AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

Transkript

1 Europeiska unionens officiella tidning L 88/1 II (Icke-lagstiftningsakter) AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL Endast Unece-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av Uneces statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på: Föreskrifter nr 96 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) Enhetliga bestämmelser om godkännande av motorer med kompressionständning som ska monteras i jordbruks- och skogstraktorer och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, med avseende på utsläpp från motorn Inbegripet all giltig text till och med: Ändringsserie 04 dag för ikraftträdande: 13 februari 2014 INNEHÅLL 1. Tillämpningsområde 2. Definitioner och förkortningar 3. Ansökan om typgodkännande 4. Typgodkännande 5. Anvisningar och provningar 6. Montering i fordonet 7. Produktionsöverensstämmelse 8. Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse 9. Ändring och utökning av typgodkännande av fordonstypen 10. Produktionens slutgiltiga upphörande 11. Övergångsbestämmelser 12. Namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för provningarna för godkännande och för typgodkännandemyndigheterna BILAGOR 1A Informationsdokument nr angående typgodkännande och med hänvisningar till åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg Tillägg 1 Väsentliga egenskaper hos (huvud)motorn Tillägg 2 Väsentliga tekniska specifikationer för motorfamiljen Tillägg 3 Väsentliga egenskaper hos motortyper inom familjen 1B Egenskaper hos motorfamiljen och val av huvudmotor 2 Kommunikation Tillägg 1 Provningsresultat 3 Typgodkännandemärkenas utformning

2 L 88/2 Europeiska unionens officiella tidning A Metod för bestämning av gasformiga och partikelformiga utsläpp Tillägg 1 Mätnings- och provtagningsförfaranden (NRSC, NRTC) Tillägg 2 Kalibreringsförfarande (NRSC, NRTC) Tillägg 3 Datautvärdering och beräkningar Tillägg 4 Analys- och provtagningssystem 4B Provningsförfarande för motorer med kompressionständning som ska monteras i jordbruks- och skogstraktorer och mobila maskiner som inte är avsedda för vägtransporter, med avseende på utsläpp från motorn Tillägg A.1 (reserverat) Tillägg A.2 Tillägg A.3 Tillägg A.4 Tillägg A.5 Tillägg A.6 Tillägg A.7 Statistik 1980 års gravitationsformel Kontroll av kolflöde (reserverat) (reserverat) Molbaserade utsläppsberäkningar Tillägg A.7.1 Kalibrering för utspätt avgasflöde (CVS) Tillägg A.7.2 Korrigering för avdrift Tillägg A.8 Massbaserade utsläppsberäkningar Tillägg A.8.1 Kalibrering för utspätt avgasflöde (CVS) Tillägg A.8.2 Korrigering för avdrift 5 Provcykler 6 Tekniska egenskaper hos föreskrivet referensbränsle för godkännandeprovningar och verifiering av produktionsöverensstämmelse 7 Installationskrav för utrustning och kringutrustning 8 Beständighetskrav 9 Krav som ska säkerställa fungerande drift av NO -reningssystemet x Tillägg 1 Demonstrationskrav Tillägg 2 Beskrivning av aktiverings- och avaktiveringsmekanismerna för systemen för varning och motivering av operatören Tillägg 3 Demonstration rörande minsta tillåtna reagenskoncentration CD min 10 Bestämning av CO -utsläpp 2 Tillägg 1 Bestämning av CO 2 -utsläpp för motorer i effektklasserna upp till P Tillägg 2 Bestämning av CO 2 -utsläpp för motorer i effektklasserna Q och R 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Dessa föreskrifter avser gasformiga och partikelformiga utsläpp från kompressionständningsmotorer 1.1. som används i fordon i kategori T den installerade nettoeffekten är högre än 18 kw och högst 560 kw, 1.2. som används i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg ( 1 ) och som har en installerad nettoeffekt högre än 18 kw men högst 560 kw och körs med variabelt varvtal, 1.3. som används i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg ( 1 ) och har en installerad nettoeffekt högre än 18 kw men högst 560 kw och körs med konstant varvtal. ( 1 ) Enligt definition i Consolidated Resolution on the Construction of Vehicles (R.E.3) (ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.2, para. 2) -

3 Europeiska unionens officiella tidning L 88/3 2. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR 2.1. I dessa föreskrifter gäller följande definitioner: justeringsfaktorer: tilläggsfaktorer (ökande justeringsfaktor och minskande justeringsfaktor) eller multiplikativa faktorer som ska beaktas under periodisk regenerering åldrandecykel: den fordons- eller motordrift (varvtal, belastning, effekt) som ska utföras under driftsackumuleringsintervallet tillämplig utsläppsgräns: den gällande utsläppsgränsen för en motor typgodkännande av en motor: godkännande av en motortyp eller motorfamilj med avseende på mängden utsläppta gas- och partikelformiga föroreningar kondensering: utfällning av vattenhaltiga beståndsdelar från en gasfas till en vätskefas. Kondensering beror på luftfuktighet, tryck, temperatur och koncentrationer av andra beståndsdelar, till exempel svavelsyra. Dessa parametrar varierar som funktion av motorinsugsluftens fukthalt, utspädningsluftens fukthalt, motorns luft-bränsle-förhållande och bränslesammansättningen, till exempel mängden väte och svavel i bränslet atmosfärtryck: det våta, absoluta, atmosfäriska, statiska trycket. Observera att om atmosfärtrycket mäts i en kanal ska negligerbara tryckförluster säkerställas mellan atmosfären och mätpunkten, och om kanalens statiska tryck ändras till följd av flödet ska detta kompenseras kalibrering: en process för att ställa in ett mätsystems svar, så att systemets utdata överensstämmer med referenssignaler inom ett visst intervall. Jämför med verifiering kalibreringsgas: en renad gasblandning som används för att kalibrera gasanalysatorer. Kalibreringsgaser måste uppfylla specifikationerna i punkt i bilaga 4B. Observera att kalibreringsgaser och spänngaser är kvalitetsmässigt lika men har olika primära funktioner. Olika kontroller som ingår i prestandaverifieringen av gasanalysatorer och provhanteringskomponenter kan avse antingen kalibreringsgaser eller spänngaser kompressionständningsmotor: en motor som arbetar enligt kompressionständningsprincipen (till exempel en dieselmotor) bekräftad och aktiv diagnosfelkod: en diagnosfelkod som lagras under den tid då NO x -reningens diagnostiksystem konstaterar att ett funktionsfel föreligger motor med konstant varvtal: en motor vars typgodkännande eller certifiering är begränsad till körning endast med konstant hastighet. Motorer reglerfunktionen för konstant hastighet har stängts av eller tagits bort anses inte längre vara motorer med konstant varvtal drift med konstant varvtal: motordrift med en regulator som automatiskt reglerar motorns varvtal för konstant hastighet, även vid ändrad belastning. Regulatorer ger inte alltid exakt konstant varvtal. Normalt minskar varvtalet (0,1 10 %) under hastigheten när belastningen är noll, så att det lägsta varvtalet inträffar nära motorns maximala effekt kontinuerlig regenerering: regenereringsprocessen i ett system för efterbehandling av avgaser; processen är pågående eller inträffar minst en gång under den aktuella transienta provcykeln eller en provcykel med ramper; jämför med periodisk regenerering verkningsgrad för omvandling av icke-metanavskiljare (NMC, non-methane cutter), E: effektiviteten vid omvandling av en icke-metanavskiljare som används för att avlägsna icke-metankolväten från provgasen genom att oxidera alla kolväten utom metan. Teoretiskt är omvandlingen för metan 0 % (E CH4 = 0) och för övriga kolväten, som representeras av etan, är omvandlingen 100 % (E C2H6 = 100). För korrekt mätning av icke-metankolväten ska de två omvandlingsverkningsgraderna bestämmas och användas vid beräkningen av massflödet för icke-metankolväteutsläpp i fråga om metan och etan. Jämför med penetrationsfraktion kritiska utsläppsrelaterade komponenter: komponenter som är konstruerade främst för avgasrening, dvs. alla system för efterbehandling av avgaser, motorns elektroniska styrenhet med tillhörande sensorer och ställdon samt systemet för avgasåterföring (EGR-system) med alla tillhörande filter, kylare, reglerventiler och rördelar.

4 L 88/4 Europeiska unionens officiella tidning kritiskt utsläppsrelaterat underhåll: underhåll som ska utföras på kritiska utsläppsrelaterade komponenter fördröjning: tidsskillnaden mellan ändring av den komponent som ska mätas vid referenspunkten och ett systemsvar på 10 % av slutligt avläst värde (t 10 ), om provtagningssonden definieras som referenspunkt. I fråga om gasformiga ämnen rör det sig om det uppmätta ämnets transporttid från provtagningssonden till detektorn (se figur 3.1) deno x system: ett system för efterbehandling av avgaser, utformat för att minska utsläpp av kväveoxider (NO x ) (t.ex. passiva och aktiva magra NO x -katalysatorer, NO x -adsorbenter och system för selektiv katalytisk reduktion (SCR)) daggpunkt: ett fuktighetsmått uttryckt som den jämviktstemperatur vid vilken vatten under ett givet tryck kondenseras från fuktig luft med en given absolut luftfuktighet. Daggpunkten anges som temperatur i C eller K och gäller endast vid det tryck som råder vid mätningen diagnosfelkod (DTC): en numerisk eller alfanumerisk beteckning som identifierar eller tilldelas ett fel i NO x -reningen diskret steg: syftar på provning med stationära förhållanden i diskreta steg, enligt beskrivningen i punkt i bilaga 4B och i bilaga avdrift: skillnaden mellan en nollsignal eller kalibreringssignal och det värde som rapporteras av ett mätinstrument direkt efter att instrumentet har använts vid utsläppsprovning, förutsatt att instrumentet nollställdes och spändes precis före provningen elektronisk styrenhet: motorns elektroniska enhet som, med hjälp av data från motorns sensorer, kontrollerar motorparametrarna avgasreningssystem: en anordning, ett system eller en särskilt utformad komponent som reglerar eller minskar avgasutsläppen från en motor strategi för avgasrening: en kombination av ett avgasreningssystem, en grundstrategi för avgasrening och en uppsättning hjälpstrategier för avgasrening, som inarbetats i den övergripande konstruktionen hos en motor eller en mobil maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg och som motorn är monterad i utsläppsbeständighetsperiod: (EDP, emission durability period) är det antal timmar som anges i bilaga 8 och används vid bestämning av försämringsfaktorer utsläppsrelaterat underhåll: underhåll som i huvudsak påverkar utsläpp eller som troligen påverkar utsläppsförsämringen hos fordonet eller motorn under normal drift motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem: motorer som en tillverkare sammanfört i en grupp av motorer som uppfyller definitionen för en motorfamilj och som dessutom har sammanförts till en familj av motorfamiljer med samma slags system för efterbehandling av avgaser motorfamilj: en tillverkares gruppering av motorer vilka genom sin konstruktion förväntas ha likartade egenskaper vad gäller avgasutsläpp och som var och en uppfyller kraven i punkt 7 i dessa föreskrifter reglerat motorvarvtal: motorns driftvarvtal när det regleras av en installerad regulator motorsystem: motorn, avgasreningssystemet och kommunikationsgränssnittet (hårdvara och meddelanden) mellan motorns elektroniska styrenhet(er) och andra eventuella styrdon för drivaggregat och fordonssystem motortyp: en kategori av motorer som inte skiljer sig åt avseende väsentliga motoregenskaper enligt punkterna 1 4 i tillägg 3 till bilaga 1A i dessa föreskrifter system för efterbehandling av avgaser: en katalysator, partikelfilter, deno x -system, kombinerat system med deno x -funktion och partikelfilter eller någon annan form av utsläppsbegränsande anordning som är monterad nedströms motorn. Denna definition omfattar inte avgasåterföring (EGR) och turboladdare, som betraktas som en del av motorsystemet.

5 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ avgasåterföring: en teknik som minskar utsläppen genom att från förbränningskammaren (förbränningskamrarna) återföra avgaser till motorn, de blandas med inkommande luft före eller under förbränningen. Användning av ventiltider för att i förbränningskammaren (förbränningskamrarna) öka mängden kvarvarande avgaser som blandas med inkommande luft före eller under förbränningen definieras inte som avgasåterföring i dessa föreskrifter metod med fullflödesutspädning: process det totala avgasflödet blandas med utspädningsluft innan en del av det utspädda avgasflödet separeras för analys gasformiga föroreningar: kolmonoxid, kolväten (med förhållandet C H ) och kväveoxider, de sistnämnda uttryckta som kvävedioxid-ekvivalenter (NO ) god teknisk sed: bedömningar som görs i konsekvens med allmänt godtagna vetenskapliga och tekniska principer samt tillgänglig information inom ämnesområdet HEPA-filter: högeffektiva partikelfilter (HEPA, high-efficiency particulate air) som är klassade för att som minst eliminera 99,97 % av partiklarna enligt ASTM F eller motsvarande standard kolväte (HC): kolväten totalt (THC) eller, beroende på vad som är tillämpligt, icke-metankolväten (NMHC). Med kolväten avses allmänt den kolvätegrupp som utsläppsstandarderna baseras på för varje typ av motor och bränsle högsta motorvarvtal (n hi ): det högsta motorvarvtal vid vilket 70 % av den nominella effekten (bilaga 4A) eller den maximala effekten (bilaga 4B) inträffar tomgångsvarvtal: det lägsta motorvarvtal med minimibelastning (större än eller lika med nollbelastning) motorns reglerfunktion kontrollerar motorvarvtalet. För motorer utan reglerfunktion för tomgångsvarvtalet definieras tomgångsvarvtalet som det av tillverkaren specificerade värdet för lägsta möjliga motorvarvtal med minimibelastning. Observera att det även finns tomgångsvarvtal med varm motor mellanvarvtal: det varvtal som uppfyller något av följande krav: a) För motorer som är utformade för att köras vid olika varvtal på vridmomentkurvan för full belastning ska mellanvarvtalet vara det angivna varvtalet för maximalt vridmoment, om detta ligger mellan 60 % och 75 % av det nominella varvtalet. b) Om det angivna varvtalet för maximalt vridmoment är lägre än 60 % av det nominella varvtalet, ska mellanvarvtalet vara 60 % av det nominella varvtalet. c) Om det angivna varvtalet för maximalt vridmoment är högre än 75 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara 75 % av det nominella varvtalet linearitet: graden av överensstämmelse mellan mätvärden och referensvärden. Lineariteten beräknas genom linjär regression av mätvärdes- och referensvärdespar över ett intervall av förväntade eller observerade värden under provningen lägsta motorvarvtal (n lo ): det lägsta motorvarvtal vid vilket 50 % av den nominella effekten (bilaga 4A) eller den maximala effekten (bilaga 4B) inträffar maximal effekt (P max ): den maximala effekten i kw för den tillverkarspecifika motorkonstruktionen varvtal för maximalt vridmoment: det varvtal vid vilket motorn ger maximalt vridmoment enligt uppgift från tillverkaren medelvärde av kvantitet: baseras på flödesviktade medelvärden och är kvantitetsnivån sedan den har viktats proportionellt mot motsvarande flöde NCD-motorfamilj: motorsystem som en tillverkare sammanfört i en grupp av motorsystem som har gemensamma metoder för övervakning eller diagnos av NO x -reningsfel (NCM, NO x control malfunctions) nettoeffekt: effekten i ECE-kW som uppnås i provinstallationen i slutet av vevaxeln eller dess motsvarighet, mätt i enlighet med den metod som beskrivs i Föreskrifter nr 120 om mätning av nettoeffekt, nettovridmoment och specifik bränsleförbrukning för förbränningsmotorer monterade i jordbruks- och skogstraktorer och mobila maskiner som inte är avsedda för transporter på väg.

6 L 88/6 Europeiska unionens officiella tidning icke-utsläppsrelaterat underhåll: underhåll som inte i huvudsak påverkar utsläppen och som inte har någon varaktig inverkan på maskinens eller motorns utsläppsförsämring under normal drift efter utfört underhåll icke-metankolväten (NMHC): summan av alla kolväteslag utom metan diagnostiksystem för NOx-reningen (NCD): ett motoranslutet system som kan a) detektera ett NO x -reningsfel, b) identifiera den sannolika orsaken till NO x -reningsfel med hjälp av information lagrad i ett datorminne och/eller genom överföring av information till ett externt system NO x -reningsfel (NCM): ett försök att manipulera NO x -reningssystemet i en motor eller ett funktionsfel som påverkar reningssystemet och som kan bero på manipulering, något som enligt kraven i dessa föreskrifter ska leda till aktivering av ett varnings- eller motiveringssystem så snart försöket eller funtionsfelet detekteras utsläpp från öppet vevhus: allt flöde som släpps ut direkt till omgivningen från ett motorvevhus operatörskommando: motoroperatörens kommando för att styra motorns uteffekt. Operatören kan vara en person (dvs. manuell styrning) eller en regulator (dvs. automatisk styrning) som mekaniskt eller elektroniskt levererar insignaler som ger upphov till en motoreffekt. Insignalerna kan komma från en gaspedal, en reglerventil, ett bränslereglage, ett varvtalsreglage eller en regulator med ett börvärde kväveoxider: föreningar som består av endast kväve och syre, vid mätning enligt de metoder som beskrivs i dessa föreskrifter. Kväveoxider uttrycks kvantitativt som om kvävemonoxiden (NO) är i form av kvävedioxid (NO, så att en effektiv molmassa används för alla NO 2) 2 -ekvivalenta kväveoxider huvudmotor: en motor som väljs från en motorfamilj, varvid de främsta urvalskriterierna är att utsläppsegenskaperna ska vara representativa för motorfamiljen och att motorn uppfyller kraven enligt bilaga 1B i dessa föreskrifter partialtryck: det tryck p som orsakas av en enskild gas i en gasblandning. För en ideal gas är partialtrycket dividerat med det totala trycket lika med beståndsdelens molkoncentration x anordning för efterbehandling av avgaser: ett system för efterbehandling av avgaser, utformat så att det ska reducera utsläppen av partikelformiga föroreningar genom mekanisk eller aerodynamisk separation, separation genom diffusion eller tröghetsseparation metod med delflödesutspädning: process en del av det totala avgasflödet separeras från det totala avgasflödet och sedan blandas med en lämplig mängd utspädningsluft före partikelprovfiltret partikelformiga ämnen: material som samlats på ett specificerat filter efter det att kompressionständningsmotorns avgaser har spätts ut med ren filtrerad luft, så att temperaturen inte överstiger 325 K (52 C) penetrationsfraktion, PF: avvikelsen från en teoretiskt arbetande icke-metanavskiljare (se Verkningsgrad för omvandling av icke-metanavskiljare (NMC) E). För en teoretiskt fungerande ickemetanavskiljare är penetrationsfraktionen för metan (PF CH 4 ) 1,000 (dvs. verkningsgraden för metanomvandling (E CH 4 ) är 0); penetrationsfraktionen för alla andra kolväten är då 0,000 vilket motsvarar PF C H (dvs. verkningsgraden E 2 6 C H 2 för etanomvandling är 1). Relationen är 6 PF CH 4 = 1 - E CH 4 och PF C 2 H 6 = 1 - E C 2 H 6 ; procentuell belastning: andelen av det maximalt tillgängliga vridmoment som erhålls vid ett visst varvtal hos motorn periodisk regenerering: regenereringsprocess som sker med jämna mellanrum i ett system för efterbehandling av avgaser, vanligen efter mindre än 100 timmars normal motordrift. Under de cykler då regenerering sker får utsläppsgränserna överskridas.

7 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ utsläppande på marknaden: att mot betalning eller kostnadsfritt göra en produkt som omfattas av dessa föreskrifter tillgänglig på marknaden i ett land dessa föreskrifter gäller, med målsättning att distribuera och/eller använda produkten i landet sond: den första sektionen av en överföringsledning provet transporteras till nästa komponent i provningssystemet PTFE: polytetrafluoreten, känt som Teflon TM stationär provcykel med ramper: provcykel med en följd av stationära motorprovsteg varje steg har definierade krav på varvtal och vridmoment, och det finns definierade varvtals- och vridmomentramper mellan de olika stegen nominellt varvtal: det maximala varvtal vid full belastning som regulatorn tillåter i den tillverkarspecifika konstruktionen, eller, om regulator saknas, det varvtal vid vilket maximal effekt erhålls från motorn i den tillverkarspecifika konstruktionen reagens: varje förbrukningsbart eller icke återvinningsbart medel som krävs och används för verkningsfull drift av systemet för efterbehandling av avgaser regenerering: ett förlopp under vilket utsläppsnivåerna ändras medan efterbehandlingskapaciteten återställs i konstruktionen. Två typer av regenerering kan inträffa: kontinuerlig regenerering (se punkt i bilaga 4B) och periodisk regenerering (se punkt i bilaga 4B) svarstid: tidsskillnaden mellan ändring av den komponent som ska mätas vid referenspunkten och ett systemsvar på 90 % av slutligt avläst värde (t 90 ), om provtagningssonden definieras som referenspunkt, varvid ändringen av den komponent som mäts är minst 60 % av fullt skalutslag (FS, full scale); anordningarna för gasomkoppling ska vara specificerade för omkoppling inom mindre än 0,1 s. Systemets svarstid är summan av systemets fördröjning och stigtid stigtid: tidsskillnaden mellan ett svar på 10 % och 90 % av slutligt avläst värde (t 90 t 10 ) avsökningsverktyg: en extern provningsutrustning som används för kommunikation med NO x - reningens diagnostiksystem driftsackumuleringsplan: åldrandecykel och driftsackumuleringsintervall för att fastställa försämringsfaktorerna för en familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem delad atmosfärtryckmätare: en atmosfärtryckmätare vars mätvärde används som atmosfärtryck för en hel provningsanläggning som har fler än en dynamometerprovcell delad fuktighetsmätning: en fuktighetsmätning värdet används i en hel provningsanläggning, som har fler än en dynamometerprovcell spänna: justera ett instrument så att det ger korrekta svar på en kalibreringsstandard som representerar % av det högsta värdet i instrumentmätområdet eller det förväntade användningsområdet spänngas: en renad gasblandning som används för att spänna gasanalysatorer. Spänngaser måste uppfylla specifikationerna i punkt Observera att kalibreringsgaser och spänngaser är kvalitetsmässigt lika men har olika primära funktioner. Olika prestandaverifieringskontroller för gasanalysatorer och provhanteringskomponenter kan avse antingen kalibreringsgaser eller spänngaser specifika utsläpp: massutsläpp uttryckta i g/kwh fristående: något som fungerar oberoende av andra faktorer/komponenter och kan användas fristående stationärt förhållande: ett tillstånd för utsläppsprovning, motorns varvtal och belastning hålls vid en begränsad uppsättning av nominellt konstanta värden. Provning med stationära förhållanden utförs i provcykler med diskreta steg eller med ramper stökiometriskt: avser partikelförhållandet mellan luft och bränsle om bränslet är fullständigt oxiderat, så att inget bränsle eller syre återstår.

8 L 88/8 Europeiska unionens officiella tidning lagringsmedium: ett partikelfilter, en provtagningssäck eller annan lagringsanordning för partiprovtagning provcykel (eller arbetscykel): en serie provningspunkter, var och en med fastlagt varvtal och vridmoment, vilka motorn ska genomgå under stationära eller transienta driftförhållanden. Provcykler definieras i bilaga 5. En provcykel kan bestå av ett eller flera provintervall provintervall: en tidsperiod under vilken bromsspecifika utsläpp bestäms. I fall provcykeln har flera provintervall kan föreskrifterna innehålla beräkningar resultaten vägs och kombineras, för att ge sammansatta värden som används för jämförelse med tillämpliga utsläppsgränser tolerans: det intervall 95 % av en uppsättning registrerade värden för en viss kvantitet ska finnas och de 5 % som kvarstår avviker från toleransintervallet. De angivna tidsintervallen och frekvenserna för dataregistrering ska användas för att bestämma om en kvantitet ligger inom tillämplig tolerans kolväten totalt (THC, total hydrocarbon): den kombinerade massan av organiska föreningar, uppmätt enligt ett specifikt förfarande för mätning av THC och uttryckt som kolväte med massförhållandet 1,85:1 för väte/kol omvandlingstid: tidsskillnaden mellan en ändring av den komponent som ska mätas vid referenspunkten och ett systemsvar på 50 % av slutligt avläst värde (t 50 ), provtagningssonden definieras som referenspunkt. Omvandlingstiden används för att justera signalerna från olika mätinstrument. Se figur transient provcykel: en provcykel med en följd av normaliserade varvtals- och vridmomentvärden som varierar förhållandevis snabbt med tiden (NRTC, non-road transient cycle) typgodkännande: godkännandet av en motortyp med avseende på dess utsläpp vid mätning enligt de metoder som beskrivs i dessa föreskrifter uppdatering-registrering: den frekvens med vilken analysatorn ger nya, aktuella värden livslängd: den relevanta distans och/eller tid under vilken överensstämmelse med tillämpliga gränser för utsläpp av gas och partiklar ska säkerställas motor med variabelt varvtal: en motor som inte har konstant varvtal verifiering: utvärdering av om ett mätsystems utdata överensstämmer med en uppsättning av tillämpliga referenssignaler, inom vissa förbestämda gränsvärden. Jämför med kalibrering nollställa: justera ett instrument så att det ger nollutslag mot en nollkalibreringsstandard, t.ex. renat kväve eller renad luft, för mätning av utsläppsbeståndsdelarnas koncentrationer nollställningsgas: en gas som ger nollutslag i en analysator. Gasen kan vara renad kvävgas, renad luft eller en kombination av renad kvävgas och renad luft.

9 Europeiska unionens officiella tidning L 88/9 Figur 1 Definitioner av systemsvar: fördröjning (punkt ), svarstid (punkt ), stigtid (punkt ) och omvandlingstid (punkt ) 2.2. Symboler och förkortningar Symboler Symbolerna beskrivs i punkt 1.4 i bilaga 4A respektive punkt 3.2 i bilaga 4B Symboler och förkortningar för kemiska komponenter Ar: Argon C 1 : CH 4 : C 2 H 6 : C 3 H 8 : CO: CO 2 : DOP: Kol 1-ekvivalent kolväte Metan Etan Propan Kolmonoxid Koldioxid Dioktylftalat H: Atomärt väte H : 2 HC: H O: 2 He: N : 2 Molekylärt väte Kolväte Vatten Helium Molekylärt kväve NMHC: Icke-metankolväte NO x : NO: Kväveoxider Kväveoxid

10 L 88/10 Europeiska unionens officiella tidning NO : 2 Kvävedioxid O : 2 Syre PM: Partiklar PTFE: Polytetrafluoreten S: Svavel THC: Kolväten totalt Förkortningar ASTM: American Society for Testing and Materials BMD: Säck, miniutspädare BSFC: Bromsspecifik bränsleförbrukning CFV: Venturirör för kritiskt flöde CI: Kompressionständning CLD: Kemiluminiscensdetektor CVS: Konstantvolymprovtagning DeNO : efterbehandlingssystem för NO x x DF: Försämringsfaktor ECM: Elektronisk kontrollmodul EFC: Elektronisk flödeskontroll EGR: Avgasåterföring FID: Flamjoniseringsdetektor GC: Gaskromatograf HCLD: Uppvärmd kemiluminiscensdetektor HFID: Uppvärmd flamjoniseringsdetektor IBP: Begynnelsekokpunkt ISO: International Organization for Standardization LPG: Motorgas NDIR: Icke-dispersiv infrarödanalysator NDUV: Icke-dispersiv UV-analysator NIST: National Institute for Standards and Technology (USA) NMC: Icke-metanavskiljare PDP: Kolvpump %FS: Procent av fullt skalutslag PFD: Delflödesutspädning PFS: Delflödessystem PTFE: Polytetrafluoreten (känt som Teflon ) RMC: Provcykel med ramper RMS: Effektivvärde RTD: Resistiv temperaturdetektor SAE: Society of Automotive Engineers SSV: Subsoniskt venturirör

11 Europeiska unionens officiella tidning L 88/11 UCL: UFM: Övre konfidensgräns Ultraljudsflödesmätare 3. ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE 3.1. Ansökan om typgodkännande av en motor som en separat teknisk enhet Ansökan om typgodkännande för en motor eller en motorfamilj med avseende på utsläpp av gasformiga och partikelformiga föroreningar ska insändas av motortillverkaren eller av en behörig representant för motortillverkaren Ansökan ska åtföljas av nedan nämnda handlingar i tre exemplar med följande uppgifter: En beskrivning av motortypen, innehållande de uppgifter som anges i bilaga 1A i dessa föreskrifter samt, vid tillämplighet, uppgifter om motorfamiljen enligt informationen i bilaga 1B till dessa föreskrifter En motor som överensstämmer med egenskaperna hos den motortyp som beskrivs i bilaga 1A ska inlämnas till den tekniska tjänst som ansvarar för utförandet av de typgodkännandeprovningar som definieras i punkt 5. Om den tekniska tjänsten bedömer att den inlämnade motorn inte till fullo representerar motorfamiljen enligt tillägg 2 till bilaga 1A, ska en annan (och, om så krävs, ytterligare en) motor insändas för provning enligt punkt TYPGODKÄNNANDE 4.1. Om den motor som lämnats in för typgodkännande i enlighet med punkt 3.1 i dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 5.2 nedan, ska typgodkännande av motortypen eller motorfamiljen beviljas Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd motortyp eller motorfamilj. Dess första båda siffror ska ange den ändringsserie som inbegriper de senaste större tekniska ändringar som gjorts i föreskrifterna vid tidpunkten för typgodkännandets utfärdande. Samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan motortyp eller motorfamilj samma nummer Beslut om typgodkännande, utökning av eller avslag på godkännande för en motortyp eller motorfamilj enligt dessa föreskrifter ska meddelas de parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, via ett formulär som överensstämmer med den tillämpliga förlagan i bilaga 2 till dessa föreskrifter. Värden som uppmätts under typprovningen ska också anges På varje motor som överensstämmer med en motortyp eller motorfamilj som typgodkänts enligt dessa föreskrifter ska ett internationellt typgodkännandemärke anbringas på ett väl synligt och lättåtkomligt ställe, och det ska bestå av en cirkel som omger bokstaven E, följt av numret för det land som beviljat typgodkännandet, ( 1 ) numret på dessa föreskrifter, följt av bokstaven R, ett bindestreck och typgodkännandenumret till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.4.1, ytterligare en symbol bestående av två bokstäver, den första ska vara en bokstav från D till R som indikerar den utsläppsnivå (punkt 5.2.1) enligt vilken motorn eller motorfamiljen har typgodkänts och den andra antingen ska vara bokstaven A, om motorfamiljen är certifierad för drift med variabelt varvtal, eller bokstaven B, om motorfamiljen är certifierad för drift med konstant varvtal Om motorn överensstämmer med en godkänd motortyp eller motorfamilj enligt en eller flera föreskrifter som bilagts avtalet, i det land som beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter, behöver den föreskrivna symbolen inte upprepas. I så fall ska föreskrifterna och typgodkännandenumren och ytterligare symboler i alla föreskrifter enligt vilka typgodkännandet har beviljats enligt dessa föreskrifter, anbringas i lodräta kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt ( 1 ) Unika nummer för parterna i 1958 års överenskommelse finns i bilaga 3 till Consolidated Resolution on the Construction of Vehicles (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.2/Amend.1 wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

12 L 88/12 Europeiska unionens officiella tidning Godkännandemärket ska placeras nära eller på den uppgiftsskylt som av tillverkaren har anbringats på den godkända motortypen I bilaga 3 till dessa föreskrifter ges exempel på utformningar av typgodkännandemärken Den motor som typgodkänts som en teknisk enhet ska utöver typgodkännandemärket vara försedd med följande: Motortillverkarens varumärke eller firmanamn Tillverkarens motorkod Märkningarna ska vara lättlästa och beständiga. 5. ANVISNINGAR OCH PROVNINGAR 5.1. Allmänt De komponenter som kan påverka utsläppen av gas- och partikelformiga föroreningar ska vara så utformade, konstruerade och monterade att motorn vid normal användning uppfyller kraven i dessa föreskrifter, trots de vibrationer den kan utsättas för De tekniska åtgärder som vidtagits av tillverkaren måste säkerställa att ovannämnda utsläpp effektivt begränsas i enlighet med dessa föreskrifter under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning. Följande krav måste uppfyllas a) om bestämmelserna i punkt respektive punkt följs, och b) om, utöver, för motorer i effektklass L och uppåt, bestämmelserna i punkt 5.3 följs För motorer i effektklass H och uppåt ska tillverkaren bevisa motorns och (vid tillämplighet) efterbehandlingsenhetens beständighet i enlighet med bilaga Systematiskt utbyte av utsläppsrelaterade komponenter efter en viss motorkörtid är tillåtet. Ändring, reparation, demontering, rengöring eller utbyte av komponenter eller system i motorn som görs med jämna mellanrum för att förhindra att motorn fungerar felaktigt ska göras endast i den utsträckning det är tekniskt nödvändigt för att säkerställa att avgasreningssystemet fungerar korrekt. Följaktligen ska planerat underhåll framgå av ägarhandboken och godkännas innan typgodkännande beviljas. För motorer i effektklass L och uppåt ska ytterligare information inkluderas, enligt kraven i punkt Motsvarande utdrag ur handboken vad gäller underhåll eller utbyte av anordningarna för efterbehandling ska ingå i informationsdokumentet som beskrivs i tilläggen till bilaga 1A i dessa föreskrifter Specifikationer angående utsläpp av föroreningar Gasformiga och partikelformiga ämnen som avges av den motor som provas, ska mätas enligt de metoder som beskrivs i bilaga 4A upp till effektklass P, och i bilaga 4B för effektklasserna Q och R. På tillverkarens begäran och genom överenskommelse med typgodkännandemyndigheten kan de metoder som beskrivs i bilaga 4B användas upp till effektklassen P De erhållna utsläppen av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar får inte överstiga de mängder som anges i följande tabell: Effektklass Nettoeffekt (P) (kw) Kolmonoxid (CO) (g/kwh) Kolväten (HC) (g/kwh) Kväveoxider (NOx) (g/kwh) Partiklar (PM) (g/kwh) E 130 P 560 3,5 1,0 6,0 0,2 F 75 P < 130 5,0 1,0 6,0 0,3 G 37 P < 75 5,0 1,3 7,0 0,4 D 18 P < 37 5,5 1,5 8,0 0,8

13 Europeiska unionens officiella tidning L 88/13 Effektklass Nettoeffekt (P) (kw) Kolmonoxid (CO) (g/kwh) Kolväten (HC) (g/kwh) Kväveoxider (NOx) (g/kwh) Partiklar (PM) (g/kwh) Nettoeffekt (P) (kw) Kolmonoxid (CO) (g/kwh) Summan av kolväten och kväveoxider (HC + NOx) (g/kwh) Partiklar (PM) (g/kwh) H 130 P 560 3,5 4,0 0,2 I 75 P < 130 5,0 4,0 0,3 J 37 P < 75 5,0 4,7 0,4 K 19 P < 37 5,5 7,5 0,6 Nettoeffekt (P) (kw) Kolmonoxid (CO) (g/kwh) Kolväten (HC) (g/kwh) Kväveoxider (NOx) (g/kwh) Partiklar (PM) (g/kwh) L 130 P 560 3,5 0,19 2,0 0,025 M 75 P < 130 5,0 0,19 3,3 0,025 N 56 P < 75 5,0 0,19 3,3 0,025 Summan av kolväten och kväveoxider (HC + NOx) (g/kwh) P 37 P < 56 5,0 4,7 0,025 Nettoeffekt (P) (kw) Kolmonoxid (CO) (g/kwh) Kolväten (HC) (g/kwh) Kväveoxider (NOx) (g/kwh) Partiklar (PM) (g/kwh) Q 130 P 560 3,5 0,19 0,4 0,025 R 56 P < 130 5,0 0,19 0,4 0,025 Gränsvärdena för effektklasserna H till R ska inbegripa försämringsfaktorer enligt beräkningar i bilaga Om en motorfamilj, enligt definitionen i bilaga 1B, omfattar mer än en effektklass, ska utsläppsvärdena för huvudmotorn (typgodkännande) och samtliga motortyper inom samma familj (COP) uppfylla de strängare kraven för den högre effektklassen Dessutom ska följande krav gälla: a) Beständighetskrav enligt bilaga 8 till dessa föreskrifter. b) Bestämmelser för motorkontrollområde enligt punkt i dessa föreskrifter, endast för provning av motorer i effektklasserna Q och R. c) Rapporteringskrav för CO 2 enligt tillägg 1 till bilaga 10 för provning enligt bilaga 4a eller enligt tillägg 2 till bilaga 10 till dessa föreskrifter för provning enligt bilaga 4B till dessa föreskrifter. d) De krav som anges i punkt 5.3 för elektroniskt styrda motorer i effektklasserna L R Typgodkännandekrav för effektklasserna L R Denna punkt ska tillämpas på typgodkännande av elektroniskt styrda motorer elektronisk styrning används för att avgöra bränsleinsprutningens mängd och tidpunkt (nedan kallade motorer). Denna punkt ska tillämpas oavsett vilken teknik som används för sådana motorer, för överensstämmelse med de utsläppsgränsvärden som anges i punkt i dessa föreskrifter.

14 L 88/14 Europeiska unionens officiella tidning Allmänna krav Bestämmelser för grundstrategin för avgasrening Grundstrategin för avgasrening, som ska vara aktiv över hela motorns operativa varvtals- och vridmomentintervall, ska vara utformad så att motorn kan uppfylla bestämmelserna i dessa förskrifter Varje grundstrategi för avgasrening som kan skilja på motordrift under en standardiserad typgodkännandeprovning och andra driftförhållanden, och efter minska nivån på avgasreningen när den inte används under förhållanden som väsentligen överensstämmer med typgodkännandeförfarandet är förbjuden Bestämmelser för hjälpstrategin för avgasrening En hjälpstrategi för avgasrening får användas av en motor eller en mobil maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg, förutsatt att hjälpstrategin, när den är aktiv, ändrar grundstrategin som svar på en viss uppsättning av omgivnings- eller driftförhållanden men inte permanent nedsätter avgasreningssystemets verkan. a) När hjälpstrategin för avgasrening är aktiv under typgodkännandeprovningen ska punkterna och inte tillämpas. b) När hjälpstrategin för avgasrening inte är aktiv under typgodkännandeprovningen ska det visas att hjälpstrategin bara är aktiv så länge som krävs för det ändamål som anges i punkt Följande kontrollförhållanden är tillämpliga på effektklasserna L P och i effektklasserna Q R: a) Kontrollförhållanden för motorer i effektklasserna L P: i) En höjd över havet på högst (eller motsvarande atmosfärtryck på 90 kpa). ii) En omgivningstemperatur i intervallet K (2 30 C). iii) En temperatur i motorns kylvätska på över 343 K (70 C). Om hjälpstrategin aktiveras när motorn är i drift vid de kontrollförhållanden / Om hjälpstrategin är aktiverad när motorn körs under de kontrollförhållanden som anges i leden i, ii och iii får strategin bara aktiveras i undantagsfall. b) Kontrollförhållanden för motorer i effektklasserna Q R: i) Ett atmosfärtryck högre än eller lika med 82,5 kpa. ii) En omgivningstemperatur inom följande intervall: Lika med eller över 266 K (-7 C). Mindre än eller lika med den temperatur som bestäms genom följande ekvation vid det angivna atmosfärtrycket: Tc = - 0,4514 (101,3 - pb) + 311, Tc är den beräknade omgivande luftens temperatur och K och Pb är atmosfärtrycket, kpa. iii) En temperatur i motorns kylvätska på över 343 K (70 C). Om hjälpstrategin aktiveras när motorn är i drift vid de kontrollförhållanden som anges i leden i, ii och iii får strategin bara aktiveras när detta kan påvisas vara nödvändigt för de ändamål som anges i punkt och som godkänts av typgodkännandemyndigheten. c) Drift vid kall temperatur Genom undantag från kraven i led b får en hjälpstrategi för avgasrening användas på en motor som är försedd med avgasåterföring (EGR) i effektklasserna Q R när omgivningstemperaturen är lägre än 275 K (2 C) och det ena av följande två kriterier uppfylls: i) Inloppsrörets temperatur är lägre än eller lika med den temperatur som definieras genom ekvationen IMTc = PIM/15, ,4, IMTc är den beräknade inloppstemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kpa).

15 Europeiska unionens officiella tidning L 88/15 ii) Motorkylvätskans temperatur är lägre än eller lika med den temperatur som definieras genom ekvationen ECTc = PIM/14, ,8, ECTc är den beräknade kylvätsketemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kpa) En hjälpstrategi för avgasrening får i synnerhet aktiveras enligt följande: a) Av signaler ombord för att förhindra skador på/i motorn (inbegripet luftkontrollanordning) och/eller den mobila maskin motorn är installerad. b) Av driftsäkerhetsskäl. c) För förebyggande av orimligt höga utsläpp under kallstart, varmkörning eller avstängning. d) Om den används för att under särskilda miljö- eller driftförhållanden frångå kontrollen av en reglerad förorening, för att kunna garantera att alla andra reglerade föroreningar befinner sig inom de utsläppsgränsvärden som gäller för motorn i fråga. Syftet är att kompensera för naturligt förekommande fenomen på ett sätt som möjliggör godtagbar kontroll av alla beståndsdelar i avgaserna Tillverkaren ska för den tekniska tjänsten i samband med typgodkännandet visa att driften av varje hjälpstrategi för avgasrening överensstämmer med bestämmelserna i punkt Detta ska visas genom en bedömning av den dokumentation som avses i punkt All drift av en hjälpstrategi för avgasrening som inte överensstämmer med punkt är förbjuden Dokumentationskrav Tillverkaren ska lämna en akt med information i samband med att ansökan om typgodkännande lämnas till den tekniska tjänsten, innehållande upplysningar om alla delar av konstruktionen och strategin för avgasrening och de sätt på vilka hjälpstrategin direkt eller indirekt styr utsignalerna. Akten ska bestå av följande två delar: a) Dokumentationspaketet, bifogat till ansökan om typgodkännande, ska innehålla en fullständig översikt över strategin för avgasrening. Det ska styrkas att alla tillåtna utsignaler, som ska visas enligt ett schema över samtliga alternativa ingångsvärden från den enskilda enheten, har identifierats. Detta bevis ska bifogas informationsakten i enlighet med bilaga 1A. b) Kompletterande material som lämnas till den tekniska tjänsten men inte bifogas ansökan om typgodkännande, ska omfatta alla parametrar som ändras av varje hjälpstrategi för avgasrening och randvillkoren för när strategin är i drift, särskilt följande: i) En beskrivning av styrlogiken och de tidsinställningsstrategier och omställningspunkter under alla driftlägen för bränslesystemet och andra väsentliga system som medger effektiv avgasrening (såsom avgasåterföring [EGR] eller reagensdosering). ii) En motivering av användningen av varje hjälpstrategi för avgasrening i motorn, åtföljd av materialuppgifter och provdata som visar inverkan på utsläpp av avgaser. Motiveringen får bygga på provresultat, en tillförlitlig teknisk analys eller en kombination av dessa. iii) En utförlig beskrivning av de algoritmer eller givare (i förekommande fall) som används för att identifiera, analysera eller diagnostisera felaktig drift av NO x -reningssystemet. iv) De toleranser som används för att uppfylla kraven i punkt , oavsett vilken metod som används.

16 L 88/16 Europeiska unionens officiella tidning Det informationsmaterial som avses i punkt b ska behandlas som strikt konfidentiellt. Materialet ska lämnas till typgodkännandemyndigheten på begäran. Typgodkännandemyndigheten ska behandla materialet konfidentiellt Krav på NO x -rening för motorer i effektklasserna L P Tillverkaren ska lämna information som fullständigt beskriver de funktionella driftegenskaperna hos NO x -reningssystemet, med användning av de dokument som beskrivs i punkt 2 i tillägg 1 och punkt 2 i tillägg 3 till bilaga 1A Om avgasreningssystemet kräver ett reagens, ska tillverkaren ange reagensets egenskaper, inbegripet typ av reagens, koncentration (om reagenset finns i en lösning), drifttemperatur och hänvisningar till internationella standarder för sammansättning och kvalitet, enligt punkt i tillägg 1 och punkt i tillägg 3 till bilaga 1A Motorns strategi för avgasrening ska vara i drift under alla omgivningsförhållanden som regelbundet förekommer på de avtalsslutande parternas territorier, särskilt låg omgivningstemperatur Tillverkaren ska visa att utsläpp av ammoniak under tillämplig utsläppsprovcykel i typgodkännandeförfarandet när reagens används inte överskrider medelvärdet på 25 ppm Om separata reagensbehållare är installerade eller anslutna till en mobil maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg, ska det finnas ett sätt att ta ett prov av reagenset inuti behållarna. Provtagningspunkten ska vara lättåtkomlig utan specialverktyg eller särskilda anordningar Användnings- och underhållskrav Typgodkännandet ska i enlighet med punkt förenas med villkoret att varje operatör av den mobila maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg ska förses med skriftliga anvisningar med följande innehåll: a) Detaljerade varningar om möjliga funktionsfel på grund av felaktig hantering eller användning eller felaktigt underhåll av den monterade motorn, åtföljda av anvisningar om åtgärder för att avhjälpa felen. b) Detaljerade varningar om felaktig användning av maskinen som kan leda till att motorn drabbas av fel, åtföljt av åtgärder för att avhjälpa felen. c) Information om korrekt användning av reagenset, åtföljd av anvisningar om påfyllning av reagenset mellan normala tidpunkter för underhåll. d) En tydlig varning om att typgodkännandeintyget för den aktuella motortypen bara är giltigt om samtliga av följande villkor är uppfyllda: i) Motorn körs, används och underhålls enligt angivna anvisningar. ii) Åtgärder vidtas omedelbart för att avhjälpa felaktig drift, felaktigt användande eller felaktigt underhåll, enligt de åtgärder för avhjälpande av fel som avses i leden a och b. iii) Ingen avsiktlig felanvändning av motorn har skett, såsom avaktivering eller uteblivet underhåll av system för avgasåterföring eller reagensdosering. Anvisningarna ska avfattas på ett tydligt, lättfattligt sätt på samma språk som i maskinens eller motorns ägarhandbok Reagenskontroll (i förekommande fall) Typgodkännandet ska i enlighet med punkt 6.1 förenas med villkoret att det ska finnas visare eller användas andra lämpliga metoder, beroende på maskinens konstruktion, för att göra operatören uppmärksam på följande: a) Mängden återstående reagens i reagensbehållaren och en särskild signal när återstående reagens är mindre än 10 % av behållarens fulla kapacitet. b) När reagensbehållaren blir tom eller nästan tom.

17 Europeiska unionens officiella tidning L 88/17 c) När reagenset i behållaren inte överensstämmer med de egenskaper som uppgetts och antecknats i punkt i tillägg 1 och punkt i tillägg 3 till bilaga 1A, enligt den monterade mätanordningen. d) När doseringen av reagenset avbryts, i andra fall än när det utförs av motorns elektroniska styrenhet eller doseringskontroll, på grund av att motorn körs under driftförhållanden då dosering inte behövs, förutsatt att dessa driftförhållanden uppges för typgodkännandemyndigheten Kraven på reagensets överensstämmelse med uppgivna egenskaper och till hörande utsläppsgränser för kväveoxider ska visas på något av följande sätt, som tillverkaren väljer: a) Direkt, exempelvis genom användning av en givare för reagensets kvalitet. b) Indirekt, exempelvis genom användning av en givare för kväveoxider i avgaserna, för att bedöma reagensets verkan. c) Annat sätt, förutsatt att dess effektivitet är minst likvärdig med vad som följer av sätten i leden a eller b, och att de huvudsakliga kraven i denna punkt uppfylls Krav på NO x -rening för motorer i effektklasserna Q R Tillverkaren ska lämna information som fullständigt beskriver NO x -reningens funktionella driftsegenskaper, med användning av de dokument som beskrivs i punkt 2 i tillägg 1 till bilaga 1A och punkt 2 i tillägg 3 till bilaga 1A Motorns strategi för avgasrening ska vara i drift under alla omgivningsförhållanden som regelbundet förekommer på de avtalsslutande parternas territorier, särskilt vid låg omgivningstemperatur. Detta krav är inte begränsat till de förhållanden en grundstrategi för avgasrening ska användas enligt punkt När ett reagens används ska tillverkaren kunna visa att utsläpp av ammoniak under typgodkännandets NRTC-varmstartcykel eller NRSC-provning inte överskrider ett medelvärde på 10 ppm Om reagensbehållare är monterade på eller anslutna till en mobil maskin som inte är avsedd att framföras på väg, måste det finnas ett sätt för provtagning av reagens i behållarna. Provtagningspunkten ska vara enkelt åtkomlig utan behov av specialverktyg eller särskilda anordningar Typgodkännandet ska i enlighet med punkt 6.1 förenas med följande villkor: a) Varje operatör av mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg ska förses med skriftliga anvisningar för underhåll enligt bilaga 9 till dessa föreskrifter. b) Tillverkaren av originalutrustning ska förses med installationsdokument för motorn, även för det avgasreningssystem som utgör en del av den godkända motortypen. c) Tillverkaren av originalutrustning ska få anvisningar för ett varningssystem för operatören, ett motiveringssystem och (i tillämpliga fall) frysskydd för reagenser. d) Bestämmelserna om anvisningar till operatörer, monteringsdokumentation, varningssystem för operatörer, motiveringssystem och frysskydd för reagenser ska tillämpas enligt det som anges i bilaga 9 till dessa föreskrifter Kontrollområde för effektklasserna Q R För motorer i effektklasserna Q R får de utsläppsprov som tas inom det kontrollområde som definieras i punkt inte överskrida gränsvärdena för utsläpp i punkt i dessa föreskrifter med mer än 100 % Demonstrationskrav Den tekniska tjänsten ska välja upp till tre slumpmässiga belastnings- och varvtalspunkter inom kontrollområdet för provning. Den tekniska tjänsten ska också ge provningspunkterna en slumpmässig turordning. Provningen ska genomföras enligt de huvudsakliga kraven för NRSC-provningen, men varje provningspunkt ska utvärderas separat. Varje provningspunkt ska uppfylla de gränsvärden som definieras i punkt

18 L 88/18 Europeiska unionens officiella tidning Provningskrav Provningen ska utföras på följande vis: a) Provningen ska genomföras omedelbart efter provcyklerna med lägesbaserad mätning enligt beskrivningen i punkt a e i bilaga 4B till dessa föreskrifter, men före förfarandena efter provning, led f, eller efter RMC-provning enligt punkt a d i bilaga 4B till dessa föreskrifter, men före förfarandena efter provning, led e, beroende på vad som är relevant. b) Provningarna ska genomföras enligt kraven i punkt b e i bilaga 4B till dessa föreskrifter, med användning av metoden med flera filter (ett filter för varje provningspunkt) för var och en av de tre valda provningspunkterna. c) För varje provningspunkt ska ett specifikt utsläppsvärde beräknas (som g/kwh). d) Utsläppsvärdena kan beräknas som mol med stöd av tillägg A.7 eller som massa med stöd av tillägg A.8 i bilaga 4B till dessa föreskrifter, men bör överensstämma med den metod som används för provcykler med lägesbaserad mätning eller RMC-provning. e) För sammanräkning av gaser ska N mode ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas. f) För partikelberäkningar ska metoden med flera filter användas och för sammanräkningar ska N mode ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas Krav för kontrollområdet Motorns kontrollområde Kontrollområdet (se figur 2) definieras på följande sätt: Varvtalsområde: varvtal A till högt varvtal varvtal A = lågt varvtal + 15 % (högt varvtal - lågt varvtal). Hög och låg hastighet enligt definitionen i bilaga 4 till dessa föreskrifter ska användas. Om det uppmätta motorvarvtalet A ligger inom ±3 % från det motorvarvtal som tillverkaren har uppgett, ska de senare användas. Om toleransen överskrids för något av provningsvarvtalen, ska i stället de uppmätta motorvarvtalen användas Följande motordriftsförhållanden ska undantas från provningen: a) Punkter under 30 % av det maximala vridmomentet. b) Punkter under 30 % av den maximala effekten. Tillverkaren får begära att den tekniska tjänsten under certifieringen/typgodkännandet utesluter driftpunkter från det kontrollområde som definieras i punkt och Den tekniska tjänsten får bevilja undantaget, förutsatt att tillverkaren kan visa att motorn aldrig kan vara i drift vid sådana punkter när den används i en maskinkombination.

19 Europeiska unionens officiella tidning L 88/19 Figur 2 Kontrollområde Kontroll av utsläpp av vevhusgaser för motorer i effektklasserna Q R Inga utsläpp från vevhuset ska släppas ut direkt i den omgivande atmosfären, utom i det undantagsfall som anges i punkt Motorer kan ha vevhusutsläpp som under drift alltid leds in i avgaserna uppströms varje efterbehandlingsanordning Motorer försedda med turboladdare, pumpar, fläktar eller laddningskompressorer för luftinsprutning får ha utsläpp från vevhuset till den omgivande atmosfären. Då ska vevhusutsläppen adderas till avgasutsläppen (antingen fysiskt eller matematiskt) vid alla utsläppsprovningar enligt punkt i bilaga 4B till dessa föreskrifter Val av motorns effektkategori För bestämning av överensstämmelsen för motorer med varierande varvtal enligt definitionen i punkterna 1.1. och 1.2. dessa föreskrifter med de utsläppsgränser som anges i punkt i dessa föreskrifter ska dessa motorer delas upp i effektklasser på grundval av högsta värdet för den nettoeffekt som uppmäts enligt punkt i dessa föreskrifter För övriga motortyper ska den nominella nettoeffekten användas. 6. MONTERING I FORDONET 6.1. Vid installationen av motorn i fordonet ska följande villkor med avseende på typgodkännandet av motorn uppfyllas Insugningsundertrycket får inte överskrida det som anges för den typgodkända motorn i tillägg 1 eller 3 till bilaga 1A till dessa föreskrifter, enligt vad som är tillämpligt Avgasmottrycket får inte överskrida det som anges för den typgodkända motorn i tillägg 1 eller 3 till bilaga 1A till dessa föreskrifter, enligt vad som är tillämpligt Operatören ska informeras om reagenskontrollen enligt definitionen i punkt eller i bilaga 9 till dessa föreskrifter när så är tillämpligt Tillverkaren av originalutrustning ska förses med installationsdokument och installationsanvisningar enligt punkt när så är tillämpligt. 7. PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE 7.1. Förfarandena för säkerställande av produktionsöverensstämmelse ska överensstämma med dem som anges i tillägg 2 till avtalet (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2), med följande krav:

20 L 88/20 Europeiska unionens officiella tidning Den typgodkännandemyndighet som beviljat typgodkännande får när som helst verifiera de överensstämmelsekontrollmetoder som gäller för varje produktionsenhet Vid varje inspektion ska provningsrapporter och tillverkningsjournaler visas för inspektören Om kvalitetsnivån inte förefaller tillfredsställande eller om det anses nödvändigt att kontrollera riktigheten hos de uppgifter som framlagts i enlighet med punkt 5.2, ska följande förfarande användas: En motor tas ut från tillverkningsserien och får genomgå den provning som beskrivs i i punkt 5.2 i bilaga 4A eller 4B. De erhållna utsläppen av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar får inte överstiga de mängder som anges i tabellen i punkt 5.2.1, med förbehåll för kraven i punkt Om den motor som tas ut från tillverkningsserien inte uppfyller kraven i punkt , kan tillverkaren begära att mätningarna utförs på ett antal provmotorer av samma typ som tas ut från tillverkningsserien och som inbegriper den motor som ursprungligen togs ut. Tillverkaren ska bestämma antalet (n) motorer efter överenskommelse med den tekniska tjänsten. Andra motorer än den som ursprungligen togs ut ska genomgå prov. Det aritmetiska medelvärdet ðxþ av de resultat som erhållits för uttaget ska sedan bestämmas för varje förorening. Tillverkningsserien ska anses överensstämma med kraven om följande villkor uppfylls: x þ ks Ï 1 P ðx Ä xþ 2 S 2 ¼ n Ä 1 x är något av de enskilda resultat som erhållits med uttaget n, l är det gränsvärde som fastställs i punkt för varje förorening, k är en statistisk faktor som beror på n och som framgår av följande tabell: n k 0,973 0,613 0,489 0,421 0,376 0,342 0,317 0,296 0,279 n k 0,265 0,253 0,242 0,233 0,224 0,216 0,210 0,203 0,198 om n 20,k ¼ 0,860 p ffiffi n Den tekniska tjänst som ansvarar för kontrollen av produktionsöverensstämmelse ska utföra provning på helt eller delvis inkörda motorer enligt tillverkarens anvisningar Normalt intervall för dessa kontroller som godkänns av typgodkännandemyndigheten är en gång per år. Om kraven i punkt inte är uppfyllda ska typgodkännandemyndigheten sörja för att alla nödvändiga åtgärder vidtas, så att produktionen åter uppfyller kraven så snart som möjligt. 8. PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE 8.1. Det typgodkännande som beviljats för en motortyp eller motorfamilj enligt dessa föreskrifter kan återkallas om de krav som uppställs i punkt 7.2 inte uppfylls eller om den valda motorn/de valda motorerna inte klarar de provningar som föreskrivs i punkt Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat ska den parten omedelbart meddela detta till övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter, med ett rapportformulär enligt förlagan i bilaga 2 till dessa föreskrifter.

21 Europeiska unionens officiella tidning L 88/21 9. ÄNDRING OCH UTÖKNING AV TYPGODKÄNNANDE AV FORDONSTYPEN 9.1. Varje ändring av den godkända typen eller familjen måste meddelas den typgodkännandemyndighet som utfärdade typgodkännandet. Typgodkännandemyndigheten får antingen bedöma att de gjorda ändringarna sannolikt inte får någon märkbar negativ effekt och att den ändrade typen i alla händelser fortfarande uppfyller kravet, eller kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som utför provningarna Bifall eller avslag på ansökan om typgodkännande, med angivande av ändringarna, ska delges de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter Den typgodkännandemyndighet som beviljar utökning av ett typgodkännande ska tilldela varje sådan utökning ett serienummer och underrätta de avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter; för att informera parterna ska typgodkännandemyndigheten använda ett rapportformulär enligt förlagan i bilaga 2 till dessa föreskrifter. 10. PRODUKTIONENS SLUTGILTIGA UPPHÖRANDE Om innehavaren av ett typgodkännande helt upphör med tillverkningen av den typ eller familj som godkänts enligt dessa föreskrifter, ska innehavaren underrätta den myndighet som beviljat typgodkännandet. När myndigheten fått ett sådant meddelande, ska den informera övriga avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter, varvid ett meddelande enligt förlagan i bilaga 2 till dessa föreskrifter ska användas. 11. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER Från och med det officiella datumet för ikraftträdande av ändringsserie 02 får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med ikraftträdandedatumet för ändringsserie 02 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklasserna H, I, J och K, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med ikraftträdandedatumet för ändringsserie 02 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal i effektklasserna H, I, J och K, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2010 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med konstant varvtal, i effektklasserna H, I och K, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2011 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med konstant varvtal, i effektklass J, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2011 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med konstant varvtal, i effektklasserna H, I och K, om motorerna inte har godkänts enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2012 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med konstant varvtal, i effektklass J, om motorerna inte har godkänts enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Genom undantag från bestämmelserna i punkterna 11.3, 11.6 och 11.7, har de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter rätt att med två år skjuta upp varje datum som anges i ovanstående punkter, för motorer som tillverkas före de nämnda datumen.

22 L 88/22 Europeiska unionens officiella tidning Genom undantag från bestämmelserna i punkterna 11.3, 11.6 och 11.7, har de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter rätt att fortsätta tillåta utsläppande på marknaden av för motorer som har godkänts på grundval av en tidigare teknisk standard, förutsatt att dessa motorer är avsedda att vara ersättningskomponenter för montering i fordon som används, och att det inte är tekniskt möjligt för sådana motorer att uppfylla de nya kraven som ändringsserie 02 medför Från och med datumet för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 03 får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med ikraftträdandedatumet för ändringsserie 03 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklasserna L, M, N och P, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2013 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass Q, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 oktober 2013 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass R, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med ikraftträdandedatumet för ändringsserie 03 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal i effektklasserna L, M, N och P, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2014 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass Q, om motorerna inte har godkänts enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 oktober 2014 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass R, om motorerna inte har godkänts enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Genom undantag från bestämmelserna i punkterna ska avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter skjuta upp ovan angivna datum i två år för motorer med produktionsdatum som infaller före de ovan angivna datumen Genom undantag från bestämmelserna i punkterna 11.14, och får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter fortsätta tillåta utsläppande på marknaden av motorer som har godkänts på grundval av en tidigare teknisk standard, förutsatt att dessa motorer är avsedda att vara ersättningskomponenter för montering i fordon som används, och att det inte är tekniskt möjligt för sådana motorer att uppfylla de nya kraven som ändringsserie 03 medför Genom undantag från bestämmelserna i punkterna ska följande övergångsklausuler, , tillämpas för fordon i kategori T med följande specifika egenskaper. a) Traktorer konstruerade för en maximal hastighet på högst 40 km/h, vars minsta spårvidd understiger mm, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kgoch vars markfria gång inte överstiger 600 mm. När värdet för traktorns tyngdpunkt i höjdled ( 1 ) (mätt från marken), dividerat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd, är större än 0,90 begränsas emellertid den konstruktionsmässiga maximihastigheten till 30 km/h. b) Traktorer som konstruerats för arbete i högväxande odlingar, såsom vinodlingar. De kännetecknas av att deras chassi eller en del av det är upphöjt, vilket gör att de kan köra parallellt med odlingens rader med höger- och vänsterhjulen på var sin sida om en eller flera odlingsrader. De är konstruerade för att bära eller driva redskap som kan monteras framme på traktorn, mellan dess axlar, bak eller på en plattform. När traktorn är i arbetsläge är dess ( 1 ) Traktorns tyngdpunkt i enlighet med standarden ISO 789-6: 1982.

23 Europeiska unionens officiella tidning L 88/23 markfrigång högre än mm, mätt i förhållande till odlingsradernas vertikalplan. När värdet för traktorns tyngdpunkt i höjdled ( 1 ) (mätt från marken, vid användning av däck av normal storlek, med normal montering) dividerat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd är större än 0,90 begränsas emellertid den konstruktionsmässiga maximihastigheten till 30 km/h Från och med den 1 januari 2013 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass L, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2014 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklasserna M och N, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2015 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass P, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2016 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass Q, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 oktober 2016 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännanden för motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass R, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2014 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass L, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2015 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklasserna M och N, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2016 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass P, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 januari 2017 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass Q, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Från och med den 1 oktober 2017 får avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra utsläppande på marknaden av motorer eller familjer av motorer med variabelt varvtal, i effektklass R, avsedda för installation i fordon som definieras i punkt 11.19, om motorerna inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie Genom undantag från bestämmelserna i punkterna måste avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter skjuta upp ovan angivna datum i två år för motorer med produktionsdatum som infaller före de ovan angivna datumen.

24 L 88/24 Europeiska unionens officiella tidning NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR PROVNINGARNA FÖR GODKÄNNANDE OCH FÖR TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETERNA De avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter ska underrätta Förenta nationernas sekretariat om namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarna och för de typgodkännandemyndigheter som utfärdar godkännanden och till vilka intyg om godkännande, utökat godkännande, avslag eller återkallande av godkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.

25 Europeiska unionens officiella tidning L 88/25 BILAGA 1A Informationsdokument nr angående typgodkännande med hänvisning till åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg Huvudmotor/motortyp ( 1 ): Allmänt 1.1. Fabrikat (företagets namn): Typ och handelsbeteckning för huvudmotorn och (i tillämpliga fall) motorfamiljen: Tillverkarens typkod enligt märkning på motorn/motorerna: Specifikation av den maskin som ska drivas av motorn ( 2 ): Tillverkarens namn och adress:... Namn på och adress till tillverkarens ev. representant: Motoridentifieringsnumrets placering och kod samt fastsättningsmetod: Godkännandemärkets placering och metoden för dess anbringande: Adresser för monteringsanläggning(ar):... Bilagor: 1.1. Väsentliga egenskaper hos huvudmotorn/huvudmotorerna (se tillägg 1) 1.2. Väsentliga egenskaper hos motorfamiljen (se tillägg 2) 1.3. Väsentliga egenskaper hos motortypen inom familjen (se tillägg 3) 2. Egenskaper hos motorrelaterade delar hos den mobila maskinen (i tillämpliga fall) 3. Fotografier av huvudmotorn 4. Uppge eventuella ytterligare bilagor Datum, fil ( 1 ) Stryk det som inte är tillämpligt. ( 2 ) Ange toleransen.

26 L 88/26 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg 1 Väsentliga egenskaper hos (huvud) motorn 1. Beskrivning av motorn 1.1. Tillverkare: Tillverkarens motorkod: Cykel: fyrtakt/tvåtakt ( 1 ) 1.4. Cylinderdiameter:... mm 1.5. Slaglängd:... mm 1.6. Cylindrarnas antal och placering: Motorkapacitet:... cm Nominellt varvtal: Varvtal för maximalt vridmoment: Volymetriskt kompressionsförhållande ( 2 ): Beskrivning av förbränningssystem: Ritning(ar) av förbränningsrum och kolvtopp: Minsta tvärsnittsarea för in- och utsugningskanaler: Kylsystem Vätska Slag av vätska: Cirkulationspump(ar): ja/nej ( 1 ) Egenskaper eller fabrikat och typ(er) (i tillämpliga fall): Utväxlingsförhållande(n) (i tillämpliga fall): Luft Fläkt: ja/nej ( 1 ) Egenskaper eller fabrikat och typ(er) (i tillämpliga fall): Utväxlingsförhållande(n) (i tillämpliga fall): Tillåten temperatur enligt tillverkaren Vätskekylning: Högsta temperatur vid motorns utlopp:... K Luftkylning: Referenspunkt:... Högsta temperatur vid referenspunkten:... K Högsta utloppstemperatur hos laddningsluft i laddluftkylare (i tillämpliga fall):... K ( 1 ) Stryk det som inte är tillämpligt. ( 2 ) Ange toleransen.

27 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Högsta avgastemperatur vid den punkt i avgasröret(en) som är belägen intill avgasrörets(ens) utloppsfläns(ar):... K Bränsletemperatur:... min: K...max: K Smörjmedelstemperatur:... min: K...max: K Överladdare: ja/nej ( 1 ) Fabrikat: Typ: Systembeskrivning (t.ex. maximalt laddtryck, eventuell övertrycksventil): Laddluftkylare: ja/nej ( 1 ) Insugningssystem: Maximalt tillåtet insugningsundertryck vid nominellt motorvarvtal och 100 % belastning:... kpa Avgassystem: Maximalt tillåtet avgasmottryck vid nominellt motorvarvtal och 100 % belastning:... kpa 2. Åtgärder mot luftföroreningar 2.1. Anordning för återföring av vevhusgaser: ja/nej ( 1 ) 2.2. Ytterligare anordningar mot luftföroreningar (om sådana finns och inte omfattas av någon annan rubrik) Katalysator: ja/nej ( 1 ) Fabrikat: Typ(er): Antal katalysatorer och beståndsdelar Katalysatorns/katalysatorernas mått och volym: Typ av katalytisk verkan: Totalt ädelmetallinnehåll: Relativ koncentration: Substrat (struktur och material): Celltäthet: Typ av katalysatorhölje: Katalysatorns/katalysatorernas placering (placering och största/minsta avstånd från motorn): Normalintervall för drifttemperatur (K): Eventuellt förbrukningsbart reagens: Typ och koncentration av det reagens som behövs för katalysen: Normalintervall för reagensets temperatur under drift:...

28 L 88/28 Europeiska unionens officiella tidning Internationell standard (om tillämpligt): NO x -givare: ja/nej ( 1 ) Syregivare: ja/nej ( 1 ) Fabrikat: Typ: Plats: Luftinsprutning: ja/nej ( 1 ) Typ (pulserande luft, luftpump osv.): Avgasåterföring: ja/nej ( 1 ) Egenskaper (kyld/okyld, högtryck/lågtryck osv.): Partikelfälla: ja/nej ( 1 ) Partikelfällans mått och volym: Partikelfällans typ och konstruktion: Läge (placering och största/minsta avstånd från motorn): Regenereringsmetod/-system, beskrivning och/eller ritning: Normalintervall för temperatur (K) och tryck (kpa) under drift: Andra system: ja/nej ( 1 ) Beskrivning och funktionssätt: Bränslematning 3.1. Matarpump Tryck ( 2 ) eller karakteristikdiagram:... kpa 3.2. Insprutningssystem Pump Fabrikat: Typ(er): Mängd:... mm 3 per takt ( 2 ) eller cykel vid pumpvarvtalet:... min 1 vid full insprutning, eller karakteristikdiagram. Ange metod som används: på motor/i pumpprovbänk ( 1 ) Förinställning av insprutning Kurva för förinställd insprutning ( 2 ): Tider ( 2 ): Insprutningsrör Längd:... mm Invändig diameter:... mm

29 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Insprutare Fabrikat: Typ(er): Öppningstryck ( 2 ) eller karakteristikdiagram:... kpa Regulator Fabrikat: Typ(er): Varvtal då begränsningen påbörjas vid full belastning ( 2 ):... min Högsta varvtal vid obelastad motor ( 2 ):... min Tomgångsvarvtal ( 2 ):... min Kallstartsystem Fabrikat: Typ(er): Beskrivning: Reserverad 5. Ventiltider 5.1. Maximal lyftning samt öppnings- och slutningstider i förhållande till dödpunkterna (eller motsvarande): Referens- och/eller inställningsintervall ( 1 ) 5.3. System för variabla ventiltider (om tillämpligt och om insug och/eller avgas) ( 1 ) Typ: kontinuerligt eller på/av ( 1 ) Variationsområde för kamvinkeln: Reserverad 7. Reserverad

30 L 88/30 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg 2 Väsentliga uppgifter rörande motorfamiljen 1. Gemensamma parametrar ( 1 ) 1.1. Förbränningscykel: Kylmedel: Metod för luftaspiration: Förbränningskammarens typ/utformning: Ventiler och kanaler 3/4 konfiguration, storlek och antal: Bränslesystem: Motorstyrsystem:... Identitetsbevis i enlighet med ritning nummer: Laddluftkylning: Avgasåterföring ( 2 ): Vatteninsprutning/emulsion ( 2 ): Luftinsprutning ( 2 ): System för efterbehandling av avgaser ( 3 ):... Bevis för att motorn har likvärdigt (eller för huvudmotorn lägsta möjliga) förhållande mellan systemkapacitet och bränslemängd per takt, enligt diagram nummer: Tabeller över motorfamiljer 2.1. Motorfamiljens namn: Specifikation av motorer inom denna familj: Motortyp Antal cylindrar Nominellt varvtal (min 1 ) Bränsletillförsel per takt (mm 3 ) vid nominell nettoeffekt Nominell nettoeffekt (kw) Varvtal vid maximal effekt (min 1 ) Maximal nettoeffekt(kw) Maximalt vridmoment(min 1 ) Bränsletillförsel per takt (mm 3 ) vid maximalt vridmoment Maximalt vridmoment (Nm) Huvudmotor (*) Motorer inom familjen (**) ( 1 ) Stryk det som inte är tillämpligt. ( 2 ) Ange toleransen. ( 3 ) Om ej tillämpligt, skriv e.t..

31 Europeiska unionens officiella tidning L 88/31 Lågt tomgångsvarvtal (min 1 ) Cylindervolym (i % av huvudmotorn) 100 (*) För närmare upplysningar se tillägg 1. (**) För närmare upplysningar se tillägg 3. Huvudmotor (*) Motorer inom familjen (**) 2.3. För varje motortyp inom familjen ska dessutom den information som specificeras i tillägg 3 till bilaga 1B lämnas till typgodkännandemyndigheten.

32 L 88/32 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg 3 Väsentliga uppgifter om motortyper inom familjen 1. Beskrivning av motorn 1.1. Tillverkare: Tillverkarens motorkod: Cykel: fyrtakt/tvåtakt ( 1 ) 1.4. Cylinderdiameter:...mm 1.5. Slaglängd:...mm 1.6. Cylindrarnas antal och placering: Motorkapacitet:...cm Nominellt varvtal: Varvtal för maximalt vridmoment: Volymetriskt kompressionsförhållande ( 2 ): Beskrivning av förbränningssystem: Ritning(ar) av förbränningskammare och kolvtopp Minsta tvärsnittsarea för in- och utsugningskanaler: Kylsystem Vätska Slag av vätska: Cirkulationspump(ar): ja/nej ( 1 ) Egenskaper eller fabrikat och typ(er) (i tillämpliga fall): Utväxlingsförhållande(n) (i tillämpliga fall): Luft Fläkt: ja/nej ( 1 ) Egenskaper eller fabrikat och typ(er) (i tillämpliga fall): Utväxlingsförhållande(n) (i tillämpliga fall): Tillåten temperatur enligt tillverkaren Vätskekylning: Högsta temperatur vid motorns utlopp:... K Luftkylning: Referenspunkt:... Högsta temperatur vid referenspunkten:... K Högsta utloppstemperatur hos laddningsluft i laddluftkylare (i tillämpliga fall):... K Högsta avgastemperatur vid den punkt i avgasröret(en) som är belägen intill avgasrörets(ens) utloppsfläns(ar):... K Bränsletemperatur:... min: K...max: K Smörjmedelstemperatur:...min: K...max: K ( 1 ) Stryk det som inte är tillämpligt. ( 2 ) Ange toleransen.

33 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Överladdare: ja/nej ( 1 ) Fabrikat: Typ: Systembeskrivning (t.ex. maximalt laddtryck, eventuell övertrycksventil): Laddluftkylare: ja/nej ( 1 ) Insugningssystem: Maximalt tillåtet insugningsundertryck vid nominellt motorvarvtal och 100 % belastning:... kpa Avgassystem: Maximalt tillåtet avgasmottryck vid nominellt motorvarvtal och 100 % belastning:... kpa 2. Åtgärder mot luftföroreningar 2.1. Anordning för återföring av vevhusgaser: ja/nej ( 1 ) 2.2. Ytterligare anordningar mot luftföroreningar (om sådana finns och inte omfattas av någon annan rubrik) Katalysator: ja/nej ( 1 ) Fabrikat: Typ(er): Antal katalysatorer och beståndsdelar: Katalysatorns/katalysatorernas mått och volym: Typ av katalytisk verkan: Totalt ädelmetallinnehåll: Relativ koncentration: Substrat (struktur och material): Celltäthet: Typ av katalysatorhölje: Katalysatorns/katalysatorernas placering (placering och största/minsta avstånd från motorn): Normalintervall för drifttemperatur (K) Eventuellt förbrukningsbart reagens: Typ och koncentration av det reagens som behövs för katalysen: Normalintervall för reagensets temperatur under drift: Internationell standard (om tillämpligt): NO x -givare: ja/nej ( 1 ) Syregivare: ja/nej ( 1 ) Fabrikat: Typ: Plats: Luftinsprutning: ja/nej ( 1 ) Typ (pulserande luft, luftpump osv.): Avgasåterföring: ja/nej ( 1 ) Egenskaper (kyld/okyld, högtryck/lågtryck osv.): Partikelfälla: ja/nej ( 1 ) Partikelfällans mått och volym: Partikelfällans typ och konstruktion:...

34 L 88/34 Europeiska unionens officiella tidning Läge (placering och största/minsta avstånd från motorn): Regenereringsmetod/-system, beskrivning och/eller ritning: Normalintervall för temperatur (K) och tryck (kpa) under drift: Andra system: ja/nej ( 1 ) Beskrivning och funktionssätt: Bränslematning 3.1. Matarpump Tryck ( 2 ) eller karakteristikdiagram:... kpa 3.2. Insprutningssystem Pump Fabrikat: Typ(er): Mängd:... mm 3 per takt ( 2 ) eller cykel vid pumpvarvtalet... min 1 vid full insprutning, eller karakteristikdiagram. Ange metod som används: på motor/i pumpprovbänk ( 1 ) Förinställning av insprutning Kurva för förinställd insprutning ( 2 ): Tider ( 2 ): Insprutningsrör Längd:... mm Invändig diameter:... mm Insprutare Fabrikat: Typ(er): Öppningstryck ( 2 ) eller karakteristikdiagram:... kpa Regulator Fabrikat: Typ(er): Varvtal då begränsningen påbörjas vid full belastning ( 2 ):...min Högsta varvtal utan belastning ( 2 ):... min Tomgångsvarvtal ( 2 ):...min Kallstartsystem Fabrikat: Typ(er): Beskrivning: Reserverad 5. Ventiltider 5.1. Maximal lyftning samt öppnings- och slutningstider i förhållande till dödpunkterna (eller motsvarande):...

35 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Referens- och/eller inställningsintervall ( 1 ) 5.3. System för variabla ventiltider (om tillämpligt och om insug och/eller avgas) ( 1 ) Typ: kontinuerligt eller på/av ( 1 ) Variationsområde för kamvinkeln: Reserverad 7. Reserverad

36 L 88/36 Europeiska unionens officiella tidning BILAGA 1B EGENSKAPER HOS MOTORFAMILJEN OCH VAL AV HUVUDMOTOR 1. PARAMETRAR FÖR BESTÄMNING AV EN MOTORFAMILJ 1.1. Allmänt En motorfamilj karakteriseras av konstruktionsegenskaper. Dessa ska vara gemensamma för alla motorer i familjen. Vilka motorer som ingår i en motorfamilj får motortillverkaren besluta, förutsatt att släktskapskriterierna i punkt 1.3 följs. Motorfamiljen ska godkännas av typgodkännandemyndigheten. Tillverkaren ska ge typgodkännandemyndigheten lämplig information om utsläppsnivåerna för motorfamiljens medlemmar Särskilda fall Samband mellan parametrarna I vissa fall kan det finnas parametersamband som gör att utsläppen ändras. Man måste även ta hänsyn till sådana effekter för att säkerställa att endast de motorer som har liknande egenskaper i fråga om avgasutsläpp ingår i en motorfamilj. Dessa fall ska anges av tillverkaren och anmälas till typgodkännandemyndigheten. Detta ska sedan beaktas som kriterium för skapande av en ny motorfamilj Anordningar eller funktioner som har stark inverkan på utsläppen När det gäller sådana anordningar eller funktioner som inte anges i punkt 1.3 och som starkt påverkar utsläppsnivåerna, ska tillverkaren identifiera sådan utrustning utifrån god teknisk sed, och tillverkaren ska meddela typgodkännandemyndigheten. Detta ska sedan beaktas som kriterium för skapande av en ny motorfamilj Kompletterande kriterier Förutom de parametrar som anges i punkt 1.3 får tillverkaren införa ytterligare kriterier som möjliggör en avgränsning av mindre familjer. Dessa parametrar är inte nödvändigtvis sådana som påverkar utsläppsnivåerna Parametrar för bestämning av en motorfamilj Förbränningscykel: a) tvåtaktscykel b) fyrtaktscykel c) roterande motor d) annan Cylinderkonfiguration Cylindrarnas placering i blocket: a) V b) i linje c) radiell d) annan (F, W osv.) Cylindrarnas inbördes läge Motorer med samma block kan tillhöra samma familj, förutsatt att måtten mellan cylindrarnas mittlinjer är desamma Huvudsakligt kylmedel: a) luft b) vatten c) olja

37 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Slagvolym per cylinder Mellan 85 % och 100 % för motorer med cylindervolymen 0,75 dm 3 per cylinder, för den största slagvolymen inom motorfamiljen. Mellan 70 % och 100 % för motorer med cylindervolymen < 0,75 dm 3 per cylinder, för den största slagvolymen inom motorfamiljen Metod för luftaspiration: a) insugning b) överladdning c) överladdning med laddluftkylare Förbränningskammarens typ/utformning: a) öppen kammare b) delad kammare c) andra typer Ventiler och öppningar: a) konfiguration b) antal ventiler per cylinder Typ av bränsletillförsel: a) pump, (högtrycks)ledning och insprutare b) inline-pump eller fördelningspump c) enhetsinsprutare d) gemensam skena Diverse anordningar: a) avgasåterföring (EGR) b) vatteninsprutning c) luftinsprutning d) annat Elektronisk styrstrategi Huruvida motorn är försedd med en elektronisk styrenhet eller ej betraktas som en grundläggande parameter för familjen. För elektroniskt styrda motorer ska tillverkaren redogöra för de tekniska grunder som motiverar att dessa motorer förs samman i en familj, dvs. varför motorerna kan förväntas uppfylla samma utsläppskrav. Motorer med elektronisk varvtalsreglering måste inte indelas i en annan familj än motorer med mekanisk varvtalsreglering. Indelning av elektroniska motorer och mekaniska motorer till separata familjer bör endast ske utifrån bränsleinsprutningsegenskaper som tidpunkter, tryck, hastighet, form osv Efterbehandling av avgaser Funktionsätt för och kombination av följande anordningar betraktas som grunder för medlemskap i en motorfamilj: a) oxidationskatalysator b) deno x -system med selektiv reduktion av kväveoxid (tillsats av reducerande ämnen) c) andra deno x -system d) partikelfälla med passiv regenerering e) partikelfälla med aktiv regenerering

38 L 88/38 Europeiska unionens officiella tidning f) andra partikelfällor g) andra anordningar När en motor har certifierats utan efterbehandlingssystem, oavsett om det är som huvudmotor eller som medlem av en motorfamilj, får denna motor, om den förses med oxideringskatalysator (inte med partikelfälla), ingå i samma motorfamilj, förutsatt att den inte kräver ändrade bränsleegenskaper. Om den kräver särskilda bränsleegenskaper (t.ex. partikelfällor som kräver särskilda bränsletillsatser för regenerering) ska beslutet att låta den ingå i samma familj baseras på tekniska egenskaper/komponenter som tillverkaren anger. I dessa grunder ska det anges att den utrustade motorns förväntade utsläppsnivåer uppfyller samma gränsvärden som en icke utrustad motor. När en motor har certifierats med efterbehandlingssystem, oavsett om det är som huvudmotor eller som medlem av en motorfamilj vars huvudmotor utrustas med samma efterbehandlingssystem, ska denna motor när den inte är försedd med efterbehandlingssystem inte hänföras till samma motorfamilj. 2. VAL AV HUVUDMOTOR 2.1. Som huvudmotor för en motorfamilj ska väljas den motor som har högst bränsletillförsel per takt vid uppgivet maximalt vridmoment. Om flera motorer delar detta högsta bränsletillförselvärde ska man i ett andra urvalssteg använda kriteriet högsta bränsletillförsel per takt vid nominellt varvtal. I vissa fall kan godkännandemyndigheten bestämma att det utsläppsmässigt värsta fallet för motorfamiljen bäst återspeglas genom provning av två motorer. På grundval av förhållanden som indikerar att en motortyp skulle kunna ha de högsta utsläppen av alla motortyper inom familjen kan godkännandemyndigheten alltså välja ut en ytterligare motor för provning Om en motorfamilj har andra variabla egenskaper som kan anses inverka på avgasutsläppen, ska dessa egenskaper också definieras och beaktas vid valet av huvudmotor.

