Frö- och Oljeväxtodlarna. Försöks- och forskningsrapport 2005

Transkript

1 Frö- och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005

2

3 Försöks- och Forskningsrapport 2005 Svensk Raps AB och Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare bedriver sedan lång tid tillbaka en omfattande försöksverksamhet med oljeväxter och fröodling av vallgräs både som fältförsök och som projekt inom Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning. Detta är en betydelsefull del av arbetet med att utveckla odlingsgrenarna. I försöksprogrammet ingår såväl sortprovning som odlingstekniska försök i raps rybs och vallfrö. Forskningsstiftelsen prioriterar projekt som är kopplade till oljeväxtodlingens ekonomi inbegripet miljöaspekter och möjligheter till ett mervärde för skördeprodukterna. I denna rapport redovisas längre försöksserier som avslutats under de senaste åren samt sammanfattningar av avslutade forskningsprojekt. Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare, Box 96, Alnarp, Tel Innehåll Sådd av hybridraps med olika metoder 4 Försök i höstraps med olika utsädesmängder 6 Värraps vårrybs fi nns det ett mellanting? 8 Sortförsök med fröodling i timotej 10 Kvävestrategier i timotej 12 Förbättrade vegetabiliska oljor för färger 13 Kvävestrategier i ängssvingel 14 Nya vegetabiliska oljor för tekniskt bruk med genteknik 16 Rapsbaggeresistent raps 17 Rödklöversådd vid olika radavstånd och utsädesmängd 18 Hur påverkar odlingsfaktorerna fröskörden av klöver? 20 Kransmögel i höstraps 22 Produktion: Svensk Raps AB Tryck: Litografen, Vinslöv Svensk Frötidning nr 3b, 2005

4 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Sådd av hybridraps med olika metoder Konventionell sådd ger högst skörd men de andra metoderna kan ge fördelar Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB I försöksserien OS 180 har 14 försök med hybridsorter varit utlagda i Skåne under perioden Försöken har jämfört konventionell sådd (Öyjord försökssåmaskin), direktsådd (Väderstads Rapid) och precisionssådd (Palm såmaskin). Utsädesmängden har varierat från 100 grobara frön/m 2 vid direktsådd till 20 grobara frön/m 2 vid precisionssådd. Försöken har behandlats som omgivande rapsgröda beträffande ogräsbekämpning (Butisan S) och växtskydd. Leden med precisionssådd har radhackats. Observationer har tagits under växtsäsongen och vinterhärdighet har bestämts i 10 försök genom räkning av plantor höst och vår. Såteknik Uppkomsten på hösten har varit mycket bra (tabell 1). Konventionell sådd har plantor från 94 % av sådda frön och även det direktsådda ledet har bra uppkomst. Samma gäller för det precisionssådda ledet med 20 frön/m 2 medan 40 och speciellt 60 frön/m 2 har sämre uppkomst. Övervintringen har varit bäst i de precisionssådda leden och likaså stjälkstyrkan. Avkastning Avkastningsresultaten redovisas i tabell 2 och figur 1. Högst avkastning har ledet med konventionell sådd och 80 grobara frön/m 2. Direktsådden har gett 5 % lägre fröskörd och de precisionssådda leden med lägre utsädesmängd har gett ungefär 10 % lägre skörd. Skillnaderna i oljehalt är små med högst halt vid konventionell sådd. Ekonomi En väsentlig skillnad mellan leden är utsädeskostnaden och för att göra en rättvisande jämförelse har nettoavkastningen per ha beräknats. I beräkningarna har följande värden använts: fröpris 2 kr/kg, oljehaltstillägg 1,50 kr och utsädespris kr per enhet. Efter justering för utsädeskostnaden har den konventionella sådden fortfarande Tabell 1. Plantetablering på hösten samt övervintring och stjälkstyrka jämfört med konventionell sådd. Övervintring och stjälkstyrka graderat 1 100, (100 = bra) Sådd Plantor/m 2 frön/m 2 hösten Fältgrobarhet % Övervintring Stjälkstyrka Direktsådd Konventionell sådd Precisionssådd Precisionssådd Precisionssådd ** ** antal försök Tabell 2. Fröskörd, oljehalt och nettoskörd efter kompensation för utsädeskostnad Fröskörd Oljehalt Nettoavkastning Frön/ m 2 Kg/ha Rel % Kr/ha Rel Direktsådd , Konventionell sådd , Precisionssådd , Precisionssådd , Precisionssådd , *** * antatal försök

5 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna högst nettoavkastning men avståndet till de precisionssådda leden minskar medan avståndet till det direktsådda ledet ökar på grund av den stora utsädesmängden. Hänsyn har inte tagits till direktsåddens lägre bearbetningskostnader. Relativ avkastning Direktsådd 100 frön/m 2 Precisionssådd 20 frön/m 2 Konventionell sådd 80 frön/m 2 d Precisionssåddd 40 frön/m 2 Precisionssåddd 60 frön/m 2 Fröavkastning Nettoavkast- ning Figur 1. Fröavkastning och nettoavkastning vid olika såmetoder. Figur 1 visar grafiskt hur de olika ledens avkastning förändras då man tar hänsyn till utsädeskostnaden. De precisionssådda leden med 20 och 40 grobara frön/m 2 har tappart mindre än 5 % i nettoavkastning i förhållande till den konventionella sådden. De har dessutom visat betydligt bättre stjälkstyrka och övervintring (tabell 1). Den svaga avkastningen för det direktsådda ledet kan inte förklaras med sämre uppkomst då så många som 92 % av sådda frön gav upphov till plantor på hösten och detta led hade de tätaste höstbestånden med 92 plantor/m 2. Detta kan vara orsak till den sämre övervintring som visas i tabell 1 och därmed förklaringen till den lägre avkastningen. Slutsats Försöken visar att konventionell sådd gett högst fröskörd men de precisionssådda leden med betydligt lägre utsädesmängs (20 och 40 grobara frön/m 2 ) har endast tappat ung. 5 % i nettoavkastning samtidigt som de visar bättre vinterhärdighet. Direktsådden har lägst avkastning men lägre bearbetningskostnader och snabbare sådd efter skörd av tidigare gröda är faktorer som talar för tekniken. 5

6 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Försök i höstraps med olika utsädesmängder Hybridsorter skall sås med lägre utsädesmängd än linjesorter. Fältgrobarheten kan påverkas kraftigt av ogynnsamma betingelser och fel såteknik. Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB När hybridsorter av höstraps började marknadsföras i Sverige startade en diskussion om lämplig utsädesmängd. Detta skedde mot bakgrund av det relativt höga utsädespriset på hybridfrö och på att bl.a. tyska försök pekade på att man skulle kunna använda lägre utsädesmängd till hybridsorter. Under åren 1997 till 2004 har ett antal försök (OS 211 och OS 212) lagts ut för att belysa hur utsädesmängden påverkar skördeutbytet och odlingsekonomin. Försöken har innehållit såväl hybridsorter som linjesorter och har varit utlagda i Östergötland, Västergötland, Gotland och Skåne med tyngdpunkten i Skåne. Under 1997 och 1998 har utsädesmängden bestämts som kg frö per ha och under de följande åren utgick man från antalet grobara frön per m 2. För att kunna jämföra resultat under hela försöksperioden har utsädesmängderna under de två första åren räknats om till antal grobara frön per m 2. Av tabell 1 framgår vilka sorter som provats, under vilka år som respektive sort varit med i försöken och hur många försök som utförts per år. Av tabell 2 framgår vilka utsädesmängder som använts och här visas också omräkningen av de första årens utsädesmängder i kg per ha till antal grobara frön per m 2. Tabell 1. Antalet försök per år för respektive sort. Såtekniken har påverkat skörderesultatet Eftersom sorterna, antalet försök och utförda graderingar har varierat under åren går det inte att göra en fullständig sammanställning över hela försöksperioden och därför har försök med samma försöksled valts ut för jämförelser. Figur 1 visar avkastningsutvecklingen för summan av alla hybridsorter, resp. alla linjesorter under två försöksperioder. På grund av att utsädesmängden ändrats under perioden har en viss interpolering gjorts. För försöken utförda under perioden visar resultaten att optimal utsädesmängd ligger en bra bit över 100 grobara frön per m 2 medan resultaten från perioden 2002 till 2004 pekar på en lägre optimal utsädesmängd. En förklaring till förändringen kan vara förbättrad såteknik. Under de första åren utfördes försöken med den normala försöksutrustningen och de små Linjesorter Express Capitol Celcius Louise 2 2 Hybrider Kasimir Artus 4 Status Kronos utsädesmängderna har förmodligen fördelats ojämnt i parcellerna och dessutom har fältgrobarheten varit låg. Fältgrobarhetens betydelse Med hjälp av planträkningarna som utförts i en del försök går det att bestämma fältgrobarheten och under perioden har denna i medeltal varit så låg som 62 %. Från och med 2002 har en bättre såteknik tillämpats (Väderstad Rapid) vilket har lett till jämnare bestånd och fältgrobarhet på ungefär 90 %. Det kan därför vara lämpligt att vid låg fältgrobarhet använda planttätheten på hösten i stället för utsädesmängd vid jämförelse med avkastningen. Nettoavkastning En faktor som bör beaktas i sammanhanget är utsädeskostnaden som inte är Tabell 2. Utsädesmängder i de olika försöksleden. Kg utsäde/ha 1997 och 1998 har räknats om till antal grodda frön /m 2 Antal grobara frön / m Kg / Alla Express Kasimir ha sorter (200) 6

