hur vikingarna konstruerade sina fartyg. Osebergsskeppet grävdes ut 1904 vid gården Oseberg i Slagen vid Oslofjorden. Till 100- års minnet av denna händelse gav det norska postverket 2004 ut tre frimärken som visar utgrävningen av skeppet samt föremål man hittat vid utgrävningen. Arild Yttri har graverat frimärkena som är tryckta i kombination offset/ståltryck, (Facit nr , frimärket i denna artikel har nr 1546). Norge har också en gång tidigare, nämligen 1972, givit ut ett frimärke med motiv hämtat från Osebergsskeppet. Detta frimärke föreställande ett vackert utsirat djurhuvud som arkeologerna fann vid utgrävningen av skeppet, är graverat av Knut Løkke-Sørensen och tryckmetoden är ståltryck (Facit nr 674). Osebergsskeppet fann man nedgrävt i en djup grop med stenar staplade över det. Skeppet är 21,5 meter långt och 5,1 meter brett. Det är mycket som talar för att det inte har varit ett krigsskepp. Dess praktfullt dekorerade för- och akterparti samt det minimala djupgåendet, maximalt en meter, pekar på att skeppet använts för kortare seglatser. Ombord på skeppet fann de norska arkeologerna också en gravkammare i vilken två kvinnor var begravna. Arkeologerna tror att den ena kan ha varit drottning och att den andra var hennes träl, som fick sätta livet till och följa sin husmor i graven. Förutom båtens trettio åror, bestod gravfynden bland annat av kökskärl, en vackert snidad vagn samt fyra slädar. Mängder av djur fick också följa med på den sista färden. Femton halshuggna hästar, fyra hundar och en oxe fann arkeologerna på platsen. Osebergsskeppet finns tillsammans med Gokstadsskeppet utställt på Vikingskiphuset på Bygdøy i Oslo. Den praktfulla Syllödanålen Även på Åland har man gjort många fina fynd från forntiden. Ett fynd som 2002 också kom ut på ett åländskt frimärke (Facit nr 211), är den praktfulla Syllödanålen. Frimärket har tryckts i offset. Syllödanålen som är gjord av brons och daterad till vikingatiden, hittades av en bonde i byn Syllöda i Saltviks kommun på 1950-talet. Smyckeföremål är inga ovanliga föremål vid arkeologiska utgrävningar av vikingatida boplatser. Syllödanålen är med sitt vackert utsirade huvud och guldbeläggning emellertid ett osedvanligt vackert smyckeföremål som hållit samman dess bärares mantel. Nålen som troligtvis inte är tillverkad i Norden, finns utställd på Ålands museum. 48 NORDISK FILATELI April 2006