39 Europeiska unionens officiella tidning L 88/39 BILAGA 2 KOMMUNIKATION (Största storlek: A4 ( mm))

40 L 88/40 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg 1 Provningsrapport för förbränningsmotorer med kompressionständning Provningsresultat ( 1 ) Uppgifter rörande provmotorn Motortyp:... Motoridentifieringsnummer: Uppgifter rörande provningen: 1.1. Referensbränsle som använts vid provet Cetantal: Svavelhalt: Densitet: Smörjmedel Fabrikat: Typ(er):... (Om smörjmedel och olja blandas, ange procentuell andel olja i blandningen.) 1.3. Motordriven utrustning (i förekommande fall) Förteckning och identifieringsuppgifter: Upptagen effekt vid olika motorvarvtal (enligt uppgift från tillverkaren): Effekt upptagen av motordriven utrustning vid olika motorvarvtal ( 2 ) ( 3 ), med beaktande av bilaga 7 Utrustning Mellanvarvtal (om tillämpligt) Varvtal vid maximal effekt (om annat än vid nominellt varvtal) Nominellt varvtal ( 4 ) Totalt: 1.4. Motorprestanda Motorvarvtal: Tomgång:...min 1 Mellan:...min 1 Maximal effekt:...min 1 Nominellt ( 5 ):... min 1 ( 1 ) Om det rör sig om flera huvudmotorer ska följande uppgifter lämnas för var och en av dem. ( 2 ) Stryk det som inte är tillämpligt. ( 3 ) Får inte överstiga 10 % av den effekt som uppmäts vid provet. ( 4 ) Ange värden vid motorvarvtal motsvarande 100 % av normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-provning. ( 5 ) Ange motorvarvtal som motsvarar 100 % normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-provning.

41 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Motoreffekt ( 6 ) Effektinställning (kw) vid olika motorvarvtal Villkor Mellanvarvtal (om tillämpligt) Varvtal vid maximal effekt (om annat än vid nominellt varvtal) Nominellt varvtal ( 7 ) Maximal uppmätt effekt vid specificerat provningsvarvtal (kw) (a) Total effekt upptagen av motordriven utrustning enligt punkt i detta tillägg med beaktande av bilaga 7 (kw) (b) Nettomotoreffekt enligt specifikation i punkt (kw) (c) c = a + b 2. Uppgifter rörande NRSC-provningen: 2.1. Dynamometerinställning (kw) Dynamometerinställning (kw) vid olika motorvarvtal Belastning i procent Mellanvarvtal (om tillämpligt) Nominellt varvtal ( 7 ) 10 (om tillämpligt) 25 (om tillämpligt) Motorns/huvudmotorns utsläppsresultat ( 8 ) Försämringsfaktor (DF): beräknat värde/fast värde ( 8 ) Ange DF-värdena och utsläppsresultaten i följande tabell ( 7 ): NRSC-provning DF mult/ad ( 8 ) CO HC NO x Partiklar Utsläpp CO (g/kwh) HC (g/kwh) NO x (g/kwh) Partiklar (g/kwh) CO 2 (g/kwh) Provningsresultat Slutligt provningsresultat med försämringsfaktor (DF) ( 6 ) Okorrigerad effekt mätt i enlighet med punkt ( 7 ) Ersätt med värden vid motorvarvtal motsvarande 100 % av normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-provning. ( 8 ) Stryk det som inte är tillämpligt.

42 L 88/42 Europeiska unionens officiella tidning Ytterligare provningspunkter inom provområdet (i tillämpliga fall) Utsläpp vid provningspunkten Motorns varvtal Belastning (%) CO (g/kwh) HC (g/kwh) NO x (g/kwh) Partiklar (g/ kwh) Provnings-resultat 1 Provnings-resultat 2 Provnings-resultat Provtagningssystem som använts för NRSC-provningen: Gasformiga utsläpp ( 9 ): Partiklar ( 9 ): Metod ( 8 ): ett/flera filter 3. Information om utförandet av NRTC-provningen (om tillämpligt) ( 10 ): 3.1. Utsläppsresultat för motorn/huvudmotorn ( 8 ) Försämringsfaktor (DF): beräknat värde/fast värde ( 8 ) Ange DF-värden och utsläppsresultaten i följande tabell ( 9 ): Regenereringsrelaterade uppgifter ska rapporteras för motorer i effektklasserna Q och R. NRTC-provning DF mult/add ( 8 ) CO HC NO x Partiklar Utsläpp CO (g/kwh) HC (g/kwh) NO x (g/kwh) HC+NO x (g/ kwh) Partiklar (g/ kwh) Kallstart Utsläpp CO (g/kwh) HC (g/kwh) NO x (g/kwh) HC+NO x (g/ kwh) Varmstart utan regenerering Varmstart med regenerering ( 8 ) k r,u (mult/add) ( 8 ) k r,d (mult/add) ( 8 ) Viktat provresultat Slutligt provresultat med försämringsfaktor (DF) Partiklar (g/ kwh) CO 2 (g/ kwh) Cykelns arbete för varmstart utan regenerering kwh 3.2. Provtagningssystem som använts för NRTC-provningen: Gasformiga utsläpp ( 9 ):... Partiklar ( 9 ):... Metod ( 8 ): ett/flera filter ( 9 ) Ange systemnummer enligt definitionerna i tillägg 4 till bilaga 4A eller punkt 9 i bilaga 4B till dessa föreskrifter, enligt vad som är tillämpligt. ( 10 ) Om det rör sig om flera huvudmotorer ska uppgifter anges för var och en av dem.

43 Europeiska unionens officiella tidning L 88/43 BILAGA 3 TYPGODKÄNNANDEMÄRKENAS UTFORMNING Förlaga A (Se punkt 4.4 i dessa föreskrifter) a = 8 mm min Ovanstående godkännandemärke, anbringat på en motor, visar att motortypen i fråga har godkänts i Nederländerna (E4) enligt Föreskrifter nr 96 (för nivån motsvarande effektklass F) som en motor med variabelt varvtal, vilket anges genom bokstaven A) och med godkännandenummer De första två siffrorna i godkännandenumret anger att Föreskrifter nr 96 redan omfattade ändringsserie 03 när godkännandet beviljades. Förlaga B (Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter) a = min. 8 mm Ovanstående godkännandemärke, anbringat på en motor, visar att motortypen i fråga har godkänts i Nederländerna (E4) enligt Föreskrifter nr 96 (för nivån motsvarande effektklass F som en motor med variabelt varvtal, vilket anges genom bokstaven A) och Föreskrifter nr 120. De första två siffrorna i typgodkännandenumren anger att, när respektive typgodkännande beviljades, ändringsserie 03 redan införlivats med Föreskrifter nr 96 och att Föreskrifter nr 120 hade sin ursprungliga form.

44 L 88/44 Europeiska unionens officiella tidning BILAGA 4A METOD FÖR BESTÄMNING AV GASFORMIGA OCH PARTIKELFORMIGA UTSLÄPP 1. INLEDNING 1.1. I denna bilaga beskrivs den metod som används för att vid provning fastställa utsläppen av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer. Följande provningscykler ska tillämpas: Lämplig NRSC-cykel (stationär cykel för maskiner ej avsedda för vägtransport) för den utrustningsspecifikation som ska användas för mätning av utsläpp av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar för alla effektklasser för motorer som beskrivs i punkterna 1.1, 1.2 och 1.3 i dessa föreskrifter, och NRTC-cykeln (transient cykel för maskiner ej avsedda för vägtransport) som ska användas för mätning av utsläpp av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar för effektklasserna L och uppåt för motorer som beskrivs i punkterna 1.1 och 1.2 i dessa föreskrifter. Utsläppen av gas- och partikelformiga ämnen från en motor som lämnats till provning ska mätas med de metoder som beskrivs i tillägg 4 till bilaga 4A. Andra system eller analysatorer får användas om de ger resultat som motsvarar följande referenssystem: a) För gasformiga utsläpp som mäts i outspädda avgaser: det system som visas i figur 2 i tillägg 4 till bilaga 4A. b) För gasformiga utsläpp som mäts i den utspädda avgasen i ett system med fullflödesutspädning: det system som visas i figur 3 i tillägg 4 till bilaga 4A. c) För partikelutsläpp: det system med fullflödesutspädning, med ett separat filter för varje steg, som visas i figur 13 i tillägg 4 till bilaga 4A. Bedömningen av likvärdighet mellan system ska baseras på en korrelationsundersökning med sju (eller fler) jämförande provningar mellan det aktuella systemet och ett eller flera av de referenssystem som avses ovan. Likvärdighetskriteriet definieras som en överensstämmelse på ±5 % med de genomsnittliga vägda utsläppsvärdena. Provningen ska utföras med den provcykel som anges i punkt i bilaga 4A. Om ett nytt system ska införas i föreskrifterna, ska likvärdighetsbedömningen baseras på beräkning av repeterbarhet och reproducerbarhet, enligt beskrivningen i ISO Provningen ska utföras med motorn monterad i provbänk och ansluten till en dynamometer Mätprincip: De avgasutsläpp från motorn som ska mätas omfattar gasformiga ämnen (kolmonoxid, kolväten och kväveoxider) samt partiklar. Vidare används ofta koldioxid som spårgas för att bestämma utspädningsförhållandet i system med del- och fullflödesutspädning. Enligt god teknisk sed är en allmän mätning av koldioxid ett utmärkt verktyg för att upptäcka mätproblem under provningsförloppet NRSC-provning: Under en fastställd serie av driftförhållanden med varmkörd motor ska mängderna av de ovannämnda avgasutsläppen undersökas fortlöpande genom provtagning från de outspädda avgaserna. Provcykeln består av ett antal steg med olika varvtalsvärden och vridmoment (belastningar) som täcker det typiska driftområdet för dieselmotorer. I varje steg ska koncentrationen av varje gasformig förorening liksom avgasflödet och den avgivna effekten mätas, och de uppmätta värdena viktas (antingen med vägningsfaktorer eller utifrån provtagningstid). Partikelprovet ska spädas ut med konditionerad omgivningsluft. Under hela provningsförloppet tas ett enda partikelprov, som samlas upp på lämpliga filter. Alternativt, för cykler med diskreta steg, ska ett prov samlas upp på olika filter (ett för varje steg) och cykelviktade resultat beräknas. Antalet gram per kilowattimme av varje utsläppt förorenande ämne ska beräknas enligt anvisningarna i tillägg 3 till denna bilaga NRTC-provning: Den föreskrivna provcykeln med transienta steg som nära efterliknar driftförhållandena för dieselmotorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, görs två gånger:

45 Europeiska unionens officiella tidning L 88/45 a) Den första gången (kallstart) efter att motorn har värmts till rumstemperatur och kylvätskans, oljans, efterbehandlingssystemets och alla hjälpmotorkontrollanordningars temperatur har stabiliserats till mellan 20 C och 30 C. b) Den andra gången (varmstart) efter 20 min varmavdunstning som inleds omedelbart efter att kallstartscykeln har avslutats. Under denna provningssekvens ska de ovannämnda föroreningarna undersökas. Provningssekvensen består av en kallstartscykel efter en naturlig eller forcerad avsvalning av motorn, en varmkonditioneringsperiod och en varmstartcykel, och resulterar i en sammansatt utsläppsberäkning. Med hjälp av motordynamometerns återkopplingssignaler för motorns vridmoment och varvtal ska kraften integreras över provcykelns tid, och som resultat erhåller man det arbete som motorn genererat under hela provcykeln. Koncentrationerna av de gasformiga ämnena ska bestämmas för hela provcykeln, antingen i de outspädda avgaserna genom integrering av analysatorsignalen, i enlighet med tillägg 3 till denna bilaga, eller i de utspädda avgaserna från ett CVS-system med fullflödesutspädning genom integrering eller med provtagningssäckar i enlighet med tillägg 3 till denna bilaga. För partiklar ska ett proportionellt prov från de utspädda avgaserna samlas upp på ett specifikt filter, antingen genom delflödesutspädning eller genom fullflödesutspädning. Beroende på vilken metod som använts ska det utspädda eller outspädda avgasflödet bestämmas för hela provcykeln och utifrån detta värde beräknas sedan de förorenande ämnenas massutsläppsvärden. Massutsläppsvärdena ska ställas i relation till motorns arbete, så att man får fram antalet gram av varje förorenande ämne som släpps ut per kilowattimme. Utsläppen (g/kwh) ska mätas under både kall- och varmstartscykeln. Sammansatta viktade resultat ska beräknas genom att man viktar kallstartsresultaten 10 % och varmstartsresultaten 90 %. Viktade sammansatta resultat ska följa gränsvärdena Beteckningar för provningsparametrar Beteckning Enhet Term/beskrivning Ap m 2 den isokinetiska provtagningssondens tvärsnittsarea A T m 2 avgasrörets tvärsnittsarea aver viktade genomsnittsvärden för: m 3 /h kg/h g/kwh volymflöde massflöde specifikt utsläpp α bränslets väte-kolförhållande C1 kol 1-ekvivalent kolväte conc ppm koncentration (med suffix vol % för det aktuella ämnet) conc c ppm bakgrundskorrigerad koncentration vol % conc d ppm koncentration av utspädningsluft vol % DF utspädningsfaktor f a atmosfärfaktor för laboratoriet F FH bränslespecifik faktor som används för omvandling av torra koncentrationer till våta koncentrationer vid beräkning av väte-kolförhållande. G AIRW kg/h inloppsluftens massflöde på våt bas G AIRD kg/h inloppsluftens massflöde på torr bas G DILW kg/h utspädningsluftens massflöde på våt bas G EDFW kg/h ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas G EXHW kg/h avgasmassflöde på våt bas

46 L 88/46 Europeiska unionens officiella tidning Beteckning Enhet Term/beskrivning G FUEL kg/h bränslemassflöde G TOTW kg/h utspätt avgasmassflöde på våt bas H REF g/kg referensvärde för absoluta fuktigheten 10,71 g/kg, för beräkning av korrektionsfaktorer för kväveoxiders och partiklars fuktighet H a g/kg inloppsluftens absoluta fuktighet H d g/kg utspädningsluftens absoluta fuktighet. i beteckning för ett enskilt provsteg K H fuktkorrektionsfaktor för kväveoxider K p fuktkorrektionsfaktor för partiklar K W,a korrektionsfaktor från torr till våt bas för inloppsluften K W,d korrektionsfaktor från torr till våt bas för utspädningsluften K W,e korrektionsfaktor från torr till våt bas för utspädda avgaser K W,r korrektionsfaktor från torr till våt bas för outspädda avgaser L % procentuellt vridmoment i förhållande till maximalt vridmoment vid provvarvtalet mass g/h beteckning för utsläppsmassflöde M DIL kg massa för provet av utspädningsluft som passerat genom partikelprovfiltren M SAM kg massa för provet av utspädda avgaser som passerat genom partikelprovfiltren M d mg massa av uppsamlade partiklar för provet av utspädningsluft M f mg massa för uppsamlade partiklar p a kpa mättat ångtryck i motorns inloppsluft (ISO 3046 p sy = PSY provomgivning) p B kpa totalt barometertryck (ISO 3046: P x = PX totalt tryck i omgivningen, P y = PY totalt tryck i provomgivningen) p d kpa mättat ångtryck i utspädningsluften p s kpa torrt atmosfärtryck P kw effekt utan bromskorrigering P AE kw angiven total effekt som tas upp av hjälpanordningar som har monterats för provningen men som inte krävs enligt punkt i dessa föreskrifter P M kw maximal uppmätt effekt vid provvarvtal under provningsförhållanden (se bilaga 1A) P m kw uppmätt effekt i olika provsteg q utspädningsförhållande r förhållandet mellan den isokinetiska sondens och avgasrörets tvärsnittsarea R a % inloppsluftens relativa fuktighet R d % utspädningsluftens relativa fuktighet R f FID-responsfaktor S kw dynamometerinställning T a K inloppsluftens absoluta temperatur T Dd K absolut daggpunktstemperatur

47 Europeiska unionens officiella tidning L 88/47 Beteckning Enhet Term/beskrivning T SC K temperatur på luft som passerat laddluftkylaren T ref K referenstemperatur (för förbränningsluft 298 K [25 C]). T SCRef K referenstemperatur för luft som passerat laddluftkylaren V AIRD m 3 /h inloppsluftens volymflöde på torr bas V AIRW m 3 /h inloppsluftens volymflöde på våt bas V DIL m 3 volym för utspädningsluften som passerat genom partikelprovfiltren V DILW m 3 /h utspädningsluftens volymflöde på våt bas V EDFW m 3 /h ekvivalent volymflöde för utspädd avgas på våt bas V EXHD m 3 /h volymflöde för avgas på torr bas V EXHW m 3 /h volymflöde för avgas på våt bas V SAM m 3 volym för provet som passerat genom partikelprovfiltren V TOTW m 3 /h volymflöde för utspädd avgas på våt bas WF vägningsfaktor WF E effektiv vägningsfaktor 2. PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN 2.1. Allmänna krav Samtliga volymer och volymflöden ska beräknas vid 273 K (0 C) och 101,3 kpa Provningsförhållanden för motorn Den absoluta temperaturen T hos motorns inloppsluft (uttryckt i Kelvin) och det torra atmosfärtrycket p a s (uttryckt i kpa) ska mätas, och parametern f a bestämmas med hjälp av följande formler: Sugmotorer och motorer med mekanisk överladdning: Í 99 f a ¼ p s Î Í Î 0,7 T 298 Turboladdade motorer med eller utan kylning av inloppsluften: Í Î 0,7 Í 99 T f a ¼ 298 p s Î 1, Provningens giltighet Om en provning ska godkännas måste parametern f a vara sådan att: 0,96 fa 1, Motorer med laddluftkylning Laddluftens temperatur registreras och ska vid det uppgivna nominella varvtalet och full belastning ligga inom ±5 K av den maximala laddlufttemperatur som anges av tillverkaren. Kylmedlets temperatur ska vara minst 293 K (20 C). Vid användning av ett särskilt provningssystem eller en extern fläkt, ska laddluftens temperatur hållas inom ±5 K av den maximala laddlufttemperatur som angetts av tillverkaren vid varvtalet för deklarerad maximal effekt och full belastning. Under hela provcykeln ska temperatur och flöde för laddluftkylarens kylmedel vid ovanstående börvärden förbli oförändrade. Laddluftkylarens volym ska baseras på god teknisk sed och typiska fordons- /maskintillämpningar.

48 L 88/48 Europeiska unionens officiella tidning Alternativt kan man ställa in laddluftkylaren i enlighet med SAE J 1937 från januari Luftinloppssystem Provmotorn ska vara utrustad med ett luftinloppssystem som ger en luftinloppsstrypning inom ±300 Pa av det värde som angetts av tillverkaren för ren luft vid de driftförhållanden som enligt uppgift från tillverkaren ger maximalt luftflöde. Strypningen ska ställas in vid nominellt varvtal och full belastning. Ett särskilt provningssystem får användas, under förutsättning att det motsvarar motorns verkliga driftförhållanden Motorns avgassystem Provmotorn ska vara utrustad med ett avgassystem med ett avgasmottryck inom ±650 Pa av det värde som angetts av tillverkaren för de driftförhållanden som ger den deklarerade maximala effekten. Om motorn är utrustad med en anordning för efterbehandling av avgaser ska det avgasrör som används vid provet ha samma diameter som det avgasrör som används vid drift av fordonet, på ett avsnitt som är minst fyra rördiametrar långt, räknat uppströms från inloppet till expansionsdelen anordningen för avgasefterbehandling sitter. Avståndet från avgasgrenrörets fläns eller turboladdarens utlopp till anordningen för avgasefterbehandling ska vara samma som i maskinkonfigurationen eller ligga inom tillverkarens avståndsspecifikationer. Avgasmottrycket eller strypningen ska uppfylla samma villkor som ovan och får ställas in med en ventil. Efterbehandlingsbehållaren får avlägsnas under övningsprovningar och under motorinställning och ersättas med en motsvarande behållare med ett inaktivt katalysämne Kylsystem Ett motorkylsystem med tillräcklig kapacitet för att hålla motorns drifttemperatur på normala nivåer ska föreskrivas av tillverkaren Smörjolja Uppgifter om den smörjolja som används vid provningen ska noteras och presenteras tillsammans med provningsresultaten Provningsbränsle Bränslet ska vara det referensbränsle som anges i bilaga 6 för respektive effektklass: Bilaga 6 tabell 1 för effektklasserna D G Bilaga 6 tabell 2 för effektklasserna H K Bilaga 6 tabell 3 för effektklasserna L P Alternativt kan det referensbränsle som anges i tabell 1 i bilaga 6 användas för effektklasserna H K. Cetantalet och svavelhalten för det referensbränsle som används för provet ska noteras i punkt 1.1 i tillägg 1 till bilaga 2. Bränslets temperatur vid inloppet till insprutningspumpen ska vara K (33 43 C). 3. PROVNING (NRSC-PROVNING) 3.1. Bestämning av dynamometerinställningar Den specifika utsläppsmätningen ska baseras på okorrigerad bromseffekt enligt Föreskrifter nr 120. Under provningen ska den kringutrustning som krävs för motordriften vara installerad enligt kraven i bilaga 7. Utom i de fall sådan kringutrustning är en nödvändig del av motorn (t.ex. kylfläkten på luftkylda motorer) ska den effekt som vid provningsvarvtalen tas upp av sådan utrustning som inte demonterats, beräknas för inställning av dynamometern. Inställningen av inloppsstrypning och avgasmottryck ska anpassas till tillverkarens övre gränser i enlighet med punkterna 2.3 och 2.4.

49 Europeiska unionens officiella tidning L 88/49 De maximala vridmomentvärdena vid de angivna provvarvtalen ska fastställas genom experiment för att beräkna vridmomentvärden vid vart och ett av de angivna provstegen. För motorer som inte är utformade för körning vid olika varvtal på en vridmomentkurva vid full belastning, ska det maximala vridmomentet vid provningsvarvtalen anges av tillverkaren. Motorinställningen för varje provsteg ska beräknas enligt formeln ÍÍ Î Î L S ¼ P M þ P AE Ä P AE 100 Om kvoten P AE P M Ð0,03 får värdet P AE verifieras av den typgodkännandemyndighet som beviljar typgodkännandet Förberedelse av provfiltren Minst en timme före provningen placeras varje filter(par) i en stängd men oförseglad petriskål, som placeras i en vägningskammare för stabilisering. Efter stabiliseringen vägs varje filter(par) och tareringsvikten registreras. Filtret/filterparet förvaras sedan i en stängd petriskål eller filterhållare fram till provningen. Om ett filter(par) som tas ur vägningskammaren inte används inom åtta timmar ska det vägas på nytt innan det används Installation av mätutrustningen Instrument och provtagningssonder ska installeras på föreskrivet sätt. Om ett system med fullflödesutspädning används för utspädning av avgaserna, ska utloppsröret anslutas till systemet Start av utspädningssystemet och motorn Utspädningssystemet och motorn ska startas och värmas upp tills samtliga temperaturer och tryck har stabiliserats vid full belastning och nominellt varvtal (punkt 3.6.2) Justering av utspädningsförhållandet Partikelprovtagningssystemet ska startas och köras på bypass för metoden med ett filter (valfritt för metoden med flera filter). Utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar kan bestämmas genom att man leder utspädningsluft genom partikelfiltren. Om filtrerad utspädningsluft används kan en mätning göras när som helst före, under eller efter provningen. Om utspädningsluften inte är filtrerad ska mätningen göras på ett enda prov som tagits under provningen. Utspädningsluften ska ställas in så att filtret vid varje provsteg har en yttemperatur mellan 315 K (42 C) och 325 K (52 C). Det totala utspädningsförhållandet får inte vara mindre än fyra. Anmärkning: För motorer i effektklasser upp till och med K får filtertemperaturen, när cykler med diskreta steg används, vara lika med eller lägre än maximitemperaturen 325 K (52 C). Man behöver inte hålla sig inom temperaturintervallet C. För metoder med ett eller flera filter ska provets massflöde genom filtret hållas på en konstant nivå i förhållande till massflödet av utspädda avgaser under alla provsteg i fullflödessystem. Detta massförhållande får avvika som mest ±5 % från provstegets genomsnittliga värde, utom under de första 10 s i varje steg i system utan bypasskapacitet. Om system med delflödesutspädning och metoden med ett filter används, ska massflödet genom filtret vara konstant inom ±5 % från stegets genomsnittliga värde, utom under den första 10-sekundersperioden i varje steg i system utan bypasskapacitet. I system koncentrationen av CO 2 eller NO x kontrolleras, ska CO 2 - eller NO x -halten mätas i början och slutet av varje provning. De uppmätta bakgrundskoncentrationerna av CO 2 och NO x i utspädningsluften före och efter provningen får skilja sig åt med högst 100 ppm respektive 5 ppm. Om ett avgasanalyssystem för utspädda avgaser används, ska de relevanta bakgrundskoncentrationerna bestämmas genom provtagning av utspädningsluften i en provtagningssäck under hela provningssekvensen. Den kontinuerliga bakgrundskoncentrationen (ej i säck) får fastställas som genomsnittet av minst tre värden som mäts vid olika tidpunkter i början, i slutet och vid en tidpunkt nära mitten av cykeln. På tillverkarens begäran får bakgrundsmätningarna uteslutas.

50 L 88/50 Europeiska unionens officiella tidning Kontroll av analysatorerna Utsläppsanalysatorernas nollpunkt och mätområde ska ställas in Provningscykel Maskinspecifikation enligt punkterna 1.1 till 1.3: Specifikation A För motorer som omfattas av punkterna 1.1 och 1.2 i dessa föreskrifter ska den diskreta 8-stegscykeln ( 1 ) i punkt 1.1 a i bilaga 5 följas för dynamometerdrift i provmotorn. Alternativt kan motsvarande 9-stegscykel med ramper användas, enligt punkt 1.2 a i bilaga 5. I så fall ska cykeln utföras i enlighet med punkt i bilaga 4B, i stället för instruktionerna i punkterna Specifikation B För motorer som omfattas av punkt 1.3 i dessa föreskrifter, ska den diskreta 5-stegscykeln ( 2 ) punkt 1.1 b i bilaga 5 följas för dynamometerdrift i provmotorn. Alternativt kan 5-stegscykeln med ramper användas, enligt punkt 1.2 b i bilaga 5. I så fall ska cykeln utföras i enlighet med punkt i bilaga 4B, i stället för instruktionerna i punkterna Belastningen anges i procent av det vridmoment som motsvarar högsta kontinuerliga effektuttag, definierat som den största effekt som kan tas ut under en sekvens med varierande effektuttag som kan köras ett obegränsat antal timmar per år mellan angivna serviceintervall, under angivna förhållanden och om servicen utförs enligt tillverkarens anvisningar Konditionering av motorn Motorn ska värmas upp och systemet ska ha uppnått maximalt varvtal och vridmoment för att motorparametrarna ska kunna stabiliseras i enlighet med tillverkarens rekommendationer. Anmärkning: Konditioneringsperioden bör även förhindra att mätningen påverkas av rester i avgassystemet från tidigare provningar. En stabiliseringsperiod mellan provningspunkterna krävs också för att minimera påverkan mellan punkterna Provningssekvens Provningssekvensen påbörjas. Provningen ska för samtliga provcykler genomföras i den stegordning som anges ovan. Under varje steg i respektive provcykel efter den inledande omställningsperioden ska det angivna varvtalet ligga inom ± 1 % av nominellt varvtal eller ± 3 min 1, beroende på vilket som är störst, utom vid låg tomgång, som ska ligga inom de av tillverkaren angivna toleranserna. Det angivna vridmomentet ska hållas på en sådan nivå att genomsnittet över den period under vilken mätningarna görs, ligger inom ± 2 % av det maximala vridmomentet vid provningsvarvtalet. Minst 10 min är nödvändigt för varje mätpunkt. Om det vid provning av en motor krävs längre provtagningstider för att erhålla tillräcklig partikelmassa på mätfiltret får provstegstiden förlängas i nödvändig utsträckning. Provstegens längd ska noteras och rapporteras. Koncentrationen gasformiga utsläpp i avgaserna ska mätas och noteras under de sista tre minuterna i varje steg. Partikelprovtagningen och mätningen av de gasformiga utsläppen bör inte påbörjas innan motorstabilisering enligt tillverkarens definition har uppnåtts, och de ska avslutas samtidigt. Bränsletemperaturen ska mätas vid inloppet till bränsleinsprutningspumpen eller i enlighet med tillverkarens anvisningar, och platsen för mätningen ska noteras Analysatorernas respons Analysatorernas utslag ska registreras på en linjeskrivare eller mätas med ett motsvarande system för datainsamling, och avgaserna ska passera analysatorerna åtminstone under den sista treminutersperioden av varje steg. Om provtagning i säck tillämpas för mätning av utspädd kolmonoxid och koldioxid (se punkt i tillägg 1 till bilaga 4A), ska ett prov samlas i säcken under den sista treminutersperioden i varje steg, och säckprovet ska analyseras och registreras. ( 1 ) Identisk med cykel C1 så som den beskrivs i punkt i standarden ISO :2008. ( 2 ) Identisk med cykel D2 såsom den beskrivs i punkt i standarden ISO : 2008.

51 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Partikelprovtagning Partikelprovtagningen kan göras antingen med metoden med ett filter eller med metoden med flera filter (punkt 1.5 i tillägg 1 till bilaga 4A). Eftersom resultaten kan skilja sig åt något beroende på vilken metod som används, ska det i resultatredovisningen anges vilken metod som använts. Vid metoden med ett filter ska de vägningsfaktorer för varje steg som angetts i provcykelförfarandet beaktas vid provtagningen, genom att provtagningsflödet och/eller provtagningstiden anpassas. Provtagningen ska ske så sent som möjligt inom varje steg. Provtagningstiden i varje steg ska vara minst 20 s för metoden med ett filter och minst 60 s för metoden med flera filter. För system utan bypasskapacitet ska provtagningstiden i varje steg vara minst 60 s för båda metoderna Motorförhållanden Motorns varvtal och belastning, inloppsluftens temperatur, bränsleflödet och luft- eller avgasflödet ska vid varje steg mätas så snart motorn har stabiliserats. Om mätning av avgasflödet eller mätningen av förbränningsluft och bränsleförbrukning inte går att genomföra, kan dessa beräknas med hjälp av kol- och syrebalansmetoden (se punkt i tillägg 1 till bilaga 4A). Eventuella ytterligare data som krävs för beräkningen ska registreras (se punkterna 1.1 och 1.2 i tillägg 3 till bilaga 4A) Upprepad kontroll av analysatorerna Efter utsläppsprovet används en nollställningsgas och samma spänngas för att upprepa kontrollen. Provet anses godtagbart om skillnaden mellan de båda mätresultaten är mindre än 2 %. 4. PROVNING (NRTC-PROVNING) 4.1. Inledning Den transienta cykeln för fordon som inte är avsedda för transport på väg (NRTC-provcykel) beskrivs i bilaga 5 som en transient, i sekunder uppdelad sekvens av normaliserade varvtal och vridmoment tillämpliga på samtliga dieselmotorer som omfattas av dessa föreskrifter. För att kunna utföra provet i en motorprovcell måste man konvertera de normaliserade värdena till den provade motorns verkliga värden. Konverteringen baseras på motorns vridmomentkurva och kallas i detta dokument denormalisering, varvid den resulterande provcykeln är den provade motorns referenscykel. Dessa referensvärden för varvtal och vridmoment ska användas i provcellen och de återkopplade varvtalen och vridmomenten ska registreras. En regressionsanalys av referensoch återkopplingsvärdena för varvtal och vridmoment ska göras för att validera provningen Användning av manipulationsanordningar eller onormala strategier för kontroll av utsläpp är förbjuden Bestämning av motorns vridmomentkurva Innan man startar NRTC-cykeln i provcellen måste motorns varvtal i förhållande till vridmomentkurva bestämmas Bestämning av varvtalsområdet för vridmomentkurvan Lägsta och högsta varvtal för vridmomentkurvan definieras enligt följande: Lägsta varvtal = tomgångsvarvtal Högsta varvtal = n hi 1,02 eller det varvtal vridmomentet vid full belastning sjunker till noll, beroende på vad som är lägst ( n hi är det höga varvtalet, definierat som det högsta motorvarvtal vid vilket 70 % av den nominella effekten uppnås) Motorns vridmomentkurva Motorn ska varmköras vid maximal effekt för att stabilisera motorparametrarna i enlighet med tillverkarens rekommendationer och god teknisk sed. När motorn har stabiliserats, bestäms vridmomentkurvan enligt följande förfaranden: Transient kurva a) Motorn avlastas och körs på tomgång. b) Motorn körs med full belastning på insprutningspumpen och på lägsta varvtal.

52 L 88/52 Europeiska unionens officiella tidning c) Motorvarvtalet ökas med i genomsnitt 8 ± 1 min 1 /s från lägsta till högsta varvtal. Varvtals- och vridmomentvärdena registreras med en frekvens av minst en mätpunkt per sekund Stegkurva a) Motorn avlastas och körs på tomgång. b) Motorn körs med full belastning på insprutningspumpen och på lägsta varvtal. c) Vridmomentkurvans lägsta varvtal ska hållas under minst 15 s vid full belastning, och det genomsnittliga vridmomentet under de sista 5 s ska registreras. Kurvan för det maximala vridmomentet från lägsta till högsta varvtal bestäms genom att man ökar hastigheten med högst 100 ± 20 min 1 i taget. Varje provpunkt ska hållas under minst 15 s, och det genomsnittliga vridmomentet under de sista 5 s ska registreras Uppritning av vridmomentkurvan Alla datapunkter som registrerats enligt anvisningarna i punkt förbinds med linjär interpolering mellan punkterna. Resultatet är vridmomentkurvan, som ska användas för att konvertera de normaliserade vridmomentvärdena i dynamometertabellen i bilaga 5 till verkliga vridmomentvärden för provcykeln, enligt beskrivningen i punkt Alternativa sätt att bestämma vridmomentkurvan Om en tillverkare anser att ovanstående förfaranden inte är säkra eller representativa för en viss motor, får alternativa metoder användas. Dessa alternativa metoder ska uppfylla syftet med de beskrivna förfarandena för bestämning av vridmomentkurvan, nämligen att bestämma det högsta tillgängliga vridmomentet vid alla varvtal som uppnås under provcyklerna. Om man av säkerhetsskäl, eller av det skälet att förfarandena inte anses representativa, gör avsteg från de i denna punkt beskrivna instruktionerna för bestämning av vridmomentkurvan, ska avstegen godkännas av de berörda parterna, med en motivering till varför avstegen får göras. Under inga omständigheter får dock vridmomentkurvan köras med fallande motorvarvtal när det gäller styrda motorer eller motorer med turboladdare Förnyad bestämning av vridmomentkurvan Vridmomentkurvan behöver inte bestämmas före varje provcykel. Vridmomentkurvan för en motor ska bestämmas före en provcykel om a) det, grundat på god teknisk sed, har gått orimligt lång tid sedan den senaste bestämningen, eller b) det har gjorts fysiska förändringar eller nya inställningar på motorn, vilka kan tänkas påverka motorprestandan Bestämning av referenscykeln Referensvarvtal Referensvarvtalet (n ref ) motsvarar de normaliserade 100-procentsvärdena som anges i motordynamometertabellen i bilaga 5. Den faktiska motorprovcykel som är resultatet av denormalisering till referensvarvtalet beror i hög grad på valet av referensvarvtal. Referensvarvtalet beräknas enligt formeln n ref = lågt varvtal + 0,95 (högt varvtal - lågt varvtal) (Högt varvtal är det högsta motorvarvtal vid vilket 70 % av den nominella effekten uppnås, och lågt varvtal är det lägsta varvtal vid vilket 50 % av den nominella effekten uppnås.) Om det uppmätta referensvarvtalet ligger inom ± 3 % av det referensvarvtal som tillverkaren uppger, får det uppgivna referensvarvtalet användas för utsläppsprovningen. Om toleransen överskrids, ska det uppmätta referensvarvtalet användas för utsläppsprovningen. (Detta överensstämmer med standarden ISO :2006.) Beräkning av verkligt varvtal (denormalisering) Varvtalet denormaliseras med hjälp av ekvationen ActualSpeed ¼ %speed ðreferencespeed Ä idlespeedþ þ idlespeed Beräkning av verkligt vridmoment (denormalisering)

53 Europeiska unionens officiella tidning L 88/53 Vridmomenten i motordynamometertabellen i bilaga 5 är normaliserade till maximalt vridmoment vid respektive varvtal. Referenscykelns vridmoment räknas om (denormaliseras) till verkliga värden med hjälp av den vridmomentkurva som har bestämts enligt anvisningarna i punkt 4.2.2, enligt formeln Actualtorque ¼ %torque max:torque 100 för respektive verkligt varvtal enligt bestämning i punkt Exempel på beräkning av verkliga värden (denormalisering) Följande provpunkt ska denormaliseras: % varvtal= 43 %. % vridmoment= 82 %. Om värdena referensvarvtal= min 1, tomgångsvarvtal= 600 min 1, är givna, blir ActualSpeed ¼ 43 1 ð2 200 Ä 600Þ þ 600 ¼ min 100 det högsta vridmoment som avläses i vridmomentkurvan vid min 1 är 700 Nm Actualtorque ¼ ¼ 574 Nm Dynamometer När man använder en belastningsmätare ska vridmomentsignalen överföras till motoraxeln och dynamometerns tröghet beaktas. Motorns verkliga vridmoment är det vridmoment som avläses på belastningsmätaren plus bromsens tröghetsmoment multiplicerat med vinkelaccelerationen. Styrsystemet måste beräkna detta i realtid Om motorn provas med en virvelströmsdynamometer bör antalet punkter differensen är mindre än 5 % av toppvridmomentet inte överstiga 30 ( T sp är det begärda vridmomentet, n sp är derivatan av motorvarvtalet och Θ D är virvelströmsdynamometerns rotationströghet) Utsläppsprovning Provningssekvensen framgår av följande flödesdiagram:

54 L 88/54 Europeiska unionens officiella tidning Vid behov kan man före själva mätcykeln köra en eller flera övningscykler för att kontrollera motorn, provcellen och utsläppssystemen Förberedelse av provfiltren Minst en timme före provet placeras varje filter i en petriskål, som är skyddad mot damm och tillåter luftväxling, och som placeras i en vägningskammare för stabilisering. Efter stabiliseringen vägs varje filter och vikten noteras. Filtret förvaras sedan i en stängd petriskål eller i en försluten filterhållare fram till provningen. Filtret ska användas inom åtta timmar efter att det har tagits ut ur vägningskammaren. Tareringsvikten ska noteras Installation av mätutrustningen Instrument och provtagningssonder installeras på föreskrivet sätt. Avgasröret ska i förekommande fall anslutas till systemet för fullflödesutspädning.

55 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Start av utspädningssystemet Utspädningssystemet startas. Det totala utspädda avgasflödet i ett system med fullflödesutspädning, eller det utspädda avgasflödet genom ett system med delflödesutspädning, ska ställas in så att vattenkondensering i systemet elimineras och så att filtret har en maximal yttemperatur på mellan 315 K (42 C) och 325 K (52 C) Start av partikelprovtagningssystemet Partikelprovtagningssystemet startas och körs på bypass. Utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar kan bestämmas genom att man tar ett prov av utspädningsluften före avgasernas inlopp i utspädningstunneln. Partikelbakgrundsprovet bör samlas upp under den transienta cykeln, om det finns ett annat partikelprovtagningssystem. I annat fall kan man använda det partikelprovtagningssystem som används för att samla upp partiklar i den transienta cykeln. Om filtrerad utspädningsluft används kan en enda mätning göras före eller efter provningen. Om utspädningsluften inte är filtrerad kan mätningar göras före början och efter slutet av provcykeln, varefter genomsnittet av värdena beräknas Kontroll av analysatorerna Utsläppsanalysatorernas nollpunkt och mätområde ställs in. Om provtagningssäckar används, ska de tömmas på luft Avsvalningskrav Naturlig eller forcerad avsvalning kan användas. För forcerad avsvalning ska god teknisk sed användas vid utformning av system som transporterar kylluft över motorn, driver kylolja genom motorns smörjsystem, avlägsnar värme från kylmedlet genom motorns kylsystem och avlägsnar värme från eventuella efterbehandlingssystem. Vid forcerad avsvalning får kylluft inte tillföras förrän efterbehandlingssystemet har svalnat ned under den temperatur vid vilken katalysatorn aktiveras. Alla avsvalningsmetoder som leder till icke-representativa utsläpp är förbjudna. Utsläppsprovning med kallstartscykel får inledas efter en avsvalningsperiod endast när motoroljans, kylmedlets och efterbehandlingssystemets temperaturer ligger stabilt på mellan 20 C och 30 C i minst 15 min Provning Kallstartscykel Provningssekvensen ska inledas med kallstartscykeln efter avsvalningen, när alla krav som anges i punkt är uppfyllda. Motorn ska startas i enlighet med tillverkarens anvisningar i instruktionsboken, antingen med en startmotor som används i produktionen eller med dynamometern. Så snart det har fastställts att motorn har startat, startas tidtagning av tomgång. Låt motorn gå på tomgång utan belastning i 23 ± 1 s. Börja den transienta motorprovcykeln så att den första registreringen av annat än tomgång under cykeln görs vid 23 ±1 s. Tomgångstiden ingår i dessa 23 ±1 s. Provningen ska utföras enligt den referenscykel som anges i bilaga 5. Börvärdeskommandona för varvtal och vridmoment ska ges med en frekvens av 5 Hz eller oftare (10 Hz rekommenderas). Börvärdena beräknas genom linjär interpolering mellan referenscykelns börvärden för frekvensen 1 Hz. Återkopplingssignalerna för varvtal och vridmoment ska registreras med en frekvens av minst 1 Hz under provcykeln, och det är tillåtet att filtrera signalerna elektroniskt Analysatorernas utslag Vid start av motorn ska mätutrustningen startas, och samtidigt ska a) insamling eller analys av utspädningsluft startas, om ett system med fullflödesutspädning används, b) uppsamling eller analys av de outspädda eller utspädda avgaserna startas, beroende på vilken metod som tillämpas, c) mätning av mängden utspädda avgaser och av de temperaturer och tryck som behöver registreras startas, d) registrering av avgasmassflödet startas, om ett system för analys av outspädda avgaser används, e) registrering av återkopplingsvärden för varvtal och dynamometerns vridmoment startas. Om outspädda avgaser mäts, ska utsläppens koncentrationer (HC, CO NO x ) och avgasmassflödet mätas kontinuerligt och lagras i ett datorsystem med en lagringsfrekvens av minst 2 Hz. Alla övriga värden kan registreras med en frekvens av minst 1 Hz. Om analoga analysatorer används, ska svaret registreras, och kalibreringsinformationen får användas online eller offline under datautvärderingen.

56 L 88/56 Europeiska unionens officiella tidning Om ett system med fullflödesutspädning används, ska HC och NO x mätas kontinuerligt i utspädningstunneln, med en frekvens av minst 2 Hz. De genomsnittliga koncentrationerna ska bestämmas genom integration av analysatorsignalerna under hela provningscykeln. Systemets svarstid får vara högst 20 s, och den ska vid behov koordineras med CVS-flödets variationer och avvikelser i fråga om provtagningstid per provcykel. CO och CO 2 ska bestämmas genom integrering eller genom analys av de koncentrationer i provtagningssäcken som samlats upp under hela provcykeln. Koncentrationerna av gasformiga föroreningar i utspädningsluften ska bestämmas genom integrering eller genom uppsamling i bakgrundssäcken. Alla övriga parametrar som behöver mätas ska registreras med en frekvens av minst 1 Hz Partikelprovtagning Vid motorns start ska systemet för partikelprovtagning ställas om från bypass till uppsamling av partiklar. Om ett system med delflödesutspädning används, ska provtagningspumparna (en eller flera) ställas in så att flödet genom partikelprovtagningssonden eller överföringsröret hålls proportionellt mot avgasmassflödet. Om ett system med fullflödesutspädning används, ska provtagningspumpen/-pumparna ställas in så att flödet genom partikelprovtagningssonden eller överföringsröret hålls inom ±5 % av det inställda flödet. Om flödesberäkning (dvs. proportionell reglering av provtagningsflödet) används, ska det visas att förhållandet mellan flödet i huvudtunneln och partikelprovtagningsflödet inte varierar med mer än ±5 % av dess inställda värde (utom för de första 10 s av provtagning). Anmärkning: Sker utspädning i två steg, är provtagningsflödet nettoskillnaden mellan flödet genom provfiltren och det sekuna utspädningsluftflödet. Genomsnittstemperaturen och genomsnittstrycket vid inloppet till gasmätaren/gasmätarna eller flödesinstrumentet ska registreras. Om det inställda flödet inte kan bibehållas under hela cykeln (inom ±5 %) på grund av kraftig partikelbeläggning på filtret ska provningen ogiltigförklaras. Provet ska då göras om med ett lägre flöde och/eller filter med större diameter Motorstopp under kallstartscykeln Om motorn stannar någon gång under kallstartscykeln ska den först prekonditioneras och avsvalningsförfarandet upprepas, varefter motorn startas om och provet upprepas. Om det under provcykeln uppstår ett funktionsfel på någon del av den nödvändiga provutrustningen, ska provet ogiltigförklaras Drift efter kallstartscykeln När kallstartscykeln i provet avslutats ska mätningen av avgasmassflödet, den utspädda avgasvolymen, gasflödet till uppsamlingssäckarna och partikelprovtagningspumpen stoppas. För integrerande analysatorsystem ska provtagningen fortsätta tills systemets svarstider har löpt ut. Om uppsamlingssäckar används ska koncentrationerna i dem analyseras så fort som möjligt, allra senast 20 min efter provcykelns slut. Efter utsläppsprovningen används en nollställningsgas och samma spänngas som tidigare för efterkontroll av analysatorerna. Provningen ska betraktas som godtagbar om skillnaden mellan resultaten före och efter provningen är mindre än 2 % av spänngasvärdet. Partikelfiltren ska ställas tillbaka i vägningskammaren senast en timme efter avslutat prov. De ska konditioneras under minst en timme, i en petriskål som är skyddad mot damm och tillåter luftväxling, och efter ska de vägas. Filtrens bruttovikt ska registreras Värmekonditionering Omedelbart efter det att motorn har stängts av ska motorns kylfläkt(ar) stängas av, om de har använts, och även CVS-fläkten (eller så ska avgassystemet kopplas från CVS-systemet), om en sådan har använts. Låt motorn stå i 20 ±1 min. Förbered motorn och dynamometern för varmstartsprovet. Anslut tömda provtagningssäckar till provtagningssystemen för utspätt avgasflöde och utspädningsluft. Starta CVS (om det inte redan är igång) eller anslut avgassystemet till CVS (om det inte är anslutet). Starta provtagningspumparna (utom partikelprovtagningspump, motorkylfläkt(ar) och datainsamlingssystem). Värmeväxlaren i CVS-anordningen (i förekommande fall) och de uppvärmda komponenterna i systemet för kontinuerlig provtagning (i förekommande fall) ska förvärmas till angiven drifttemperatur innan provet inleds. Ställ in provtagningsflödet till önskat flöde och nollställ CVS-gasflödesmätinstrumenten. Fäst försiktigt ett rent partikelfilter i var och en av filterhållarna och för sedan in filterhållarna i provtagningsflödet.

57 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Varmstartscykel Så snart det har fastställts att motorn är igång startas tidtagningen av tomgången. Låt motorn gå på tomgång utan belastning i 23 ± 1 s. Inled den transienta motorprovcykeln på så sätt så att den första registreringen av annat än tomgång under cykeln görs vid 23 ± 1 s. Tomgångstiden ingår i dessa 23 ± 1 sekunder. Provningen ska utföras enligt den referenscykel som anges i bilaga 5. Börvärdeskommandona för varvtal och vridmoment ska ges med en frekvens av 5 Hz eller oftare (10 Hz rekommenderas). Börvärdena beräknas genom linjär interpolering mellan referenscykelns börvärden för frekvensen 1 Hz. Återkopplingssignalerna för varvtal och vridmoment ska registreras med en frekvens av minst 1 Hz under provcykeln, och det är tillåtet att filtrera signalerna elektroniskt. Det förfarande som beskrivs i punkterna och ska sedan upprepas Motorstopp under varmstartcykeln Om motorn stannar vid något tillfälle under varmstartcykeln, får den stängas av och konditioneras ännu en gång i 20 min. Varmstartcykeln får sedan köras om. Endast en varm omkonditionering och omstart av varmstartcykeln är tillåten Drift efter varmstartcykeln När varmstartcykeln har avslutats ska mätningen av avgasmassflödet, den utspädda avgasvolymen, gasflödet till uppsamlingssäckarna och partikelprovtagningspumpen stoppas. För integrerande analysatorsystem ska provtagningen fortsätta tills systemets svarstider har löpt ut. Om uppsamlingssäckar används ska koncentrationerna i dem analyseras så fort som möjligt och allra senast 20 min efter provcykelns slut. Efter utsläppsprovningen används en nollställningsgas och samma spänngas som tidigare för efterkontroll av analysatorerna. Provningen ska betraktas som godtagbar om skillnaden mellan resultaten före och efter provningen är mindre än 2 % av spänngasvärdet. Partikelfiltren ska ställas tillbaka i vägningskammaren senast en timme efter avslutat prov. De ska konditioneras under minst en timme, i en petriskål som är skyddad mot damm och tillåter luftväxling. Därefter ska de vägas. Filtrens bruttovikt ska registreras Verifiering av provningen Dataförskjutning/kompensering För att minimera effekten av tidsfördröjningen mellan de återkopplade signalerna respektive referenscykelns signaler är det tillåtet att förskjuta hela den återkopplade signalsekvensen framåt eller bakåt i tiden i förhållande till referenscykeln. I så fall ska både varvtal och vridmoment förskjutas med samma tidslängd och i samma riktning Beräkning av cykelns arbete Det verkliga arbete, W act (kwh) som genereras under provcykeln, ska beräknas utifrån alla registrerade värdepar av återkopplade varvtal och vridmoment. Det verkliga arbetet W act används för jämförelse med referenscykelns arbete, W ref, och för beräkning av de bromsspecifika utsläppen. Samma metod ska användas för integrering av både referenscykelns effekt och den verkliga motoreffekten. Om värden ska bestämmas i punkter mellan angränsande referensvärden eller mellan angränsande uppmätta värden, ska linjär interpolation användas. Vid integration av referenscykelns arbete och det verkliga cykelarbetet ska alla negativa vridmomentvärden ges värdet noll och inkluderas. Om integreringen görs mer sällan än vid frekvensen 5 Hz, och om vridmomentvärdet under ett visst tidsintervall ändras från positivt till negativt eller från negativt till positivt, ska den negativa delen beräknas och sättas till värdet noll. Den positiva delen ska inkluderas i det integrerade värdet. W act ska ligga mellan 15 % och + 5 % av W ref Statistisk validering av provcykeln Linjär regression mellan återkopplingsvärdena och referensvärdena ska utföras för varvtal, vridmoment och effekt. Detta görs efter det att en eventuell kompensering för tidsfördröjningen gjorts, om detta alternativ väljs. Minsta kvadrat-metoden för passning mot den räta linjens ekvation: y = mx + b y = återkopplingsvärde (verkligt värde) för varvtal (min 1 ), vridmoment (Nm) eller effekt (kw), m= regressionslinjens lutning,

58 L 88/58 Europeiska unionens officiella tidning x= referensvärde för varvtal (min 1 ), vridmoment (Nm) eller effekt (kw), b= regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln. Skattningens standardavvikelse (SE) för y med avseende på x samt förklaringsgraden (r2) ska beräknas för varje regressionslinje. Denna analys bör utföras med en frekvens av 1 Hz. För att en provning ska anses giltig måste kriterierna i tabell 1 vara uppfyllda. Tabell 1 Toleranser för regressionslinje Varvtal Vridmoment Effekt Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x Max. 100 min 1 Max. 13 % av det maximala vridmomentet från bestämningen av vridmomentkurvan Max. 8 % av den maximala effekten från bestämningen av vridmomentkurvan Regressionslinjens lutning, m 0,95 1,03 0,83 1,03 0,89 1,03 Determinationskoefficient, r 2 Min. 0,9700 Min. 0,8800 Min. 0,9100 Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, b ± 50 min 1 ± 20 Nm eller ± 2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst ± 4 kw eller ± 2 % den maximala effekten, beroende på vilket som är störst Endast i syfte att beräkna regressionen är det tillåtet att före beräkningen utesluta enstaka mätpunkter enligt villkoren i tabell 2. De får dock inte uteslutas när man beräknar cykelns arbete och utsläppen. En tomgångspunkt definieras som en punkt med ett normaliserat referensvridmoment på 0 % och ett normaliserat referensvarvtal på 0 %. Man får utesluta punkter i hela eller någon del av cykeln. Tabell 2 Tillåten uteslutning av enstaka punkter från regressionsanalysen (uteslutna punkter måste specificeras) Villkor Första 24(±1) s och sista 25 s Helt öppet spjäll och vridmomentsåterkoppling < 95 % av referensvridmoment Helt öppet spjäll och varvtalsåterkoppling < 95 % av referensvarvtal Stängt spjäll, varvtalsåterkoppling > tomgångsvarvtal + 50 min 1, och vridmomentsåterkoppling > 105 % av referensvridmoment Stängt spjäll, varvtalsåterkoppling tomgångsvarvtal + 50 min 1, och vridmomentsåterkoppling = av tillverkaren fastställt/uppmätt tomgångsvridmoment ± 2 % av maximalt vridmoment Stängt spjäll och varvtalsåterkoppling > 105 % av referensvarvtal Varvtals- och/eller vridmoment- och/eller effektpunkter som får uteslutas med hänvisning till villkoren i vänstra kolumnen Varvtal, vridmoment och effekt Vridmoment och/eller effekt Varvtal och/eller effekt Vridmoment och/eller effekt Varvtal och/eller effekt Varvtal och/eller effekt

59 Europeiska unionens officiella tidning L 88/59 Tillägg 1 Mätnings- och provtagningsförfaranden (NRSC, NRTC) 1. MÄTNINGS- OCH PROVTAGNINGSFÖRFARANDEN (NRSC-PROVNING) Gas- och partikelformiga ämnen som släpps ut av en motor som lämnats till provning ska mätas med de metoder som beskrivs i tillägg 4 till bilaga 4A. I metoderna i tillägg 4 till bilaga 4A beskrivs de rekommenderade analyssystemen för gasformiga utsläpp (punkt 1.1) och de rekommenderade systemen för partikelutspädning och partikelprovtagning (punkt 1.2). På tillverkarens begäran och genom överenskommelse med typgodkännandemyndigheten, kan de metoder som beskrivs i punkt 9 i bilaga 4B användas som alternativ till metoderna i punkt 1 i detta tillägg Dynamometerspecifikation En motordynamometer med de egenskaper som krävs för att genomföra den provcykel som beskrivs i punkt i bilaga 4A ska användas. Utrustningen för mätning av vridmoment och varvtal ska möjliggöra effektmätning inom de angivna gränserna. Ytterligare beräkningar kan bli nödvändiga. Mätutrustningens noggrannhet ska vara sådan att de maximala toleranser som anges i punkt 1.3 inte överskrids Avgasflöde Avgasflödet ska bestämmas med någon av de metoder som anges i punkterna Metod med direkt mätning Direkt mätning av avgasflödet med flödesmunstycke eller motsvarande mätsystem (för närmare upplysningar, se ISO 5167:2000). Anmärkning: Direkt mätning av avgasflödet är en svår uppgift. Försiktighetsåtgärder ska vidtas för att undvika mätfel som påverkar utsläppsvärdena Metod med mätning av luft och bränsle Mätning av luftflödet och bränsleflödet. Luft- och bränsleflödesmätare med den noggrannhet som anges i punkt 1.3 ska användas. Avgasflödet beräknas enligt formeln G EXHW = G AIRW + G FUEL (avgasmassa på våt bas) Kolbalansmetoden Beräkning av avgasmassan utifrån bränsleförbrukning och avgaskoncentrationer med hjälp av kolbalansmetoden (tillägg 3 till bilaga 4A) Metod med spårgasmätning Med den här metoden mäter man koncentrationen av en spårgas i avgaserna. En känd mängd inert gas (t.ex. rent helium) sprutas in som spårgas i avgasflödet. Gasen blandar sig med och späds ut av avgaserna men får inte reagera i avgasröret. Gasens koncentration i avgasprovet mäts. För en fullständig blandning av spårgasen placeras avgasprovtagningssonden minst 1 m eller 30 gånger avgasrörets diameter, beroende på vilket avstånd som är störst, nedströms spårgasens insprutningspunkt. Provtagningssonden får placeras närmare insprutningspunkten, om man verifierat fullständig blandning genom att jämföra spårgasens koncentration med referenskoncentrationen när gasen sprutas in uppströms motorn. Spårgasflödet ska ställas in så att spårgaskoncentrationen vid tomgångsvarvtal och efter blandning är lägre än fullt skalutslag på gasanalysatorn.

60 L 88/60 Europeiska unionens officiella tidning Avgasflödet beräknas enligt formeln G T ρ EXH G EXHW ¼ 60 ðconc mix Ä conc a Þ G EXHW = momentant avgasmassflöde (kg/s), G T = spårgasflöde (cm 3 /min), conc mix = spårgasens momentana koncentration efter blandning (ppm), ρ EXH = avgasernas densitet (kg/m 3 ), conc a = spårgasens bakgrundskoncentration i inloppsluften (ppm). Spårgasens bakgrundskoncentration (conc a ) kan bestämmas som genomsnittet av de bakgrundskoncentrationer som mäts omedelbart före och efter provningen. Om bakgrundskoncentrationen är lägre än 1 % av spårgasens koncentration efter blandning (conc mix ) vid maximalt avgasflöde, får man bortse från bakgrundskoncentrationen. Hela systemet ska uppfylla noggrannhetsspecifikationerna för avgasflödet och kalibreras i enlighet med punkt i tillägg Metod med mätning av luftflöde och luft-bränsleförhållande Med den här metoden beräknas avgasmassan utifrån luftflöde och luft-bränsleförhållandet. Beräkningen av det momentana avgasmassflödet görs enligt formeln Í Î 1 G EXHW ¼ G AIRW 1 þ A=F st λ med A/F st = 14,5, Í 100 Ä conc CO 10 4 Î A 1 Ä 2 conc CO 10 4! Ä conc HC ,5 conc CO 2 þ 0, þ conc CO 10 4 ðconc CO þ conc 2 CO 10 4 Þ 3,5 conc CO 2 λ ¼ 6,9078 ðconc CO þ conc 2 CO 10 4 þ conc HC 10 4 Þ A/F st λ conc CO 2 conc CO conc HC = stökiometriskt luft-bränsleförhållande (kg/kg), = relativt luft-bränsleförhållande, = torr koldioxidkoncentration (%), = torr kolmonoxidkoncentration (ppm), = kolvätekoncentration (ppm). Anmärkning: Beräkningen gäller ett dieselbränsle med väte-kolförhållandet (H/C) 1,8. Luftflödesmätaren ska uppfylla de noggrannhetskrav som anges i tabell 3, koldioxidanalysatorn ska uppfylla kraven i punkt 1.4.1, och hela systemet ska uppfylla noggrannhetsspecifikationerna för avgasflödet. Alternativt kan man använda utrustning för mätning av luft-bränsleförhållandet, exempelvis en sensor av Zirconia-typ, för att mäta det relativa luft-bränsleförhållandet i enlighet med specifikationerna i punkt Totalt flöde utspädda avgaser Om ett system med fullflödesutspädning används, ska de utspädda avgasernas totala flöde (G TOTW ) mätas med PDP, CFV eller SSV (punkt i tillägg 4 till bilaga 4A). Noggrannheten ska uppfylla kraven i punkt 2.2 i tillägg 2 till bilaga 4A.

61 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Noggrannhet Kalibreringen av samtliga mätinstrument ska göras i enlighet med nationella eller internationella standarder och uppfylla de krav som anges i tabell 3. Tabell 3 Mätinstrumentens noggrannhet Nr Mätinstrument Noggrannhet 1 Motorvarvtal ± 2 % av avläst värde eller ± 1 % av maxvärdet för motorn, beroende på vilket som är störst 2 Vridmoment ± 2 % av avläst värde eller ± 1 % av maxvärdet för motorn, beroende på vilket som är störst 3 Bränsleförbrukning ± 2 % av maxvärdet för motorn 4 Luftförbrukning ± 2 % av avläst värde eller ± 1 % av maxvärdet för motorn, beroende på vilket som är störst 5 Avgasflöde ± 2,5 % av avläst värde eller ± 1,5 % av maxvärdet för motorn, beroende på vilket som är störst 6 Temperaturer 600 K ± 2 K absolutvärde 7 Temperaturer > 600 K ± 1 % av avläst värde 8 Avgastryck ± 0,2 kpa absolutvärde 9 Inloppsluftens undertryck ± 0,05 kpa absolutvärde 10 Atmosfärtryck ± 0,1 kpa absolutvärde 11 Övrigt tryck ± 0,1 kpa absolutvärde 12 Absolut luftfuktighet ± 5 % av avläst värde 13 Luftflödets utspädning ± 2 % av avläst värde 14 Utspätt avgasflöde ± 2 % av avläst värde 1.4. Bestämning av gasformiga ämnen Allmänna analysatorspecifikationer Analysatorerna ska ha ett mätområde som är lämpligt för den noggrannhet som krävs vid mätning av koncentrationerna av ämnen i avgaserna (punkt ). Det rekommenderas att analysatorerna ställs in så att den uppmätta koncentrationen ligger mellan 15 % och 100 % av fullt skalutslag. Om fullt skalutslag är 155 ppm (eller ppm C) eller lägre, eller om man använder avläsningssystem (datorer, datainsamlare) som ger tillräcklig noggrannhet och avläsningsnoggrannhet under 15 % av fullt skalutslag, kan även koncentrationer under 15 % av fullt skalutslag godtas. I sådana fall ska ytterligare kalibreringar göras för att säkerställa kalibreringskurvornas noggrannhet se punkt i tillägg 2 till bilaga 4A. Utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet (EMC) ska ligga på en sådan nivå att ytterligare fel minimeras Mätfel Analysatorn får inte avvika från den nominella kalibreringspunkten med mer än ± 2 % av avläst värde eller ± 0,3 % av fullt skalutslag, beroende på vilket som är störst. Anmärkning: I dessa föreskrifter avses med noggrannhet avvikelsen mellan avläst värde på analysatorn och de nominella kalibreringsvärden som erhålls med hjälp av en kalibreringsgas ( verkligt värde).

62 L 88/62 Europeiska unionens officiella tidning Repeterbarhet Repeterbarheten, definierad som 2,5 gånger standardavvikelsen av 10 upprepade utslag för en given kalibrering eller spänngas, får inte vara större än ± 1 % av koncentrationen vid fullt skalutslag för varje område som används över 155 ppm (eller ppm C) eller ± 2 % av varje område som används under 155 ppm (eller ppm C) Buller Analysatorns största utslagsvariation för nollställnings- och kalibrerings- eller spänngaser under varje tiosekundersperiod får inte överskrida 2 % av fullt skalutslag för samtliga mätområden som används Nollpunktsavdrift Nollpunktsavdriften ska under en entimmesperiod vara mindre än 2 % av fullt skalutslag för det lägsta mätområde som används. Nollutslaget definieras som det genomsnittliga utslaget, med brus, för en nollställningsgas under ett trettiosekundersintervall Spännavdrift Spännavdriften ska under en entimmesperiod vara mindre än 2 % av fullt skalutslag för det lägsta mätområde som används. Spänn definieras som skillnaden mellan spännutslaget och nollutslaget. Spännutslag definieras som det genomsnittliga utslaget, med brus, för en spänngas under ett trettiosekundersintervall Gastorkning Torkanordningen (ej obligatorisk) ska ha minimal inverkan på koncentrationen av de gaser som mäts. Kemiska torkare är inte en godtagbar metod för att avlägsna vatten från provet Analysatorer I punkterna i detta tillägg beskrivs de mätprinciper som ska användas. En utförlig beskrivning av mätsystemen ges i tillägg 4 till bilaga 4A. De gaser som ska mätas ska analyseras med hjälp av följande instrument. För olinjära analysatorer är det tillåtet att använda linearitetskretsar Analys av kolmonoxid (CO) Kolmonoxidanalysatorn ska vara av typen NDIR (non-dispersive infrared, infrarödanalysator utan spridningsoptik) med absorption Analys av koldioxid (CO 2 ) Koldioxidanalysatorn ska vara av typen NDIR (non-dispersive infrared, infrarödanalysator utan spridningsoptik) med absorption Analys av kolväten (HC) Kolväteanalysatorn ska vara av typen uppvärmd flamjonisationsdetektor (HFID) med uppvärmda detektorer, ventiler, rörledningar osv., så att gasens temperatur hålls vid 463 K (190 C) ± 10 K Analys av kväveoxider (NO x ) Analysatorn för kväveoxider ska vara av typen kemiluminiscensdetektor (CLD) eller uppvärmd kemiluminiscensdetektor (HCLD) med NO 2 /NO-omvandlare, om mätningen görs på torr bas. Om mätningen görs på våt bas, ska en HCLD med omvandlare som hålls över 328 K (55 C) användas, förutsatt att kraven för vattendämpningskontrollen (enligt punkt i tillägg 2 till bilaga 4A) uppfylls. Provtagningsbanan ska, för både CLD och HCLD, ha en väggtemperatur på K ( C) fram till omvandlaren (torr mätning) respektive analysatorn (våt mätning) Mätning av luft-bränsleförhållande Utrustningen för mätning av luft-bränsleförhållandet, som används för att bestämma avgasflödet i enlighet med punkt 1.2.5, ska vara en sensor med stort mätområde eller en lambdasensor av Zirconia-typ. Sensorn ska monteras direkt på avgasröret, avgastemperaturen är tillräckligt hög för att eliminera vattenkondensering.

63 Europeiska unionens officiella tidning L 88/63 Noggrannheten för sensorn med inbyggd elektronik ska ligga inom: ± 3 % av avläst värde för λ < 2 ± 5 % av avläst värde för 2 λ < 5 ±10 % av avläst värde för 5 λ Ovannämnda noggrannhetskrav ska uppfyllas genom att man kalibrerar sensorn enligt instrumenttillverkarens anvisningar Provtagning av gasformiga utsläpp Provtagningssonderna för gasformiga utsläpp ska, i den mån detta är tillämpligt, placeras minst 0,5 m eller tre gånger avgasrörets diameter, beroende på vilket avstånd som är störst, uppströms avgassystemets utsläpp och tillräckligt nära motorn för att säkerställa en avgastemperatur på minst 343 K (70 C) vid sonden. I flercylindriga motorer med avgasgrenrör ska sondens inlopp placeras tillräckligt långt nedströms motorn för att säkerställa att provet är representativt för de genomsnittliga avgasutsläppen från samtliga cylindrar. I flercylindriga motorer med angränsade grupper av grenrör, som i en V-motor, är det tillåtet ta ett separat prov för varje grupp och beräkna ett genomsnittligt avgasutsläpp. Andra metoder som har visat sig ge likvärdiga resultat som ovanstående metoder får användas. Vid beräkning av avgasutsläppen ska motorns totala avgasmassflöde användas. Om ett fullflödessystem används för bestämning av partiklarna kan de gasformiga utsläppen även bestämmas i de utspädda avgaserna. Provtagningssonderna ska vara nära partikelprovtagningssonden i utspädningstunneln (punkt i tillägg 4 till bilaga 4A, DT och punkt 1.2.2, PSP). Kolmonoxid och koldioxid får alternativt bestämmas genom provtagning i säck med påföljande mätning av koncentrationen i provtagningssäcken Bestämning av partiklar För bestämningen av partiklar krävs ett utspädningssystem. Utspädning kan ske genom ett system med delflödesutspädning eller ett system med fullflödesutspädning. Utspädningssystemets flödeskapacitet ska vara tillräcklig för att fullständigt eliminera vattenkondensering i utspädnings- och provtagningssystemen samt hålla den utspädda avgasen mellan 315 K (42 C) och 325 K (52 C) omedelbart framför filterhållaren. Avfuktning av utspädningsluften innan denna kommer in i utspädningssystemet är tillåten om luftfuktigheten är hög. Förvärmning av utspädningsluften till en temperatur över gränsen på 303 K (30 C) rekommenderas, om den omgivande temperaturen är under 293 K (20 C). Temperaturen hos utspädningsluften får dock inte överstiga 325 K (52 C), innan avgasen leds in i utspädningstunneln. Anmärkning: För motorer i effektklasser upp till och med K cykler med diskreta steg används, får filtertemperaturen vara lika med eller lägre än maximitemperaturen 325 K (52 C) och man behöver inte hålla sig inom temperaturintervallet C. I ett system med delflödesutspädning ska partikelprovtagningssonden placeras nära och uppströms gassonden, enligt definitionen i punkt 4.4 och i enlighet med punkt i tillägg 4 till bilaga 4A, figur 4-12 EP och SP. Systemet med delflödesutspädning ska vara utformat så att avgasströmmen delas i två delar, varav den mindre späds ut med luft och efter används för partikelmätning. Därför är det viktigt att utspädningsförhållandet bestäms med hög noggrannhet. Olika delningsmetoder kan användas, och delningssättet avgör i stor utsträckning vilken provtagningsutrustning och vilka förfaranden som ska användas (punkt i tillägg 4 till bilaga 4A). För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, partikelprovfilter, en mikrogramvåg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och fuktighet. Vid partikelprovtagning kan två metoder användas: a) I metoden med ett filter används ett filterpar (punkt i detta tillägg) för samtliga steg i provcykeln. Särskild uppmärksamhet måste ägnas provtagningstiderna och flödena under provets insamlingsfas. Endast ett filterpar krävs emellertid för provcykeln. b) I metoden med flera filter ska ett filterpar (punkt i detta tillägg) användas för varje enskilt steg i provcykeln. Denna metod tillåter mer flexibla provtagningsförfaranden men kräver fler filter.

64 L 88/64 Europeiska unionens officiella tidning Partikelprovfilter Filterspecifikation Vid certifieringsprov krävs fluorkarbonbelagda glasfiberfilter eller fluorkarbonbaserade membranfilter. För särskilda ändamål får andra filtermaterial användas. Alla filtertyper ska ha en uppsamlingskapacitet på minst 99 % för 0,3 μm dioktylftalat vid en gasinströmningshastighet mellan 35 och 100 cm/s. För korrelationsprovning mellan laboratorier eller mellan en tillverkare och en godkännandemyndighet ska filter av identisk kvalitet användas Filterstorlek Partikelfiltrens diameter ska vara minst 47 mm (37 mm effektiv diameter). Filter med större diameter godtas (punkt ) Huvudfilter och sekunfilter Provtagning av de utspädda avgaserna ska ske med ett seriekopplat filterpar (ett huvudfilter och ett sekunfilter) under provningssekvensen. Sekunfiltret ska vara placerat högst 100 mm nedströms huvudfiltret, och filtren får inte beröra varandra. Filtren kan vägas separat eller parvis med de effektiva sidorna mot varandra Fronthastighet genom filtret Gasens fronthastighet genom filtret ska vara mellan 35 och 100 cm/s. Tryckfallet mellan provets början och slut får inte öka med mer än 25 kpa Provmassa Den rekommenderade minsta provmassan på de vanligast förekommande filterstorlekarna visas i nedanstående tabell. För större filter ska den minsta provmassan vara 0,065 mg/1 000 mm 2 filterarea. Filterdiameter (mm) Rekommenderad effektiv diameter (mm) Rekommenderad minsta provmassa (mg) , , , ,62 I metoden med flera filter är den totala rekommenderade minsta provmassan för samtliga filter lika med produkten av det relevanta värdet ovan och kvadratroten av det totala antalet steg Specifikationer för vägningskammaren och analysvågen Villkor för vägningskammaren Temperaturen i den kammare (eller det rum) partikelfiltren konditioneras och vägs ska hållas vid 295 K (22 C) ± 3 K hela tiden vid konditionering och vägning av filter. Luftfuktigheten ska hållas vid daggpunkten 282,5 K (9,5 C) ± 3 K, och den relativa luftfuktigheten ska vara 45 ± 8 % Vägning av referensfilter Miljön i kammaren (eller rummet) ska vara fri från alla eventuella föroreningar från omgivningen (t.ex. damm) som kan sätta sig på partikelfiltren under stabiliseringen. Avvikelser från de specifikationer för vägningskammaren som anges i punkt tillåts om avvikelserna varar i högst 30 min. Vägningskammaren bör uppfylla de nödvändiga specifikationerna innan personal kommer in i vägningskammaren. Minst två oanvända referensfilter eller referensfilterpar ska vägas inom fyra timmar räknat från, men helst samtidigt med, vägningen av provfiltren/-filterparen. Referensfiltren ska vara av samma storlek och material som provfiltren. Om referensfiltrets eller referensfilterparens genomsnittliga vikt mellan vägningarna av provfiltren ändras med mer än 10 μg, ska samtliga provfilter kasseras och utsläppsprovningen göras om.

65 Europeiska unionens officiella tidning L 88/65 Om stabilitetskriterierna för vägningskammaren enligt punkt inte uppfylls, men vägningen av referensfiltren/-filterparen uppfyller ovanstående kriterier, får motortillverkaren välja mellan att godta de uppmätta värdena för provfiltrens vikt eller ogiltigförklara proven, justera vägningskammarens kontrollsystem och göra om proven Analysvåg Den analysvåg som ska användas för att bestämma vikten hos samtliga filter ska ha en noggrannhet (standardavvikelse) på 2 μg och en avläsningsnoggrannhet på 1 μg (1 siffra = 1 μg) enligt vågtillverkarens uppgifter Eliminering av effekter av statisk elektricitet För att eliminera effekterna av statisk elektricitet ska filtren neutraliseras före vägningen, t.ex. med hjälp av poloniumneutraliserare eller en anordning med motsvarande verkan Ytterligare specifikationer för partikelmätning Samtliga delar av utspädningssystemet och provtagningssystemet, från avgasröret fram till filterhållaren, som kommer i kontakt med outspädda och utspädda avgaser ska vara konstruerade på ett sådant sätt att minsta möjliga avsättning och ändring av partiklarna sker. Samtliga delar ska vara av elektriskt ledande material som inte reagerar med avgasernas beståndsdelar, och de ska vara jordade för att förhindra elektrostatiska effekter. 2. MÄTNINGS- OCH PROVTAGNINGSFÖRFARANDEN (NRTC-PROVNING) 2.1. Inledning Gas- och partikelformiga ämnen som släpps ut av en motor som lämnats till provning ska mätas med de metoder som anges i tillägg 4 till bilaga 4A. I metoderna i bilaga 4A beskrivs de rekommenderade analyssystemen för gasformiga utsläpp (punkt 1.1) och de rekommenderade systemen för partikelutspädning och partikelprovtagning (punkt 1.2) Dynamometer och övrig provcellsutrustning Följande utrustning ska användas för utsläppsprovning av motorer anslutna till motordynamometrar Motordynamometer En motordynamometer med lämpliga specifikationer ska användas för att köra den provcykel som beskrivs i tillägg 4 till denna bilaga. Utrustningen för mätning av vridmoment och varvtal ska möjliggöra effektmätning inom de angivna gränserna. Ytterligare beräkningar kan bli nödvändiga. Mätutrustningens noggrannhet ska vara sådan att de maximala toleranser som anges i tabell 4 inte överskrids Andra instrument Mätinstrument för bränsleförbrukning, luftförbrukning, kylvätske- och smörjmedelstemperatur, avgastryck, undertryck i inloppsrör, avgastemperatur, inloppsluftens temperatur, atmosfärtryck, luftfuktighet och bränsletemperatur ska användas efter behov. Dessa instrument ska uppfylla kraven i tabell 4: Tabell 4 Mätinstrumentens noggrannhet Nr Mätinstrument Noggrannhet 1 Motorvarvtal Det som är störst av ± 2 % av avläst värde eller ± 1 % av maxvärdet för motorn 2 Vridmoment Det som är störst av ± 2 % av avläst värde eller ± 1 % av maxvärdet för motorn 3 Bränsleförbrukning ± 2 % av maxvärdet för motorn 4 Luftförbrukning Det som är störst av ± 2 % av avläst värde eller ± 1 % av maxvärdet för motorn 5 Avgasflöde Det som är störst av ± 2,5 % av avläst värde eller ± 1,5 % av maxvärdet för motorn 6 Temperaturer 600 K ± 2 K absolutvärde

66 L 88/66 Europeiska unionens officiella tidning Nr Mätinstrument Noggrannhet 7 Temperaturer > 600 K ± 1 % av avläst värde 8 Avgastryck ± 0,2 kpa absolutvärde 9 Inloppsluftens undertryck ± 0,05 kpa absolutvärde 10 Atmosfärtryck ± 0,1 kpa absolutvärde 11 Övrigt tryck ± 0,1 kpa absolutvärde 12 Absolut luftfuktighet ± 5 % av avläst värde 13 Luftflödets utspädning ± 2 % av avläst värde 14 Utspätt avgasflöde ± 2 % av avläst värde Outspätt avgasflöde För att kunna beräkna utsläppen i de outspädda avgaserna och styra ett system med delflödesutspädning måste man känna till avgasmassflödet. För bestämning av avgasmassflödet kan någon av nedanstående metoder användas. För beräkning av utsläppen ska båda metodernas svarstid vara lika med eller kortare än vad som krävs för analysatorer enligt definitionen i punkt i tillägg 2. För styrning av ett system med delflödesutspädning krävs snabbare respons. För delflödessystem med direktstyrning måste svarstiden vara 0,3 s. När det gäller delflödessystem med look ahead-styrning som baseras på resultaten från en tidigare provning, måste systemet för avgasflödesmätning ha svarstiden 5 s med stigtiden 1 s. Systemets svarstid ska specificeras av instrumenttillverkaren. De kombinerade svarstidskraven för avgasflödes- och delflödessystem framgår av punkt 2.4. Metod med direkt mätning Direkt mätning av det momentana avgasflödet kan exempelvis ske med hjälp av a) differentialtrycksutrustning, såsom flödesmunstycke (för närmare information, se ISO 5167: 2000 b) Ultraljudsflödesmätare c) Vortexflödesmätare Försiktighetsåtgärder ska vidtas för att undvika mätfel som ger fel utsläppsvärden. Sådana försiktighetsåtgärder är till exempel omsorgsfull installation av utrustningen i motorns avgassystem enligt instrumenttillverkarens rekommendationer och god teknisk sed. Särskilt motorprestanda och utsläpp får inte påverkas av utrustningens installation. Flödesmätarna ska uppfylla noggrannhetskraven enligt tabell 3. Metod med mätning av luft och bränsle Med metoden mäts luftflödet och bränsleflödet med lämpliga flödesmätare. Det momentana avgasflödet beräknas enligt formeln G EXHW = G AIRW + G FUEL (avgasmassflöde på våt bas). Flödesmätarna ska uppfylla de noggrannhetskrav som anges i tabell 3 samt noggrannhetskraven för avgasflödet. Metod med spårgasmätning Med metoden mäts koncentrationen av en spårgas i avgaserna. En känd mängd inert gas (t.ex. rent helium) sprutas in som spårgas i avgasflödet. Gasen blandar sig med och späds ut av avgaserna men får inte reagera i avgasröret. Gasens koncentration i avgasprovet mäts.

67 Europeiska unionens officiella tidning L 88/67 För en fullständig blandning av spårgasen placeras avgasprovtagningssonden minst 1 m eller 30 gånger avgasrörets diameter, beroende på vilket värde som är störst, nedströms spårgasens insprutningspunkt. Provtagningssonden får placeras närmare insprutningspunkten, om man verifierat fullständig blandning genom att jämföra spårgasens koncentration med referenskoncentrationen när gasen sprutas in uppströms motorn. Spårgasflödet ska ställas in så att spårgaskoncentrationen vid tomgångsvarvtal efter blandning är lägre än fullt skalutslag på gasanalysatorn. Avgasflödet beräknas enligt formeln Í Î 1 G EXHW ¼ G AIRW 1 þ A=F st λ med A/F st = 14,5, Í 100 Ä conc CO 10 4 Î A 1 Ä 2 conc CO 10 4! Ä conc HC ,5 conc CO 2 þ 0, þ conc CO 10 4 ðconc CO þ conc 2 CO 10 4 Þ 3,5 conc CO 2 λ ¼ 6,9078 ðconc CO þ conc 2 CO 10 4 þ conc HC 10 4 Þ A/F st λ conc CO 2 conc CO conc HC = stökiometriskt luft-bränsleförhållande (kg/kg), = relativt luft-bränsleförhållande, = torr koldioxidkoncentration (%), = torr kolmonoxidkoncentration (ppm), = kolvätekoncentration (ppm). Anmärkning: Beräkningen gäller dieselbränsle med H/C-förhållandet 1,8. Luftflödesmätaren ska uppfylla de noggrannhetskrav som anges i tabell 3, koldioxidanalysatorn ska uppfylla kraven i punkt och hela systemet ska uppfylla noggrannhetsspecifikationerna för avgasflödet. Alternativt kan man använda utrustning för mätning av luft-bränsleförhållandet, exempelvis en sensor av Zirconia-typ, för att mäta luftöverskottsförhållandet i enlighet med specifikationerna i punkt Utspätt avgasflöde För att kunna beräkna utsläppen i de utspädda avgaserna måste man känna till de utspädda avgasernas massflöde. Det sammanlagda utspädda avgasflödet under provcykeln (kg/provning) ska beräknas utifrån mätvärdena över hela provcykeln och motsvarande kalibreringsvärden för flödesmätutrustningen (V 0 för PDP, K V för CFV, C d för SSV), med hjälp av de motsvarande metoder som beskrivs i punkt i tillägg 3. Om den sammanlagda provmassan för partiklar och gasformiga föroreningar överskrider 0,5 % av det totala CVS-flödet, ska CVS-flödet korrigeras, eller så ska partikelprovflödet återföras till CVS-systemet före flödesmätaren Bestämning av gasformiga ämnen Allmänna analysatorspecifikationer Analysatorerna ska ha ett mätområde som är lämpligt för den noggrannhet som krävs vid mätning av koncentrationerna av ämnen i avgaserna (punkt ). Det rekommenderas att analysatorerna ställs in så att den uppmätta koncentrationen ligger mellan 15 % och 100 % av fullt skalutslag. Om fullt skalutslag är 155 ppm (eller ppm C) eller lägre, eller om man använder avläsningssystem (datorer, datainsamlare) som ger tillräcklig noggrannhet och avläsningsnoggrannhet under 15 % av fullt skalutslag, kan även koncentrationer under 15 % av fullt skalutslag godtas. I sådana fall ska ytterligare kalibreringar göras för att säkerställa kalibreringskurvornas noggrannhet se punkt i tillägg 2 till bilaga 4A.

68 L 88/68 Europeiska unionens officiella tidning Utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet (EMC) ska ligga på en sådan nivå att ytterligare fel minimeras Mätfel Analysatorn får inte avvika från den nominella kalibreringspunkten med mer än ± 2 % av avläst värde eller ± 0,3 % av fullt skalutslag, beroende på vilket som är störst. Anmärkning: I dessa föreskrifter avses med noggrannhet avvikelsen mellan avläst värde på analysatorn och de nominella kalibreringsvärden som erhålls med hjälp av en kalibreringsgas ( verkligt värde) Repeterbarhet Repeterbarheten, definierad som 2,5 gånger standardavvikelsen av 10 upprepade utslag för en given kalibreringseller spänngas, får vara högst ± 1 % av koncentrationen vid fullt skalutslag för varje område som används över 155 ppm (eller ppm C) eller ± 2 % av varje område som används under 155 ppm (eller ppm C) Buller Analysatorns största utslagsvariation för nollställnings- och kalibrerings- eller spänngaser under varje tiosekundersperiod får inte överskrida 2 % av fullt skalutslag för samtliga mätområden som används Nollpunktsavdrift Nollpunktsavdriften ska under en entimmesperiod vara mindre än 2 % av fullt skalutslag för det lägsta mätområde som används. Nollutslaget definieras som det genomsnittliga utslaget, med brus, för en nollställningsgas under ett trettiosekundersintervall Spännavdrift Spännavdriften ska under en entimmesperiod vara mindre än 2 % av fullt skalutslag för det lägsta mätområde som används. Spänn definieras som skillnaden mellan spännutslaget och nollutslaget. Spännutslag definieras som det genomsnittliga utslaget, med brus, för en spänngas under ett trettiosekundersintervall Stigtid Vid analys av outspädda avgaser får stigtiden för analysatorn i mätsystemet inte överskrida 2,5 s. Anmärkning: En utvärdering av endast analysatorns svarstid räcker inte för att fastställa hela systemets lämplighet för transient provning. Systemets volymer, särskilt dödvolymer, påverkar inte bara transporttiden från sonden till analysatorn utan även stigtiden. Även eventuella transporttider inuti analysatorn definieras som analysatorns svarstid, vilket även gäller omvandlaren eller vattenavskiljare i en kväveoxidanalysator. Bestämningen av systemets totala svarstid beskrivs i punkt i tillägg Gastorkning Samma specifikationer som för NRSC-provcykeln gäller (punkt 1.4.2) enligt följande: Torkanordningen (ej obligatorisk) ska ha minimal inverkan på koncentrationen av de gaser som mäts. Kemiska vattenavskiljare är inte en godtagbar metod för att avlägsna vatten från provet Analysatorer Samma specifikationer som för NRSC-provcykeln gäller (punkt 1.4.3) enligt följande: De gaser som ska mätas ska analyseras med hjälp av följande instrument. För olinjära analysatorer är det tillåtet att använda linearitetskretsar Analys av kolmonoxid (CO) Kolmonoxidanalysatorn ska vara av typen NDIR (non-dispersive infrared, infrarödanalysator utan spridningsoptik) med absorption Analys av koldioxid (CO 2 ) Koldioxidanalysatorn ska vara av typen NDIR (non-dispersive infrared, infrarödanalysator utan spridningsoptik) med absorption.