7 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna försumbar speciellt vid de högsta utsädesmängderna. I fortsättningen jämförs därför den aktuella planttätheten på hösten eller utsädesmängden med det ekonomiska utbytet, den s.k. nettoavkastningen där man tar hänsyn till både avräkning efter oljehalt och utsädeskostnad. För denna beräkning har gängse avräkningspris och utsädeskostnad använts för uträkning av intäkter och kostnader. Planttäthet avgörande I försöksmaterialet har Kasimir och Express provats i samma försök under tre år då planträkningar har gjorts. I figur 2 visas nettoavkastningen vid olika planttätheter under de olika åren. De båda sorterna reagerar olika på stigande planttätthet. Hybridsorten Kasimir tappar i lönsamhet då utsädesmängden ökar och har sin högsta avkastning vid plantor per m 2. Resultaten för Express har större spridning och optimal avkastning har nåtts vid plantor per m 2. Den högsta nettoavkastningen under alla åren ger Express. Värt att notera är att Kasimir var en av de första hybriderna och under senare år har bättre hybrider marknadsförts. Figur 3 visar på samma vis resultatet från 3 försök 2001 där de nyare hybriderna Artus och Status provats mot linjesorterna Express och Capitol. De båda hybriderna har en ganska likartad utveckling vid stigande planttätthet och har sin maximala avkastning vid ungefär 70 plantor per m 2 medan linjesorterna når sin högsta avkastning vid ungefär 100 plantor per m 2. I dessa försök har hybriderna haft den högsta nettoavkastningen. Moderna hybrider Under provades sorterna Status och Louise i en försöksserie i Skåne (4 försök) och Kronos och Celsius i en annan serie i Mellansverige (5 försök). Försöken hade utsädesmängderna 40, 80 och 120 grobara frön per m 2 och såddes med Väderstad Rapid. Resultaten redovisas i figur 4 och här har nettoavkastningen jämförts mot utsädesmängden. Jämförelsen visar att hybridsorterna Status och Kronos har högst avkastning vid den lägsta utsädesnivån och därefter en sjunkande nettoavkastning med stigande utsädesmängder. Linjesorterna Louise och Celsius har en flackare kurva med den högsta avkastning vid en högre utsädesmängd (60 90 grobara frön/m 2 ). Slutsats Rekommenderad utsädesmängd till hybridsorter är grobara frön per m 2 och för linjesorter. Resultaten av de här utförda försöken visar att detta är bra riktvärden men att vid dålig uppkomst måste planttätheten ökas. De utförda försöken pekar på att en äldre hybrid som Kasimir har sin högsta avkastning vid 45 till 65 plantor per m 2. Moderna hybrider har sin högsta avkastning vid samma eller lägre planttäthet. Linjesorterna har sin högsta skörd vid plantor per m 2. Rekommenderad utsädesmängd är riktvärde som måste anpassas efter tidigare erfarenheter beträffande uppkomst och dessutom bör utsädesmängden anpassas efter såtid och såteknik. Råfett kg/ha Hybrider Hybrider Linjesorterr Grobara frön/m 2 Nettoavkastning kr/ha Express Kasimir Express 2000 Kasimir 2000 Express 1999 Kasimir Plantor per m 2 Figur 1. Medelskörd för hybrider och linjesorter vid olika utsädesmängder under två olika försöksperioder. Period delvis interpolerad. Figur 2. Nettoavkastning i kronor per ha för Kasimir och Express vid olika planttätheter onder tre försöksår Louise Nettoavkastning kr/ha Status Artus Capitol Express Plantor/m 2 Nettoavkastning kr/ha Status Celsius Kronos Grobara frön/m 2 Figur 3. Nettoavkastning för två hybridsorter och två linjesorter vid olika planttätheter under ett försöksår. Figur 4. Nettoavkastning för två moderna hybrider och två linjesorter vid olika utsädesmängder. 7

8 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Vårraps vårrybs, finns det ett mellanting? Tidiga sorter ger lägre avkastning men större skördesäkerhet. Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB Under åren 1997 till 2000 lades sortförsök ut för att testa den tidiga vårrapssorten Hyola 38 (OS 10 + OS11). Sorten har en tidighet som ligger mellan vårrybs och vårraps vilket gör det svårt att ge en rättvisande bedömning vid normal sortprovning. I de utlagda försöken ingick en rybs- (Kulta) och en rapssort (Maskot) som mätare. Totalt utfördes 34 försök och av dessa slopades 5 stycken på grund av högt försöksfel. Försöken var utlagda i ett bälte från Uppland - Sörmland till södra Värmland - Västergötland och med två försök på Gotland och tre i Östergötland. Under vegetationsperioden har observationer gjorts beträffande bestånd, stjälkstyrka och mognad och efter skörd har oljehalt, klorofyllhalt, avfall och vattenhalt analyserats. Eftersom det har varit stora tidighetsskillnader har man skördat sorterna då de varit mogna, vilket har inneburit att den senaste sorten Maskot i enstaka fall skördats upp till tre veckor efter Kulta. För att avspegla normal praxis då det gäller odling har Maskot fått en högre kvävegiva. För att se om beståndstätheten har någon betydelse i sammanhanget tillfördes faktorn utsädesmängd under åren 1999 Tabell 1. Årsvis skörd i kg råfett per ha samt medelvärde för perioden. Relativtal har beräknats med Maskot som mätare. Kg råfett per ha Tabell 2. Kvalitets och odlingsegenskaper. Medel- värde Olja Dagar till Klorofyll Stjälkstyrka % av ts. mognad ppm Maskot 46, Kulta 44, Hyola 38 44, antal försök Avkastning Kr/ha Maskot Kulta Hyola antal försök Relativtal Maskot Kulta Hyola och Samtliga sorter såddes med 4 olika utsädesmängder: 75, 175, 275 och 375 grobara frön per m 2. Maskot gav högst avkastning I tabell 1 redovisas avkastningen i kg råfett per ha årsvis och som medelvärde för hela försöksperioden. Det fanns signifikanta sortskillnader sammantaget och för de tre första åren men för år 2000 var skillnaden mellan sorter inte signifikant. Maskot har högst skörd och Kulta lägst och Hyola 38 ligger mellan dessa sorter. Detta är förväntade skillnader som följer tidighetsskillnaderna, vilket framgår av tabell 2. Kulta har i medeltal varit 16 dagar tidigare än Maskot och Hyola 38 har varit 7 dagar tidigare än Maskot och 9 dagar senare än Kulta. Som nämnts har man försökt att skörda respektive sort då den varit mogen och i de flesta fall har de två tidiga sorterna skördats samtidigt och Maskot senare. Trots denna differentiering i skördetid visar resultaten på skillnader i klorofyllhalt. Kulta har i medeltal 2,3 ppm lägre halt än övriga sorter vilket emellertid inte är signifikant. Då det gäller stjälkstyrkan är Maskot klart bättre än de andra två sorterna och Maskot har även högst oljehalt. Om man tar oljehalten med i beräkningen och avräknar skörden med 2 kr per kg frö och ett oljehaltstillägg på 1,50 kr ökar Maskots försprång medan relationerna mellan Kulta och Hyola 38 blir oförändrade (tabell 1). Utsädesmängd I försöken 1999 och 2000 användes 4 olika utsädesmängder 75, 175, 275 och 375 grobara frön per m 2. I figur 1 visas avkastningen i relation till utsädesmängden. Man kan konstatera att relationen mellan sorterna är oförändrad vid stigande 8