69 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Analys av kolväten (HC) Kolväteanalysatorn ska vara av typen uppvärmd flamjonisationsdetektor (HFID) med uppvärmda detektorer, ventiler, rörledningar osv., så att gasens temperatur hålls vid 463 K (190 C) ± 10 K Analys av kväveoxider (NO x ) Analysatorn för kväveoxider ska vara av typen kemiluminiscensdetektor (CLD) eller uppvärmd kemiluminiscensdetektor (HCLD) med NO 2 /NO-omvandlare, om mätningen görs på torr bas. Om mätningen görs på våt bas, ska en HCLD med omvandlare som hålls över 328 K (55 C) användas, förutsatt att kraven för vattendämpningskontrollen (enligt punkt i tillägg 2 till bilaga 4A) uppfylls. Provtagningsbanan ska, för både CLD och HCLD, ha en väggtemperatur på K ( C) fram till omvandlaren (torr mätning) respektive analysatorn (våt mätning) Mätning av luft-bränsleförhållande Utrustningen för mätning av luft-bränsleförhållandet, som används för att bestämma avgasflödet i enlighet med punkt 2.2.3, ska vara en sensor med stort mätområde eller en lambdasensor av Zirconia-typ. Sensorn ska monteras direkt på avgasröret avgastemperaturen är tillräckligt hög för att eliminera vattenkondensering. Noggrannheten för sensorn med inbyggd elektronik ska ligga inom: ± 3 % av avläst värde för λ < 2 ± 5 % av avläst värde för 2 λ < 5 ±10 % av avläst värde för 5 λ Ovannämnda noggrannhetskrav ska uppfyllas genom att man kalibrerar sensorn enligt instrumenttillverkarens anvisningar Provtagning av gasformiga utsläpp Outspätt avgasflöde För beräkningen av utsläppen i de outspädda avgaserna gäller samma specifikationer som för NRSC-provcykeln (punkt 1.4.4) enligt nedanstående beskrivning. Provtagningssonderna för gasformiga utsläpp ska, i den mån detta är tillämpligt, placeras minst 0,5 m eller tre gånger avgasrörets diameter beroende på vilket avstånd som är störst uppströms avgassystemets utsläpp och tillräckligt nära motorn för att säkerställa en avgastemperatur på minst 343 K (70 C) vid sonden. I flercylindriga motorer med avgasgrenrör ska sondens inlopp placeras tillräckligt långt nedströms för att säkerställa att provet är representativt för de genomsnittliga avgasutsläppen från samtliga cylindrar. I flercylindriga motorer med angränsade grupper av grenrör, som i en V-motor, är det tillåtet ta ett separat prov för varje grupp och beräkna ett genomsnittligt avgasutsläpp. Andra metoder som har visat sig ge likvärdiga resultat som ovanstående metoder får användas. Vid beräkning av avgasutsläppen ska motorns totala avgasmassflöde användas Utspätt avgasflöde Om ett system med fullflödesutspädning används, gäller följande specifikationer. Avgasröret mellan motorn och systemet med fullflödesutspädning ska uppfylla kraven i tillägg 4 till bilaga 4A. Provtagningssonderna (en eller flera) för gasformiga utsläpp ska placeras i utspädningstunneln vid en punkt utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, samt i omedelbar närhet av provtagningssonden för partiklar. Provtagningen kan generellt utföras på två sätt: a) Föroreningarna samlas upp i en provtagningssäck under hela provcykeln och mäts när provet körts klart. b) Föroreningarna mäts fortlöpande och integreras under hela provcykeln. Denna metod är obligatorisk för mätning av kolväten och kväveoxider.

70 L 88/70 Europeiska unionens officiella tidning Prov på bakgrundskoncentrationerna ska tas uppströms utspädningstunneln i en provtagningssäck och subtraheras från utsläppskoncentrationen enligt tillägg 3 punkt Bestämning av partiklar För bestämningen av partiklar krävs ett utspädningssystem. Utspädning kan ske genom ett system med delflödesutspädning eller ett system med fullflödesutspädning. Utspädningssystemets flödeskapacitet ska vara tillräcklig för att fullständigt eliminera vattenkondensering i utspädnings- och provtagningssystemen samt hålla den utspädda avgasen mellan 315 K (42 C) och 325 K (52 C) omedelbart framför filterhållarna. Avfuktning av utspädningsluften innan denna kommer in i utspädningssystemet är tillåten om luftfuktigheten är hög. Förvärmning av utspädningsluften till en temperatur över gränsen på 303 K (30 C) rekommenderas, om den omgivande temperaturen är under 293 K (20 C). Temperaturen hos utspädningsluften får dock inte överstiga 325 K (52 C), innan avgasen leds in i utspädningstunneln. Provtagningssonden för partiklar ska installeras i omedelbar närhet av provtagningssonden för gasformiga utsläpp, och installationen ska uppfylla reglerna i punkt För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, partikelprovfilter, en mikrogramvåg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet. Specifikationer för system med delflödesutspädning Systemet med delflödesutspädning ska vara utformat så att avgasströmmen delas i två delar, varav den mindre späds ut med luft och efter används för partikelmätning. Det är vid väsentligt att utspädningsförhållandet bestäms mycket noggrant. Olika delningsmetoder kan användas, varvid delningssättet i stor utsträckning avgör vilken provtagningsutrustning och vilka förfaranden som ska användas (punkt i tillägg 4 till bilaga 4A). För styrning av ett system med delflödesutspädning krävs korta systemsvarstider. Systemets omvandlingstid ska fastställas med hjälp av förfarandet i punkt i bilaga 2. Om avgasflödesmätningens (se föregående punkt) och delflödessystemets sammantagna omvandlingstid är kortare än 0,3 s, får direktstyrning användas. Om omvandlingstiden är längre än 0,3 s ska man använda look aheadstyrning på grundval av resultaten från en tidigare registrerad provning. I så fall ska stigtiden vara 1 s och den sammantagna omvandlingstiden 10 s. Hela systemet måste reagera på ett sätt som garanterar att partikelprovet, G SE, är representativt och proportionellt mot avgasmassflödet. För att fastställa proportionaliteten ska en regressionsanalys av G SE kontra G EXHW göras, med en datahämtningsfrekvens av minst 5 Hz, och följande kriterier måste vara uppfyllda: a) Korrelationskoefficienten r för den linjära regressionen mellan G SE och G EXHW får som lägst vara 0,95. b) Skattningens standardavvikelse för G SE med avseende på G EXHW får vara högst 5 % av maximalt G SE. c) Skärningspunkten mellan G SE och regressionslinjen får vara högst ± 2 % av maximalt G SE. Alternativt kan man först provköra systemet och använda avgasmassflödets signal från provkörningen för att styra provets flöde in i partikelsystemet (s.k. look-ahead-styrning). Det förfarandet krävs om partikelsystemets omvandlingstid t 50,P och/eller omvandlingstiden för avgasmassflödets signal t 50,F är längre än 0,3 s. En korrekt styrning av delflödessystemet uppnås om provkörningens tidskurva för G EXHW,pre, som styr G SE, förskjuts med look-ahead-tiden t 50,P + t 50,F. För att fastställa korrelationen mellan G SE och G EXHW, ska data som hämtas under den verkliga provningen användas, med tiden G förskjuten t EXHW 50,F relativt G SE (t 50,P används inte för tidsförskjutningen). Tidsförskjutningen mellan G EXHW och G SE är alltså skillnaden mellan deras omvandlingstider, som bestämdes enligt punkt 2.6 i tillägg 2. När det gäller system med delflödesutspädning, är provtagningsflödets noggrannhet G SE ett särskilt problem, om detta värde inte mäts direkt utan beräknas genom differentialflödesmätning enligt formeln G SE = G TOTW - G DILW I detta fall räcker det inte med noggrannheten ± 2 % hos G TOTW och G DILW för att garantera en godtagbar noggrannhet hos G SE. Om gasflödet bestäms med hjälp av differentialflödesmätning ska det maximala felet hos differensen vara sådant att noggrannheten hos G SE ligger inom ± 5 %, när utspädningsförhållandet är mindre än 15. Det kan beräknas med hjälp av genomsnittskvadratroten av felen hos varje instrument.

71 Europeiska unionens officiella tidning L 88/71 Godtagbar noggrannhet hos G SE kan uppnås med någon av följande metoder: a) Absolut noggrannhet för G TOTW och G DILW är ± 0,2 % vilket garanterar en noggrannhet hos G SE på 5 % vid utspädningsförhållandet 15. Högre utspädningsförhållanden ger dock större fel. b) Kalibrering av G DILW relativt G TOTW utförs så att samma noggrannhet som i metod a nås för G SE. Utförlig information om sådan kalibrering finns i punkt 2.6 i tillägg 2. c) Noggrannheten hos G SE bestäms indirekt utifrån noggrannheten hos utspädningsförhållandet, som fastställts med hjälp av en spårgas, t.ex. koldioxid. Även här krävs samma noggrannhet som i metod a för G SE. d) Den absoluta noggrannheten hos G TOTW och G DILW ligger inom ± 2 % av fullt skalutslag, det maximala felet hos differensen mellan G TOTW och G DILW ligger inom 0,2 %, och linearitetsfelet ligger inom ± 0,2 % av det högsta värdet för G TOTW under provningen Partikelprovfilter Filterspecifikation Vid certifieringsprov krävs fluorkarbonbelagda glasfiberfilter eller fluorkarbonbaserade membranfilter. För särskilda ändamål får andra filtermaterial användas. Alla filtertyper ska ha en uppsamlingskapacitet på minst 99 % för 0,3 μm dioktylftalat vid en gasinströmningshastighet på cm/s. För korrelationsprovning mellan laboratorier eller mellan en tillverkare och en godkännandemyndighet ska filter av identisk kvalitet användas Filterstorlek Partikelfiltrens diameter ska vara minst 47 mm (37 mm effektiv diameter). Filter med större diameter godtas (punkt ) Huvudfilter och sekunfilter Provtagning av de utspädda avgaserna ska ske med ett seriekopplat filterpar (ett huvudfilter och ett sekunfilter) under provningssekvensen. Sekunfiltret ska vara placerat högst 100 mm nedströms huvudfiltret, och filtren får inte beröra varandra. Filtren kan vägas separat eller parvis med de effektiva sidorna mot varandra Fronthastighet genom filtret Gasens fronthastighet genom filtret ska vara cm/s. Tryckfallet mellan provets början och slut får inte öka med mer än 25 kpa Provmassa Den rekommenderade minsta provmassan för de vanligast förekommande filterstorlekarna visas i nedanstående tabell. För större filter ska den minsta provmassan vara 0,065 mg/1 000 mm 2 filterarea. Filterdiameter (mm) Rekommenderad effektiv diameter (mm) Rekommenderad minsta provmassa (mg) , , , , Specifikationer för vägningskammaren och analysvågen Villkor för vägningskammaren Temperaturen i den kammare (eller det rum) partikelfiltren konditioneras och vägs ska hållas vid 295 K (22 C) ± 3 K hela tiden vid konditionering och vägning av filter. Luftfuktigheten ska hållas vid daggpunkten 282,5 K (9,5 C) ± 3 K, och den relativa luftfuktigheten ska vara 45 ± 8 %.

72 L 88/72 Europeiska unionens officiella tidning Vägning av referensfilter Miljön i kammaren (eller rummet) ska vara fri från alla eventuella föroreningar från omgivningen (t.ex. damm) som kan sätta sig på partikelfiltren under stabiliseringen. Avvikelser från de specifikationer för vägningskammaren som anges i punkt tillåts om avvikelserna varar i högst 30 min. Vägningskammaren bör uppfylla de nödvändiga specifikationerna innan personal kommer in i vägningskammaren. Minst två oanvända referensfilter eller referensfilterpar ska vägas inom fyra timmar räknat från, men helst samtidigt med, vägningen av provfiltren/-filterparen. Referensfiltren ska vara av samma storlek och material som provfiltren. Om referensfiltrets eller referensfilterparens genomsnittliga vikt mellan vägningarna av provfiltren ändras med mer än 10 μg, ska samtliga provfilter kasseras och utsläppsprovningen göras om. Om stabilitetskriterierna för vägningskammaren enligt punkt inte uppfylls, men vägningen av referensfiltren/-filterparen uppfyller ovanstående kriterier, får motortillverkaren välja mellan att godta de uppmätta värdena för provfiltrens vikt eller ogiltigförklara proven, justera vägningskammarens kontrollsystem och göra om proven Analysvåg Den analysvåg som ska användas för att bestämma vikten hos samtliga filter ska ha en noggrannhet (standardavvikelse) på 2 μg och en avläsningsnoggrannhet på 1 μg (1 siffra = 1 μg) enligt tillverkarens uppgifter Eliminering av effekter av statisk elektricitet För att eliminera effekterna av statisk elektricitet ska filtren neutraliseras före vägningen, t.ex. med hjälp av poloniumneutraliserare eller en anordning med motsvarande verkan Ytterligare specifikationer för partikelmätning Samtliga delar av utspädningssystemet och provtagningssystemet, från avgasröret fram till filterhållaren, som kommer i kontakt med outspädda och utspädda avgaser ska vara konstruerade på ett sådant sätt att minsta möjliga avsättning och ändring av partiklarna sker. Samtliga delar ska vara av elektriskt ledande material som inte reagerar med avgasernas beståndsdelar, och de ska vara jordade för att förhindra elektrostatiska effekter.

73 Europeiska unionens officiella tidning L 88/73 Tillägg 2 Kalibreringsförfarande (NRSC, NRTC ( 1 )) 1. KALIBRERING AV ANALYSINSTRUMENTEN 1.1. Inledning Varje analysator ska kalibreras så ofta som det är nödvändigt för att noggrannhetskraven i dessa föreskrifter ska vara uppfyllda. I denna punkt beskrivs den kalibreringsmetod som ska användas för de analysatorer som anges i tillägg 1 punkt På tillverkarens begäran och genom överenskommelse med typgodkännandemyndigheten, kan de metoder som beskrivs i punkt 8.1 och 8.2 i bilaga 4B, användas som alternativ till metoderna i punkt 1 i detta tillägg Kalibreringsgaser Livslängden ska respekteras för samtliga kalibreringsgaser. Den av tillverkaren angivna sista förbrukningsdagen för kalibreringsgaserna ska registreras Rena gaser Den renhet som krävs hos gaserna fastställs genom de föroreningsgränser som anges nedan. Följande gaser måste finnas tillgängliga vid genomförandet av provet: a) renat kväve (förorening 1 ppm C, 1 ppm CO, 400 ppm CO 2, 0,1 ppm NO) b) renad syrgas (renhetsgrad > 99,5 volymprocent O 2 ) c) väte-heliumblandning (40 ± 2 % väte, resten helium) (förorening 1 ppm C, 400 ppm 1 CO 2 ) d) renad syntetisk luft (förorening 1 ppm C, 1 ppm CO, 400 ppm CO 2, 0,1 ppm NO) (syreinnehåll volymprocent) Kalibrerings- och spänngaser Gasblandningar med följande kemiska sammansättning ska finnas tillgängliga: a) C 3 H 8 och renad syntetisk luft (se punkt ) b) CO och renad kvävgas c) NO och renad kvävgas (mängden NO 2 i denna kalibreringsgas får inte överskrida 5 % av NO-innehållet) d) O 2 och renad kvävgas e) CO 2 och renad kvävgas f) CH 4 och renad syntetisk luft g) C 2 H 6 och renad syntetisk luft. Anmärkning: Andra gaskombinationer är tillåtna, förutsatt att gaserna inte reagerar med varandra. Den verkliga koncentrationen hos en kalibrerings- och spänngas ska ligga inom ±2 % av det nominella värdet. Alla koncentrationer av kalibreringsgas ska anges på volymbas (volymprocent eller volym-ppm). De gaser som används för kalibrering och spänn kan också erhållas med hjälp av en gasdelare som späds med renad N 2 eller med renad syntetisk luft. Noggrannheten hos blandningsanordningen ska vara sådan att halterna av de utspädda kalibreringsgaserna kan bestämmas inom ± 2 %. ( 1 ) För NRSC- och NRTC-provningarna används samma kalibrering, utom när det gäller de krav som anges i punkterna 1.11 och 2.6.

74 L 88/74 Europeiska unionens officiella tidning Noggrannhetskravet innebär att de primärgaser som ingår i blandningen ska vara kända för att ha en noggrannhet på minst ± 1 %, och att de ska vara spårbara till nationella eller internationella gasstandarder. Verifieringen ska utföras vid % av fullt skalutslag för varje kalibrering med blandare. Om den första verifieringen underkänns, kan man utföra en ytterligare verifiering med hjälp av en annan kalibreringsgas. Blandaren kan också kontrolleras med ett linjärt instrument, t.ex. med NO-gas och en kemiluminiscensdetektor. Instrumentets spännvärde ska justeras med spänngas kopplad direkt till instrumentet. Blandaren ska kontrolleras vid de inställningar som ska användas, och det nominella värdet ska jämföras med den koncentration som uppmätts med instrumentet. Skillnaden ska vid varje punkt ligga inom ± 1 % av det nominella värdet. Även andra metoder kan användas, om de baseras på god teknisk sed och på förhand godkänns av de berörda parterna. Anmärkning: En precisionsgasdelare med en noggrannhet inom ± 1 % rekommenderas för korrekt fastställande av analysatorns kalibreringskurva. Gasdelaren ska vara kalibrerad av instrumenttillverkaren Hantering av analysator- och provtagningssystem Analysatorerna ska hanteras enligt instrumenttillverkarens start- och driftanvisningar. Minimikraven i punkterna ska följas Läckageprov Ett läckageprov ska utföras. Provtagningssonden kopplas bort från avgassystemet och anslutningen sätts igen. Analysatorpumpen ska slås på. Efter en inledande stabiliseringsperiod bör alla flödesmätare visa noll. I annat fall ska provtagningsledningarna kontrolleras och felet rättas till. Det maximalt tillåtna läckaget på vakuumsidan ska vara 0,5 % av flödet vid drift för den del av systemet som kontrolleras. Analysatorflöden och bypassflöden får användas för uppskattning av de flöden som förekommer vid drift. En annan metod är att göra en stegvis förändring av koncentrationen vid provtagningsledningens början genom att byta från nollställningsgas till spänngas. Om det efter en lämplig tidsperiod visar sig att koncentrationen är längre än den tillsatta koncentrationen, tyder det på kalibrerings- eller läckageproblem Kalibreringsförfarande Instrument Instrumenten ska kalibreras och kalibreringskurvorna kontrolleras mot standardgaser. Samma gasflöden som vid avgasprov ska användas Uppvärmningstid Uppvärmningen ska ske i enlighet med tillverkarens rekommendationer. Om uppgift saknas rekommenderas en period på minst två timmar för uppvärmning av analysatorerna NDIR- och HFID-analysator Vid behov ska NDIR-analysatorn trimmas in, och HFID-analysatorns förbränningslåga ska optimeras (punkt 1.8.1) Kalibrering Varje driftområde som normalt används ska kalibreras. CO-, CO 2 -, NO x -, HC- och O 2 -analysatorerna ska nollställas med hjälp av renad syntetisk luft (eller kvävgas). Lämpliga kalibreringsgaser ska föras in i analysatorerna, värdena ska registreras och kalibreringskurvan ska bestämmas enligt punkt Nollställningen ska kontrolleras på nytt och kalibreringsförfarandet upprepas vid behov Bestämning av kalibreringskurvan Allmänna riktlinjer Analysatorns kalibreringskurva bestäms genom minst sex kalibreringspunkter (utöver noll) så jämnt utspridda som möjligt. Den högsta nominella koncentrationen ska vara lika med eller högre än 90 % av fullt skalutslag. Kalibreringskurvan beräknas med minsta kvadratmetoden. Om graden hos det polynom som erhålls är större än 3 ska antalet kalibreringspunkter (inklusive noll) vara minst lika med polynomgraden plus 2.

75 Europeiska unionens officiella tidning L 88/75 Kalibreringskurvan får inte avvika med mer än ± 2 % från varje kalibreringspunkts nominella värde, och inte med mer än ± 0,3 % av fullt skalutslag vid noll. Utifrån kalibreringskurvan och kalibreringspunkterna kan man kontrollera att kalibreringen utförts korrekt. Analysatorns olika karakteristiska parametrar ska anges, i synnerhet a) mätområdet, b) känsligheten, c) datum för kalibreringen Kalibrering under 15 % av fullt skalutslag Analysatorns kalibreringskurva bestäms genom minst tio kalibreringspunkter (utöver noll) så jämnt utspridda som möjligt, så att 50 % av kalibreringspunkterna ligger under 10 % av fullt skalutslag. Kalibreringskurvan beräknas med minsta kvadratmetoden. Kalibreringskurvan får inte avvika med mer än ± 4 % från varje kalibreringspunkts nominella värde, och inte med mer än ± 0,3 % av fullt skalutslag vid noll Alternativa metoder Om det kan visas att alternativ teknik (t.ex. datoranalys eller elektroniskt styrd mätområdesväxlare) kan ge likvärdig noggrannhet, får dessa alternativ användas Verifiering av kalibreringen Varje driftområde som normalt används ska kontrolleras före varje analys enligt följande: Kalibreringen ska kontrolleras med hjälp av en nollställnings- och spänngas vars nominella värde är större än 80 % av mätområdets fulla skalutslag. Om det avlästa värdet för de två aktuella punkterna inte avviker från det angivna referensvärdet med mer än ± 4 % av fullt skalutslag får inställningsparametrarna justeras. Om avvikelsen är större ska en ny kalibreringskurva bestämmas i enlighet med punkt Provning av NO x -omvandlarens verkningsgrad Verkningsgraden hos den omvandlare som används för omvandling från NO 2 till NO provas i enlighet med punkterna (figur 1) Provuppställning Med den provuppställning som visas i figur 1 (se även tillägg 1 punkt ) och med hjälp av följande förfarande kan verkningsgraden hos omvandlare provas med en ozongenerator.

76 L 88/76 Europeiska unionens officiella tidning Figur 1 Skiss av anordning för kontroll av NO 2 -omvandlares verkningsgrad Kalibrering Kemiluminiscensdetektorn (CLD) och den uppvärmda kemiluminiscensdetektorn (HCLD) ska kalibreras inom det vanligaste driftområdet enligt tillverkarens specifikationer med hjälp av nollställnings- och spänngas ( NOhalten ska uppgå till ca 80 % av driftområdet och NO 2 -koncentrationen i gasblandningen till mindre än 5 % av NO-koncentrationen). NO x -analysatorn ska vara i NO-läge så att spänngasen inte leds genom omvandlaren. Registrera den avlästa koncentrationen Beräkning Verkningsgraden hos NO x -omvandlaren beräknas på följande sätt: Í Efficiency ð%þ ¼ 1 þ a Ä b Î 100 c Ä d a= NO x -koncentrationen enligt punkt 1.7.6, b= NO x -koncentrationen enligt punkt 1.7.7, c= NO-koncentrationen enligt punkt 1.7.4, d= NO-koncentrationen enligt punkt Tillförsel av syre Via ett T-rör tillförs syrgas eller nollställningsluft fortlöpande till gasflödet, tills den avlästa koncentrationen är ca 20 % mindre än den avlästa kalibreringskoncentration som anges i punkt (Analysatorn är i NO-läge.) Registrera den avlästa koncentrationen, c. Ozongeneratorn ska vara bortkopplad under hela detta förlopp Aktivering av ozongeneratorn Ozongeneratorn aktiveras nu så att den alstrar tillräckligt mycket ozon för att sänka NO-koncentrationen till ca 20 % (lägst 10 %) av den kalibreringskoncentration som anges i punkt Registrera den avlästa koncentrationen, d. (Analysatorn är i NO-läge.) NO x -läge NO-analysatorn ställs efter om till NO x -läge så att gasblandningen (som består av NO, NO 2, O 2 och N 2 ) nu passerar genom omvandlaren. Registrera den avlästa koncentrationen, a. (Analysatorn är i NO x -läge.)

77 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Bortkoppling av ozongeneratorn Ozongeneratorn kopplas bort. Den gasblandning som beskrivs i punkt passerar genom omvandlaren in i detektorn. Registrera den avlästa koncentrationen, b. (Analysatorn är i NO x -läge.) NO-läge Efter omkoppling till NO-läge och med ozongeneratorn bortkopplad stängs även tillförseln av syre eller syntetisk luft. Det avlästa NO x -värdet får inte med mer än ± 5 % avvika från det värde som uppmätts enligt punkt (Analysatorn är i NO-läge.) Provintervall Verkningsgraden hos omvandlaren måste kontrolleras före varje kalibrering av NO x -analysatorn Krav på verkningsgrad Omvandlarens verkningsgrad får inte vara lägre än 90 %, men en högre verkningsgrad av 95 % rekommenderas starkt. Anmärkning: Om ozongeneratorn, när analysatorn är inställd på det vanligaste driftområdet, inte ger en reduktion från 80 % till 20 % enligt punkt ska det högsta område som ger reduktionen användas Inställning av flamjoniseringsdetektorn (FID) Optimering av detektorns svar Flamjoniseringsdetektorn ska ställas in enligt instrumenttillverkarens instruktioner. Propan i luft ska användas för att optimera svaret inom det vanligaste driftområdet. Med bränsle- och luftflödena inställda enligt tillverkarens rekommendationer ska en spänngas med 350 ± 75 ppm C föras in i analysatorn. Utslaget vid ett visst bränsleflöde bestäms utifrån skillnaden mellan utslagen från spänngasen respektive nollställningsgasen. Bränsleflödet ska ökas och minskas stegvis i förhållande till tillverkarens specifikation. Spännutslaget och nollutslaget vid bränsleflödena ska registreras. Skillnaden mellan spännutslaget och nollutslaget ska ritas upp i ett diagram, och bränsleflödet ska ställas in mot den del av kurvan som motsvarar de högsta värdena Svarsfaktorer för kolväten Analysatorn ska kalibreras med hjälp av propan i luft och renad syntetisk luft, i enlighet med punkt 1.5. Svarsfaktorerna ska bestämmas när en analysator tas i bruk och efter längre serviceintervall. Svarsfaktorn (R f ) för ett visst kolväteslag är förhållandet mellan C1-avläsningen på rflamjoniseringsdetektorn och koncentrationen i cylindern, uttryckt som ppm C1. Provgasens koncentration ska vara på en nivå som ger ett utslag motsvarande cirka 80 % av fullt skalutslag. Koncentrationen ska vara känd med en noggrannhet av ± 2 % i förhållande till en gravimetrisk standard uttryckt i volym. Dessutom ska gascylindern förkonditioneras under 24 timmar vid en temperatur på 298 K (25 C) ± 5 K. De provgaser som ska användas samt rekommenderade relativa svarsfaktorområden är följande: Metan och renad syntetisk luft: 1,00 R f 1,15: 1,00 R f 1,15 Propylen och renad syntetisk luft: 0,90 R f 1,1: 0,90 R f 1,1 Toluen och renad syntetisk luft: 0,90 R f 1,10: 0,90 R f 1,10 Värdena är relativa i förhållande till svarsfaktorn (R f ) 1,00 för propan och renad syntetisk luft Kontroll av syreinterferens Kontroll av syreinterferens ska göras när en analysator tas i bruk och efter längre serviceintervall. Området ska väljas så att provgaserna för syreinterferenskontrollen ligger inom den övre halvan. Ugnen ska vid provet hålla föreskriven temperatur.

78 L 88/78 Europeiska unionens officiella tidning Syreinterferensgaser Provgaserna för kontroll av syreinterferens ska innehålla propan med 350 ppm C och 75 ppm C kolväte. Koncentrationsvärdet ska bestämmas till kalibreringsgastoleranser genom kromatografisk analys av alla kolväten plus orenheter eller genom dynamisk blandning. Utspädningen ska till övervägande del bestå av kväve och resten syre. För provning av dieselmotorer ska följande blandningsförhållanden användas: O 2 -koncentration Resterande 21 (20 22) Kväve 10 (9 11) Kväve 5 (4 6) Kväve Förfarande a) Analysatorn nollställs. b) Analysatorn tillförs spänngas med 21 % syrehalt. c) Nollutslaget kontrolleras igen. Om det har ändrats mer än 0,5 % av fullt skalutslag ska leden a och b upprepas. d) De fem- och tioprocentiga kontrollgaserna för syreinterferens ska införas. e) Nollutslaget kontrolleras igen. Om det har ändrats med mer än ± 1 % av fullt skalutslag, ska provningen göras om. f) Syreinterferensen (%O 2 I) ska för varje blandning i led d beräknas enligt formeln ðb Ä CÞ %O 2 I ¼ 100 B A= kolvätekoncentrationen (ppm C) i den spänngas som används i led b, B= kolvätekoncentrationen (ppm C) i de provgaser (för kontroll av syreinterferens) som används i led d, C= analysatorns svar, ðppmcþ ¼ A D D= analysatorns utslag från A i procent av fullt skalutslag. g) Procentandelen syreinterferens (% O 2 I) ska före provningen vara mindre än ± 3,0 % för alla erforderliga provgaser (som används för syreinterferenskontroll). h) Om syreinterferensen överstiger ± 3,0 %, ska luftflödet ökas respektive minskas stegvis uppåt och nedåt i förhållande till tillverkarens specifikation, dvs. punkt ska upprepas för varje flöde. i) Om syreinterferensen överstiger ± 3,0 % när luftflödet har justerats, ska bränsleflödet och efter provtagningsflödet varieras, och punkt ska upprepas för varje ny inställning. j) Om syreinterferensen fortfarande överstiger ± 3,0 % ska analysatorn, FID-bränslet eller brännarluften repareras eller bytas före provningen. Denna punkt ska efter upprepas med den reparerade utrustningen eller utbytta gasen Interferenseffekter med NDIR- och CLD-analysatorer Avgaserna innehåller andra gaser utöver den som analyseras, och det kan störa mätutslaget på flera sätt. Positiv interferens förekommer i NDIR-instrument (icke-dispersiva infrarödanalysatorer) då den störande gasen ger samma effekt som den gas som mäts, men i lägre grad. Negativ interferens förekommer i NDIR-instrument genom att den störande gasen vidgar den uppmätta gasens absorptionsband, och i CLD-instrument genom att den störande gasen dämpar strålningen. Interferenskontroller enligt punkterna och ska utföras innan en analysator tas i bruk för första gången och efter längre serviceintervall.

79 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Kontroll av interferens hos CO-analysatorn Vatten och CO 2 kan störa CO-analysatorn så att den inte fungerar korrekt. Därför ska en CO 2 -spänngas med koncentrationen % av fullt skalutslag inom det högsta driftområdet som används under provning, bubblas genom vatten vid rumstemperatur, och analysatorns utslag ska registreras. Analysatorutslaget får inte vara mer än 1 % av fullt skalutslag för områden lika med eller över 300 ppm, eller mer än 3 ppm för områden under 300 ppm Kontroll av dämpning hos NO -analysator x De två gaser som är intressanta för CLD-analysatorer (och HCLD-analysatorer) är CO 2 och vattenånga. Dämpningseffekterna av dessa gaser står i proportion till deras koncentration, och för krävs provteknik för bestämning av dämpningen vid de högsta koncentrationer som förväntas under provning Dämpningskontroll för CO 2 En CO 2 -spänngas med en koncentration av % av fullt skalutslag inom det högsta driftområdet ska ledas genom NDIR-analysatorn och CO 2 -värdet registreras som A. Gasen ska sedan spädas omkring 50 % med NOspänngas och ledas genom NDIR och (H)CLD, varvid CO 2 - och NO-värdena registreras som B respektive C. CO 2 - tillförseln stängs sedan av och endast NO-spänngasen får passera genom (H)CLD, varvid NO-värdet registreras som D. Dämpningen ska beräknas enligt formeln %CO 2 Quench ¼ Ï Í Î B C A 1 Ä ðd AÞ Ä ðd BÞ 100 och får inte överstiga 3 % av fullt skalutslag, A= koncentration av outspädd CO 2 uppmätt med NDIR (%), B= koncentration av utspädd CO 2 uppmätt med NDIR (%), C= koncentration av utspädd NO uppmätt med CLD (ppm), D= koncentration av outspädd NO uppmätt med CLD (ppm) Kontroll av vattendämpning Denna kontroll gäller endast mätningar av gaskoncentrationer på våt bas. Vid beräkning av vattendämpning ska man ta hänsyn till att NO-spänngasen späds med vattenånga och att koncentrationen av vattenånga i blandningen ska förstoras upp till den koncentration som förväntas vid provning. En NO-spänngas med en koncentration på mellan 80 % och 100 % av fullt skalutslag inom det mätområde som normalt används, ska ledas genom (H)CLD och NO-värdet registreras som D. NO-gasen ska bubblas i vatten vid rumstemperatur och ledas genom (H)CLD, varvid NO-värdet registreras som C. Vattentemperaturen ska bestämmas och registreras som F. Blandningens mättade ångtryck vid motsvarande temperatur (F) hos bubbelvattnet ska bestämmas och registreras som G. Koncentrationen av vattenånga (i %) i blandningen ska beräknas enligt formeln Í Î G H ¼ 100 P B och registreras som H. Den förväntade koncentrationen av utspädd NO-spänngas (i vattenångan) ska beräknas enligt formeln Í Î H De ¼ D 1 Ä 100 och registreras som De. När det gäller dieselavgaser ska den förväntade maximala koncentrationen av vattenånga (i %) beräknas, under antagande om att förhållandet mellan H- och C-atomer i bränslet är 1,8:1,0, med utgångspunkt i den maximala CO -koncentrationen i avgaserna eller den outspädda CO 2 2 -spänngaskoncentrationen (A, beräknad enligt punkt ) enligt formeln Hm = (0,9 A) och registreras som Hm.

80 L 88/80 Europeiska unionens officiella tidning Vattendämpningen ska beräknas enligt formeln Í De Ä C %H 2 O Quench ¼ 100 De Î Í Î Hm H och får inte överstiga 3 % av fullt skalutslag. De = förväntad koncentration av utspädd NO (ppm) C = koncentration av utspädd NO (ppm) Hm = maximal koncentration av vattenånga (%) H = verklig koncentration av vattenånga (%) Anmärkning: Det är viktigt att NO-spänngasen har en minimal koncentration av NO 2 vid denna kontroll, eftersom absorption av NO 2 i vatten inte har beaktats vid beräkningarna av dämpningen Kalibreringsintervall Analysatorerna ska kalibreras i enlighet med punkt 1.5 åtminstone var tredje månad eller efter reparationer eller ändringar av systemet som skulle kunna påverka kalibreringen Ytterligare kalibreringskrav för mätning av outspädda avgaser under NRTC-provning Kontroll av analyssystemets svarstid Svarstiden ska bestämmas med exakt samma systeminställningar som vid provning (dvs. tryck, flöden, analysatorernas filterinställningar och andra faktorer som påverkar svarstiden). Svarstiden fastställs genom att man byter gas direkt vid provtagningssondens inlopp. Gasomkopplingen ska ske på mindre än 0,1 s. De gaser som används för provet ska orsaka en koncentrationsändring på minst 60 % av fullt skalutslag (FS). Varje gaskomponents spårkoncentration ska registreras. Svarstiden definieras som tidsskillnaden mellan gasbytet och den på registrerade koncentrationsändringen. Systemets svarstid (t 90 ) är omvandlingstiden i mätdetektorn plus detektorns stigtid. Omvandlingstiden definieras som tiden mellan ändringen (t 0 ) och den tidpunkt då utvärdet har blivit 10 % av slutvärdet (t 10 ). Stigtiden definieras som tiden mellan utvärden på 10 % och 90 % av slutvärdet (t 90 t 10 ). För tidsförskjutningen av analysatorn och avgasflödets signaler vid outspädd mätning definieras omvandlingstiden som tiden mellan ändringen (t 0 ) och den tidpunkt då utvärdet uppnått 50 % av slutvärdet (t 50 ). Systemets svarstid ska vara 10 s med en stigtid på 2,5 s för alla beståndsdelar (CO, NO x, HC) och för samtliga mätområden som används Kalibrering av spårgasanalysatorn för avgasflödesmätning Om man använder en analysator för mätning av spårgaskoncentration, ska denna kalibreras med standardgasen. Kalibreringskurvan ska fastställas genom minst tio kalibreringspunkter (utöver nollpunkten) placerade så att hälften av punkterna ligger mellan 4 % och 20 % av fullt skalutslag och resterande punkter mellan 20 % och 100 % av fullt skalutslag. Kalibreringskurvan beräknas med minsta kvadratmetoden. Kalibreringskurvan får avvika med högst ± 1 % av fullt skalutslag från det nominella värdet för varje kalibreringspunkt i området mellan 20 % och 100 % av fullt skalutslag. Den får avvika med högst ± 2 % från det nominella värdet i området mellan 4 % och 20 % av fullt skalutslag. Före provningen ska analysatorn nollställas och mätområdet ställas in med en nollställningsgas och en spänngas vars nominella värde är över 80 % av fullt skalutslag för analysatorn. 2. KALIBRERING AV SYSTEMET FÖR PARTIKELMÄTNING 2.1. Inledning Varje komponent ska kalibreras så ofta som det är nödvändigt för att noggrannhetskraven i dessa föreskrifter ska vara uppfyllda. I denna punkt beskrivs den kalibreringsmetod som ska användas för de komponenter som anges i punkt 1.5 i tillägg 1 till bilaga 4A, samt tillägg 4. På tillverkarens begäran och genom överenskommelse med typgodkännandemyndigheten, kan de metoder som beskrivs i punkterna 8.1 och 8.2 i bilaga 4B användas som alternativ till metoderna i punkt 2 i detta tillägg.

81 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Flödesmätning Kalibreringen av gasflödesmätare eller flödesmätutrustning ska göras i enlighet med nationella eller internationella standarder. Det maximala felet hos det uppmätta värdet måste ligga inom ± 2 % av det avlästa värdet. När det gäller system med delflödesutspädning är provtagningsflödets noggrannhet G SE ett särskilt problem, om detta värde inte mäts direkt utan beräknas genom differentialflödesmätning enligt formeln G SE = G TOTW - G DILW I det här fallet räcker det inte med en noggrannhet på ± 2 % procent för G TOTW och G DILW för att garantera godtagbar noggrannhet hos G SE. Om gasflödet bestäms med hjälp av differentialflödesmätning ska det maximala felet hos differensen vara sådant att noggrannheten hos G SE ligger inom ± 5 % när utspädningsförhållandet är mindre än 15. Den kan beräknas med hjälp av rms-värdet av felen hos varje instrument Kontroll av utspädningsförhållandet Vid användning av partikelprovtagningssystem utan EGA (punkt i tillägg 4 till bilaga 4A) ska utspädningsförhållandet kontrolleras varje gång en ny motor monteras, med motorn igång och med hjälp av mätningar av antingen CO 2 - eller NO x -koncentrationen i de outspädda och de utspädda avgaserna. Det uppmätta utspädningsförhållandet ska ligga inom ± 10 % av det beräknade utspädningsförhållandet från mätningen av CO 2 - eller NO x -koncentrationen Kontroll av delflödesförhållandena Området för avgasens hastighet och tryckvariationerna ska i förekommande fall kontrolleras och justeras enligt punkt i tillägg 4 till bilaga 4A, EP Kalibreringsintervall Flödesmätutrustningen ska kalibreras åtminstone var tredje månad eller efter systemändringar som skulle kunna påverka kalibreringen Ytterligare kalibreringskrav för system med delflödesutspädning Periodisk kalibrering Om provgasflödet bestäms med hjälp av differentialflödesmätning, ska flödesmätaren eller flödesmätutrustningen kalibreras enligt något av följande förfaranden, så att provtagningsflödet G SE i tunneln uppfyller noggrannhetskraven i punkt 2.4 i tillägg 1 till bilaga 4A: Flödesmätaren för G DILW ansluts i serie till flödesmätaren för G TOTW, varvid differensen mellan de båda flödesmätarna ska kalibreras för minst fem jämnt fördelade flödesbörvärden mellan det lägsta G DILW -värde som användes under provningen och det G TOTW -värde som användes under provningen. Utspädningstunneln behöver inte passeras. En kalibrerad massflödesmätare ansluts i serie till flödesmätaren för G TOTW, och noggrannheten kontrolleras för det värde som används under provet. Sedan ansluts massflödesmätaren i serie till flödesmätaren för G DILW, och noggrannheten kontrolleras för minst fem inställningar motsvarande utspädningsförhållandet mellan 3 och 50, relativt det G TOTW -värde som användes under provningen. Överföringsröret TT kopplas bort från avgasflödet, och en kalibrerad flödesmätare, med ett mätområde som lämpar sig för mätning av G SE, kopplas till överföringsröret. Därefter ställs G TOTW till det värde som används vid provningen, och G DILW ställs in till minst fem värden efter varandra, motsvarande utspädningsförhållanden q mellan 3 och 50. Alternativt kan man ordna med en särskild flödesväg för kalibreringen, tunneln inte passeras; det totala flödet och utspädningsluftens flöde genom respektive mätare måste dock vara desamma som under det verkliga provet. En spårgas matas in i överföringsröret TT. Spårgasen kan vara en beståndsdel av avgaserna, som CO 2 eller NO x. Efter utspädning i tunneln mäts spårgasbeståndsdelen. Detta ska göras för fem utspädningsförhållanden mellan 3 och 50. Provflödets noggrannhet bestäms utifrån utspädningsfaktorn q: G SE = G TOTW / q Gasanalysatorernas noggrannhet ska beaktas för att säkerställa noggrannheten hos G SE.

82 L 88/82 Europeiska unionens officiella tidning Kontroll av kolflöde Det rekommenderas starkt att man kontrollerar kolflödet med hjälp av de verkliga avgaserna för att upptäcka mät- och kontrollproblem och verifiera att delflödessystemet fungerar på rätt sätt. Denna kontroll bör göras åtminstone varje gång som en ny motor installeras, eller när en väsentlig del av provcellskonfigurationen ändras. Motorn ska köras med toppvridmoment och toppvarvtal eller i något annat stationärt driftläge som ger 5 % eller mer CO 2. Delflödessystemet ska köras med en utspädningsfaktor på ungefär 15: Förhandskontroll Systemet ska förhandskontrolleras inom två timmar före provningen enligt följande: Flödesmätarnas noggrannhet kontrolleras på samma sätt som vid kalibreringen vid åtminstone två punkter, inklusive G DILW -flödesvärden motsvarande utspädningsförhållanden mellan 5 och 15 för det G TOTW -värde som används under provningen. Förhandskontrollen får uteslutas, om man med hjälp av de värden som registrerats vid ovan beskrivna kalibrering kan visa att flödesmätarnas kalibrering är stabil under en längre tid Bestämning av omvandlingstiden Omvandlingstiden ska bestämmas med exakt samma systeminställningar som vid provningen. Omvandlingstiden ska bestämmas med följande metod: En oberoende referensflödesmätare med ett för provtagningsflödet lämpligt mätområde kopplas in i serie med sonden, nära denna. Flödesmätarens omvandlingstid ska vara kortare än 100 ms vid den flödesstegstorlek som används vid svarstidsmätningen och ha en flödesstrypning som motsvarar god teknisk sed och som är så låg att den inte påverkar delflödessystemets dynamiska prestanda. Inmatningen av avgasflödet (eller luftflödet, om avgasflödet beräknas) i delflödessystemet ska stegvis ändras, från lågt flöde till minst 90 % av fullt skalutslag. För den stegvisa ändringen bör man använda samma tröskel som för att utlösa look ahead-styrning vid det verkliga provet. Stimulus för avgasflödesstegen och flödesmätarens svar ska registreras med en frekvens av minst 10 Hz. Med hjälp av dessa data beräknas delflödessystemets omvandlingstid, som är tiden mellan utlösandet av stegstimulus och den punkt som ger 50 % av flödesmätarens utslag. På samma sätt bestäms omvandlingstiderna för delflödesutspädningssystemets G SE -signal och avgasflödesmätarens G EXHW -signal. Dessa signaler används för de regressionskontroller som genomförs efter varje provning (punkt 2.4 i tillägg 1 till bilaga 4A). Beräkningen ska upprepas för minst fem öknings- och minskningsstimulus, varefter man beräknar resultatens medelvärde. Referensflödesmätarens interna omvandlingstid (< 100 ms) ska subtraheras från detta värde. Det resulterande värdet är delflödessystemets look ahead-värde, som ska tillämpas i enlighet med punkt 2.4 i tillägg 1 till bilaga 4A. 3. KALIBRERING AV SYSTEMET FÖR KONSTANTVOLYMPROVTAGNING (CVS) 3.1. Allmänt CVS-systemet (systemet för konstantvolymprovtagning) ska kalibreras med hjälp av en noggrann flödesmätare och hjälpmedel för ändring av driftförhållandena. Flödet genom systemet ska mätas vid olika driftinställningar för flödet, och systemets styrparametrar ska mätas och ställas i relation till flödena. Olika typer av flödesmätare kan användas, t.ex. kalibrerat venturirör, kalibrerad laminär flödesmätare eller kalibrerad turbinmätare. På tillverkarens begäran och genom överenskommelse med typgodkännandemyndigheten, kan de metoder som beskrivs i punkt 8.1 och 8.2 i bilaga 4B användas som alternativ till metoderna i punkt 3 i detta tillägg.

83 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Kalibrering av kolvpump (PDP) Alla pumpparametrar ska mätas samtidigt med parametrarna för ett kalibreringsventurirör, som är anslutet i serie med pumpen. Det beräknade flödet (i m 3 /min vid pumpinloppet och vid absolut tryck och temperatur) ritas sedan in i ett diagram som funktion av värdet på en korrelationsfunktion, vars värde i sin tur är en funktion av pumpparametrarnas värden. Den linjära ekvation som beskriver sambandet mellan pumpflödet och korrelationsfunktionens värde bestäms. Om CVS-systemet har en drivanordning med flera hastigheter ska en kalibrering utföras för varje hastighetsområde som används. Temperaturen ska hållas konstant under kalibreringen. Otätheten i kopplingar och kanaler mellan kalibreringsventuriröret och CVS-pumpen ska hållas under 0,3 % av den lägsta flödespunkten (högsta strypning och lägsta pumpvarvtal) Dataanalys Luftflödet (Q s ) för varje strypvärde (minst sex stycken) ska beräknas i m 3 /min., utifrån flödesmätarens värden och enligt den metod som tillverkaren föreskriver. Luftflödet ska sedan omvandlas till pumpflöde (V 0 ) i m 3 /varv vid absolut temperatur och absolut tryck vid pumpinloppet, enligt formeln V 0 ¼ Q s n T ,3 P A Q s = luftflöde vid normala förhållanden (101,3 kpa, 273 K) (m 3 /s), T = temperatur vid pumpinloppet (K), p A = absolut tryck vid pumpinloppet (p B p 1 ) (kpa), n = pumpvarvtal (varv/s). För att kompensera för eventuell inverkan från tryckskillnader och pumpförluster, ska korrelationen (X 0 ) mellan pumpvarvtal, tryckskillnaden pumpinlopp-pumputlopp samt det absoluta utloppstrycket beräknas enligt formeln s ffiffiffiffiffiffiffi X 0 ¼ 1 n Δp p p A Δp p = tryckskillnad mellan pumpens inlopp och utlopp (kpa), p A = absolut tryck vid pumpens utlopp (kpa). Linjär anpassning med minstakvadratmetoden ska göras för att få fram kalibreringsekvationen enligt formeln V 0 = D 0 - m (X 0 ) D 0 och m är regressionslinjernas konstanter för skärningspunkt respektive lutning. För ett CVS-system med flera hastigheter ska de kalibreringskurvor som tagits fram för pumpens olika flödesområden vara ungefär parallella, och skärningspunktens (D 0 ) värde när pumpflödesområdet ökar. De beräknade värdena från ekvationen ska ligga inom ± 0,5 % av det uppmätta värdet för V 0. Värdena på lutningskoefficienten m varierar mellan olika pumpar. Inflödet av partiklar kommer med tiden att göra att pumpförlusterna minskar, vilket återspeglas i lägre värden på m. Därför ska kalibrering göras när pumpen tas i drift, efter varje större översyn och om det, vid kontroll av hela systemet (punkt 3.5), visar sig att pumpförlusterna har ändrats Kalibrering av venturirör för kritiskt flöde (CFV) Kalibreringen av CFV baseras på flödesekvationen för ett kritiskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur, enligt formeln

84 L 88/84 Europeiska unionens officiella tidning Q s ¼ K v p A p ffiffiffi T K v = kalibreringskoefficient, p A = absolut tryck vid venturirörets inlopp (kpa), T = temperatur vid venturirörets inlopp (K) Dataanalys Luftflödet (Q s ) för varje strypvärde (minst åtta stycken) ska beräknas i m 3 /min., utifrån flödesmätarens värden och enligt den metod som tillverkaren föreskriver. Kalibreringskoefficienten ska beräknas utifrån kalibreringsdata för varje strypvärde enligt formeln K v ¼ Q p ffiffiffi s T p A Q s = luftflöde vid normala förhållanden (101,3 kpa, 273 K) (m 3 /s), T p A = temperatur vid venturirörets inlopp (K), = absolut tryck vid venturirörets inlopp (kpa). För att bestämma området för det kritiska flödet ska kurvan K v ritas som en funktion av trycket vid venturirörets inlopp. För flöden kring det kritiska (kvävda) flödet kommer K v att vara relativt konstant. När trycket sjunker (undertrycket ökar), begränsas inte längre flödet i venturiröret, och K v minskar, vilket är ett tecken på att CFVsystemet körs utanför det tillåtna arbetsområdet. För minst åtta punkter i det kritiska flödet beräknas medelvärdet och standardavvikelsen för K V. Standardavvikelsen får inte överstiga ± 0,3 % av medelvärdet för K V Kalibrering av subsoniskt venturirör (SSV) Kalibreringen av SSV baseras på flödesekvationen för ett subsoniskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur samt tryckfallet mellan SSV-inlopp och SSV-mynning, enligt formeln s Ï ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi Í Î B 1 Q SSV ¼ A 0 d 2 C d P A T ðr 1,4286 Ä r 1, Þ 1 Ä ß 4 r 1,4286 A 0 = ett antal konstanter och enhetsomvandlingar = Í Î A! 1 m 3 Í Î K 2 1 0, i SI-enheter min kpa mm 2 d = SSV-mynningens diameter (m), C d = utsläppskoefficient för SSV, p A = absolut tryck vid venturirörets inlopp (kpa), T = temperatur vid venturirörets inlopp (K) r = förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp, absolut statiskt tryck ¼ 1 Ä ΔP P, A ß = förhållande mellan SSV-mynningens diameter, d, och inloppsrörets innerdiameter ¼ d D Dataanalys Luftflödet (Q ssv ) för varje flödesinställning (minst 16 stycken) ska beräknas i m 3 /min., utifrån flödesmätarens värden och enligt den metod som tillverkaren föreskriver. Utsläppskoefficienten räknas fram utifrån kalibreringsdata för varje flödesvärde enligt formeln Q SSV C d ¼ sï ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi Í Î B 1 A 0 d 2 P A T ðr 1,4286 Ä r 1, Þ 1 Ä β 4 r 1,4286

85 Europeiska unionens officiella tidning L 88/85 Q SSV = luftflöde vid normala förhållanden (101,3 kpa, 273 K), m 3 /s, T = temperatur vid venturirörets inlopp (K), d = SSV-mynningens diameter (m), r = förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp, absolut statiskt tryck ¼ 1 Ä ΔP P, A ß = förhållande mellan SSV-mynningens diameter, d, och inloppsrörets innerdiameter ¼ d D. För att bestämma området för det subsoniska flödet ska kurvan C d ritas som en funktion av Reynoldstalet vid SSV-mynningen. Re vid SSV-mynningen beräknas enligt formeln R e ¼ A 1 Q SSV dμ Í Î Í 1 min A 1 = ett antal konstanter och enhetsomvandlingar 25,55152 m 3 s Q SSV = = luftflöde vid standardförhållanden (101,3 kpa, 273 K) (m 3 /s), d = SSV-mynningens diameter (m), μ = gasens absoluta eller dynamiska viskositet, beräknad enligt formeln 3=2 ½ bt μ ¼ S þ T ¼ bt 1 þ S kg=m s T Î Í mm m b = empirisk konstant ¼ 1, kg 1 msk 2 S = empirisk konstant = 104,4 K Eftersom Q SSV ingår i Re-formeln, måste man börja beräkningarna genom att göra en första uppskattning av Q SSV eller C d för kalibreringsröret, och upprepa beräkningarna tills Q SSV konvergerar. Konvergensmetoden ska vara exakt till minst 0,1 % eller bättre. För minst 16 punkter inom det subsoniska flödesområdet måste de C d -värden som beräknats med den kurvanpassade ekvationen ligga inom ± 0,5 % av det uppmätta C d -värdet för varje kalibreringspunkt Kontroll av hela systemet Den totala noggrannheten hos provtagnings- och analyssystemet för CVS bestäms genom att en känd mängd av en förorenande gas införs i systemet medan det körs på normalt sätt. Föroreningen analyseras och massan beräknas enligt punkt i tillägg 3 till bilaga 4A, utom för propan faktorn 0, används i stället för 0, för kolväten. Någon av följande två metoder ska användas Mätning med strypmunstycke för kritiskt flöde En känd mängd ren gas (propan) matas in i CVS-systemet genom ett kalibrerat strypmunstycke för kritiskt flöde. Om inloppstrycket är tillräckligt högt, är flödet, som ställs in med hjälp av strypmunstycket, oberoende av trycket vid strypmunstyckets utlopp (kritiskt flöde). CVS-systemet körs som vid normal utsläppsprovning under 5 10 min. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas. Den beräknade massan ska ligga inom ± 3 % av den insprutade gasens kända massa Gravimetrisk mätning Vikten av en liten cylinder fylld med propan bestäms med en noggrannhet på ± 0,01 gram. Under 5 10 min körs CVS-systemet som vid normal utsläppsprovning, medan kolmonoxid eller propan förs in i systemet. Mängden ren gas som förts in bestäms med hjälp av jämförande vägning. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas. Den beräknade massan ska ligga inom ± 3 % av den insprutade gasens kända massa. Î,

86 L 88/86 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg 3 Datautvärdering och beräkningar 1. DATAUTVÄRDERING OCH BERÄKNINGAR NRSC-PROVNING 1.1. Datautvärdering för gasformiga utsläpp För utvärdering av gasformiga utsläpp beräknas ett genomsnitt av avläsningarna under de sista 60 s i varje steg, och de genomsnittliga koncentrationerna (conc) av HC, CO, NO x och CO 2 (om kolbalansmetoden används) under varje steg ska fastställas utifrån de genomsnittliga avläsningarna och motsvarande kalibreringsdata. Andra metoder för registrering får användas om de ger likvärdiga data. De genomsnittliga bakgrundskoncentrationerna (conc d ) kan fastställas utifrån säckavläsningarna av utspädningsluften eller utifrån den kontinuerliga bakgrundsavläsningen (ej i säck) och motsvarande kalibreringsdata. Om cykler med ramper används, enligt beskrivningen i punkt 1.2 a) respektive 1.2 b) i bilaga 5, ska datautvärdering och beräkningsmetoder utföras enligt punkt i bilaga 4B, och tillämpliga delar av punkterna A.8.2, A.8.3 och A.8.4 ska användas. De slutliga provresultaten ska beräknas enligt antingen formlerna A.8-60 och A.8-61 eller A.7-49 och A Partikelformiga utsläpp För utvärdering av partikelutsläpp ska de totala provmassorna (M SAM,i ) som passerar genom filtren registreras i varje steg. Filtren återförs till vägningskammaren och konditioneras i minst en timme och högst 80 timmar varpå de vägs. Filtrens bruttovikt noteras och tareringsvikten (se punkt 3.1 i bilaga 4A) subtraheras. Partikelmassan (M f för metoden med ett filter, M f,i för metoden med flera filter) är summan av de massor som har samlats på huvudfiltret och sekunfiltret. Om bakgrundskorrigering ska användas, ska utspädningsluftens massa (M DIL ) som passerar genom filtren samt partikelmassan (M d ) registreras. Om mer än en mätning har gjorts ska kvoten M d /M DIL beräknas för varje enskild mätning och efter ska medelvärdet beräknas. Om cykler med ramper används, enligt beskrivningen i punkt 1.2 a) respektive 1.2 b) i bilaga 5, ska datautvärdering och beräkningsmetoder utföras enligt punkt i bilaga 4B, och tillämpliga delar av punkterna A.8.2, A.8.3 och A.8.4 ska användas. De slutliga provresultaten ska beräknas enligt ekvation A.8-64 eller A Beräkning av gasformiga utsläpp De rapporterade slutliga resultaten för gasformiga utsläpp erhålls på följande sätt: Bestämning av avgasflödet Avgasflödet (G EXHW, i ) ska bestämmas för varje steg, i enlighet med punkterna till i tillägg 1 till bilaga 4A. Om ett system med fullflödesutspädning används, ska det totala utspädda avgasflödet (G TOTW, i ) bestämmas för varje steg, enligt punkt i tillägg 1 till bilaga 4A Korrigering för torr/våt bas Korrigering för torr till våt bas (G EXHW, i ) ska bestämmas för varje steg, enligt punkterna i tillägg 1 till bilaga 4A. Om G EXHW används, ska den uppmätta koncentrationen omvandlas till våt bas enligt följande formler, om den inte redan har mätts på våt bas: conc wet = K w conc dry

87 Europeiska unionens officiella tidning L 88/87 För outspädda avgaser: A! 1 K w;r ¼ Ä K w1 1 þ 1,88 0,005 ð%co½dryâ þ %CO 2 ½dryâÞ 1,608 H a K w1 ¼ þ ð1,608 H a Þ 6,22 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 För utspädda avgaser: A! K w;e;1 ¼ 1 Ä 1,88 CO 2 %ðwetþ Ä K w2 200 eller 0 B K w;e;2 1 þ 1 Ä K w2 1 þ 1,88 CO 2 %ðdryþ C A 1,608 ½H d ð1 Ä 1=DFÞ þ H a ð1=dfþâ K W2 ¼ þ 1,608 ½H d ð1 Ä 1=DFÞ þ H a ð1=dfþâ För utspädningsluften: K w,d = 1 - K w3 1,608 H d K w3 ¼ þ ð1,608 H d Þ 6,22 R d p d H d ¼ p B Ä p d R d 10 2 För inloppsluften (om denna inte är identisk med utspädningsluften): K w,a = 1 - K w2 1,608 H a K w2 ¼ þ ð1,608 H a Þ 6,22 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 H a = inloppsluftens absoluta fuktighet (g vatten/kg torr luft), H d = utspädningsluftens absoluta fuktighet (g vatten/kg torr luft), R d = utspädningsluftens relativa fuktighet (%), R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p d = utspädningsluftens mättade ångtryck (kpa), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a och H d kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer och med hjälp av vedertagna formler.

88 L 88/88 Europeiska unionens officiella tidning Fuktighetskorrigering för NO x Eftersom NO x -utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden ska NO x -koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens temperatur och fuktighet med hjälp av faktorerna K H i ekvationen 1 K H ¼ 1 þ AðH a Ä 10,71Þ þ BðT a Ä 298Þ A = 0,309 G Fuel /G AIRD - 0,0266 B = - 0,209 G Fuel /G AIRD + 0,00954 G FUEL ¼ Fuel air ratio (dry air basis) G AIRD T a = luftens temperaturer i (K), H a = inloppsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft): 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer och med hjälp av vedertagna formler Beräkning av massflödesutsläpp Massflödesutsläpp för varje steg ska beräknas enligt följande: a) För outspädda avgaser ( 1 ): b) För utspädda avgaser ( 2 ): Gas mass = u conc G EXHW Gas mass = u conc c G TOTW conc c är korrigerad bakgrundskoncentration, conc c ¼ conc Ä conc d ð1 Ä ð1=dfþþ DF ¼ 13,4=ðconc CO þ ðconc 2 CO þ conc HC Þ 10 4 Þ eller Koefficienten u (våt) ska användas enligt tabell 5: DF = 13,4/concCO 2 ( 1 ) För NO x måste NO x -koncentrationen (NO x conc eller NO x conc c ) multipliceras med K HNOx (fuktighetskorrektionsfaktor för NO x, enligt punkt 1.3.3) enligt följande: K HNOx conc eller K HNOx conc c. ( 2 ) För NO x måste NO x -koncentrationen (NO x conc eller NO x conc c ) multipliceras med K HNOx (fuktighetskorrektionsfaktor för NO x enligt punkt 1.3.3) enligt följande: K HNOx conc eller K HNOx conc c.

89 Europeiska unionens officiella tidning L 88/89 Tabell 5 Värden för koefficienten u (våt) för olika beståndsdelar i avgaser Gas u conc NO x 0, ppm CO 0, ppm HC 0, ppm CO 2 15,19 procent Densiteten hos HC grundar sig på ett genomsnittligt förhållande mellan kol och väte på 1:1, Beräkning av specifika utsläpp Det specifika utsläppet (g/kwh) ska för samtliga enskilda beståndsdelar beräknas enligt formeln Individual gas ¼ X n i¼1 n Gas mass i WF i X p i WF i i¼1 P i = P m,i + P AE,i. De vägningsfaktorer och det antal provsteg (n) som ska användas för beräkningen anges i punkt i bilaga 4A Beräkning av partikelformiga utsläpp Partikelformiga utsläpp ska beräknas på följande sätt: Fuktighetskorrektionsfaktor för partiklar Eftersom partikelformiga utsläpp från dieselmotorer är beroende av omgivande luftförhållanden ska partikelmassflödet korrigeras för den omgivande luftfuktigheten med hjälp av faktorn K p enligt formeln K p = 1/(1 + 0,0133 (H a - 10,71)) H a = inloppsluftens fuktighet, g vatten/kg torr luft, 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer med hjälp av vedertagna formler System med delflödesutspädning Det slutliga provresultatet för partikelformiga utsläpp som ska rapporteras erhålls på nedanstående sätt. Eftersom utspädningsförhållandet kan regleras på flera sätt, används olika beräkningsmetoder för ekvivalent utspätt avgasmassflöde, G EDF. Samtliga beräkningar ska baseras på genomsnittsvärdena för de enskilda stegen (i) under provtagningen.

90 L 88/90 Europeiska unionens officiella tidning Isokinetiska system G EDFW,i = G EXHW, i q i q i ¼ G DILW;i þ ðg EXHW;i rþ ðg EXHW;i rþ r är förhållandet mellan den isokinetiska sondens tvärsnittsarea A p och avgasrörets tvärsnittsarea A T : r ¼ A p A T System med mätning av CO 2 - eller NO x -koncentrationen G EDFW,i = G EXHW,i q i q i ¼ Conc E;i Ä Conc A;i Conc D;i Ä Conc A;i Conc E = spårgasens våta koncentration i outspädda avgaser, Conc D = spårgasens våta koncentration i de utspädda avgaserna, Conc A = spårgasens våta koncentration i utspädningsluften. Koncentrationer uppmätta på torr bas ska omvandlas till våt bas i enlighet med punkt System med mätning av CO 2 och kolbalansmetoden 206,6 G FUEL;i G EDFW;i ¼ CO 2D;i Ä CO 2A;i CO 2D = CO 2 -koncentration i utspädda avgaser, CO 2A = CO 2 -koncentration i utspädningsluft. (Koncentrationer i volymprocent på våt bas.) Denna formel baseras på antagandet om kolbalans (de kolatomer som tillförs motorn släpps ut i form av CO 2 ) och har härletts enligt formeln G EDFW,i = G EXHW,i q i och 206,6 G FUEL;i q i ¼ G EXHW;i ðco 2D;i Ä CO 2A;i Þ System med flödesmätning G EDFW;i ¼ G EXHW;i q i G TOTw;i q i ¼ ðg TOTw;i Ä G DILW;i Þ System med fullflödesutspädning Det slutliga provresultatet för partikelutsläpp som ska rapporteras erhålls på nedanstående sätt. Samtliga beräkningar ska baseras på genomsnittsvärdena för de enskilda stegen (i) under provtagningen Beräkning av partikelmassflödet Partikelmassflödet beräknas på följande sätt: G EDFW,i = G TOTW,i

91 Europeiska unionens officiella tidning L 88/91 För metoden med ett filter: PT mass ¼ M f ðg EDFW Þ aver M SAM (G EDFW ) aver under hela provcykeln ska bestämmas genom att summera medelvärdena för de enskilda stegen under provtagningsperioden, ðg EDFW Þ ¼ X n aver i¼1 G EDFW;i WF i i = 1, n. För metoden med flera filter: M SAM ¼ X n M SAM;i i¼1 i = 1, n, PT mass;i ¼ M f;i ðg EDFW;i Þ aver M SAM;i Bakgrundskorrigering av partikelmassflödet kan göras på följande sätt: För metoden med ett filter: " A M f PT mass ¼ M Ä SAM M d M DIL A X n i¼1 Í Î!!# 1 1 Ä WF i DF i ðg EDFW Þ aver Om fler än en mätning görs ska (M d /M DIL ) ersättas med (M d /M DIL ) aver 13,4 DF ¼ conc CO þ ðconc 2 CO þ conc HC Þ 10 4 eller För metoden med flera filter: DF ¼ 13,4=conc CO 2 " A M f;i PT mass;i ¼ M Ä SAM;i M d M DIL Í 1 Ä 1 Î!# " DF G EDFW;i # Om fler än en mätning görs ska (M d /M DIL ) ersättas med (M d /M DIL ) aver 13,4 DF ¼ conc CO þ ðconc 2 CO þ conc HC Þ 10 4 eller: DF ¼ 13,4=conc CO 2

92 L 88/92 Europeiska unionens officiella tidning Beräkning av specifika utsläpp Det specifika utsläppet av partiklar PT (g/kwh) ska beräknas på följande sätt ( 1 ): För metoden med ett filter: PT mass PT ¼ X n P i WF i i¼1 För metoden med flera filter: PT ¼ X n i¼1 n PT mass;i WF i X P i WF i i¼ Effektiv vägningsfaktor För metoden med ett enda filter ska den effektiva vägningsfaktorn WF E, i för varje steg beräknas på följande sätt: WF E;i ¼ M SAM;i ðg EDF Þ aver M SAM ðg EDFW;i Þ i = l, n. Den effektiva vägningsfaktorns värde ska ligga inom ± 0,005 (absolut värde) från de vägningsfaktorer som anges i punkt i bilaga 4A. 2. DATAUTVÄRDERING OCH BERÄKNINGAR (NRTC-PROVNING) I detta avsnitt beskrivs följande två mätprinciper, som kan användas för utvärdering av förorenande utsläpp under NRTC-cykeln: a) De gasformiga ämnena mäts i de outspädda avgaserna i realtid, och partiklarna bestäms med ett system med delflödesutspädning. b) De gasformiga ämnena och partiklarna bestäms med ett system med fullflödesutspädning (CVS-system) Beräkning av gasformiga utsläpp i de outspädda avgaserna och av de partikelformiga utsläppen med ett system med delflödesutspädning Inledning De gasformiga ämnenas momentana koncentrationssignaler används för att beräkna massutsläppen genom att multiplicera med det momentana avgasmassflödet. Avgasmassflödet kan mätas direkt eller beräknas med hjälp av de metoder som beskrivs i punkt i tillägg 1 till bilaga 4A. (mätning av inloppsluft och bränsleflöde, metod med spårgas, mätning av inloppsluft och luft-bränsleförhållande). Särskild uppmärksamhet ska ägnas de olika instrumentens svarstider. Skillnaderna ska korrigeras genom tidsförskjutning av signalerna. När det gäller partiklar, använder man avgasmassflödets signaler för att styra systemet med delflödesutspädning och för att ta ett prov som är proportionellt mot avgasmassflödet. Proportionalitetens kvalitet kontrolleras genom en regressionsanalys mellan provtagnings- och utsläppsflödet, enligt beskrivningen i punkt 2.4 i tillägg 1 till bilaga 4A Bestämning av gasformiga ämnen Beräkning av massutsläpp Massan av föroreningar M gas (g/provning) ska bestämmas genom beräkning av de momentana massutsläppen utifrån föroreningarnas outspädda koncentrationer, u-värdena i tabell 6 (se även punkt 1.3.4) och avgasmassflödet, tidsförskjutet med hänsyn till omvandlingstiden, och genom integrering av de momentana värdena under hela provcykeln. Koncentrationerna bör helst mätas på våt bas. Om mätningen görs på torr bas, ska nedanstående korrigering från torr till våt bas tillämpas på de momentana koncentrationsvärdena, innan andra beräkningar görs. ( 1 ) Partikelmassflödet PT mass måste multipliceras med Kp (fuktighetskorrektionsfaktor för partiklar, enligt punkt 1.4.1).

93 Europeiska unionens officiella tidning L 88/93 Tabell 6 Värden för koefficienten u (våt) för olika beståndsdelar i avgaser Gas u conc NO x 0, ppm CO 0, ppm HC 0, ppm CO 2 15,19 procent Densiteten hos HC grundar sig på ett genomsnittligt förhållande mellan kol och väte på 1:1,85. Följande formel ska användas: M gas ¼ X n i¼1 u conc i G EXHW;i 1 f (i g/provning) u conc i = förhållandet mellan avgaskomponentens densitet och avgasernas densitet, = momentan koncentration av respektive komponent i de outspädda avgaserna (ppm), G EXHW, i = momentant avgasmassflöde (kg/s), f n = dataregistreringsfrekvens (Hz), = antal mätningar. För beräkning av NO x ska fuktighetskorrektionsfaktorn k H, som beskrivs nedan, användas. Den momentant uppmätta koncentrationen ska omvandlas till våt bas enligt nedanstående beskrivning, om den inte redan mätts på våt bas Korrigering för torr bas/våt bas Om den momentant uppmätta koncentrationen mäts på torr bas, ska den omvandlas till våt bas enligt formeln conc wet = K W conc dry A! 1 K W;r ¼ 1 þ 1,88 0,005 ðconc CO þ conc CO Þ Ä K w2 2 med 1,608 H a K w2 ¼ þ ð1,608 H a Þ conc CO2 = torr CO 2 -koncentration (%), conc CO = torr CO-koncentration (%), H a = inloppsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft) 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer med hjälp av vedertagna formler.

94 L 88/94 Europeiska unionens officiella tidning NO x -korrigering för fuktighet och temperatur Eftersom NO x -utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden ska NO x -koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens temperatur och fuktighet med hjälp av faktorerna i formeln 1 k H ¼ 1 Ä 0,0182 ðh a Ä 10,71Þ þ 0,0045 ðt a Ä 298Þ med T a = inloppsluftens temperatur, K, H a = inloppsluftens fuktighet, g vatten/kg torr luft, 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer och med hjälp av vedertagna formler Beräkning av specifika utsläpp De specifika utsläppen (g/kwh) ska för varje enskild beståndsdel beräknas på följande sätt: Individual Gas ¼ ð1=10þm gas;cold þ ð9=10þm gas;hot ð1=10þw gas;cold þ ð9=10þw gas;hot M gas,cold = den gasformiga föroreningens totala massa under kallstartscykeln (g), M gas,hot = den gasformiga föroreningens totala massa under varmstartcykeln (g), W act,cold = verkligt arbete under kallstartscykeln, bestämt enligt punkt i bilaga 4A (kwh), W act,hot = verkligt arbete under varmstartcykeln, bestämt enligt punkt i bilaga 4A (kwh) Bestämning av partiklar Beräkning av massutsläpp Partikelmassorna M PT,cold och M PT,hot (g/provning) ska beräknas med någon av följande metoder: a) M PT ¼ M f M M EDFW SAM M PT M PT M f = M PT,cold för kallstartscykeln, = M PT,hot för varmstartcykeln, = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln (mg), M EDFW = ekvivalent massa (kg) för utspädda avgaser under hela provcykeln, M SAM = massa (kg) för utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren.

95 Europeiska unionens officiella tidning L 88/95 Den totala massan av ekvivalent massflöde för utspädda avgaser under hela provcykeln ska bestämmas enligt formeln M EDFW ¼ X n i¼1 G EDFW;i 1 f G EDFW,i = G EXHW,i q i G TOTW;i q i ¼ G TOTW;i Ä G DILW;i G EDFW,i = momentant ekvivalent massflöde för utspädda avgaser (kg/s), G EXHW,i = momentant avgasmassflöde (kg/s), q i = momentant utspädningsförhållande, G TOTW,i = momentant utspätt avgasmassflöde genom utspädningstunnel (kg/s), G DILW,i = momentant massflöde för utspädningsluft (kg/s), f = dataregistreringsfrekvens (Hz), n = antal mätningar. M f b) M PT ¼ r s M PT = M PT,cold för kallstartscykeln, M PT = M PT,hot för varmstartcykeln, M f r s = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln (mg), = genomsnittligt provförhållande under provcykeln M SE r s ¼ M M SAM EXHW M SE M TOTW = massa av avgasprov under hela cykeln (kg), M EXHW = totalt massflöde avgaser under hela provcykeln (kg), M SAM = massa utspädda avgaser som passerar partikelfiltren (kg), M TOTW = massa av utspädda avgaser som passerar genom utspädningstunneln (kg). Anmärkning: I system med totalprovtagning är M SAM och M TOTW identiska Faktor för fuktighetskorrigering av partiklar Eftersom partikelformiga utsläpp från dieselmotorer beror på omgivande luftförhållanden, ska partikelkoncentrationen korrigeras för omgivande luftfuktighet med hjälp av faktorn kp enligt formeln 1 k p ¼ ð1 þ 0,0133 ðh a Ä 10,71ÞÞ H a = inloppsluftens fuktighet i g vatten/kg torr luft. 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa).

96 L 88/96 Europeiska unionens officiella tidning Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer med hjälp av vedertagna formler Beräkning av specifika utsläpp De specifika utsläppen (g/kwh) ska beräknas enligt formeln PT ¼ ð1=10þk p;cold M PT;cold þ ð9=10þk p;hot M PT;hot ð1=10þw act;cold þ ð9=10þw act;hot M PT,cold M PT,hot K p, cold K p, hot = partikelmassa under hela kallstartscykeln (g/provning), = partikelmassa under hela varmstartcykeln (g/provning), = fuktighetskorrektionsfaktor för partiklar under kallstartscykeln, = fuktighetskorrektionsfaktor för partiklar under varmstartcykeln, W act, cold = verkligt arbete (kwh) under kallstartscykeln bestämt enligt punkt i bilaga 4A, W act, hot = verkligt arbete (kwh) under varmstartcykeln bestämt enligt punkt i bilaga 4A Bestämning av gas- och partikelformiga ämnen med ett system med fullflödesutspädning För att kunna beräkna utsläppen i de utspädda avgaserna måste man känna till de utspädda avgasernas massflöde. Det sammanlagda utspädda avgasflödet under provcykeln, M TOTW (kg/provning), ska beräknas utifrån mätvärdena över hela provcykeln och motsvarande kalibreringsvärden för flödesmätutrustningen (V 0 för PDP, K V för CFV, C d för SSV). Motsvarande metoder som beskrivs i punkt får användas. Om den sammanlagda provmassan för partiklar (M SAM ) och gasformiga föroreningar överskrider 0,5 % av det totala CVS-flödet (M TOTW ) ska CVS-flödet korrigeras avseende M SAM eller så ska partikelprovflödet återföras till CVSsystemet före flödesmätaren Bestämning av utspätt avgasflöde PDP-CVS-system Beräkning av massflödet under hela provcykeln ska, om de utspädda avgasernas temperatur hålls inom ± 6 K under hela cykeln med hjälp av en värmeväxlare, göras enligt formeln M TOTW = 1,293 V 0 N P (p B - p 1 ) 273/(101,3 T) M TOTW = de utspädda avgasernas massa på våt bas under hela provcykeln, V 0 N P p B p 1 T = gasvolym som pumpas per pumpvarv under provningsförhållanden (m 3 /varv), = sammanlagt antal pumpvarv per provning, = atmosfärtryck i provcellen (kpa), = tryckfall vid pumpinloppet (relativt atmosfärtrycket) (kpa), = de utspädda avgasernas medeltemperatur vid pumpinloppet mätt under hela provcykeln (K). Vid användning av ett system med flödesberäkning (dvs. utan värmeväxlare) ska de momentana massutsläppen beräknas och integreras över cykeln. I detta fall beräknas de utspädda avgasernas momentana massa enligt formeln M TOTW,i = 1,293 V 0 N P, i (p B - p 1 ) 273/(101,3 T) N P, i = sammanlagt antal pumpvarv per tidsintervall. CFV-CVS-system Beräkningen av massflödet under cykeln ska, om de utspädda avgasernas temperatur hålls inom ± 11 K under hela provcykeln med hjälp av en värmeväxlare, göras enligt formeln M TOTW ¼ 1,293 t K v p A=T 0,5

97 Europeiska unionens officiella tidning L 88/97 M TOTW = de utspädda avgasernas massa på våt bas under hela provcykeln, t K V p A T = provcykelns längd (s), = kalibreringskoefficient för venturiröret för kritiskt flöde vid standardförhållanden, = absolut tryck vid venturirörets inlopp (kpa), = absolut temperatur vid venturirörets inlopp (K). Vid användning av ett system med flödesberäkning (dvs. utan värmeväxlare) ska de momentana massutsläppen beräknas och integreras över cykeln. I detta fall beräknas de utspädda avgasernas momentana massa enligt formeln M TOTW;i ¼ 1,293 Δt i K V p A=T 0,5 Δt i = tidsintervall (s). SSV-CVS-system Beräkningen av massflödet under cykeln ska, om de utspädda avgasernas temperatur hålls inom ± 11 K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare, göras enligt formeln M TOTW = 1,293 Q SSV Δt v ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi " u Q SSV ¼ A 0 d 2 1 Ä C d P Ö Í Î # t 1 A r 1,4286 Ä r 1,7143 T 1 Ä β 4 r 1,4286 A 0 = ett antal konstanter och enhetsomvandlingar Í Î A! 1 m 3 Í Î K 2 1 = 0, i SI-enheter min kpa mm 2 d = SSV-mynningens diameter (m), C d = utsläppskoefficient för SSV, p A = absolut tryck vid venturirörets inlopp (kpa), T = temperatur vid venturirörets inlopp (K), r = förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp för absolut statiskt tryck ¼ 1 Ä ΔP P A β = förhållandet mellan SSV-mynningens diameter d och inloppsrörets innerdiameter ¼ d D. Vid användning av ett system med flödesberäkning (dvs. utan värmeväxlare) ska de momentana massutsläppen beräknas och integreras över cykeln. I detta fall beräknas de utspädda avgasernas momentana massa enligt formeln M TOTW;i ¼ 1,293 Q SSV Δt i v ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi " u Q SSV ¼ A 0 d 2 1 Ä C d P A x Ö Í Î # t 1 r 1,4286 Ä r 1,7143 T 1 Ä β 4 r 1,4286 Δt i = tidintervall (s). Realtidsberäkningen ska påbörjas antingen med ett rimligt värde för C d, såsom 0,98, eller ett rimligt värde för Q ssv. Om beräkningen påbörjas med Q ssv, ska det första Q ssv -värdet användas för bedömning av Re. Under alla utsläppsprovningar ska Reynoldstalet vid SSV-mynningen vara ungefär lika stort som de Reynoldstal som använts för härledning av kalibreringskurvan enligt punkt 3.2. i tillägg 2.

98 L 88/98 Europeiska unionens officiella tidning NO x -korrigering för fuktighet Eftersom NO x -utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden ska NO x -koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens fuktighet med hjälp av faktorerna i formlerna 1 k H ¼ 1 Ä 0,0182 ðh a Ä 10,71Þ þ 0,0045 ðt a Ä 298Þ T a = luftens temperatur (K), H a = inloppsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft) 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer med hjälp av vedertagna formler Beräkning av utsläppsmassflödet System med konstant massflöde För system med värmeväxlare ska massan av föroreningar M GAS (g/provning) bestämmas enligt formeln M gas = u conc M TOTW u = förhållandet mellan avgasbeståndsdelens och avgasernas täthet, enligt tabell 6 i punkt , conc = genomsnitt av bakgrundskorrigerade koncentrationer från hela provcykeln, bestämda genom integrering (obligatoriskt för NO x och kolväten) eller mätning efter uppsamling i säck (ppm), M TOTW = total massa av utspädd avgas under cykeln enligt bestämning i punkt (kg). Eftersom NO x -utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden ska NO x -koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens fuktighet med hjälp av faktorn k H enligt punkt Koncentrationer uppmätta på torr bas ska omräknas till våt bas i enlighet med punkt Bestämning av bakgrundskorrigerade koncentrationer Den genomsnittliga bakgrundskoncentrationen av gasformiga föroreningar i utspädningsluften ska subtraheras från de uppmätta koncentrationerna, så att nettokoncentrationerna av föroreningar erhålls. Genomsnittsvärdena för bakgrundskoncentrationerna kan bestämmas med hjälp av provtagningssäck eller genom kontinuerlig mätning med integration. Följande formel ska användas: conc = conc e - conc d (1 - (1/DF)) conc = koncentration av respektive förorening i den utspädda avgasen, korrigerad med den mängd av respektive förorening som finns i utspädningsluften (ppm), conc e = koncentration av respektive förorening som uppmätts i de utspädda avgaserna (ppm), conc d = koncentration av respektive förorening som uppmätts i utspädningsluften (ppm), DF = utspädningsfaktor.

99 Europeiska unionens officiella tidning L 88/99 Utspädningsfaktorn ska beräknas enligt formeln 13,4 DF ¼ conc eco þ ðconc 2 ehc þ conc eco Þ System med flödesberäkning För system utan värmeväxlare ska massan av föroreningar M GAS (g/provning) bestämmas genom beräkning av de momentana massutsläppen och integrering av dessa momentana värden under hela provcykeln. Vidare ska bakgrundskorrigeringen göras direkt på de momentana koncentrationsvärdena. Följande formler ska användas: M GAS ¼ X n Í Í Í ðm TOTW;i conc e;i uþ Ä M TOTW conc d 1 Ä 1 Î ÎÎ u DF i¼1 conc e, i conc d = momentan koncentration av respektive förorening som uppmätts i de utspädda avgaserna (ppm), = koncentration av respektive förorening som uppmätts i utspädningsluften (ppm), u = förhållandet mellan avgasbeståndsdelens och avgasernas täthet, enligt tabell 6 i punkt , M TOTW, i = momentan massa för den utspädda avgasen (punkt 2.2.1) (kg), M TOTW = total massa av utspädd avgas under cykeln (punkt 2.2.1) (kg), DF = utspädningsfaktor enligt bestämning i punkt Eftersom NO x -utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden ska NO x -koncentrationen korrigeras för för den omgivande luftens fuktighet med hjälp av faktorn k H enligt punkt Beräkning av specifika utsläpp De specifika utsläppen (g/kwh) ska för varje enskild beståndsdel beräknas enligt fomeln Individual Gas ¼ ð1=10þm gas;cold þ ð9=10þm gas;hot ð1=10þw gas;cold þ ð9=10þw gas;hot M gas,cold = den gasformiga föroreningens totala massa under kallstartscykeln (g), M gas,hot = den gasformiga föroreningens totala massa under varmstartcykeln (g), W act,cold = verkligt arbete under kallstartscykeln, bestämt enligt punkt i bilaga 4A (kwh), W act,hot = verkligt arbete under varmstartcykeln, bestämt enligt punkt i bilaga 4A (kwh) Beräkning av partikelformiga utsläpp Beräkning av massflödet Partikelmassorna M PT,cold och M PT,hot (g/provning) ska beräknas enligt formeln M f M PT ¼ M M TOTW SAM M PT M PT M f = M PT,cold för kallstartscykeln, = M PT,hot för varmstartcykeln, = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln (mg), M TOTW = total massa av utspädd avgas under cykeln enligt bestämning i punkt (kg), M SAM = massa av utspädda avgaser tagna från utspädningstunneln för uppsamling av partiklar (kg)

100 L 88/100 Europeiska unionens officiella tidning och M f = M f,p + M f,b, vid separat vägning (mg), M f,p M f,b = partikelmassan som samlats upp på huvudfiltret (mg), = partikelmassan som samlats upp på sekunfiltret (mg). Vid användning av ett system med utspädning i två steg ska massan av den sekuna utspädningsluften subtraheras från den sammanlagda massan av de dubbelt utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren. M SAM = M TOT - M SEC M TOT = massa av de dubbelt utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltret (kg), M SEC = massa av den sekuna utspädningsluften (kg). Om utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar bestäms i enlighet med punkt i bilaga 4A, kan partikelmassan bakgrundskorrigeras. I så fall ska partikelmassorna M PT,cold och M PT,hot (g/provning) beräknas enligt formeln Í Í Í M f M M PT ¼ M Ä d SAM M 1 Ä 1 ÎÎÎ M TOTW DIL DF M PT M PT = M PT,cold för kallstartscykeln, = M PT,hot för varmstartcykeln, M f, M SAM, M TOTW = se ovan, M DIL M d = massan av primär utspädningsluft som passerat uppsamlingsanordning för bakgrundspartiklar (kg), = massan av de uppsamlade bakgrundspartiklarna från den primära utspädningsluften (mg), DF = utspädningsfaktor enligt bestämning i punkt Faktor för fuktighetskorrigering av partiklar Eftersom partikelformiga utsläpp från dieselmotorer beror på omgivande luftförhållanden, ska partikelkoncentrationen korrigeras avseende omgivande luftfuktighet med hjälp av faktorn kp enligt formeln 1 k p ¼ ð1 þ 0,0133 ðh a Ä 10,71ÞÞ H a = inloppsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft), 6,220 R a p a H a ¼ p B Ä p a R a 10 2 R a = inloppsluftens relativa fuktighet (%), p a = inloppsluftens mättade ångtryck (kpa), p B = totalt barometertryck (kpa). Anmärkning: H a kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten (se ovan) eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer med hjälp av vedertagna formler.

101 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Beräkning av specifika utsläpp De specifika utsläppen (g/kwh) ska beräknas enligt formeln PT ¼ ð1=10þk p;cold M PT;cold þ ð9=10þk p;hot M PT;hot ð1=10þw act;cold þ ð9=10þw act;hot M PT,cold M PT,hot K p, cold K p, hot = partikelmassa under hela NRTC-kallstartscykeln (g/provning), = partikelmassa under hela NRTC-varmstartcykeln (g/provning), = fuktighetskorrektionsfaktor för partiklar under kallstartscykeln, = fuktighetskorrektionsfaktor för partiklar under varmstartcykeln, W act, cold = verkligt arbete under kallstartscykeln, bestämt enligt punkt i bilaga 4A (kwh), W act, hot = verkligt arbete under varmstartcykeln, bestämd enligt punkt i bilaga 4A (kwh).

102 L 88/102 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg 4 Analys- och provtagningssystem 1. SYSTEM FÖR GAS- OCH PARTIKELPROVTAGNING Figur nr Beskrivning 2 Avgasanalyssystem för outspädda avgaser 3 Avgasanalyssystem för utspädda avgaser 4 Delflöde, isokinetiskt flöde, sugfläktsstyrning, delprovtagning 5 Delflöde, isokinetiskt flöde, tryckfläktsstyrning, delprovtagning 6 Delflöde, CO 2 - eller NO x -styrning, delprovtagning 7 Delflöde, CO 2 - eller kolbalans, totalprovtagning 8 Delflöde, enkelt venturirör och koncentrationsmätning, delprovtagning 9 Delflöde, dubbla venturirör eller mynningar och koncentrationsmätning, delprovtagning 10 Delflöde, uppdelning på flera rör och koncentrationsmätning, delprovtagning 11 Delflöde, flödesreglering, totalprovtagning 12 Delflöde, flödesreglering, delprovtagning 13 Fullflöde, kolvpump eller venturirör för kritiskt flöde, delprovtagning 14 Partikelprovtagningssystem 15 Utspädningssystem för fullflödessystem 1.1. Bestämning av gasformiga utsläpp Punkt och figurerna 2 och 3 innehåller detaljerade beskrivningar av de rekommenderade provtagnings- och analyssystemen. Eftersom det finns flera möjliga konfigurationer som kan ge likvärdiga resultat, krävs inte exakt överensstämmelse med dessa figurer. Ytterligare komponenter, t.ex. instrument, ventiler, magnetventiler, pumpar och omkopplare, får användas för att ge ytterligare information och samordna komponentsystemens funktioner. Andra komponenter, som i vissa system inte är nödvändiga för att bibehålla noggrannheten, får uteslutas på grundval av god teknisk sed Gasformiga beståndsdelar i avgaser CO, CO 2, HC, NO x Här beskrivs ett analyssystem för bestämning av gasformiga utsläpp i outspädda eller utspädda avgaser. Systemet baseras på användning av HFID-analysator för mätning av kolväten, NDIR-analysatorer för mätning av kolmonoxid och koldioxid, HCLD-analysator eller likvärdig analysator för mätning av kväveoxider. Vad gäller outspädda avgaser (se figur 2) får provet för samtliga beståndsdelar tas med en provtagningssond eller två provtagningssonder som placeras nära varandra och som inuti är delade för att leda till de olika analysatorerna. Försiktighet ska iakttas så att ingen kondens av beståndsdelar i avgaserna (inbegripet vatten och svavelsyra) sker någonstans i analyssystemet.

103 Europeiska unionens officiella tidning L 88/103 Vad gäller utspädda avgaser (se figur 3) ska provet för kolväten tas med en annan provtagningssond än den som används för övriga beståndsdelar. Försiktighet ska iakttas så att ingen kondens av beståndsdelar i avgaserna (inbegripet vatten och svavelsyra) sker någonstans i analyssystemet. Figur 2 Flödesdiagram för avgasanalyssystem för CO, NO x och HC

104 L 88/104 Europeiska unionens officiella tidning Figur 3 Flödesdiagram för avgasanalyssystem för utspädda avgaser CO, CO 2, NO x och HC Beskrivningar figurerna 2 och 3 Allmänt: Samtliga komponenter i provtagningsgasens bana ska hålla den temperatur som angetts för respektive system. SP1, provtagningssond för outspädda avgaser (endast figur 2) En rak provtagningssond av rostfritt stål med flera hål och tillsluten ände rekommenderas. Innerdiametern får inte vara större än provtagningsledningens innerdiameter. Väggarnas tjocklek får inte överstiga 1 mm. Sonden ska ha minst tre hål i tre olika radialplan, med en sådan storlek att ungefär samma flöde för provtagning erhålls. Sonden ska täcka minst 80 % av avgasrörets diameter. SP2, provtagningssond för kolväte i utspädda avgaser (endast figur 3) Sonden ska utgöra de första millimetrarna av provtagningsledningen för kolväten (HSL3), ha en innerdiameter på minst 5 mm, monteras i utspädningstunneln DT (punkt ) vid en punkt utspädningsluften och avgaserna är väl blandade (t.ex. cirka 10 tunneldiametrar nedströms den punkt avgaserna kommer in i utspädningstunneln), befinna sig tillräckligt långt (radialt) från övriga sonder och tunnelns vägg för att inte påverkas av dödvatten eller virvlar, värmas upp så att gasflödets temperatur stiger till 463 K (190 C) ±10 K vid sondens utlopp.

105 Europeiska unionens officiella tidning L 88/105 SP3, provtagningssond för CO, CO 2, NO x i utspädda avgaser (endast figur 3) Sonden ska befinna sig på samma plan som SP2, befinna sig tillräckligt långt (radialt) från övriga sonder och tunnelns vägg för att inte påverkas av dödvatten eller virvlar, värmas upp och isoleras över hela sin längd till en temperatur på minst 328 K (55 C) så att kondens av vatten undviks. HSL1, uppvärmd provtagningsledning Genom provtagningsledningen sker provtagning av gas från en enkel sond till delningspunkten/-punkterna och HC-analysatorn. Provtagningsledningen ska ha en innerdiameter på minst 5 mm och högst 13,5 mm, vara tillverkad av rostfritt stål eller PTFE, ha en väggtemperatur på 463 K (190 C) ±10 K, uppmätt i varje separat kontrollerad uppvärmd sektion, om avgastemperaturen vid provtagningssonden är högst 463 K (190 C), ha en väggtemperatur på över 453 K (180 C) om avgastemperaturen vid provtagningssonden är högre än 463 K (190 C), hålla en gastemperatur på 463 K (190 C) ±10 K omedelbart före det uppvärmda filtret (F2) och HFID. HSL2, uppvärmd ledning för NO x -provtagning Provtagningsledningen ska ha en väggtemperatur på K ( C) fram till omvandlaren om kylbad används och fram till analysatorn om inget kylbad används, vara tillverkad av rostfritt stål eller PTFE. Eftersom provtagningsledningen behöver värmas upp endast för att förhindra kondens av vatten och svavelsyra, beror provtagningsledningens temperatur på svavelhalten i bränslet. SL, provtagningsledning för CO (CO 2 ) Ledningen ska vara gjord av PTFE eller rostfritt stål. Den kan vara uppvärmd eller ouppvärmd. BK, bakgrundssäck (valfritt, endast figur 3) För mätning av bakgrundskoncentrationer. BG, provtagningssäck (valfritt, figur 3, endast för CO och CO 2 ) För mätning av koncentration i proverna. F1, uppvärmt förfilter (valfritt) Temperaturen ska vara samma som för HSL1. F2, uppvärmt filter Filtret ska avlägsna eventuella fasta partiklar från gasprovet före analysatorn. Temperaturen ska vara samma som för HSL1. Filtret ska bytas ut vid behov. P, uppvärmd provtagningspump Pumpen ska värmas upp till den temperatur som HSL1 håller. HC Uppvärmd flamjoniseringsdetektor (HFID) för bestämning av kolväten. Temperaturen ska hållas inom K ( C). CO, CO 2

106 L 88/106 Europeiska unionens officiella tidning NDIR-analysatorer för bestämning av kolmonoxid och koldioxid. NO 2 (H)CLD-analysator för bestämning av kväveoxider. Om en HCLD används ska den hållas vid temperaturen K ( C). C, omvandlare En omvandlare ska användas för katalytisk reduktion av NO 2 till NO före analysen i CLD- eller HCLDanalysatorn. B, kylbad För att kyla och kondensera vatten i avgasprovet. Badet ska hållas vid temperaturen K (0 4 C) med hjälp av is eller kylning. Kylbadet är frivilligt om analysatorn inte störs av interferens från vattenånga, bekräftat enligt punkterna och i tillägg 2 till bilaga 4A. Det är inte tillåtet att avlägsna vatten från provet med hjälp av kemiska torkare. T1, T2, T3, temperaturmätare För övervakning av gasflödets temperatur. T4, temperaturmätare Temperatur i NO 2 -NO-omvandlaren. T5, temperaturmätare För övervakning av kylbadets temperatur. G1, G2, G3, tryckmätare För mätning av trycket i provtagningsledningarna. R1, R2, tryckreglage För reglering av luftens och bränslets respektive tryck för HFID-analysatorn. R3, R4, R5, tryckreglage För reglering av trycket i provtagningsledningarna och flödet till analysatorerna. FL1, FL2, FL3, flödesmätare För övervakning av bypassflödet. FL4 till FL7, flödesmätare (valfria) För övervakning av flödet genom analysatorerna. V1 till V6, väljarventiler Lämpligt ventilsystem för val av gasflöde (provgas, spänngas eller nollställningsgas) till analysatorerna. V7, V8, magnetventil För förbikoppling av NO 2 -NO-omvandlaren. V9, nålventil För balansering av flödet genom NO 2 -NO-omvandlaren och bypassanordningen. V10, V11, nålventil För reglering av flödena till analysatorerna. V12, V13, vippventil För avtappning av kondens från kylbad B. V14, väljarventil För val av provtagnings- eller bakgrundssäck.

107 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Bestämning av partiklar Punkterna och samt figurerna 4 15 innehåller detaljerade beskrivningar av de rekommenderade utspädnings- och provtagningssystemen. Eftersom det finns flera möjliga konfigurationer som kan ge likvärdiga resultat, krävs inte exakt överensstämmelse med dessa figurer. Ytterligare komponenter, t.ex. instrument, ventiler, magnetventiler, pumpar och omkopplare, får användas för att ge ytterligare information och samordna komponentsystemens funktioner. Andra komponenter, som i vissa system inte är nödvändiga för bibehållen noggrannhet, får uteslutas på grundval av god teknisk sed Utspädningssystem System med delflödesutspädning (figurerna 4 12) ( 1 ) Här beskrivs ett utspädningssystem som är baserat på utspädning av en del av avgasflödet. Uppdelningen av avgasflödet och den på följande utspädningen kan göras med hjälp av olika typer av utspädningssystem. För den efterföljande insamlingen av partiklar kan alla de utspädda avgaserna eller endast en del av dessa ledas till partikelprovtagningssystemet (punkt 1.2.2, figur 14). Den första metoden kallas totalprovtagning och den andra metoden delprovtagning. Beräkningen av utspädningsfaktorn beror på vilken typ av system som används. Följande typer rekommenderas: Isokinetiska system (figurerna 4 och 5) I dessa system blir flödet till överföringsröret likvärdigt med huvudavgasflödet vad gäller gasens hastighet och/eller tryck, och för krävs ett ostört och jämnt avgasflöde vid provtagningssonden. Detta uppnås vanligen med hjälp av en resonator och ett rakt inloppsrör uppströms provtagningspunkten. Delningsfaktorn beräknas sedan utifrån enkelt mätbara värden, t.ex. rördiametrar. Det bör noteras att isokinesi endast används för att uppnå likvärdiga flödesförhållanden och inte för att uppnå likvärdig storleksfördelning. Det senare är normalt inte nödvändigt, eftersom partiklarna är tillräckligt små för att följa strömlinjerna. Flödesreglerade system med koncentrationsmätning (figur 6 10) Med dessa system tas ett prov från huvudavgasflödet genom anpassning av utspädningsluftens flöde och det totala flödet utspädda avgaser. Utspädningsfaktorn bestäms utifrån koncentrationen av spårgaser, t.ex. CO 2 eller NO x, som finns naturligt i motoravgaserna. Koncentrationerna i de utspädda avgaserna och i utspädningsluften mäts, medan koncentrationen i de outspädda avgaserna antingen kan mätas direkt eller bestämmas utifrån bränsleflödet med hjälp av kolbalansformeln, om bränslets sammansättning är känd. Systemen kan styras med hjälp av den beräknade utspädningsfaktorn (figurerna 6 och 7) eller med hjälp av flödet till överföringsröret (figurerna 8, 9 och 10). Flödesreglerade system med flödesmätning (figurerna 11 och 12) Med dessa system tas ett prov från huvudavgasflödet genom att utspädningsluftens flöde och det totala flödet utspädda avgaser ställs in. Utspädningsfaktorn bestäms utifrån skillnaden mellan de två flödena. Flödesmätarna måste kalibreras korrekt i förhållande till varandra, eftersom de två flödenas relativa storlek kan medföra väsentliga fel vid högre utspädningsfaktorer. Flödesregleringen utförs mycket enkelt genom att hålla flödet av utspädda avgaser konstant och vid behov variera utspädningsluftens flöde. Vill man ta tillvara fördelarna med delflödesutspädning måste man särskilt försöka undvika potentiella problem med partikelförlust i överföringsröret, så att ett representativt prov tas från motoravgaserna, och det är även viktigt att bestämma delningsfaktorn korrekt. I de beskrivna systemen uppmärksammas dessa kritiska områden. ( 1 ) I figurerna 4 12 visas flera olika typer av system med delflödesutspädning, som normalt kan användas för provning med stationära förhållanden (NRSC). På grund av de mycket stränga restriktionerna för transient provning får endast de delflödessystem (figurerna 4 12) som uppfyller kraven i punkt 2.4 tillägg 1 till bilaga 4A (specifikationer för system med delflödesutspädning) användas för transient provning (NRTC).

108 L 88/108 Europeiska unionens officiella tidning Figur 4 System med delflödesutspädning och isokinetisk sond för provtagning i delflöde (sugfläktsstyrning) Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom överföringsröret TT, via den isokinetiska provtagningssonden ISP. Avgasernas differentialtryck mellan avgasröret och inloppet till sonden mäts med tryckgivaren DPT. Denna signal överförs till den flödesregulator FC1 som styr sugfläkten SB, så att differentialtrycket noll hålls vid sondens spets. Under dessa förhållanden är avgashastigheten i EP och ISP identisk, och flödet genom ISP och TT utgör en konstant andel av avgasflödet. Delningsfaktorn bestäms utifrån tvärsnittsareorna för EP och ISP. Utspädningsluftens flöde mäts med flödesmätaren FM1. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån utspädningsluftens flöde och delningsfaktorn. Figur 5 System med delflödesutspädning och isokinetisk sond för provtagning i delflöde (tryckfläktsstyrning) Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom överföringsröret TT, via den isokinetiska provtagningssonden ISP. Avgasernas differentialtryck mellan avgasröret och inloppet till sonden mäts med tryckgivaren DPT. Denna signal överförs till den flödesregulator FC1 som styr tryckfläkten PB, så att differentialtrycket noll hålls vid sondens spets. Detta görs genom att man tar en liten del av utspädningsluften, vars flöde redan har mätts med flödesmätaren FM1, och leder in den i TT med hjälp av ett tryckluftsmunstycke. Under dessa förhållanden är avgashastigheten i EP och ISP identisk, och flödet genom ISP och TT utgör en

109 Europeiska unionens officiella tidning L 88/109 konstant andel av avgasflödet. Delningsfaktorn bestäms utifrån tvärsnittsareorna för EP och ISP. Utspädningsluften sugs genom DT med hjälp av sugfläkten SB, och flödet mäts med FM1 vid inloppet till DT. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån utspädningsluftens flöde och delningsfaktorn. Figur 6 System med delflödesutspädning och mätning av CO 2 - eller NO x -koncentration genom provtagning i delflöde Outspädd avgas överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. Koncentrationerna av en spårgas (CO 2 eller NO x ) mäts i de outspädda och utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. Dessa signaler överförs till den flödesregulator FC2 som styr antingen tryckfläkten (PB) eller sugfläkten (SB) så att den håller den önskade avgasdelnings- och utspädningsfaktorn i DT. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån spårgaskoncentrationerna i den outspädda avgasen, den utspädda avgasen och utspädningsluften.

110 L 88/110 Europeiska unionens officiella tidning Figur 7 System med delflödesutspädning, mätning av CO 2 -koncentration, kolbalans och totalprovtagning Outspädd avgas överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. CO 2 -koncentrationerna mäts i de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. Signalerna för CO 2 och bränsleflödet G FUEL överförs antingen till flödesregulatorn FC2 eller till flödesregulatorn FC3 i partikelprovtagningssystemet (figur 14). FC2 styr tryckfläkten PB, medan FC3 styr partikelprovtagningssystemet (figur 14), och igenom anpassas flödena in i och ut ur systemet, så att den önskade avgasdelnings- och utspädningsfaktorn bibehålls i DT. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån CO 2 -koncentrationerna och G FUEL med hjälp av antagandet om kolbalans.

111 Europeiska unionens officiella tidning L 88/111 Figur 8 System med delflödesutspädning, enkelt venturirör, koncentrationsmätning och delflödesprovtagning Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT på grund av det undertryck som åstadkoms av venturiröret VN i DT. Gasflödet genom TT beror på rörelsemängdsutjämningen i venturirörszonen och påverkas för av gasens absoluta temperatur vid utloppet ur TT. Följaktligen är avgasdelningen vid ett visst tunnelflöde inte konstant, och utspädningsfaktorn vid låg belastning är något lägre än vid hög belastning. Koncentrationerna av spårgas (CO 2 eller NO x ) mäts i de outspädda och de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA, och utspädningsfaktorn beräknas utifrån de vid uppmätta värdena.

112 L 88/112 Europeiska unionens officiella tidning Figur 9 System med delflödesutspädning, dubbla venturirör eller dubbla munstycken, koncentrationsmätning och delprovtagning Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT med hjälp av en flödesdelare som innehåller en uppsättning munstycken eller venturirör. Det första (FD1) är placerat i EP, det andra (FD2) i TT. Dessutom behövs det två tryckreglerventiler (PCV1 och PCV2) för att hålla avgasdelningen konstant genom att reglera mottrycket i EP och trycket i DT. PCV1 är placerad nedströms SP i EP, och PCV2 mellan tryckfläkten PB och DT. Spårgaskoncentrationerna (CO 2 eller NO x ) mäts i de outspädda och de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. De behövs för att kontrollera avgasdelningen och kan användas för att ställa in PCV1 och PCV2 för exakt reglering av delningen. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån spårgaskoncentrationerna.

113 Europeiska unionens officiella tidning L 88/113 Figur 10 System med delflödesutspädning, uppdelning på flera rör, koncentrationsmätning och provtagning i delflöde Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom överföringsröret TT med hjälp av flödesdelaren FD3, som består av ett antal rör med samma dimensioner (samma diameter, längd och bottenradie) som monterats i EP. Avgaserna genom ett av dessa rör leds till DT, och avgaserna genom övriga rör leds genom dämpningskammaren DC. Avgasdelningen bestäms alltså av det totala antalet rör. För konstant reglering av delningen krävs differentialtrycket noll mellan DC och utloppet från TT, som mäts med differentialtryckgivaren DPT. Differentialtrycket noll åstadkoms genom att frisk luft sprutas in i DT vid utloppet ur TT. Spårgaskoncentrationerna (CO eller NO 2 x ) mäts i de outspädda och de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. De behövs för att kontrollera avgasdelningen och kan användas för att kontrollera insprutningsluftflödet för exakt reglering av delningen. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån spårgaskoncentrationerna.

114 L 88/114 Europeiska unionens officiella tidning Figur 11 System med delflödesutspädning, flödesreglering och totalprovtagning Outspädd avgas överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. Det totala flödet genom tunneln ställs in med hjälp av flödesregulatorn FC3 och provtagningspumpen P i partikelprovtagningssystemet (figur 13). Utspädningsluftens flöde regleras med hjälp av flödesregulatorn G, G EXH AIR eller G FUEL som styrsignaler för önskad avgasdelning. Provtagningsflödet in i DT är skillnaden mellan det totala flödet och utspädningsluftens flöde. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, det totala flödet med hjälp av flödesmätaren FM3 i partikelprovtagningssystemet (figur 14). Utspädningsfaktorn beräknas utifrån dessa två flöden.

115 Europeiska unionens officiella tidning L 88/115 Figur 12 System med delflödesutspädning, flödesreglering och provtagning i delflöde Outspädd avgas överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. Avgasdelningen och flödet in i DT regleras med hjälp av flödesregulatorn FC2, som ställer in tryckfläktens (PB) och sugfläktens (SB) flöden (eller hastigheter). Detta är möjligt eftersom det prov som tas med hjälp av partikelprovtagningssystemet leds tillbaka in i DT. G EXH, G AIR eller G FUEL kan användas som styrsignaler för FC2. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, och det totala flödet med hjälp av flödesmätaren FM2. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån dessa två flöden. Beskrivning figurerna 4 12 EP, avgasrör Avgasröret får vara isolerat. För att minska den termiska trögheten i avgasröret rekommenderas ett förhållande mellan tjocklek och diameter på högst 0,015. Användande av böjliga sektioner ska begränsas till ett förhållande mellan längd och diameter på högst 12. Antalet krökar ska minimeras för att minska tröghetsavsättning. Om systemet innehåller en provbäddsljuddämpare får även denna vara isolerad. I isokinetiska system ska avgasröret vara fritt från böjar, krökar och diameterförändringar inom ett avstånd på minst sex gånger rördiametern uppströms och tre gånger rördiametern nedströms sondens spets. Avgasernas hastighet i provtagningszonen ska vara högre än 10 m/s utom vid tomgång. Avgasernas tryckvariationer får inte överstiga ±500 Pa i genomsnitt. Åtgärder som syftar till att minska tryckvariationerna på annat sätt än genom att använda ett komplett avgassystem (inklusive ljuddämpare och anordning för efterbehandling) får inte förändra motorprestandan eller orsaka avsättning av partiklar. I system utan isokinetiska sonder rekommenderas ett rakt rör med en längd av sex gånger rördiametern uppströms och tre gånger rördiametern nedströms sondens spets. SP, provtagningssond (figurerna 6 12) Innerdiametern ska vara minst 4 mm. Förhållandet mellan avgasrörets och sondens diameter ska vara minst 4. Sonden ska utgöras av ett öppet rör vänt mot flödesriktningen längs med avgasrörets mittaxel, eller en sond med flera hål enligt beskrivningen under SP1 i punkt

116 L 88/116 Europeiska unionens officiella tidning ISP, isokinetisk provtagningssond (figurerna 4 och 5) Den isokinetiska provtagningssonden ska installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt på avgasrörets mittaxel flödesförhållandena i EP föreligger, och den ska vara utformad för att ge ett proportionellt prov av de outspädda avgaserna. Innerdiametern ska vara minst 12 mm. Vid isokinetisk uppdelning av avgaserna behövs ett styrsystem som håller differentialtrycket noll mellan EP och ISP. Under dessa förhållanden är avgashastigheten i EP identisk med avgashastigheten i ISP, och massflödet genom ISP utgör en konstant andel av avgasflödet. ISP ska kopplas till en differentialtryckgivare. Styrningen för att ge ett differentialtryck på noll mellan EP och ISP görs genom hastighets- eller flödesreglering med hjälp av fläkt. FD1, FD2, flödesdelare (figur 9) En uppsättning venturirör eller munstycken installeras i avgasröret EP respektive överföringsröret TT för att man ska få ett proportionellt prov av de outspädda avgaserna. Ett styrsystem bestående av två tryckreglerventiler PCV1 och PCV2 behövs för proportionell delning genom reglering av trycket i EP och DT. FD3, flödesdelare (figur 10) En uppsättning rör (flerrörsenhet) installeras i avgasröret EP för att ge ett proportionellt prov av den outspädda avgasen. Ett av rören leder in avgaser i utspädningstunneln DT, medan de övriga rören leder ut avgaser till dämpningskammaren DC. Rören ska ha samma dimensioner (samma diameter, längd, bottenradie), så att avgasdelningen avgörs av det totala antalet rör. Ett styrsystem behövs för att man ska kunna åstadkomma proportionell delning genom att hålla differentialtrycket noll mellan flerrörsenhetens utlopp i DC och TT:s utlopp. Under dessa förhållanden är avgasernas hastighet i EP och FD3 proportionella mot varandra, och flödet i TT utgör en konstant andel av avgasflödet. De två punkterna ska kopplas till en differentialtryckgivare DPT. Flödesregulatorn FC1 används för att reglera differentialtrycket till noll. EGA, avgasanalysator (figurerna 6 10) CO 2 - eller NO x -analysatorer kan användas (endast med kolbalansmetoden och CO 2 ). Analysatorerna ska vara kalibrerade på samma sätt som analysatorerna för mätning av gasformiga utsläpp. En eller flera analysatorer kan användas för att fastställa koncentrationsskillnaderna. Mätsystemens noggrannhet ska vara sådan att noggrannheten hos G EDFW, i ligger inom ±4 %. TT, överföringsrör (figurerna 4 12) Följande gäller för överföringsröret för partikelproven: Så kort som möjligt och högst 5 m långt. Lika stor eller större diameter än sonden, men högst 25 mm. Utlopp längs utspädningstunnelns mittaxel samt i flödesriktningen. Om röret är högst 1 mlångt ska det isoleras med ett material som har en värmeledningsförmåga på högst 0,05 W/(mK) med en radiell tjocklek som motsvarar sondens diameter. Om röret är längre än 1 mska det vara isolerat och uppvärmt till en väggtemperatur på minst 523 K (250 C). Alternativt kan den väggtemperatur som krävs i överföringsröret bestämmas genom generella värmeöverföringsberäkningar. DPT, differentialtryckgivare (figurerna 4, 5 och 10) Differentialtryckgivaren ska ha ett arbetsområde på högst ±500 Pa. FC1, flödesregulator (figurerna 4, 5 och 10) I isokinetiska system (figurerna 4 och 5) behövs en flödesregulator för att hålla differentialtrycket noll mellan EP och ISP. Inställningen kan göras genom att

117 Europeiska unionens officiella tidning L 88/117 a) reglera sugfläktens (SB) hastighet eller flöde och hålla tryckfläktens (PB) hastighet konstant under varje steg (figur 4), eller b) ställa in sugfläkten (SB) till ett konstant massflöde hos de utspädda avgaserna och reglera tryckfläktens (PB) flöde och med avgasprovets flöde i ett område vid överföringsrörets (TT) ände (figur 5). I tryckreglerade system får det kvarstående felet i reglerslingan inte överskrida ±3 Pa. Tryckvariationerna i utspädningstunneln får inte överstiga ±250 Pa i genomsnitt. I flerrörssystem (figur 10) behövs en flödesregulator för proportionell avgasdelning för att hålla differentialtrycket noll mellan flerrörsenhetens utlopp och TT:s utlopp. Justeringen kan göras genom reglering av insprutningsluftens flöde in i DT vid utloppet ur TT. PCV1, PCV2, tryckkontrollventil (figur 9) I system med dubbla venturirör eller dubbla munstycken behövs två tryckreglerventiler för proportionell flödesdelning genom reglering av mottrycket i EP och trycket i DT. Ventilerna ska vara placerade nedströms SP i EP och mellan PB och DT. DC, dämpningskammare (figur 10) En dämpningskammare ska installeras vid flerrörsenhetens utlopp, för att minimera tryckvariationerna i avgasröret EP. VN, venturirör (figur 8) Ett venturirör installeras i utspädningstunneln DT för att ge undertryck i området kring utloppet ur överföringsröret TT. Gasflödet genom TT bestäms av rörelsemängdsutjämningen i venturirörszonen och är i princip proportionellt mot tryckfläktens (PB) flöde, vilket ger ett konstant utspädningsförhållande. Eftersom rörelsemängdsutjämningen påverkas av temperaturen vid utloppet ur TT och tryckskillnaden mellan EP och DT, är den verkliga utspädningsfaktorn något lägre vid låg belastning än vid hög belastning. FC2, flödesregulator (figurerna 6, 7, 11 och 12, valfri) En flödesregulator får användas för att reglera tryckfläktens (PB) och/eller sugfläktens (SB) flöde. Regulatorn kan anslutas till avgasflödet eller bränsleflödet och/eller till CO 2 - eller NO x -differentialsignalerna. Om luften tillförs under tryck (figur 11), kontrollerar FC2 luftflödet direkt. FM1, flödesmätutrustning (figurerna 6, 7, 11 och 12) Gasmätare eller annat instrument för mätning av utspädningsluftens flöde. FM1 är valfri om PB är kalibrerad för att mäta flödet. FM2, flödesmätutrustning (figur 12) Gasmätare eller annat instrument för mätning av det utspädda avgasflödet. FM2 är valfri om sugfläkten SB är kalibrerad för mätning av flödet. PB, tryckfläkt (figurerna 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 12) För reglering av utspädningsluftens flöde kan PB anslutas till flödesregulatorn FC1 eller FC2. PB behövs inte om en spjällventil används. PB kan, om den är kalibrerad, användas för att mäta utspädningsluftens flöde. SB, sugfläkt (figurerna 4, 5, 6, 9, 10 och 12) Endast för delprovtagningssystem. SB kan, om den är kalibrerad, användas för att mäta flödet av utspädda avgaser. DAF, utspädningsluftfilter (figurerna 4 12) Det rekommenderas att utspädningsluften filtreras och tvättas med träkol för att avlägsna bakgrundskolväten. Utspädningsluftens temperatur ska vara 298 K (25 o C) ±5 K.

118 L 88/118 Europeiska unionens officiella tidning På tillverkarens begäran ska prov tas på utspädningsluften i enlighet med god teknisk sed för att fastställa bakgrundsnivåerna för partikelformiga föroreningar. Dessa bakgrundsnivåer kan sedan subtraheras från de värden som uppmätts i de utspädda avgaserna. PSP, partikelprovtagningssond (figurerna 4, 5, 6, 8, 9, 10 och 12) Sonden utgör första delen av PTT och ska installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, dvs. i utspädningstunnelns mittaxel, cirka 10 tunneldiametrar nedanför den punkt avgaserna flödar in i utspädningstunneln, ska ha en inre diameter på minst 12 mm, får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C), får vara isolerad. DT, utspädningstunnel (figurerna 4 12) Utspädningstunneln ska vara så lång att avgaserna och utspädningsluften blandas fullständigt under turbulenta flödesförhållanden, ska vara gjord av rostfritt stål med som högst förhållandet 0,025 mellan tjocklek och diameter för utspädningstunnlar innerdiametern är större än 75 mm, en nominell väggtjocklek på minst 1,5 mm för utspädningstunnlar innerdiametern är högst 75 mm, ska ha en diameter på minst 75 mm för delprovtagning, bör ha en diameter på minst 25 mm vid totalprovtagning, får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C), får vara isolerad. Motoravgaserna ska blandas ordentligt med utspädningsluften. För system med delflödesprovtagning ska blandningen efter idrifttagandet kontrolleras med hjälp av en CO 2 -profil av tunneln med motorn igång (minst fyra mätpunkter på samma avstånd från varandra). Vid behov får ett blandningsmunstycke användas. Anmärkning: Om den omgivande temperaturen i närheten av utspädningstunneln (DT) är lägre än 293 K (20 C), bör försiktighetsåtgärder vidtas för att förhindra partikelförluster på utspädningstunnelns kalla väggar. Därför rekommenderas uppvärmning och/eller isolering av tunneln inom ovan angivna gränser. Vid hög motorbelastning får tunneln kylas ned med en icke-aggressiv metod, t.ex. en cirkulationsfläkt, så länge kylmedlets temperatur inte är lägre än 293 K (20 C). HE, värmeväxlare (figurerna 9 och 10) Värmeväxlaren ska ha tillräcklig kapacitet för att hålla temperaturen vid inloppet till sugfläkten SB inom ±11 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet System med fullflödesutspädning (figur 13) Här beskrivs ett utspädningssystem som bygger på utspädning av hela avgasmängden i enlighet med CVSprincipen (konstantvolymprovtagning, constant volume sampling). Avgasernas och utspädningsluftens totala volym ska mätas. Ett PDP-, ett CFV- eller ett SSV-system kan användas.

119 Europeiska unionens officiella tidning L 88/119 För efterföljande uppsamling av partiklar leds ett prov av de utspädda avgaserna till partikelprovtagningssystemet (figurerna 14 och 15 i punkt 1.2.2). Om detta görs direkt kallas det utspädning i ett steg. Om provet späds ut en gång till i en sekun utspädningstunnel kallas det utspädning i två steg. Det senare är praktiskt om temperaturkravet för filtrets yta inte kan uppfyllas med utspädning i ett steg. Trots att utspädning i två steg kan betraktas som ett separat utspädningssystem, beskrivs det som en variant av partikelprovtagningssystemet i figur 15 i punkt 1.2.2, eftersom de flesta av dess delar är gemensamma med ett typiskt partikelprovtagningssystem. De gasformiga utsläppen kan också bestämmas i utspädningstunneln i ett system med fullflödesutspädning. Därför visas provtagningssonderna för gasformiga beståndsdelar i figur 13, men de tas inte upp i beskrivningarna. Kraven beskrivs i punkt Beskrivningar figur 13 EP, avgasrör Avgasrörets längd mätt från avgasgrenrörets eller turboladdarens utlopp eller från anordningen för efterbehandling till utspädningstunneln får inte vara större än 10 m. Om systemet är längre än 4 m ska alla rördelar efter de 4 första metrarna vara isolerade, utom en eventuell rökgasmätare som ingår i systemet. Isoleringens radiella tjocklek ska vara minst 25 mm. Isoleringsmaterialets värmeledningsförmåga får inte överstiga 0,1 W/mK vid 673 K (400 C). För att minska den termiska trögheten i avgasröret rekommenderas ett förhållande mellan tjocklek och diameter på högst 0,015. Användande av böjliga sektioner ska begränsas till ett förhållande mellan längd och diameter på högst 12. Figur 13 System med fullflödesutspädning Den totala mängden outspädda avgaser blandas med utspädningsluften i utspädningstunneln DT. Det utspädda avgasflödet mäts antingen med en kolvpump (PDP), med ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller med ett subsoniskt venturirör (SSV). En värmeväxlare (HE) eller ett system för elektronisk flödeskontroll (EFC) får användas för proportionell partikelprovtagning och för flödesbestämning. Eftersom bestämningen av partikelmassan baseras på det totala utspädda avgasflödet, behöver inte utspädningsfaktorn beräknas.

120 L 88/120 Europeiska unionens officiella tidning PDP, kolvpump Kolvpumpen PDP mäter det totala utspädda avgasflödet utifrån antalet pumpvarv och pumpens slagvolym. Avgassystemets mottryck får inte sänkas på konstgjord väg av pumpen eller insugningssystemet för utspädningsluft. Vid ett givet motorvarvtal och en given belastning får det statiska avgasmottrycket med CVSsystemet igång inte avvika med mer än ±1,5 kpa från det statiska trycket när CVS-systemet inte är anslutet. Om elektronisk flödesberäkning inte används får gasblandningens temperatur omedelbart framför pumpen avvika med högst ±6 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet. Flödesberäkning får endast användas om temperaturen vid inloppet till pumpen inte överstiger 50 C (323 K). CFV, venturirör för kritiskt flöde Med venturiröret för kritiskt flöde mäts det totala utspädda avgasflödet genom att flödet hålls under ett visst gränsvärde (kritiskt flöde). Vid ett givet motorvarvtal och en given belastning får det statiska avgasmottrycket med CFV-systemet igång inte avvika med mer än ±1,5 kpa från det statiska trycket när CFV-systemet inte är anslutet. Om ingen flödesberäkning används, får gasblandningens temperatur omedelbart framför CFV avvika med högst ±11 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provningen. SSV, subsoniskt venturirör SSV mäter det totala utspädda avgasflödet som en funktion av inloppets tryck och temperatur samt tryckfallet mellan SSV-inlopp och SSV-mynning. Vid ett givet motorvarvtal och en given belastning får det statiska avgasmottrycket med SSV-systemet igång inte avvika med mer än ±1,5 kpa från det statiska trycket när SSVsystemet inte är anslutet. Om ingen flödesberäkning används, får gasblandningens temperatur omedelbart framför SSV avvika med högst ±11 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet. HE, värmeväxlare (valfritt om EFC används) Värmeväxlaren ska ha tillräcklig kapacitet för att uppfylla de temperaturkrav som ställs ovan. EFC, elektronisk flödesberäkning (valfritt om HE används) Om temperaturen vid inloppet till PDP, CFV eller SSV inte hålls inom ovan angivna gränser, krävs ett flödesberäkningssystem som kontinuerligt mäter flödet och reglerar den proportionella provtagningen i partikelsystemet. För detta ändamål används de kontinuerligt uppmätta flödessignalerna för att korrigera provtagningsflödet genom partikelfiltren i partikelprovtagningssystemet (figurerna 14 och 15). DT, utspädningstunnel Följande gäller för utspädningstunneln: Den ska ha en så liten diameter att den ger upphov till ett turbulent flöde (Reynoldstal större än 4 000) och vara så lång att avgaserna och utspädningsluften blandas fullständigt. Ett blandningsmunstycke får användas. Den ska ha en diameter på minst 75 mm. Den får vara isolerad. Motoravgaserna ska ledas in i utspädningstunneln i flödesriktningen och blandas ordentligt. Om metoden med utspädning i ett steg används, tas ett prov från utspädningstunneln, vilket sedan överförs till partikelprovtagningssystemet (figur 14 i punkt 1.2.2). Flödeskapaciteten hos PDP, CFV eller SSV ska vara så stor att de utspädda avgaserna håller en temperatur på högst 325 K (52 C) omedelbart framför huvudpartikelfiltret.

121 Europeiska unionens officiella tidning L 88/121 Om metoden med utspädning i två steg används, tas ett prov i utspädningstunneln, vilket överförs till en andra utspädningstunnel för ytterligare utspädning och sedan leds genom provtagningsfiltren (figur 15 i punkt 1.2.2). Flödeskapaciteten hos PDP, CFV eller SSV ska vara så stor att de utspädda avgaserna i utspädningstunneln (DT) håller en temperatur på högst 464 K (191 C) i provtagningsområdet. Det andra stegets utspädningssystem ska tillföra så mycket utspädningsluft att de tvåfaldigt utspädda avgaserna omedelbart framför huvudpartikelfiltret håller en temperatur på högst 325 K (52 C). DAF, utspädningsluftfilter Det rekommenderas att utspädningsluften filtreras och tvättas med träkol för att avlägsna bakgrundskolväten. Utspädningsluften ska ha en temperatur på 298 K (25 o C) ±5 K. På tillverkarens begäran ska prov tas på utspädningsluften i enlighet med god teknisk sed, för att fastställa bakgrundsnivåerna för partikelformiga föroreningar. Dessa bakgrundsnivåer kan sedan subtraheras från de värden som uppmätts i de utspädda avgaserna. PSP, partikelprovtagningssond Sonden utgör första delen av PTT och ska installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, dvs. i utspädningstunnelns mittaxel, cirka 10 tunneldiametrar nedanför den punkt avgaserna flödar in i utspädningstunneln, ska ha en inre diameter på minst 12 mm, får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C), får vara isolerad Partikelprovtagningssystem (figurerna 14 och 15) Partikelprovtagningssystemet behövs för uppsamlingen av de partikelformiga föroreningarna på partikelfiltret. Vid totalprovtagning efter delflödesutspädning, vilket innebär att hela det utspädda avgasprovet leds genom filtren, utgör utspädnings- (figurerna 7 och 11 i punkt ) och provtagningssystemet vanligen en integrerad enhet. Vid delprovtagning efter delflödesutspädning eller fullflödesutspädning, vilket innebär att endast en del av de utspädda avgaserna leds genom filtren, utgör utspädnings- (figurerna 4, 5, 6, 8, 9, 10 och 12 i punkt samt figur 13 i punkt ) och provtagningssystemen vanligen separata enheter. I dessa föreskrifter betraktas systemet med utspädning i två steg (figur 15) i ett fullflödesutspädningssystem som en särskild variant av ett typiskt partikelprovtagningssystem, enligt figur 14. Systemet med utspädning i två steg innehåller samtliga väsentliga delar från partikelprovtagningssystemet, t.ex. filterhållare och provtagningspump, och dessutom några särskilda delar för utspädningen, t.ex. utrustning för tillförsel av utspädningsluft och en sekun utspädningstunnel. För att undvika inverkan på reglerkretsarna rekommenderas att provtagningspumpen är igång under hela provningsförfarandet. För metoden med ett enda filter ska ett bypassystem användas för att leda provet genom provtagningsfiltren vid önskade tidpunkter. Eventuella störningar på reglerkretsarna som orsakas av öppning och stängning ska minimeras. Beskrivningar figurerna 14 och 15 PSP, partikelprovtagningssond (figurerna 14 och 15) Partikelprovtagningssonden i figurerna utgör första delen av partikelöverföringsröret PTT. Följande gäller för sonden: Den ska installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, dvs. i utspädningstunnelns (punkt 1.2.1) mittaxel, cirka 10 tunneldiametrar nedanför den punkt avgaserna flödar in i utspädningstunneln.

122 L 88/122 Europeiska unionens officiella tidning Den ska ha en inre diameter på minst 12 mm. Den får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C). Den får vara isolerad. Figur 14 Partikelprovtagningssystem Ett prov av de utspädda avgaserna tas från utspädningstunneln DT i ett system med delflödes- eller fullflödesutspädning och sugs genom partikelprovtagningssonden PSP och partikelöverföringsröret PTT med hjälp av provtagningspumpen P. Provet passerar genom filterhållarna (en eller flera) FH partikelprovfiltren sitter. Provtagningsflödet regleras med hjälp av flödesregulatorn FC3. Om elektronisk flödesberäkning, EFC, (figur 13) används, utnyttjas det utspädda avgasflödet som styrsignal för FC3.

123 Europeiska unionens officiella tidning L 88/123 Figur 15 Utspädningssystem (endast fullflödessystem) Ett prov av de utspädda avgaserna tas från utspädningstunneln DT i ett system med fullflödesutspädning, och leds genom partikelprovtagningssonden PSP och partikelöverföringsröret PTT till den sekuna utspädningstunneln SDT, det späds ytterligare en gång. Provet leds sedan genom filterhållaren/-hållarna FH, partikelprovfiltren sitter. Utspädningsluftens flöde är vanligen konstant, medan provtagningsflödet regleras med hjälp av flödesregulatorn FC3. Om elektronisk flödesberäkning, EFC, (figur 13) används, utnyttjas hela det utspädda avgasflödet som styrsignal för FC3. PTT, partikelöverföringsrör (figurerna 14 och 15) Partikelöverföringsröret får inte vara längre än mm, och det ska alltid vara så kort som möjligt. Måtten gäller från sondens spets till filterhållaren för delprovtagning efter delflödesutspädning och system med fullflödesutspädning i ett steg, från utspädningstunnelns ände till filterhållaren för totalprovtagning efter delflödesutspädning, från sondens spets till sekunutspädningstunneln för system med fullflödesutspädning i två steg. Överföringsröret får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C), får vara isolerat. SDT, sekun utspädningstunnel (figur 15) Den sekuna utspädningstunneln ska ha en diameter på minst 75 mm och vara så lång att uppehållstiden i tunneln för det tvåfaldigt utspädda provet blir minst 0,25 s. Huvudfiltrets hållare FH ska vara placerad högst 300 mm från utloppet från SDT. Den sekuna utspädningstunneln får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C), får vara isolerad. FH, filterhållare (figurerna 14 och 15) För huvud- och sekunfilter får ett gemensamt eller separata filterhus användas. Kraven i punkt i tillägg 1 till bilaga 4A ska vara uppfyllda.

124 L 88/124 Europeiska unionens officiella tidning Filterhållaren (eller flera filterhållare) får värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 C), får vara isolerad. P, provtagningspump (figurerna 14 och 15) Om flödeskorrigering med hjälp av FC3 inte används, ska partikelprovtagningspumpen vara placerad så långt från tunneln att inloppsgasens temperatur hålls konstant (±3 K). DP, utspädningsluftpump (figur 15) (endast fullflödesutspädning i två steg) Pumpen för utspädningsluften ska vara placerad så att den sekuna utspädningsluften tillförs vid temperaturen 298 K (25 C) ±5 K. FC3, flödesregulator (figurerna 14 och 15) En flödesregulator ska användas för att kompensera partikelprovets flöde för variationer i temperatur och mottryck längs provets väg genom systemet, om detta inte kan göras på annat sätt. Flödesregulatorn behövs om elektronisk flödesberäkning, EFC, (figur 13) används. FM3, flödesmätutrustning (figurerna 14 och 15) (partikelprovflöde) Om flödeskorrigering med hjälp av FC3 inte används, ska mätaren eller instrumentet för gasflödet vara placerad så långt från provtagningspumpen att inloppsgasens temperatur hålls konstant (±3 K). FM4, flödesmätutrustning (figur 15) (utspädningsluft, endast fullflödesutspädning i två steg) Mätaren eller instrumentet för gasflödet ska vara placerad så att inloppsgasen håller temperaturen 298 K (25 C) ±5 K. BV, kulventil (valfri) Kulventilens diameter får inte vara mindre än provtagningsrörets innerdiameter och den ska kunna öppnas/ stängas på mindre än 0,5 s. Anmärkning: Om den omgivande temperaturen omkring PSP, PTT, SDT och FH är lägre än 239 K (20 C), bör försiktighetsåtgärder vidtas för att undvika partikelförluster på de kalla väggarna hos dessa delar. Därför rekommenderas uppvärmning och/eller isolering av dessa delar inom de gränser som anges i respektive beskrivning. Det rekommenderas också att temperaturen på filtrets yta inte tillåts bli lägre än 293 K (20 C) under provet. Vid hög motorbelastning får tunneln kylas med en icke-aggressiv metod, t.ex. en cirkulationsfläkt, så länge kylmedlets temperatur inte understiger 293 K (20 C).

125 Europeiska unionens officiella tidning L 88/125 BILAGA 4B Provningsförfarande för motorer med kompressionständning som ska monteras i jordbruks- och skogstraktorer och mobila maskiner som inte är avsedda för vägtransporter, med avseende på utsläpp från motorn 1. RESERVERAD 2. RESERVERAD 3. DEFINITIONER, SYMBOLER OCH FÖRKORTNINGAR 3.1. Definitioner Se punkt 2.1 i dessa föreskrifter 3.2. Allmänna beteckningar ( 1 ) Beteckning Enhet Term a 0 Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln a 1 Regressionslinjens lutning α sp rad/s 2 Motorvarvtalets derivata vid börvärdet A/F st Stökiometriskt luft-bränsleförhållande c ppm, volymprocent Koncentration (även i μmol/mol = ppm) D Utspädningsfaktor d m Diameter E % Verkningsgrad för omvandling e g/kwh Bromsspecifik bas e gas g/kwh Specifikt utsläpp av gasformiga beståndsdelar e PM g/kwh Specifikt utsläpp av partiklar e w g/kwh Viktat specifikt utsläpp F F-provstatistik F Regenereringsfrekvens, dvs. i hur stor andel av provningarna som regenerering inträffar f a Atmosfärfaktor för laboratoriet k r Multiplikativ regenereringsfaktor k Dr Minskande justeringsfaktor k Ur Ökande justeringsfaktor λ Luftöverskottsförhållande L Vridmoment, procent M a g/mol Inloppsluftens molmassa M e g/mol Avgasernas molmassa ( 1 ) Specifika beteckningar finns i bilagorna.

126 L 88/126 Europeiska unionens officiella tidning Beteckning Enhet Term M gas g/mol Molmassa för gasformiga beståndsdelar m kg Massa m gas g Massa för gasformiga utsläpp under provningscykeln m PM g Massa för partikelformiga utsläpp under provningscykeln n min -1 Motorvarvtal n hi min -1 Högt motorvarvtal n lo min -1 Lågt motorvarvtal P kw Effekt P max kw Maximal observerad eller deklarerad effekt vid provningsvarvtal under provningsförhållandena (enligt uppgift från tillverkaren) P AUX kw Deklarerad total effekt upptagen av kringutrustning som monterats för provning p kpa Tryck p a kpa Torrt atmosfärtryck PF procent Penetrationsfraktion q maw kg/s Inloppsluftens massflöde på våt bas q mdw kg/s Utspädningsluftens massflöde på våt bas q mdew kg/s De utspädda avgasernas massflöde på våt bas q mew kg/s Avgasernas massflöde på våt bas q mf kg/s Bränslets massflöde q mp kg/s Provtagningsflöde av avgaser in i delflödesutspädningssystemet q V m 3 /s Volymflöde RF Svarsfaktor r d Utspädningsfaktor r 2 Determinationskoefficient ρ kg/m 3 Densitet σ Standardavvikelse S kw Dynamometerinställning SEE Skattningens standardavvikelse för y med avseende på x T C Temperatur T a K Absolut temperatur T Nm Motorns vridmoment T sp Nm Begärt vridmoment vid börvärdet sp u Förhållandet mellan avgaskomponentens och avgasernas densitet

127 Europeiska unionens officiella tidning L 88/127 Beteckning Enhet Term t s Tid Δt s Tidsintervall t 10 s Tid mellan tröskelformad insignal och 10 % av slutvärdet t 50 s Tid mellan tröskelformad insignal och 50 % av slutvärdet t 90 s Tid mellan tröskelformad insignal och 90 % av slutvärdet V m 3 Volym W kwh Arbete y Generell variabel y Aritmetiskt medelvärde 3.3. Indexbeteckningar abs act air amb atm cor CFV denorm dry exp filter i i idle in leak max meas min mix out PDP ref SSV total uncor vac weight wet Absolut kvantitet Faktisk kvantitet Luftkvantitet Omgivande kvantitet Atmosfärisk kvantitet Korrigerad kvantitet Venturirör för kritiskt flöde Denormaliserad kvantitet Torr kvantitet Förväntad kvantitet Partikelprovfilter Momentant mätvärde (t.ex. 1 Hz) Enskilt värde i en serie Förhållande vid tomgång Kvantitet in Läckagekvantitet Maximalt värde (toppvärde) Uppmätt kvantitet Minsta värde Molmassa för luft Kvantitet ut Kolvpump Referenskvantitet Subsoniskt venturirör Total kvantitet Okorrigerad kvantitet Vakuumkvantitet Kalibreringsvikt Våt kvantitet

128 L 88/128 Europeiska unionens officiella tidning Symboler och förkortningar för kemiska beståndsdelar (används även som indexbeteckning) Se punkt i dessa föreskrifter 3.5. Förkortningar Se punkt i dessa föreskrifter 4. ALLMÄNNA KRAV Motorsystemet ska vara utformat, konstruerat och monterat så att det uppfyller kraven i dessa föreskrifter. De tekniska åtgärder som vidtagits av tillverkaren måste säkerställa att ovannämnda utsläpp begränsas effektivt, i enlighet med dessa föreskrifter under fordonets hela livslängd och vid normal användning. Därför måste motorerna uppfylla prestandakraven enligt punkt 5 vid provning i enlighet med provningsförhållandena i punkt 6 och provningsförfarandet i punkt PRESTANDAKRAV 5.1. Allmänna krav Reserverad ( 1 ) Utsläpp av gasformiga och partikelformiga föroreningar Föroreningarna utgörs av följande: a) Kväveoxider, NO x. b) Kolväten, som kan anges på följande sätt: i) Kolväten totalt, HC eller THC. ii) Icke-metankolväten, NMHC. c) Partiklar, PM. d) Kolmonoxid, CO Uppmätta värden av gasformiga och partikelformiga föroreningar från motorn avser bromsspecifika utsläpp i gram per kilowattimme (g/kwh). Andra enhetssystem får användas med korrekt utförd konvertering. Utsläppen ska bestämmas i provcykler (med stationära och/eller transienta förhållanden), enligt beskrivningen i punkt 7. Mätsystemen ska klara kalibrerings- och prestandakontrollerna i punkt 8, med mätutrustning enligt punkt 9. Typgodkännandemyndigheten får godkänna andra system eller analysatorer, om det kan visas att de ger likvärdiga resultat enligt punkt Likvärdighet Att systemen är likvärdiga ska avgöras på grundval av en undersökning med sju provpar (eller mer) för bestämning av korrelationen mellan det aktuella systemet och ett av de referenssystem som nämns i dessa föreskrifter. Med resultat avses utsläppsvärdet från respektive provcykel. Korrelationsprovet ska utföras i samma laboratorium, i samma provcell och på samma motor, och det ska helst göras samtidigt. Huruvida medelvärdena från provparen är likvärdiga ska avgöras genom F-provning och t-provning enligt tillägg A.2 till bilaga 4B, med de värden som erhållits vid ovan beskrivna laboratorie-, provcells- och motorförhållanden. Extremvärden ska fastställas i enlighet med ISO 5725 och uteslutas från databasen. System som är avsedda att användas för korrelationsprov ska godkännas av typgodkännandemyndigheten. ( 1 ) Numreringen i denna bilaga överensstämmer med numreringen i enhetliga tekniska föreskrifter nr 11 för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRMM). Vissa avsnitt i de enhetliga tekniska föreskrifterna för NRMM är dock inte nödvändiga i denna bilaga.

129 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Reserverad 6. PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN 6.1. Provningsförhållanden i laboratorium Den absoluta lufttemperaturen (T a ) vid motorinloppet, uttryckt i Kelvin, och det torra atmosfärtrycket (p s ), uttryckt i kpa, ska mätas och parametern f a ska bestämmas enligt följande beskrivning. I flercylindriga motorer med avgränsade grupper av inloppsrör, t.ex. i en V-motor, ska genomsnittstemperaturen mätas för varje avgränsad grupp. Parametern f a ska uppges tillsammans med provningsresultaten. För bättre repeterbarhet och reproducerbarhet av provningsresultaten rekommenderas att parametern f a är sådan att 0,93 f a 1,07. Sugmotorer och motorer med mekanisk överladdning: f a ¼ Í Î Í Î 99 T 0,7 a p s 298 (6-1) Turboladdade motorer med eller utan kylning av inloppsluften: f a ¼ Í Î 99 0,7 Í Î T 1,5 a p s 298 (6-2) Inloppsluftens temperatur ska hållas vid 25 ± 5 C, mätt uppströms samtliga motorkomponenter. Följande får användas: a) En delad atmosfärtryckmätare, förutsatt att utrustningen för hantering av inloppsluften bibehåller omgivningstrycket, motorn provas, inom ±1 kpa av det delade atmosfärtrycket. b) Delad fuktighetsmätning för inloppsluften, förutsatt att utrustningen för hantering av inloppsluften ger bibehållen daggpunkt, motorn provas, inom ±0,5 C av den delade fuktighetsmätningen Motorer med laddluftkylning a) Ett laddluftkylningssystem med total inloppsluftskapacitet motsvarande motorns befintliga installation ska användas. Ett laboratoriesystem för laddluftkylning som minimerar kondensansamling ska utformas. All ansamlad kondens ska dräneras och alla dräneringar ska vara helt tillstängda före utsläppsprovning. Dräneringarna ska hållas stängda under utsläppsprovningen. Följande kylningsförhållanden ska användas: i) En kylningstemperatur på minst 20 C ska hållas vid inloppet till laddluftkylaren under hela provningen. ii) Vid de av tillverkaren angivna motorförhållandena ska kylvätskeflödet anpassas så att lufttemperaturen hålls inom ±5 C av det värde som tillverkaren har avsett, efter laddluftkylarens utlopp. Lufttemperaturen vid utloppet ska mätas vid det ställe som har angetts av tillverkaren. Kylvätskeflödets börvärde ska användas genom hela provningen. Om motortillverkaren inte anger motorförhållanden eller motsvarande laddlufttemperatur, ska kylvätskeflödet ställas vid maximal motoreffekt, så att lufttemperaturen vid laddluftkylarens utlopp motsvarar verklig drift. iii) Om motortillverkarens anger tryckfallsgränser över laddluftkylsystemet ska det säkerställas att tryckfallet över laddluftkylsystemet vid av tillverkaren angivet motortillstånd ligger inom av tillverkaren angivna gränser. Tryckfallet ska mätas på de ställen som anges av tillverkaren. b) Målsättningen är att nå utsläppsresultat som är representativa för verkligt användande. Om det utifrån god teknisk sed kan antas att specifikationerna i detta avsnitt ger provningsresultat (t.ex. överkylning av inloppsluften) som inte är representativa för verkligt användande, kan mer specifika börvärden och kontroller av tryckfall, kylmedelstemperatur och flöde användas, för att skapa mer representativa resultat.

130 L 88/130 Europeiska unionens officiella tidning Motoreffekt Bas för utsläppsmätning Okorrigerad effekt är basen för mätning av specifika utsläpp Kringutrustning som ska monteras Under provningen ska den kringutrustning som krävs för motordriften vara installerad på provbänken, enligt kraven i bilaga Kringutrustning som ska avlägsnas Viss kringutrustning som har koppling till maskinens drift och som kan vara monterad i motorn ska avlägsnas inför provningen. I fall det inte går att avlägsna sådan utrustning, måste den effekt som utrustningen absorberar i obelastat tillstånd bestämmas och adderas med den uppmätta motoreffekten (se anmärkning g i tabell i bilaga 7). Om detta värde är större än 3 % av den maximala effekten vid provningsvarvtalet, kan det verifieras av typgodkännandemyndigheten. Den effekt som tas upp av kringutrustningen ska användas för att justera börvärdena och för att beräkna det arbete som motorn utför under provningscykeln Motorns inloppsluft Inledning Det inloppsluftssystem som är installerat i motorn, eller ett system som motsvarar ett normalt inloppsluftssystem, ska användas. Detta gäller även laddluftkylsystemet och systemet för avgasåterföring Strypning av inloppsluften Motorns luftinloppssystem eller ett laboratorieprovningssystem ska användas, med en inloppsluftbegränsning inom ± 300 Pa av det högsta värde som tillverkaren uppger för en renluftsrenare vid nominellt varvtal och full belastning. Det statiska differenstrycket för begränsningen ska mätas på det ställe, vid de varvtal och vid de vridmoment som uppges av tillverkaren. Om tillverkaren inte anger en mätplats, ska trycket mätas uppströms alla turboladdar- eller avgasåterföringsanslutningar mot inloppsluftsystemet. Om tillverkaren inte anger värden för varvtal och vridmoment, ska trycket mätas medan motorn ger maximal effekt Motorns avgassystem Det avgassystem som är installerat i motorn, eller ett system som motsvarar ett normalt avgassystem, ska användas. För efterbehandlingsanordningar ska avgasbegränsningen definieras av tillverkaren utifrån efterbehandlingsförhållandet (t.ex. avgröning /åldrande och regenerering/belastning). Avgassystemet ska uppfylla kraven för provtagning av avgaser i punkt 9.3. Motorns avgassystem eller ett laboratorieprovningssystem ska användas, med ett statiskt avgasmottryck inom % av maximal avgasbegränsning vid det motorvarvtal och vridmoment som anges av tillverkaren. Om den högsta begränsningen är 5 kpa eller mindre, ska börvärdet inte vara mindre än 1,0 kpa från det högsta värdet. Om tillverkaren inte anger värden för varvtal och vridmoment, ska trycket mätas medan motorn ger maximal effekt Motor med system för efterbehandling av avgaser Om motorn är utrustad med ett system för avgasefterbehandling, ska det avgasrör som används vid provet ha samma diameter som det avgasrör som används vid drift av fordonet, vid en punkt som finns minst fyra rördiametrar uppströms inloppet till expansionsdelen avgasefterbehandlaren sitter. Avståndet från avgasgrenrörets fläns eller turboladdarens utlopp till systemet för efterbehandling av avgaser ska vara samma som i fordonskonfigurationen eller ligga inom tillverkarens avståndsspecifikationer. Avgasmottrycket eller strypningen ska uppfylla samma villkor som ovan och får ställas in med en ventil. Efterbehandlingsbehållaren får avlägsnas under övningsprovningar och under motorinställning och ersättas med en motsvarande behållare med ett inaktivt katalysämne. De utsläpp som mäts upp under provcykeln ska vara representativa för utsläpp under normal drift. För motorer som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som kräver förbrukning av en reagens, ska tillverkaren uppge vilken reagens som ska användas för alla provningar.

131 Europeiska unionens officiella tidning L 88/131 För motorer som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som regenereras periodiskt, i enlighet med punkt 6.6.2, ska utsläppsvärdena justeras för att ta hänsyn till regenereringen. I detta fall beror de genomsnittliga utsläppen på hur ofta regenerering inträffar, dvs. på under hur stor andel av provningarna som regenerering inträffar. Efterbehandlingssystem med kontinuerlig regenerering i enlighet med punkt kräver inget särskilt provningsförfarande Kontinuerlig regenerering För avgasefterbehandlingssystem som har en kontinuerlig regenereringsprocess ska utsläppen mätas på ett efterbehandlingssystem som har stabiliserats, så att utsläppsegenskaperna är repeterbara. Regenereringsprocessen ska ske åtminstone en gång under NRTC-varmstartsprovningen eller RMC-provningen (provning med ramper), och tillverkaren ska ange under vilka förhållanden regenereringen normalt inträffar (sotmängd, temperatur, avgasmottryck osv.). För att visa att regenereringsprocessen är kontinuerlig ska minst tre NRTC-provningar med varmstart eller minst tre RMC-provningar genomföras. Vid NRTC-provning med varmstart ska motorn värmas upp i enlighet med punkt Motorn ska konditioneras enligt punkt och den första NRTC-varmstartsprovningen utföras. Efterföljande NRTC-provningar med varmstart ska inledas efter konditionering enligt punkt Under provningarna ska avgastemperaturerna och avgastrycken registreras (temperaturen före och efter efterbehandlingssystemet, avgasmottryck osv.). Efterbehandlingssystemet anses vara tillfredsställande om de förhållanden som tillverkaren har uppgett föreligger under provningen under tillräckligt lång tid och utsläppsvärdena inte har en spridning på mer än ±25 % eller 0,005 g/kwh, beroende på vilket värde som är störst. Om systemet för avgasefterbehandling har ett säkerhetsläge som går över till ett periodisk regenereringssteg, ska det kontrolleras i enlighet med punkt I det fallet får de tillämpliga utsläppsgränserna överskridas och ska inte viktas Periodisk regenerering Den här bestämmelsen gäller endast för motorer som är utrustade med periodiskt regenererade utsläppskontroller. Det här förfarandet kan inte användas för motorer som körs i cykler med diskreta steg. Utsläppen ska mätas i minst tre NRTC-provningar med varmstart eller tre RMC-provningar (provningscykeln med ramper). En av provningarna ska innefatta regenerering i ett stabiliserat efterbehandlingssystem, men inte de två andra provningarna. Regenereringsprocessen ska inträffa åtminstone en gång under NRTCeller RMC-provningen. Om regenereringen dröjer längre än en NRTC- eller RMC-provning, ska på varandra följande NRTC- eller RMC-provningar utföras, och utsläppen ska fortsätta att mätas utan att motorn stängs av, tills regenereringen har slutförts, och medelvärdet för provningarna ska beräknas. Om regenereringen slutförs under något av proven, ska provningen fortsätta under dess hela tid. Motorn får vara utrustad med en omkopplare som kan aktivera eller avaktivera regenereringsprocessen, under förutsättning att denna funktion inte påverkar den ursprungliga motorkalibreringen. Tillverkaren ska ange under vilka parameterförhållanden som regenereringsprocessen normalt inträffar (sotmängd, temperatur, avgasmottryck osv.). Tillverkaren ska även ange frekvensen för regenereringen i antal prov under vilka regenerering inträffar. Hur bestämningen av denna frekvens ska gå till avgörs i samråd med typgodkännandemyndigheten, på grundval av god teknisk sed. För regenereringsprovning ska tillverkaren tillhandahålla ett efterbehandlingssystem som har belastats. Under denna konditioneringsfas ska ingen regenerering förekomma. Alternativt kan tillverkaren utföra efterföljande NRTC-provning med varmstart eller RMC-provning, tills efterbehandlingssystemet är belastat. Utsläppsmätning är inte ett krav i alla provningar. De genomsnittliga utsläppen mellan regenereringsfaserna ska bestämmas av det aritmetiska medelvärdet av flera ungefärligt ekvidistanta NRTC-varmstarts- eller RMC-provningar. Minst en NRTC-varmstarts- eller RMC-provning så nära en regenereringsprovning som möjligt och en NRTC-varmstarts- eller RMC-provning direkt efter en regenereringsprovning ska utföras. Under regenereringsprovningen ska alla uppgifter som behövs för att påvisa regenereringen registreras (COeller NO x -utsläpp, temperatur före och efter efterbehandlingssystemet, avgasmottryck osv.). Under regenereringsprocessen får tillämpliga utsläppsgränser överskridas. Provningsförfarandet visas översiktligt i figur 6.1.

132 L 88/132 Europeiska unionens officiella tidning Figur 6.1 Schema för periodisk regenerering med n stycken mätningar och n r stycken mätningar under regenerering Det genomsnittliga utsläppet för varmstarter e w [g/kwh] ska viktas enligt följande (se figur 6.1): e w ¼ n e þ n r e r n þ n r (6-3) n = antalet provningar regenerering inte inträffar, n r = antalet provningar regenerering inträffar (minst en provning), e = genomsnittligt utsläpp från en provning regenerering inte inträffar [g/kwh], e r = genomsnittligt utsläpp från en provning regenerering inträffar [g/kwh]. Om tillverkaren önskar, och utifrån analys enligt god teknisk sed, kan regenereringsfaktorn k r, som uttrycker det genomsnittliga utsläppet, beräknas antingen multiplikativt eller additivt, enligt följande: Multiplikativt: k Ur ¼ e w e k Dr ¼ e w e r (ökande justeringsfaktor) (minskande justeringsfaktor) (6-4a) (6-4b). Additivt: k Ur ¼ e w Ä e (ökande justeringsfaktor) (6-5) k Dr ¼ e w Ä e r (minskande justeringsfaktor) (6-6).

133 Europeiska unionens officiella tidning L 88/133 Ökande justeringsfaktorer multipliceras eller adderas med uppmätta utsläpp för alla prov regenerering inte inträffar. Minskande justeringsfaktorer multipliceras eller adderas med uppmätta utsläpp för alla prov regenerering inträffar. Förekomst av regenerering ska identifieras med en konkret metod som kan användas vid all provning. Om ingen regenerering identifieras ska den ökande justeringsfaktorn användas. Med hänvisning till tillägg A.7-A.8 i bilaga 4B, om beräkning av bromsspecifika utsläpp, gäller följande för regenereringsjusteringsfaktorn: a) Den ska användas för resultaten av viktade NRTC- och RMC-provningar. b) Den får användas i cykler med ramper och i NRTC-provningar med kallstart, om en regenerering inträffar under cykeln. c) Den får användas för andra medlemmar i samma motorfamilj. d) Den får tillämpas på andra motorfamiljer som använder samma efterbehandlingssystem, om typgodkännandemyndigheten på förhand godtar det, utifrån tillverkarens tekniska bevisning om att utsläppen är liknande. Följande alternativ ska beaktas: a) En tillverkare kan välja att utesluta justeringsfaktorer för en eller flera av sina motorfamiljer (eller konfigurationer) eftersom effekten av regenereringen är liten eller eftersom det inte praktiskt kan identifieras när regenereringar inträffar. I sådana fall ska ingen regenereringsfaktor användas, och tillverkaren bär ansvaret för överensstämmelse med utsläppsgränserna för samtliga provningar, oavsett om regenerering inträffar. b) Om tillverkaren begär det, kan typgodkännande- eller certifieringsmyndigheten ta hänsyn till regenereringar på annat sätt än det som beskrivs i led a. Den möjligheten gäller dock bara för händelser som inträffar extremt sällan, och som inte praktiskt kan hanteras med hjälp av de justeringsfaktorer som beskrivs i led a Kylsystem Ett motorkylsystem med tillräcklig kapacitet för att hålla motortemperaturen med temperatur för inloppsluft, olja, kylmedel, block och huvudenhet vid normal drifttemperatur, enligt tillverkarens information, ska användas. Provlaboratoriets kylanordningar och fläktar får användas Smörjolja Smörjoljan ska specificeras av tillverkaren och vara representativ för smörjoljor som finns tillgängliga på marknaden. Uppgifter om den smörjolja som används vid provningen ska noteras och presenteras tillsammans med provningsresultaten Specifikation av referensbränsle Referensbränslet specificeras i tabell 3 i bilaga 6. Bränslets temperatur ska överensstämma med tillverkarens rekommendationer. Bränsletemperaturen ska mätas vid inloppet till bränsleinsprutningspumpen eller i enlighet med tillverkarens anvisningar, och platsen för mätningen ska noteras Vevhusutsläpp Inga utsläpp från vevhuset ska släppas ut direkt i den omgivande atmosfären, med följande undantag: motorer försedda med turboladdning, pumpar, fläktar eller laddningskompressorer för luftinsprutning får släppa ut utsläpp från vevhuset till den omgivande atmosfären om utsläppen adderas till avgasutsläppen (antingen fysiskt eller matematiskt) vid alla provningar av utsläpp. Tillverkare som utnyttjar detta undantag ska montera motorerna så att alla utsläpp från vevhuset kan ledas till systemet för utsläppsprovtagning. Vid tillämpning av denna punkt ska vevhusutsläpp, som under all drift leds in i avgaserna uppströms efterbehandlingssystemet, inte anses vara utsläppta direkt till den omgivande atmosfären.

134 L 88/134 Europeiska unionens officiella tidning Öppna utsläpp från vevhuset ska ledas in i avgassystemet för mätning av utsläppen enligt följande: a) Rörmaterialet ska ha en jämn innersida, vara elektriskt ledande och inte reagera med utsläppen från vevhuset. Röret ska vara så kort som möjligt. b) Antalet krökar i laboratoriets rör från vevhuset ska vara så få som möjligt och krökar som inte kan undvikas ska ha så stor radie som möjligt. c) Laboratoriets rör från vevhuset ska uppfylla motortillverkarens specifikationer för vevhusmottryck. d) Avgasröret från vevhuset ska anslutas till de outspädda avgaserna från ett eventuellt efterbehandlingssystem nedströms eventuella installerade avgasbegränsningar och tillräckligt långt uppströms alla provtagningssonder, för att säkerställa fullständig blandning med motorns avgaser före provtagning. Avgasröret från vevhuset ska sträcka sig in i de fritt strömmande avgaserna för att undvika gränsskiktseffekter och främja blandning. Utloppet från vevhusets avgasrör kan vara riktat i godtycklig riktning i förhållande till flödet av outspädda avgaser. 7. PROVNINGSFÖRFARANDEN 7.1. Inledning I denna punkt beskrivs den metod som används för att fastställa bromsspecifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer som provas. Den motor som provas ska ha samma konfiguration som motorfamiljens huvudmotor, enligt punkt 5.2. I ett laboratorieutsläppsprov mäts utsläpp och andra parametrar i de provningscykler som anges i denna bilaga. Följande aspekter behandlas (i denna bilaga 4B): a) Laboratoriekonfigurationer för mätning av bromsspecifika utsläpp (punkt 7.2.) b) Verifieringsförfaranden före och efter provning (punkt 7.3.) c) Provcykler (punkt 7.4.) d) Generell provningssekvens (punkt 7.5.) e) Bestämning av motorns vridmomentkurva (punkt 7.6.) f) Generering av provcykel (punkt 7.7.) g) Förfarande för utförande av specifik provcykel (punkt 7.8.) 7.2. Princip för mätning av utsläpp För mätning av bromsspecifika utsläpp ska motorn arbeta enligt de provcykler som definieras i punkt 7.4, beroende på vad som är tillämpligt. För mätning av bromsspecifika utsläpp måste massan av föroreningar i avgaserna (dvs. HC, NMHC, CO, NO x och partiklar) samt motsvarande motorarbete bestämmas Massa av beståndsdel Den totala massan för varje beståndsdel ska bestämmas under den tillämpliga provcykeln, med hjälp av följande metoder: Kontinuerlig provtagning Vid kontinuerlig provtagning mäts beståndsdelens koncentration kontinuerligt i outspädda eller utspädda avgaser. Denna koncentration multipliceras med det kontinuerliga (outspädda eller utspädda) avgasflödet vid provtagningspunkten, för att bestämma beståndsdelens massflöde. Beståndsdelens utsläpp summeras kontinuerligt över provintervallet. Denna summa är den totala massan för den avgivna beståndsdelen.

135 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Partiprovtagning Vid partiprovtagning tas ett prov av outspädda eller utspädda avgaser kontinuerligt och lagras för senare mätning. Det uttagna provet ska vara proportionellt mot flödet av outspädda eller utspädda avgaser. Exempel på partiprovtagning är uppsamling av utspädda gasformiga utsläpp i en säck och uppsamling av partiklar (PM) på ett filter. I princip utförs utsläppsberäkningen så här: Partiets provkoncentrationer multipliceras med den totala avgasmassan eller massflödet (outspätt eller utspätt) från vilket de togs ut under provcykeln. Produkten är den totala massan eller massflödet för den avgivna beståndsdelen. För att beräkna koncentrationen av partiklar ska de partiklar som avsatts på ett filter från proportionellt uttagna avgaser divideras med mängden filtrerade avgaser Kombinerad provtagning Valfria kombinationer av kontinuerlig provtagning och partiprovtagning är tillåtet (t.ex. partiklar med partiprovtagning och gasformiga utsläpp med kontinuerlig provtagning). I figur 7.1 nedan illustreras aspekter av provningsförfaranden för mätning av utsläpp: utrustning med provtagningslinjer i outspädda och utspädda avgaser och åtgärder som krävs för att beräkna föroreningsutsläppen i provcykler med stationära och transienta förhållanden (figur 7.1).

136 Figur 7.1 Provningsförfaranden för utsläppsmätning Anteckning om figur 7.1: Termen partikelprovtagning i delflöde inbegriper delflödesutspädning för uttag av endast outspädda avgaser med konstant eller varierande utspädningsförhållande. L 88/136 SV Europeiska unionens officiella tidning

137 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Bestämning av arbete Arbetet ska bestämmas över provcykeln genom synkron multiplikation av varvtal och vridmoment, för att beräkna momentanvärden för motorbromseffekten. För bestämning av det totala arbetet ska motorbromseffekten integreras över provcykeln Verifiering och kalibrering Förfaranden före provning Förkonditionering För att stabila förhållanden ska uppnås ska provtagningssystemet och motorn förkonditioneras innan provningssekvensen startas, enligt beskrivningarna i punkterna 7.3 och 7.4. Förkonditionering för avsvalning av motorn inför ett transient kallstartsprov beskrivs särskilt i punkt Verifiering av kolväteförorening Om man misstänker att det kan finnas kolväteföroreningar i systemet för avgasmätning, kan förekomsten kontrolleras med nollställningsgas, varefter systemet kan korrigeras. Om mängden kolväteföroreningar i mätsystemet och bakgrundssystemet måste kontrolleras, ska det utföras inom de 8 timmar som föregår starten av provcykeln. Värdena ska registreras för senare korrigering. Före denna kontroll måste läckagekontrollen utföras, och FID-analysatorn måste kalibreras Preparering av mätutrustningen för provtagning Följande steg ska vidtas innan utsläppsprovtagningen börjar: a) Kontroll av läckage ska utföras inom de 8 timmar som föregår provtagningen av utsläpp i enlighet med punkt b) Vid partiprovtagning ska rena lagringsmedier anslutas, t.ex. tömda säckar eller tareringsvägda filter. c) Alla mätinstrument ska startas i enlighet med tillverkarens anvisningar och god teknisk sed. d) Utspädningssystem, provtagningspumpar, kylfläktar och datainsamlingssystem ska startas. e) Provtagningsflödet ska justeras till önskade nivåer, med bypassflöde, om så önskas. f) Värmeväxlare i provtagningssystemet ska vara förvärmda eller förkylda till respektive drifttemperaturområde för en provning. g) Uppvärmda eller kylda komponenter, som provtagningsledningar, filter, kylare och pumpar, ska tillåtas stabiliseras vid sina driftstemperaturer. h) Flöde från avgasutspädningssystem ska kopplas på minst 10 min före en provningssekvens. i) Kalibrering av gasanalysatorer och nollställning av kontinuerliga analysatorer ska utföras enligt förfarandet i nästa punkt, j) Alla elektroniska integrerande anordningar ska vara nollställda eller nollställas på nytt innan något provintervall startas Kalibrering av gasanalysatorer Lämpliga mätområden för gasanalysatorerna ska väljas. Utsläppsanalysatorer med automatisk eller manuell mätområdesomkoppling är tillåtna. Under provning med ramper eller NRTC-provning, och vid provtagning av gasformiga utsläpp i slutet av varje steg i provning med diskreta steg, får inte analysatorernas mätområden ändras. Inte heller får analysatorns analoga driftförstärkare ändras under provcykeln. Alla kontinuerliga analysatorer ska nollställas och spännas med hjälp av internationellt spårbara gaser som uppfyller specifikationerna i punkt FID-analysatorer ska spännas med en gas som baseras på kolantalet ett (C 1 ).

138 L 88/138 Europeiska unionens officiella tidning Förkonditionering av partikelfilter och tareringsvägning Förfarandena för tareringsvägning och förkonditionering av partikelfilter ska följas enligt punkt Förfaranden efter provning Följande steg ska utföras när provtagningen av utsläpp har slutförts: Kontroll av proportionell provtagning För alla proportionella partiprov, som säckprov eller partikelprov, ska det kontrolleras att proportionell provtagning har skett i enlighet med punkt För metoden med ett enda filter och provcykeln med stationära förhållanden i diskreta steg, ska den effektiva partikelvägningsfaktorn beräknas. Alla prov som inte uppfyller kraven enligt punkt ska ogiltigförklaras Konditionering och vägning av partiklar efter provning Använda partikelfilter ska placeras i en täckt eller förseglad behållare eller så ska filterhållarna stängas, för att skydda provfiltren mot kontaminering från omgivningen. Därefter ska filtren returneras till konditioneringskammaren eller konditioneringsrummet. Slutligen ska partikelprovfiltren konditioneras och vägas enligt instruktionerna i punkt (Förfarandena för efterkonditionering och totalvägning av partikelfilter.) Analys av gasformiga partiprover Följande ska utföras så snart som det är praktiskt möjligt: a) Alla partigasanalysatorer ska nollställas och spännas senast 30 min efter slutförd provcykel eller, om det är praktiskt möjligt, under konditioneringsperioden. Därmed säkerställs att gasanalysatorerna är stabila. b) Alla konventionella gaspartiprover ska analyseras senast 30 min efter slutförd varmstartsprovcykel eller under konditioneringsperioden. c) Bakgrundsproverna ska analyseras senast 60 min efter slutförd varmstartsprovcykel Avdriftsverifiering Efter kvantifiering av avgaserna ska avdriften verifieras på följande sätt: a) För partianalysatorer och kontinuerliga gasanalysatorer ska analysatormedelvärdet registreras när analysatorn har stabiliserats med en nollställningsgas. Stabiliseringen kan inbegripa tid för att tömma analysatorn på provgas och eventuell extra tid för analysatorsvaret. b) Analysatormedelvärdet ska registreras när analysatorn har stabiliserats med en spänngas. Stabiliseringen kan inbegripa tid för att tömma analysatorn på provgas och eventuell extra tid för att analysatorsvaret. c) Erhållna data ska användas för att validera och korrigera avdrift, enligt punkt Provcykler Följande provcykler ska användas: a) För motorer med variabelt varvtal ska provcykeln med 8 steg eller motsvarande cykel med ramper användas, samt den transienta NRTC-cykeln, enligt beskrivningen i bilaga 5. b) För motorer med konstant varvtal ska provcykeln med 5 steg eller motsvarande cykel med ramper användas, enligt beskrivningen i bilaga 5.