9 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna utsädesmängd. Maximal skörd uppnås vid 280 till 310 grobara frön per m 2, vilket är högre än rekommendationen som är grobara frön per m 2. I försöken 2000 räknades antalet etablerade plantor efter uppkomst och andelen frön som gav upphov till en planta varierade på försöksplatserna från 49% till 84%. Mellan sorterna förekom inga säkra skillnader. Förmodligen har de enkla försökssåmaskinerna medfört en sämre fältgrobarhet, vilket kan förklara varför försöksresultaten visar på en för hög optimal utsädesmängd. Avvägning avkastning tidighet Avsikten med försöken var att se om det finns en medelväg mellan den högt avkastande, sena vårrapsen och vårrybs med lägre avkastning och betydligt tidigare skörd. Mognadstid och skörd för Hyola 38 ligger mellan ytterligheterna. Enligt försöken får odlaren som väljer vårrybs i stället för Maskot vårraps 619 kr lägre intäkt per ha. Om han väljer Hyola 38 minskas förlusten till 335 kr per ha men han tappar samtidigt i tidighet. Den enskilde odlaren får alltså bedöma hur viktigt det är att skörda tidigt och detta beslut kan påverkas av om man vill höstså efter eller undvika drösning grund av svåra skördebetingelser och ostadigt väder. Skörd kg råfett/ha 1500 Maskot 1000 Hyola 38 Kulta Frön/m2 Figur 1. Råfettskörd för tre våroljeväxtsorter vid ökande utsädesmängd. 9

10 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Sortförsök med fröodling i timotej. Lischka har gett högst fröskörd båda fröåren Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB Under åren 1998 till 2001 har 11 fröodlingsförsök med timotej (OS 9201) med 6 sorter och 2 olika N-gödslingar lagts ut i Skåne och Mellansverige. Tidpunkten för N-gödslingen har varierats med en behandling 80 kg i slutet av april (normal tidpunkt för sådd i området). Den andra behandlingen har delad giva med 50 kg tidigt och (före 20 april) och 30 kg sent (~15 maj) Försöken har skördats under två vallår. Ett försök har slopats på grund av missade parcellskördar och högt försöksfel. Följande sorter har ingått i försöken: Alexander, Ragnar, Grinstad, Promesse, Comtal och Lischka. Förutom fröskörd har mognad, stjälkstyrka och tusenkornvikter bestämts. Skördenivåer Medelskörden för försöken har varierat från 970 kg frö per ha i Brunnby, Västmanland 1999 i första årets vall till 313 kg frö per ha i Brunnby 2003 i andra årets vall. Totalt för hela perioden har första året haft en medelskörd på 639 kg/ha och andra året 569 kg/ha. Medelskördarna från de olika åren visas i figur 1. Det går inte att avgöra vilken vallålder som ger högst avkastning då skörd från vall I och vall II inte har jämförts i samma försök. Den högre avkastningen för vall I kommer till stor del från 1999, som gav höga skördar och detta år fanns ingen andraårsvall att skörda medan 2003 med en låg medelskörd endast hade skörd från vall II. Normal tidig N-gödsling Vid båda gödslingarna har Lischka gett den högsta skörden medan Ragnar gett lägst skörd i såväl vall I som vall II (tabell 1). Beträffande effekten av en tidig och delad N-giva så är det mycket små skillnader som inte är säkra (tabell 2). Alexander och Promesse ger något högre skörd vid en tidig och delad N-giva medan de övriga sorterna har svarat negativt. Tabell 1. Fröavkastning i vall I och vall II, normal och delad N-giva. Fröavkastning Vall I Vall II Kg/ha Rel. Kg/ha Rel. Alexander Ragnar Grinstad Promesse Comtal Lischka *** *** antal försök

11 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna Fröskörd kg/ha Tusenkornvikt och odlingsegenskaper I tabell 3 redovisas tusenkornvikter och odlingsegenskaper. Lischa och Alexander har störst frön medan Ragnar och Promtesse har minst. Delad N-giva har inte påverkat tusenkornvikten. De sex sorterna har ungefär samma tidighet. Det finns skillnader på en dag tidigare och en dag senare men dessa skillnader är osäkra. Ragnar och Grinstad har det vekaste strået medan de övriga sorterna är ungefär lika styva. Vall I Vall II År Figur 1. Fröskörd, årsvisa medeltal från de olika åren. Tabell 2, Fröavkastning vid normal och delad giva, summan av vall I och II. Fröavkastning 80 kg Kg/ha Kg/ha Diff. Alexander Ragnar Grinstad Promesse Comtal Lischka antal försök Tabell 3. Tusenkornvikt stråstyrka och mognadstid (dagar tidigare eller senare än Alexander) Tkv Strå- Mognad g. styrka dagar Alexander 0, Ragnar 0, Grinstad 0, Promesse 0, Comtal 0, Lischka 0, antal försök

12 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Kvävestrategier i timotejfrövall Första årets frövall ska kvävegödslas på hösten. Andra årets frövall behöver inte höstgödslas och vårgivan ska läggas sent. Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB Under åren har 12 fröodlingsförsök i timotej lagts ut i södra Sverige (OS3 924). Försöken har skördats två fröår och kvävegödslingen har varierats i de olika försöksleden. Avsikten med försöken var att studera effekten av höstgödsling med olika kombinationer av vårgödsling. Försöken har varit utlagda 3 i Skåne, 3 i västra och 6 i östra Mellansverige. En andraårsvall har slopats före skörd. Sorter har varit Alexander och Grindstad. De båda vallåren behandlades på samma vis. På hösten gödslades en del försöksled med 30 kg kväve och andra lämnades utan kvävegödsling. Under den följande växtsäsongen gavs 90 kg kväve i olika kombinationer av tidig och sen gödsling (tabell 1). Två led lämnades helt utan kvävegödsling på våren. Den tidiga givan gavs vid tillväxtens början och den sena en månad senare. I en del försök har skotträkning gjorts i samband med den första gödslingen och axräkning har utförts i juli. Fröskörd Resultaten för vall I (figur 1) visar att en höstgiva utan efterföljande vårgiva har ökat fröavkastningen med 15 % och för leden med vårgödsling har de höstgödslade leden i medeltal 11 % högre skörd och det är de delade vårgivorna som har högst skörd men det finns inga säkra skillnader mellan dessa led. Resultaten för vall II (figur 2) visar att en höstgiva utan efterföljande vårgiva har ökat fröavkastningen med 22 % men för leden med vårgödsling har de höstgödslade leden i medeltal 2 % lägre skörd. Kombinationen höstgödsling och en stor kvävegiva tidigt har medfört en klart lägre skörd. Stråstyrka Som framgår av figur 3 har stråstyrkan försämrats med stigande kvävetillförsel och det är också en tendens till att de tidiga givorna haft en sämre stråstyrka. Skottutveckling Höstgödslingen har inverkat positivt på skottutvecklingen som ökade med 10 % 600 i både vall I och vall II medan vårgödslingen haft mindre effekt. Axutvecklingen har inte påverkats på samma vis av höstgödslingen. Här har vi ungefär samma täthet både med och utan höstgiva. Däremot har kvävegödslingen på våren ökat axutvecklingen med ungefär 30%. Slutsats Gödslingsstrategiskt visar resultaten tydliga skillnader mellan vall I och vall II. Höstgödslingen har ökat avkastningen i vall I med mer än 10 % medan höstgödsling i kombination med vårgödsling har haft en negativ effekt på skörden i vall II om vårkvävet lägges tidigt. Beträffande tidpunkt för vårgivan är det små skillnader i vall I medan vall II klart visar en högre skörd vid en senare kvävegödsling. En tidig vårgiva i kombination med höstgödsling har i vall II gett en klar skördesänkning, vilket kan bero på för kraftig vegetativ utveckling. Tabell 1. Försöksplan OS Kvävetillförsel Försöksled Höst (sept.) Tidig vår Sen vår A B C D E F G H I Frö kg/ha Figur 1. Fröskörd i vall I beroende på kvävetillförsel. Frö kg/ha Figur 2. Fröskörd i vall II beroende på kvävetillförsel. Stråstyrka Vall I Vall II Kvävegödsling kg/ha Figur 3. Stråstyrka i vall I och II beroende på kvävetillförsel. 12

13 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna Förbättrade vegetabiliska oljor för färger. Vegetabiliska oljor har en lång tradition som råvara till färger. Den traditionella oljefärgen är oftast lufttorkande och baserad på linolja eller motsvarande vegetabilisk olja. Dessa färger torkar genom att en kemisk reaktion mellan luftens syre och oljemolekylerna skapar en strukturuppbyggnad varvid färgen torkar. Torkförloppet är emellertid relativt långsamt och lämpar sig därför mindre bra för industriell ytbehandling där en snabb torkning oftast är önskvärd. Av Martin Svensson, Cecilia Stenberg, Johan Samuelsson och Mats Johansson, Svenska Lantmännen och KTH Oljebaserade färger har en stor fördel genom att de är baserade på förnyelsebara råvaror vilket kommer att bli en allt viktigare egenskap i framtiden. Genom en utveckling av nya metoder för att torka oljebaserade färger på ett mer effektivt sätt finns det en stor potential för att öka användningen av denna råvara i industriella tillämpningar. Med modern växtförädling kan man införa nya reaktiva grupper i oljestrukturen vilka kan reageras snabbt och på ett annat sätt jämfört med de traditionella oljorna. Med dessa oljor öppnar sig möjligheten att även etablera vegetabiliska oljor som råvara för industriell ytbehandling. Nya vegetabiliska oljor för industriell ytbehandling På KTH bedrivs forskning för att utveckla nya vegetabiliska oljor för industriell ytbehandling. Genom att antingen introducera nya reaktiva grupper eller blanda oljan med speciella syntetiska monomerer kan exempelvis UV-härdande lacker göras. UV-härdande lacker torkar genom att den våta färgen belyses med starkt UV-ljus varvid en kemisk reaktion startar. Denna reaktion leder snabbt fram till att molekylvikten ökar och att färgen torkar. I princip kan detta ske på några sekunder. Detta är en teknik som väl lämpar sig för industriell ytbehandling. Ett exempel på ny olja är oljor som innehåller epoxygrupper. Dessa oljor finns i naturligt hos vissa växter, t ex Euphorbia lagascae, men är ekonomiskt omöjliga att odla i stor skala. Men denna typ av reaktiva grupper kan även infogas i vanliga CL-signal (antal fotoner) Figur 1. Epoxyfunktionell metylester av en fettsyra (metyl vernoleat). växtoljor, t ex linolja, genom en kemisk modifiering av oljan. Resultaten från KTH visar att det är tekniskt möjligt att göra UV-härdande system baserade på sådana vegetabiliska oljor. Epoxyfunktionella fetter har visat sig fungera väl i UV-härdande system. De polymeriserar snabbt och effektivt samt ger filmer av god kvalitet. Vidare visar resultaten att epoxyfunktionella fettsyror kan användas både i sig och som en råvara för bindemedelstillverkning varvid ett brett spann av egenskaper kan erhållas. Figur 1 visar exempel på olika epoxyfunktionella strukturer som studerats på KTH. En annan egenskap som studerats på KTH är oljors reaktioner med luftsyre. I traditionella linoljefärger vill man att denna reaktion ska ske, men i andra system som exempelvis UV-lacker är det mindre önskvärt då det ger en begränsad långtidshållbarhet. Kemiluminiscensmätningar som beskriver oxidationsförlopp visar att den epoxyfunktionella methylestern (metyl vernoleat) är väsentligt mycket mer stabil mot oxidation jämfört med traditionella oljors fettsyror (metyl linoleat), figur 2. Slutsatser Studier på epoxyfunktionella oljor visar att det finns stora möjligheter för vegetabiliska oljor som råvara för industriell ytbehandling. Industriellt användbara tekniker som exempelvis UV-lackering kan användas om en vegetabilisk olja modifieras med de rätta reaktiva grupperna. Stora variationer i egenskaper kan uppnås genom att infoga de epoxyfunktionella fettsyrorna i olika strukturer. Projektet har stöts ekonomiskt av Stiftelsen Svensk Oljeväxtodling, VINNOVA och BASF Plantscience. metyl lineolat methyl vernoleate Tid (timmar) Figur 2. Oxidation av methylestrar av epoxyfunktionella fettsyror jämfört med en traditionell omättad fettsyra mätt med kemiluminiscens. 13

14 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Kvävestrategier i ängssvingelfrövall Den ekonomiskt optimala gödslingen vid fröodling av ängssvingel ligger kring 120 kilo kväve per hektar, fördelad på hälften höst och vår. Det visar 13 försök i södra Sverige utförda åren Att tidpunkten för vårgödslingen har liten betydelse för avkastningen och att utebliven höstgödsling till viss del kan kompenseras med gödslingen på våren är andra intressanta resultat. Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB Under åren har 13 fröodlingsförsök i ängssvingel lagts ut i södra Sverige (OS 925 och OS 926). Försöken har skördats två fröår och kvävegödslingen har varierats i de olika försöksleden. Avsikten med försöken var att undersöka effekten av stigande kvävegödsling på våren efter en höstgödsling med 60 kilo kväve per hektar. Vårgivan var 30, 60 och 90 kilo per hektar, tidigt eller sent. Dessutom ingick ett led där 90 kilo per hektar delades på de båda tidpunkterna. Under ett år användes en annan försöksplan där halva försöket inte gödslades på hösten medan vårgödslingen endast gavs som en tidig giva. Försöksuppläggningen gör det möjligt att bestämma den optimala kvävegödslingen och om vårgödslingen skall ske tidigt eller sent. Året utan höstgödsling gör det också möjligt att bedöma höstgivans betydelse. Stor variation i skörd Fröavkastningen har varierat kraftigt mellan åren och mellan försöksplatserna. Nettoavkastning kr/ha Medelskörd för försöken har varierat från 200 kilo per hektar till kilo per hektar. Den lägsta medelskörden uppmättes i ett försök i Skåne år 2000 i en förstaårsvall och den högsta i ett försök i Halland. Vallålderns betydelse för skörden har inte kunnat bedömas då vi inte har någon direkt jämförelse på samma lokal. 120 kilo kväve optimalt I figur 1 visas hur totalgivan kväve (höst + vår) har påverkat nettoavkastningen. Höstgivan är 60 kilo därefter har vårgödslingen ökats med 30 kilo i varje steg. Tidig och sen giva har slagits ihop. Nettoavkastningen har beräknats vid ett fröpris på 7 kronor per kilo och gödselpris på 8 kronor per kilo kväve. Den högsta avkastningen har nåtts vid 120 kilo kväve per hektar (60+60) vilket motsvarar ett skördenetto på kronor per hektar. Redovisade resultat får tas som ett riktvärde eftersom den beräknade optimalgivan är ett medelvärde av de utlagda försöken. Årsmån och lokal kan givetvis förskjuta både kvävegödsling och skördenetto upp och ner Total kvävegiva (höst + vår) Figur 1. Nettoavkasting vid stigande kvävegödsling (höst + vår). Summa av två skördeår vall I och vall II. Fröpris 7 kr/kg och kvävepris 8 kr/kg Tidpunkt mindre viktig I 11 försök kan man studera effekten av tidig respektive sen vårgödsling efter 60 kilo kväve per hektar på hösten. Figur 2 visar hur förstaårs- respektive andraårsvall reagerat då vårgivan ökats från 30 kilo per hektar till 90 kilo per hektar. Skillnaden mellan vall I och vall II avspeglar endast skillnad mellan år och försöksplatser då vi inte har kunnat jämföra de två vallåldrarna i samma försök. Vall I har en något högre skörd vid sen giva men den är inte statistiskt säker. I vall II har de båda gödslingsstrategierna gett samma skörd. Den högsta givan på 90 kilo per hektar har i ett försöksled delats med 45 kilo tidigt och 45 kilo sent. Detta har inte påverkat skörden i förhållande till tidig eller sen giva och försöken visar alltså att tidpunkt för vårgivan har mindre betydelse än nivån. Höst- och vårgödsling i vall I En intressant fråga är om en vårgiva kan kompensera en utebliven höstgiva och i två försök skördade 1999 kan man se effekten av vårgödsling i vall I med och utan höstgödsling (figur 3). Skillnaden mellan en höstgiva på 60 kilo kväve och ingen höstgiva är stor, ungefär 200 kilo frö. Av figuren framgår också att 30 kilo kväve på våren ger samma skörd som 60 kilo kväve på hösten och kilo kväve har ungefär samma avkastning som kilo kväve. Det är emellertid värt att notera att den absolut högsta skörden har erhållits vid ungefär 120 kilo kväve per hektar efter 60 kilo på hösten och 60 kilo på våren och här finns också den högsta nettoavkastningen om man tar hänsyn till kvävekostnaden. 14