139 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Provcykler med stationära förhållanden Provcykler med stationära förhållanden beskrivs i bilaga 5 som ett antal diskreta steg (driftpunkter), varje driftpunkt har ett visst varvtalsvärde och ett visst vridmomentvärde. En provcykel med stationära förhållanden ska utföras med en uppvärmd och arbetande motor, enligt tillverkarens specifikationer. En provcykel med stationära förhållanden kan utföras med diskreta steg eller med ramper, enligt beskrivningarna i nedanstående punkter Provcykler med stationära förhållanden och diskreta steg Provcykeln med stationära förhållanden och 8 diskreta steg består av åtta varvtals- och belastningssteg (med en vägningsfaktor för varje steg) som tillsammans motsvarar det typiska driftområdet för motorer med variabelt varvtal. Cykeln visas i bilaga 5. Provcykeln med stationära förhållanden, 5 diskreta steg och konstant varvtal består av 5 belastningssteg (med en vägningsfaktor för varje steg), med nominellt varvtal som motsvarar det typiska driftområdet för motorer med konstant varvtal. Cykeln visas i bilaga Provcykler med stationära förhållanden och ramper (RMC) Provcyklerna med ramper (RMC-cykler) är varmkörningscykler utsläppen börjar mätas när motorn har startats och varmkörts, enligt beskrivningen i punkt Under RMC-provcykeln ska motorn kontrolleras kontinuerligt av provbäddens kontrollenhet. Gasformiga utsläpp och partikelutsläpp ska mätas och prover av dem ska samlas in kontinuerligt under RMC-provcykeln, på samma sätt som i en transient provcykel. Femstegsvarianten av RMC-provcykeln innehåller samma steg som motsvarande provcykel med stationära förhållanden och diskreta steg, och stegen utförs i samma ordning. Åttastegsvarianten av RMC-provcykeln innehåller ett steg (ett delat tomgångssteg) mer än motsvarande cykel med stationära förhållanden och diskreta steg, och stegsekvensen är inte samma. Det beror på att extrema förändringar av efterbehandlingstemperaturen måste undvikas. Stegens tidslängd ska väljas så att de är ekvivalenta med vägningsfaktorerna för motsvarande diskreta provcykel med stationära förhållanden. Ändringen av motorvarvtalet och belastningen mellan två på varandra följande steg måste kontrolleras linjärt inom tiden 20 ±1 s. Ändringstiden räknas som ingående i det nya steget (inklusive det första steget) Transient provcykel (NRTC) Den transienta provcykeln för fordon som inte är avsedda för vägtransport (NRTC-cykeln) beskrivs i bilaga 5 som en transient uppdelad sekvens av normaliserade varvtal och vridmoment. Innan provningen utförs i en provcell, måste man konvertera de normaliserade värdena till motsvarande referensvärden för den motor som provas. Konverteringen baseras på specifika varvtals- och vridmomentvärden enligt motorns vridmomentkurva. Konverteringen kallas denormalisering, och den resulterande provcykeln är den provade motorns NRTC-referenscykel (se punkt 7.7.2). En grafisk framställning av den normaliserade dynamometertabellen för NRTC-provning finns i bilaga 5. Den transienta provcykeln ska utföras två gånger (se punkt 7.8.3): a) Som kallstart när motorn och efterbehandlingssystemen har svalnat till rumstemperatur genom naturlig motoravsvalning, eller som kallstart efter forcerad avsvalning och då motor-, kylmedels- och oljetemperaturerna samt efterbehandlingssystemens och alla motorkontrollenheters temperaturer har stabiliserats till mellan 20 C och 30 C. Mätningen av kallstartsutsläpp ska starta när den kalla motorn startas. b) Varmkonditioneringsperiod omedelbart efter det att kallstartsfasen har slutförts ska motorn varmstartkonditioneras under en varmkonditioneringstid på 20 ±1 min. c) Varmstarten ska utföras direkt efter konditioneringsperioden, genom igångdragning av motorn. Gasanalysatorerna ska slås på minst 10 s före konditioneringsperiodens slut, så att signaltoppar undviks. Mätningen av utsläpp ska startas parallellt med varmstartsfasen, inkluderande igångdragning av motorn. Bromsspecifika utsläpp uttryckt i g/kwh ska bestämmas med de förfaranden som beskrivs i detta avsnitt, både för kallstarts- och varmstartsprovcykler. Sammansatta viktade resultat ska beräknas genom att vikta kallstartsresultaten med 10 % och varmstartsresultaten med 90 %, enligt beskrivningen i tillägg A.7-A.8 till bilaga 4B.

140 L 88/140 Europeiska unionens officiella tidning Generell provningssekvens För mätning av motorutsläppen måste följande steg utföras: a) Provningsvarvtal och provningsbelastning måste definieras för den motor som ska provas. Det sker genom mätning av maximalt vridmoment (för motorer med konstant varvtal) eller med vridmomentkurva (för motorer med variabelt varvtal) som funktion av motorvarvtalet. b) Normaliserade provcykler måste denormaliseras med det vridmoment (för motorer med konstant varvtal) eller de varvtal och vridmoment (för motorer med variabelt varvtal) som finns i punkt 7.5 a. c) Motorn, utrustningen och mätinstrumenten ska förberedas för följande utsläppsprovningar eller provningsserier (kall- och varmcykel). d) Det ska verifieras att viss utrustning och vissa analysatorer fungerar korrekt genom förfaranden före provning. Alla analysatorer måste kalibreras. Alla data insamlade i förfaranden före provning ska registreras. e) Motorn ska startas (NRTC-cykel) eller hållas igång (cykler med stationära förhållanden) i början av provcykeln, och provtagningssystemen ska startas samtidigt. f) Utsläpp och andra obligatoriska parametrar ska mätas eller registreras under provtagningstiden (genom hela provcykeln för NRTC-cykler och cykler med stationära förhållanden och ramper). g) Det ska verifieras att viss utrustning och vissa analysatorer fungerar korrekt genom förfaranden efter provning. h) Partikelfilter ska förkonditioneras, vägas (tom vikt), fyllas, omkonditioneras, vägas på nytt (fylld vikt), och proven ska utvärderas enligt förfarandena för hantering före (punkt ) och efter (punkt ) provning. i) Utsläppsprovresultaten ska utvärderas. Följande översikt innehåller nödvändiga förfaranden för att utföra NRMM-provcykler med mätning av motorns avgasutsläpp.

141 Europeiska unionens officiella tidning L 88/141 Figur 7.3 Provningssekvens Start och omstart av motorn Start av motorn Motorn ska startas a) enligt anvisningarna i ägarhandboken, med hjälp av en startmotor eller ett luftstartssystem samt antingen ett korrekt laddat batteri, en lämplig strömkälla eller en tryckluftskälla, eller

142 L 88/142 Europeiska unionens officiella tidning b) genom användning av dynamometern för igångdragning av motorn, tills den startar. Motorn ska startas med inom ±25 % av normalt igångdragningsvarvtal eller genom att dynamometervarvtalet ökas linjärt från 0 till 100 min- 1 under lågt tomgångsvarvtal, men endast tills motorn har startat. Igångdragning ska stängas av inom 1 s efter det att motorn har startats. Om motorn inte startar efter 15 s igångdragning, ska igångdragningen stoppas och skälet till att starten misslyckats ska bestämmas, om det inte anges i ägarhandboken eller servicehandboken att längre igångdragningstid är normalt Motorstopp a) Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under kallstartsprovningen i NRTC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras. b) Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under varmstartsprovningen i NRTC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras. Motorn ska konditioneras enligt punkt och varmstartsprovningen ska upprepas. I detta fall behöver kallstartsprovningen inte upprepas. c) Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under cykeln med stationära förhållanden (och diskreta steg eller ramper), ska provningen ogiltigförklaras och göras om med början från uppvärmningsförfarandet. Vid partikelmätning med flera filter (ett provfilter för varje steg) ska provningen fortsätta genom att man stabiliserar motorn i det föregående steget för motortemperaturkonditionering och sedan påbörjar mätningen i det steg motorstoppet inträffade Bestämning av motorns vridmomentkurva Innan vridmomentkurvan bestäms ska motorn värmas upp och sedan drivas i åtminstone 10 min vid maximal effekt eller enligt tillverkarens rekommendationer och god teknisk sed, så att motorkylmedlets och smörjoljans temperaturer stabiliseras. När motorn har stabiliserats bestäms vridmomentkurvan. Med undantag av motorer med konstant varvtal ska vridmomentkurvan bestämmas med helt öppet bränslereglage eller regulator med diskreta, ökande varvtal. Lägsta och högsta varvtal för vridmomentkurvan definieras enligt följande: Lägsta varvtal = varmtomgångsvarvtal. Högsta varvtal = n hi x 1,02 eller det varvtal maximalt vridmoment faller till noll, beroende på vilket värde som är minst. I definitionen ovan är n hi det högsta motorvarvtal 70 % av maximal effekt nås. Om det högsta motorvarvtalet inte är säkert eller icke-representativt (t.ex. för oreglerade motorer), ska man göra en uppskattning enligt god teknisk sed av ett maximalt varvtal som är säkert eller representativt Bestämning av vridmomentkurva för cykel med stationära förhållanden och 8 steg Vid bestämning av vridmomentkurvan för den stationära 8-stegscykeln (endast motorer som inte måste genomgå NRTC-cykeln) ska god teknisk sed användas för att välja ett tillräckligt stort antal (20 30 stycken) jämt fördelade börvärden. Vid varje börvärde ska varvtalet stabiliseras och vridmomentet tillåtas stabiliseras under minst 15 s. Genomsnittligt varvtal och vridmoment ska registreras vid varje börvärde. Vid behov ska linjär interpolation användas för att bestämma 8-stegsprovningens varvtal och vridmoment. Om de framtagna provningsvarvtalen och belastningarna inte avviker med mer än ±2,5 % från de varvtal och vridmoment som tillverkaren har angett, ska de av tillverkaren definierade varvtalen och vridmomenten användas. För motorer som även ska genomgå NRTC-cykeln, ska NRTC-cykelns vridmomentkurva användas vid bestämning av varvtal och vridmoment för provning med stationära förhållanden Bestämning av vridmomentkurva för NRTC-cykel Motorns vridmomentkurva ska bestämmas enligt följande: a) Motorn avlastas och körs på tomgång enligt följande villkor: i) För motorer med regulator för låga varvtal ska lägsta operatörskrav väljas, och dynamometern eller någon annan belastningsenhet ska användas för att ställa vridmomentet till noll vid motorns primära utaxel, och motorn ska tillåtas kontrollera varvtalet. Detta varmtomgångsvarvtal ska mätas.

143 Europeiska unionens officiella tidning L 88/143 ii) För motorer utan regulator för låga varvtal ska dynamometern ställas för att ge vridmomentet noll vid motorns primära utaxel, och operatörskravet ska ställas att kontrollera varvtalet till det av tillverkaren angivna lägsta möjliga motorvarvtalet vid minimibelastning (det s.k. tillverkardeklarerade varmtomgångsvarvtalet). iii) Det tillverkardeklarerade tomgångsvridmomentet får användas för alla motorer med variabelt varvtal (med eller utan regulator för låga varvtal), om ett tomgångsvarvtal frånskilt noll är representativt för normal drift. b) Största operatörskrav ska väljas och motorns varvtal ska regleras till mellan varmtomgång och 95 % av varmtomgångsvarvtalet. För motorer med referensprovcykler, det lägsta varvtalet är högre än varmtomgångsvarvtalet, kan bestämning av vridmomentkurvan startas vid mellan lägsta referensvarvtal och 95 % av lägsta referensvarvtal. c) Motorns varvtal ska ökas med i genomsnitt 8 ±1 min 1 /s eller så ska vridmomentkurvan bestämmas med hjälp av en konstant varvtalsökning, så att det tar 4 6 min att gå från lägsta till högsta varvtal för vridmomentkurvan. Vridmomentkurvans varvtalsområde ska börja mellan varmtomgång och 95 % av varmtomgång och sluta vid det högsta varvtalet vid vilket mindre än 70 % av maximal effekt avges. Om det högsta motorvarvtalet inte är säkert eller icke-representativt (t.ex. för oreglerade motorer), ska man göra en uppskattning enligt god teknisk sed av ett maximalt varvtal som är säkert eller representativt. Varvtals- och vridmomentvärdena ska registreras med en frekvens av minst 1 Hz. d) Om en tillverkare anser att ovanstående förfaranden inte är säkra eller representativa för en viss motor, får alternativa metoder användas. Sådana alternativa metoder måste uppfylla syftet med de beskrivna förfarandena för bestämning av vridmomentkurvan, nämligen att bestämma det högsta tillgängliga vridmomentet vid alla varvtal som uppnås under provcyklerna. Om man av säkerhetsskäl eller av det skäl att förfarandena inte är representativa, vill göra avsteg från de beskrivna förfarandena för bestämning av vridmomentkurvan, ska avstegen godkännas av typgodkännandemyndigheten med en motivering till varför de får göras. Under inga omständigheter får dock vridmomentkurvan köras med fallande motorvarvtal när det gäller styrda motorer eller motorer med turboladdare. e) Vridmomentkurvan behöver inte bestämmas före varje provcykel. Motorns vridmomentkurva ska bestämmas på nytt om: i) det, grundat på god teknisk sed, har gått orimligt lång tid sedan den senaste bestämningen, eller ii) om det har gjorts fysiska förändringar eller nya inställningar på motorn vilka kan tänkas påverka motorprestandan, eller iii) om atmosfärtrycket nära motorns luftinlopp inte ligger inom ±5 kpa av det värde som registrerades vid den senaste bestämningen av vridmomentkurvan Bestämning av vridmomentkurva för motorer med konstant varvtal: a) Motorn får köras med en regulator för konstant varvtal eller så kan förekomst av en sådan regulator simuleras genom att man reglerar motorvarvtalet via ett operatörsstyrt system. En isokron regulator eller en varvtalsbevakande regulator ska användas, beroende på lämplighet. b) Med en regulator eller en simulerad regulator (som reglerar varvtalet genom operatörens kommandon), ska motorn drivas med reglering och utan belastning (vid högt varvtal, inte tomgångsvarvtal) under minst 15 s. c) Dynamometern ska användas för att öka vridmomentet med konstant hastighet. Bestämningen av vridmomentkurvan ska utföras så att det tar 2 4 min att gå från reglerat, obelastat varvtal till maximalt vridmoment. Under bestämningen av kurvan ska det verkliga varvtalet och vridmomentet registreras med en frekvens av minst 1 Hz. d) Om en motorgenerator används för kraftgenerering med en frekvens av 50 Hz och 60 Hz (t.ex och min -1 ) måste motorn provas separat, för båda de konstanta varvtalen. Andra metoder som används för att registrera maximalt vridmoment och effekt vid definierade driftvarvtal för motorer med konstant varvtal, ska baseras på god teknisk sed Generering av provcykel

144 L 88/144 Europeiska unionens officiella tidning Generering av provcykler med stationära förhållanden (NRSC) Nominellt varvtal och denormaliseringsvarvtal För motorer som ska provas med NRSC-provcykeln och även med NRTC-provcykeln ska denormaliseringsvarvtalet beräknas enligt förfarandet för transient cykel (punkterna och samt figur 7.3.). När det gäller cykeln med stationära förhållanden ska denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) användas i stället för det nominella varvtalet. Om det beräknade denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) ligger inom ±2,5 % av det denormaliseringsvarvtal som tillverkaren har angett, får det tillverkardeklarerade denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) användas för utsläppsprovningen. Om toleransen överskrids ska det beräknade denormaliseringsvarvtalet (ndenorm) användas för utsläppsprovningen. I en cykel med stationära förhållanden är det beräknade denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) det nominella varvtalet enligt tabell. För motorer med variabelt varvtal som inte provas med NRTC-provcykeln ska de nominella varvtalen i tabellerna i bilaga 5 till dessa föreskrifter för den diskreta 8-stegscykeln och cykeln med ramper beräknas enligt förfarandet med stationära förhållanden (punkt och figur 7.3). Det nominella varvtalet definieras i punkt För motorer med konstant varvtal ska det nominella varvtalet och det motorkontrollerade varvtalet i tabellerna i bilaga 5 till dessa föreskrifter för den diskreta 5 stegscykeln och den härledda provcykeln med ramper vara det som definieras i punkterna och Generering av provcykel med stationära förhållanden och 8 steg (diskret eller med ramper) Mellanvarvtalet ska bestämmas med hjälp av beräkningar enligt definitionen (se punkt ). I enlighet med punkt ska denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) användas vid fastställandet av mellanvarvtal i stället för det nominella varvtalet för motorer som ska provas med NRSC-provcykeln och även med NRTCprovcykeln. Motorinställningen för varje provsteg ska beräknas enligt formeln S ¼ ððp max þ P AUX Þ L 100 Þ Ä P AUX (7-1) S = dynamometerinställning (i kw), P max = maximal observerad eller deklarerad effekt vid provningsvarvtal under provningsförhållandena (enligt uppgift från tillverkaren) i kw, P AUX = deklarerad total effekt absorberad av kringutrustning som har monterats för provning (se punkt 6.3), vid provningsvarvtal (i kw), L = vridmoment (i %). Under provcykeln ska motorn drivas med de motorvarvtal och vridmoment som definieras i bilaga 5. Maximala vridmomentvärden vid de angivna provningsvarvtalen ska härledas från motorns vridmomentkurva (se punkt eller 7.6.2). Uppmätta värden mäts antingen direkt vid bestämningen av motorns vridmomentkurva eller också bestäms de utifrån den fastställda vridmomentkurvan. Deklarerade värden specificeras av tillverkaren. Om både mätvärden och deklarerade värden är tillgängliga kan de deklarerade värdena användas i stället för uppmätta vridmoment, om avvikelsen inte är större än ±2,5 %. I annat fall ska uppmätta vridmoment, härledda från vridmomentkurvan, användas Generering av provcykel med stationära förhållanden och 5 steg (diskret eller med ramper) Under provcykeln ska motorn drivas med de motorvarvtal och vridmoment som definieras i bilaga 5. Vridmomentkurvans maximala vridmomentvärde vid det angivna nominella varvtalet (se punkt ) ska användas för att generera provcykeln med 5 steg. Ett lägsta varmvridmoment som är representativt för normal drift kan deklareras. Till exempel om motorn normalt är kopplad till en maskin som inte drivs under ett visst lägsta vridmoment, kan detta vridmoment deklareras och användas för generering av provcykeln. Om både uppmätta och deklarerade värden är tillgängliga för maximalt provvridmoment (för cykelgenerering), får det deklarerade värdet användas i stället för det uppmätta värdet, om det deklarerade värdet ligger inom % av det uppmätta värdet.

145 Europeiska unionens officiella tidning L 88/145 Vridmomentsiffrorna ange i procent av det vridmoment som motsvarar den nominella kontinuerliga effekten ( 1 ). Den kontinuerliga effekten definieras som den högsta effekt som kan tas ut under en variabel effektsekvens som kan köras under ett obegränsat antal timmar per år, mellan fastställda underhållstider och definierade omgivningsförhållanden. Underhållet ska utföras enligt tillverkarens föreskrifter Generering av transient provcykel (NRTC-denormalisering) I bilaga 5 definieras tillämpliga provcykler i normaliserat utförande. En normaliserad provcykel innehåller en sekvens av värdepar för varvtal och vridmoment uttryckta i procent. Normaliserade värden för varvtal och vridmoment ska transformeras enligt följande regler: a) Det normaliserade varvtalet ska transformeras till en sekvens av referensvarvtal, n ref, enligt punkt b) Det normaliserade vridmomentet uttrycks i procent av vridmomentkurvans vridmoment vid motsvarande referensvarvtal. De normaliserade värdena ska transformeras till en sekvens av referensvridmoment, T ref, enligt punkt c) Värdena för referensvarvtal och referensvridmoment, uttryckta i samstämmiga enheter, multipliceras för beräkning av referenseffektvärden Denormaliseringsvarvtal (n denorm ) Denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) väljs utifrån 100-procentsvärdena för normaliserat varvtal enligt dynamometerschemat i bilaga 5. Den motorprovcykel som är resultatet av denormalisering till referensvarvtalet beror på valet av denormaliseringsvarvtal (n denorm ). För beräkning av denormaliseringsvarvtalet (n denorm ), som hämtas från den fastställda vridmomentkurvan, kan någon av följande formler användas, enligt överenskommelse med typgodkännandemyndigheten: a) n denorm = n lo + 0,95 (n hi - n lo ) (7-2) n denorm = denormaliseringsvarvtal, n hi = högt varvtal (se punkt ), n lo = lågt varvtal (se punkt ). b) n denorm motsvarande den längsta vektorn, definierad som: n denorm ¼ n i at the maximum of ðn 2 normi þ P 2 normi Þ (7-3) i = en indexvariabel som representerar ett registrerat värde i en vridmomentkurva, n normi = ett motorvarvtal, normaliserat genom division med n Pmax, P normi = en motoreffekt, normaliserad genom division med P max. Observera att denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) ska användas som lägsta varvtal för alla punkter med samma största kvadratsumma. Ett högre deklarerat varvtal kan användas om vektorns längd vid det deklarerade varvtalet ligger inom 2 % av vektorlängden vid det uppmätta varvtalet. Om den fallande delen av en vridmomentkurva vid full belastning är mycket brant, kan det bli problem med körning av 105-procentsvarvtalen i NRTC-provcykeln. I en sådan situation är det tillåtet att, efter överenskommelse med typgodkännande- eller certifieringsmyndigheten, minska denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) något (högst 3 %) för att kunna utföra NRTC-provningen korrekt. ( 1 ) Utförligare information om begreppet högsta kontinuerliga effektuttag finns i figur 2 i standarden ISO :2005.

146 L 88/146 Europeiska unionens officiella tidning Om det uppmätta denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) ligger inom ±3 % av det denormaliseringsvarvtal som tillverkaren har angett, får det tillverkardeklarerade denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) användas för utsläppsprovningen. Om toleransen överskrids, ska det uppmätta denormaliseringsvarvtalet (n denorm ) användas för utsläppsprovningen Beräkning av verkligt varvtal (denormalisering) Motorvarvtalet denormaliseras enligt formeln n ref ¼ %speed ðn denorm Ä n idle Þ þ n idle (7-4) 100 n ref = referensvarvtal, n denorm = denormaliseringsvarvtal, n idle = tomgångsvarvtal, %speed = normaliserat NRTC-varvtal enligt tabell Beräkning av verkligt vridmoment (denormalisering) Vridmomenten i motordynamometertabellen i punkt 1.3 i bilaga 5 är normaliserade till maximalt vridmoment vid respektive varvtal. Referenscykelns vridmoment räknas om till verkliga värden med hjälp av vridmomentkurvan, som bestämts enligt anvisningarna i punkt 7.6.2, enligt formeln %torque x max:torque T ref ¼ 100 för respektive referensvarvtal enligt bestämning i punkt (7-5) Exempel på beräkning av verkliga värden (denormalisering) Följande provpunkt ska räknas om till verkligt värde (denormaliseras): % varvtal = 43 % % vridmoment = 82 % Följande värden är givna: n denorm = min -1 n idle = 600 min -1 blir n ref ¼ 43 ð2 200 Ä 600Þ þ 600 ¼ min Ä1 100 det högsta vridmomentet som avläses i vridmomentkurvan vid min -1 är 700 Nm. T ref ¼ 82 Ü 700 ¼ 574Nm Förfarande för utförande av specifik provcykel Sekvens för utsläppsprovning med stationära förhållanden och diskreta steg Motoruppvärmning för cykler med stationära förhållanden och diskreta steg

147 Europeiska unionens officiella tidning L 88/147 Som förkonditionering ska motorn värmas upp enligt tillverkarens rekommenderade anvisningar och god teknisk sed. Innan utsläppsprovtagningen börjar ska motorn drivas tills motortemperaturen (inklusive kylmedels-, vatten- och smörjoljetemperaturerna) har stabiliserats (normalt krävs minst 10 min körning) i steg 1 (100 % vridmoment och nominellt varvtal för 8-stegsprovcykeln och vid märkvarvtal eller nominellt konstant motorvarvtal och 100 % vridmoment för 5-stegsprovcykeln). Direkt från detta konditioneringsskede startas provtagningen. Förfarander före provning i punkt ska utföras, inklusive analysatorkalibrering Utförande av provcykler med diskreta steg a) Provningen ska genomföras i den stigande stegordning som anges för provcykeln (se bilaga 5). b) Varje steg pågår i minst 10 min. I varje steg ska motorn stabiliseras under minst 5 min, och utsläppsprovtagning sker under 1-3 min för gasformiga utsläpp i slutet av varje steg. Längre provtagningstid är tillåtet, för att förbättra noggrannheten vid partikelprovtagning. Provstegens längd ska noteras och rapporteras. c) Partikelprovtagningen kan göras antingen med metoden med ett filter eller med metoden med flera filter. Eftersom resultaten kan skilja sig åt något beroende på vilken metod som används, ska det i resultatredovisningen anges vilken metod som använts. I metoden med ett filter ska de vägningsfaktorer för varje steg som angetts i provcykelförfarandet samt det verkliga avgasflödet beaktas vid provtagningen, genom att provtagningsflödet och/eller provtagningstiden anpassas. Den effektiva vägningsfaktorn för partikelprovtagning måste ligga inom ±0,003 av vägningsfaktorn för det aktuella steget. Provtagningen ska ske så sent som möjligt inom varje steg. I metoden med ett filter ska partikelprovtagningen slutföras vid samma tidpunkt som mätningen av gasformiga utsläpp, ±5 s. Provtagningstiden i varje steg ska vara minst 20 s för metoden med ett filter och minst 60 s för metoden med flera filter. För system utan bypasskapacitet ska provtagningstiden i varje steg vara minst 60 s för båda metoderna. d) Motorns varvtal och belastning, inloppsluftens temperatur, bränsleflödet och luft- eller avgasflödet ska i varje steg mätas enligt det intervall som används för mätning av gaskoncentrationerna. Alla data som behövs för beräkningar ska registreras. e) Om motorstopp inträffar eller om påbörjad utsläppsprovtagning avbryts i något skede i ett diskret steg då metoden med ett filter används, ska provningen ogiltigförklaras och sedan göras om, med början från förfarandet för motoruppvärmning. Vid partikelmätning med flera filter (ett provfilter för varje steg) ska provningen fortsätta genom att man stabiliserar motorn i det föregående steget för temperaturkonditionering och sedan påbörjar mätningen i det steg motorstoppet inträffade. f) Förfaranden efter provning enligt punkt ska utföras Valideringskriterier Under varje steg i respektive provcykel med stationära förhållanden, efter den inledande omställningsperioden, får det uppmätta varvtalet inte avvika från referensvarvtalet med mer än ± 1 % av nominellt varvtal eller ± 3 min- 1, beroende på vilket som är störst, utom vid låg tomgång, som ska ligga inom de av tillverkaren angivna toleranserna. Det uppmätta vridmomentet får inte avvika från referensvridmomentet med mer än ±2 % av maximalt vridmoment vid provningsvarvtalet Provcykler med ramper Motoruppvärmning Före start av en provcykel med stationära förhållanden och ramper (RMC-provcykel) ska motorn värmas upp och drivas tills motortemperaturen (inklusive kylmedels-, vatten- och oljetemperaturerna) har stabiliserats vid 50 % varvtal och 50 % vridmoment för RMC-provcykeln (härledd från 8-stegsprovcykeln), och vid motorns märkvarvtal eller nominella varvtal och 50 % vridmoment för RMC-provcykeln (härledd från 5- stegsprovcykeln). Omedelbart efter detta motorkonditioneringsförfarande ska motorns varvtal och vridmoment ökas linjärt under en rampperiod på 20 ± 1 s, till det första provningssteget. Mellan 5 s och 10 s efter slutet av rampperioden, ska provcykelmätningen startas.

148 L 88/148 Europeiska unionens officiella tidning Utförande av provcykel med ramper Provcykler med ramper, härledda från 8-stegs- och 5-stegscyklerna visas i bilaga 5. I varje steg ska motorn drivas under den föreskrivna tiden. Övergången från ett steg till nästa steg ska ske linjärt under en tidsperiod på 20 s ± 1 s och med de toleranser som anges i punkt (Se bilaga 5.) För provcykler med ramper ska referensvarvtals- och vridmomentvärdena genereras med en frekvens av minst 1 Hz och den erhållna mätpunktsserien ska användas när provcykeln körs. Referenspunkterna ska genereras genom att man, under övergången mellan två steg, ökar de denormaliserade referensvarvtals- och vridmomentvärdena linjärt mellan de två stegen. De normaliserade referensvridmomentvärdena ska inte ökas linjärt mellan stegen och sedan denormaliseras. Om varvtalet och vridmomentrampen körs vid en punkt över motorns vridmomentkurva, ska den fortsätta för att bestämma referensvridmomenten, och operatörskravet ska tillåtas fortsätta till maximalt värde. Under hela RMC-provcykeln (under varje steg, inklusive ramperna mellan stegen) ska koncentrationen av varje gasformig förorening mätas och partikelprovtagning utföras. Gasformiga föroreningar kan mätas outspädda eller utspädda och registreras kontinuerligt. Om de späds ut kan de även samlas upp i en provtagningssäck. Partikelprovet ska spädas med konditionerad och ren luft. Under hela provningsförloppet tas ett enda partikelprov, och det samlas upp på ett partikelprovfilter. För beräkning av bromsspecifika utsläpp ska det faktiska arbetet under cykeln beräknas genom integration av den faktiska motoreffekten under hela cykeln Sekvens för utsläppsprovning: a) Körning av RMC-cykeln, provtagning av avgaser, registrering av data och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt. b) Varvtal och vridmoment ska kontrolleras till första steget i provcykeln. c) Om motorstopp inträffar under RMC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras. Motorn ska sedan förkonditioneras och provningen göras om. d) I slutet av RMC-cykeln ska provtagningen fortsätta, utom partikelprovtagningen, med alla system igång, tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inklusive registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras. e) Förfaranden efter provning enligt punkt 7.4 ska utföras Valideringskriterier RMC-provningarna ska valideras genom regressionsanalys, enligt beskrivningarna i punkterna och Tillåtna RMC-toleranser finns i tabell 7.1 nedan. Observera att RMC-toleranserna inte är desamma som NRTC-toleranserna i tabell 7.2. Tabell 7.1 Toleranser för RMC-regressionslinje Varvtal Vridmoment Effekt Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x Max. 1 % av nominellt varvtal Max. 2 % av motorns maximala vridmoment Max. 2 % av motorns maximala effekt Regressionslinjens lutning, a 1 0,99 1,01 0,98 1,02 0,98 1,02 Determinationskoefficient, r 2 Min. 0,990 Min. 0,950 Min. 0,950 Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, a 0 ±1 % av nominellt varvtal ±20 Nm eller ±2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst ±4 kw eller ±2 % av den maximala effekten, beroende på vilket som är störst

149 Europeiska unionens officiella tidning L 88/149 Om RMC-provningen inte utförs på en transient provbädd, de transienta varvtals- och vridmomentvärdena inte är tillgängliga, ska följande valideringskriterier användas. För varje steg gäller varvtals- och vridmomenttoleranserna enligt punkt För 20-sekundersperioderna med linjär varvtals- och vridmomentövergång mellan de stationära RMC-provstegen (punkt ) ska följande toleranser för varvtal och belastning användas i rampen: varvtalet ska hållas linjärt inom ±2 % av det nominella varvtalet. Vridmomentet ska hållas linjärt inom ±5 % av det maximala vridmomentet vid det nominella varvtalet Transient provcykel (NRTC) Referenskommandona för varvtal och vridmoment ska köras efter varandra, för att få en transient provcykel. Varvtals- och vridmomentkommandona ska ges med en frekvens av minst 5 Hz. Eftersom referensprovcykeln baseras på en frekvens av 1 Hz ska de mellanliggande varvtals- och vridmomentkommandona interpoleras linjärt, från de referensvridmomentvärden som har skapats vid provcykelgenereringen. Små denormaliserade varvtalsvärden, nära varmtomgångsvarvtal, kan ge upphov till att tomgångsregulatorer går igång och att motorvridmomentet överskrider referensvridmomentet, även vid lägsta operatörskrav. I en sådan situation rekommenderas att man kontrollerar dynamometern, så att den prioriterar referensvridmomentet snarare än referensvarvtalet och låter motorn bestämma varvtalet. Under kallstartsförhållanden kan en kallstartsanordning användas för snabb uppvärmning av motorn och efterbehandlingskomponenterna. Under sådana förhållanden ger låga normaliseringsvarvtal upphov till referensvarvtal som är lägre än det förhöjda tomgångsvarvtalet. I en sådan situation rekommenderas att man kontrollerar dynamometern så att den prioriterar referensvridmomentet och låter motorn styra varvtalet vid lägsta operatörskrav. Under utsläppsprovningen ska referensvarvtal och -vridmoment samt återkopplade varvtal och vridmoment registreras med en frekvens av minst 1 Hz, men helst 5 Hz eller 10 Hz. Högre registreringsfrekvens är viktigt, eftersom det minimerar effekten av tidsfördröjningen mellan referenssignalerna och de återkopplade signalerna för varvtal och vridmoment. Referens- och återkopplingssignalerna får registreras med lägre frekvens, (men minst 1 Hz), om de genomsnittliga värdena under tidsintervallet mellan de registrerade värdena registreras. De genomsnittliga värdena ska beräknas på grundval av återkopplingsvärden som uppdateras med en frekvens av minst 5 Hz. Dessa registrerade värden ska användas för att beräkna cykelvalideringsstatistik och det totala arbetet Förkonditionering av motorn För att nå stabila förhållanden för följande utsläppsprovning ska provtagningssystemet och motorn förkonditioneras, antingen genom att man utför en fullständig förberedande NRTC-cykel eller genom att man kör motorn och mätsystemen under liknande förhållanden som i provcykeln. Om även den föregående provningen var en NRTC-varmprovning, behövs ingen ytterligare konditionering. Naturlig eller forcerad avsvalning kan användas. För forcerad avsvalning ska god teknisk sed användas för att utforma system som transporterar kylluft över motorn, driver kylolja genom motorns smörjsystem, avlägsnar värme från kylmedlet genom motorns kylsystem och avlägsnar värme från eventuella efterbehandlingssystem. Vid forcerad avsvalning av efterbehandlingssystemet får kylluft inte tillföras förrän efterbehandlingssystemet har svalnat ned under den temperatur vid vilken katalysatorn aktiveras. Alla avsvalningsmetoder som leder till icke-representativa utsläpp är förbjudna. Förfaranden före provning enligt punkt måste utföras, inklusive analysatorkalibrering Utföra en transient NRTC-provcykel Provningen ska startas enligt följande: Provningssekvensen ska startas direkt efter att motorn har startats från avsvalnat tillstånd (för NRTCprovning med kallstart) eller direkt från varmkonditioneringstillstånd (för NRTC-provning med varmstart). Instruktionerna (bilaga 5) ska följas. Dataloggning, provtagning av avgaser och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt som motorn startas. Provcykeln ska startas när motorn startas, och provcykeln ska utföras enligt schemat i bilaga 5.

150 L 88/150 Europeiska unionens officiella tidning I slutet av provcykeln ska provtagningen fortsätta, med alla system igång tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inklusive registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras. Förfaranden efter provning enligt punkt ska utföras Kriterier för validering av transient provcykel När en provning valideras ska valideringskriterierna i denna punkt användas för referens- och återkopplingsvärdena för varvtal, vridmoment, effekt och totalt arbete Beräkning av cykelns arbete Innan cykelarbetet beräknas ska alla varvtals- och vridmomentvärden som har registrerats under motorns start uteslutas. Punkter med negativa vridmomentvärden måste räknas som nollarbete. Arbetet under cykeln W act (kwh) ska beräknas utifrån motorns återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment. Referenscykelarbetet W ref (kwh) ska beräknas utifrån motorns referensvarvtal och referensvridmoment. Cykelns verkliga arbete, W act, används för att jämföra med referenscykelns arbete, W ref, och för att beräkna bromsspecifika utsläpp (se punkt 7.2.) W act ska vara mellan 85 % och 105 % av W ref Valideringsstatistik (se tillägg A.2 till bilaga 4B.) Linjär regression mellan referensvärden och återkopplingsvärden ska beräknas för varvtal, vridmoment och effekt. För att minimera effekten av tidsfördröjningen mellan referenssignalerna och de återkopplade signalerna är det tillåtet att förskjuta hela den återkopplade signalsekvensen framåt eller bakåt i tiden i förhållande till referenscykeln. I så fall ska både varvtal och vridmoment förskjutas med samma tidslängd och i samma riktning. Minstakvadratmetoden ska användas, med den bäst anpassade ekvationen med formen y = a 1 x + a 0 (7-6) y = återkopplingsvärde för varvtal (min- 1 ), vridmoment (Nm) eller effekt (kw), a 1 = regressionslinjens lutning, x = referensvärde för varvtal (min- 1 ), vridmoment (Nm) eller effekt (kw), a 0 = regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln. Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x samt determinationskoefficienten (r 2 ) ska beräknas för varje regressionslinje (tillägg A2 till bilaga 4B). Denna analys bör utföras med en frekvens av 1 Hz. För att en provning ska anses giltig måste kriterierna i tabell 7.2 i denna punkt vara uppfyllda. Tabell 7.2 Toleranser för regressionslinje Varvtal Vridmoment Effekt Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x 5,0 % av det maximala provningsvarvtalet 10,0 % av det maximala vridmomentet i vridmomentkurva 10,0 % av den maximala effekten i vridmomentkurvan Regressionslinjens lutning, a 1 0,95 1,03 0,83 1,03 0,89 1,03 Determinationskoefficient, r 2 Min. 0,970 Min. 0,850 Min. 0,910 Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, a 0 10 % av tomgång ±20 Nm eller ±2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst ±4 kw eller ±2 % av den maximala effekten, beroende på vilket som är störst

151 Europeiska unionens officiella tidning L 88/151 Endast i syfte att beräkna regressionen är det tillåtet att före beräkningen utesluta enstaka mätpunkter enligt villkoren i tabell 7.3. De får dock inte uteslutas när man beräknar cykelns arbete och utsläppen. En tomgångspunkt definieras som en punkt med ett normaliserat referensvridmoment på 0 % och ett normaliserat referensvarvtal på 0 %. Uteslutande av punkter får ske i hela cykeln eller valfria delar av den. Punkter uteslutning används måste noteras. Tabell 7.3 Villkor för uteslutning av enstaka punkter från regressionsanalysen Händelse Minsta operatörskrav (tomgångspunkt) Minsta operatörskrav Högsta operatörskrav Förhållanden (n = motorvarvtal, T = vridmoment) n ref = n idle och T ref = 0 och T act > (T ref 0,02 T maxmappedtorque ) och T act < (T ref + 0,02 T maxmappedtorque ) n act 1,02 n ref och T act > T ref eller n act > n ref och T act T ref' eller n act > 1,02 n ref and T ref < T act (T ref + 0,02 T maxmappedtorque ) n act < n ref och T act T ref eller n act 0,98 n ref och T act < T ref eller n act < 0,98 n ref och T ref > T act (T ref 0,02 T maxmappedtorque ) Tillåten uteslutning av punkt Varvtal och effekt Effekt och antingen vridmoment eller varvtal Effekt och antingen vridmoment eller varvtal 8. MÄTFÖRFARANDEN 8.1. Kalibrering och prestandakontroller Inledning I den här punkten beskrivs obligatoriska kalibreringar och verifieringar av mätsystemen. Punkt 9.4 innehåller specifikationer för enskilda instrument. Kalibreringar och verifieringar ska generellt utföras i hela mätkedjan. Om en kalibrering eller en verifiering av en del av ett mätsystem inte specificeras, ska den delen kalibreras och dess prestanda verifieras så ofta som mätsystemets tillverkare rekommenderar ochnlighet med god teknisk sed. Internationellt erkända och spårbara standarder ska användas för att uppfylla de specificerade toleranserna för kalibreringar och verifieringar Sammanfattning av kalibrering och verifiering Tabell 8.1 innehåller en sammanfattning av de kalibreringar och verifieringar som beskrivs i punkt 8, och anger när dessa måste utföras. Tabell 8.1 Sammanfattning av kalibreringar och verifieringar Typ av kalibrering och verifiering Lägsta frekvens ( a ) 8.1.3: Noggrannhet, repeterbarhet och brus Noggrannhet: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation. Repeterbarhet: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation. Buller: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation.

152 L 88/152 Europeiska unionens officiella tidning Typ av kalibrering och verifiering Lägsta frekvens ( a ) 8.1.4: Linearitet Varvtal: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Vridmoment: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Ren gas och utspädda avgasflöden: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll, om inte flödet verifieras genom propankontroll eller med kol- eller syrebalansmetoden. Outspätt avgasflöde: Efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll, om inte flödet verifieras genom propankontroll eller med kol- eller syrebalansmetoden. Gasanalysatorer: Efter inledande installation, inom de 35 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Partikelvåg: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Fristående tryck och temperatur: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll : Verifiering av systemsvar för kontinuerligt mätande gasanalysator samt uppdatering-registrering för gasanalysatorer utan kontinuerlig kompensering för andra gasslag Efter inledande installation eller efter systemändringar som kan inverka på systemsvaret : Verifiering av systemsvar för kontinuerligt mätande gasanalysator samt uppdatering-registrering för gasanalysatorer med kontinuerlig kompensering för andra gasslag Efter inledande installation eller efter systemändringar som kan inverka på systemsvaret : Vridmoment Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Tryck, temperatur, daggpunkt Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Bränsleflöde Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Inloppsflöde Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Avgasflöde Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Utspätt avgasflöde (CVS och PFD) Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Verifiering av CVS-/PFD- och partiprovtagare ( b ) Efter inledande installation, inom 35 dagar före provning och efter omfattande underhåll. (Propankontroll) : Vakuumläckage Före varje laboratorieprovning enligt punkt : NDIR för CO 2, H 2 O-interferens Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : NDIR för CO, CO 2 - och H 2 O-interferens Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : FID-kalibrering FID-optimering och FID-verifiering för THC (kolväten totalt) Kalibrera, optimera och bestämma CH 4 -svaret: efter inledande installation och efter omfattande underhåll. Verifiera CH 4 -svaret: efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.

153 Europeiska unionens officiella tidning L 88/153 Typ av kalibrering och verifiering Lägsta frekvens ( a ) : Outspädd avgas med FID, O 2 -interferens För samtliga FID-analysatorer: efter inledande installation och efter omfattande underhåll. För FID-analysatorer för THC: efter inledande installation, efter omfattande underhåll och efter FID-optimering enligt punkt : Penetration, icke-metanavskiljare Efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll : CLD, CO 2 - och H 2 O-dämpning Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : NDUV, HC- och H 2 O-interferens Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Kylbad, NO 2 -penetration (kylare) Efter inledande installation och efter omfattande underhåll : Omvandling med NO 2 -till-noomvandlare Efter inledande installation, inom de 35 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll : Partikelvåg och vägning Oberoende verifiering: efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Nollställnings-, spänn- och referensprovverifieringar: inom de 12 timmar som föregår vägningen och efter omfattande underhåll. ( a ) Utför kalibreringar och verifieringar oftare, enligt mätsystemtillverkarens instruktioner och god teknisk sed. ( b ) CVS-verifieringen är inte obligatorisk för system med minst ±2 % överensstämmelse, baserat på kemisk kol- eller syrebalans i inloppsluften, bränslet och utspädd avgas Verifieringar för noggrannhet, repeterbarhet och brus Prestandavärdena för enskilda instrument som anges i tabell 9.3 är utgångspunkten för att bestämma ett instruments noggrannhet, repeterbarhet och brus. Det är inte obligatoriskt att verifiera ett instruments noggrannhet, repeterbarhet och brus. Verifieringarna bör dock övervägas till exempel för att definiera specifikationer för ett nytt instrument, för att verifiera att ett nyligen levererat instrument fungerar korrekt eller för att felsöka ett befintligt instrument Linearitetskontroll Tillämpningsområde och frekvens En linearitetsverifiering ska utföras för varje mätinstrument i tabell 8.2, minst så ofta som anges i tabellen och i enlighet med instrumenttillverkarens rekommendationer och god teknisk sed. Syftet med en linearitetsverifiering är att bestämma om mätsystemet svarar proportionellt över det mätområde som undersöks. I en linearitetsverifiering ska en serie av minst tio referensvärden utvärderas i systemet, om inte annat anges. Mätsystemet kvantifierar varje referensvärde. De uppmätta värdena ska jämföras kollektivt med referensvärdena med hjälp av linjär regression genom minstakvadratmetoden och de linearitetskriterier som specificeras i tabell 8.2 i denna punkt Prestandakrav Om ett mätsystem inte uppfyller de aktuella linearitetskriterierna enligt tabell 8.2 ska bristerna korrigeras genom kalibrering, service eller byte av komponenter. Linearitetsverifieringen ska upprepas när bristerna har åtgärdats, för att säkerställa att mätsystemet uppfyller linearitetskriterierna Förfarande Följande protokoll för linearitetsverifiering ska användas: a) Mätsystemet ska köras vid de temperaturer, tryck och flöden som har specificerats för systemet.

154 L 88/154 Europeiska unionens officiella tidning b) Före utsläppsprovning ska instrumentet nollställas med en nollsignal. För gasanalysatorer ska en nollställningsgas som uppfyller specifikationerna i punkt användas, och gasen ska införas direkt vid analysatorporten. c) Instrumentet ska spännas genom att en spännsignal påförs, på samma sätt som före en utsläppsprovning. För gasanalysatorer ska en spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt användas, och gasen ska införas direkt vid analysatorporten. d) När instrumentet har spänts ska det kontrolleras med samma signal som har använts i led b i denna punkt. På grundval av nollavläsning och god teknisk sed ska man avgöra om instrumentet måste nollställas och spännas på nytt innan nästa steg utförs. e) För alla uppmätta värden ska god teknisk sed och tillverkarens rekommendationer användas för att välja referensvärden, y refi, som täcker hela det förväntade svarsområdet under utsläppsprovning, så att extrapolering bortom området undviks. En nollreferenssignal ska väljas som ett av referensvärdena i linearitetsverifieringen. Vid linearitetsverifieringar för fristående tryck och temperaturer, ska minst tre referensvärden väljas. Vid alla andra linearitetsverifieringar ska minst tio referensvärden väljas. f) Instrumenttillverkarens rekommendationer och god teknisk sed ska användas när man väljer i vilken ordning referensvärdena ska användas. g) Referenskvantiteterna ska genereras och införas enligt punkt För gasanalysatorer ska gaskoncentrationer kända för att ligga inom specifikationerna i punkt användas, och de ska införas direkt vid analysatorporten. h) Instrumentet ska ges tid att stabilisera sig medan det mäter referensvärdet. i) Referensvärdet ska mätas i 30 s, minst så ofta som lägsta frekvensen enligt tabell 9.2, och det aritmetiska medelvärdet av de registrerade värdena, y i, ska registreras. j) Stegen i leden g i i denna punkt ska upprepas tills alla referenskvantiteter har mätts. k) De aritmetiska medelvärdena, y, och referensvärdena, y i refi, ska användas för att beräkna linjär regression med minstakvadratmetoden samt statistiska värden för jämförelse med de obligatoriska prestandakriterierna i tabell 8.2. Beräkningarna i punkt A.2 i tillägg A.2 till bilaga 4B ska användas Referenssignaler I den här punkten beskrivs rekommenderade metoder för att generera referensvärden för linearitetsverifieringsprotokollet i punkt i detta avsnitt. Referensvärdena som simulerar verkliga värden ska användas, eller så ska ett verkligt värde användas och mätas med ett referensmätsystem. I det senare fallet är referensvärdet det värde som referensmätsystemet rapporterar. Referensvärden och referensmätsystem ska vara internationellt spårbara. För temperaturmätsystem med givare i form av termokopplingar, RTD:er (resistiv temperaturdetektor) och termistorer, kan linearitetsverifiering utföras genom att givaren avlägsnas från systemet och en simulator används i stället. En oberoende kalibrerad och kallkopplingskompenserad simulator ska användas. Den internationellt spårbara simulatorosäkerheten, skalad mot temperaturen, ska vara mindre än 0,5 % av maximal drifttemperatur T max. Om det här alternativet används är det viktigt att använda de sensorer som enligt leverantören har högre noggrannhet än 0,5 % av T max, jämfört med standardkalibreringskurvan Mätsystem som måste linearitetsverifieras Tabell 8.2 innehåller mätsystem som måste verifieras avseende linearitet. Följande regler gäller för tabellen. a) Linearitetsverifiering ska utföras oftare än enligt tabellen om instrumenttillverkaren rekommenderar det eller om det, utifrån god teknisk sed, bör göras. b) Min avser det minsta referensvärde som används under linearitetsverifieringen. Observera att värdet kan vara noll eller ett negativt värde, beroende på signalen.

155 Europeiska unionens officiella tidning L 88/155 c) Max avser generellt det största referensvärde som används under linearitetsverifieringen. För till exempel gasdelare är x max den odelade, outspädda spänngaskoncentrationen. Följande är specialfall max avser andra värden: i) För linearitetsverifiering av partikelvåg avses med m max den typiska massan för ett partikelfilter. ii) För linearitetsverifiering av vridmoment avses med T max tillverkarens specificerade maxmomentvärde för den motor som ska provas. d) Intervall anges inkluderande. Exempelintervallet 0,98 1,02 för lutningen a 1 innebär alltså 0,98 a 1 1,02. e) De angivna linearitetsverifieringarna är inte obligatoriska för system som klarar flödesverifiering av utspädd avgas enligt för propankontroll, eller för system med överensstämmelse inom ±2 % baserat på kemisk kol- eller syrebalans för inloppsluft, bränsle och avgas. f) a 1 -kriterierna för kvantiteterna ska uppfyllas endast om kvantitetens absoluta värde krävs, i motsats till en signal som endast är linjärt proportionell mot det verkliga värdet. g) Fristående temperaturer är motortemperaturer och omgivningsförhållanden som används för att ställa eller verifiera motorförhållanden; temperaturer som används för att ställa eller verifiera kritiska förhållanden i provningssystemet samt temperaturer som används i utsläppsberäkningar. i) Följande linearitetskontroller avseende temperatur är obligatoriska: luftinlopp; efterbehandlingsbäddar (för motorer som provas med efterbehandlingsanordningar i cykler med kallstartskriterier); utspädningsluft för partikelprovning (CVS, tvåstegsutspädning och delflödessystem); partikelprov; kylarprov (för gasprovtagningssystem kylanordning används för avfuktning av proven). ii) Följande linearitetskontroller avseende temperatur är obligatoriska endast om motortillverkaren anger det: bränsleinlopp; utlopp till provcellens laddluftkylare (vid motorprovning med provcellsvärmeväxlare som simulerar en fordons-/maskinladdluftkylare); inlopp till provcellens laddluftkylare (vid motorprovning med provcellsvärmeväxlare som simulerar en fordons-/maskinladdluftkylare); olja i sumpen; kylmedel före termostat (för vätskekylda motorer). h) Fristående tryck är motortryck och omgivningsförhållanden som används för att ställa eller verifiera motorförhållanden; tryck som används för att ställa eller verifiera kritiska förhållanden i provningssystemet samt tryck som används i utsläppsberäkningar. i) Följande linearitetskontroller avseende tryck är obligatoriska: luftinloppsbegränsning; avgasmottryck; barometer; CVS-inloppets mättryck (vid mätning med CVS); kylarprov (för gasprovtagningssystem kylare används för torkning av proven) ii) Följande linearitetskontroller avseende tryck är obligatoriska endast om motortillverkaren anger det: tryckfall i provcellens laddluftkylare och anslutande rör (för turboladdade motorer som provas i cell en värmeväxlare simulerar ett fordons eller en maskins laddluftkylare); bränsleinlopp och bränsleutlopp. Tabell 8.2 Mätsystem som måste linearitetsverifieras Linearitetskriterier Mätsystem Kvantitet Lägsta frekvens x min (a 1-1) + a 0 a Skattnings standardavvikelse r 2 Motorvarvtal n Inom de 370 dagar som föregår provningen 0,05 % 0,98-1,02 2 % n max 0,990 n max vrid Motorns moment T Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % T max 0,98-1,02 2 % T max 0,990 Bränsleflöde q m Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % q m,max 0,98-1,02 2 % q m,max 0,990

156 L 88/156 Europeiska unionens officiella tidning Linearitetskriterier Mätsystem Kvantitet Lägsta frekvens x min (a 1-1) + a 0 a Skattnings standardavvikelse r 2 Inloppsluftens flöde q v Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % q v,max 0,98-1,02 2 % q v,max 0,990 Utspädningsluftens flöde q v Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % 0,98-1,02 2 % 0,990 q v,max q v,max Utspätt avgasflöde q v Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % 0,98-1,02 2 % 0,990 q v,max q v,max av Outspätt gasflöde q v Inom de 185 dagar som föregår provningen 1 % q v,max 0,98-1,02 2 % q v,max 0,990 Partiprovtagares flöden q v Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % q v,max 0,98-1,02 2 % q v,max 0,990 Gasdelare x/x span Inom de 370 dagar som föregår provningen 0,5 % 0,98-1,02 2 % x max 0,990 x max Gasanalysatorer x Inom 35 dagar före provning 0,5 % x max 0,99-1,01 1 % x max 0,998 Partikelvåg m Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % m max 0,99-1,01 1 % m max 0,998 Fristående tryck p Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % p max 0,99-1,01 1 % p max 0,998 Analog-digitalomvandling av fristående temperatursignaler T Inom de 370 dagar som föregår provningen 1 % T max 0,99-1,01 1 % T max 0, Verifiering av kontinuerliga gasanalysatorer och uppdatering-registrering I det här avsnittet beskrivs ett generellt verifieringsförfarande för kontinuerligt gasanalyssvar samt uppdatering-registrering. Punkt innehåller information om verifieringsförfaranden för kompenserande analysatorer Tillämpningsområde och frekvens Den här verifieringen ska utföras efter installation eller byte av en gasanalysator som används för kontinuerlig provtagning. Verifieringen ska också utföras om systemet konfigureras om på ett sätt som kan ge upphov till ändrade systemsvar. Verifieringen är nödvändig för kontinuerligt mätande gasanalysatorer som används i transienta provcykler eller provcykler med ramper, men är inte nödvändig för system med partigasanalysatorer eller kontinuerligt mätande gasanalysatorer som bara används för diskret provning Mätprinciper Med det här provet verifieras att uppdaterings- och registreringsfrekvenserna överensstämmer med det övergripande systemsvaret på en snabb förändring av koncentrationsvärdena vid provtagningssonden. Gasanalysatorsystem ska optimeras så att deras övergripande svar på en snabb koncentrationsförändring uppdateras och registreras med rätt frekvens, i syfte att förhindra informationsförluster. Det här provet verifierar också att kontinuerligt mätande gasanalyssystem uppfyller ett minimikrav på svarstid. Svarstiden ska bestämmas med exakt samma systeminställningar som vid provning (dvs. tryck, flöden, analysatorernas filterinställningar och andra faktorer som påverkar svarstiden). Svarstiden fastställs genom att man byter gas direkt vid provtagningssondens inlopp. Anordningarna för gasbyte ska ha en sådan specifikation att bytet sker på mindre än 0,1 s. De gaser som används för provet ska orsaka en koncentrationsändring av minst 60 % av fullskaleutslaget (FS).

157 Europeiska unionens officiella tidning L 88/157 Varje gaskomponents spårkoncentration ska registreras Systemkrav a) Systemets svarstid ska vara 10 s med stigtiden 2,5 s eller med stigtiden och falltiden 5 s för var och en av de beståndsdelar som mäts (CO, NO x, CO 2 och HC) och alla mätområden som används. Om en icke-metanavskiljare används för mätning av icke-metankolväten får systemets svarstid överstiga 10 s. Alla data (koncentration, bränsle- och luftflöden) måste omvandlas med sina uppmätta svarstider innan utsläppsberäkningarna enligt tilläggen A.7-A.8 utförs. b) För att betraktas som godtagbart avseende uppdatering och registrering, måste systemet uppfylla något av följande kriterier: i) Produkten av den genomsnittliga stigtiden och den frekvens med vilken systemet registrerar och uppdaterar koncentrationen ska vara minst fem. Den genomsnittliga stigtiden får aldrig vara längre än 10 s. ii) Den frekvens med vilken systemet registrerar koncentrationen ska vara minst 2 Hz (se även tabell 9.2) Förfarande Följande förfarande ska användas för att verifiera responsen av varje kontinuerligt mätande analysatorsystem: a) Systemtillverkarens start- och driftinstruktioner ska följas. Vid behov ska mätsystemet justeras för optimerad prestanda. Verifieringen ska utföras medan analysatorn används på samma sätt som vid utsläppsprovning. Om analysatorn delar provningssystem med andra analysatorer, och om gasflödet till andra analysatorer påverkar systemets svarstid, ska de andra analysatorerna startas och användas vid verifieringen. Verifieringen kan utföras samtidigt för flera analysatorer som delar provtagningssystem. Om analoga eller digitala realtidsfilter används under utsläppsprovning, ska filtren användas på samma sätt under denna verifiering. b) För utrustning som används för att verifiera systemets svarstid, rekommenderas så korta gasöverföringsledningar som möjligt mellan alla anslutningar; en källa för nollställningsluft ska anslutas till något av inloppen i en snabbfungerande 3-vägsventil (2 inlopp, 1 utlopp), för att kontrollera flödet av nollställningsgas och blandade spänngaser till provningssystemets sondinlopp eller en T-koppling nära sondens utlopp. Normalt är gasflödet högre än sondens flöde, vilket gör att gas flödar över vid sondens inlopp. Om gasflödet är lägre än sondens flöde ska gaskoncentrationerna justeras för utspädningen från omgivande luft som dras in i sonden. Spänngaser med två eller flera gaser får användas. En gasblandare eller blandningsanordning får användas när spänngaserna blandas. En gasblandare eller blandningsanordning rekommenderas om spänngaser utspädda i N 2 ska blandas med spänngaser utspädda i luft. Används en gasdelare ska en NO CO CO 2 C 3 H 8 CH 4 -spänngas (N 2 -balans) blandas i lika delar med en spänngas av renad syntetisk luft (NO 2 -balans). Alternativt kan, om tillämpligt, en binär standardgas användas i stället för en blandad NO-CO-CO 2 -C 3 H 8 -CH 4 -gas (N 2 -balans); i sådana fall ska separata svarsprov utföras för varje analysator. Gasdelarens utlopp ska vara anslutet till det andra utloppet i en 3-vägsventil. Ventilutloppet ska vara anslutet till en överflödspunkt vid gasanalyssystemets sond eller till en överflödskoppling mellan sonden och överföringsledningen till alla analysatorer som verifieras. En konfiguration som förhindrar tryckpulser på grund av stoppat flöde genom gasblandningsanordningen ska användas. Eventuella gasbeståndsdelar som inte är relevanta för verifiering av analysatorerna ska uteslutas. Alternativt kan gasflaskor med enkla gaser och separat mätning av svarstiderna användas. c) Datainsamling ska utföras enligt följande: i) Ventilen ska kopplas om för start av nollställningsgasflödet. ii) Systemet ska ges tid att stabilisera sig avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn. iii) Dataregistrering ska startas och utföras lika ofta som vid utsläppsprovning. Varje registrerat värde ska vara en unik, uppdaterad koncentration som analysatorn har mätt och interpolering eller filtrering får inte användas för att ändra de registrerade värdena. iv) Ventilen ska kopplas om för att starta flödet av de blandade spänngaserna till analysatorerna. Tidpunkten ska registreras som t 0. v) Stabilisering avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn ska tillåtas.

158 L 88/158 Europeiska unionens officiella tidning vi) Flödet ska kopplas om, så att nollställningsgas förs till analysatorn. Tidpunkten ska registreras som t 100. vii) Stabilisering avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn ska tillåtas. viii) Stegen i leden c iv vii ska upprepas för registrering av sju fullständiga cykler som avslutas med att nollställningsgas flödar till analysatorerna. ix) Registrering ska avslutas Utvärdering av prestanda Data från punkt c i detta avsnitt ska användas för att beräkna den genomsnittliga stigtiden, T 10 90, för varje analysator. a) Om överensstämmelse med punkt b i i detta avsnitt ska påvisas, måste följande förfarande användas: Varje stigtid (mätt i sekunder) ska multipliceras med sin respektive registreringsfrekvenser mätt i Hz. Värdet för varje resultat ska vara minst fem. Om värdet är mindre än 5 ska registreringsfrekvensen ökas eller flödena justeras eller så ska provtagningssystemets utformning ändras så att stigtiden ökar. Digitala filter kan konfigureras för att öka stigtiden. b) Om överensstämmelse med punkt b ii i detta avsnitt ska påvisas, räcker det att demonstrera överensstämmelse med kraven i punkt b ii Verifiering av svarstid för kompenserande analysatorer Tillämpningsområde och frekvens Den här verifieringen ska utföras för att bestämma en kontinuerligt mätande gasanalysators svar, då en analysators svar kompenseras av en annan analysators svar vid mätning av gasutsläpp. I den här kontrollen ska vattenånga anses vara en gasbeståndsdel. Verifieringen är obligatorisk för kontinuerligt mätande gasanalysatorer som används i transienta cykler eller cykler med ramper. Verifieringen behövs inte för partigasanalysatorer eller kontinuerligt mätande gasanalysatorer som används endast för diskret provning. Den här verifieringen gäller inte för korrigering av vatten som avlägsnats från provet i rutiner efter provning, och inte för NMHC-bestämning från THC och CH 4 enligt tilläggen A.7 och A.8 avseende utsläppsberäkningar. Den här verifieringen ska utföras efter den inledande installationen (dvs. idriftsättning av provcellen). Efter omfattande underhåll kan punkt användas för att verifiera enhetligt svar, förutsatt att alla utbytta komponenter vid något tillfälle har fuktverifierats avseende enhetlighet Mätprinciper Det här förfarandet verifierar tidspridningen och enhetligt svar för system med kontinuerlig, kombinerad gasmätning. I det här förfarandet måste alla kompensationsalgoritmer och fuktighetskorrigeringar aktiveras Systemkrav Kraven på generell svarstid och stigtid enligt punkt a gäller även för kompenserande analysatorer. Om registreringsfrekvensen inte är samma som uppdateringsfrekvensen för den kontinuerliga kombinerade/ kompenserade signalen, ska den minsta av de två frekvenserna användas för den verifiering som krävs enligt punkt b i Förfarande Alla förfaranden i punkt a c ska användas. Dessutom måste svarstiden och stigtiden för vattenånga mätas, om det används en kompensationsalgoritm som baseras på vattenånga. I så fall måste minst en av de kalibreringsgaser som används (inte NO 2 ) fuktas enligt följande: Om systemet inte har en vattenavskiljare för att avlägsna vatten från provgasen, ska spänngasen fuktas genom att gasblandningen flödas genom ett tätat kärl gasen, genom att bubblas i destillerat vatten, fuktas till den provdaggpunkt som under utsläppsprovningen bedömts vara den högsta möjliga daggpunkten. Om systemet under provningen använder en vattenavskiljare som har verifierats och godkänts i kontrollen för vattenavskiljare, kan den fuktade gasblandningen införas nedströms avskiljaren, genom att

159 Europeiska unionens officiella tidning L 88/159 blandningen bubblas i destillerat vatten i ett tätat kärl vid 25 ±10 oc eller en temperatur över daggpunkten. Oavsett situation ska den fuktade gasen, nedströms kärlet, bibehållas vid en temperatur minst 5 oc över den lokala daggpunkten i ledningen. Observera att det är möjligt att utesluta vilken som helst av gasbeståndsdelarna om den inte är relevant för analysatorerna i verifieringen. Om någon av gasbeståndsdelarna inte är mottaglig för fuktkompensation kan svarskontrollen för analysatorerna utföras utan fuktning Mätning av motorns parametrar och omgivningsförhållanden Motortillverkaren ska använda internationellt erkända kvalitetsrutiner som är spårbara gentemot nationella eller internationella standarder. I annat fall ska följande förfaranden användas Vridmomentkalibrering Tillämpningsområde och frekvens Alla system för vridmomentmätning, inklusive dynamometrar och givare för vridmoment, ska kalibreras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll och vid ska, bland annat, referenskraft eller hävarm med dödvikt användas. Kalibreringen ska upprepas enligt god teknisk sed. För linearisering av vridmomentgivarens utsignaler ska instruktionerna från vridmomentgivarens tillverkare följas. Andra kalibreringsmetoder är tillåtna Dödviktskalibrering I den här metoden använder man en känd kraft genom att hänga kända vikter på ett känt avstånd längs en hävarm. Vikternas hävarm måste vara vinkelrät mot gravitationen (dvs. horisontell) och mot dynamometerns rotationsaxel. Minst sex kombinationer av kalibreringsvikter ska användas för varje tillämpligt vridmomentmätområde, och vikterna ska vara ungefär jämt fördelade över området. Dynamometern ska vara satt i svängning eller rotation under kalibreringen, för att minska hysteresen på grund av friktion. Varje vikts kraft ska bestämmas genom multiplikation av viktens internationellt spårbara massa med den lokala gravitationsaccelerationen Kalibrering med töjningsgivare eller mätring I den här metoden påför man kraft genom att antingen hänga vikter på en hävarm (vikterna och hävarmens längd används inte för bestämning av referensvridmomentet) eller genom att använda en dynamometer vid olika vridmoment. Minst sex kraftkombinationer ska användas för varje tillämpligt vridmomentmätområde, och krafterna ska vara ungefär jämt fördelade över området. Dynamometern ska vara satt i svängning eller rotation under kalibreringen, för att minska hysteresen på grund av friktion. I det här fallet bestäms referensvridmomentet genom att man multiplicerar utkraften från referensmätaren (t.ex. en töjningsgivare eller en mätring) med den effektiva hävarmslängden, som mäts från den punkt kraften mäts till dynamometerns rotationsaxel. Det är viktigt att längden mäts vinkelrätt mot referensmätarens mätaxel och vinkelrätt mot dynamometerns rotationsaxel Tryck-, temperatur- och daggpunktskalibrering Efter den inledande installationen ska instrumenten kalibreras för mätning av tryck, temperatur och daggpunkt. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed. Temperaturmätsystem med termokopplingar, RTD:er (resistiv temperaturdetektor eller termistorer, ska kalibreras enligt beskrivningen i punkt (om linearitetsverifiering) Flödesrelaterade mätningar Kalibrering av bränsleflöde Efter inledande installation ska bränsleflödesmätare kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed Kalibrering av inloppsluftflöde Efter inledande installation ska mätarna för inloppsluftflöde kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.

160 L 88/160 Europeiska unionens officiella tidning Kalibrering av avgasflöde Efter inledande installation ska avgasflödesmätarna kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed Kalibrering av utspätt avgasflöde (CVS) Översikt a) I detta avsnitt beskrivs kalibrering av flödesmätare för utspädda avgaser i system med konstantvolymprovtagning (CVS, constant volume sampling). b) Kalibreringen ska utföras när flödesmätaren är installerad permanent på mätplatsen. Kalibreringen ska utföras när någon del av flödeskonfigurationen uppströms eller nedströms flödesmätaren har ändrats och ändringen kan innebära att flödesmätarkalibreringen påverkas. Kalibreringen ska utföras efter inledande CVS-installation och om verifieringen för utspätt avgasflöde (dvs. propankontroll) i punkt inte har godkänts trots korrigerande åtgärder. c) En CVS-flödesmätare ska kalibreras med en referensflödesmätare, till exempel en flödesmätare för subsoniskt venturirör, ett flödesmunstycke med stor radie, ett rundat munstycke, ett laminärflödeselement, en uppsättning av venturirör för kritiskt flöde eller en ultraljudsflödesmätare. Referensmätaren ska kunna rapportera kvantiteter som är internationellt spårbara med ±1 % osäkerhet. Referensflödesmätarens svar på flödet ska användas som referensvärde för kalibrering av CVS-flödesmätaren. d) Uppströms får inga filter eller andra komponenter som kan påverka flödet före referensflödesmätaren användas, om inte flödesmätare har kalibrerats för sådana begränsningar. e) En molbaserad metod används i den kalibreringssekvens som beskrivs i punkt Instruktioner för motsvarande sekvens med massbaserad metod finns i tillägg 1 till bilaga Kalibrering av kolvpump En kolvpump (PDP, positive-displacement pump) ska kalibreras för att definiera en flödes-pumpvarvtalsformel för flödesläckage (vid pumpens tätningsytor) som funktion av pumpens inloppstryck. Ekvationskoefficienter ska bestämmas för varje varvtal som pumpen drivs med. En pumpflödesmätare ska kalibreras enligt följande: a) Systemet ska anslutas enligt figur 8.1. b) Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och kolvpumpen ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid den lägsta kalibrerade flödespunkten, till exempel vid punkten för maximal strypning och minsta pumpvarvtal. c) När pumpen drivs ska temperaturen vid pumpinloppet hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in. d) Pumpvarvtalet ställs till den första varvtalspunkt pumpen ska kalibreras. e) Strypventilen ställs i helt öppet läge. f) Kolvpumpen drivs under minst tre minuter, så att systemet stabiliseras. Pumpen drivs efter kontinuerligt och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras: i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren, q Vref. ii) Genomsnittlig temperatur vid pumpinloppet, T in. iii) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid pumpinloppet, p in. iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid pumputloppet, p out. v) Genomsnittligt pumpvarvtal, n PDP. g) Strypventilen ska slutas gradvis, så att det absoluta trycket vid pumpinloppet, p in, minskar.

161 Europeiska unionens officiella tidning L 88/161 h) Stegen i leden f g ska upprepas och data ska registreras vid minst sex strypningspositioner, vilket representerar hela området av möjliga tryck vid pumpinloppet. i) Kolvpumpen ska kalibreras med hjälp av insamlade data och de formler som beskrivs i tilläggen A.7 A.8. j) För varje varvtal som pumpen drivs med ska stegen i leden f i upprepas. k) Ekvationerna i tillägg A.7 (molbaserad metod) eller tillägg A.8 (massbaserad metod) till bilaga 4B ska användas för att bestämma kolvpumpens flödesformel för utsläppsprovning. l) Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt m) Kolvpumpen får inte användas under det lägsta inloppstryck som har provats vid kalibreringen Kalibrering av venturirör för kritiskt flöde Ett venturirör för kritiskt flöde (CFV, critical-flow venturi) ska kalibreras för verifiering av rörets utsläppskoefficient, C d, vid lägsta förväntade statiska differentialtryck mellan venturirörets inlopp och utlopp. En CFV-flödesmätare ska kalibreras enligt följande: a) Systemet ska anslutas enligt figur 8.1. b) Fläkten ska startas nedströms venturiröret. c) När venturiröret används ska temperaturen vid rörets inlopp hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in. d) Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och venturiröret ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid maximal strypning. e) Strypventilen ska ställas i helt öppet läge. I stället för att använda en ställbar strypventil kan man variera trycket nedströms venturiröret genom att ändra fläktvarvtalet eller använda ett kontrollerat läckage. Observera att vissa fläktar har vissa begränsningar avseende obelastad användning. f) Venturiröret ska användas under minst tre minuter, så att systemet stabiliseras. Användning av venturiröret fortsätter efter och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras: i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren, q Vref. ii) Eventuellt, den genomsnittliga daggpunkten för kalibreringsluften, T dew. Se tilläggen A.7-A.8 för tilllåtna förhållanden under utsläppsmätningar. iii) Genomsnittlig temperatur vid venturirörets inlopp, T in. iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid venturirörets inlopp, p in. v) Genomsnittligt statiskt differentialtryck mellan venturirörets inlopp och dess utlopp, Δp CFV. g) Strypventilen ska slutas gradvis, så att det absoluta trycket vid venturirörets inlopp, p in, minskar. h) Stegen i leden f och g i denna punkt ska upprepas och genomsnittsdata ska registreras vid minst tio strypningspositioner, så att högsta möjliga förväntade differentialtryck under drift, Δp CFV, provas. Kalibreringskomponenter eller venturirörkomponenter måste inte tas bort för kalibrering vid minsta möjliga strypningar. i) C d och det lägsta tillåtna tryckförhållandet r, ska bestämmas enligt beskrivningen i tilläggen A.7-A.8. j) C d ska användas för att bestämma venturirörflödet under en utsläppsprovning. Venturiröret ska inte användas under lägsta tillåtna r som bestämts i enlighet med tilläggen A.7-A.8. k) Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt

162 L 88/162 Europeiska unionens officiella tidning l) Om CVS-systemet är konfigurerat för samtidig användning av flera parallella venturirör, ska CVS-systemet kalibreras enligt något av följande: i) Varje kombination av venturirör ska kalibreras enligt denna punkt och tilläggen A.7 A.8. Se tilläggen A.7 A.8 för instruktioner om beräkning av flöden för detta alternativ. ii) Varje venturirör ska kalibreras enligt denna punkt och tilläggen A.7-A.8. Se tilläggen A.7 A.8 för instruktioner om beräkning av flöden för detta alternativ Kalibrering av subsoniskt venturirör Ett subsoniskt venturirör (SSV) ska kalibreras så att kalibreringskoefficienten, C d, bestäms för det förväntade inloppstryckområdet. En SSV-flödesmätare ska kalibreras enligt följande: a) Systemet ska anslutas enligt figur 8.1. b) Fläkten ska startas nedströms venturiröret. c) Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och venturiröret ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid maximal strypning. d) När venturiröret används ska temperaturen vid rörets inlopp hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in. e) Den reglerbara strypventilen eller en fläkt med varierbart varvtal ska ställas så att flödet blir större än största möjliga flöde som förväntas under provningen. Flödena får inte extrapoleras bortom de kalibrerade värdena, varför man bör säkerställa att Reynoldstalet, Re, vid SSV-mynningen vid största kalibreringsflöde, är större än förväntat största Re under provning. f) Venturiröret ska användas under minst tre minuter, så att systemet stabiliseras. Användning av venturiröret fortsätter efter och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras: i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren, q Vref. ii) Eventuellt, den genomsnittliga daggpunkten för kalibreringsluften, T dew. Se tilläggen A.7 A.8 för tilllåtna förhållanden. iii) Genomsnittlig temperatur vid venturirörets inlopp, T in. iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid venturirörets inlopp, p in. v) Statiskt differentialtryck mellan det statiska trycket vid venturirörets inlopp och det statiska trycket vid venturirörets mynning, Δp SSV. g) Strypventilen ska slutas gradvis, eller så ska fläktvarvtalet ökas gradvis, så att flödet minskar. h) Stegen i leden f och g i denna punkt ska upprepas och data ska registreras vid minst tio flöden. i) Funktionens form för C d och Re ska bestämmas med hjälp av insamlade data och beräkningarna i tillläggen A.7 A.8. j) Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt , med den nya ekvationen för C d och Re. k) Venturiröret ska användas endast mellan minimalt och maximalt flöde. l) Formlerna i tillägg A.7 till bilaga 4B (molbaserad metod) eller tillägg A.8 (massbaserad metod) till bilaga 4B ska användas för att bestämma SSV-flödet under en provning Ultraljudskalibrering (reserverad)

163 SV Europeiska unionens officiella tidning Figur 8.1 Scheman för CVS-kalibrering av utspädda avgasflöden L 88/163

164 L 88/164 Europeiska unionens officiella tidning Verifiering av CVS och partiprovtagare (propankontroll) Inledning a) En propankontroll är en CVS-verifiering som används för att bestämma om det finns avvikelser i mätningar av utspädda avgasflöden. Propankontroll används även som verifiering av partiprovtagning, för att bestämma om det finns avvikelser i ett partiprovtagningssystem som hämtar prov från ett CVSsystem, enligt beskrivningen i led vi i denna punkt. Utifrån god teknisk sed och med säkra metoder kan kontrollen utföras med andra gaser än propan, till exempel CO 2 eller CO. En misslyckad propankontroll kan indikera att det finns problem som måste åtgärdas, enligt följande: i) Felaktig analysatorkalibrering. FID-analysatorn måste kalibreras om, repareras eller bytas. ii) Läckagekontroller ska utföras i fråga om CVS-systemets tunnel, anslutningar, fästanordningar och HC-provtagningssystem, enligt punkt iii) Verifiering avseende bristande blandningsfunktion ska utföras i enlighet med punkt iv) Verifiering av kolvätekontaminering i provtagningssystemet ska utföras enligt beskrivningen i punkt v) Ändrad CVS-kalibrering. En kalibrering av den monterade CVS-flödesmätaren ska utföras enligt beskrivningen i punkt vi) Andra problem med CVS-systemets eller verifieringssystemets maskinvara/programvara. CVS-systemet samt maskinvara och programvara för CVS-verifiering ska inspekteras avseende felaktigheter. b) I en propankontroll används antingen en referensmassa eller ett referensflöde av C 3 H 8 som spårgas i CVS-systemet. Om ett referensflöde används, måste man ta hänsyn till alla C 3 H 8 -beteenden som i referensflödesmätaren avviker från en ideal gas. Se tillägg A.7 (molbaserad metod) eller A.8 (massbaserad metod), kalibrering av vissa flödesmätare beskrivs. Inget antagande om ideal gas får användas i punkt och tillägg A.7 eller A.8. I propankontrollen jämförs den beräknade massan av införd C 3 H 8 med hjälp av kolvätemätningar och CVS-flödesmätningar, med referensvärdet Metod för att införa en känd mängd propan i CVS-systemet Den totala noggrannheten hos CVS-systemet för provtagning och analys, bestäms genom att en känd mängd av en förorenande gas införs i systemet medan det körs på normalt sätt. Den förorenande gasen analyseras och massan beräknas enligt tilläggen A.7 A.8. Någon av följande två metoder ska användas: a) Mätning med hjälp av en gravimetrisk teknik ska utföras enligt följande: Vikten av en liten cylinder som fyllts med kolmonoxid eller propan bestäms med en noggrannhet av ±0,01 g. CVS-systemet körs under cirka 5 10 min som vid en normal avgasutsläppsprovning medan kolmonoxid eller propan sprutas in i systemet. Mängden ren gas som förts in bestäms med hjälp av jämförande vägning. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas. b) Mätning med ett munstycke för kritiskt flöde ska utföras enligt följande: En känd mängd ren gas (kolmonoxid eller propan) matas in i CVS-systemet genom ett kalibrerat strypmunstycke för kritiskt flöde. Om inloppstrycket är tillräckligt högt, är flödet, som ställs in med hjälp av strypmunstycket, oberoende av trycket vid strypmunstyckets utlopp (kritiskt flöde). CVS-systemet körs som vid normal utsläppsprovning under 5 10 min. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering) och massan av gasen beräknas Förberedelse av propankontrollen Propankontrollen ska förberedas enligt följande: a) Om en referensmassa av C 3 H 8 används i stället för ett referensflöde, ska en cylinder fylld med C 3 H 8 erhållas. Referenscylinderns C 3 H 8 -massa ska bestämmas med en noggrannhet av ±0,5 % av den mängd C 3 H 8 som förväntas användas. b) Lämpliga flöden ska väljas för CVS-systemet och C 3 H 8.

165 Europeiska unionens officiella tidning L 88/165 c) En port för insprutning av C 3 H 8 ska väljas i CVS-systemet. Den valda portplatsen ska vara placerad på så kort avstånd som möjligt från den plats motoravgas införs i CVS-systemet. C 3 H 8 -cylindern ska kopplas till insprutningssystemet. d) CVS-systemet ska vara igång och stabiliseras. e) Eventuella värmeväxlare i provtagningssystemet ska förvärmas eller förkylas. f) Uppvärmda eller kylda komponenter, såsom provtagningsledningar, filter, kylare och pumpar, ska ges tid att stabilisera sig vid driftstemperaturen. g) Vid tillämplighet ska läckageverfiering av vakuumsidan i systemet för kolväteprovtagning utföras, enligt beskrivningen i Förberedelse av systemet för kolväteprovtagning inför propankontroll Läckageverifiering av vakuumsidan i systemet för kolväteprovtagning kan utföras enligt led g i denna punkt. Om det här förfarandet används kan förfarandet för kolvätekontaminering i punkt användas. Om kontrollen av läckage på vakuumsidan inte utförs enligt led g ska systemet för kolväteprovtagning nollställas, spännas och verifieras avseende kontaminering, vilket ska ske enligt följande: a) Det minsta kolväteanalysatorområde som kan mäta den förväntade koncentrationen av C 3 H 8 för CVSoch C 3 H 8 -flödena ska väljas. b) Kolväteanalysatorn ska nollställas med nollställningsluft som införs i analysatorporten. c) Kolväteanalysatorn ska spännas med C 3 H 8 -spänngas som införs vid analysatorporten. d) Nollställningsluft ska flöda över vid kolvätesonden eller in i en koppling mellan sonden och överföringsledningen. e) Den stabila kolvätekoncentrationen i systemet för kolväteprovtagning ska mätas som överflödiga nollställningsluftflöden. För partimätning av kolväte ska partibehållaren (t.ex. en provtagningssäck) fyllas, och överloppskoncentrationen av kolväte ska mätas. f) Om den överflödande kolvätekoncentrationen är högre än 2 μmol/mol får man inte fortsätta förfarandet förrän kontamineringen har eliminerats. Källan till kontamineringen ska fastställas och korrigerande åtgärder vidtas, t.ex. rengöring av systemet eller byte av kontaminerade delar. g) När den överflödande kolvätekoncentrationen inte överskrider 2 μmol/mol ska värdet registreras som x HCinit och användas för att korrigera kolvätekontamineringen, enligt beskrivningen i tillägg A.7 (molbaserad metod) till bilaga 4B eller tillägg A.8 (massbaserad metod) till bilaga 4B Utförande av propankontroll a) Propankontrollen ska utföras enligt följande: i) För partikolväteprovtagning ska rena lagringsmedier, t.ex. lufttomma säckar, anslutas. ii) Instrument för kolvätemätning ska användas enligt instrumenttillverkarens instruktioner. iii) Om man förmodar att korrigering av bakgrundskoncentrationer av kolväte i utspädningsluften måste utföras, ska bakgrundskoncentrationen av kolväte i utspädningsluften mätas och registreras. iv) Alla integrerade enheter ska nollställas. v) Provtagningen och eventuella flödesintegrerare ska startas. vi) C 3 H 8 ska släppas ut med den flödeshastighet som har valts. Om ett referensflöde av C 3 H 8 används, ska integrering av detta startas. vii) C 3 H 8 ska släppas ut kontinuerligt tills det har frigjorts minst så mycket C 3 H 8 som behövs för korrekt kvantifiering av C 3 H 8 -referensflödet och C 3 H 8 -mätflödet. viii) C 3 H 8 -cylindern ska stängas av och provtagningen ska fortsätta tills tidsfördröjningar på grund av provtransport och analysatorsvar kan anses vara kompenserade. ix) Provtagningen ska avslutas och alla integrerare ska stängas av.

166 L 88/166 Europeiska unionens officiella tidning b) Om mätning med ett munstycke för kritiskt flöde används, kan följande förfarande användas för propankontroll, som alternativ till metoden i led a i denna punkt: i) För partikolväteprovtagning ska rena lagringsmedier, t.ex. lufttomma säckar, anslutas. ii) Instrument för kolvätemätning ska användas enligt instrumenttillverkarens instruktioner. iii) Om man förmodar att korrigering av bakgrundskoncentrationer av kolväte i utspädningsluften måste utföras, ska bakgrundskoncentrationen av kolväte i utspädningsluften mätas och registreras. iv) Alla integrerade enheter ska nollställas. v) Innehållet i C 3 H 8 -referenscylindern ska släppas ut med den valda flödeshastigheten. vi) Provtagningen ska startas och alla flödesintegrerare ska startas när det har bekräftats att kolvätekoncentrationen är stabil. vii) Cylinderns innehåll ska släppas ut kontinuerligt tills det har frigjorts minst så mycket C 3 H 8 som behövs för korrekt kvantifiering av C 3 H 8 -referensflödet och C 3 H 8 -mätflödet. viii) Alla integrerare ska stängas av. ix) C 3 H 8 -referenscylindern ska stängas av Utvärdering av propankontrollen Förfarandet efter provning ska utföras enligt följande: a) Om partiprovtagning har använts ska partiproven analyseras så snart som det är praktiskt möjligt. b) Efter kolväteanalysen ska kontaminering och bakgrundskoncentrationer kompenseras. c) Total C 3 H 8 -massa baserat på CVS- och kolvätedata ska beräknas enligt beskrivningarna i tilläggen A.7 A.8, med molmassan av C 3 H 8, M C3H8, i stället för den effektiva molmassan av HC, M HC. d) Om en referensmassa (gravimetrisk metod) används, ska cylinderns propanmassa bestämmas med en noggrannhet av ±0,5 %, och C 3 H 8 -referensmassan ska bestämmas genom att den tomma cylinderns propanmassa subtraheras från den fyllda cylinderns propanmassa. Om ett munstycke för kritiskt flöde används (mätning med ett munstycke för kritiskt flöde), ska propanmassa bestämmas som flödet multiplicerat med provningstiden. e) Den beräknade massan ska subtraheras med C 3 H 8 -referensmassan. Om skillnaden ligger inom ±3,0 % av referensmassan, godkänns CVS-systemet vid verifieringen Verifiering av system för sekun utspädning vid partikelprovtagning När propankontrollen ska upprepas för verifiering av systemet för sekun utspädning vid partikelmätning ska följande förfarande, enligt leden a d, användas: a) Systemet för kolväteprovtagning ska konfigureras för uttagning av ett prov vid en punkt nära partiprovtagarens lagringsmedium (t.ex. ett partikelfilter). Om det absoluta trycket vid den valda punkten är för lågt för uttag av ett kolväteprov, kan detta tas från partiprovtagarens pumputlopp. Vid provtagning från pump måste man vara extra uppmärksam: ett i normala fall godtagbart pumpläckage nedströms en partiprovtagare ger upphov till att propankontrollen underkänns. b) Propankontrollen ska upprepas enligt beskrivningen i denna punkt, men kolväteprovet ska samlas upp från partiprovtagaren. c) C 3 H 8 -massan ska beräknas med hänsyn till sekun utspädning från partiprovtagaren. d) Den beräknade massan ska subtraheras med C 3 H 8 -referensmassan. Om skillnaden ligger inom ±5 % av referensmassan godkänns partiprovtagaren i verifieringen. I annat fall ska korrigerande åtgärder vidtas.