15 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna Frö kg/ha Vall II, sen giva Vall II, tidig giva Vall I, sen giva Vall I, tidig giva Kg kväve på våren Svårtydda skördekomponenter Under året för skörd har fältobservationer gjorts beträffande antal skott och vipppor per kvadratmeter och efter skörd har fröskörden vägts och tusenkornvikterna bestämts. Bestämning av de olika skördekomponenterna visar att vid stigande kvävegiva har antalet skott per kvadratmeter varit oförändrat, antalet vippor per kvadratmeter har ökat och tusenkornvikterna har sjunkit. Det är emellertid endast ökningen av antal vippor som är signifikant. Att relatera den kommande fröskörden till olika skördekomponenter skulle vara intressant men de samband som erhållits i försöken är svaga. Man hade kanske väntat sig en starkare korrelation mellan antalet vippor per kvadratmeter och fröskörden. Att detta inte är fallet beror på alla de faktorer som spelar in mellan vippgång och skörd som till exempel pollinering, frösättning, fröstorlek, drösning samt svårigheter att bestämma vippantalet. Figur 2. Jämförelse mellan tidig och sen N-giva på våren efter höstgödsling med 60 kg kväve 0 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren 60 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren Frö kg/ha Kg kväve per Ha Figur 3. Fröskörd i vall I med och utan höstgödsling. Två försök skördade Kg kväve/ha är summan av höst och vårgiva. 15

16 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Nya vegetabiliska oljor för tekniskt bruk med genteknik I ett forskningsprojekt finansierat av bl.a Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning utvecklas nya oljekvaliteter specialanpassade för kemisk industri. Av Sten Stymne, Inst. för växtförädling, SLU Alnarp De vegetabiliska oljorna är den jordbruksprodukt som kemiskt mest liknar mineraloljor och har därför störst potential av de biologiska råvarorna att ersätta dessa inom kemisk industri. Produktionskostnaderna för de vegetabiliska oljorna är 2-3 gånger högre än världsmarknadspriserna på mineralolja. Prisskillnaden blir dock allt mindre med snabbt stigande mineraloljepriser. Den kemiska processningen av mineraloljan till den färdiga kemiska produkten är dessutom kostsam. De biologiska råvarorna kan därför konkurrera kostnads/funktionsmässigt med de mineraloljebaserade produkterna om dess kemiska struktur är sådan att den kan användas utan kemisk processning. Redan idag konkurrerar vegetabilisk olja framgångsrikt med mineralolja i många tekniska applikationer och % av all vegetabilisk olja (ca 15 miljoner ton/år) används till tekniska ändamål. Genteknik är ett nytt kraftfullt verktyg inom växtförädlingen som gör det möjligt att förändra jordbruksprodukterna på ett sätt som inte är möjligt med konventionell förädling. Med denna teknik kan man styra kvaliteten på den vegetabiliska oljan att än bättre passa de olika tekniska områdena. Vilken mängd och till vilken kostnad avgör användbarheten Nästan alla våra oljegrödor innehåller fröolja som domineras av fem vanliga fettsyror vilka har begränsad användbarhet för den kemiska industrin. Växtriket som helhet uppvisar dock en enorm variation i fröoljornas fettsyror med nära 1000 olika fettsyror karaktäriserade. Ett stort antal av dessa fettsyror skulle vara utomordentligt lämpade för teknisk industri i produktion av plaster, lacker, färger, smörjmedel etc. om de kunde produceras i stora mängder till moderata kostnader. Genom genteknik går det att överföra biosyntesmaskineriet för de olika fettsyrorna från de vilda växterna till våra oljegrödor och således kan man producera kvaliteter speciellt lämpade för tekniskt bruk till samma kostnader som traditionell vegetabilisk olja. Man kan säga att genom genteknik kan den kemiska fabriken föras ut på fältet. Detta kommer dramatiskt att öka marknaden och priset för den vegetabiliska oljan. Vissa fettsyror av speciellt intresse Forskningsprojektet har isolerat gener från vilda växter för produktion av epoxiderade och acetylenfettsyror. Dessa gener har förts in i transgena växter där de producerar de eftersökta fettsyrorna. Vegetabiliska oljor epoxideras idag kemiskt med en tämligen dyrbar process och får stor användning inom plasttillverkningen. Acetylenfettsyror finns idag inte kommersiellt tillgängliga men har ett potentiellt stort intresse för kemisk industri. Produktion av dessa två typer av fettsyror i transgena oljegrödor öppnar möjligheten att producera nya oljekvaliteter av kommersiellt intresse för kemisk industri och med ett betydande mervärde jämfört med konventionella oljekvaliteter. Forskningen fokuseras nu på att höja halterna av epoxy- och acetylenfettsyror till kommersiellt intressanta nivåer i transgena oljegrödorna. De vilda växterna som producerar de eftersökta fettsyrorna har höga halter av dessa och man undersöker vilka mekanismer som saknas i raps och lin för att samma halter ska uppnås. Genteknik ger oanade möjligheter Sammanfattningsvis kan man säga att gentekniken öppnar oanade möjligheter att producera produkter specialanpassade för kemisk industri i våra jordbruksgrödor. Specialoljorna kommer att konkurrera med mineraloljebaserade produkter och därmed öka den totala marknaden för jordbruksprodukter. Detta i sin tur kommer att reducera överskottsproduktionen i Västvärlden och därmed höja världsmarknadspriserna och minska behovet av subventioner. 16

17 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna Rapsbaggeresistent raps Med genteknik kan man framställa raps som försämrar rapsbaggelarvers överlevnad. Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB Rapsbaggen är en av de allvarligaste skadegörarna i svensk oljeväxtodling. Om man kunde öka växternas motståndskraft skulle odlingssäkerheten höjas samtidigt som vi skulle slippa den idag nödvändiga bekämpningen med kemiska medel. I ett projekt finansierat av Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning har Svalöf Weibull AB undersökt möjligheterna att med hjälp av genmodifiering föra in resistens i växterna. Tekniken går ut på att isolera substanser som gör att insekten får en sämre utveckling då den äter av plantan. Därefter identifieras genen som styr produktionen av den aktiva substansen och genen förs in i rapsplantan. Exempel på att detta fungerar är växtslag som majs, potatis och bomull där det finns sorter som är resistenta mot skadeinsekter med hjälp av denna teknik. Dessa sorter har tillförts en gen från en bakterie, Bacillus thuringiensis som är en naturlig fiende till insekterna. Naturligt förekommande substanser kan hämma rapsbaggarna De substanser som man arbetade med på Svalöf Weibull AB var framställda från vanliga växter som t.ex. potatis och ärt och de testades i ett första steg genom att rapsbaggelarver matades med ståndarknappar från raps som behandlats med renframställda substanser. Följande typer av substanser testades: Proteinasinhibitorer hämmar nerbrytningen av proteiner i mag-tarmknalen och försämrar på så vis tillväxten på unga djur. I testerna försämrades tillväxten hos rapsbaggelarverna men deras överlevnad påverkades inte. Esteraset patatin testades utan någon påtaglig effekt. Lektiner är en annan grupp av substanser som påverkar insekterna. De binder till kolhydrater som i sin tur kan vara bundna till membran. Det visade sig att såväl potatislektin som lektiner från andra växter påverkade rapsbaggelarverna. Dessa överlevde högst 3 4 dygn efter att ha ätit ståndarknappar behandlade med de mest effektiva lektinerna. Eftersom det är främst de vuxna baggarna som skadar oljeväxterna testades de effektiva lektinerna även på dessa. Det visade sig att ätande och äggläggning minskade men inte överlevnaden. Gener isoleras och transformeras till raps Nästa steg i processen var att isolera generna som styr produktionen av de aktiva lektinerna i växten. De två bästa lectinerna valdes ut och generna isolerades. Nästa steg var att hitta en lämplig promotor och koppla ihop den med respektive gen. Valet av promotor är viktigt, det är nämligen promotorn som styr när och var den introducerade genen ska uttryckas. I detta fall är det knoppar och pollen som äts av rapsbaggen och därför ska genuttrycket vara störst där. Det är inte önskvärt att genen uttrycks i andra växtdelar. Lämpliga genkonstruktioner framställdes och transformerades till raps som därefter testades i växthus. Det visade sig att rapsbaggelarver som utfodrats med transgena ståndarknappar fick en reducerad tillväxt och det fanns också en tendens till ökad dödlighet. Kemiska analyser visade på en klart förhöjd halt av lektiner i ståndarknapparna. Det visade sig också att plantor från testgrupper där larvtillväxten var reducerad innehöll mer lectin i ståndarna än plantor från testgrupper utan påverkan på larvtillväxten. Projektet visade alltså att det går att finna substanser som påverkar rapsbaggarna och att det är möjligt att överföra egenskapen för produktion av dessa substanser till rapsplantans ståndare. Det var det emellertid inte möjligt att uppnå en hög grad av resistens varför projektet avslutades. 17