167 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Verifiering av vattenavskiljare Om det används en fuktgivare för kontinuerlig bevakning av daggpunkten vid vattenavskiljarens utlopp, utförs inte den här kontrollen om det är säkerställt att avskiljarutloppets fukthalt är lägre än de minimivärden som används för dämpnings-, störnings- och kompensationskontroll. a) Om det enligt reglerna i punkt används en vattenavskiljare för att avlägsna fukt från provgasen, ska funktionen verifieras efter installationen, efter omfattande underhåll, för termokylare. För osmotiska membranavskiljare ska funktionen verifieras efter installationen, efter omfattande underhåll och inom de 35 dagar som föregår provningen. b) Eftersom vatten kan försämra analysatorns förmåga att mäta den utsläppsbeståndsdel som är av intresse, brukar man ibland avlägsna vattnet innan provgasen når analysatorn. Till exempel kan vatten dämpa reaktionen och påverka en CLD-analysators NO x -svar genom negativ interferens, eller påverka en NDIRanalysators svar genom positiv interferens. c) Vattenavskiljaren ska uppfylla kraven enligt punkt avseende daggpunkt, T dew, och absolut tryck, p total, nedströms den osmotiska membranavskiljaren eller termokylaren. d) Följande metod för verifiering av vattenavskiljare ska användas för att kontrollera avskiljarens prestanda, eller så ska ett alternativt protokoll utformas på grundval av god teknisk sed. i) Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna. ii) N 2 eller renad luft ska fuktas genom att bubblas med destillerat vatten i ett slutet kärl, gasen fuktas till den högsta möjliga daggpunkt som har identifierats under utsläppsprovtagningen. iii) Den fuktade gasen ska tillföras uppströms vattenavskiljaren. iv) Den fuktade gasens temperatur nedströms kärlet ska hållas vid minst 5 C ovanför dess daggpunkt. v) Den fuktade gasens daggpunkt, T dew, och tryck, p total, ska mätas så nära vattenavskiljarens inlopp som möjligt, för att säkerställa att daggpunkten är den högsta möjliga daggpunkt som har identifierats vid utsläppsprovtagningen. vi) Den fuktade gasens daggpunkt, T dew, och tryck, p total, ska mätas så nära vattenavskiljarens utlopp som möjligt. vii) Vattenavskiljarens prestanda ska anses godkänd om resultatet av led vi i denna punkt är lägre än vattenavskiljarens specifikationer identifierade enligt punkt plus 2 C, eller om molhalten enligt led vi är mindre än vattenavskiljarens specifikationer plus 0,002 mol/mol eller 0,2 volymprocent. Observera att provdaggpunkten i denna verifiering uttrycks i absolut temperatur, Kelvin Periodisk kalibrering av mätsystem för delflöden av partiklar och relaterade outspädda avgaser Specifikationer för differentialflödesmätning I system med delflödesutspädning, för provtagning av outspädda avgaser, är det särskilt viktigt med provflödets noggrannhet q mp, om mätningen inte sker direkt utan bestäms genom differentialflödesmätning: q mp = q mdew - q mdw (8-1) q mp = avgasens provmassflöde in i system för delflödesutspädning, q mdw = utspädningsluftens massflöde (på våt bas), q mdew = den utspädda avgasens massflöde på våt bas. I detta fall ska differensens största fel vara sådant att noggrannheten för q mp ligger inom ±5 % när utspädningsförhållandet är mindre än 15. Den kan beräknas med hjälp av rms-värdet av felen hos varje instrument.

168 L 88/168 Europeiska unionens officiella tidning Godtagbar noggrannhet hos q mp kan uppnås med någon av följande metoder: a) De absoluta noggrannheterna hos q mdew och q mdw är ±0,2 %, vilket garanterar att noggrannheten för q mp är 5 % vid utspädningsförhållandet 15. Högre utspädningsförhållanden ger dock större fel. b) Kalibrering av q mdw relativt q mdew utförs så att samma noggrannheter som med metoden i led a uppnås för q mp. Mer information finns i punkt c) Noggrannheten för q mp bestäms indirekt, utifrån utspädningsförhållandets noggrannhet, som bestämts med hjälp av en spårgas, t.ex. CO 2. För q mp krävs noggrannheter motsvarande metoden i led a. d) Den absoluta noggrannheten för q mdew och q mdw ligger inom ±2 % av fullt skalutslag, maximalt fel för skillnaden mellan q mdew och q mdw ligger inom 0,2 % och linearitetsfelet ligger inom ±0,2 % av det högsta observerade värdet q mdew under provningen Kalibrering av differentialflödesmätningen Systemet med delflödesutspädning, för uttag av ett outspätt avgasprov, ska kalibreras regelbundet med en noggrann flödesmätare som är spårbar mot internationella och/eller nationella standarder. Flödesmätaren eller flödesmätinstrumenten ska kalibreras med något av följande förfaranden så att sondflödet, q mp, in i tunneln uppfyller noggrannhetskraven i punkt a) Flödesmätaren för q mdw ska anslutas i serie med flödesmätaren för q mdew, och skillnaden mellan de två mätarna ska kalibreras för åtminstone fem flödesbörvärden, jämnt fördelade mellan det lägsta värde q mdw som används under provningen och det värde q mdew som används under provningen. Utspädningstunneln behöver inte passeras. b) En kalibrerad massflödesmätare ansluts i serie till flödesmätaren för q mdew och noggrannheten ska kontrolleras för det värde som används under provningen. Sedan ansluts den kalibrerade massflödesmätaren i serie till flödesmätaren för q mdw, och noggrannheten ska kontrolleras för minst fem inställningar, motsvarande utspädningsförhållanden mellan 3 och 15, relativt det q mdew -värde som används under provningen. c) Överföringsledningen TL (se figur 9.2) kopplas bort från avgasen och en kalibrerad flödesmätare, med ett mätområde som är lämpligt för mätning av q mp, ansluts till överföringsledningen. q mdew ska ställas till det värde som används under provningen, och q mdw ska ställas till minst fem värden motsvarande utspädningsförhållanden mellan 3 och 15. Alternativt kan man ordna med en särskild flödesväg för kalibreringen, tunneln inte passeras, men det totala flödet och utspädningsluftens flöde ska då passera genom respektive mätare, som under den verkliga provningen. d) En spårgas matas in i överföringsröret för avgaser, TL. Spårgasen kan vara en beståndsdel av avgaserna, t.ex. CO 2 eller NO x. Efter utspädning i tunneln mäts spårgasbeståndsdelen. Detta ska göras för fem utspädningsförhållanden mellan 3 och 15. Provflödets noggrannhet beräknas med hjälp av utspädningsförhållandet r d enligt formeln q mp = q mdew /r d (8-2). Gasanalysatorernas noggrannhet ska beaktas, för att säkerställa noggrannheten hos q mp Särskilda krav för differentialflödesmätning Det rekommenderas att man kontrollerar kolflödet med hjälp av de verkliga avgaserna för att upptäcka mätoch kontrollproblem och verifiera att delflödessystemet fungerar korrekt. Kolflödeskontrollen bör göras åtminstone varje gång som en ny motor installeras, eller när en väsentlig del av provcellskonfigurationen ändras. Motorn ska köras med toppvridmoment och toppvarvtal eller i något annat stationärt driftläge som ger 5 % CO 2 eller mer. Delflödessystemet ska köras med en utspädningsfaktor på ungefär 15:1. Om en kolflödeskontroll utförs, ska förfarandet i tillägg A.4 till bilaga 4B tillämpas. Kolflödena ska beräknas enligt ekvationerna i tillägg A.4 till bilaga 4B,. Alla kolflöden ska överensstämma med varandra inom 5 %.

169 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Förhandskontroll En förhandskontroll ska genomföras inom två timmar före provningen enligt följande: Flödesmätarnas noggrannhet kontrolleras på samma sätt som vid kalibreringen (se punkt ) vid åtminstone två punkter, inklusive q mdw -flödesvärden motsvarande utspädningsförhållanden mellan 5 och 15 för det q mdew -värde som används under provningen. Förhandskontrollen får uteslutas, om man med hjälp av de värden som registrerats vid den kalibrering som beskrivs i punkt kan visa att flödesmätarnas kalibrering är stabil under en längre tid Bestämning av omvandlingstiden Omvandlingstiden ska bestämmas med samma systeminställningar som vid provningen. Omvandlingstiden, som definieras i figur 3.1, ska bestämmas med följande metod: En oberoende referensflödesmätare med ett för provtagningsflödet lämpligt mätområde kopplas in i serie med sonden, nära denna. Flödesmätarens omvandlingstid ska vara kortare än 100 ms vid den flödesstegstorlek som används vid svarstidsmätningen, och flödesstrypningen ska motsvara god teknisk sed och måste vara så låg att den inte påverkar delflödesutspädningssystemets dynamiska funktion. Inmatningen av avgasflödet (eller luftflödet, om avgasflödet beräknas) i delflödessystemet ska ändras stegvis, från lågt flöde till minst 90 % av fullt skalutslag. För den stegvisa ändringen ska man använda samma tröskel som för att utlösa look ahead-styrning vid den verkliga provningen. Stimulus för avgasflödesstegen och flödesmätarens svar ska registreras med en frekvens av minst 10 Hz. Med hjälp av dessa data beräknas delflödessystemets omvandlingstid, som är tiden mellan utlösandet av steginsignalen och den punkt som ger 50 % av flödesmätarens utslag. På samma sätt ska omvandlingstiderna för q mp -signalen (dvs. avgasprovflödet in till system för delflödesutspädning) och q mew,i-signalen (dvs. avgasmassflödet på våt bas enligt avgasflödesmätaren) bestämmas. Dessa signaler används för de regressionskontroller som genomförs efter varje provning (se punkt ). Beräkningen ska upprepas för minst fem öknings- och minskningsstimulus, och resultatens medelvärde ska beräknas. Referensflödesmätarens interna omvandlingstid (< 100 ms) ska subtraheras från detta värde. Om det i enlighet med punkt , krävs en look-ahead-metod för systemet, är detta det look-ahead-värde för delflödesutspädningssystemet som ska användas, i enlighet med punkt Verifiering av läckage på vakuumsidan Tillämpningsområde och frekvens Efter inledande installation av provtagningssystemet, efter omfattande underhåll (t.ex. förfilterbyten) och inom de 8 timmar som föregår varje provcykelsekvens, ska det verifieras att det inte förekommer något väsentligt läckage på vakuumsidan; för verifieringen används någon av de läckageprovningar som beskrivs i detta avsnitt. Verifieringen gäller inte för helflödesdelar av CVS-utspädningssystem Mätprinciper Läckage kan identifieras antingen genom att man mäter ett mindre flöde flödet borde vara noll, genom att identifiera utspädning av en känd koncentration av en spänngas som flödar genom vakuumsidan i ett provtagningssystem eller genom att mäta tryckökningen i ett system som har tömts på luft Läckagekontroll genom mätning av litet flöde Avseende små läckageflöden ska provtagningssystemet testas enligt följande: a) Systemets sondände ska förseglas med någon av följande metoder: i) Provsondens ände ska täckas eller pluggas igen. ii) Överföringsledningen ska kopplas från vid sonden och överföringsledningen ska täckas eller pluggas igen. iii) En läckagesäker ventil mellan sonden och överföringsledningen ska stängas.

170 L 88/170 Europeiska unionens officiella tidning b) Alla vakuumpumpar ska arbeta. Efter stabiliseringen ska det verifieras att flödet genom provtagningssystemets vakuumsida är mindre än 0,5 % av systemets normala flöde vid användning. Typiska analysator- och bypassflöden kan uppskattas som en approximation av systemets normala flöde under användning Läckagekontroll genom identifiering spänngasutspädning För den här kontrollen kan en valfri gasanalysator användas. Om en FID-detektor används ska eventuell kolvätekontaminering i provtagningssystemet korrigeras enligt tilläggen A.7 och A.8 om kolväte- och ickemetankolvätebestämning. Missvisande resultat ska undvikas genom att man endast använder analysatorer vars repeterbarhet är minst 0,5 % vid den spänngaskoncentration som används i det här testet. Läckagekontroll på vakuumsidan ska utföras enligt följande: a) En gasanalysator ska förberedas på samma sätt som inför utsläppsprovning. b) Spänngas ska tillföras analysatorporten och det ska verifieras att spänngaskoncentrationen mäts inom förväntad noggrannhet och med förväntad repeterbarhet. c) Överflödande spänngas ska ledas till någon av följande platser i provtagningssystemet: i) Provsondens ände. ii) Överföringsledningens öppna ände (genom att överföringsledningen kopplas från vid sondanslutningen så att spänngasen kan flöda över vid den öppna änden). iii) En trevägsventil som installeras mellan sonden och överföringsledningen. d) Det ska verifieras att den uppmätta överflödsspänngasens koncentration ligger inom ±0,5 % av spänngaskoncentrationen. Ett mätvärde som är lägre än förväntat indikerar läckage, medan ett värde som är högre än förväntat kan tyda på problem med spänngasen eller analysatorn. Ett högre mätvärde än förväntat är inte ett tecken på läckage Läckagekontroll genom identifiering av tryckförändring I det här testet vakuumsätts provtagningssystemets volym på vakuumsidan, så att läckage kan observeras som förändring av vakuumtillståndet. Provtagningssystemets kända volym på vakuumsidan måste ligga inom ±10 % av systemets verkliga volym. Mätinstrumenten måste uppfylla kraven enligt punkterna 8.1 och 9.4. Läckagekontroll genom identifiering av vakuumförsämring utförs enligt följande: a) Systemets sondände ska förseglas så nära sondöppningen som möjligt, med någon av följande metoder: i) Provsondens ände ska täckas eller pluggas igen. ii) Överföringsledningen vid sonden ska kopplas från och överföringsledningen ska täckas eller pluggas igen. iii) En läckagesäker ventil mellan sonden och överföringsledningen ska stängas. b) Alla vakuumpumpar ska arbeta. Systemet vakuumsätts till ett värde som motsvarar vakuumet under normal drift. Om provtagningssäckar används bör det normala förfarandet för nedpumpning av säcken upprepas två gånger, för att minimera eventuella kvarstående volymer. c) Provpumparna ska stängas av och systemet ska förslutas. Det absoluta trycket i den kvarvarande gasen, och eventuellt systemets absoluta temperatur, ska mätas och registreras. Systemet ska ges tid att stabilisera sig och man ska vänta tills ett läckage på minst 0,5 % har orsakat en tryckförändring som är minst tio gånger tryckgivarens upplösning. Trycket och eventuellt temperaturen ska registreras igen. d) Läckageflödet ska beräknas på grundval av ett antaget nollvärde för nedpumpade säckvolymer och på grundval av kända värden för provsystemvolymen, start- och sluttrycken, eventuella temperaturer och den tid som har förflutit. Det ska verifieras att läckageflödet är mindre än 0,5 % av systemets flöde vid normalt bruk, enligt formeln

171 Europeiska unionens officiella tidning L 88/171 Í p 2 V vac T Ä p Î 1 2 T 1 q Vleak ¼ Rðt 2 Ä t 1 Þ (8-3) q Vleak = läckageflöde vid vakuumförändring [mol/s], V vac = geometrisk volym för provtagningssystemets vakuumsida [m 3 ], R = molär gaskonstant [J/(mol K)], p 2 = vakuumsidans absoluttryck vid tidpunkten t 2 [Pa], T 2 = vakuumsidans absoluta temperatur vid tidpunkten t 2 [K], p 1 = vakuumsidans absoluttryck vid tidpunkten t 1 [Pa], T 1 = vakuumsidans absoluta temperatur vid tidpunkten t 1 [K], t 2 = tidpunkten för slutförande av läckagekontrollen [s], t 1 = tidpunkten för start av läckagekontrollen [s] CO- och CO 2 -mätningar Verifiering av H 2 O-interferens för CO 2 -NDIR-analysatorer Tillämpningsområde och frekvens Om CO 2 mäts med hjälp av en NDIR-analysator ska H 2 O-interferensen verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll Mätprinciper H O kan störa en NDIR-analysators respons på CO 2 2. Om NDIR-analysatorn i denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätningar av andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras Systemkrav En NDIR-analysator för CO 2 ska ha en H 2 O-interferens inom 0,0 ±0,4 mmol/mol (av förväntad genomsnittlig CO 2 -koncentration) Förfarande Interferensverifieringen ska utföras enligt följande: a) CO 2 -NDIR-analysatorn ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning. b) En fuktad provgas ska skapas, vilket sker genom att nollställningsgas som uppfyller specifikationerna i punkt bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H 2 O-nivå som är minst så hög som förväntad maximal nivå under provning. Om provet passerar genom en vattenavskiljare under verifieringen, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H 2 O-nivå som är minst så hög som den nivå som bestämts enligt punkt c) Den fuktade provgasens temperatur ska hållas vid minst 5 C över sin daggpunkt, nedströms kärlet. d) Den fuktade provgasen ska införas i provtagningssystemet. Den fuktade provgasen kan införas nedströms en vattenavskiljare, om en sådan används vid verifieringen. e) Provgasens vattenmolhalt, x H2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total mätas, för att beräkna x H2O. f) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt x H2O mäts till analysatorn.

172 L 88/172 Europeiska unionens officiella tidning g) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden ska ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. h) Medan analysatorn mäter provets koncentration ska 30 s provdata registreras. Det aritmetiska medelvärdet av dessa data ska beräknas. Analysatorn klarar verifieringen om värdet ligger inom 0,0 ± 0,4 mmol/mol Verifiering av H 2 O- och CO 2 -interferens för CO NDIR analysatorer Tillämpningsområde och frekvens Om CO mäts med hjälp av en NDIR-analysator ska interferensen från H2O och CO2 verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll Mätprinciper H 2 O och CO 2 kan ge positiv interferens i en NDIR-analysator, genom att reagera på liknande sätt som CO. Om NDIR-analysatorn för denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätinstrument för andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras Systemkrav En CO-NDIR-analysators kombinerade H 2 O- och CO 2 -interferens ska ligga inom ±2 % av den förväntade genomsnittliga koncentrationen av CO Förfarande Interferensverifieringen ska utföras enligt följande: a) CO-NDIR-analysatorn ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning. b) En fuktad CO 2 -provgas ska skapas, vilket sker genom att en CO 2 -spänngas bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H 2 O-nivå som är minst så hög som den förväntade maximala nivån under provning. Om provet passerar genom en vattenavskiljare under verifieringen, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H 2 O-nivå som är minst så hög som den nivå som fastställts enligt punkt CO 2 -spänngasens koncentration ska vara minst så hög som den maximala förväntade koncentrationen under provning. c) Den fuktade CO 2 -provgasen ska införas i provtagningssystemet. Den fuktade CO 2 -provgasen kan införas nedströms en vattenavskiljare, om en sådan används vid verifieringen. d) Provgasens vattenmolhalt, x H2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total mätas, för beräkningen av x H2O. e) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt x H2O mäts till analysatorn. f) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig. g) Medan analysatorn mäter provkoncentrationen ska svaren registreras under 30 s. Det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas. h) Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen om resultatet i led g i detta avsnitt håller sig inom det toleransområde som anges i punkt i) Förfaranden för interferensverifiering av CO 2 och H 2 O kan även utföras separat. Om CO 2 - och H 2 O- nivåerna som används är högre än de högsta nivåer som förväntas vid provning, ska varje observerat interferensvärde viktas ned genom att man multiplicerar det observerade interferensvärdet med kvoten av det högsta förväntade koncentrationsvärdet och det verkliga värde som används under detta förfarande. I interferensförfarandet kan man använda separata H 2 O-koncentrationer (ned till 0,025 mol/mol H 2 O- innehåll) som är lägre än de vid provning förväntade högsta nivåerna, men den observerade H 2 O- interferensen ska viktas upp genom att man multiplicerar med kvoten av det högsta förväntade H 2 O- koncentrationsvärdet och det verkliga värde som förväntas under detta förfarande. Summan av de två viktade interferensvärdena ska uppfylla den tolerans som anges i punkt

173 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Kolvätemätningar Optimering och verifiering av FID (flamjoniseringsdetektor) Tillämpningsområde och frekvens FID-funktionen ska kalibreras vid den inledande installationen, vilket gäller alla FID-analysatorer. Utifrån god teknisk sed ska kalibreringen upprepas vid behov. Följande steg ska utföras för en FID-analysator som mäter kolväte: a) FID-analysatorns svar på olika kolväten ska optimeras efter inledande installation av analysatorn samt efter omfattande underhåll. FID-svaret på propylen och toluen ska vara mellan 0,9 och 1,1 relativt propan. b) FID-analysatorns svarsfaktor för metan (CH 4 ) ska bestämmas efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll, enligt beskrivningen i punkt i detta avsnitt. c) Svaret på metan (CH 4 ) ska verifieras inom de 185 dagar som föregår provningen Kalibrering Utifrån god teknisk sed ska ett kalibreringsförfarande utvecklas, t.ex. på grundval av FID-analysatortillverkarens instruktioner och rekommenderade intervall för FID-kalibrering. En FID-analysator som mäter HC ska kalibreras med hjälp av C 3 H 8 -kalibreringsgaser som uppfyller specifikationerna i punkt En FID-analysator som mäter CH 4 ska kalibreras med hjälp av CH 4 -kalibreringsgaser som uppfyller specifikationerna i punkt Oavsett kalibreringsgasens sammansättning ska den baseras på kolantalet ett (C 1 ) Optimering av FID-analysatorns HC-svar Det här förfarandet gäller endast för FID-analysatorer som mäter HC. a) Instrumenttillverkarens specifikationer och god teknisk sed ska användas för inledande instrumentstart och grundläggande justering med FID-bränsle och nollställningsluft. Uppvärmda FID-analysatorer ska användas inom specificerade drifttemperaturområden. FID-svaret ska optimeras för att uppfylla kraven om svarsfaktor för kolväten och klara syreinterferensverifieringen enligt punkterna a och vid de vanligaste förväntade analysatorområdena under provning. För att optimera FID-funktionen kan man använda högre analysatorområden enligt instrumenttillverkarens rekommendationer och på grundval av god teknisk sed, om det normala analysatorområdet är lägre än det minsta området för optimering enligt tillverkarens instruktioner. b) Uppvärmda FID-analysatorer ska användas inom specificerade drifttemperaturområden. FID-svaret ska optimeras vid de vanligaste mätområdena som förväntas under utsläppsprovning. Med bränsle- och luftflöden inställda enligt tillverkarens rekommendationer ska en spänngas tillföras analysatorn. c) För optimering ska stegen i leden j iv nedan utföras eller det förfarande som instrumenttillverkaren rekommenderar. Alternativt kan optimeringen utföras enligt förfarandet i SAE paper nr i) Utslaget vid ett visst bränsleflöde ska bestämmas utifrån skillnaden mellan utslagen från spänngasen respektive nollställningsgasen. ii) Bränsleflödet ska ökas och minskas stegvis i förhållande till tillverkarens specifikation. Spännutslaget och nollutslaget vid bränsleflödena ska registreras. iii) Skillnaden mellan spännutslaget och nollutslaget ska ritas upp i ett diagram, och bränsleflödet ska ställas in mot den del av kurvan som motsvarar de högsta värdena. Detta är utgångspunkten för flödesinställningen, men den kan behöva justeras ytterligare med beaktande av svarsfaktorn för kolväten och kontrollen av syreinterferens enligt punkterna a och iv) Om faktorerna för syreinterferens och kolvätereaktion inte uppfyller de specifikationer som anges nedan ska luftflödet justeras stegvis uppåt och nedåt i förhållande till tillverkarens specifikation, och punkterna a och ska upprepas för varje flöde. d) Optimala flöden och/eller tryck för FID-analysatorns bränsle och brännarluft ska bestämmas, och provtagning ska utföras och registreras för framtida referens.

174 L 88/174 Europeiska unionens officiella tidning Bestämning av HC-FID-analysatorns CH 4 -svarsfaktor Det här förfarandet gäller endast för FID-analysatorer som mäter HC. Eftersom FID-analysatorer generellt svarar olika på CH 4 respektive C 3 H 8, ska varje THC-FID-analysators CH 4 -svarsfaktor (RF CH4[THC-FID] ) bestämmas efter FID-optimering. Den svarsfaktor RF CH4[THC-FID] som senast mätts upp enligt denna punkt ska användas i beräkningar för HC-bestämning enligt beskrivningarna i tillägg A.7 till bilaga 4B (molbaserad metod) eller tillägg A.8 till bilaga 4B (massbaserad metod), för att kompensera för CH 4 -svaret. RF CH4[THC-FID] ska bestämmas enligt följande, med förbehåll för att RF CH4[THC-FID] inte bestäms för FID-analysatorer som kalibreras och spänns med hjälp av CH 4 och en icke-metanavskiljare: a) En C 3 H 8 -spänngas med lämplig koncentration ska väljas för att spänna analysatorn före utsläppsprovning. Endast spänngaser som uppfyller kraven i punkt ska väljas och gasens C 3 H 8 -koncentration ska registreras. b) En CH 4 -spänngas som uppfyller kraven i punkt ska väljas, och gasens CH 4 -koncentration ska registreras. c) FID-analysatorn ska användas enligt tillverkarens instruktioner. d) Det ska bekräftas att FID-analysatorn har kalibrerats med C 3 H 8. Kalibreringen ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C 1 ). e) FID-analysatorn ska nollställas med en nollställningsgas som används för utsläppsprovning. f) FID-analysatorn ska spännas med den valda C 3 H 8 -spänngasen. g) Den CH 4 -spänngas som har valts enligt led b i denna punkt ska införas i FID-analysatorns provtagningsport. h) Analysatorsvaret ska stabiliseras. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena analysatorn och beakta analysatorns utslag. i) Medan analysatorn mäter CH 4 -koncentrationen ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas. j) Den genomsnittliga uppmätta koncentrationen ska divideras med den registrerade spännkoncentrationen för CH 4 -kalibreringsgasen. Resultatet är FID-analysatorns svarsfaktor för CH 4, dvs. RF CH4[THC-FID] Verifiering av HC-FID-analysatorns metansvar (CH 4 ) Det här förfarandet gäller endast för FID-analysatorer som mäter HC. Om värdet för RF CH4[THC-FID], framräknat enligt punkt , ligger inom ±5,0 % av det senast bestämda värdet, betraktas HC-FID-analysatorn som godkänd vid verifiering av metansvaret. a) Det ska först verifieras att vart och ett av FID-bränslets, brännarluftens och provets tryck och/eller flöden ligger inom ±0,5 % av de senast registrerade värdena, enligt beskrivningen i punkt i detta avsnitt. Om flödena måste justeras ska ett nytt värde för RF CH4[THC-FID] bestämmas enligt punkt i detta avsnitt. Det ska verifieras att det fastställda värdet för RF CH4[THC-FID] ligger inom den tolerans som anges i den här punkten, b) Om RF CH4[THC-FID] inte ligger inom det toleransområde som anges i den här punkten, , ska FID-svaret optimeras på nytt, enligt beskrivningen i punkt i detta avsnitt. c) Ett nytt värde för RF CH4[THC-FID] ska bestämmas enligt punkt i detta avsnitt. Det nya värdet för RF CH4[THC-FID] ska användas i beräkningar för HC-bestämning, enligt beskrivningen i tillägg A.7 till bilaga 4B (molbaserad metod) eller tillägg A.8 till bilaga 4B (massbaserad metod) Icke-stökiometrisk verifiering av O 2 -interferens i FID-analysatorer för outspädd avgas Tillämpningsområde och frekvens Om FID-analysatorer används för mätning av outspädda avgaser, ska O 2 -interferensen verifieras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll.

175 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Mätprinciper Ändringar av O 2 -koncentrationen i outspädda avgaser kan inverka på FID-analysatorns flamtemperatur och med påverka FID-svaret. För denna verifiering ska FID-bränslet, brännarluften och provflödet optimeras. FID-analysatorns prestanda ska verifieras med de kompensationsalgoritmer för O 2 -interferens som används under utsläppsprovning Systemkrav FID-analysatorer som används under provning måste klara verifiering av O 2 -interferens med godkänt resultat, enligt förfarandet i detta avsnitt Förfarande FID-analysatorns O 2 -interferens ska bestämmas enligt följande (observera att en eller flera gasdelar kan användas för att skapa nödvändiga referensgaskoncentrationer för denna verifiering): a) Tre spännreferensgaser ska väljas som uppfyller kraven i punkt och har den C 3 H 8 -koncentration som används för att spänna analysatorerna inför utsläppsprovning. Endast CH 4 -spännreferensgaser som uppfyller specifikationerna i avsnitt får användas för FID-analysatorer som kalibrerats med CH 4 och en icke-metanavskiljare. De tre gasernas koncentrationer ska väljas så att koncentrationerna av O 2 respektive N 2 representerar de lägsta, högsta och mellanliggande O 2 -koncentrationer som förväntas under provning. Kravet att använda en genomsnittlig O 2 -koncentration kan uteslutas, om FID-analysatorn kalibreras med en spänngas som har balanserats med den genomsnittliga förväntade syrekoncentrationen. b) Det ska bekräftas att FID-analysatorn uppfyller specifikationerna i punkt c) FID-analysatorn ska startas och användas på samma sätt som inför utsläppsprovning. Oavsett FIDanalysatorbrännarens luftkälla under provning, ska nollställningsluft användas som luftkälla för FIDbrännaren under denna verifiering. d) Analysatorn ska nollställas. e) Analysatorn ska spännas med en spänngas som används under utsläppsprovning. f) Nollutslaget ska kontrolleras med hjälp av den nollställningsgas som används under utsläppsprovningen. Man fortsätter med nästa steg om det genomsnittliga nollutslaget, enligt data som samlas in under 30 s, ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt. g) Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den lägsta O 2 -koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2minHC. h) FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt), ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt. i) Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den genomsnittliga O 2 -koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2avgHC. j) FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt. k) Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den högsta O 2 -koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2maxHC. l) FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.

176 L 88/176 Europeiska unionens officiella tidning m) Den procentuella skillnaden mellan x O2maxHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den procentuella skillnaden mellan x O2avgHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den procentuella skillnaden mellan x O2minHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den största procentuella skillnaden av de tre beräknade procentuella skillnaderna ska identifieras. Värdet representerar O 2 - interferensen. n) Om O 2 -interferensen ligger inom ±3 % räknas FID-analysatorn som godkänd vid verifieringen av O 2 - interferens; i annat fall ska en eller flera av följande åtgärder utföras för att avhjälpa problemet: i) Verifieringen ska upprepas för att undersöka om ett misstag gjordes under förfarandet. ii) Nollställnings- och provgaser med högre eller lägre O 2 -koncentrationer ska väljas och verifieringen ska göras om. iii) FID-brännarens luft-, bränsle- och provflöden ska justeras. Om något av de nämnda flödena justeras för en THC-FID-analysator i syfte att klara O 2 -interferensverifieringen, ska RF CH4 återställas inför nästa RF CH4 -verifiering. Efter eventuella justeringar ska O 2 -interferensen verifieras på nytt, och RF CH4 ska bestämmas. iv) FID-analysatorn ska repareras eller bytas, och O 2 -interferensen ska verifieras på nytt Penetrationsfraktioner för icke-metanavskiljare Tillämpningsområde och frekvens Om en FID-analysator och en icke-metanavskiljare (NMC) används för att mäta metan (CH 4 ), ska ickemetanavskiljarens omvandlingsverkningsgrad för metan, E CH4, och etan, E C2H6 bestämmas. De nämnda omvandlingsverkningsgraderna kan, vilket beskrivs i denna punkt, bestämmas som en kombination av NMC-omvandlingsverkningsgrader och svarsfaktorer för FID-analysatorn, beroende på den specifika avskiljar- och FID-analysatorkonfigurationen. Denna verifiering ska utföras när icke-metanavskiljaren har installerats. Verifieringen ska upprepas inom de 185 dagar som föregår provningen, för att bekräfta att avskiljarens katalytiska kapacitet inte har försämrats Mätprinciper En icke-metanavskiljare är en uppvärmd katalysator som avlägsnar icke-metankolväten från avgasflödet innan FID-analysatorn mäter den återstående kolvätekoncentrationen. Teoretiskt sett har en icke-metanavskiljare som fungerar perfekt omvandlingsverkningsgraden E CH4 [-] 0 för metan (dvs. penetrationsfraktionen, PF CH4, 1,000), medan den teoretiska omvandlingsverkningsgraden för alla andra kolväten är 1,000, vilket för t.ex. etan ger en omvandlingsverkningsgrad på E C2H6 [-] av 1 (dvs. penetrationsfraktionen PF C2H6 [-] av 0). De värden som i detta avsnitt uppmätts för omvandlingsverkningsgraderna E och E CH4 C2H6 används i utsläppsberäkningarna i tillägg A.7 till bilaga 4B och tillägg A.8 till bilaga 4B, för att hänsyn ska tas till att icke-metanskiljaren inte fungerar teoretiskt perfekt Systemkrav Icke-metanavskiljares effektivitet är inte begränsad till ett visst mätområde. En icke-metanavskiljare bör dock optimeras genom att dess temperatur justeras så att E CH4 < 0,15 och E C2H6 > 0,98 (PF CH4 > 0,85 och PF C2H6 < 0,02), enligt punkt , i tillämpliga fall. Om justering av icke-metanavskiljarens temperatur inte resulterar i att ovanstående specifikationer uppnås, rekommenderas att katalysämnet ersätts. De omvandlingsvärden som senast har fastställts enligt detta avsnitt ska användas för att beräkna kolväteutsläppen enligt tilläggen A.7 A.8, beroende på vad som är tillämpligt Förfarande Något av de förfaranden som anges i punkterna , och rekommenderas. Alternativa metoder som rekommenderas av instrumenttillverkaren kan användas Förfarande för en FID-analysator som kalibreras med icke-metanavskiljaren Om en FID-analysator alltid kalibreras för mätning av CH 4 med icke-metanavskiljaren, ska FID-analysatorn spännas med icke-metanavskiljaren och en CH 4 -spänngas, produkten av FID-analysatorns CH 4 -svarsfaktor och CH 4 -penetrationsfraktion (RFPF CH4[NMC-FID] ) ska vara 1,0 (dvs. verkningsgraden E CH4 [-] ska vara 0) för alla utsläppsberäkningar och den kombinerade svarsfaktorn och penetrationsfraktionen för etan (C 2 H 6 ), RFPF C2H6[NMC-FID] (och verkningsgraden E C2H6 [-]) ska bestämmas enligt följande:

177 Europeiska unionens officiella tidning L 88/177 a) Både en CH 4 -gasblandning och en C 2 H 6 -analysgasblandning ska väljas enligt specifikationerna i punkt Det ska väljas både en CH 4 -koncentration för att spänna FID-analysatorn under utsläppsprovning och en C 2 H 6 -koncentration som är typisk för den högsta förväntade NMHC-koncentrationen vid kolvätestandarden eller lika med THC-analysatorns spännvärde: b) Icke-metanavskiljaren ska startas, användas och optimeras enligt tillverkarens instruktioner, och temperaturen ska optimeras. c) Det ska bekräftas att FID-analysatorn uppfyller alla specifikationer i punkt d) FID-analysatorn ska användas enligt tillverkarens instruktioner. e) CH 4 -spänngas ska användas för att spänna FID-analysatorn med avskiljaren. FID-analysatorn ska spännas på en C 1 -bas. Exempel: Om spänngasen har CH 4 -referensvärdet 100 μmol/mol, är rätt FID-svar på spänngasen 100 μmol/mol, eftersom det finns en kolatom per CH 4 -molekyl. f) C 2 H 6 -analysgasblandningen ska föras in uppströms icke-metanavskiljaren. g) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena ickemetanavskiljaren och för att beakta analysatorsvaret. h) Medan analysatorn mäter en stabil koncentration ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas. i) Genomsnittsvärdet ska divideras med referensvärdet för C 2 H 6, konverterat till C 1 -bas. Resultatet är den kombinerade svarsfaktorn och penetrationsfraktionen RFPF C2H6[NMC-FID] för C 2 H 6, motsvarande (1 - E C2H6 [-]). Den kombinerade svarsfaktorn och penetrationsfraktionen samt produkten av CH 4 -svarsfaktorn och CH 4 -penetrationsfraktionen RFPF CH4[NMC-FID] (som ska ställas lika med 1,0) ska användas i utsläppsberäkningar enligt tillägg A.7 eller A.8, beroende på vad som är tillämpligt Förfarande för FID som kalibreras med propan och förbikoppling av icke-metanavskiljaren Om en FID-analysator används med en icke-metanavskiljare som kalibreras med propan, C 3 H 8, och med förbikoppling av icke-metanavskiljaren, ska penetrationsfraktionerna PF C2H6[NMC-FID] och PF CH4[NMC-FID] bestämmas enligt följande: a) En CH 4 -gasblandning och en C 2 H 6 -analysgasblandning ska väljas så att specifikationerna i punkt uppfylls. CH 4 -koncentrationen ska vara typisk för den förväntade högsta koncentrationen vid kolvätestandarden, och C 2 H 6 -koncentrationen ska vara typisk för den förväntade högsta THC-koncentrationen vid kolvätestandarden eller likvärdig medthc-analysatorns spännvärde. b) Icke-metanavskiljaren ska startas och användas enligt tillverkarens instruktioner, och temperaturen ska optimeras. c) Det ska bekräftas att FID-analysatorn uppfyller alla specifikationer i punkt d) FID-analysatorn ska användas enligt tillverkarens instruktioner. e) FID-analysatorn ska nollställas och spännas på samma sätt som inför utsläppsprovning. FID-analysatorn ska spännas genom förbikoppling av avskiljaren och med hjälp av C 3 H 8 -spänngas. FID-analysatorn ska spännas på en C 1 -bas. f) C 2 H 6 -analysgasblandningen ska tillföras uppströms icke-metanavskiljaren, vid den punkt nollställningsgasen tillfördes. g) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena ickemetanavskiljaren och för att beakta analysatorsvaret. h) Medan analysatorn mäter en stabil koncentration ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas. i) Flödesbanan ska ändras så att icke-metanavskiljaren förbikopplas, C 2 H 6 -analysgasblandningen ska tillföras bypassanordningen och efter ska stegen i leden g h i denna punkt upprepas.

178 L 88/178 Europeiska unionens officiella tidning j) Den genomsnittliga uppmätta C 2 H 6 -koncentrationen genom icke-metanavskiljaren ska divideras med den genomsnittliga uppmätta koncentrationen efter förbikoppling av icke-metanavskiljaren. Resultatet är C 2 H 6 -penetrationsfraktionen, PF C2H6[NMC-FID], motsvarande (1- E C2H6 [-]). Penetrationsfraktionen ska användas enligt tillägg A.7 eller A.8, beroende på vad som är tillämpligt. k) Stegen i leden f j i denna punkt ska upprepas, men med en CH 4 -analysgasblandning i stället för C 2 H 6. Resultatet är CH 4 -penetrationsfraktionen, PF CH4[NMC-FID] (motsvarande (1- E CH4 [-])). Denna penetrationsfraktion ska användas enligt tillägg A.7 eller A.8, beroende på vad som är tillämpligt Förfarande för en FID-analysator som kalibreras med metan, med förbikoppling av icke-metanavskiljaren Om en FID-analysator används med en icke-metanavskiljare som kalibreras med metan, CH 4 och genom förbikoppling av icke-metanavskiljaren, ska analysatorns kombinerade svarsfaktor och penetrationsfraktion, RFPF C2H6[NMC-FID] för etan (C 2 H 6 ), liksom CH 4 -penetrationsfraktionen, PF CH4[NMC-FID], bestämmas enligt följande: a) CH 4 - och C 2 H 6 -analysgasblandningar ska väljas så att specifikationerna i punkt uppfylls, CH 4 - koncentrationen ska vara typisk för den förväntade högsta koncentrationen vid kolvätestandarden och C 2 H 6 -koncentrationen ska vara typisk för den förväntade högsta THC-koncentrationen vid kolvätestandarden eller THC-analysatorns spännvärde. b) Icke-metanavskiljaren ska startas och användas enligt tillverkarens instruktioner, och temperaturen ska optimeras. c) Det ska bekräftas att FID-analysatorn uppfyller alla specifikationer i punkt d) FID-analysatorn ska startas och användas enligt tillverkarens instruktioner. e) FID-analysatorn ska nollställas och spännas på samma sätt som inför utsläppsprovning. FID-analysatorn ska spännas med CH 4 -spänngas, genom förbikoppling av avskiljaren. Observera att FID-analysatorn ska spännas på en C 1 -bas. Exempel: Om spänngasen har metanreferensvärdet 100 μmol/mol, är rätt FID-svar på spänngasen 100 μmol/mol, eftersom det finns en kolatom per CH 4 -molekyl. f) C 2 H 6 -analysgasblandningen ska tillföras uppströms icke-metanavskiljaren, vid den punkt nollställningsgasen tillfördes. g) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena ickemetanavskiljaren och för att beakta analysatorsvaret. h) Provdata ska registreras under 30 s, medan analysatorn mäter en stabil koncentration. Det aritmetiska medelvärdet av de registrerade datapunkterna ska beräknas. i) Flödesbanan ska ändras så att icke-metanavskiljaren förbikopplas, C 2 H 6 -analysgasblandningen ska tillföras bypassanordningen och efter ska stegen i leden g h i denna punkt upprepas. j) Den genomsnittliga uppmätta C 2 H 6 -koncentrationen genom icke-metanavskiljaren ska divideras med den genomsnittliga uppmätta koncentrationen efter förbikoppling av icke-metanavskiljaren. Resultatet är den kombinerade svarsfaktorn och penetrationsfraktionen RFPF C2H6[NMC-FID] för C 2 H 6. Den kombinerande svarsfaktorn och penetrationsfraktionen ska användas enligt tilläggen A.7 och A.8, beroende på vad som är tillämpligt. k) Stegen i leden f j i denna punkt ska upprepas, men med en CH 4 -analysgasblandning i stället för C 2 H 6. Resultatet är penetrationsfraktionen för CH, dvs. PF 4 CH4[NMC-FID]. Denna penetrationsfraktion ska användas enligt tilläggen A.7 och A.8, beroende på vad som är tillämpligt NO -mätningar x Verifiering av CO 2 - och H 2 O-dämpning för CLD-analysator (kemiluminiscensdetektor) Tillämpningsområde och frekvens Om en CLD-analysator används för att mäta NO x ska H 2 O- och CO 2 -dämpningen verifieras när CLDanalysatorn har installerats samt efter omfattande underhåll.

179 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Mätprinciper H 2 O och CO 2 kan ge negativ interferens i en CLD-analysators NO x -svar, vilket beror på att analysatorns kemiluminiscensreaktion (som behövs för identifiering av NO x ) dämpas. Detta förfarande och beräkningarna i punkt används för att bestämma dämpningen och konvertera dämpningsresultaten till förväntad maximal H 2 O-molhalt och förväntad maximal CO 2 -koncentration under utsläppsprovning. Om CLD-analysatorn använder algoritmer för dämpningskompensering vilka baseras på mätinstrument för H 2 O och/eller CO 2, ska dämpningen utvärderas när dessa instrument är aktiva och kompenseringsalgoritmerna tillämpas Systemkrav För utspädd mätning får CLD-analysatorns kombinerade dämpning för H 2 O och CO 2 inte överskrida ±2 %. För outspädd mätning får CLD-analysatorns kombinerade dämpning för H 2 O och CO 2 inte överskrida ±2 %. Kombinerad dämpning är summan av CO 2 -dämpningen, enligt beskrivningen i punkt och av H 2 O-dämpningen, enligt beskrivningen i punkt Om ovanstående krav inte uppfylls ska korrigerande åtgärder vidtas genom att analysatorn repareras eller byts. Innan utsläppsprovningarna inleds ska det verifieras att de korrigerande åtgärderna har resulterat i fullgod analysatorfunktion Förfarande för verifiering av CO 2 -dämpning Följande metod, eller den metod som instrumenttillverkaren föreskriver, används för att bestämma CO 2 - dämpningen med hjälp av en gasdelare som blandar binära spänngaser med nollställningsgasen (som utspädningsgas) och uppfyller specifikationerna i punkt ; alternativa verifieringsprotokoll kan utformas på grundval av god teknisk sed. a) Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna. b) Gasdelaren ska konfigureras så att ungefär lika stora mängder spänngas och utspädningsgaser blandas med varandra. c) Om CLD-analysatorn har ett driftläge endast kvävemonoxid (NO) detekteras, snarare än alla kväveoxider (NO x ), ska CLD-analysatorn användas i kvävemonoxidläget. d) En CO 2 -spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär dubbelt så hög som den förväntade maximala CO 2 -koncentrationen under utsläppsprovning. e) En NO-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär dubbelt så hög som den förväntade maximala NO-koncentrationen under utsläppsprovning. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren. f) CLD-analysatorn ska nollställas och spännas. CLD-analysatorn ska spännas med NO-spänngas enligt led e i denna punkt, genom gasdelaren. NO-spänngasen ska anslutas till gasdelarens spänngasport; en nollställningsgas ska anslutas till gasdelarens utspädarport; det nominella blandningsförhållande som ska användas ska väljas enligt led b i denna punkt, och gasdelarens utkoncentration av NO ska användas för att spänna CLD-analysatorn. Vid behov ska gasegenskaperna korrigeras för att säkerställa korrekt gasdelning. g) CO 2 -spänngasen ska anslutas till gasdelarens spännport. h) NO-spänngasen ska anslutas till gasdelarens utspädningsport. i) Gasdelaren ska stabiliseras medan NO och CO 2 flödar genom den. CO 2 -koncentrationen ut ur gasdelaren ska bestämmas, och vid behov ska gasegenskaperna korrigeras för att säkerställa korrekt gasdelning. Denna koncentration, x CO2act, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt Någon annan enkel anordning för gasblandning kan användas i stället för en gasdelare. I så fall ska en analysator användas för att bestämma CO 2 -koncentrationen. Om en NDIRanalysator används tillsammans med en enklare alternativ gasblandningsanordning, ska NDIR-komponenten uppfylla kraven i detta avsnitt, och den ska spännas med CO 2 -spänngasen enligt led d i denna punkt. Före användningen måste NDIR-analysatorns linearitet verifieras över hela mätområdet, upp till dubbelt så hög koncentration som den förväntade högsta CO 2 -koncentrationen under provning.

180 L 88/180 Europeiska unionens officiella tidning j) NO-koncentrationen ska mätas nedströms gasdelaren med CLD-analysatorn. Analysatorn ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. Medan analysatorn mäter provets koncentration ska dess utslag registreras under 30 s. De registrerade koncentrationernas aritmetiska genomsnitt, x NOmeas, ska beräknas. x NOmeas ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering i punkt k) Den verkliga NO-koncentrationen, x NOact, ska beräknas vid gasdelarens utlopp, på grundval av spänngaskoncentrationerna och x CO2act enligt ekvation (8-5). Det beräknade värdet ska användas i beräkningarna för dämpningsverifiering, enligt ekvation (8-4). l) De värden som har registrerats enligt punkterna och i detta avsnitt ska användas vid beräkningen av dämpningen enligt beskrivningen i punkt Förfarande för verifiering av H 2 O-dämpning Följande metod, eller den metod som instrumenttillverkaren föreskriver, används för att bestämma H 2 O- dämpningen; alternativs ska ett alternativt verifieringsprotokoll utformas på grundval av god teknisk sed: a) Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna. b) Om CLD-analysatorn har ett driftläge endast kvävemonoxid (NO) detekteras, snarare än alla kväveoxider (NO x ), ska CLD-analysatorn drivas i kvävemonoxidläget. c) En NO-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär lika hög som den förväntade maximala koncentrationen under utsläppsprovning. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om dett krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren. d) CLD-analysatorn ska nollställas och spännas. CLD-analysatorn ska spännas med NO-spänngasen enligt led c i denna punkt, spänngasens koncentration ska registreras som x NOdry och den ska användas i verifieringsberäkningarna i punkt e) NO-spänngasen ska fuktas genom att bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om det fuktade NO-spänngasprovet vid denna verifiering inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärltemperaturen hållas H 2 O-nivån blir ungefär lika med förväntad maximal H 2 O-molhalt under utsläppsprovning. Om det fuktade NO-spänngasprovet i denna verifiering inte passerar genom en vattenavskiljare, ska dämpningsberäkningarna i punkt användas för att konvertera den uppmätta H 2 O-dämpningen till förväntad maximal H 2 O-molhalt under utsläppsprovning. Om det fuktade NO-spänngasprovet under verifieringen passerar genom en vattenavskiljare, ska kärltemperaturen hållas den ger en H 2 O- nivå som är minst så hög som den nivå som fastställs i punkt I så fall ska beräkningarna för dämpningsverifiering i punkt inte användas för att konvertera den uppmätta H 2 O-dämpningen. f) Den fuktade NO-provgasen ska tillföras provsystemet. Den kan tillföras uppströms eller nedströms en vattenavskiljare som används för utsläppsprovning. Beroende på tillförselpunkten ska någon av beräkningsmetoderna i led e väljas. Observera att vattenavskiljaren måste klara verifieringen enligt punkt g) Molhalten för H 2 O i den fuktade NO-spänngasen ska mätas. Om en vattenavskiljare används ska H 2 O- molhalten, x H2Omeas, i den fuktade NO-spänngasen mätas nedströms vattenavskiljaren. x H2Omeas bör mätas så nära CLD-analysatorns inlopp som möjligt. x H2Omeas kan beräknas utifrån mätningarna av daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total. h) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt x H2Omeas mäts till analysatorn. Systemet bör utformas så att väggtemperaturen i överföringsledningar, kopplingar och ventiler mellan analysatorn och den punkt x H2Omeas mäts är minst 5 oc högre än den lokala provgasdaggpunkten.

181 Europeiska unionens officiella tidning L 88/181 i) Den fuktade NO-spänngasens koncentration ska mätas med CLD-analysatorn. Analysatorn ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. Medan provkoncentrationen mäts ska analysatorns utsignaler registreras under 30 s. De registrerade värdenas aritmetiska genomsnitt, x NOwet, ska beräknas. x NOwet ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering i punkt Beräkningar för verifiering av CLD-dämpning Beräkningarna för verifiering av CLD-dämpningen ska utföras enligt beskrivningen i denna punkt Förväntad vattenmängd under provning Förväntad högsta vattenmolhalt under utsläppsprovning, x H2Oexp ska uppskattas. Uppskattningen ska göras den fuktade NO-spänngasen tillfördes enligt punkt f. När förväntad vattenmolhalt uppskattas, ska det största förväntade vatteninnehållet i förbränningsluft, bränsleförbränningsprodukter och utspädningsluft (i förekommande fall) beaktas. Om den fuktade NO-spänngasen under verifieringen tillförs provsystemet uppströms en vattenavskiljare, behöver man inte uppskatta den högsta förväntade vattenmolhalten, och x H2Oexp ska betraktas som lika med x H2Omeas Förväntad CO 2 -mängd under provning Den största förväntade CO 2 -koncentrationen under utsläppsprovning, x CO2exp, ska uppskattas. Uppskattningen ska göras vid den punkt i provsystemet de blandade NO- och CO 2 -spänngaserna tillförs, enligt punkt j. Vid bedömning av förväntad högsta CO 2 -koncentration, ska förväntat maximalt CO 2 - innehåll i bränsleförbränningsprodukterna och utspädningsluften beaktas Beräkningar av kombinerad H 2 O- och CO 2 -dämpning Kombinerad dämpning från H 2 O och CO 2 ska beräknas enligt formeln 20 x NOwet 6 B 1 Ä x H 2 Omeas C quench ¼ Ä 1 A x NOdry 1 Í Î x H 2 Oexp x x þ NOmeas H 2 Omeas x Ä 1 NOact 3 x CO 2 exp % (8-4) x CO 2 act dämpning = mängden CLD-dämpning, x NOdry = uppmätt NO-koncentration uppströms en luftinblåsningsanordning, enligt punkt d, x NOwet = uppmätt NO-koncentration nedströms en luftinblåsningsanordning, enligt punkt i, x H 2 Oexp = maximal molhalt vatten som förväntas under provning, enligt punkt , x H 2 Omeas = uppmätt molhalt vatten under dämpningsverifieringen, enligt punkt g, x NOmeas = uppmätt NO-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO 2 -spänngas, enligt punkt j, x NOact = verklig NO-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO 2 -spänngas, enligt punkt k och beräkning enligt ekvation (8-5), x CO exp 2 = maximal förväntad CO 2 -koncentration under utsläppsprovning, enligt punkt , x CO 2 act = verklig CO 2 -koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO 2 -spänngas, enligt punkt i,

182 L 88/182 Europeiska unionens officiella tidning Í x NOact ¼ 1 Ä x Î CO 2 act x NOspan (8-5) x CO 2 span x NOspan = koncentration av NO-spänngas som tillförs gasdelaren, enligt punkt e, x CO span = koncentration av CO 2 2 -spänngas som tillförs gasdelaren, enligt d Verifiering av HC- och H 2 O-interferens i NDUV-analysator Tillämpningsområde och frekvens Om NO x mäts med hjälp av en NDUV-analysator ska H 2 O- och kolväteinterferensen verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll Mätprinciper Kolväten och H 2 O kan ge positiv interferens i NDUV-analysatorn genom att ge NO x -liknande reaktioner. Om NDUV-analysatorn vid denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätningar av andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras Systemkrav En NO x -NDUV-analysators kombinerade H 2 O- och HC-interferens ska ligga inom ±2 % av den genomsnittliga NO x -koncentrationen Förfarande Interferensverifieringen ska utföras enligt följande: a) NO x -NDUV-analysatorn ska startas, användas, nollställas och förses med spänngas i enlighet med tillverkarens anvisningar. b) Extraktion av motorns avgaser rekommenderas vid denna verifiering. En CLD (kemiluminiscensdetektor) som uppfyller kraven i punkt 9.4 ska användas för att bestämma mängden NO x i avgaserna. CLDutslaget ska användas som referensvärde. Dessutom ska mängden kolväte i avgaserna mätas med en FIDanalysator som uppfyller kraven i punkt 9.4. FID-utslaget ska användas som referensvärde för kolväte. c) Motoravgaserna ska införas i NDUV-analysatorn uppströms en eventuell vattenavskiljare, i förekommande fall. d) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. e) Medan samtliga analysatorer mäter provets koncentration ska provdata registreras under 30 s, och det aritmetiska medelvärdet för de tre analysatorerna ska beräknas. f) Medelvärdet för CLD ska subtraheras från medelvärdet för NDUV. g) Denna skillnad ska multipliceras med kvoten av den förväntade genomsnittliga HC-koncentrationen och den HC-koncentration som har registrerats under verifieringen. Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen enligt denna punkt, om resultatet ligger inom ±2 % av den förväntade NO x -koncentrationen vid standarden Í Î x HC;exp jx NOx;CLD;meas Ä x NOx;NDUV;meas j Ï 2% ðx NOx;exp Þ (8-6) x HC;meas x NOx;CLD;meas = genomsnittlig NO x -koncentration, uppmätt av CLD, [μmol/mol] eller [ppm], x NOx;NDUV;meas = genomsnittlig NO x -koncentration, uppmätt av NDUV, [μmol/mol] eller [ppm], x HC;meas = uppmätt genomsnittlig HC-koncentration, [μmol/mol] eller [ppm],

183 Europeiska unionens officiella tidning L 88/183 x HC;exp = förväntad genomsnittlig HC-koncentration vid standarden, [μmol/mol] eller [ppm], x NOx;exp = förväntad genomsnittlig NO x -koncentration vid standarden, [μmol/mol] eller [ppm] Krav för kylbad (kylare) Det ska visas att vattenavskiljningsmetoden, för den högsta förväntade koncentrationen av vattenånga H m, håller fuktigheten i CLD vid 5 g vatten/kg torr luft (eller ca 0,8 volymprocent H 2 O), vilket är 100 % relativ luftfuktighet vid 3,9 C och 101,3 kpa. Denna specifikation av fuktigheten motsvarar också omkring 25 % relativ luftfuktighet vid 25 C och 101,3 kpa. Detta kan visas genom att temperaturen mäts vid utflödet av en termisk avfuktare eller genom att fuktigheten mäts i en punkt direkt uppströms CLD NO 2 -penetration för kylbad (kylare) Tillämpningsområde och frekvens Om ett kylbad (kylare) används för vattenavskiljning uppströms ett NO x -mätinstrument, men ingen NO 2 - till-no-omvandlare används uppströms kylbadet, ska denna verifiering utföras avseende kylbadets NO 2 - penetration. Verifieringen ska utföras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll Mätprinciper Ett kylbad (kylare) avlägsnar vatten, som annars kan störa mätningen av NO x. Flytande vatten som är kvar i ett olämpligt utformat kylbad kan dock avlägsna NO från provet. Om ett kylbad används utan en NO 2 2 -till- NO-omvandlare uppströms, kan alltså NO 2 tas bort från provet före NO x -mätningen Systemkrav Kylbadet ska medge mätning av minst 95 % av den totala mängden NO 2 vid högsta förväntade koncentration av NO Förfarande Följande förfarande ska användas för att verifiera kylbadets prestanda: a) Instrumentinstallation: Analysatorn och kylartillverkarens idriftsättnings- och användningsinstruktioner ska följas. Vid behov ska analysatorn och kylaren justeras för optimerad prestanda. b) Utrustningsinstallation och datainsamling: i) NO x -gasanalysatorerna (en eller flera) ska nollställas och spännas på samma sätt som inför utsläppsprovning. ii) En NO 2 -kalibreringsgas (balansgas för torr luft) med en NO 2 -koncentration nära högsta förväntade provningskoncentration ska väljas. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering när den förväntade NO 2 -koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren. iii) Kalibreringsgasen ska flöda över vid gasprovtagningssystemets sond eller överflödeskoppling. NO x - svaret ska ges tid att stabilisera sig; hänsyn ska tas endast till transportfördröjningar och instrumentsvar. iv) Genomsnittet av 30 s insamlade NO x -data ska beräknas och det beräknade värdet registreras som x NOxref. v) Flödet av NO 2 -kalibreringsgas ska stängas av. vi) Sedan ska provtagningssystemet mättas genom att man låter utprodukten från en daggpunktsgenerator, daggpunkten satts till 50 C, flöda till provtagningssystemets sond eller överflödeskoppling. Provtagningen av daggpunktsgeneratorns utprodukt ska ske i provtagningssystemet och ska pågå i minst 10 min eller tills kylaren förväntas avlägsna vatten med konstant hastighet. vii) Systemet ska direkt kopplas tillbaka till överflödning av den NO 2 -kalibreringsgas som användes för att beräkna x NOxref. NO x -svaret ska ges tid att stabilisera sig; hänsyn ska tas endast till transportfördröjningar och instrumentsvar. NO x -data ska registreras under 30 s, genomsnittet av de registrerade värdena ska beräknas och det beräknade värdet registreras som x NOxmeas.

184 L 88/184 Europeiska unionens officiella tidning viii) x NOxmeas ska korrigeras till x NOxdry baserat på kvarvarande vattenånga som har passerat genom kylaren vid kylarens utloppstemperatur och tryck. c) Prestandautvärdering: Om x NOxdry är mindre än 95 % av x NOxref måste kylaren repareras eller bytas Verifiering av NO 2 -till-no-omvandlare Tillämpningsområde och frekvens Om en analysator används endast för NO-mätning, i syfte att bestämma NO x, ska en NO 2 -till-no-omvandlare användas uppströms analysatorn. Denna verifiering ska utföras när omvandlaren har installerats, efter omfattande underhåll och inom 35 dagar före utsläppsprovning. Verifieringen ska upprepas enligt ovanstående intervall, för att bekräfta att omvandlarens katalytiska kapacitet inte har försämrats Mätprinciper Om en NO 2 -till-no-omvandlare används, kan en analysator som endast mäter NO bestämma total NO x - mängd genom att omvandla avgasens NO 2 till NO Systemkrav En NO 2 -till-no-omvandlare ska medge mätning av minst 95 % av den totala NO 2 -mängden vid högsta förväntade NO 2 -koncentration Förfarande Följande förfarande ska användas för att verifiera en NO 2 -till-no-omvandlares prestanda: a) För installation av instrumenten ska analysatortillverkarens och NO 2 -till-no-omvandlarens idriftsättnings- och användningsinstruktioner följas. Vid behov ska analysatorn och omvandlaren justeras för optimerad prestanda. b) En ozongenerators inlopp ska anslutas till en nollställningsluft- eller syrekälla, och ozongeneratorns utlopp ska anslutas till någon av portarna i en 3-vägskoppling. En NO-spänngas ska anslutas till någon annan av portarna, och NO 2 -till-no-omvandlarens inlopp ska anslutas till den sista porten. c) Följande steg ska utföras för denna verifiering: i) Lufttillförseln till ozongeneratorn ska stängas av och ozongeneratorn ska stängas av. NO 2 -till-noomvandlaren ska ställas i bypassläge (dvs. NO-läge). Systemet ska ges tid att stabilisera sig, med hänsyn till transportfördröjningar och instrumentsvar. ii) NO- och nollställningsgasflödena ska justeras så att NO-koncentrationen vid analysatorn är nära den högsta totala NO x -koncentration som förväntas under provning. Gasblandningens NO 2 -innehåll ska vara mindre än 5 % av NO-koncentrationen. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOref. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren. iii) Ozongeneratorns O 2 -tillförsel ska startas och O 2 -flödet ska justeras så att rapporterade NO-värden från analysatorn är ca 10 % lägre än x NOref. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet registreras som x NO+O2mix. iv) Ozongeneratorn ska startas och genereringen justeras så att rapporterade NO-värden från analysatorn är ca 20 % av x NOref, och minst 10 % NO inte reagerar. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOmeas. v) NO x -analysatorn ska ställas i NO x -läge och NO x ska mätas. NO x -koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOxmeas.

185 Europeiska unionens officiella tidning L 88/185 vi) Ozongeneratorn ska stängas av men gasflödet genom systemet ska vara igång. NO x -analysatorn indikerar mängden NO x i NO-O 2 -blandningen. NO x -koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOx+O 2 mix. vii) O 2 -tillförseln ska stängas av. NO x -analysatorn indikerar mängden NO x i den ursprungliga NO-i-N 2 - blandningen. NO x -koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOxref. Det beräknade värdet får vara högst 5 % över värdet x NOref. d) Prestandautvärdering: NO x -omvandlarens verkningsgrad ska beräknas genom att man infogar de erhållna koncentrationerna i ekvationen Efficiency½%â ¼ Í 1 þ x Î NOxmeas Ä x NOxþO 2 mix 100 x NOþO 2 mix Ä x NOmeas (8-7). e) Om resultatet är mindre än 95 % måste NO 2 -till-no-omvandlaren repareras eller bytas Partikelmätningar Verifiering av partikelvåg och vägningsprocess Tillämpningsområde och frekvens I den här punkten beskrivs tre verifieringar. a) Oberoende verifiering av partikelvågens prestanda, som utförs in inom de 370 dagar som föregår filtervägningen. b) Nollställning och spänning av vågen, som utförs inom 12 timmar före filtervägning. c) Verifiering av att massbestämning med referensfilter före och efter en filtervägningssession ligger inom den angivna toleransen Oberoende verifiering Vågtillverkaren (eller en representant som är godkänd av vågtillverkaren) ska verifiera vågens prestanda inom de 370 dagar som föregår provningen, i enlighet med interna revisionsförfaranden Nollställa och spänna Vågens prestanda ska verifieras genom att man nollställer och spänner vågen, dvs. ställer in dess mätområde, med minst en kalibreringsvikt, och alla vikter som ska användas för denna verifiering ska uppfylla kraven i punkt Ett manuellt eller automatiskt förfarande ska användas: a) För det manuella förfarandet krävs att vågen nollställs och spänns med minst en kalibreringsvikt. Om genomsnittsvärdet brukar erhållas genom att man upprepar vägningsprocessen i syfte att förbättra exaktheten och noggrannheten i partikelmätningen ska samma process användas för verifiering av vågens prestanda. b) I ett automatiserat förfarande används interna kalibreringsvikter för automatisk verifiering av vågens prestanda. För denna verifiering måste de interna kalibreringsvikterna uppfylla kraven i punkt Vägning av referensprov Alla massvärden som avläses under en vägningssession ska verifieras genom vägning av referenspartikelprov (t.ex. filter) före och efter vägningssessionen. En vägningssession får pågå så kort tid som önskas men som längst 80 timmar, och sessionen får innefatta massavläsningar både före och efter provning. Efterföljande massbestämningar för varje referenspartikelprov ska ge samma värde, inom ±10 μg eller ±10 % av den förväntade totala partikelmassan, beroende på vilket som är störst. Om efterföljande vägningar av partikelprovfiltren inte uppfyller kriteriet ovan, ska varje provfiltermassa som avläses mellan referensvägningarna ogiltigförklaras. Sådana filter får vägas om i en annan vägningssession. Om ett filter ogiltigförklaras vid efterprovningsvägning, ska hela provintervallet ogiltigförklaras. Verifieringen ska utföras enligt följande: a) Minst två uppsättningar av oanvända partikelprovmedier ska hållas i partikelstabiliseringsmiljön. Dessa ska användas som referenser. Oanvända filter av samma material och med samma storlek ska väljas som referenser.

186 L 88/186 Europeiska unionens officiella tidning b) Referenserna ska stabiliseras i partikelstabiliseringsmiljön. Referenserna ska anses stabiliserade om de har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under minst 30 min, och partikelstabiliseringsmiljön har uppfyllt specifikationerna i punkt under den föregående 60-minutersperioden (som kortast). c) Vågen ska användas flera gånger med ett referensprov, utan att värdena registreras. d) Vågen ska nollställas och spännas. En provmassa (t.ex. en kalibreringsvikt) ska placeras på vågen och sedan tas bort, för att säkerställa att vågen återgår till godtagbart nollmätvärde inom den normala stabiliseringstiden. e) Varje referensmedium (t.ex. filter) ska vägas och deras massor ska registreras. Om genomsnittsvärdet brukar beräknas genom att man upprepar vägningsprocessen i syfte att förbättra exaktheten och noggrannheten för referensmediernas (t.ex. filtrens) massor, ska man använda samma process för att erhålla genomsnittet av provmediernas (filtrens) massor. f) Vågmiljöns daggpunkt, omgivningstemperatur och atmosfärtryck ska registreras. g) De registrerade omgivningsförhållandena ska användas för att bärkraftskorrigera enligt punkt Den bärkraftskorrigerade massan för varje referens ska registreras. h) Varje referensmediums (t.ex. filters) bärkraftskorrigerade referensmassa ska subtraheras från dess tidigare uppmätta och registrerade bärkraftskorrigerade massa. i) Om något av referensfiltrens observerade massa ändras mer än vad som tillåts enligt denna punkt, ska alla partikelmassor som har bestämts efter den senast godkända verifieringen av referensmediemassor (t.ex. filter) ogiltigförklaras. Referenspartikelfilter får förbises om endast ett av filtrens massa har ändrats mer än tillåtet, om man entydigt kan identifiera att ändringen inte beror på något som kan ha inverkat på andra filter i processen. I så fall kan verifieringen betraktas som framgångsrik. I en sådan situation får det kontaminerade referensmediet inte inkluderas vid kontroll av överensstämmelse med led j i denna punkt, utan referensfiltret ska kasseras och bytas. j) Om någon av referensmassorna ändras mer än vad som tillåts enligt punkt , ogiltigförklaras alla partikelresultat som har bestämts mellan de två referensmassbestämningarna. Om referensprovmedier förbises enligt led i ovan, ska det finnas minst en referensmasskillnad som uppfyller kriterierna i denna punkt, I annat fall ska man ogiltigförklara alla partikelresultat som bestämdes mellan de två bestämningarna av referensmediernas massor Bärkraftskorrigering för partikelprovfilter Allmänt Partikelprovfiltret ska korrigeras för bärkraft i luft. Bärkraftskorrigeringen beror på provmediets densitet, luftens densitet samt densiteten för den kalibreringsvikt som användes för att kalibrera vågen. Partiklarnas bärkraft korrigeras inte, eftersom partikelmassan vanligtvis endast motsvarar 0,01 0,10 % av den totala vikten. Korrigering av en så liten massa skulle bli högst ca 0,010 %. Bärkraftskorrigerade värden är partikelprovens massor. Man subtraherar de bärkraftskorrigerade värdena för filtervägning före provning från de bärkraftskorrigerade värdena för motsvarande filter vägda efter provningen, för att bestämma massan av de partiklar som avges under provningen Partikelprovfiltrens densitet Olika partikelprovfilter har olika densiteter. Provmediernas kända densitet ska användas, eller någon av densiteterna för vanliga provmedier, enligt följande: a) För borosilikatglas med PTFE-yta ska provmediedensiteten kg/m 3 användas. b) För PTFE-membranmedier (film) med en inbyggd stödring av polymetylpenten som motsvarar 95 % av mediets massa, ska densiteten 920 kg/m 3 användas. c) För PTFE-membranmedier (film) med en inbyggd stödring av PTFE, ska densiteten kg/m 3 användas.

187 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Luftens densitet Eftersom det är viktigt att partikelvågens omgivande miljö regleras till temperaturen 22±1 C och daggpunkten 9,5±1 C, är luftens densitet en avgörande faktor för atmosfärtrycket. Därför används bärkraftskorrigering som endast är en funktion av atmosfärtrycket Densitet för kalibreringsvikt Den specificerade densiteten för materialet i metallkalibreringsvikten ska användas Korrigeringsberäkning Partikelprovfiltret 0 ska bärkraftkorrigeras med hjälp av ekvationerna ρ 1 air 1 Ä ρ weight m cor ¼ m uncor B ρ air A (8-8) 1 Ä ρ media m cor = partikelprovfiltrets bärkraftskorrigerade massa, m uncor = partikelprovfiltrets okorrigerade massa, ρ air = luftens densitet i vågmiljön, ρ weight = densitet för kalibreringsvikt som används för att spänna vågen, ρ media = partikelprovfiltrets densitet, ρ air ¼ ρ abs M mix R T amb (8-9) p abs = absolut tryck i vågmiljön, M mix = molmassa för luften i vågmiljön, R = gaskonstant, T amb = absolut temperatur i vågmiljön Instrumentverifiering inför provning Verifiering av proportionell flödeskontroll för partiprovtagning och minsta utspädningsförhållande för partiprovtagning av partiklar Proportionalitetskriterier för konstantvolymprovtagning (CVS) Proportionella flöden För varje par av flödesmätare ska det registrerade provet och totala flöden, eller medelvärdet av registreringar som utförts med en frekvens av 1 Hz, användas i de statistiska beräkningarna i punkt A.2.9 i tillägg A.2 till bilaga 4B. Skattningens standardavvikelse, SEE, för provflödet relativt det totala flödet ska bestämmas. För varje provintervall ska det visas att SEE var mindre än eller lika med 3,5 % av det genomsnittliga flödet Konstanta flöden För varje par av flödesmätare ska det registrerade provet och totala flöden, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz användas för att visa att varje flöde var konstant inom ±2,5 % av respektive genomsnitt eller målflöde. Följande alternativ kan användas i stället för registrering av respektive flöde för varje typ av mätare: a) Alternativ med venturirör för kritiskt flöde: För venturirör för kritiska flöden ska de registrerade förhållandena vid rörets inlopp användas, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz. Det ska visas att flödesdensiteten vid venturirörets inlopp var konstant inom ±2,5 % av den genomsnittliga densiteten eller måldensiteten över varje provintervall. För ett venturirör för kritiskt flöde och med konstantvolymprovtagning (CVS) kan man uppfylla ovanstående villkor genom att visa att den absoluta temperaturen vid venturirörets inlopp var konstant inom ±4 % av den genomsnittliga absoluta temperaturen eller måltemperaturen över varje provintervall.

188 L 88/188 Europeiska unionens officiella tidning b) Alternativ med kolvpump: De registrerade förhållandena vid pumpinloppet ska användas, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz. Det ska visas att flödesdensiteten vid pumpinloppet var konstant inom ±2,5 % av den genomsnittliga densiteten eller måldensiteten över varje provintervall. För en CVS-pump kan man uppfylla ovanstående villkor genom att visa att den absoluta temperaturen vid pumpinloppet var konstant inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta temperaturen eller måltemperaturen över varje provintervall Påvisa proportionell provtagning För varje proportionell partiprovtagning, t.ex. med säck eller partikelprovfilter, ska det visas att den proportionella provtagningen utfördes enligt följande villkor; observera att upp till 5 % av det totala antalet datapunkter får uteslutas om de är kraftigt avvikande. Utifrån god teknisk sed och en professionell analys ska det visas att kontrollsystemet för proportionellt flöde har inbyggd kapacitet för att garantera proportionell provtagning under alla förhållanden som kan förväntas under provning. Till exempel kan venturirör för kritiska flöden användas för både provflödet och det totala flödet, om det kan visas att rören alltid har samma inloppstemperaturer och alltid arbetar i kritiska flöden. Uppmätta eller beräknade flöden och/eller spårgaskoncentrationer (t.ex. CO 2 ) ska användas för att bestämma minsta utspädningsförhållande för partiprovtagning av partiklar över provintervallet Verifiering av system med delflödesutspädning För att kunna styra ett system med delflödesutspädning och ta ut ett proportionellt prov av outspädda avgaser, krävs snabb systemrespons; dess snabbhet bestäms av hur snabbt systemet med delflödesutspädning är. Systemets omvandlingstid ska bestämmas med förfarandet i punkt och figur 3.1. Kontrollen av delflödessystemet ska baseras på de aktuella mätvärdena. Om avgasflödesmätningens och delflödessystemets sammantagna omvandlingstid är 0,3 s ska direktstyrning användas. Om omvandlingstiden är längre än 0,3 s ska man använda look ahead-styrning på grundval av resultaten från en tidigare registrerad provning. I så fall ska den sammantagna stigtiden vara 1 s och den sammantagna fördröjningen 10 s. Hela systemets svar ska vara ett representativt prov av partiklar, q mp,i (provflöde av avgaser till system för delflödesutspädning), proportionellt mot avgasmassflödet. För att bestämma proportionaliteten ska en regressionanalys av q mp,i relativt q mew,i (avgasmassflöde på våt bas) utföras med en datahämtningsfrekvens av minst 5 Hz, och följande kriterier måste uppfyllas: a) Korrelationskoefficienten r 2 för den linjära regressionen mellan q mp,i och q mew,i får inte vara mindre än 0,95. b) Skattningens standardavvikelse för q mp,i med avseende på q mew,i får inte vara mer än 5 % av maximalt q mp. c) Skärningspunkten mellan q mp och regressionslinjen får inte vara mer än ±2 % av maximalt q mp -värde. Look ahead-styrning krävs om summan av omvandlingstiderna för partikelsystemet (t 50,P ) och avgasmassflödessignalen (t 50,F ) är > 0,3 s. I så fall ska en förberedande provning utföras och avgasmassflödessignalen från denna förberedande provning användas för styrning av provflödet in i partikelsystemet. En korrekt styrning av delflödessystemet uppnås om provkörningens tidskurva för q mew,pre, som styr q mp, förskjuts med lookahead-tiden t 50,P + t 50,F. För att fastställa korrelationen mellan q mp,i och q mew,i ska data som hämtas under den verkliga provningen användas, med q mew,i -tiden förskjuten t 50,F relativt q mp,i (t 50,P används inte för tidsförskjutningen). Tidsförskjutningen mellan q mew och q mp är skillnaden mellan respektive omvandlingstid, som fastställdes i punkt Validering av gasanalysatorns mätområde och avdrift samt korrigering av avdrift Validering av mätområde Om en analysator, någon gång under provningen, används ovanför 100 % av sitt mätområde ska följande steg utföras: Partiprovtagning För partiprovtagning ska provet analyseras på nytt, med det lägsta analysatorområdet som resulterar i ett maximalt instrumentsvar under 100 %. Resultatet ska rapporteras från det lägsta området analysatorn arbetar under 100 % av sitt område under hela provningen.

189 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Kontinuerlig provtagning För kontinuerlig provtagning ska hela provningen göras om med nästföljande högre analysatorområde. Om analysatorn åter arbetar över 100 % av sitt område, ska provningen upprepas med nästföljande högre område. Provningen ska upprepas tills analysatorn alltid arbetar vid mindre än 100 % av sitt område under hela provningen Validering och korrigering av avdrift Om avdriften ligger inom ±1 % får alla data godkännas utan korrigering eller godkännas efter korrigering. Om avdriften är högre än ±1 % ska två uppsättningar av bromsspecifika utsläppsresultat beräknas för varje förorening eller så ska provningen ogiltigförklaras. En av uppsättningarna ska beräknas med data som inte har avdriftskorrigerats, och den andra uppsättningen ska beräknas med data som har avdriftskorrigerats enligt tilläggen A.7.2 och A.8.2 till bilaga 4B. Jämförelse ska göras såsom en procentandel av det okorrigerade resultatet. Skillnaden mellan de okorrigerade och korrigerade bromsspecifika utsläppsvärdena ska ligga inom ±4 % av de okorrigerade bromsspecifika utsläppsvärdena. I annat fall ska hela provningen ogiltigförklaras Förkonditionering och tareringsvägning av partikelprovmedier (t.ex. filter) Före en utsläppsprovning ska följande steg utföras för att förbereda partikelprovmedier och utrustning för partikelmätningar: Periodiska verifieringar Det måste säkerställas att periodiska verifieringar utförs enligt punkt för våg- och partikelstabiliseringsmiljön. Referensfiltret ska vägas precis innan provfiltren vägs, för att skapa en godtagbar referenspunkt (se detaljerad information för förfarandet i punkt ). Verifiering av referensfiltrens stabilitet ska utföras efter stabiliseringsperioden efter provningen, omedelbart före den vägning som utförs efter provningen Visuell inspektion Det oanvända provfiltret ska inspekteras visuellt, och hittas defekter ska filtret kasseras Jordanslutning Elektriskt jordanslutna klämmor eller ett jordningsband ska användas vid hantering av partikelfilter enligt beskrivningen i punkt Oanvända provmedier Oanvända provmedier ska placeras i en eller flera behållare som är öppna för partikelstabiliseringsmiljön. Om filter används ska de placeras i filterkassettens undre del Stabilisering Provmedier ska stabiliseras i partikelstabiliseringsmiljön. Ett oanvänt provmedium kan anses vara stabiliserat om det har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under minst 30 min, och om partikelstabiliseringsmiljön under samma tid har uppfyllt specifikationerna i punkt Vägning Provmediet ska vägas automatiskt eller manuellt, enligt följande: a) För automatisk vägning ska instruktionerna från automationssystemets tillverkare följas när prov förbereds för vägning. b) Vid manuell vägning ska god teknisk sed användas. c) Alternativt kan substitutionsvägning användas (se punkt ). d) När ett filter har vägts ska det åter placeras i petriskålen, som ska täckas över Korrigering för bärkraft Den uppmätta vikten ska korrigeras för bärkraft enligt punkt

190 L 88/190 Europeiska unionens officiella tidning Upprepning Filtermassmätningarna kan upprepas i syfte att bestämma genomsnittlig massa utifrån god teknisk sed och utesluta kraftigt avvikande värden vid beräkning av genomsnittsvärdet Tareringsvägning Oanvända filter som har tareringsvägts ska placeras i rena filterkassetter och de fyllda kassetterna ska placeras i en sluten eller tätad behållare innan de flyttas till provcellen för provtagning Substitutionsvägning Substitutionsvägning är ett valfritt alternativ som innefattar mätning av referensvikten före och efter varje vägning av ett partikelprovtagningsmedium (t.ex. filter). Substitutionsvägning innefattar fler mätningar, men korrigerar för vågens nollavdrift och vågens linearitet säkerställs med endast ett litet område. Den här metoden är mest lämplig vid bestämning av sammanlagda partikelmassor som är mindre än 0,1 % av provmediets massa. Metoden kan dock vara olämplig när de sammanlagda partikelmassorna är större än 1 % av provmediets massa. Om substitutionsvägning väljs ska metoden användas för vägning både före och efter provning. Samma substitutionsvikt ska användas för vägning både före och efter provning. Substitutionsviktens massa ska bärkraftskorrigeras om substitutionsviktens densitet är mindre än 2,0 g/cm 3. Följande sekvens är ett exempel på en substitutionsvägning: a) Elektriskt jordanslutna klämmor eller ett jordningsband ska användas, enligt beskrivningen i punkt b) En anordning för eliminering av statisk elektricitet ska användas enligt beskrivningen i punkt , för att minimera risken för att föremål utsätts för elektriska laddningar innan de placeras på vågen. c) En substitutionsvikt som uppfyller kraven för kalibreringsvikter i punkt ska väljas. Substitutionsvikten ska ha samma densitet som den vikt som används för att spänna mikrovågen, och massan ska vara ungefärligen lika ett oanvänt provmediums (t.ex. filter) massa. Om filter används ska viktens massa vara ca mg för normala filter med 47 mm diameter. d) Det stabiliserade viktvärdet ska registreras och efter ska kalibreringsvikten tas bort. e) Ett oanvänt provtagningsmedium (t.ex. ett nytt filter) ska vägas, det stabiliserade viktvärdet ska registreras och vågmiljöns daggpunkt, omgivningstemperatur och atmosfärtryck ska registreras. f) Kalibreringsvikten ska vägas på nytt och det stabiliserade viktvärdet registreras. g) Det aritmetiska genomsnittet av de två kalibreringsviktavläsningar som registrerades omedelbart före och efter vägning av det oanvända provet ska beräknas. Genomsnittsvärdet ska subtraheras från det oanvända provets avläsningsvärde. Därefter ska kalibreringsviktens verkliga massa, enligt kalibreringsviktens certifikat, adderas. Resultatet ska registreras. Detta är det oanvända provets tareringsvikt utan bärkraftskorrigering. h) Dessa substitutionsvägningssteg ska upprepas för resterande oanvända provmedier. i) När vägningen har slutförts ska instruktionerna i punkterna i detta avsnitt följas Efterkonditionering och totalvägning av partikelprov Periodisk verifiering Det ska säkerställas att våg- och partikelstabiliseringsmiljöerna uppfyller kraven för periodiska verifieringar enligt punkt När provningen har slutförts ska filtren återföras till vägnings- och partikelstabiliseringsmiljön. Vägnings- och partikelstabiliseringsmiljön ska uppfylla omgivningskraven enligt punkt , och i annat fall ska provfiltren vara skyddade i sluten behållare tills omgivningsvillkoren är uppfyllda Borttagning från tätade behållare I partikelstabiliseringsmiljön ska partikelproven tas bort från de tätade behållarna. Filtren kan tas bort från kassetterna före eller efter stabiliseringen. När ett filter har tagits bort från en kassett ska den övre halvan av kassetten tas bort från den undre halvan med hjälp av en kassettseparator utformad specifikt för ändamålet.

191 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Elektrisk jordning För hantering av partikelprov ska elektriskt jordade klämmor eller ett jordningsband användas, enligt beskrivningen i punkt Visuell inspektion De uppsamlade partikelproven och relaterade filtermedier ska inspekteras visuellt. Om filtret eller det uppsamlade partikelprovet inte verkar vara i perfekt skick, eller om partikelämnet har kommit i kontakt med andra ytor än filtret, får provet inte användas för bestämning av partikelutsläpp. Har partikelämnet kommit i kontakt med andra ytor, ska sådana ytor rengöras innan man fortsätter förfarandet Stabilisering av partikelprov Partikelprov ska stabiliseras genom att man placerar dem i en eller flera behållare som är öppna i partikelstabiliseringsmiljön, vilken beskrivs i punkt Ett partikelprov är stabiliserat om det har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under någon av följande tidsperioder och om stabiliseringsmiljön under den tiden har uppfyllt specifikationerna i punkt : a) Om ett filters totala ytkoncentration av partiklar förväntas vara högre än 0,353 μg/mm 2, med 400 μg partiklar på 38 mm filterdiameter, ska filtret stabiliseras i miljön under minst 60 min före vägning. b) Om ett filters totala ytkoncentration av partiklar förväntas vara lägre än 0,353 μg/mm 2 ska filtret stabiliseras i miljön under minst 30 min före vägning. c) Om ett filters totala förväntade ytkoncentration av partiklar är okänd ska filtret stabiliseras i miljön under minst 60 min före vägning Bestämning av filtermassa efter provning För bestämning av filtermassorna efter provning ska förfarandena i punkt upprepas (punkt ) Total massa Varje bärkraftskorrigerad filtertareringsmassa ska subtraheras från motsvarande bärkraftskorrigerade filtermassa efter provning. Resultatet är den totala massan, m total, som ska användas i utsläppsberäkningarna i tilläggen A.7 och A MÄTUTRUSTNING 9.1. Specifikation för motordynamometer Axelarbete Det ska användas en motordynamometer med de egenskaper som krävs för att klara den aktuella provcykeln, varav en ska vara att den uppfyller tillämpliga verifieringskriterier. Följande dynamometrar kan användas: a) virvelströmsdynamometrar eller hydrauliska bromsdynamometrar b) växelströms- eller direktströmsdynamometrar c) en eller flera dynamometrar Transient cykel En belastningsmätare eller en direktinkopplad vridmomentmätare kan användas för mätning av vridmoment. När man använder en belastningsmätare ska vridmomentsignalen överföras till motoraxeln och dynamometerns tröghet beaktas. Motorns verkliga vridmoment är det vridmoment som avläses på belastningsmätaren plus bromsens tröghetsmoment multiplicerat med vinkelaccelerationen. Styrsystemet måste beräkna detta i realtid Motortillbehör

192 L 88/192 Europeiska unionens officiella tidning Arbete för motortillbehör som behövs för bränsletillförsel, smörjning, motorvärmning, kylvätskecirkulation och drift av efterbehandlingsenheter ska beaktas, och tillbehören ska installeras i enlighet med punkt Utspädningsförfarande (om tillämpligt) Utspädningsförhållanden och bakgrundskoncentrationer Gasformiga beståndsdelar kan mätas outspädda eller utspädda, men för partikelmätning krävs vanligen utspädning. Utspädning kan ske med ett system för fullflödesutspädning eller ett system för delflödesutspädning. Om utspädning används kan avgaserna spädas ut med omgivande luft, syntetisk luft eller kväve. För mätning av gasformiga utsläpp ska utspädningsämnet hålla minst 15 C. För partikelmätning specificeras utspädningsämnets temperatur i punkt för CVS och i punkt för PFD med varierande utspädningsförhållande. Utspädningssystemets flödeskapacitet ska vara såpass stor att kondens i utspädnings- och provtagningssystemen elimineras helt. Avfuktning av utspädningsluften innan denna kommer in i utspädningssystemet är tillåten om luftfuktigheten är hög. Utspädningstunnelns väggar får vara uppvärmda eller isolerade, liksom huvudavgasledningarna nedströms tunneln, så att kondens förhindras. Innan en utspädningsgas blandas med avgaser får den förkonditioneras, vilket kan ske genom att man ökar eller minskar utspädningsgasens temperatur eller fuktighet. Beståndsdelar får avlägsnas från utspädningsgasen i syfte att minska bakgrundskoncentrationer. Följande villkor gäller för att avlägsna beståndsdelar eller beakta bakgrundskoncentrationer: a) Beståndsdelars koncentrationer i utspädningsgasen får mätas och kompenseras för bakgrundseffekter i provningsresultat. Tilläggen A.7 A.8 innehåller beräkningar för att kompensera för bakgrundskoncentrationer. b) Följande alternativ kan användas för att ta hänsyn till bakgrundspartiklar: i) För borttagning av bakgrundspartiklar måste utspädningsgasen filtreras med HEPA-filter (high-efficiency particulate air) med 99,97 % inledande minsta uppsamlingseffekt (se punkt 3.1 för förfaranden avseende HEPA-filtrering och -effekter). ii) Om bakgrundspartiklar korrigeras utan HEPA-filtrering, får bakgrundspartiklarna motsvara högst 50 % av nettomängden uppsamlade partiklar på provfiltret. iii) Bakgrundskorrigering av nettomängden partiklar med HEPA-filtrering tillåts utan begränsning Fullflödessystem System med fullflödesutspädning, konstantvolymprovtagning (CVS). Hela flödet av outspädda avgaser späds i en utspädningstunnel. Hålls temperaturen och trycket vid flödesmätaren inom specifikationerna skapas ett konstant flöde. Ett icke konstant flöde ska mätas direkt, så att provtagningen blir proportionell. Systemet ska utformas enligt följande (se figur 9.1): a) En tunnel med invändiga ytor av rostfritt stål ska användas. Hela utspädningstunneln måste vara elektriskt jordad. b) Avgassystemets mottryck får inte sänkas på konstgjord väg av insugningssystemet för utspädningsluft. Det statiska trycket vid den plats outspädd avgas släpps in i tunneln ska hållas vid ±1,2 kpa atmosfärtryck. c) För att främja blandning ska outspädd avgas föras in i tunneln, riktad nedströms tunneln och längs dess mittlinje. En del av utspädningsluften kan tillföras radiellt från tunnelns invändiga yta, för att minimera avgasreaktioner med tunnelväggarna. d) Utspädningsgas. För partikelprovtagning ska utspädningsgasernas (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve enligt punkt 9.2.1) temperatur hållas vid K (20 52 C) nära utspädningstunnelns ingång. e) Reynoldstalet, Re, för det utspädda avgasflödet ska vara minst 4 000, Re baseras på utspädningstunnelns innerdiameter. Re definieras i tilläggen A.7 A.8. Verifiering av korrekt blandning ska utföras medan en provtagningssond förs både vertikalt och horisontellt över tunnelns diameter. Om analysatorsvaret indikerar en avvikelse på mer än ±2 % av den genomsnittliga uppmätta koncentrationen, ska CVSsystemets flöde höjas eller så ska det installeras en blandningsplatta eller ett munstycke som förbättrar blandningen.

193 Europeiska unionens officiella tidning L 88/193 f) Förkonditionering av flödesmätning. Den utspädda avgasen får konditioneras innan avgasens flöde mäts, förutsatt att konditioneringen utförs nedströms de uppvärmda kolväte- eller partikelprovtagningssonderna, enligt följande: i) Strömningsriktare, pulsdämpare eller båda typerna av anordningar får användas. ii) Ett filter får användas. iii) En värmeväxlare får användas för att kontrollera temperaturen uppströms flödesmätare, men åtgärder ska vidtas för att förhindra kondensering. g) Kondensering. För att säkerställa att ett flöde som mäts motsvarar en uppmätt koncentration, ska kondensering förhindras mellan provtagningssonden och flödesmätarens inlopp i utspädningstunneln eller så ska kondensering tillåtas och fuktigheten vid flödesmätarinloppet mätas. Utspädningstunnelns väggar eller huvudflödesrören nedströms tunneln får värmas upp eller isoleras i syfte att förhindra kondensering. Kondensering ska förhindras genom hela utspädningstunneln. Vissa avgasbeståndsdelar kan spädas ut eller elimineras om fukt förekommer. För partikelprovtagning genomgår det redan proportionella flödet från CVS en sekun utspädning (en eller flera) för att uppnå det erforderliga utspädningsförhållandet, enligt figur 9.2 och punkt h) Det minsta utspädningsförhållandet ska vara mellan 5:1 och 7:1 och minst 2:1 för det primära utspädningssteget, baserat på maximalt avgasflöde från motorn under provcykeln eller provintervallet. i) Den totala uppehållstiden i systemet ska vara 0,5 5 s, mätt från den punkt utspädningsgasen tillsätts till filterhållaren/filterhållarna. j) Uppehållstiden i det sekuna utspädningsystemet (i förekommande fall) ska vara minst 0,5 s, mätt från den punkt den sekuna utspädningsgasen tillsätts, till filterhållaren/-hållarna. För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, ett partikelprovfilter, en gravimetrisk våg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet.

194 Figur 9.1 Exempel på konfigurationer för provtagning i system med fullflödesutspädning L 88/194 SV Europeiska unionens officiella tidning

195 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ System med delflödesutspädning (PFD) Beskrivning av delflödessystem Ett skiss av ett PFD-system visas i figur 9.2. Skissen är ett generellt exempel på principer för provextrahering, utspädning och partikelprovtagning. Den ska inte tolkas som att samtliga av de förekommande komponenterna är nödvändiga för andra möjliga provtagningssystem som uppfyller villkoren för provtagning. Andra konfigurationer än den i skissen får användas, under förutsättning att de tjänar samma syfte för provtagning, utspädning och partikelprovtagning. Används andra konfigurationer måste dessa uppfylla andra villkor, till exempel dem i (periodisk kalibrering) och (validering) för varierande utspädning med PFD, samt punkt liksom tabell 8.2 (verifiering av linearitet) och punkt (verifiering) för konstant utspädning med PFD. Så som framgår av figur 9.2 överförs outspädd avgas eller det primära utspädda flödet från avgasröret EP eller från CVS-systemet till utspädningstunneln DT via provtagningssonden SP och överföringsledningen TL. Det totala flödet genom tunneln ställs in med hjälp av en flödesregulator och provtagningspumpen P i partikelprovtagningssystemet (PSS). För proportionell provtagning av outspädda avgaser kontrolleras utspädningsluftens flöde av flödesregulatorn FC1, som kan använda q mew (avgasmassflöde på våt bas) eller q maw (inloppsluftens massflöde på våt bas) och q mf (bränslemassflöde) som styrsignaler för önskad avgasdelning. Provtagningsflödet in i utspädningstunneln DT utgörs av skillnaden mellan det totala flödet och utspädningsluftens flöde. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, och det totala flödet med hjälp av flödesmätaren i partikelprovtagningssystemet. Utspädningsförhållandet beräknas utifrån dessa två flöden. För provtagning med konstant utspädningsförhållande för outspädd eller utspädd avgas i förhållande till avgasflödet (t.ex. sekun utspädning för partikelprovtagning), är utspädningsluftens flöde vanligen konstant och styrs av flödesregulatorn FC1 eller utspädningsluftpumpen. Figur 9.2 Skiss över system med delflödesutspädning (totalprovtagning) a = motoravgas eller utspätt primärflöde b = valfritt c = partikelprovtagning Komponenter i figur 9.2: DAF = Utspädningsluftfilter Utspädningsluften (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve) ska filtreras med ett HEPA-filter. DT = Utspädningstunnel eller sekunt utspädningssystem EP = Avgasrör eller primärt utspädningssystem FC1 = Flödesregulator

196 L 88/196 Europeiska unionens officiella tidning FH = Filterhållare FM1 = Flödesmätare för mätning av utspädningsluftflödet P PSS PTL SP TL = Provtagningspump = Partikelprovtagningssystem = Partikelöverföringsledning = Provtagningssond för outspädda eller utspädda avgaser = Överföringsledning Massflöden som endast är tillämpliga för proportionell avgasprovtagning med PFD: q mew = Avgasmassflöde på våt bas q maw = Inloppsluftens massflöde på våt bas q mf = Bränslemassflöde Utspädning Utspädningsgasernas (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve enligt punkt 9.2.1) temperatur ska hållas vid K (20 52 C) nära utspädningstunnelns ingång. Utspädningsluften får avfuktas innan den införs i utspädningssystemet. Systemet för delflödesutspädning ska vara så konstruerat att proportionella prov tas från de outspädda avgaserna i motorns avgasflöde, och på så sätt tar hänsyn till transienter i avgasflödeshastigheten, och utspädningsluft tas in i provet för att man ska få en temperatur som föreskrivs i punkt För detta är det viktigt att utspädningsförhållandet bestäms så att noggrannhetskraven i punkt uppfylls. För att säkerställa att ett flöde som mäts motsvarar en uppmätt koncentration, ska kondensering förhindras mellan provtagningssonden och flödesmätarens inlopp i utspädningstunneln eller så ska kondensering tilllåtas och fuktigheten vid flödesmätarinloppet mätas. PFD-systemet får värmas eller isoleras i syfte att förhindra kondensering. Kondensering ska förhindras genom hela utspädningstunneln. Det lägsta utspädningsförhållandet ska vara 5:1 till 7:1, baserat på maximalt avgasflöde från motorn under provcykeln eller provintervallet. Den totala uppehållstiden i systemet ska vara 0,5 5 s, mätt från den punkt utspädningsgasen tillsätts till filterhållaren/-hållarna. För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, ett partikelprovfilter, en gravimetrisk våg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet Tillämpningsperiod System med delflödesutspädning (PFD) får användas för att extrahera ett proportionellt prov av outspädda avgaser för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning av partiklar eller gasformiga ämnen under transienta provcykler, provcykler med stationära förhållanden eller provcykler med ramper. Systemet får även användas för tidigare utspädd avgas, ett redan proportionellt flöde har spätts ut med konstant utspädningsförhållande (se figur 9.2). På detta sätt utförs sekun utspädning från en CVS-tunnel för att erhålla rätt utspädningsförhållande för partikelprovtagning Kalibrering PFD-kalibrering för extrahering av ett proportionellt prov av outspädd avgas beskrivs i punkt Provtagningsförfaranden Allmänna provtagningskrav

197 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Sondens utförande och konstruktion Sonden är den främsta komponenten i ett provtagningssystem. Sonden förs in i ett flöde av outspädda eller utspädda avgaser, och extraherar ett prov. Både invändiga och utvändiga sondytor är i kontakt med avgaserna. Ett prov transporteras ut från sonden till en överföringsledning. Provtagningssondernas invändiga ytor ska vara av rostfritt stål eller, vid provtagning av outspädda avgaser, av ett stabilt material som klarar den outspädda avgasens temperatur. Provtagningssonderna ska placeras beståndsdelarna blandas till den genomsnittliga koncentrationen och störningar från andra sonder minimeras. Alla sonder bör placeras så att påverkan från angränsande skikt, virvelströmmar och liknande minimeras särskilt i närheten av avgasrörutloppet för outspädd avgas, oavsiktlig utspädning kan inträffa. Rengöring och spolning av en sond får inte påverka andra sonder under provning. En enda sond får användas för provtagning av flera beståndsdelar, förutsatt att sonden uppfyller specifikationerna för var och en av beståndsdelarna Överföringsledningar De överföringsledningar som transporterar ett extraherat prov från en sond till en analysator, ett lagringsmedium eller ett utspädningssystem ska vara så korta som möjligt. Det tillser man genom att placera analysatorer, lagringsmedier och utspädningssystem så nära sonden som det är praktiskt möjligt. Antalet krökar i ledningssystemet ska minimeras. Finns det krökar som inte kan undvikas måste de ha så stor radie som möjligt Provtagningsmetoder För kontinuerlig provtagning och partiprovtagning, som beskrivs översiktligt i punkt 7.2, gäller följande villkor: a) Vid extrahering från ett konstant flöde ska även provtagningen utföras vid konstant flödeshastighet. b) Vid extrahering från ett flöde med varierande flödeshastighet, ska provflödet varieras proportionellt mot det varierande flödet. c) Proportionell provtagning ska valideras enligt beskrivningen i punkt Gasprovtagning Provtagningssonder Sonder med en port eller flera portar används för provtagning av gasformiga utsläpp. Sonderna får placeras i valfri riktning relativt det outspädda eller utspädda avgasflödet. För vissa sonder måste provtemperaturerna kontrolleras, enligt följande: a) Om sonden extraherar NO x från utspädd avgas, ska sondens väggtemperatur kontrolleras, så att kondensering förhindras. b) Om sonden extraherar kolväten från utspädd avgas, bör sondens väggtemperatur hållas vid ca 190 C, så att risken för kontaminering minimeras Överföringsledningar Överföringsledningar med invändiga ytor av rostfritt stål, PTFE, Viton eller andra material med lämpliga egenskaper för avgasprovtagning ska användas. Ett stabilt material som klarar avgastemperaturerna ska användas. Inlinefilter får användas om filtret och dess hölje uppfyller samma temperaturkrav som för överföringsledningar, enligt följande: a) För NO x -överföringsledningar uppströms antingen en NO 2 -till-no-omvandlare som uppfyller kraven i punkt eller en kylare som uppfyller kraven i punkt , ska provtemperaturen hållas vid en nivå kondensering förhindras. b) För THC-överföringsledningar ska väggtemperaturen hållas vid 191 ±11 C. Vid provtagning från outspädd avgas kan en ouppvärmd, isolerad överföringsledning anslutas direkt till en sond. Överföringsledningens längd och isolering ska vara sådana att den outspädda avgasens förväntade högsta temperatur kyls till som lägst 191 C, uppmätt vid överföringsledningens utlopp. För utspädd provtagning får det mellan sonden och överföringsledningen finnas en övergångszon på som längst 0,92 m, väggtemperaturen kan övergå till 191 ± 11 C.

198 L 88/198 Europeiska unionens officiella tidning Komponenter för provkonditionering Vattenavskiljare Krav Det instrument som används för att avlägsna fukt ska uppfylla minimikraven i följande punkt. 0,8 volymprocent H 2 O används som fuktinnehåll i ekvation A För den förväntade högsta koncentrationen av vattenånga, H m, ska avfuktningstekniken klara att hålla CLDfuktigheten vid 5 g vatten/kg torr luft (eller ca 0,8 volymprocent H 2 O), vilket är 100 % relativ luftfuktighet vid 3,9 C och 101,3 kpa. Denna specifikation av luftfuktigheten motsvarar också omkring 25 % relativ luftfuktighet vid 25 C och 101,3 kpa. Detta kan visas genom att temperaturen mäts vid utflödet av en termisk avfuktare eller genom att fuktigheten mäts i en punkt direkt uppströms CLD Tillåtna typer av vattenavskiljare och förfarande för att uppskatta fuktinnehåll efter avskiljaren Någon av de typer av vattenavskiljare som beskrivs i denna punkt får användas för att minska effekterna av vatten vid mätning av gasformiga utsläpp. a) Används en osmotisk membranavskiljare placerad uppströms en gasanalysator eller ett lagringsmedium, ska denna uppfylla temperaturkraven enligt punkt Daggpunkten, T dew, och det absoluta trycket, p total, nedströms en osmotisk membranavskiljare ska övervakas. Mängden vatten ska beräknas enligt instruktionerna i tilläggen A.7 A.8, med hjälp av kontinuerligt registrerade värden för T dew och p total eller deras observerade toppvärden under provning eller deras larmbörvärden. Om en direktmätning saknas kan det nominella p total -värdet härledas från avskiljarens förväntade lägsta absoluttryck under provning. b) En termokylare uppströms ett THC-mätsystem för kompressionständningsmotorer får inte användas. Om man använder en termokylare som är placerad uppströms en NO 2 -till-no-omvandlare eller i ett provtagningssystem utan en NO 2 -till-no-omvandlare, ska kylaren klara prestandaverifieringen för NO 2 -förlust enligt punkt Daggpunkten, T dew, och det absoluta trycket, p total, nedströms en termokylare ska övervakas. Mängden vatten ska beräknas enligt instruktionerna i tilläggen A.7 A.8, med hjälp av kontinuerligt registrerade värden för T dew och p total eller deras observerade toppvärden under provning eller deras larmbörvärden. Om en direktmätning saknas kan det nominella p total -värdet härledas från termokylarens förväntade lägsta absoluttryck under provning. Om man rimligen kan uppskatta mättnadsgraden i termokylaren, kan T dew baserat på den kända kylareffektiviteten och kontinuerlig övervakning av kylartemperaturen, T chiller, beräknas. Om värdena för T chiller inte registreras kontinuerligt kan dess observerade toppvärde under provning eller dess larmbörvärde användas som ett konstant värde för att bestämma en konstant mängd vatten enligt tilläggen A.7 A.8. Om man rimligen kan anta att T chiller är lika med T dew, kan T chiller användas i stället för T dew enligt tilläggen A.7 A.8. Om man rimligen kan anta en konstant temperaturförskjutning mellan T chiller och T dew på grund av en känd och fast nivå av provvärmning mellan kylarutloppet och temperaturmätplatsen, kan den antagna temperaturförskjutningen användas i utsläppsberäkningar. Giltigheten för antaganden enligt denna punkt ska bevisas genom tekniska analyser eller data Provpumpar Provpumpar uppströms en analysator eller ett lagringsmedium för en gas ska användas. Provpumpar med invändiga ytor av rostfritt stål, PTFE eller andra material som är lämpade för utsläppsprovtagning ska användas. För provpumpar ska temperaturen kontrolleras enligt följande: a) Om en NO x -provpump uppströms antingen en NO 2 -till-no-omvandlare som uppfyller kraven i punkt eller en kylare som uppfyller kraven i används, ska denna värmas, så att kondensering förhindras. b) Om en THC-provpump uppströms en THC-analysator eller ett lagringsmedium används, ska dess invändiga ytor värmas till toleransen 191 ±11 C Provlagringsmedier Vid provtagning med säck ska gasvolymerna lagras i rena behållare med minimal genomsläpplighet och avgaserna påverkas så lite som möjligt. God teknisk sed ska användas för att bestämma godtagbara nivåer för lagringsmediers renhet och genomsläpplighet. Behållare kan rengöras genom upprepad urblåsning och tömning, och behållaren får värmas. En flexibel behållare (t.ex. en säck) i en miljö med kontrollerad temperatur, eller en temperaturkontrollerad fast behållare som har tömts på luft eller har en volym som kan pumpas ut, exempelvis med en kolv- och cylinderanordning, ska användas. Behållare som uppfyller specifikationerna i tabell 9.1 ska användas.

199 Europeiska unionens officiella tidning L 88/199 Tabell 9.1 Behållarmaterial för partiprovtagning av gaser CO, CO 2, O 2, CH 4, C 2 H 6, C 3 H 8, NO, NO 2 ( 1 ) Polyvinyl-fluorid (PVF) ( 2 ), t.ex. Tedlar, polyvinyliden-fluorid ( 2 ), t.ex. Kynar, polytetrafluoreten ( 3 ), t.ex. Teflon, eller rostfritt stål ( 3 ) THC, NMHC Polytetrafluoretylen ( 4 ) eller rostfritt stål ( 4 ) ( 1 ) Förutsatt att kondensering i lagringsbehållaren förhindras. ( 2 ) Upp till 40 C. ( 3 ) Upp till 202 C. ( 4 ) Vid 191 ±11 C Partikelprovtagning Provtagningssonder Partikelsonder med en enda öppning i änden ska användas. Partikelsonderna ska vara riktade uppströms. Partikelsonden får skyddas med en hatt som uppfyller specifikationerna enligt figur 9.3. I det här fallet får den försorterare som beskrivs i punkt inte användas. Figur 9.3 Skiss av provtagningssond med hattformad försorterare Överföringsledningar Isolerade eller uppvärmda överföringsledningar eller ett uppvärmt hölje rekommenderas för att minimera temperaturskillnader mellan överföringsledningar och avgasbeståndsdelar. Överföringsledningar som är inerta med avseende på partiklar och som har elektriskt ledande ytor invändigt ska användas. Partikelöverföringsledningar av rostfritt stål rekommenderas. Används andra material måste dessa ha samma provtagningskapacitet som rostfritt stål. Invändiga ytor i partikelprovtagningsledningarna ska vara anslutna till elektrisk jord Försorterare Det är tillåtet att använda en försorterare för att avlägsna partiklar med stor diameter. Försorteraren ska vara installerad i utspädningssystemet, direkt före filterhållaren. Endast en försorterare får användas. Om en hattformad sond används (se figur 9.3) får ingen försorterare användas.

200 L 88/200 Europeiska unionens officiella tidning Försorteraren kan vara antingen en tröghetsavskiljare eller en cyklonseparator. Den ska vara gjord av rostfritt stål. Försorteraren ska vara klassad för borttagning av minst 50 % av alla partiklar med en aerodynamisk diameter på 10 μm och högst 1 % av alla partiklar med en aerodynamisk diameter på 1 μm i det flödesområde försorteraren används. Försorterarens utlopp ska vara konfigurerat med en typ av funktion för förbikoppling av partikelprovfilter, så att försorterarens flöde kan stabiliseras innan provningen startar. Partikelprovfilter ska vara placerade högst 75 cm nedströms försorterarens utgång Provfilter Proven på de utspädda avgaserna ska tas under provningssekvensen med ett filter som uppfyller kraven i punkterna Filterspecifikation Alla filtertyper ska ha insamlingseffektivitet för 0,3 μm DOP (dioktylftalat) på minst 99,7 %. De av provfiltertillverkaren angivna måtten i produktspecifikationerna får användas för att påvisa överensstämmelse med detta krav. Filtermaterialet ska antingen vara a) PTFE-belagt glasfiber, eller b) membran av PTFE. Om den förväntande nettopartikelmassan på filtret är mer än 400 μg får ett filter med en initial minsta uppsamlingseffektivitet på 98 % användas Filterstorlek Den nominella filterdiametern ska vara 46,50 mm ±0,6 mm Utspädnings- och temperaturkontroll av partikelprov Partikelprov ska spädas minst en gång uppströms överföringsledningarna i ett CVS-system och nedströms i ett PFD-system (se punkt om överföringsledningar). Provtemperaturen ska kontrolleras till 47 ±5 C, uppmätt någonstans högst 200 mm uppströms eller 200 mm nedströms partikellagringsmediet. Partikelprovet ska värmas eller kylas främst av utspädningsförhållandena enligt specifikationerna i punkt a Fronthastighet genom filtret Fronthastigheten genom filtret ska vara 0,90 1,00 m/s med mindre än 5 % av de registrerade flödesvärdena utanför detta område. Om den totala partikelmassan är större än 400 μg, får fronthastigheten minskas. Fronthastigheten ska mätas som provets volymetriska flödesvolym vid trycket uppströms filtret och temperaturen på filterfronten, dividerad med filtrets exponerade yta. Avgasrörets eller CVS-tunnelns tryck ska användas som uppströmstryck om tryckfallet genom partikelprovtagaren fram till filtret är mindre än 2 kpa Filterhållare För att minimera turbulent avsättning och främja jämn partikelspridning på filtret ska det finnas en 12,5 (från centrum) divergerande vinkelövergång från överföringsledningens invändiga diameter till den exponerade filterytans diameter. Denna övergång ska vara av rostfritt stål Partikelstabiliserings- och vägningsmiljöer för gravimetrisk analys Miljö för gravimetrisk analys I det här avsnittet beskrivs de två miljöer som krävs för att stabilisera och väga partiklar för gravimetrisk analys, dvs. dels en partikelstabiliseringsmiljö, filtren lagras före vägning och dels en vägningsmiljö, vågen finns. De två miljöerna kan finnas i samma utrymme. Både stabiliseringsmiljön och vägningsmiljön ska hållas fria från omgivande kontamineringsämnen som damm och aerosoler, och halvflyktiga material som kan kontaminera partikelproven Renlighetsnivå Renlighetsnivån i partikelstabiliseringsmiljöer med referensfilter ska verifieras, enligt beskrivningen i punkt

201 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Temperatur i kammaren Vid all konditionering och vägning av filter ska temperaturen i den kammare (eller det rum) partikelfiltren konditioneras och vägs hållas vid 22 C ±1 oc. Luftfuktigheten ska hållas vid daggpunktstemperaturen 9,5 C ±1 oc och en relativ luftfuktighet på 45 % ±8 %. Om separata miljöer för stabilisering respektive vägning används, ska stabiliseringsmiljön hållas vid temperaturen 22 C ±3 C Verifiering av omgivningsförhållanden Vid användning av mätinstrument som uppfyller kraven i punkt 9.4, ska följande omgivningsförhållanden verifieras: a) Daggpunkts- och omgivningstemperatur ska registreras. Dessa värden ska användas för att bestämma om stabiliserings- och vägningsmiljöerna har hållits vid de toleranser som anges i punkt under minst 60 min före vägning av filtren. b) Atmosfärtrycket i vägningsmiljön ska registreras kontinuerligt. Ett godtagbart alternativ är att använda en barometer som mäter atmosfärtrycket utanför vägningsmiljön, om man kan säkerställa att atmosfärtrycket vid vågen alltid ligger inom ±100 Pa av det delade atmosfärtrycket. Vid varje partikelprovvägning ska det finnas ett sätt att registrera det senaste atmosfärtrycket. Detta värde ska användas för att beräkna bärkraftskorrigeringen för partiklar enligt punkt Installation av våg Vågen ska installeras enligt följande: a) Den ska installeras på en vibrationsisolerad plattform, så att den skyddas mot externa störningar och vibrationer. b) Den ska avskärmas från konvektivt luftflöde med ett dragskydd som upptar statisk elektricitet och är elektriskt jordat Statisk laddning Statisk laddning ska minimeras i vågmiljön, enligt följande: a) Vågen ska vara elektriskt jordad. b) Rostfria pincetter ska användas om partikelprover hanteras manuellt. c) Pincetterna ska vara jordade med ett jordningsband eller så ska det för operatören finnas ett jordningsband som delar en gemensam jordning med vågen. d) En anordning som utjämnar statisk elektricitet ska användas. Den ska dela elektrisk jordanslutning med vågen, så att statisk laddning avlägsnas från partikelproven Mätinstrument Inledning Tillämpningsområde I det här avsnittet specificeras mätinstrument och relaterade systemkrav för utsläppsprovning. Specifikationerna rör exempelvis laboratorieinstrument för mätning av motorparametrar, omgivningsförhållanden, flödesrelaterade parametrar och utsläppskoncentrationer (outspädda eller utspädda flöden) Instrumenttyper Varje instrument som nämns i denna bilaga ska användas enligt beskrivningen i bilagan (se tabell 8.2 för information om instrumentens mätstorheter). Om ett instrument som nämns i denna bilaga, används på ett sätt som inte specificeras i bilagan, eller om ett annat instrument används i stället för det nämnda instrumentet, ska motsvarighetskraven enligt punkt gälla. Där fler än ett instrument specificeras för en viss mätning, kommer typgodkännandemyndigheten att utse ett av instrumenten som referens, för att visa att ett alternativt förfarande är likvärdigt det specificerade förfarandet.

202 L 88/202 Europeiska unionens officiella tidning Parallella system För alla mätinstrument som beskrivs i detta avsnitt får data från flera instrument användas för att beräkna provresultat för en enskild provning, om typgodkännandemyndigheten har godkänt det i förväg. Resultat från alla mätningar ska registreras och rådata ska lagras, enligt beskrivningen i punkt 5.3 i denna bilaga. Detta krav gäller oavsett om mätvärdena används i beräkningar Dataregistrering och datakontroll Provningssystemet ska ha kapacitet för att uppdatera data, registrera data och styra system för operatörskrav, dynamometern, provtagningsutrustningen och mätinstrumenten. Datahämtnings- och datakontrollsystem som kan registrera data med de angivna minimifrekvenserna enligt tabell 9.2 ska användas. (Tabellen gäller inte för provning med diskreta steg.) Tabell 9.2 Minimifrekvenser för dataregistrering och datakontroll Tillämpligt avsnitt i provningsprotokoll Mätvärden Lägsta kommando- och kontrollfrekvens Lägsta registreringsfrekvens 7.6. Varvtal och vridmoment under stegkurva 1 Hz Ett medelvärde per steg 7.6. Varvtal och vridmoment under kontinuerlig kurva 5 Hz 1 Hz, medelvärde Transient provcykel, referens- och återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment Referens- och återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment i provcykel med stationära förhållanden och ramper 5 Hz 1 Hz, medelvärde 1 Hz 1 Hz 7.3. Kontinuerliga koncentrationer för analysatorer i outspädda flöden 7.3. Kontinuerliga koncentrationer för analysatorer i utspädda flöden 7.3. Partikoncentrationer för analysatorer i utspädda eller outspädda flöden Ej tillämpligt Ej tillämpligt Ej tillämpligt 1 Hz 1 Hz Ett medelvärde per provintervall Utspätt avgasflöde från CVS-system med värmeväxlare uppströms flödesmätningen Ej tillämpligt 1 Hz Utspätt avgasflöde från CVS-system utan värmeväxlare uppströms flödesmätningen 5 Hz 1 Hz, medelvärde Inloppsluft eller avgasflöde (för transient mätning av outspädd avgas) Ej tillämpligt 1 Hz, medelvärde Utspädningsluft, om den kontrolleras aktivt 5 Hz 1 Hz, medelvärde Provflöde från CVS-system med värmeväxlare 1 Hz 1 Hz Provflöde från CVS-system utan värmeväxlare 5 Hz 1 Hz, medelvärde Prestandaspecifikationer för mätinstrument Översikt Hela provningssystemet ska uppfylla alla tillämpliga kalibrerings-, verifierings- och provvalideringskriterier som anges i punkt 8.1, inklusive kraven för linearitetskontroll enligt punkterna och 8.2. Instrumenten ska uppfylla specifikationerna i tabell 9.2 för alla mätområden under provningen. Alla dokument som har levererats av instrumentens tillverkare och visar att instrumenten uppfyller kraven i tabell 9.2 ska behållas.

203 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Komponentkrav Tabell 9.3 innehåller specifikationer för vridmoment-, varvtals- och tryckgivare samt temperatur- och daggpunktsgivare och andra instrument. Hela systemet för mätning av en given fysikalisk och/eller kemisk storhet ska uppfylla linearitetskraven enligt punkt För mätning av gasformiga utsläpp får man använda analysatorer med kompenseringsalgoritmer som är funktioner av andra gasmätningar och bränsleegenskaperna för den specifika motorprovningen. En kompenseringsalgoritm får endast ge förskjutningskompensering utan att påverka resultaten i övrigt (dvs. kompensera för systematiska fel). Tabell 9.3 Rekommenderade prestandaspecifikationer för mätinstrument Mätinstrument Beteckning för mätstorhet Total systemstigtid Frekvens för registreringsupp-datering Noggrannhet ( a ) Repeterbarhet ( a ) Givare, motorvarvtal n 1 s 1 Hz, genomsnitt 2,0 % av pt. eller 0,5 % av max. 1,0 % av pt. eller 0,25 % av max. Givare, motorvridmoment T 1 s 1 Hz, genomsnitt 2,0 % av pt. eller 1,0 % av max. 1,0 % av pt. eller 0,5 % av max. Bränsleflödesmätare (bränsletotalisator) 5 s (ej tillämpligt) 1 Hz (ej tillämpligt) 2,0 % av pt. eller 1,5 % av max. 1,0 % av pt. eller 0,75 % av max. Mätare för utspädd avgas totalt (CVS) (med värmeväxlare för mätare) 1 s (5 s) 1 Hz genomsnitt (1 Hz) 2,0 % av pt. eller 1,5 % av max. 1,0 % av pt. eller 0,75 % av max. Mätare för utspädningsluft, inloppsluft, avgaser och provflöde 1 s 1 Hz-genomsnitt av 5 Hz-prov 2,5 % av pt. eller 1,5 % av max. 1,25 % av pt. eller 0,75 % av max. Kontinuerligt mätande analysator, outspätt x 2,5 s 2 Hz 2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn. 1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn. Kontinuerligt mätande analysator, utspätt x 5 s 1 Hz 2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn. 1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn. Kontinuerligt mätande analysator x 5 s 1 Hz 2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn. 1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn. Partigasanalysator x Ej tillämpligt Ej tillämpligt 2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn. 1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn. Gravimetrisk partikelvåg m PM Ej tillämpligt Ej tillämpligt Se ,5 μg Partikeltröghetsvåg m PM 5 s 1 Hz 2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn. 1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn. ( a ) Noggrannhet och repeterbarhet bestäms med samma uppsättning av insamlade data enligt punkt och baseras på absoluta värden. Med pt. avses det totala förväntade genomsnittet vid utsläppsgränsen. Med max avses det förväntade toppvärdet vid utsläppsgränsen under provcykeln (inte det högsta värdet i instrumentets mätområde). Med mätn. avses det verkliga genomsnittet uppmätt under provcykeln Mätning av motorns parametrar och omgivningsförhållanden Varvtals- och vridmomentgivare Tillämpning Mätinstrument för indata och utdata under motordrift ska uppfylla specifikationerna i denna punkt. Det rekommenderas att man använder sensorer, givare, mätare och liknande som uppfyller kraven i tabell 9.3. Varje system för mätning av indata och utdata ska uppfylla linearitetskraven i punkt

204 L 88/204 Europeiska unionens officiella tidning Axelarbete Arbete och effekt ska beräknas med utdata från varvtals- och vridmomentgivare, enligt punkt Varje system för mätning av varvtal och vridmoment måste uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven enligt punkterna och Vridmoment inducerat av accelererande och avstannande komponenter som är anslutna till svänghjulet, t.ex. drivaxeln och dynamometerrotorn, ska eventuellt kompenseras på grundval av god teknisk sed Tryckgivare, temperaturgivare och daggpunktsgivare Varje system för mätning av tryck, temperatur och daggpunkt ska uppfylla kalibreringskraven i punkt Tryckgivare ska vara placerade i en miljö med reglerad temperatur eller så ska de kompensera för temperaturändringar i det förväntade driftområdet. Givarnas material måste vara lämpade för den vätska som mäts Flödesrelaterade mätningar För alla typer av flödesmätare (för mätning av bränsle, inloppsluft, outspädd avgas, utspädd avgas och provflöden) ska flödet vid behov konditioneras för att förhindra att virvelströmmar, cirkulationsflöden eller pulser inverkar på mätarens noggrannhet eller repeterbarhet. Vissa typer av mätare kan konditioneras med hjälp av en rak rörledning av lämplig längd (t.ex. minst lika med tio gånger rördiametern) eller med hjälp av särskilt utformade rörkrökar, riktningsflänsar, munstyckesplattor (eller tryckluftspulsdämpare för bränsleflödesmätaren) som ger ett jämnt och förutsägbart flöde uppströms mätaren Bränsleflödesmätare Systemet för bränsleflödesmätning ska uppfylla kalibreringskraven i punkt Vid varje bränsleflödesmätning måste man ta hänsyn till bränsle som förbikopplas motorn eller återförs från motorn till bränsletanken Mätare för inloppsluftflöde Systemet för mätning av inloppsluftflödet ska uppfylla kalibreringskraven i punkt Mätare för outspädda avgaser Komponentkrav Hela systemet för mätning av det outspädda avgasflödet måste uppfylla linearitetskraven enligt punkt Mätare för outspädda avgaser ska vara konstruerade för att kompensera för ändringar i det outspädda flödets termodynamiska tillstånd, vätsketillstånd och sammansatta tillstånd Svarstid för flödesmätare För att kontrollera ett system med delflödesutspädning och extrahera ett proportionellt prov av outspädda avgaser, måste flödesmätaren har kortare svarstid än vad som anges i tabell 9.3. I system med delflödesutspädning och onlinestyrning måste flödesmätarens svarstid överensstämma med specifikationerna i punkt Avgaskylning Avgaskylning uppströms flödesmätaren är tillåtet, med följande begränsningar: a) Partikelprovtagning får inte ske nedströms kylningen. b) Om kylningen ger upphov till att temperaturer över 202 C sjunker till under 180 C, får provtagning av icke-metankolväten inte utföras nedströms kylningen. c) Om kylningen ger upphov till kondens får NO x -provtagning inte utföras nedströms kylningen, om inte kylaren klarar prestandaverifieringen enligt punkt d) Om kylningen orsakar kondens före den punkt flödet når en flödesmätare, ska daggpunkten T dew och trycket p total mätas vid flödesmätarens inlopp. Dessa värden ska användas i utsläppsberäkningarna i tilläggen A.7 A.8.

205 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Flödesmätare för utspädningsluft och utspädd avgas Tillämpning Momentana utspädda avgasflöden eller utspädda totalavgasflöden under ett provintervall ska bestämmas med hjälp av en flödesmätare för utspädda avgaser. Flöden för outspädda avgaser eller totalflödet för outspädd avgas under ett provintervall kan beräknas utifrån skillnaden mellan en flödesmätare för utspädd avgas och en utspädningsluftmätare Komponentkrav Hela systemet för mätning av ett utspätt avgasflöde ska uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven i punkterna och Följande mätare kan användas: a) För konstantvolymprovtagning (CVS) av totalflödet av utspädd avgas kan ett eller flera parallellt inkopplade venturirör användas, eller så kan en kolvpump (PDP), ett subsoniskt venturirör (SSV) eller en ultraljudsflödesmätare (UFM) användas. I kombination med en uppströms placerad värmeväxlare kan antingen ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller en kolvpump fungera som passiv flödesmätare genom att hålla konstant temperatur i de utspädda avgaserna i ett CVS-system. b) I ett system med delflödesutspädning (PFD) kan en kombination av en flödesmätare och ett aktivt flödeskontrollsystem användas för proportionell provtagning av avgasbeståndsdelar. Totalflödet av utspädd avgas eller ett eller flera provtagningsflöden eller en kombination av dessa flödeskontroller kan användas för att säkerställa proportionell provtagning. Ett laminärflödeselement, en ultraljudsflödesmätare, ett subsoniskt venturirör, ett eller flera parallellt inkopplade venturirör för kritiskt flöde, en kolvmätare, en termomassmätare, ett pitotrör för genomsnittsmätning eller en varmtrådsanemometer kan användas för andra utspädningssystem Avgaskylning Utspädd avgas uppströms en utspädningsflödesmätare kan kylas, med följande begränsningar: a) Partikelprovtagning får inte ske nedströms kylningen. b) Om kylningen ger upphov till att temperaturer över 202 C sjunker till under 180 C, får provtagning av icke-metankolväten inte utföras nedströms kylningen. c) Om kylningen ger upphov till kondens, får NO x -provtagning inte utföras nedströms kylningen, om inte kylaren klarar prestandaverifieringen enligt punkt d) Om kylningen orsakar kondens före den punkt flödet når en flödesmätare, ska daggpunkten T dew och trycket p total mätas vid flödesmätarens inlopp. Dessa värden ska användas i utsläppsberäkningarna i tilläggen A.7 A Provflödesmätare för partiprovtagning I ett system för partiprovtagning ska en provflödesmätare användas för att bestämma provflöden eller totalflöden under hela provintervallet. Skillnaden mellan två flödesmätare kan användas för att beräkna provflödet in i en utspädningstunnel, t.ex. för partikelmätning med delflödesutspädning och partikelmätning med sekun utspädning. Specifikationer för differentialflödesmätning och extrahering av ett proportionellt outspätt avgasprov finns i punkt , och kalibrering av differentialflödesmätning beskrivs i punkt Hela systemet för provflödesmätaren ska uppfylla kalibreringskraven i punkt Gasdelare En gasdelare kan användas för att blanda kalibreringsgaser. En sådan gasdelare ska blanda gaserna enligt specifikationerna i punkt och till de koncentrationer som förväntas under provning. Gasdelare för kritiska flöden, gasdelare för kapillärrör eller termomassmätargasdelare kan användas. Viskositetskorrigering ska utföras vid behov (om det inte utförs med intern programvara i gasdelaren) för att säkerställa korrekt gasdelning. Gasdelarsystemet ska uppfylla linearitetskraven enligt punkt Blandaren kan också kontrolleras med ett linjärt instrument, t.ex. med NO-gas med en

206 L 88/206 Europeiska unionens officiella tidning kemiluminiscensdetektor. Instrumentets spännvärde ska justeras med spänngas kopplad direkt till instrumentet. Gasdelaren ska kontrolleras vid de inställningar som ska användas, och det nominella värdet ska jämföras med den koncentration som uppmätts med instrumentet CO- och CO 2 -mätningar En infrarödanalysator utan spridningsoptik (NDIR, non-dispersive infrared) ska användas för att mäta COoch CO 2 -koncentrationer i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning. Det NDIR-baserade systemet ska uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven enligt punkt Kolvätemätningar Flamjoniseringsdetektor Tillämpning En uppvärmd flamjonieringsdetektor (FID, flame-ionization detector) ska användas för att mäta kolvätekoncentrationer i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning. Kolvätekoncentrationerna ska bestämmas utifrån kolantalet ett (C 1 ). Värden för metan och icke-metankolväten ska bestämmas enligt beskrivningen i punkt Alla de ytor hos uppvärmda FID-analysatorer som exponeras för utsläpp ska hållas vid temperaturen 191 ±11 C Komponentkrav Det FID-baserade systemet för mätning av THC eller CH 4 ska uppfylla samtliga verifieringskrav för kolvätemätning, enligt punkt FID-bränsle och brännarluft FID-bränslet och brännarluften ska uppfylla specifikationerna i punkt FID-bränslet och brännarluften får inte blandas före FID-analysatoringången, för att säkerställa att FID-analysatorn använder en diffusionslåga i stället för en förblandad låga Metan FID-analysatorer mäter alla kolväten (THC). För att bestämma icke-metankolväten (NMHC) ska metan (CH 4 ) mätas med antingen en icke-metanavskiljare och en FID-analysator enligt beskrivningen i punkt , eller med en gaskromatograf enligt beskrivningen i punkt För en FID-analysator som ska användas för att mäta NMHC måste analysatorns svarsfaktor för CH 4, RF CH4, bestämmas enligt punkt NMHC-relaterade beräkningar beskrivs i tilläggen A.7 A Antagande om metan I stället för att mäta metan får man anta att 2 % av den uppmätta mängden totala kolväten är metan, enligt beskrivningen i tilläggen A.7 A Icke-metanavskiljare Tillämpning En icke-metanavskiljare får användas för att mäta CH 4 med en FID-analysator. En icke-metanavskiljare oxiderar alla icke-metankolväten till CO 2 och H 2 O. En icke-metanavskiljare kan användas för outspädd eller utspädd avgas för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning Systemets prestanda Icke-metanavskiljarens prestanda ska bestämmas enligt instruktionerna i punkt och resultaten ska användas för att beräkna NMHC-utsläppen i tilläggen A.7 och A Konfiguration Icke-metanavskiljaren ska konfigureras med en bypassledning för den verifiering som beskrivs i punkt

207 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Optimering En icke-metanavskiljare kan optimeras för att maximera penetrationen av CH 4 och oxidering av övriga kolväten. För att optimera avskiljarens prestanda får man fukta prov och spä ut med renad luft eller syre (O 2 ) uppströms icke-metanavskiljaren. Fuktning och utspädning av prov ska beaktas vid utsläppsberäkningar Gaskromatograf Tillämpning: En gaskromatograf får användas för att mäta CH 4 -koncentrationer av utspädd avgas vid partiprovtagning. En icke-metanavskiljare får användas för att mäta CH 4 enligt beskrivningen i punkt , men ett referensförfarande baserat på en gaskromatograf ska användas för att jämföra med ett föreslaget alternativt mätförfarande enligt punkt NO x -mätningar Två mätinstrument specificeras för mätning av NO x och endera kan användas under förutsättning att det uppfyller de kriterier som anges i punkt respektive punkt Kemilumiscensdetektorn ska användas som referensförfarande för jämförelse med föreslagna alternativa mätförfaranden enligt punkt i denna bilaga Kemiluminiscensdetektor Tillämpning En kemiluminiscensdetektor (CLD) i kombination med en NO 2 -till-no-omvandlare används för att mäta NO x -koncentrationen i outspädd eller utspädd avgas för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning Komponentkrav CLD-systemet ska uppfylla dämpningskraven enligt punkt En uppvärmd eller ouppvärmd CLD kan användas, och en CLD som arbetar vid atmosfäriskt tryck eller vakuum kan användas NO 2 -till-no-omvandlare En intern eller extern NO 2 -till-no-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt ska placeras uppströms CLD-enheten, och omvandlaren ska vara konfigurerad med en bypassanordning för förenklad verifiering Effekter av fuktighet Alla CLD-temperaturer ska hållas vid nivåer kondensering förhindras. För att eliminera fukt från ett prov uppströms en CLD ska någon av följande konfigurationer användas: a) En CLD inkopplad nedströms en avskiljare eller kylare som finns nedströms en NO 2 -till-no-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt b) En CLD inkopplad nedströms en avskiljare eller en termokylare som uppfyller verifieringskraven i punkt Svarstid En uppvärmd CLD kan användas för att förbättra CLD-enhetens svarstid Icke-dispersiv UV-analysator (NDUV, non-dispersive ultraviolet analyser) Tillämpning En UV-analysator utan spridningsoptik (NDUV) ska användas för att mäta NO x -koncentrationen i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning Komponentkrav Det NDUV-baserade systemet ska uppfylla verifieringskraven i punkt NO 2 -till-no-omvandlare Om NDUV-analysatorn endast mäter NO ska en intern eller extern NO 2 -till-no-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt placeras uppströms NDUV-analysatorn. Omvandlaren ska konfigureras med en bypassanordning, för att förenkla verifieringen.

208 L 88/208 Europeiska unionens officiella tidning Effekter av fuktighet NDUV-temperaturen ska hållas vid en nivå kondensering förhindras, om inte någon av följande konfigurationer används: a) En NDUV-enhet inkopplad nedströms en avskiljare eller kylare som finns nedströms en NO 2 -till-noomvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt b) En NDUV-enhet inkopplad nedströms en avskiljare eller en termokylare som uppfyller verifieringskraven i punkt O 2 -mätningar En analysator med PMD-teknik (paramagnetic detection, paramagnetisk avkänning) eller MPD-teknik (magneto pneumatic detection, magneto-pneumatisk avkänning) ska användas för mätning av O 2 -koncentrationer i outspädda eller utspädda avgaser, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning Mätning av luft-bränsleförhållande Vid kontinuerlig provtagning kan en Zirconia-analysator (ZrO 2 ) användas för att mäta luft-bränsleförhållandet i outspädd avgas. O 2 -mätningar med inloppsluft eller bränsleflödesmätningar kan användas för att beräkna avgasflödet enligt tilläggen A.7-A Partikelmätningar med gravimetrisk våg En våg ska användas för att väga nettopartiklar som har samlats upp på provfiltermedier. Vågens upplösning ska vara lika med eller mindre än repeterbarheten 0,5 mikrogram, enligt rekommendationen i tabell 9.3. Om vågen har interna kalibreringsvikter för rutinmässig verifiering av mätområde och linearitet, måste kalibreringsvikterna uppfylla kraven i punkt Vågen ska vara konfigurerad för optimal insvängningstid och stabilitet på den aktuella platsen Analysgaser och masstandarder Analysgaser Analysgaser måste uppfylla noggrannhets- och renhetsspecifikationerna i detta avsnitt Gasspecifikationer Följande gasspecifikationer ska beaktas: a) Renade gaser ska användas för att nollställa mätinstrument och för blandning med kalibreringsgaser. Gaser i gascylindern eller vid utloppet av en nollställningsgasgenerator får vara kontaminerade som mest enligt följande värden: i) 2 % kontaminering, uppmätt relativt den förväntade genomsnittliga koncentrationen vid aktuell standard. Om t.ex. den förväntade CO-koncentrationen är 100,0 μmol/mol, är det tillåtet att använda en nollställningsgas som har en CO-kontaminering på högst 2,000 μmol/mol. ii) Kontaminering enligt tabell 9.4, för mätning av outspädd eller utspädd avgas. iii) Kontaminering enligt tabell 9.5, för mätning av outspädd avgas. Tabell 9.4 Kontamineringsgränser för outspädda eller utspädda mätningar [μmol/mol = ppm (3.2)] Beståndsdel Renad syntetisk luft ( a ) Renad N 2 ( a ) THC (C 1 -ekvivalent) 0,05 μmol/mol 0,05 μmol/mol CO 1 μmol/mol 1 μmol/mol CO 2 10 μmol/mol 10 μmol/mol O 2 0,205 0,215 mol/mol 2 μmol/mol NO x 0,02 μmol/mol 0,02 μmol/mol ( a ) Renhetsnivåerna behöver inte vara spårbara mot erkända internationella och/eller nationella standarder.

209 Europeiska unionens officiella tidning L 88/209 Tabell 9.5 Kontamineringsgränser för outspädda mätningar [μmol/mol = ppm (3.2)] Beståndsdel Renad syntetisk luft ( a ) Renad N ( a 2 ) THC (C 1 -ekvivalent) 1 μmol/mol 1 μmol/mol CO 1 μmol/mol 1 μmol/mol CO μmol/mol 400 μmol/mol O 2 0,18 0,21 mol/mol NO x 0,1 μmol/mol 0,1 μmol/mol ( a ) Renhetsnivåerna behöver inte vara spårbara mot erkända internationella och/eller nationella standarder. b) Följande gaser ska användas med en FID-analysator: i) FID-bränsle med H 2 -koncentrationen 0,39 0,41 mol/mol och resten He ska användas. Blandningen får inte innehålla mer än 0,05 μmol/mol THC. ii) FID-brännarluft som uppfyller specifikationerna för renad luft i led a i denna punkt ska användas. iii) FID-nollställningsgas. Flamjoniseringsdetektorer ska nollställas med renad gas som uppfyller specifikationerna i led a i denna punkt, men den renade gasens O 2 -koncentration är valfri. iv) FID-propanspänngas. FID-analysatorer för THC ska spännas och kalibreras med koncentrationer av propan, C 3 H 8. Detta ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C 1 ). v) FID-metanspänngas. Om en FID-analysator för CH 4 alltid spänns och kalibreras med en icke-metanavskiljare, ska analysatorn spännas och kalibreras med spänningskoncentrationer av metan, CH 4. Detta ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C 1 ). c) Följande gasblandningar ska användas, med gaser som är spårbara inom ±1,0 % av den internationellt och/eller nationellt erkända standardens verkliga värde eller andra godkända gasstandarder: i) CH 4, resten renad syntetisk luft och/eller N 2 (beroende på vad som är tillämpligt). ii) C 2 H 6, resten renad syntetisk luft och/eller N 2 (beroende på vad som är tillämpligt). iii) C 3 H 8, resten renad syntetisk luft och/eller N 2 (beroende på vad som är tillämpligt). iv) CO, resten renad N 2. v) CO 2, resten renad N 2. vi) NO, resten renad N 2. vii) NO 2, resten renad syntetisk luft. viii) O 2, resten renad N 2. ix) C 3 H 8, CO, CO 2, NO, resten renad N 2. x) C 3 H 8, CH 4, CO, CO 2, NO, resten renad N 2. d) Andra gasslag än dem som listas i led c i denna punkt får användas (t.ex. metanol i luft, som kan användas för att bestämma svarsfaktorer), förutsatt att de är spårbara inom ±3,0 % av den internationellt och/eller nationellt erkända standardens verkliga värde och uppfyller stabilitetskraven enligt punkt

210 L 88/210 Europeiska unionens officiella tidning e) Egna kalibreringsgaser får genereras om en blandningsenhet med hög precision används, t.ex. en gasdelare, för att späda gaserna med renad N 2 eller renad syntetisk luft. Om gasdelarna uppfyller kraven i punkt och de gaser som blandas uppfyller kraven i led a och c i denna punkt, ska de genererade blandningarna anses uppfylla kraven i punkt Koncentration och sista användningsdag Kalibreringsgasens koncentration och sista användningsdatum (enligt tillverkarens specifikationer) ska registreras och följande krav ska uppfyllas: a) Ingen kalibreringsgasstandard får användas efter den specificerade sista användningsdagen, utom enligt villkoren i led b i denna punkt. b) Kalibreringsgasen får förses med ny märkning och användas efter den sista användningsdagen om typgodkännandemyndigheten har godkänt det i förväg Gasöverföring En gas ska överföras från sin källa till analysatorn, med hjälp av komponenter som är avsedda för att kontrollera och överföra endast den aktuella gasen. Livslängden ska respekteras för samtliga kalibreringsgaser. Den av tillverkaren angivna sista användningsdagen för kalibreringsgaserna ska registreras Masstandarder Partikelkalibreringsvikter som är certifierade som spårbara med högst 0,1 % osäkerhet mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder ska användas. Kalibreringsvikter kan certifieras hos valfritt kalibreringslaboratorium som säkerställer spårbarhet mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder. Det ska säkerställas att den minsta kalibreringsvikten har högst så stor massa som 10 ggr ett oanvänt partikelprovmedium. Kalibreringsrapporten ska även innehålla en specifikation för vikternas densitet. Tillägg A.1 (Reserverat)

211 Europeiska unionens officiella tidning L 88/211 Tillägg A.2 A.2.1. Aritmetiskt medelvärde Statistik Det aritmetiska medelvärdet y ska beräknas enligt formeln y ¼ X N y i i¼1 N (A.2-1). A.2.2. Standardavvikelse Standardavvikelsen för ett prov utan systematiskt fel (t.ex. N 1), σ, ska beräknas enligt formeln v ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi X N u ðy i Ä yþ 2 t i¼1 σ y ¼ ðn Ä 1Þ (A.2-2). A.2.3. Effektivvärde (kvadratiskt medelvärde) Effektivvärdet rms y, ska beräknas enligt formeln s ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi 1 X N rms y ¼ y 2 i N i¼1 A.2.4. t-test Huruvida data klarar t-testet ska bestämmas med hjälp av följande ekvationer och tabeller: (A.2-3). a) För ett t-test utan stickprov i par ska t-statistiken och motsvarande frihetsgrad, v, beräknas enligt formeln jy ref t ¼ s ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi Ä yj σ ref 2 N þ σ 2 y ref N A σ ref 2 N þ σ! 2 2 y ref N v ¼ Ä σ 2 ref =N Ö Ä 2 ref σ 2 y þ =N Ö 2 N ref Ä 1 N Ä 1 (A.2-4) (A.2-5). b) För ett t-test med stickprov i par ska t-statistiken och motsvarande frihetsgrad, v, beräknas enligt följande; observera att ε i är felen (dvs. skillnaderna) mellan varje par av y refi och y i. t ¼ jεj p ffiffiffi N σ ε v = N - 1 (A.2-6). c) Tabell A.2.1 i denna punkt ska användas för att jämföra t med tabellens t crit -värden för olika frihetsgrader. Om t är mindre än t crit klarar t t-testet. Tabell A.2.1 Kritiska t-värden för olika frihetsgrader, n v Konfidens 90 % 95 % 1 6,314 12, ,920 4, ,353 3, ,132 2, ,015 2, ,943 2, ,895 2,365

212 L 88/212 Europeiska unionens officiella tidning v Konfidens 90 % 95 % 8 1,860 2, ,833 2, ,812 2, ,796 2, ,782 2, ,771 2, ,761 2, ,753 2, ,746 2, ,734 2, ,725 2, ,717 2, ,711 2, ,706 2, ,701 2, ,697 2, ,690 2, ,684 2, ,676 2, ,667 1, ,660 1, ,645 1,960 Linjär interpolering ska användas för att skapa värden som inte visas här. A.2.5. F-test F-statistik ska beräknas enligt formeln F y ¼ σ 2 y σ 2 ref (A.2-7). a) För ett F-test med 90 % konfidens ska tabell 2 i denna punkt användas för att jämföra F med tabellens F crit90 - värden för (N-1) och (N ref -1). Är F mindre än F crit90 godkänns F i F-testet med 90 % konfidens. b) För ett F-test med 95 % konfidens ska tabell 3 i denna punkt användas för att jämföra F med tabellens F crit95 - värden för (N-1) och (N ref -1). Är F mindre än F crit95 godkänns F i F-testet med 95 % konfidens. Tabell A.2.2 Kritiska F-värden, F crit90, för N-1 och N ref -1 vid 90 % konfidens N N ref ,86 49,50 53,59 55,83 57,24 58,20 58,90 59,43 59,85 60,19 60,70 61,22 61,74 62,00 62,26 62,52 62,79 63,06 63,32 2 8,526 9,000 9,162 9,243 9,293 9,326 9,349 9,367 9,381 9,392 9,408 9,425 9,441 9,450 9,458 9,466 9,475 9,483 9, ,538 5,462 5,391 5,343 5,309 5,285 5,266 5,252 5,240 5,230 5,216 5,200 5,184 5,176 5,168 5,160 5,151 5,143 5,134

213 Europeiska unionens officiella tidning L 88/213 N ,545 4,325 4,191 4,107 4,051 4,010 3,979 3,955 3,936 3,920 3,896 3,870 3,844 3,831 3,817 3,804 3,790 3,775 3, ,060 3,780 3,619 3,520 3,453 3,405 3,368 3,339 3,316 3,297 3,268 3,238 3,207 3,191 3,174 3,157 3,140 3,123 3, ,776 3,463 3,289 3,181 3,108 3,055 3,014 2,983 2,958 2,937 2,905 2,871 2,836 2,818 2,800 2,781 2,762 2,742 2, ,589 3,257 3,074 2,961 2,883 2,827 2,785 2,752 2,725 2,703 2,668 2,632 2,595 2,575 2,555 2,535 2,514 2,493 2, ,458 3,113 2,924 2,806 2,726 2,668 2,624 2,589 2,561 2,538 2,502 2,464 2,425 2,404 2,383 2,361 2,339 2,316 2, ,360 3,006 2,813 2,693 2,611 2,551 2,505 2,469 2,440 2,416 2,379 2,340 2,298 2,277 2,255 2,232 2,208 2,184 2, ,285 2,924 2,728 2,605 2,522 2,461 2,414 2,377 2,347 2,323 2,284 2,244 2,201 2,178 2,155 2,132 2,107 2,082 2, ,225 2,860 2,660 2,536 2,451 2,389 2,342 2,304 2,274 2,248 2,209 2,167 2,123 2,100 2,076 2,052 2,026 2,000 1, ,177 2,807 2,606 2,480 2,394 2,331 2,283 2,245 2,214 2,188 2,147 2,105 2,060 2,036 2,011 1,986 1,960 1,932 1, ,136 2,763 2,560 2,434 2,347 2,283 2,234 2,195 2,164 2,138 2,097 2,053 2,007 1,983 1,958 1,931 1,904 1,876 1, ,102 2,726 2,522 2,395 2,307 2,243 2,193 2,154 2,122 2,095 2,054 2,010 1,962 1,938 1,912 1,885 1,857 1,828 1, ,073 2,695 2,490 2,361 2,273 2,208 2,158 2,119 2,086 2,059 2,017 1,972 1,924 1,899 1,873 1,845 1,817 1,787 1, ,048 2,668 2,462 2,333 2,244 2,178 2,128 2,088 2,055 2,028 1,985 1,940 1,891 1,866 1,839 1,811 1,782 1,751 1, ,026 2,645 2,437 2,308 2,218 2,152 2,102 2,061 2,028 2,001 1,958 1,912 1,862 1,836 1,809 1,781 1,751 1,719 1, ,007 2,624 2,416 2,286 2,196 2,130 2,079 2,038 2,005 1,977 1,933 1,887 1,837 1,810 1,783 1,754 1,723 1,691 1, ,990 2,606 2,397 2,266 2,176 2,109 2,058 2,017 1,984 1,956 1,912 1,865 1,814 1,787 1,759 1,730 1,699 1,666 1, ,975 2,589 2,380 2,249 2,158 2,091 2,040 1,999 1,965 1,937 1,892 1,845 1,794 1,767 1,738 1,708 1,677 1,643 1, ,961 2,575 2,365 2,233 2,142 2,075 2,023 1,982 1,948 1,920 1,875 1,827 1,776 1,748 1,719 1,689 1,657 1,623 1, ,949 2,561 2,351 2,219 2,128 2,061 2,008 1,967 1,933 1,904 1,859 1,811 1,759 1,731 1,702 1,671 1,639 1,604 1, ,937 2,549 2,339 2,207 2,115 2,047 1,995 1,953 1,919 1,890 1,845 1,796 1,744 1,716 1,686 1,655 1,622 1,587 1, ,927 2,538 2,327 2,195 2,103 2,035 1,983 1,941 1,906 1,877 1,832 1,783 1,730 1,702 1,672 1,641 1,607 1,571 1, ,918 2,528 2,317 2,184 2,092 2,024 1,971 1,929 1,895 1,866 1,820 1,771 1,718 1,689 1,659 1,627 1,593 1,557 1, ,909 2,519 2,307 2,174 2,082 2,014 1,961 1,919 1,884 1,855 1,809 1,760 1,706 1,677 1,647 1,615 1,581 1,544 1, ,901 2,511 2,299 2,165 2,073 2,005 1,952 1,909 1,874 1,845 1,799 1,749 1,695 1,666 1,636 1,603 1,569 1,531 1, ,894 2,503 2,291 2,157 2,064 1,996 1,943 1,900 1,865 1,836 1,790 1,740 1,685 1,656 1,625 1,593 1,558 1,520 1, ,887 2,495 2,283 2,149 2,057 1,988 1,935 1,892 1,857 1,827 1,781 1,731 1,676 1,647 1,616 1,583 1,547 1,509 1, ,881 2,489 2,276 2,142 2,049 1,980 1,927 1,884 1,849 1,819 1,773 1,722 1,667 1,638 1,606 1,573 1,538 1,499 1, ,835 2,440 2,226 2,091 1,997 1,927 1,873 1,829 1,793 1,763 1,715 1,662 1,605 1,574 1,541 1,506 1,467 1,425 1, ,791 2,393 2,177 2,041 1,946 1,875 1,819 1,775 1,738 1,707 1,657 1,603 1,543 1,511 1,476 1,437 1,395 1,348 1, ,748 2,347 2,130 1,992 1,896 1,824 1,767 1,722 1,684 1,652 1,601 1,545 1,482 1,447 1,409 1,368 1,320 1,265 1, ,706 2,303 2,084 1,945 1,847 1,774 1,717 1,670 1,632 1,599 1,546 1,487 1,421 1,383 1,342 1,295 1,240 1,169 1,000 Tabell A.2.3 Kritiska F-värden, F crit95, kontra N-1 och N ref -1 vid 95 % konfidens N N ref ,4 199,5 215,7 224,5 230,1 233,9 236,7 238,8 240,5 241,8 243,9 245,9 248,0 249,0 250,1 251,1 252,2 253,2 254,3

214 L 88/214 Europeiska unionens officiella tidning N ,51 19,00 19,16 19,24 19,29 19,33 19,35 19,37 19,38 19,39 19,41 19,42 19,44 19,45 19,46 19,47 19,47 19,48 19, ,12 9,552 9,277 9,117 9,014 8,941 8,887 8,845 8,812 8,786 8,745 8,703 8,660 8,639 8,617 8,594 8,572 8,549 8, ,709 6,944 6,591 6,388 6,256 6,163 6,094 6,041 5,999 5,964 5,912 5,858 5,803 5,774 5,746 5,717 5,688 5,658 5, ,608 5,786 5,410 5,192 5,050 4,950 4,876 4,818 4,773 4,735 4,678 4,619 4,558 4,527 4,496 4,464 4,431 4,399 4, ,987 5,143 4,757 4,534 4,387 4,284 4,207 4,147 4,099 4,060 4,000 3,938 3,874 3,842 3,808 3,774 3,740 3,705 3, ,591 4,737 4,347 4,120 3,972 3,866 3,787 3,726 3,677 3,637 3,575 3,511 3,445 3,411 3,376 3,340 3,304 3,267 3, ,318 4,459 4,066 3,838 3,688 3,581 3,501 3,438 3,388 3,347 3,284 3,218 3,150 3,115 3,079 3,043 3,005 2,967 2, ,117 4,257 3,863 3,633 3,482 3,374 3,293 3,230 3,179 3,137 3,073 3,006 2,937 2,901 2,864 2,826 2,787 2,748 2, ,965 4,103 3,708 3,478 3,326 3,217 3,136 3,072 3,020 2,978 2,913 2,845 2,774 2,737 2,700 2,661 2,621 2,580 2, ,844 3,982 3,587 3,357 3,204 3,095 3,012 2,948 2,896 2,854 2,788 2,719 2,646 2,609 2,571 2,531 2,490 2,448 2, ,747 3,885 3,490 3,259 3,106 2,996 2,913 2,849 2,796 2,753 2,687 2,617 2,544 2,506 2,466 2,426 2,384 2,341 2, ,667 3,806 3,411 3,179 3,025 2,915 2,832 2,767 2,714 2,671 2,604 2,533 2,459 2,420 2,380 2,339 2,297 2,252 2, ,600 3,739 3,344 3,112 2,958 2,848 2,764 2,699 2,646 2,602 2,534 2,463 2,388 2,349 2,308 2,266 2,223 2,178 2, ,543 3,682 3,287 3,056 2,901 2,791 2,707 2,641 2,588 2,544 2,475 2,403 2,328 2,288 2,247 2,204 2,160 2,114 2, ,494 3,634 3,239 3,007 2,852 2,741 2,657 2,591 2,538 2,494 2,425 2,352 2,276 2,235 2,194 2,151 2,106 2,059 2, ,451 3,592 3,197 2,965 2,810 2,699 2,614 2,548 2,494 2,450 2,381 2,308 2,230 2,190 2,148 2,104 2,058 2,011 1, ,414 3,555 3,160 2,928 2,773 2,661 2,577 2,510 2,456 2,412 2,342 2,269 2,191 2,150 2,107 2,063 2,017 1,968 1, ,381 3,522 3,127 2,895 2,740 2,628 2,544 2,477 2,423 2,378 2,308 2,234 2,156 2,114 2,071 2,026 1,980 1,930 1, ,351 3,493 3,098 2,866 2,711 2,599 2,514 2,447 2,393 2,348 2,278 2,203 2,124 2,083 2,039 1,994 1,946 1,896 1, ,325 3,467 3,073 2,840 2,685 2,573 2,488 2,421 2,366 2,321 2,250 2,176 2,096 2,054 2,010 1,965 1,917 1,866 1, ,301 3,443 3,049 2,817 2,661 2,549 2,464 2,397 2,342 2,297 2,226 2,151 2,071 2,028 1,984 1,938 1,889 1,838 1, ,279 3,422 3,028 2,796 2,640 2,528 2,442 2,375 2,320 2,275 2,204 2,128 2,048 2,005 1,961 1,914 1,865 1,813 1, ,260 3,403 3,009 2,776 2,621 2,508 2,423 2,355 2,300 2,255 2,183 2,108 2,027 1,984 1,939 1,892 1,842 1,790 1, ,242 3,385 2,991 2,759 2,603 2,490 2,405 2,337 2,282 2,237 2,165 2,089 2,008 1,964 1,919 1,872 1,822 1,768 1, ,225 3,369 2,975 2,743 2,587 2,474 2,388 2,321 2,266 2,220 2,148 2,072 1,990 1,946 1,901 1,853 1,803 1,749 1, ,210 3,354 2,960 2,728 2,572 2,459 2,373 2,305 2,250 2,204 2,132 2,056 1,974 1,930 1,884 1,836 1,785 1,731 1, ,196 3,340 2,947 2,714 2,558 2,445 2,359 2,291 2,236 2,190 2,118 2,041 1,959 1,915 1,869 1,820 1,769 1,714 1, ,183 3,328 2,934 2,701 2,545 2,432 2,346 2,278 2,223 2,177 2,105 2,028 1,945 1,901 1,854 1,806 1,754 1,698 1, ,171 3,316 2,922 2,690 2,534 2,421 2,334 2,266 2,211 2,165 2,092 2,015 1,932 1,887 1,841 1,792 1,740 1,684 1, ,085 3,232 2,839 2,606 2,450 2,336 2,249 2,180 2,124 2,077 2,004 1,925 1,839 1,793 1,744 1,693 1,637 1,577 1, ,001 3,150 2,758 2,525 2,368 2,254 2,167 2,097 2,040 1,993 1,917 1,836 1,748 1,700 1,649 1,594 1,534 1,467 1, ,920 3,072 2,680 2,447 2,290 2,175 2,087 2,016 1,959 1,911 1,834 1,751 1,659 1,608 1,554 1,495 1,429 1,352 1, ,842 2,996 2,605 2,372 2,214 2,099 2,010 1,938 1,880 1,831 1,752 1,666 1,571 1,517 1,459 1,394 1,318 1,221 1,000

215 Europeiska unionens officiella tidning L 88/215 A.2.6. Lutning Regressionslinjens (enl. minstakvadratmetoden) lutning, a 1y, beräknas enligt formeln a 1y ¼ X N i¼1 ðy i Ä yþ ðy refi Ä y ref Þ X N i¼1 ðy refi Ä y ref Þ 2 (A.2-8). A.2.7. Skärningspunkt Regressionslinjens (enl. minstakvadratmetoden) skärning med y-axeln, a 0y, beräknas enligt formeln a 0y ¼ y Ä ða 1y y ref Þ (A.2-9). A.2.8. Skattningens standardavvikelse (SEE) Skattningens standardavvikelse, SEE, ska beräknas enligt formeln v ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi X N u ½y i Ä a 0y Ä ða 1y y refi Þâ 2 t i¼1 SEE y ¼ N Ä 2 (A.2-10). A.2.9. Determinationskoefficient Determinationskoefficienten, r 2, ska beräknas enligt formeln r 2 y ¼ 1 Ä X N i¼1 ½y i Ä a 0y Ä ða 1y y refi Þâ 2 X N i¼1 ½y i Ä yâ 2 (A.2-11). Tillägg A års gravitationsformel Jordgravitationens acceleration a g beror på platsen, och a g för olika latituder beräknas enligt formeln a g = 9, [1 + 5, sin 2 θ + 2, sin 4 θ + 1, sin 6 θ sin 8 θ] (A.3-1) θ = grader nordlig eller sydlig bredd.

216 L 88/216 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.4 Kontroll av kolflöde A.4.1. Inledning Bortsett från en ytterst liten del härrör allt kol i avgaserna från bränslet, och merparten av detta kol visar sig i avgaserna i form av CO 2. Detta är grunden för en systemverifiering baserad på mätning av CO 2. Kolflödet till systemen för avgasmätning bestäms med utgångspunkt från bränsleflödet. Kolflödet vid olika provtagningspunkter i utsläpps- och partikelprovtagningssystemen bestäms utifrån CO 2 -koncentrationen och gasflödet vid dessa punkter. Eftersom kolflödet ut från motorn är känt, kan man genom att iaktta samma kolflöde i avgasröret och vid mynningen till partikelprovtagningssystemet för delflöde kontrollera eventuellt läckage och flödesmätningens noggrannhet. Fördelen med denna kontroll är att komponenterna provas under motorns verkliga driftförhållanden med avseende på temperatur och flöde. I figur A.4.1 visas vid vilka provtagningspunkter som kolflödet ska kontrolleras. Ekvationerna för kolflödet vid varje provningspunkt anges i nedanstående punkter. Figur A.4.1 Mätpunkter för kontroll av kolflöde A.4.2. Kolflöde till motorn (mätpunkt 1) Kolmassflödet till motorn q mcf [kg/s] för bränslet CH a O e ges av q mcf ¼ 12:011 12:011 þ α þ 15:9994 ε q mf (A.4-1) q mf = bränslets massflöde [kg/s]. A.4.3. Kolflöde i de outspädda avgaserna (mätpunkt 2) Massflödet av kol i motorns avgasrör q mce [kg/s] ska bestämmas utifrån den outspädda CO 2 -koncentrationen och massflödet av avgaser: 8 q mce ¼ > : c 9 CO 2;r Ä c CO 2;a > ; q mew 12: M e (A.4-2)

217 Europeiska unionens officiella tidning L 88/217 c CO 2,r = våt CO 2 -koncentration i de outspädda avgaserna [%], c CO,a = våt CO 2 2 -koncentration i omgivningsluften [%], q mew = massflöde av avgaser på våt bas [kg/s], M e = avgasernas molmassa [g/mol]. Om CO 2 mäts på torr bas ska den omvandlas till våt bas enligt punkt A eller A A.4.4. Kolflöde i utspädningssystemet (mätpunkt 3) För system med delflödesutspädning måste även delningskvoten beaktas. Kolflödet i ett ekvivalent utspädningssystem q mcp [kg/s] ( ekvivalent innebär ekvivalens med ett fullflödessystem det totala flödet är utspätt) ska bestämmas utifrån den utspädda CO 2 -koncentrationen, avgasmassflödet och provflödet; nästa ekvation är identisk med ekvation A.4 2, men har kompletterats med utspädningsfaktorn q mdew /q mp. 8 q mcp ¼ > : c 9 CO 2;d Ä c CO 2;a > ; q mew 12: M e q mdew q mp (A.4-3) c CO,d = våt CO 2 2 -koncentration i de utspädda avgaserna vid utspädningstunnelns utlopp [%], c CO 2,a = våt CO 2 -koncentration i omgivningsluften [%], q mdew = utspätt provflöde i system med delflödesutspädning [kg/s], q mew = massflöde av avgaser på våt bas [kg/s], q mp = avgasprovflöde in i system för delflödesutspädning [kg/s], M e = avgasernas molmassa [g/mol]. Om CO 2 mäts på torr bas ska den omvandlas till våt bas enligt punkt A eller A A.4.5. Beräkning av avgasernas molmassa Avgasernas molmassa ska beräknas enligt ekvation A.8-15 (se punkt A ). Alternativt kan följande molmassor för avgaser användas: M e (diesel) = 28,9 g/mol

218 L 88/218 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.5 (Reserverat) Tillägg A.6 (Reserverat)

219 Europeiska unionens officiella tidning L 88/219 Tillägg A.7 Molbaserade utsläppsberäkningar A.7.0. A Konvertering av beteckningar Allmänna beteckningar Tillägg A.7 ( 1 ) Tillägg A.8 Enhet Kvantitet A m 2 Area A t m 2 Venturirörmynningens tvärsnittsarea a 0 b, D 0 t.b.d. ( 7 ) Regressionslinjens skärning med y-axeln, vid kolvpumpskalibrering a 1 m t.b.d. ( 7 ) Regressionslinjens lutning β r D m/m Diameterförhållande C Koefficient C d C d Utsläppskoefficient C f Flödeskoefficient d d m Diameter DR r d Utspädningsförhållande ( 2 ) e e g/kwh Bromsspecifik bas e gas e gas g/kwh Specifikt utsläpp av gasformiga beståndsdelar e PM e PM g/kwh Specifikt utsläpp av partiklar f Hz Frekvens f n n min -1, s -1 Rotationsvarvtal (axel) γ Specifikt värmeförhållande K Korrektionsfaktor K s X 0 s/varv Korrektionsfaktor för kolvpumpsförlust k Dr k Dr Minskande justeringsfaktor k h Fuktighetskorrektionsfaktor för NO x k r k r Multiplikativ regenereringsfaktor k Ur k Ur Ökande justeringsfaktor μ μ kg/(m s) Dynamisk viskositet M M g/mol Molmassa ( 3 ) M gas ( 4 ) M gas g/mol Molmassa för gasformiga beståndsdelar m m kg Massa

220 L 88/220 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.7 ( 1 ) Tillägg A.8 Enhet Kvantitet q m kg/s Massflöde ν m 2 /s Kinematisk viskositet N Totalt antal i serie n mol Substansmängd mol/s Substansmängdshastighet P P kw Effekt p p kpa Tryck p abs p p kpa Absolut tryck p H2O p r kpa Vattenångtryck PF 1 E procent Penetrationsfraktion (E = verkningsgrad för omvandling) q V m 3 /s Volymflöde ρ ρ kg/m 3 Massdensitet r Tryckförhållande Ra μm Genomsnittlig ytjämnhet Re # Re Reynoldstal RH% RH procent Relativ luftfuktighet σ σ Standardavvikelse S K Sutherlands konstant T T a K Absolut temperatur T T C Temperatur T Nm Motorvridmoment t t s Tid Δt Δt s Tidsintervall V V m 3 Volym q V m 3 /s Volymflöde W W kwh Arbete W act W act kwh Provcykelns verkliga arbete WF WF Vägningsfaktor w w g/g Massfraktion

221 Europeiska unionens officiella tidning L 88/221 Tillägg A.7 ( 1 ) Tillägg A.8 Enhet Kvantitet X ( 5 ) c mol/mol, volymprocent Substansmängdmolhalt ( 6 ) / koncentration (även i μmol/mol = ppm) x mol/mol Flödesviktad genomsnittskoncentration y Generell variabel y Aritmetiskt medelvärde Z Kompressionsfaktor ( 1 ) Se index, t.ex. för torr lufts massflöde eller för bränslemassflöde. ( 2 ) Utspädningsförhållande r d i tillägg A.8 och DR i tillägg A.7: olika beteckningar men samma betydelse och samma ekvationer. Utspädningsfaktorn D i tillägg A.8 och x dil/exh i tillägg A.7: olika beteckningar men samma fysikaliska betydelse. I ekvation A.7-47 visas relationen mellan x dil/exh och DR. ( 3 ) Punkt A i detta avsnitt innehåller värden som används för molmassor. I fallen med NO x och HC anger föreskrifterna effektiva molmassor på grundval av antagna typer snarare än de verkliga typerna. ( 4 ) Se avsnittet om symboler och förkortningar för kemiska beståndsdelar. ( 5 ) Se avsnittet om specifika beteckningar i tabellen för kemisk balans. ( 6 ) Molhalterna för THC och NMHC uttrycks baserat på C1-ekvivalent bas. ( 7 ) t.b.d. = to be defined, dvs. har ännu inte fastställts. A Indexbeteckningar Tillägg A.7 Tillägg A.8 ( 1 ) Kvantitet abs Absolut kvantitet act act Faktisk kvantitet air atmos bkgnd C cal CFV cor dil dexh dry exh exp eq fuel Luft, torr Atmosfärisk Bakgrund Kol Kalibreringskvantitet Venturirör för kritiskt flöde Korrigerad kvantitet Utspädningsluft Utspädd avgas Torr kvantitet Outspädda avgaser Förväntad kvantitet Ekvivalent kvantitet Bränsle i Momentant mätvärde (t.ex. 1 Hz) i Enskilt värde i en serie

222 L 88/222 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.7 Tillägg A.8 ( 1 ) Kvantitet idle in init max meas min mix out part PDP raw ref rev sat slip smpl span SSV std test total uncor vac weight wet zero Förhållande vid tomgång Kvantitet in Initial kvantitet, vanligen före utsläppsprovning Maximalt värde (toppvärde) Uppmätt kvantitet Minsta värde Molmassa för luft Kvantitet ut Delkvantitet Kolvpump Outspädda avgaser Referenskvantitet Varv Mättat förhållande Kolvpumpsförlust Provtagning Spännkvantitet Subsoniskt venturirör Standardkvantitet Testkvantitet Total kvantitet Okorrigerad kvantitet Vakuumkvantitet Kalibreringsvikt Våt kvantitet Nollkvantitet ( 1 ) I tillägg A.8 ska indexbeteckningens innebörd tolkas utifrån den associerade kvantiteten. T.ex. kan indexbeteckningen d motsvara torr bas (som i c = koncentration på torr bas ), utspädningsluft (som i p d d = mättat ångtryck i utspädningsluft eller k w,d = korrektionsfaktor för torr-till-våt-konvertering av utspädningsluft ), utspädningsförhållande (som i r d ). Av detta skäl är kolumnen i tillägg A.8 nästan tom.