18 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Rödklöversådd vid olika radavstånd och utsädesmängd Rödklöver (Trifolium pratense) är en av de största frögrödorna i svensk vallfröodling. Sortmaterialet i klöverfröodlingen består av både diploida och tetraploida sorter. Arealmässigt är tetraploida sorter störst. Avkastningsmässigt är det dock ofta svårare att nå lika hög skörd i de tetraploida sorterna som i de diploida. Det skiljer drygt 100 kg/ha i medelavkastning mellan de båda sorttyperna. Av Gunilla Larsson, Svensk Raps AB För att undersöka etableringens betydelse för fröproduktionen startades 1998 en försöksserie (OS 9351) där syftet var att studera om man genom att anpassa radavstånd och utsädesmängd kan få ett luftigare bestånd, som ger fler blommor tillgängliga för pollinering. Försöken har varit placerade i Skåne, Väster- och Östergötland samt Södermanland. Tre olika utsädesmängder har kombinerats med två radavstånd. Försöksplanen Tabell 1. Försöksplan OS Rödklöver till frö. Utsädesmängd * radavstånd. Utsädesmängder Radavstånd 1 1,5 kg/ha A 12 cm 2 3 kg/ha B 24 cm 3 6 kg/ha återges i tabell 1. Rödklöversorten Sara (medelsen tetraploid) har såtts i alla försök utom i de som legat i Södermanland där sorten varit Vivi (tetraploid sen). Odlingsförhållandena under de tre försöksåren har varit olika och som en följd av detta varierar skörderesultaten mycket mellan åren. Eftersom materialet är relativt litet måste resultaten betraktas årsvis. Årsmånen stor betydelse Första skördeåret 1999 finns resultat från två försök, Östergötland och Skåne (se figur 1). Försöket i Skåne har högst skördenivå, med en medelskörd på 530 kg/ha. I Östergötland var medelskörden 407 kg/ha. På båda försöksplatserna har den högsta utsädesmängden (6 kg/ha) och radavståndet 24 cm gett högst skörd. År 2000 har skördats 3 försök av 4 (figur 2). Även detta år har Skåneförsöket gett högst avkastning. Skillnaderna i försöket mellan de olika utsädesmängderna och radavstånden är dock mycket liten. Det skiljer endast ca 20 kg mellan högsta och lägsta skörd. Som framgår av figuren var skördenivån i försöket i Östergötland mycket låg. Försöket utvecklades väl, men dåligt väder med regn och kyla under blomningen gjorde att pollineringen blev mycket dålig. Försöket i Södermanland har avkastat i genomsnitt 208 kg/ha. Högst skörd har lägst utsädesmängd (1,5 kg/ha) vid 24 cm radavstånd gett. År 2001 har skördats 3 försök av 4. Hösten 2001 var mycket nederbördsrik i södra Sverige och försöket i Skåne är inte skördat förrän i slutet av september. En hel del frö har troligen drösat vid denna tidpunkt. Härav den, för Skåne, låga medelskörden på 118 kg/ha. Försöket i Södermanland har i genomsnitt avkastat 149 kg/ha och har detta år gett högst skörd vid högsta utsädesmängden på 6 kg/ha och radavståndet 24 cm är första året försöket i Västergötland har skördats. Avkastningsnivån i försöket var i medeltal 124 kg/ha. Inte heller i detta försök var skillnaderna i avkastning mellan de olika försöksleden stor. Plantantal Planträkningarna i enskilda försöken har visat att de olika åren har plantantalet varit ganska olika. Detta beroende på hur väl etableringen lyckats och hur kraftig insåningsgrödan varit och hur denna har skuggat klöverplantorna. I tabell 2 visas de tre årens plantantal i medeltal. Det går kg/ha cm 12 cm 12 cm 24 cm 24 cm 24 cm 1,5 3,0 6,0 1,5 3,0 6,0 kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha E-län M-län kg/ha cm 12 cm 12 cm 24 cm 24 cm 24 cm 1,5 3,0 6,0 1,5 3,0 6,0 kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha D-län E-län M-län Figur 1. Avkastning av rödklöver, kg frö/ha. 2 försök 1999 Figur 2. Skörd av rödklöver, kg frö/ha. 3 försök

19 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna inte att se något säkert samband mellan plantantal och skördenivå. Få plantor kan ge hög skörd Försöksunderlaget har efter tre år visat sig vara för litet, för att dra några säkra slutsatser. Årsmånen under de tre åren har betytt mer för avkastningen än själva beståndsetableringen. Vi kan konstatera att under förutsättning att ett jämnt plantbestånd etablerats, kan avkastningen bli hög även med ett fåtal plantor, mindre än 30 plantor har ett år gett över 500 kg/ha i fröskörd. Vädret under blomningen och skörd är nog den enskilda faktor, som är av störst betydelse för avkastningsnivån. För att bin och humlor ska flyga ut i odlingen under blomningsperioden, krävs minst 20 C och samtidigt tillräckligt hög luftfuktighet för att det ska bildas nektar i blomman. De år det varit kallt och regnigt under blomningen, har ett mindre antal pollinatörer funnits i odlingen och då har avkastningen också blivit låg. Även väderleken under hösten vid skördetidpunkten är av betydelse för skörderesultatet. Vid mycket regn i den mogna klövern har det svårt att torka upp i beståndet och risken för groningsskador ökar. Dessutom är det svårt att utföra tröskningen på ett bra sätt i ett klöverbestånd som är fuktigt och blött i botten. Risken för att en hel del frö drösar av är stor. kg/ha cm 12 cm 12 cm 24 cm 24 cm 24 cm 1,5 3,0 6,0 1,5 3,0 6,0 kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha D-län M-län P-län Försöksled 1999 Plantor/m Plantor/ m Plantor/m2 12 cm, 1,5 kg/ha cm, 1,5 kg/ha cm, 3,0 kg/ha cm 3,0 kg/ha cm 6,0 kg/ha cm 6,0 kg/ha Figur 3. Skörd av rödklöver, kg frö/ha. 3 försök 2001 Tabell 2. Plantantal på våren (plantor/m2) 19

20 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Hur påverkar odlingsfaktorerna fröskörden av klöver? Skördarna av rödklöver är beroende av ett flertal faktorer, både odlingstekniska och årsmån. Undersökningen har visat att de faktorer som odlaren kan påverka är underordnade de som inte går att styra över. Pollinering och väderlek är det som betyder mest för vilken avkastningsnivå en odling når. Gunilla Larsson, Svensk Raps AB Avkastningen i tetraploid rödklöver varierar kraftigt mellan olika odlingsområden i landet. Oftast ser vi de högsta skördarna i de sydligaste delarna av landet. Orsakerna till detta kan vara flera. Ett projekt, finansierat av Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning, drevs mellan åren med syfte att undersöka om det fanns några odlingstekniska åtgärder som kan påverkas för att förbättra säkerheten i odlingen. Fem gårdar med klöverfröodling i Skåne jämfördes med fem gårdar i Västergötland/Dalsland. Stora vädervariationer De 3 åren har väderleksmässigt varit mycket olika var ett kallt och nederbördsrikt år, 1999 var varmt och torrt, men tyvärr kom stora nederbördsmängder i västra Sverige i samband med skörd, år 2000 var året som präglades av regn och åter regn. Inte förrän i september blev de klart och soligt. För klöverfröodlarna har endast 1999 varit ett bra fröår. Insåningsteknik och ogräsbekämpning I västra Sverige görs insådden av klöver oftast i havre (4 av 5 odlare) medan det i Skåne är korn som är dominerande insåningsgröda. Även utsädesmängden varierar något och är ca 6,5 kg/ha i västra Sverige och 5,8 kg/ha i Skåne, dvs. det skiljer ca 1 kg/ha. En utsädesmängd på 6,5 kg/ha för en tetraploid sort med tusenkornvikten 2,7 gram betyder att man sår ut 2,4 miljoner frön/ha. Om vi anser att fältgrobarheten är så pass låg som % (vilket den konstigt nog ofta är) skulle detta teoretiskt sett innebära att man i västra Sverige får upp ca rödklöverplantor/m 2 medan man i Skåne får upp I verkligheten såg det ut som tabell 1 visar. Samtliga odlare ogräsbekämpar i insåningsgrödan med Basagran MCPA. I Skåne är behandling med Reglone på vintern en åtgärd som tre av fem gjort, medan det i västra Sverige endast är en av de fem odlarna som utnyttjat denna möjlighet. Vårbehandling med Basagran MCPA gör i stort sett samtliga besökta odlarna, lite beroende på hur vinterns Reglone-behandlingen lyckats. En handplockning på fältet för att få bort kvarvarande ogräs som ex baldersbrå är en rutinåtgärd. Bikupor Rödklöver är i behov av god tillgång på pollinatörer för att ge hög skörd. Bland de skånska odlarna har 4 av 5 bikupor i fältet. Antalet är ca 2-2,5 bikupor per hektar. I västra Sverige har ingen av odlarna placerat ut bikupor i sina odlingar utan man förlitar sig på att det finns antingen biodlare med bikupor i närheten eller på den naturliga förekomsten av bin och humlor. Skördemomentet I både Skåne och västra Sverige är den vanligaste tekniken bland tillfrågade odlare att köra en behandling med Reglone före skörd. Om man ser till Tabell 1. Plantantal på fälten som besökts Plats Utsädesmängd Kg/ha Antal plantor/m 2 Kristianstad Bårslöv Landskrona Hjärup <5 >100 Staffanstorp 5 60 Trollhättan 6 80 Trollhättan 6 >100 Brålanda Grästorp Grästorp 5 80 Tabell 2. Fröavkastning på besökta gårdar Plats Hektar Avkastn kg/ha Hektar Avkastn kg/ha Hektar Avkastn kg/ha Kristianstad 6, , ,5 532 Bårslöv 8, , ,8 189 Landskrona 10, , ,8 473 Hjärup 4, , ,0 315 Staffanstorp 6, , ,5 202 Trollhättan 10, , ,9 126 Trollhättan 11, , ,5 184 Brålanda 5,0 28 7,7 83 8,1 121 Grästorp 6,0 0 6,0 0 5,8 137 Grästorp 7,0 0 10, ,

21 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna tekniken i hela Mellansverige är det annars inte helt ovanligt att klövern inte bladdödas, eftersom det är en osäker effekt om det kommer en regnperiod innan fältet hinner skördas. Avkastningen på de gårdar som besökts har de tre åren varit mycket olika. Som framgår av tabell 2 har skördenivån samtliga år legat högst i Skåne. Det är endast på en av gårdarna (Grästorp) som skörden har nått över 200 kg/ha någon gång under tre år. Det är därmed enkelt att konstatera att osäkerheten i tetraploid rödklöverodling är betydligt större i västra Sverige än i Skåne. Västsverige är ett nederbördsrikt område och speciellt vid skördetidpunkten ställer detta till problem. Pollinatörerna nödvändiga Allra störst betydelse för skörderesultatet i klöver har pollinering och väderlek. Eftersom klöver är korsbefruktare är den helt beroende av att det finns tillräckligt med pollinatörer i fältet. De viktigaste är humlor och bin. Dålig pollinering är troligen många gånger en av de viktigaste orsakerna till att fröskörden blir låg. Det skulle vara önskvärt att fler bisamhällen placerades ut i odlingarna, men det finns flera orsaker till att så inte sker. Med tanke på att många klöverfröodlingar är belägna i slättbygder utan speciellt många naturliga boplatser för humlor, är humlebeståndet i många områden inte alls tillräckligt för att ge en tillfredsställande pollinering utan det är behov av bin i odlingen. Genom ökat samarbete mellan biodlare och fröodlare med utbyte av kunskap, erfarenhet, önskemål och förståelse för varandras förutsättningar, skulle säkert ett bättre utnyttjande av bisamhällen vara möjligt. Fältstorlekens betydelse för fröskörden Med tanke på att möjligheten till god pollinering borde vara större vid en mindre fältstorlek, har ett material bestående av skördeuppgifter från samtliga rödklöverfröodlare i landet mellan åren , sorterats i 3 grupper, fält med areal mellan 0,1-5,0 ha, areal mellan 5,1-10,0 ha och areal större än 10,1 ha. Resultatet av denna sortering visar en ganska tydlig tendens att de flesta åren minskar avkastningen i takt med att fältstorleken ökar. Det tycks dock som att år med hög skördenivå har fältstorleken mindre betydelse. Dessa år har det oftast varit gynnsamt väder för pollinering under en längre period och bin och humlor hinner med en större areal. Vid år med sämre väder, kallt och regnigt, flyger inte bin och humlor så långt ut i fältet och ett större fält blir klart missgynnat. Om större fält ska ha lika stor möjlighet att ge höga skördar som mindre, är impediment och/eller oregelbundna fältkanter som förbättrar för pollinatörerna en fördel. Det är också ännu viktigare att om möjligt placera ut ett större antal bikupor så jämnt som möjligt runt fältet. Vädret kan vi inte styra Den faktor som med största sannolikhet betyder allra mest för en odlings avkastningsnivå och som vi samtidigt inte kan påverka, är väderleken. Det ska gärna vara fuktigt i början av växtsäsongen för att sedan när blomningen börjar övergå till att vara soligt, inte allt för blåsigt och temperaturer över 18 C för att gynna pollineringen. Stora regnmängder under klöverns blomningsperiod är negativt. Skördeperioden är nästa riskmoment för fröodlaren. Riklig och frekvent nederbörd under hösten, då det är tid för tröskning är förödande för skörderesultatet. Även en välpollinerad frövall kan komma att ge låg skörd eller i värsta fall inte gå att skörda alls om det blir en nederbördsrik höst. Avkastning i förhållande till fältstorlek Kg frö/ha < 5 ha 5 ha - 10 ha > 10 ha 21

22 Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005 Kransmögel i höstraps - angrepps- och symptomutveckling samt inverkan på kvantitet och kvalitet Av Albin Gunnarson, Uppsala Kransmögel (Verticillium longisporum) har under många år varit ett stort problem framför allt i skånsk och östgötsk oljeväxtodling, men även i andra delar av landet. Främst har man noterat starka angrepp i höstoljeväxter, men även våroljeväxter kan angripas. I form av ett examensarbete vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala har en fältstudie av kransmögel genomförts i samarbete med oljeväxtodlare knutna till Lovang Lantbrukskonsult. Syftet har varit att studera och belysa de problem som kransmögel orsakar i framför allt höstoljeväxter. Arbetet har försökt att beskriva de olika skador som ett angrepp av kransmögel kan orsaka, både ur kvantitativ men också ur en kvalitativ synvinkel. En viktig del i arbetet har varit studier av symptomutvecklingen av kransmögel i fält med syfte att ställa symptom och skada i relation till varandra. Groende mikrosklerotier startar angrepp Kransmögel rapporterades först från Skåne 1969 av Göran Kroeker. Kransmögel överlever i marken genom mikrosklerotier, svampens vilkroppar. Mikrosklerotierna gror och infekterar plantornas rötter som måste finnas i omedelbar närhet till den groende mikrosklerotien. Därefter växter svampen in i kärlsträngarna och upp genom plantan. I och med att plantans rotsystem hela tiden växer under säsongen kommer rotsystemet att ständigt nå nya områden. Detta leder till att infektion av kransmögel är möjlig under växtsäsongen. Kärlsträngarna blir tilltäppta av sjukdomen vilket leder till brådmognad och skördeförluster. Svampen växer nära nog utan symptom under säsongen, men visar sig ofta strax före skörd i form av svarta till gyllengrå färgade plantor. Under säsongen 2001 ingick 11 fält i studien. Fyra av dessa fält fick utgå ur undersökningen på grund av allt för kraftiga angrepp. Medelangreppet säsongen 2001 blev så kraftigt som 78 % (46 % - 90 %). Tabell 1. Olje- och proteinhaltsinnehåll i % av ts. Metod för tidig angreppsbestämning Trots att symptom med säkerhet inte kunde bindas till kransmögel utvecklades under sommaren en metod för att fastställa om ett angrepp finns i rapsgrödan och i så fall i vilken omfattning. Från insamlade rapsstjälkar från slumpvis utvalda plantor avskiljs ungefär 5 cm långa stambitar från plantorna. Dessa stambitar ytsteriliseras och behandlas med Reglone (Dikvat) för att placeras på fuktat filterpapper i plastfat med lock. Plastfaten placeras i rumstemperatur och efter en vecka kommer det under hög luftfuktighet att bildas nya mikrosklerotier på infekterade behandlade stambitar. Med hjälp av detta kan infektionsgraden i fält fastställas redan tidigt under säsongen. Potentiellt kan detta användas som en prognosmetod för att fastställa ett bekämpningsbehov. Tyvärr finns idag inga kända preparat med god effekt mot kransmögel. Insamling av fältdata med avseende på bland annat växtföljd har inte gett några tydliga svar på varför angreppen av kransmögel i raps fortfarande är höga efter långa uppehåll med oljeväxter. Samtidigt har det uppstått vissa frågetecken kring tidigare studier av kransmögel i Östergötland. Slutsatsen av detta är att det inte går att utesluta att vår svenska form av kransmögel inte enbart kan leva på raps. En ny undersökning av vilka ogräs som Oljehalt Proteinhalt Fält Fraktion % av ts. % av ts. Kölbäck Friska 49,3 15,8 50/50 47,4 16,5 Vert. 48,9 15,1 Sibborp Friska 46,1 18,9 50/50 46,9 18,0 Vert. 44,9 18,8 Boberg Storgård Friska 49,3 18,5 50/50 47,7 17,6 Vert. 45,7 18,1 Tornby Friska 49,3 16,7 50/50 47,6 16,8 Vert. 43,6 18,8 LIRO Friska 47,6 18,1 50/50 49,1 16,2 Vert. 46,7 19,1 Vallby Friska 45,8 18,3 50/50 46,7 17,9 Vert. 43,6 19,1 Kyleberg Friska 47,2 17,6 50/50 49,1 15,5 Vert. 47,3 17,4 22

23 Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna Oljehalt och sammansättning Analyserna av oljehalten i % av ts från respektive fröfraktion visar att oljehalten har fallit i samband med angrepp av kransmögel. Summerar man samtliga fält och beräknar ett medelvärde så har oljehalten fallit med i genomsnitt 2,0 procentenheter av ts. Resultatet av oljehaltsanalysen redovisas i tabell 1. Analysen av fettsyrasammansättningen påvisar en intressant förändring. Andelen linolensyra (C18:3) sjunker med i genomsnitt 9,7 % vid angrepp av kransmögel. Linolensyra bildas sist i biosyntesen av oljesyra (C18:1). Denna process verkar ha blivit störd då syntesen verkar ha avstannat och andelen oljesyra och linolsyra (C18:2) ökar. kan infekteras och av i så fall vilken typ av Verticillium bör göras. Kraftig sänkning av tusenkornvikten Genom att jämföra frön från friska, till hälften infekterade (50/50) och sjuka plantor har skördens storlek och kvalitet kunnat analyseras. Samtliga skördade fraktioner har vägts, tusenkornsvikten har mätts, fröna har storlekssorterats och oljehalt och fettsyrasammansättning har analyserats. Beräknas ett medelvärde på samtliga observationer av tusenkornvikt finner man att tusenkornvikten faller med 21,4 % vid angrepp av kransmögel. Genom sortering av samtliga frön medhjälp av såll som gav fyra fröstorlekar och därefter vägning av de sorterade fraktionerna kan en skada av kransmögel redovisas grafiskt 60 % 50% 40 % 30 % 20 % 10 % med avseende på förändring av frövolym. Större frön ger mindre procentuell skalhalt och i och med det mer volym olja i varje frö. Friska plantor visade sig producera fler större frön än 50/50 och Vert.plantor. I diagram 1 redovisas grafiskt hur den procentuella frösammansättningen kan se ut mellan olika smittograd av kransmögel 0 % 1,95 2,05 2,15 2,25 2,35 2,45 2,55 Storlek (mm) Friska 50/50 Verticillium Diagram 1. Procentuell storleksfördelning av rapsfrön för Friska, 50/50 och Verticilliumangripna plantor från Tornby gård i Östergötland. Angrepp kostar pengar Att kransmögel orsakar ett skördebortfall omkring 1000 kg/ha har det talats om länge. Flera av resultaten tyder på att detta är rimligt då de kvantitativa parametrarna faller kring 20 % vid ett angrepp. Den statistiska säkerheten vid sju undersökta fält är inte helt säker, underlaget är i minsta laget. Medelskörden i de sju undersökta fälten är drygt 2900 kg/ha vilket är i linje med den 18-åriga medelskörden av höstraps i Lovanggruppen. Denna skörd relaterad till 21,4 % skördebortfall i tusenkornvikt motsvarar en förväntad skörd på 3700 kg. Man kan anta att skördebortfallet år 2001 i de sju undersökta fälten var 800 kg/ha. Med ett rapspris på 1,85 kr/kg motsvarar detta ett ekonomiskt bortfall på nära 1500 kr/ha. Utöver detta tillkommer förlusten i oljehalt. Denna är något svårare att sätta pris på. Priset på råfett är nämligen inte fast utan varierar med oljehalten. Med Lantmännen MO ODALs prissättning 2001 som bas går det att sätta ett ekonomiskt värde på skadan. Om vi antar att skörden representerar basoljehalten på 40 % i vara. + 2 procentenheter i oljehalt betyder först ett positivt merpris på 1,5 % på grundpriset och därefter + 2 % för oljehaltsökningens storlek. Med ett pris på 1,85 blir detta en prishöjning med 6,5 öre/kg. På skördad vara 2001 motsvarar detta ett ekonomiskt bortfall på 188 kr/ha. På den uteblivna merskörden om 800 kg blir bortfallet 52 kr, totalt 240 kr/ha. Kvantitet och kvalitetsbortfallet motsvarar med denna beräkning i runda tal 1700 kr/ha. Säsongen 2001 var till viss del ett tacksamt år att göra en studie i raps med avseende på kransmögel. Flera intressanta observationer har kunnat påvisas i studien. Samtidigt har arbetet gett nya infallsvinklar till att angripa problemet kransmögel ytterligare. Klart är att skadorna av kransmögel i höstraps är betydande. Detta är allvarligt och någon form av bekämpningsmetod måste till i svensk oljeväxtodling, kemisk eller biologisk. 23

24 Posttidning B Avs. Svensk Frötidning, Box 96, Alnarp Svensk Raps AB och Frö- och Oljeväxtodlarna satsar årligen över 2 miljoner kronor i försöksverksamheten. Denna odlingsutveckling är avgörande för att svensk oljeväxtodling och vallfröodling skall bevara och, ännu hellre förbättra sin konkurrenskraft. Resultatet kan bl.a. avläsas i: Sortförsök som vaskar fram det bästa materialet. Nya kvävegödslingsförsök med vars hjälp vi reviderat kväverekommendationen. Utsädesmängdsförsök och försök med hackavstånd som sparar pengar och bekämpningsmedel. I vallfrö testas stråförkortning och nya ogräspreparat. Verksamheten finansieras av odlarna själva. Det kostar i och för sig en slant men ger oss friheten att själva välja vad vi ska satsa på.