223 Europeiska unionens officiella tidning L 88/223 A Symboler och förkortningar för kemiska beståndsdelar (används även som indexbeteckning) Tillägg A.7 Tillägg A.8 Kvantitet Ar Ar Argon C1 C1 Kol-1-ekvivalent kolväte CH 4 CH 4 Metan C 2 H 6 C 2 H 6 Etan C 3 H 8 C 3 H 8 Propan CO CO Kolmonoxid CO 2 CO 2 Koldioxid DOP DOP dioktylftalat H Atomärt väte H 2 Molekylärt väte HC HC Kolväte H 2 O H 2 O Vatten He N Helium Atomärt kväve N 2 Molekylärt kväve NMHC NMHC Icke-metankolväte NO x NO x Kväveoxider NO NO Kväveoxid NO 2 NO 2 Kvävedioxid O Atomärt syre PM PM Partiklar S Svavel A Symboler och förkortningar för bränslesammansättning Tillägg A.7 ( 1 ) Tillägg A.8 ( 2 ) Kvantitet w C ( 4 ) w C ( 4 ) Kolinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w H w H Väteinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w N w N Kväveinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent]

224 L 88/224 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.7 ( 1 ) Tillägg A.8 ( 2 ) Kvantitet w O w O Syreinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w S w S Svavelinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] α α Atomärt väte-kolförhållande (H/C) β ε Atomärt syre-kolförhållande (O/C) ( 3 ) γ γ Atomärt svavel-kolförhållande (S/C) δ δ Atomärt kväve-kolförhållande (N/C) ( 1 ) Avseende ett bränsle med den kemiska formeln CH O α β S γ N δ ( 2 ) Avseende ett bränsle med den kemiska formeln CH O α ε N δ S γ ( 3 ) Var uppmärksam på att beteckningen β har olika betydelser i de två tilläggen med utsläppsberäkningar: I tillägg A.8 avses med beteckningen ett bränsle som har den kemiska formeln CH S α γ N δ O ε (dvs. formeln C β H α S γ N δ O ε, β = 1, med en kolatom per molekyl); i tillägg A.7 avses emot syre-kolförhållandet med CH O α β S γ N δ.det innebär att β i tillägg A.7 motsvarar ε i tillägg A.8. ( 4 ) Massfraktion w med indexbeteckningen för den kemiska beståndsdelen. A Beteckningar för kemisk balans som används i tillägg A.7 x dil/exh x H2Oexh x Ccombdry x H2Oexhdry x prod/intdry x dil/exhdry x int/exhdry x raw/exhdry x O2intdry x CO2intdry x H2Ointdry x CO2int x CO2dil x CO2dildry x H2Odildry x H2Odil x [utsläpp]meas x [utsläpp]dry x H2O[utsläpp]meas x H2Oint = mängd utspädningsgas eller luftöverskott per mol avgas = mängd vatten i avgasen, per mol avgas = mängd kol från bränsle i avgasen, per mol torr avgas = mängd vatten i avgas, per mol torr avgas = mängd torra stökiometriska produkter per mol torr inloppsluft = mängd utspädningsgas och/eller luftöverskott per mol torr avgas = mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas = mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr avgas (outspädd eller utspädd) = mängd O 2 i inloppsluft, per mol torr inloppsluft = mängd CO 2 i inloppsluft, per mol torr inloppsluft = mängd H 2 O i inloppsluft, per mol torr inloppsluft = mängd CO 2 i inloppsluft, per mol inloppsluft = mängd CO 2 i utspädningsgas, per mol utspädningsgas = mängd CO 2 i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas = mängd H 2 O i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas = mängd H 2 O i utspädningsgas, per mol utpädningsgas = uppmätt utsläppsmängd i provet vid respektive gasanalysator = utsläppsmängd per torr mol av torrt prov = vattenmängd i prov vid utsläppskontrollplatsen = mängd vatten i inloppsluft, baserat på fuktighetsmätning av inloppsluft

225 Europeiska unionens officiella tidning L 88/225 A.7.1. A Grundläggande parametrar och relationer Torr luft och atom-/molekylslag I denna bilaga används följande värden för sammansättningar av torr luft: x O2airdry = 0, mol/mol x CO2airdry = 0, mol/mol I denna bilaga används följande molmassor eller effektiva molmassor av atom-/molekylslag: M air M Ar M C M CO M CO2 M H M H2 M H2O M He M N M N2 = 28,96559 g/mol (torr luft) = 39,948 g/mol (argon) = 12,0107 g/mol (kol) = 28,0101 g/mol (kolmonoxid) = 44,0095 g/mol (koldioxid) = 1,00794 g/mol (atomärt väte) = 2,01588 g/mol (molekylärt väte) = 18,01528 g/mol (vatten) = 4, g/mol (helium) = 14,0067 g/mol (atomärt kväve) = 28,0134 g/mol (molekylärt kväve) M NMHC = 13, g/mol (icke-metankolväte ( a )) M NOx = 46,0055 g/mol (oxider av kväve ( b )) M O M O2 = 15,9994 g/mol (atomärt syre) = 31,9988 g/mol (molekylärt syre) M C3H8 = 44,09562 g/mol (propan) M S = 32,065 g/mol (svavel) M THC = 13, g/mol (kolväten totalt ( a )) ( a ) De effektiva molmassorna för THC och NMHC definieras av det atomära väte-kolförhållandet (α) 1,85. ( b ) Den effektiva molmassan för NO x definieras av molmassan för kvävedioxid, NO 2. I denna bilaga används följande gaskonstant R för ideala gaser: R = 8, J/ (mol K) I denna bilaga används följande specifika värmeförhållanden γ [J/(kg K)]/[J/(kg K)] för utspädningsluft och utspädd avgas: γ air = 1,399 (specifikt värmeförhållande för inloppsluft eller utspädningsluft) γ dil = 1,399 (specifikt värmeförhållande för utspädd avgas) γ dil = 1,385 (specifikt värmeförhållande för outspädd avgas) A Fuktig luft I det här avsnittet beskrivs hur man bestämmer mängden vatten i en ideal gas:

226 L 88/226 Europeiska unionens officiella tidning A Vattnets ångtryck Vattenångtrycket p H2O [kpa] vid en given mättnadstemperatur T sat [K], ska beräknas enligt följande: a) För fuktighetsmätningar vid omgivningstemperaturer i intervallet C eller för fuktighetsmätningar över turbokylt vatten vid omgivningstemperaturer från -50 C till 0 C: Í log 10 ðp H 2 O Þ ¼ 10, Ä 273,16 A T sat Í 1, Ä4 1 Ä 10 A Í 4, Ä8, Ä 273,16 T sat Î Í Ä 5,02800 log 10 T sat 273,16 Ä 1 Î Î! Ä1! Ä 0, T sat 273,16 þ 0, Ä3 Î þ (A.7-1) p H2O = vattnets ångtryck vid mättnadstemperaturen [kpa], T sat = mättnadstemperatur för vatten vid mätningsförhållande, [K]. b) För fuktighetsmätningar över is vid omgivningstemperaturer från 100 C till 0 C: Í Î 273,16 log 10 ðp sat Þ ¼ Ä9, Ä 1 Ä 3, log 10 Í T sat Î T sat 1 Ä Ä 0, ,16 Í 273,16 T sat Î þ 0, (A.7-2) T sat = mättnadstemperatur för vatten vid mätförhållande [K]. A Daggpunkt Om fuktighet mäts som daggpunkt ska mängden vatten i en ideal gas x H2O (mol/mol) beräknas enligt formeln x H 2 O ¼ p H 2 O p abs (A.7-3) x H 2 O = mängden vatten i en ideal gas [mol/mol], p H 2 O = ångtryck för vatten vid uppmätt daggpunkt, T sat =T dew [kpa], p abs = fuktigt statiskt absolut tryck vid platsen för daggpunktsmätning [kpa]. A Relativ fuktighet Om fuktighet mäts som relativ fuktighet, RH%, ska mängden vatten i en ideal gas x H2O (mol/mol) beräknas enligt formeln x H 2 O ¼ RH% 100 p H 2 O p abs (A.7-4) RH% = relativ fuktighet [%], p H2O = vattenångtryck vid 100 % relativ fuktighet vid mätplatsen för den relativa fuktigheten, T sat =T amb [kpa], p abs = fuktigt statiskt absolut tryck vid den plats den relativa fuktigheten mäts [kpa].

227 Europeiska unionens officiella tidning L 88/227 A Bränsleegenskaper Den allmänna kemiska formeln för bränsle är CH α O β S γ N δ, med α för atomärt väte-kolförhållande (H/C), β för atomärt syre-kolförhållande (O/C), γ för atomärt svavel-kolförhållande (S/C) och δ för atomärt kväve-kolförhållande (N/C). Utifrån denna formel kan bränslets kolmassfraktion w C beräknas. För dieselbränsle kan den enkla formeln CH α O β användas. Standardvärden för bränslesammansättning kan användas enligt följande: Tabell A.7.1 Standardvärden för atomärt väte-kolförhållande, α, atomärt syre-kolförhållande, β, och kolmassfraktion för bränsle, w C för dieselbränslen Bränsle Atomära väte- och syre-kolförhållanden CH α O β Kolmasskoncentration, w C [g/g] Diesel CH 1.85 O 0 0,866 A A THC (kolväten totalt) och koncentration av icke-metankolväte THC-bestämning och korrigering av initial THC/CH 4 -kontaminering a) Om THC-utsläpp måste bestämmas, ska x THC[THC-FID] beräknas med hjälp av den initiala koncentrationen av THC-kontaminering, x THC[THC-FID]init, från punkt Det sker enligt formeln x THC[THC-FID]cor = x THC[THC-FID]uncorr - x THC[THC-FID]init (A.7-5) x THC[THC-FID]cor = kontamineringskorrigerad THC-koncentration [mol/mol], x THC[THC-FID]uncorr = okorrigerad THC-koncentration [mol/mol], x THC[THC-FID]init = initial koncentration av THC-kontaminering [mol/mol]. b) För den NMHC-bestämning som beskrivs i punkt A , ska x THC[THC-FID] korrigeras för initial HCkontaminering, vilket sker med hjälp av ekvation A.7-5. Den initiala kontamineringen av CH 4 -provkedjan kan korrigeras med hjälp av ekvation A.7-5, genom att man sätter in CH 4 -koncentrationer i stället för THC. A NMHC-bestämning För att bestämma NMHC-koncentrationen x NMHC ska någon av följande metoder användas: a) Om CH 4 inte mäts kan NMHC-koncentrationer bestämmas enligt följande: Den bakgrundskorrigerade NMHC-massan ska jämföras med den bakgrundskorrigerade THC-massan. Om den bakgrundskorrigerade NMHC-massan är större än 0,98 gånger den bakgrundskorrigerade THC-massan, ska den bakgrundskorrigerade NMHC-massan räknas som 0,98 gånger den bakgrundskorrigerade THC-massan. Om NMHC-beräkningarna utelämnas ska den bakgrundskorrigerade NMHC-massan räknas som 0,98 gånger den bakgrundskorrigerade THC-massan. b) För icke-metanavskiljare ska x NMHC beräknas med hjälp av icke-metanavskiljarens penetrationsfraktioner (PF) för CH 4 och C 2 H 6 från punkt , och med hjälp av HC-kontamineringen samt den torr-till-våtkorrigerade THC-koncentrationen x THC[THC-FID]cor, som har bestämts enligt punkt A a, enligt följande: i) Följande ekvation för penetrationsfraktioner som bestäms med hjälp av en NMC-konfiguration enligt beskrivningen i punkt ska användas: x NMHC ¼ x THC½THCÄFIDâcor Ä x THC½NMCÄFIDâ RF CH4½THCÄFIDâ 1 Ä RFPF C2H6½NMCÄFIDâ RF CH6½THCÄFIDâ (A.7-6) x NMHC = koncentration av NMHC,

228 L 88/228 Europeiska unionens officiella tidning x THC[THC-FID]cor = koncentration av THC, HC-kontaminering och torr-till-våtkorrigerad, enligt mätning med THC-FID-analysator under provtagning med förbikoppling av NMC, x THC[NMC-FID] = koncentration av THC, HC-kontaminering (valfritt) och torr-till-våtkorrigerad, enligt mätning med NMC-FID-analysator under provtagning med inkopplad NMC, RF CH4[THC-FID] = svarsfaktor för THC-FID för CH4, enligt punkt , RFPF C2H6[NMC-FID] = icke-metanavskiljares kombinerade etansvarsfaktor och penetrationsfraktion, enligt punkt ii) För penetrationsfraktioner som bestäms med hjälp av en NMC-konfiguration enligt beskrivningen i punkt ska följande ekvation användas: x NMHC ¼ x THC½THCÄFIDâcor PF CH4½NMCÄFIDâ Ä x THC½NMCÄFIDâ PF CH4½NMCÄFIDâ Ä PF C2H6½NMCÄFIDâ (A.7-7) x NMHC = koncentration av NMHC, x THC[THC-FID]cor = koncentration av THC, HC-kontaminering och torr-till-våtkorrigerad, enligt mätning med THC-FID-analysator under provtagning med förbikoppling av NMC, PF CH4[NMC-FID] = icke-metanavskiljares CH 4 -penetrationsfraktion, enligt punkt , x THC[NMC-FID] = koncentration av THC, HC-kontaminering (valfritt) och torr-till-våtkorrigerad, enligt mätning med NMC-FID-analysator under provtagning med inkopplad NMC, PF C2H6[NMC-FID] = icke-metanavskiljares etanpenetrationsfraktion, enligt punkt iii) För penetrationsfraktioner som bestäms med hjälp av en NMC-konfiguration enligt beskrivningen i punkt ska följande ekvation användas: x NMHC ¼ x THC½THCÄFIDâcor PF CH4½NMCÄFIDâ Ä x THC½NMCÄFIDâ RF CH4½THCÄFIDâ PF CH4½NMCÄFIDâ Ä RFPF C2H6½NMCÄFIDâ RF CH4½THCÄFIDâ (A.7-8) x NMHC = koncentration av NMHC, x THC[THC-FID]cor = koncentration av THC, HC-kontaminering och torr-till-våtkorrigerad, enligt mätning med THC-FID-analysator under provtagning med förbikoppling av NMC, PF CH4[NMC-FID] = icke-metanavskiljares CH 4 -penetrationsfraktion, enligt punkt , x THC[NMC-FID] = koncentration av THC, HC-kontaminering (valfritt) och torr-till-våtkorrigerad, enligt mätning med NMC-FID-analysator under provtagning med inkopplad NMC, RFPF C2H6[NMC-FID] = icke-metanavskiljares kombinerade etansvarsfaktor och penetrationsfraktion, enligt punkt , RF CH4[THC-FID] = svarsfaktor för THC-FID för CH 4, enligt punkt c) För en gaskromatograf ska x NMHC beräknas med hjälp av THC-analysatorns svarsfaktor (RF) för CH 4 från punkt samt HC-kontamineringen och torr-till-våtkorrigerad initial THC-koncentration x THC[THCenligt bestämning i led a ovan, enligt formeln FID]cor

229 Europeiska unionens officiella tidning L 88/229 x NMHC = x THC[THC-FID]cor - RF CH4[THC-FID] x CH4 (A.7-9) x NMHC = koncentration av NMHC, x THC[THC-FID]cor = koncentration av THC, HC-kontaminering och torr-till-våt-korrigerad, enligt THC-FIDmätning, x CH4 = koncentration av CH 4, HC-kontaminering (valfritt) och torr-till-våt-korrigerad, enligt mätning från gaskromatograf-fid, RF CH4[THC-FID] = THC-FID-svarsfaktor för CH 4. A Approximering av NMHC från THC Utsläpp av NMHC (icke-metankolväte) kan approximeras som 98 % av THC (totalt kolväte). A Flödesviktad genomsnittskoncentration I vissa punkter i denna bilaga måste man beräkna en flödesviktad genomsnittskoncentration för att kunna bestämma vissa förhållandens tillämplighet. Ett flödesviktat genomsnitt är medelvärdet av en kvantitet efter viktning proportionellt mot ett flöde. Exempelvis, om en gaskoncentration mäts kontinuerligt från motorns outspädda avgaser, är dess flödesviktade genomsnittskoncentration summan av produkterna av varje registrerad koncentration, multiplicerat med respektive avgassmolflöde, dividerat med summan av de registrerade flödesvärdena. Ett annat exempel är att säckkoncentrationen från ett CVS-system är desamma som den flödesviktade genomsnittskoncentrationen, eftersom CVS-systemet i sig flödesviktar säckkoncentrationen. En viss flödesviktad genomsnittskoncentration av ett utsläpp kanske är förväntad, på grundval av tidigare provning av liknande motorer eller provning med liknande utrustning och instrument. A.7.2. A Kemisk balans för bränsle, inloppsluft och avgas Allmänt Kemiska balanser för bränsle, inloppsluft och avgas kan användas för att beräkna flöden, vattenmängd i flöden och våta koncentrationer av beståndsdelar i flöden. Med antingen ett bränsleflöde, ett inloppsluftflöde eller ett avgasflöde, kan kemiska balanser användas för att bestämma de två andra (av de tre nämnda) typerna av flöden. Till exempel kan kemiska balanser kombinerat med antingen inloppsluftflöde eller bränsleflöde användas för att bestämma det outspädda avgasflödet. A Förfaranden kemisk balans används Kemisk balans används för att bestämma följande: a) Mängden vatten i ett utspädd eller outspädd avgasflöde, x H2Oexh, när man inte mäter den mängd vatten som används för att korrigera mängden avlägsnat vatten i ett provtagningssystem. b) Den flödesviktade medelfraktionen av utspädningsluft i utspädd avgas, x dil/exh, när man inte mäter utspädningsluftflödet som används för att korrigera bakgrundutsläpp. Om kemisk balans används i den här situationen ska avgasen antas vara stökiometrisk, även om den inte är det. A Förfarande för kemisk balans Beräkningar av en viss kemisk balans utförs med ett system av ekvationer som itereras. De initiala värdena av upp till tre kvantiteter ska uppskattas genom gissning: mängden vatten i det uppmätta flödet, x H2Oexh, fraktionen utspädningsluft i utspädd avgas (eller luftöverskott i outspädd avgas), x dil/exh samt mängden produkter på C1-bas per torr mol i torrt uppmätt flöde, x Ccombdry. Tidsviktade medelvärden av förbränningsluftens fuktighet och utspädningsluftens fuktighet i den kemiska balansen kan användas, under förutsättning att förbränningsluftens och utspädningsluftens fuktighet ligger inom ± 0,0025 mol/mol av respektive medelvärde under provintervallet. För varje utsläppskoncentration x och vattenmängd x H2Oexh ska fullständigt torra koncentrationer bestämmas, dvs. x dry och x H2Oexhdry. Man ska även använda bränslets atomära väte-kolförhållande, α, syre-kolförhållande β och kolmassfraktion w C. För provbränslet kan α och β eller standardvärdena i tabell 7.1 användas. Använd följande metod för att beräkna en kemisk balans:

230 L 88/230 Europeiska unionens officiella tidning a) Uppmätta koncentrationer, t.ex. x CO2meas, x NOmeas och x H2Oint, ska konverteras till torra koncentrationer, genom division med 1 minus befintlig vattenmängd vid respektive mätning, t.ex.: x H2OxCO2meas, x H2Ox NOmeas och x H2Oint. Om den befintliga vattenmängden under en våt mätning är samma som den okända vattenmängden i avgasflödet x H2Oexh måste värdet beräknas genom iteration i ekvationssystemet. Om endast NO x mäts i stället för NO respektive NO 2, ska god teknisk sed användas för att uppskatta NO x - koncentrationens uppdelning mellan NO och NO 2 för de kemiska balanserna. Molkoncentrationen av NO x, x NOx, kan uppskattas till 75 % NO och 25 % NO 2. För NO 2 -lagrande efterbehandlingssystem kan x NOx uppskattas till 25 % NO och 75 % NO 2. För att beräkna massan av NO x -utsläpp ska man använda molmassan av NO 2 som den effektiva molmassa av alla NO x -slag, oavsett faktisk NO 2 -andel av NO x. b) Ekvationerna A.7-10 A.7-26 i punkt A d måste matas in i ett datorprogram, för att med iterativ metod lösa ut x H2Oexh, x Ccombdry och x dil/exh. God teknisk sed ska användas för att uppskatta initiala värden för x H2Oexh, x Ccombdry och x dil/exh. Det rekommenderas att man uppskattar den initiala vattenmängden till ca två gånger vattenmängden i inloppsluften eller utspädningsluften. Det rekommenderas att man uppskattar det initiala värdet för x Ccombdry till summan av de uppmätta värdena för CO 2, CO, och THC. Det rekommenderas även att man uppskattar det initiala värdet för x dil till mellan 0,75 och 0,95 dil, exempelvis 0,8. Värdena i ekvationssystemet ska itereras tills samtliga av de senast uppdaterade gissningarna ligger inom ± 1 % av respektive senast beräknade värde. c) Följande beteckningar och index används i ekvationssystemet i led c i denna punkt, enheten x är mol/mol: x dil/exh Beteckning Beskrivning Mängd utspädningsgas eller luftöverskott per mol avgas. x H2Oexh Mängd H 2 O i avgasen, per mol avgas. x Ccombdry Mängd kol från bränsle i avgasen, per mol torr avgas. x H2Oexhdry Mängd vatten i avgas, per torr mol torr avgas. x prod/intdry Mängd torra stökiometriska produkter per torr mol inloppsluft. x dil/exhdry Mängd utspädningsgas och/eller luftöverskott per mol torr avgas. x int/exhdry Mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas. x raw/exhdry Mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr avgas (outspädd eller utspädd). x O2intdry Mängd inloppsluft O 2 per mol torr inloppsluft. x O2intdry = 0, mol/mol kan antas. x CO2intdry Mängd CO 2 i inloppsluft, per mol torr inloppsluft. x CO2intdry = 375 mmol/mol kan användas, men mätning av den verkliga koncentrationen i inloppsluften rekommenderas. x H2Ointdry Mängd H 2 O i inloppsluft, per mol torr inloppsluft. x CO2int Mängd CO 2 i inloppsluft, per mol inloppsluft.

231 Europeiska unionens officiella tidning L 88/231 Beteckning x CO2dil x CO2dildry x H2Odildry x H2Odil x [utsläpp]meas x [utsläpp]dry x H2O[utsläpp]meas x H2Oint α β Beskrivning Mängd CO 2 i utspädningsgas, per mol utspädningsgas. Mängd CO 2 i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas. Om luft används som utspädningsgas kan x CO2dildry = 375 mmol/mol användas, men mätning av den verkliga koncentrationen i inloppsluften rekommenderas. Mängd H 2 O i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas. Mängd H 2 O i utspädningsgas, per mol utspädningsgas. Uppmätt utsläpp i provet vid respektive gasanalysator. Utsläppsmängd per torr mol av torrt prov. Vattenmängd i prov vid utsläppskontrollplatsen. Dessa värden ska mätas eller uppskattas enligt punkt Mängd vatten i inloppsluft, baserat på fuktighetsmätning av inloppsluft. Atomärt väte-kolförhållande för den bränsleblandning (CH α O β ) som förbränns, viktat utifrån molförbrukning. Atomärt syre-kolförhållande för den bränsleblandning (CH α O β ) som förbränns, viktat utifrån molförbrukning. d) Följande ekvationer ska användas för att med iterationer lösa ut x dil/exh, x H2Oexh och x Ccombdry : x raw=exhdry x dil=exh ¼ 1 Ä 1 þ x H2Oexhdry x H2Oexhdry x H2Oexh ¼ 1 Ä 1 þ x H2Oexhdry x Ccombdry = x CO2dry + x COdry + x THCdry - x CO2dil x dil/exhdry - x CO2int x int/exhdry (A.7-10) (A.7-11) (A.7-12) x H2Oexhdry ¼ α 2 ðx Ccombdry Ä x THCdry Þ þ x H2Odil x dil=exhdry þ x H2Oint x int=exhdry (A.7-13) x dil=exh x dil=exhdry ¼ 1 Ä x H2Oexh (A.7-14) ÏÍ Î 1 α Ê Ì Ê Ì B x int=exhdry ¼ 2 x O2int 2 Ä β þ 2 x Ccombdry Ä x THCdry Ä x COdry Ä x NOdry Ä 2x NO2dry (A.7-15) x raw=exhdry ¼ 1 ÏÍ Î α Ê Ì Ê Ì B 2 2 þ β x Ccombdry Ä x THCdry þ 2x THCdry þ x COdry Ä x NOdry þ x int=exhdry (A.7-16) x O2int ¼ 0, Ä x CO2intdry 1 þ x H2Ointdry x CO2intdry x CO2int ¼ 1 þ x H2Ointdry x H2Oint x H2Ointdry ¼ 1 Ä x H2Oint (A.7-17) (A.7-18) (A.7-19)

232 L 88/232 Europeiska unionens officiella tidning x CO2dildry x CO2dil ¼ 1 þ x H2Odildry (A.7-20) x H2Odil x H2Odildry ¼ 1 Ä x H2Odil (A.7-21) x COmeas x COdry ¼ 1 Ä x H2OCOmeas (A.7-22) x CO2meas x CO2dry ¼ 1 Ä x H2OCO2meas (A.7-23) x NOmeas x NOdry ¼ 1 Ä x H2ONOmeas (A.7-24) x NO2meas x NO2dry ¼ 1 Ä x H2ONO2meas (A.7-25) x THCmeas x THCdry ¼ 1 Ä x H2OTHCmeas (A.7-26) I slutet av den kemiska balansen beräknas molflödet A enligt beskrivningarna i punkterna A och A NO x -korrigering för fuktighet Alla NO x -koncentrationer, även utspädningsluftens bakgrundkoncentrationer, ska korrigeras för inloppsluftens fuktighet med hjälp av ekvationen x NOxcor ¼ x NOxuncor ð9,953 x H2O þ 0,832Þ (A.7-27) x NOxuncor = okorrigerad NO x -molkoncentration i avgasen [μmol/mol], x H2O = mängden vatten i inloppsluften [mol/mol]. A.7.3. A Outspädda gasformiga utsläpp Massa för gasformiga utsläpp För att beräkna den totala massan, m gas [g/provning], av gasformiga utsläpp under provning, ska molkoncentration multipliceras med respektive molflöde och avgasmolmassan, och efter integreras värdet för hela provcykeln enligt formeln (A.7-28) M gas = molmassa för generellt gasformigt utsläpp [g/mol], = momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s], x gas t = momentan generell gasmolkoncentration på våt bas [mol/mol], = tid [s]. Eftersom ekvation A.7-28 måste lösas genom numerisk integrering, omvandlas den till (A.7-29)

233 Europeiska unionens officiella tidning L 88/233 M gas = generell utsläppsmolmassa [g/mol], = momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s], x gasi f = momentan generell gasmolkoncentration på våt bas [mol/mol], = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-]. Den generella ekvationen kan modifieras beroende på mätsystemet, om partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning används och beroende på om provtagningen sker i varierande eller konstant flöde. a) För kontinuerlig provtagning i generell situation med varierande flöde, ska det gasformiga utsläppets massa m gas [g/provning] beräknas med hjälp av ekvationen M gas = generell utsläppsmolmassa [g/mol], = momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s], (A.7-30) x gasi f = momentan molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol], = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-]. b) För kontinuerlig provtagning i specialfall med konstant flöde ska det gasformiga utsläppets massa m gas [g/provning] beräknas med hjälp av ekvationen M gas = generell utsläppsmolmassa [g/mol], = avgasmolflöde på våt bas [mol/s], (A.7-31) x gas = genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol], Δt = provintervallets tidslängd. c) För partiprovtagning kan ekvation A.7-30 förenklas enligt följande, oavsett om flödet är varierande eller konstant: (A.7-32) M gas =generell utsläppsmolmassa [g/mol], = momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s], x gas =genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol], F =dataregistreringsfrekvens [Hz], N =antal mätningar [-].

234 L 88/234 Europeiska unionens officiella tidning A Konvertera torr koncentration till våt Parametrarna i denna punkt har hämtats från resultaten från beräkning av kemisk balans i punkt A.7.2. Följande förhållande råder mellan gasmolkoncentrationer i det uppmätta flödet x gasdry och x gas [mol/mol], uttryckt på torr respektive våt bas: x gas x gasdry ¼ 1 Ä x H2O x gasdry x gas ¼ 1 þ x H2Odry (A.7-33) (A.7-34) x H2O = molhalt för vatten i det uppmätta flödet på våt bas [mol/mol], x H2Odry = molhalt för vatten i det uppmätta flödet på torr bas [mol/mol]. För gasformiga utsläpp ska korrigering för borttaget vatten utföras för den generella koncentrationen x [mol/mol] enligt formeln Ï B ð1 Ä x H2Oexh Þ x ¼ x ½emissionâmeas 1 Ä x H2O½emissionâmeas (A.7-35) x [utsläpp]meas = molhalt för utsläpp i det uppmätta flödet vid mätplatsen [mol/mol], x H2O[utsläpp]meas = mängden vatten i det uppmätta flödet vid koncentrationsmätningen [mol/mol], x H2Oexh = mängden vatten vid flödesmätaren [mol/mol]. A Avgasmolflöde De outspädda avgasernas flöde kan mätas direkt eller beräknas på grundval av en kemisk balans i punkt A Beräkning av outspädda avgasers molflöde baseras på det uppmätta molflödet för inloppsluft eller utifrån bränslemassflödet. De outspädda avgasernas molflöde kan beräknas från utsläppsprov,, på grundval av inloppsluftens uppmätta molflöde,, eller det uppmätta bränslemassflödet,, och de värden som beräknas med hjälp av den kemiska balansen i punkt A Värdet ska lösas ut för den kemiska balansen i punkt A.7.2.3, vid den frekvens som används för att uppdatera och registrera eller. a) Vevhusflöde. Det outspädda avgasflödet kan beräknas på grundval av eller endast om minst ett av följande alternativ kan sägas stämma avseende vevhusflödet: i) Den provade motorn har ett utsläppskontrollsystem med ett stängt vevhus som dirigerar tillbaka vevhusflödet till inloppsluften, nedströms inloppsluftflödesmätaren. ii) Under utsläppsprovning dirigeras det öppna vevhusflödet till avgasen enligt punkt iii) Öppna vevhusutsläpp och flödet mäts och används i beräkningar av bromsspecifika utsläpp. iv) Med hjälp av utsläppsdata eller en teknisk analys kan man påvisa att överensstämmelse med tilllämpliga standarder inte påverkas av att man bortser från flödet av öppna vevhusutsläpp. b) Molflödesberäkning baserat på inloppsluft. Baserat på ska avgasmolflödet [mol/s] beräknas enligt formeln

235 Europeiska unionens officiella tidning L 88/235 (A.7-36) = outspätt avgasmolflöde utsläppen mäts [mol/s], = inloppsluftens molflöde, med fuktighet i inloppsluften [mol/s], x int/exhdry = mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas [mol/mol], x raw/exhdry = mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas [mol/mol], x H2Oexhdry = mängden vatten i avgas, per mol torr avgas [mol/mol]. c) Molflödesberäkning på grundval av bränslemassflöde Baserat på, ska [mol/s] beräknas enligt formeln (A.7-37) = outspätt avgasmolflöde, utsläppen mäts, = bränsleflöde, med fuktighet i inloppsluften [g/s], w C = kolmassfraktion för det givna bränslet [g/g], x = mängd H H2Oexhdry 2 O per torr mol av uppmätt flöde [mol/mol], M C = molekylmassa för kol: 12,0107 g/mol, x Ccombdry = avgasens kolmängd från bränsle, per mol torr avgas [mol/mol]. A.7.4. A Utspädda gasformiga utsläpp Beräkning av utsläppsmassa och bakgrundskorrigering Följande ekvationer används för beräkning av gasformiga utsläpps massa, m gas [g/provning], som funktion av utsläppsmolflöden: a) Kontinuerlig provtagning, varierande flöde (se A.7-29) M gas = generell utsläppsmolmassa [g/mol], = momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s], m gasi f = momentan generell gasmolkoncentration på våt bas [mol/mol], = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-]. Kontinuerlig provtagning, konstant flöde (se A.7-31)

236 L 88/236 Europeiska unionens officiella tidning M gas = generell utsläppsmolmassa [g/mol], = avgasmolflöde på våt bas [mol/s], x gas = genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol] Δt = provintervallets tidslängd. b) För partiprovtagning ska följande ekvation användas, oavsett om konstant eller varierande flöde används: (se A.7-32) M gas = generell utsläppsmolmassa [g/mol], = momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s], x gas = genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol], f = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-]. c) För utspädda avgaser ska de beräknade värdena för föroreningarnas massor korrigeras (för utspädningsluften), vilket sker genom att man subtraherar bakgrundsutsläppens massor enligt följande: i) Först ska molmassflödet för utspädningsluften [mol/s] bestämmas för provintervallet. Det kan vara en uppmätt kvantitet eller en kvantitet som har beräknats utifrån ett utspätt avgasflöde och den flödesviktade genomsnittliga andelen av utspädningsluft i den utspädda avgasen, x dil=exh. ii) Det totala flödet av utspädningsluft [mol] ska multipliceras med medelkoncentrationen för bakgrundsutsläpp. Medelvärdet kan vara ett tids- eller flödesviktat genomsnitt (t.ex. från proportionell bakgrundsprovtagning). Produkten av n airdil och medelkoncentrationen av ett bakgrundsutsläpp är den totala mängden bakgrundsutsläpp. iii) Om resultatet är en molkvantitet, ska den konverteras till en massa för bakgrundsutsläppet m bkgnd [g], genom att man multiplicerar värdet med utsläppsmolmassan M gas [g/mol]. iv) Den totala bakgrundsmassan ska subtraheras från den totala massan, för att korrigera för bakgrundsutsläppen. v) Det totala flödet av utspädningsluft kan bestämmas genom direkt flödesmätning. I så fall ska bakgrundsutsläppets totala massa beräknas, utifrån utspädningsluftflödet, n airdil. Bakgrundsmassan ska subtraheras från den totala massan. Resultatet ska användas vid beräkning av bromsspecifika utsläpp. vi) Det totala flödet av utspädningsluft kan bestämmas från det totala flödet av utspädda avgaser och en kemisk balans för bränslet, inloppsluften och avgaserna, enligt beskrivningen i punkt A 7.2. I sådana fall ska bakgrundsutsläppets totala massa beräknas, utifrån det totala flödet av utspädda avgaser, n dexh. Det erhållna resultatet ska sedan multipliceras med den flödesviktade genomsnittliga andelen utspädningsluft i de utspädda avgaserna, x dil=exh. För de två leden v och vi ska följande ekvationer användas: m bkgnd = M gas x gasdil n airdil eller m bkgnd ¼ M gas x dil=exh x bkgnd n dexh m gascor = m gas - m bkgnd (A.7-38) (A.7-39)

237 Europeiska unionens officiella tidning L 88/237 m gas = total massa för gasformiga utsläpp [g], m bkgnd = total bakgrundsmassa [g], m gascor = massa av gas som har korrigerats för bakgrundsutsläpp [g], M gas = molekylmassa för generellt gasformigt utsläpp [g/mol], x gasdil = koncentration av gasformigt utsläpp i utspädningsluft [mol/mol], n airdil = utspädningsluftens molflöde [mol], x dil=exh = flödesviktad genomsnittlig koncentration av utspädningsluft i utspädd avgas [mol/mol], x bkgnd = gasfraktion av bakgrund [mol/mol], n dexh = totalt flöde av utspädd avgas [mol]. A Konvertera torr koncentration till våt Samma förhållanden för outspädda gaser (punkt A.7.3.2) ska användas för torr-till-våt-konvertering för utspädda prov. För utspädningsluft ska en fuktighetsmätning utföras, i syfte att beräkna utspädningsluftens andel av vattenånga x H2Odildry [mol/mol]: x H2Odil x H2Odildry ¼ 1 Ä x H2Odil (se A.7-21) x H2Odil = vattenmolhalt i utspädningsluftflödet [mol/mol]. A Avgasmolflöde a) Beräkning utifrån kemisk balans. Molflödet [mol/s] kan beräknas på grundval av bränslemassflödet : (se A.7-37) = outspätt avgasmolflöde, utsläppen mäts, = bränsleflöde, med fuktighet i inloppsluften [g/s], w C = kolmassfraktion för det givna bränslet [g/g], x H2Oexhdry = mängd H 2 O per torr mol av uppmätt flöde [mol/mol], M C = molekylmassa för kol: 12,0107 g/mol, x Ccombdry = avgasens kolmängd från bränsle, per mol torr avgas [mol/mol]. b) Mätning Avgasmolflödet kan mätas med något av tre system: i) Molflöde för kolvpump. Baserat på det varvtal vid vilket kolvpumpen arbetar under provintervallet ska motsvarande lutning a 1 och skärningspunkt med y-axeln, a 0 [-] (som beräknas i kalibreringsförfarandet i tillägg 1 till denna bilaga), användas för att beräkna molflödet [mol/s] enligt formeln

238 L 88/238 Europeiska unionens officiella tidning (A.7-40) V rev ¼ a 1 f n;pdp r ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi p out Ä p in þ a 0 p in (A.7-41) a 1 = kalibreringskoefficient [m 3 /s], a 0 = kalibreringskoefficient [m 3 /varv], p in, p out = inlopps-/utloppstryck [Pa], R = gaskonstant [J/(mol K)], T in = inloppstemperatur [K], V rev = Pumpvolym [m 3 /varv], f n.,pdp = Pumpvarvtal [varv/s]. ii) Molflöde för subsoniskt venturirör (SSV). På grundval av C d - och R e # -ekvationen i tillägg 1 till denna bilaga, ska SSV-molflödet [mol/s] under utsläppsprovning beräknas enligt formeln (A.7-42) p in = inloppstryck [Pa], A t = venturirörmynningens tvärsnittsarea [m 2 ], R = gaskonstant [J/(mol K)], T in = inloppstemperatur [K], Z = kompressionsfaktor, M mix = molmassa för utspädd avgas [kg/mol], C d = utsläppskoefficient för SSV [-], C f = flödeskoefficient för SSV [-]. iii) Molflöde för venturirör för kritiskt flöde (CFV). Vid beräkning av molflödet genom ett venturirör eller en uppsättning av venturirör ska man använda respektive medelvärde C d och andra konstanter som bestäms enligt tillägg 1 till denna bilaga. Molflödet [mol/s] beräknas på följande vis under utsläppsprovning: (A.7-43) p in = inloppstryck [Pa], A t = venturirörmynningens tvärsnittsarea [m 2 ],

239 Europeiska unionens officiella tidning L 88/239 R = gaskonstant [J/(mol K)], T in = inloppstemperatur [K], Z = kompressionsfaktor, M mix = molmassa för utspädd avgas [kg/mol], C d = utsläppskoefficient för CFV [-], C f = flödeskoefficient för CFV [-]. A A Bestämning av partiklar Provtagning a) Provtagning från varierande flöde: Om ett partiprov tas från ett varierande avgasflöde ska ett prov som är proportionellt mot det variabla avgasflödet extraheras. Flödet ska integreras över provintervallet, för att bestämma det totala flödet. Den genomsnittliga partikelkoncentrationen M PM (som redan har enheten för massa per mol prov) ska multipliceras med det totala flödet, så att man erhåller den totala partikelmassan m PM [g]: (A.7-44) = momentant avgasmolflöde [mol/s], M PM = genomsnittlig partikelkoncentration [g/mol], Δt i = provtagningsintervall [s]. b) Provtagning från konstant flöde Om ett partiprov tas från ett konstant flöde ska man bestämma det genomsnittliga molflödet provet samlades in. Den genomsnittliga partikelkoncentrationen ska multipliceras med det totala flödet, så att den totala partikelmassan m PM [g] erhålls: (A.7-45) = avgasmolflöde [mol/s], M PM = genomsnittlig partikelkoncentration [g/mol], Δt = provintervallets tidslängd [s]. För provtagning med konstant utspädningsförhållande (DR), ska m PM [g] beräknas med hjälp av ekvationen m PM = m PMdil DR (A.7-46) m PMdil = Partikelmassa i utspädningsluft [g],

240 L 88/240 Europeiska unionens officiella tidning DR = utspädningsförhållande (dilution ratio) [-] definierat som förhållandet mellan utsläppsmassan m och den utspädda avgasens massa mdil/exh m dil/exh (DR = m/m dil/exh ). Utspädningsförhållandet DR kan uttryckas som en funktion av x dil/exh : A DR ¼ (A.7-47) 1 Ä x dil=exh Bakgrundskorrigering Samma metod som i punkt A ska användas för att korrigera partikelmassa för bakgrunden. Multipliceras M PMbkgnd med utspädningsluftens totala flöde, erhålls den totala bakgrundsmassan av partiklar (m PMbkgnd [g]). Subtraheras den totala bakgrundsmassan från den totala massan, erhålls den bakgrundskorrigerade partikelmassan m PMcor [g]: m PMcor ¼ m PMuncor Ä M PMbkgnd n airdil (A.7-48) m PMuncor = okorrigerad partikelmassa [g], M PMbkgnd = genomsnittlig partikelkoncentration i utspädningsluften [g/mol], n airdil = utspädningsluftens molflöde [mol]. A.7.5. A A Cykelarbete och specifika utsläpp Gasformiga utsläpp Transient cykel och cykel med ramper Se punkterna A och A för outspädd respektive utspädd avgas. De resulterande värdena för effekt P i [kw] ska integreras under ett provintervall. Det totala arbetet W act [kwh] beräknas enligt formeln W act ¼ X N i¼1 P i Δt i ¼ 1 f π 3 60 X N i¼1 ðn i T i Þ (A.7-49) P i = momentan motoreffekt [kw], n i = momentant motorvarvtal [min -1 ], T i = momentant motorvridmoment [N m], W act = faktiskt cykelarbete [kwh], f = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-]. De specifika utsläppen e gas [g/kwh] ska, beroende på typ av provcykel, beräknas enligt formeln e gas ¼ m gas W act (A.7-50) m gas = total utsläppsmassa [g/provning], W act = cykelarbete [kwh].

241 Europeiska unionens officiella tidning L 88/241 För den transienta cykeln ska det slutliga provningsresultatet e gas [g/kwh] viktas som genomsnittet av kallstartsprovningen och varmstartsprovningen, enligt formeln ð0,1 m cold Þ þ ð0,9 m hot Þ e gas ¼ (A.7-51) ð0,1 W actcold Þ þ ð0,9 W acthot Þ Vid periodisk avgasregenerering (punkt 6.6.2) ska de specifika utsläppen korrigeras med den multiplikativa justeringsfaktorn k (ekvation (6-4)) eller med två separata par av additiva justeringsfaktorer k r Ur (ökande faktor för ekvation (6-5)) och k Dr (minskande faktor för ekvation (6-6)). A Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg De specifika utsläppen e gas [g/kwh] beräknas enligt formeln (A.7-52) = genomsnittligt utsläppsmassflöde för steg i [g/h], P i = motoreffekt för steg i [kw] med P i = P maxi + P auxi (se punkterna 6.3 och ), WF i = vägningsfaktor för steg i [-]. A A Partikelformiga utsläpp Transient cykel och cykel med ramper De specifika partikelutsläppen ska beräknas med ekvation (A.7-50), e gas [g/kwh] och m gas [g/provning] ersätts med e PM [g/kwh] respektive m PM [g/provning]: e PM ¼ m PM W act (A.7-53) m PM = total massa för partikelutsläpp, beräknad enligt punkt A [g/provning], W act = cykelarbete [kwh]. Utsläppen för den transienta sammansatta cykeln (dvs. kall fas och varm fas) ska beräknas enligt punkt A A Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg Det partikelspecifika utsläppet e PM [g/kwh] ska beräknas enligt följande: A För metoden med ett filter: (A.7-54) P i = motoreffekt för steget i [kw] med P i ¼ P maxi þ P auxi (se punkterna 6.3 och ), WF i = vägningsfaktor för steg i [-], = partikelmassflöde [g/h].

242 L 88/242 Europeiska unionens officiella tidning A För metoden med flera filter: (A.7-55) P i = motoreffekt för steg i [kw] med P i ¼ P maxi þ P auxi (se punkterna 6.3 och ), WF i = vägningsfaktor för steg i [-], = partikelmassflöde i steg i [g/h]. För metoden med ett filter ska den effektiva vägningsfaktorn, WF effi, för varje steg beräknas enligt formeln (A.7-56) m smpldexhi m smpldexh = massa för utspätt avgasprov som har passerat genom partikelprovfiltren i steg i [kg], = massa för utspätt avgasprov som har passerat genom partikelprovfiltren [kg], = ekvivalent utspätt avgasmassflöde i steg i [kg/s], = genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde [kg/s]. Den effektiva vägningsfaktorns värde ska ligga inom ± 0,005 (absolut värde) från de vägningsfaktorer som anges i bilaga 5.

243 Europeiska unionens officiella tidning L 88/243 Tillägg A.7.1 Kalibrering av utspätt avgasflöde (CVS) I detta tillägg 1 beskrivs beräkningsmetoderna för kalibrering av olika flödesmätare. I punkt A i detta tillägg beskrivs hur man konverterar referensflödesmätares utdata för användning i kalibreringsekvationer, som baseras på molenheter. I de återstående punkterna beskrivs kalibreringsberäkningar som är specifika för vissa typer av flödesmätare. A Referensmätarkonvertering I kalibreringsekvationerna i det här avsnittet används molflöde,, som referenskvantitet. Om den referensmätare som används visar flöde i en annan enhet, t.ex. motsvarande standardvolymflöde,, verkligt volymflöde, eller massflöde,, måste referensmätarens utdata konverteras till molflöde med hjälp av följande ekvationer; observera att värdena för volymflöde, massflöde, tryck, temperatur och molmassa kan ändras under en utsläppsprovning, men ska hållas så konstanta som möjligt för varje börvärde under flödesmätarkalibreringen: (A.7-57) = referensmolflöde [mol/s], = referensvolymflöde, korrigerat till ett standardtryck och en standardtemperatur [m 3 /s], = referensvolymflöde, vid faktiskt tryck och faktisk temperatur [m 3 /s], = referensmassflöde [g/s], p std p act T std T act R M mix = standardtryck [Pa], = faktiskt gastryck [Pa], = standardtemperatur [K], = faktisk gastemperatur [K], = gaskonstant, [J/(mol K)] = gasens molmassa [g/mol]. A Kalibreringsberäkningar för kolvpump (PDP) För varje strypningsposition ska följande metod användas för att beräkna följande värden utifrån de medelvärden som har bestämts enligt punkt : a) Pumpad PDP-volym per varv, V rev (m 3 /varv): (A.7-58) = medelvärde för referensmolflöde [mol/s], R T in p in ƒ npdp = gaskonstant, [J/(mol K)] = genomsnittlig inloppstemperatur [K], = genomsnittligt inloppstryck [Pa], = genomsnittligt varvtal [varv/s]. b) Korrektionsfaktor för pumpförlust, K s [s/varv]: K s ¼ 1 ƒ npdp s ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi P out Ä P in P out (A.7-59)

244 L 88/244 Europeiska unionens officiella tidning = genomsnittligt referensmolflöde [mol/s], T in p in p out ƒ npdp R = genomsnittlig inloppstemperatur [K], = genomsnittligt inloppstryck [Pa], = genomsnittlig utloppstryck [Pa], = genomsnittligt pumpvarvtal [varv/s], = gaskonstant. [J/(mol K)] c) En regressionslinje för pumpad volym per varv, V rev som funktion av förlustkorrektionsfaktorn, K s, ska fastställas med minstakvadratmetoden, genom att beräkna lutningen, a 1, och skärningspunkten med y-axeln, a 0, enligt beskrivningen i tillägg A.2 till bilaga 4B. d) Förfarandet i leden a c i denna punkt ska upprepas för varje varvtal som kolvpumpen arbetar med. e) Följande tabell innehåller dessa beräkningsresultat för olika värden på ƒ npdp : Tabell A.7.2 Exempel på PDP-kalibreringsdata ƒ npdp [varv/min] ƒ npdp [varv/s] a 1 [m 3 /min] a 1 [m 3 /s] a 0 [m 3 /varv] 755,0 12,58 50,43 0,8405 0, ,6 16,46 49,86 0,831 0, ,5 20,9 48,54 0,809 0, ,3 23,355 47,30 0,7883 0,061 f) För varje varvtal som pumpen arbetar med ska motsvarande lutning, a 1 och skärningspunkt, a 0, användas för att beräkna flödet under utsläppsprovningen, enligt beskrivningen i punkt A b. A Venturirörsberoende ekvationer och tillåtna antaganden I det här avsnittet beskrivs ekvationer och tillåtna antaganden för att kalibrera venturirör och beräkna flöden med venturirör. Eftersom ett subsoniskt venturirör (SSV) och ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) fungerar på liknande sätt, är ekvationerna för dem nästan exakt lika, med undantag för den ekvation som beskriver tryckförhållandet r (dvs. r SSV av r CFV ). I dessa ekvationer antas ett endimensionellt isentropiskt, friktionsfritt och komprimerat flöde av en ideal gas. I punkt A d beskrivs andra antaganden som får göras. Om det inte är tillåtet att anta en ideal gas för det uppmätta flödet innehåller ekvationerna en första ordningens korrigering för beteendet hos en reell gas, närmare bestämt kompressionsfaktorn Z. Om man efter en bedömning enligt god teknisk sed anser att ett annat värde än Z=1 bör användas, kan en lämplig tillståndsekvation för bestämning av Z-värden som funktion av uppmätta tryck och temperaturer användas, eller så kan man utveckla specifika kalibreringsekvationer på grundval av god teknisk sed. Observera att ekvationen för flödeskoefficienten, C f, baseras på förutsättningen om ideal gas och att den isentropiska exponenten, γ, är lika med det specifika värmeförhållandet c p /c V. Om god teknisk sed påbjuder användning av en isentropisk exponent, kan man använda en lämplig tillståndsekvation för att bestämma värdena av γ som funktion av uppmätta tryck och temperaturer, eller så kan man utveckla specifika kalibreringsekvationer. Molflödet [mol/s], ska beräknas enligt formeln (A.7-60) C d = utsläppskoefficient, bestämd enligt punkt A a [-], C f = flödeskoefficient, bestämd enligt punkt A b [-], A t = venturirörmynningens tvärsnittsarea [m 2 ], p in = venturirörinloppets absoluta statiska tryck [Pa],

245 Europeiska unionens officiella tidning L 88/245 Z = kompressionfaktor [-], M mix = gasblandningens molmassa [kg/mol], R = gaskonstant, J/(mol K) T in = absolut temperatur vid venturirörets inlopp [K]. a) Utifrån de data som samlades in i punkt , beräknas C d med hjälp av ekvationen (A.7 61) = referensmolflöde [mol/s]. Övriga beteckningar är desamma som i ekvation (A.7-60). b) C f ska bestämmas med någon av följande metoder: i) Endast för CFV-flödesmätare: CfCFV hämtas i följande tabell utifrån värden för β (förhållande mellan rörmynning och inloppsdiameter) och γ (specifika värmeförhållanden för gasblandningen), och linjär interpolering används för att hitta mellanliggande värden: Tabell A.7.3 C fcfv av β och γ för CFV-flödesmätare C fcfv β γ = 1,385 exh γ dexh = γ air = 1,399 0,000 0,6822 0,6846 0,400 0,6857 0,6881 0,500 0,6910 0,6934 0,550 0,6953 0,6977 0,600 0,7011 0,7036 0,625 0,7047 0,7072 0,650 0,7089 0,7114 0,675 0,7137 0,7163 0,700 0,7193 0,7219 0,720 0,7245 0,7271 0,740 0,7303 0,7329 0,760 0,7368 0,7395 0,770 0,7404 0,7431 0,780 0,7442 0,7470 0,790 0,7483 0,7511 0,800 0,7527 0,7555 0,810 0,7573 0,7602 0,820 0,7624 0,7652

246 L 88/246 Europeiska unionens officiella tidning C fcfv β γ = 1,385 exh γ dexh = γ air = 1,399 0,830 0,7677 0,7707 0,840 0,7735 0,7765 0,850 0,7798 0,7828 ii) För en CFV- eller SSV-flödesmätare kan C f beräknas med hjälp av ekvationen " Ê Ì γ Ä 1 2 γ r γ Ä 1 C f ¼ Ê ðγ Ä 1Þ β 4 2 Ä r γ Ì #1 2 (A.7-62) γ = isentropisk exponent [-] för en ideal gas är detta gasblandningens specifika värmeförhållande, c p /c V, r β = tryckförhållande, som har bestämts enligt led c 3 i detta avsnitt, = förhållande mellan venturirörmynningen och inloppsdiametrarna. c) Tryckförhållandet r ska beräknas enligt följande: i) Endast för SSV-system beräknas r SSV med hjälp av ekvationen r SSV ¼ 1 Ä Δp SSV p in (A.7-63) Δp SSV = statiskt differentialtryck; venturi-inlopp minus venturimynning [Pa]. ii) Endast för CFV-system ska r CFV beräknas iterativt, med hjälp av ekvationen 1 Ä y r y CFV þ Ê y Ä 1 Ì 2 β 4 2 r y CFV ¼ y þ 1 2 (A.7-64). d) Man får göra något av följande, förenklande antaganden för ekvationerna; alternativt kan man utifrån god teknisk sed utveckla bättre värden för provning. i) För utsläppsprovning för hela spektrumet av outspädd avgas, utspädd avgas och utspädningsluft, kan gasblandningen antas bete sig som en ideal gas: Z = 1. ii) För hela spektrumet av outspädd avgas kan ett konstant värde för specifikt värmeförhållande antas enligt γ = 1,385. iii) För hela spektrumet av utspädd avgas och luft (t.ex. kalibreringsluft eller utspädningsluft) kan ett konstant värde för specifikt värmeförhållande antas enligt γ = 1,399. iv) För hela spektrumet av utspädd avgas och luft kan blandningens molmassa, M mix [g/mol], betraktas som en funktion endast av mängden vatten i utspädningsluften eller kalibreringsluften, x H2O, bestämt enligt punkt A.7.1.2, enligt formeln M mix = M air (1 - x H2O ) + M H2O (x H2O ) (A.7-65) M air = 28,96559 g/mol, M H2O = 18,01528 g/mol, x H2O = mängden vatten i utspädnings- eller kalibreringsluften [mol/mol]. v) För hela spektrumet av utspädd avgas och luft kan en konstant molmassa för blandningen, M mix, antas för all kalibrering och provning, förutsatt att det är högst ± 1 % skillnad mellan den antagna molmassan och den uppskattade minsta eller största molmassan under kalibrering och provning. Det här antagandet kan göras om tillräckligt god kontroll över vattenmängden i kalibreringsluften eller utspädningsluften

247 Europeiska unionens officiella tidning L 88/247 säkerställs, eller om tillräcklig mängd vatten avlägsnas från både kalibreringsluften och utspädningsluften. Följande tabell innehåller exempel på tillåtna daggpunktsintervall för utspädningsluft för olika kalibreringsdaggpunkter. Tabell A.7.4 Exempel på daggpunkter (för utspädningsluft och kalibreringsluft) konstant M mix kan antas Om kalibreringsluftens T dew ( C) är Kan följande konstant M mix (g/mol) antas För följande intervall av T dew -daggpunkter ( C) under utsläppningsprovning ( a ) torr 28,96559 torr till ,89263 torr till ,86148 torr till ,81911 torr till ,76224 torr till , till , till , till 34 ( a ) Intervallen är giltiga för all kalibrering och utsläppsprovning i atmosfärtryckområdet kpa. A SSV-kalibrering a) Molbaserad metod. När en SSV-flödesmätare kalibreras måste följande steg utföras: i) Reynoldstalet, Re #, för varje referensmolflöde ska beräknas på grundval av venturimynningens diameter, d t. Eftersom den dynamiska viskositeten μ behövs för att beräkna Re #, kan god teknisk sed och en specifik viskositetsmodell användas för att bestämma μ för kalibreringsgas (oftast luft). Alternativt kan Sutherlands viskositetsmodell med tre koefficienter användas för approximering av μ: (A.7-66) d t = SSV-mynningens diameter [m], M mix = blandningens molmassa [kg/mol], = referensmolflöde [mol/s] och, med Sutherland viskositetslag: μ ¼ μ 0 Í T in T 0 Î3 Í Î 2 T 0 þ S T in þ S (A.7-67) μ = dynamisk viskositet för kalibreringsgas [kg/(m s)], μ 0 = Sutherlands referensviskositet [kg/(m s)], S = Sutherlands konstant [K], T 0 = Sutherlands referenstemperatur [K], T in = absolut temperatur vid venturirörets inlopp [K].

248 L 88/248 Europeiska unionens officiella tidning Tabell A.7.5 Parametrar i Sutherlands viskositetsmodell Gas ( a ) μ 0 T 0 S Temp.område med ± 2 % fel Tryckgräns kg /(m s) K K K kpa Luft 1, CO 2 1, H 2 O 1, O 2 1, N 2 1, ( a ) Endast parametrarna för de rena gaserna enligt tabellen får användas. Parametrar för beräkning av gasblandningars viskositet får inte kombineras. ii) En ekvation för C d och Re # ska skapas, med hjälp av parvärden för (Re #, C d ). C d beräknas enligt ekvation (A.7-61), C f fås från ekvation (A.7-62), eller så får ett valfritt matematisk uttryck användas, även ett polynom eller en potensserie. Följande ekvation är ett exempel på ett ofta använt matematiskt uttryck för förhållandet mellan C d och Re # : r ffiffiffiffiffiffiffi 10 C d ¼ a 0 Ä a 1 6 Re # (A.7-68). iii) En regressionanalys med minstakvadratmetoden ska utföras för att bestämma de koefficienter som närmast uppfyller ekvationen och för att beräkna ekvationens regressionsstatistik, skattningens standardavvikelse (SEE) och determinationskoefficienten r 2, enligt tillägg A.2 till bilaga 4B. iv) Om ekvationen uppfyller kriterierna för (eller ) och r 2 0,995 kan den användas för att bestämma C d för utsläppningsprovning, enligt beskrivningen i A b. v) Om SEE- och r 2 -kriterierna inte uppfylls kan man enligt god teknisk sed utesluta kalibreringsdatapunkter så att regressionsstatistiken uppfylls. Minst sju kalibreringsdatapunkter ska användas för att uppfylla kriterierna. vi) Om utelämnande av punkter inte åtgärdar de kraftigt avvikande värdena måste korrigerande åtgärder vidtas. Till exempel ska ett annat matematiskt uttryck för ekvationen med C d och Re # användas, läckage ska kontrolleras och kalibreringsförfarandet ska göras om. Om förfarandet måste upprepas ska snävare toleranser användas för mätningarna och mer tid för stabilisering ska medges. vii) När ekvationen uppfyller regressionskriterierna får den användas endast för att bestämma flöden som ligger inom det referensflödesintervall som används för att uppfylla C d - och Re # -ekvationens regressionskriterier. A Kalibrering av venturirör för kritiskt flöde (CFV) a) Molbaserad metod. Vissa CFV-flödesmätare har ett enda venturirör och andra mätare har flera rör, som kombineras på olika sätt för att mäta olika flöden. För CFV-flödesmätare som har flera venturirör kan varje rör kalibreras separat för bestämning av utsläppskoefficienten C d för varje venturirör, eller så kan en kombination av venturirör kalibreras. Om en kombination av flera rör kalibreras används summan av de aktiva venturirörmynningarnas area som A t, kvadratroten av summan av de aktiva venturirörens mynningsdiameter som d t och förhållandet mellan venturirörmynningen och inloppsdiametrarna som förhållandet mellan kvadratroten av summan av de aktiva venturirörmynningarnas diametrar (d t ) och diametern för den gemensamma öppningen till samtliga venturirör (D). För att bestämma C d för ett enda venturirör och eller en kombination av flera rör ska följande steg utföras:

249 Europeiska unionens officiella tidning L 88/249 i) Med insamlade data för varje kalibreringsbörvärde ska C d beräknas för varje punkt, med hjälp av ekvation (A.7-60). ii) Medelvärdet och standardavvikelsen för alla C d -värden ska beräknas enligt ekvationerna (A.2-1) och (A.2-2). iii) Om standardavvikelsen för samtliga C d -värden är mindre än eller lika med 0,3 % av C d -medelvärdet ska C d -medelvärdet användas i ekvation (A.7-43) och CFV ska endast användas ned till det lägsta r-värde som har uppmätts under kalibreringen. r = 1 - (Δp/p in ) (A.7-69) iv) Om standardavvikelsen för alla C d -värden överstiger 0,3 % av det genomsnittliga C d -värdet ska man utesluta C d -värden motsvarande den datapunkt som har registrerats vid lägsta uppmätta r-värde under kalibreringen. v) Om det återstår färre än sju datapunkter, ska korrigerande åtgärder vidtas genom att kalibreringsdata kontrolleras eller kalibreringsförfarandet upprepas. Om kalibreringsförfarandet upprepas, rekommenderas att kontroll av läckage utförs, att snävare toleranser används för mätningar och att mer tid för stabilisering medges. vi) Om sju eller fler C d -värden återstår ska medelvärdet och standardavvikelsen för de återstående C d -värdena beräknas på nytt. vii) Om standardavvikelsen för de återstående C d -värdena är mindre än eller lika med 0,3 % av medelvärdet av de återstående C d -värdena ska detta medelvärde C d användas i ekvation (A.7-43) och endast CFVvärden ned till det lägsta r-värde som associeras med de återstående C d -värdena ska användas. viii) Om standardavvikelsen för de återstående C d fortfarande överstiger 0,3 % av medelvärdet av de återstående C d -värdena ska stegen i punkt a iv viii i detta avsnitt upprepas.

250 L 88/250 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.7.2 Avdriftskorrigering A Tillämpningsområde och frekvens Beräkningarna i tillägg 2 används för att bestämma om gasanalysatorns avdrift gör att resultatet från ett provintervall bör ogiltigförklaras. Om provintervallets resultat inte bör ogiltigförklaras på grund av avdrift, ska intervallets gasanalysatorsvar korrigeras för avdrift enligt detta tillägg 2. De avdriftskorrigerade gasanalysatorsvaren ska användas i alla utsläppsberäkningar som utförs efter korrigeringen. Gränsen för godtagbar gasanalysatoravdrift under ett provintervall specificeras i punkt A Korrigeringsprinciper I beräkningarna i tillägg 2 används en gasanalysators svar på referensnollställnings- och spänngaskoncentrationer, enligt bestämning före och efter ett provintervall. Med beräkningarna korrigeras de gasanalysatorsvar som registrerades under provintervallet. Korrigeringen baseras på en analysators genomsnittliga svar på referensnollställnings- och -spänngaser, och baseras på referenskoncentrationerna av nollställnings- och spänngaserna. Validering och korrigering av avdrift ska utföras enligt följande: A Avdriftsvalidering När alla andra korrigeringar, utom avdriftskorrigering, har utförts för alla gasanalysatorsignaler, ska bromsspecifika utsläpp beräknas enligt punkt A.7.5 i tillägg A.7 till bilaga 4B. Därefter ska alla gasanalysatorsignaler korrigeras för avdrift enligt denna bilaga. Bromsspecifika utsläpp ska beräknas på nytt, med alla avdriftskorrigerade gasanalysatorsignaler. De bromsspecifika utsläppen ska valideras och rapporteras före och efter avdriftskorrigering enligt punkt A Avdriftskorrigering Alla gasanalysatorsignaler ska korrigeras enligt följande: a) Varje registrerad koncentration, x i, ska korrigeras för kontinuerlig provtagning eller partiprovtagning, x. b) Korrigering för avdrift ska utföras med hjälp av ekvationen x idriftcor ¼ x refzero þ ðx refspan Ä x refzero Þ 2x i Ä ðx prezero þ x postzero Þ ða:7 Ä 70Þ ðx prespan þ x postspan Þ Ä ðx prezero þ x postzero Þ x idriftcor x refzero x refspan x prespan = avdriftskorrigerad koncentration [μmol/mol], = referenskoncentration av nollställningsgas, som vanligen är noll om inte annat värde är känt [μmol/mol], = referenskoncentration av spänngas [μmol/mol], = gasanalysatorns svar på spänngaskoncentration före provintervall [μmol/mol], x postspan = gasanalysatorns svar på spänngaskoncentration efter provintervall [μmol/mol], x i eller x = koncentration registrerad (dvs. uppmätt) under provning, före avdriftskorrigering [μmol/mol], x prezero = gasanalysatorns svar på nollställningsgasens koncentration före provintervall [μmol/mol], x postzero = gasanalysatorns svar på nollställningsgasens koncentration efter provintervall [μmol/mol]. c) Före provintervallet ska de senast bestämda koncentrationerna användas. För vissa provintervall kanske de senast utförda nollställningarna eller spänningarna har utförts före ett eller flera tidigare provintervall. d) Efter provintervallet ska de senast bestämda koncentrationerna efter provintervallet användas. De senast utförda nollställningarna eller spänningarna efter provintervallet kanske har inträffat efter en eller flera efterföljande provintervall.

251 Europeiska unionens officiella tidning L 88/251 e) Om något analysatorsvar på spänngaskoncentrationen före provintervallet, x prespan, inte registreras, ska x prespan ställas till lika med spänngasens referenskoncentration: x prespan = x refspan. f) Om något analysatorsvar på nollställningsgasens koncentration före provintervallet, x prezero, inte registreras, ska x prezero ställas till lika med nollställningsgasens referenskoncentration: x prezero = x refzero g) Vanligen är nollställningsgasens referenskoncentration, x refzero, noll: x refzero = 0 μmol/mol. I vissa fall kan det dock vara känt att x refzero inte är noll. Till exempel om en CO 2 -analysator nollställs med omgivningsluft kan standardkoncentrationen av CO 2 i omgivningsluften, dvs. 375 μmol/mol, användas. Det ger att x refzero = 375 μmol/mol. Om en analysator nollställs med en nollställningsgas av en koncentration x refzero skild från noll, ska analysatorn konfigureras att visa den verkliga x refzero -koncentrationen. Till exempel om x refzero = 375 μmol/mol ska analysatorn konfigureras att visa värdet 375 μmol/mol när nollställningsgasen flödar till analysatorn.

252 L 88/252 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.8 Massbaserade utsläppsberäkningar A.8.0. A Omvandling av beteckningar Allmänna beteckningar Tillägg A.8 Tillägg A.7 Enhet Kvantitet b, D 0 a 0 t.b.d. ( 3 ) regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln. m a 1 t.b.d. ( 3 ) Regressionslinjens lutning A/F st Stökiometriskt luft-bränsleförhållande C d C d Utsläppskoefficient c x ppm, volymprocent Koncentration (μmol/mol = ppm) c d 1 ppm, volymprocent Koncentration på torr bas c w 1 ppm, volymprocent Koncentration på våt bas c b 1 ppm, volymprocent Bakgrundskoncentration D x dil Utspädningsfaktor ( 2 ) D 0 m 3 /varv PDP-kalibrering, skärningspunkt d d m Diameter d V m Venturirörmynnings diameter e e g/kwh Bromsspecifik bas e gas e gas g/kwh Specifikt utsläpp av gasformiga beståndsdelar e PM e PM g/kwh Specifikt utsläpp av partiklar E 1 PF procent Verkningsgrad för omvandling (PF = penetrationsfraktion) F s Stökiometrisk faktor f c Kolfaktor H g/kg Absolut luftfuktighet K V hê p ffiffiffi K Ì i m 4 s =kg CFV-kalibreringsfunktion k f m 3 /kg bränsle Bränslespecifik faktor k h Fuktighetskorrektionsfaktor för NO x, dieselmotorer k Dr k Dr Minskande justeringsfaktor k r k r Multiplikativ regenereringsfaktor

253 Europeiska unionens officiella tidning L 88/253 Tillägg A.8 Tillägg A.7 Enhet Kvantitet k Ur k Ur Ökande justeringsfaktor k w,a Korrektionsfaktor från torr till våt bas för inloppsluften k w,d Korrektionsfaktor från torr till våt bas för utspädningsluften k w,e Korrektionsfaktor från torr till våt bas för de utspädda avgaserna k w,r Korrektionsfaktor från torr till våt bas för de outspädda avgaserna μ μ kg/(m s) Dynamisk viskositet M M g/mol Molmassa ( 3 ) M a 1 g/mol Inloppsluftens molmassa M e 1 g/mol Avgasernas molmassa M gas M gas g/mol Molmassa för gasformiga beståndsdelar m m kg Massa q m kg/s Massflöde m d 1 kg Massa av det prov på utspädningsluften som passerat genom partikelprovtagningsfiltren m ed 1 kg Total massa av utspädda avgaser under hela provcykeln m edf 1 kg Massa för ekvivalent utspädd avgas under hela provcykeln m ew 1 kg Total massa avgaser under hela provcykeln m f 1 mg Uppsamlad partikelprovmassa m f,d 1 mg Massa av partikelprovet från den uppsamlade utspädningsluften m gas m gas g Massa för gasformiga utsläpp under provningscykeln m PM m PM g Massa för partikelformiga utsläpp under provningscykeln m se 1 kg Massa av avgasprov under provcykeln m sed 1 kg Massa av utspädda avgaser som passerar genom utspädningstunneln

254 L 88/254 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.8 Tillägg A.7 Enhet Kvantitet m sep 1 kg Massa av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren m ssd kg Massa av sekun utspädningsluft n f n min 1 Motorvarvtal n p varv/s Kolvpumpsvarvtal P P kw Effekt p p kpa Tryck p a kpa Torrt atmosfärtryck p b kpa Totalt atmosfärtryck p d kpa Mättat ångtryck hos utspädningsluften p p p abs kpa Absolut tryck p r p H2O kpa Vattenångtryck p s kpa Torrt atmosfärtryck 1 E PF procent Penetrationsfraktion q mad ( 1 ) kg/s Inloppsluftens massflöde på torr bas q maw ( 1 ) kg/s Inloppsluftens massflöde på våt bas q mce ( 1 ) kg/s Kolmassflöde i de outspädda avgaserna q mcf ( 1 ) kg/s Kolmassflöde in i motorn q mcp ( 1 ) kg/s Kolmassflöde i system med delflödesutspädning q mdew ( 1 ) kg/s De utspädda avgasernas massflöde på våt bas q mdw ( 1 ) kg/s Utspädningsluftens massflöde på våt bas q medf ( 1 ) kg/s Ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas q mew ( 1 ) kg/s Avgasernas massflöde på våt bas q mex ( 1 ) kg/s Massflöde av prov som har extraherats från utspädningstunnel

255 Europeiska unionens officiella tidning L 88/255 Tillägg A.8 Tillägg A.7 Enhet Kvantitet q mf ( 1 ) kg/s Bränslets massflöde q mp ( 1 ) kg/s Provtagningsflöde av avgaser in i delflödesutspädningssystemet q V m 3 /s Volymflöde q VCVS ( 1 ) m 3 /s CVS-volymflöde q Vs ( 1 ) dm 3 /min Systemflöde för avgasanalysatorsystem q Vt ( 1 ) cm 3 /min Spårgasflöde ρ ρ kg/m 3 Massdensitet ρ e kg/m 3 Avgasdensitet r d DR Utspädningsförhållande ( 2 ) RH procent Relativ fuktighet r D β m/m Diameterförhållande (CVS-system) r p Tryckförhållande för SSV Re Re # Reynoldstal б б Standardavvikelse T T C Temperatur T a K Absolut temperatur t t s Tid Δt Δt s Tidsintervall u Förhållandet mellan avgaskomponentens och avgasernas densitet V V m 3 Volym q V m 3 /s Volymflöde V 0 m 3 /r PDP-gasvolym som pumpas per pumpvarv W W kwh Arbete W act W act kwh Provcykelns verkliga arbete WF WF Vägningsfaktor

256 L 88/256 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.8 Tillägg A.7 Enhet Kvantitet w w g/g Massfraktion X 0 K s s/varv Funktion för PDP-kalibrering y y Aritmetiskt medelvärde ( 1 ) Se index, t.ex. för torr lufts massflöde eller för bränslemassflöde osv. ( 2 ) Utspädningsförhållande r d i tillägg A.8 och DR i tillägg A.7: olika beteckningar men samma betydelse och samma ekvationer. Utspädningsfaktorn D i tillägg A.8 och x dil i tillägg A.7: olika beteckningar men samma fysikaliska betydelse. Ekvation (A.7-47) visar relationen mellan x dil och DR. ( 3 ) t.b.d. = to be defined (återstår att fastställa) A Indexbeteckningar Tillägg A.8 ( 1 ) Tillägg A.7 Kvantitet act act Faktisk kvantitet i Momentant mätvärde (t.ex. 1 Hz) i Enskilt värde i en serie ( 1 ) I tillägg A.8 ska indexbeteckningens innebörd tolkas utifrån den associerade kvantiteten; exempelvis kan indexbeteckningen d motsvara torr bas (som i c = koncentration på torr bas ), utspädningsluft (som i p d d = mättat ångtryck i utspädningsluft eller k w,d = korrektionsfaktor för torr-till-våt-konvertering av utspädningsluft ), utspädningsförhållande (som i r ). d A Symboler och förkortningar för kemiska beståndsdelar (används även som indexbeteckning) Tillägg A.8 Tillägg A.7 Kvantitet Ar Ar Argon C1 C1 Kol-1-ekvivalent kolväte CH 4 CH 4 Metan C 2 H 6 C 2 H 6 Etan C 3 H 8 C 3 H 8 Propan CO CO Kolmonoxid CO 2 CO 2 Koldioxid DOP DOP dioktylftalat HC HC Kolväte H 2 O H 2 O Vatten NMHC NMHC Icke-metankolväte NO x NO x Kväveoxider NO NO Kväveoxid NO 2 NO 2 Kvävedioxid

257 Europeiska unionens officiella tidning L 88/257 Tillägg A.8 Tillägg A.7 Kvantitet PM PM Partiklar S S Svavel A Symboler och förkortningar för bränslesammansättning Tillägg A.8 ( 1 ) Tillägg A.7 ( 2 ) Kvantitet w C ( 4 ) w C ( 4 ) Kolinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w H w H Väteinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w N w N Kväveinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w O w O Syreinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] w S w S Svavelinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [viktprocent] α α Atomärt väte-kolförhållande (H/C) ε β Atomärt syre-kolförhållande (O/C) ( 3 ) γ γ Atomärt svavel-kolförhållande (S/C) δ δ Atomärt kväve-kolförhållande (N/C) ( 1 ) Avseende ett bränsle med den kemiska formeln CH O α ε N δ S γ ( 2 ) Avseende ett bränsle med den kemiska formeln CH O α β S γ N δ ( 3 ) Var uppmärksam på att beteckningen β har olika betydelser i de två tilläggen med utsläppsberäkningar: I tillägg A.8 avses med beteckningen ett bränsle som har den kemiska formeln CH S α γ N δ O ε (dvs. formeln C β H α S γ N δ O ε β = 1, med en kolatom per molekyl) ); i tillägg A.7 avses emot syre-kolförhållandet med CH O α β S γ N δ. Det innebär att β i tillägg A.7 motsvarar ε i tillägg A.8. ( 4 ) Massfraktion w med indexbeteckningen för den kemiska beståndsdelen. A.8.1. A Grundläggande parametrar Bestämning av koncentrationer för metankolväten och icke-metankolväten Beräkningen av NMHC och CH 4 beror på den kalibreringsmetod som används. Flamjonieringsdetektorn (FID) för mätning utan icke-metanavskiljare (NMC) ska kalibreras med propan. För kalibrering av FID i serie med NMC är följande metoder tillåtna: a) Kalibreringsgas propan, propan förbikopplas NMC. b) Kalibreringsgas metan, metan passerar genom NMC. Koncentrationen av NMHC (c NMHC [-]) och CH 4 (c CH4 [-]) ska beräknas enligt följande för led a: c NMHC ¼ c HCðw=oNMCÞ ð1 Ä E CH4 Þ Ä c HCðw=NMCÞ E C2H6 Ä E CH4 c CH4 ¼ c HCðw=NMCÞ Ä c HCðw=oNMCÞ ð1 Ä E C2H6 Þ RF CH4½THC-FIDâ ðe C2H6 Ä E CH4 Þ (A.8-1a) (A.8-2a) Koncentrationen av NMHC och CH 4 ska beräknas enligt följande för led b: c NMHC ¼ c HCðw=oNMCÞ ð1 Ä E CH4 Þ Ä c HCðw=NMCÞ RF CH4½THC-FIDâ ð1 Ä E CH4 Þ E C2H6 Ä E CH4 c CH4 ¼ c HCðw=NMCÞ RF CH4½THC-FIDâ ð1 Ä E CH4 Þ Ä c HCðw=oNMCÞ ð1 Ä E C2H6 Þ RF CH4½THC-FIDâ ðe C2H6 Ä E CH4 Þ (A.8-1b) (A.8-2b) c HC(w/NMC) = HC-koncentration med provgas flödande genom NMC [ppm],

258 L 88/258 Europeiska unionens officiella tidning c HC(w/oNMC) = HC-koncentration med provgas som förbikopplas NMC [ppm], RF CH4[THC-FID] = metansvarsfaktor bestämd enligt punkt [-]. E CH4 = verkningsgrad för metan bestämd enligt punkt [-]. E C2H6 = verkningsgrad för etan bestämd enligt punkt [-]. Om RF CH4[THC-FID] < 1,05 kan värdet uteslutas i ekvationerna A.8-1a, A.8-1b och A.8-2b. Utsläpp av NMHC (icke-metankolväte) kan approximeras som 98 % av THC (totalt kolväte). A.8.2. A A Outspädda gasformiga utsläpp Gasformiga utsläpp Provning med stationära förhållanden Det gasformiga utsläppet q mgas,i för varje steg i vid provning med stationära förhållanden ska beräknas. Koncentrationen av det gasformiga utsläppet ska multipliceras med respektive flöde: q (mgas,i) = k h k u gas q mew,i c gas,i (A.8-3) q mgas,i = utsläppsflöde för steg i i den stationära provningen [g/h], k k h = 1 för c gasr,w,i i [ppm] och k = för c gasr,w,i i [volymprocent], = NO x -korrektionsfaktor [-], får endast användas för NO x -utsläppsberäkningen (se punkt A.8.2.2), u gas = komponentspecifik faktor eller förhållande mellan gaskomponentens och avgasens densitet [-] beräknas med ekvation (A.8-12) eller (A.8-13), q mew,i = avgasmassflöde i steg i på våt bas [kg/s], c gas,i = utsläppskoncentration i outspädd avgas i steg i på våt bas [ppm] eller [volymprocent]. A Provning i transienta cykler och cykel med ramper Den totala massan per provning av ett gasformigt utsläpp m gas [g/provning] beräknar man genom att multiplicera de tidsjusterade momentana koncentrationerna med avgasflödena och integrera över provcykeln enligt ekvationen m gas ¼ 1 f k h k u gas X N i¼1 ðq mew;i c gas;i Þ (A.8-4) f k h k u gas = dataregistreringsfrekvens [Hz], = NO x -korrektionsfaktor [-], får endast användas för beräkning av NO x -utsläpp, = 1 för c gasr,w,i i [ppm] och k = för c gasr,w,i i [volymprocent], = komponentspecifik faktor [-] (se punkt A.8.2.4), N = antal mätningar [-] q mew,i = momentant avgasmassflöde på våt bas [kg/s], c gas,i = momentan utsläppskoncentration i den outspädda avgasen på våt bas i [ppm] eller [volymprocent]. I följande punkter visas hur de erforderliga kvantiteterna (c gas,i, u gas och q mew,i ) ska beräknas. A Konvertera torr koncentration till våt Om utsläppen mäts på torr bas ska den uppmätta koncentrationen c d på torr bas konverteras till koncentrationen c w på våt bas, enligt följande generella ekvation: c w = k w c d (A.8-5) k w = konverteringsfaktor för torr till våt koncentration [-], c d = utsläppskoncentration på torr bas i [ppm] eller [volymprocent].

259 Europeiska unionens officiella tidning L 88/259 För fullständig förbränning skrivs konverteringsfaktorn för torr till våt koncentration för avgasen som k w,a [-] och den beräknas enligt formeln 0 q 1 mf;i 1,2442 H a þ 111,19 w H q mad;i B 1 Ä 773,4 þ 1,2442 H a þ q mf;i q k A f mad;i k w;a ¼ Í 1 Ä p Î r p b (A.8-6) H a q mf,i = inloppsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft], = momentant bränsleflöde [kg/s], q mad,i = momentant flöde av torr inloppsluft [kg/s], p r p b w H k f med = vattentryck efter kylare [kpa], = totalt barometertryck [kpa], = bränslets väteinnehåll [viktprocent], = ytterligare förbränningsvolym [m 3 /kg bränsle] k f = 0, w H + 0, w N + 0, w o (A.8-7) w H = bränslets väteinnehåll [viktprocent], w N = bränslets kväveinnehåll [viktprocent], w O = bränslets syreinnehåll [viktprocent]. I ekvation (A.8-6) kan förhållandet p r / p b antas vara 1 Í 1 Ä p Î ¼ 1,008 r p b (A.8-8) Vid ofullständig förbränning (för mycket bränsle i förhållande till luft) och även vid utsläppsprovning utan mätning av direkt luftflöde rekommenderas en annan metod för beräkning av k w,a, nämligen följande: k w;a ¼ 1 1 þ α 0,005 ðc co2 þ c CO Þ Ä k w1 1 Ä p r p b (A.8-9) c CO2 = koncentration av CO 2 i den outspädda avgasen på torr bas [volymprocent], c CO p r = koncentration av CO i den outspädda avgasen på torr bas [ppm], = vattentryck efter kylare [kpa] (se ekvation (A.8-9)), p b = totalt barometertryck [kpa] (se ekvation (A.8-9)), α = molärt kol-väteförhållande [-], k w1 = inloppsluftens fuktighet [-]. 1,608 H a k w1 ¼ þ 1,608 H a (A.8-10) A NO x -korrigering för fuktighet och temperatur Eftersom NO -utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden, ska NO x x -koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens temperatur och fuktighet med hjälp av faktorerna k h [-] i följande formler. Denna faktor är giltig för intervallet 0 25 g H 2 O/kg torr luft. k h ¼ 15,698 H a þ 0, H a = inloppsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft]. (A.8-11)

260 L 88/260 Europeiska unionens officiella tidning A A Komponentspecifik faktor u Värden i tabeller Med några förenklingar (antagande om λ-värdet och inloppsluftförhållandet enligt följande tabell) av ekvationerna i punkt A kan värdena för u gas beräknas (se punkt A.8.2.1). Värdena för u gas visas i tabell A.8.1. Tabell A.8.1 Outspädd avgas u och beståndsdelarnas densiteter (u-värdena beräknas för utsläppskoncentrationer uttryckta i ppm) Gas NO x CO HC CO 2 O 2 CH 4 ρ gas [kg/m 3 ] 2,053 1,250 0,621 1,9636 1,4277 0,716 Bränsle ρ e [kg/m 3 ] Koefficient u gas vid λ = 2, torr luft, 273 K, 101,3 kpa Diesel 1,2939 0, , , , , , A Beräknade värden Den komponentspecifika faktorn, u gas,i, kan beräknas utifrån densitetsförhållandet för komponenten och avgasen, alternativt utifrån motsvarande förhållande för molmassor, enligt följande: u gas,i = M gas /(M e,i 1 000) (A.8-12) eller u gas,i = ρ gas /(ρ e,i 1 000) (A.8-13) M gas = molmassa för gaskomponent [g/mol], M e,i = momentan massa för outspädd avgas på våt bas [g/mol], ρ gas = gaskomponentens densitet [kg/m 3 ], ρ e,i = momentan densitet för outspädd avgas på våt bas [kg/m 3 ]. Avgasens molmassa, M e,i ska härledas för en generell bränslesammansättning CH α O ε N δ S γ med antagandet att bränslet förbränns fullständigt, enligt formeln 1 þ q mf;i q maw;i M e;i ¼ α q mf;i q 4 þ ε 2 þ δ H a maw;i 12,001 þ 1,00794 α þ 15,9994 ε þ 14,0067 δ þ 32,0065 γ þ 2 Ü 1,00794 þ 15,9994 þ 1 1 þ H a 10 3 M a (A.8-14) q mf,i = momentant bränslemassflöde på våt bas [kg/s], q maw,i = momentant massflöde för inloppsluft på våt bas [kg/s], α = molärt väte-kolförhållande [-], δ = molärt kväve-kolförhållande [-], ε = molärt syre-kolförhållande [-], γ = atomärt svavel-kolförhållande [-], H a M a = inloppsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft], = molekylmassa för torr inloppsluft = 28,965 g/mol. Den momentana densiteten för outspädd avgas, ρ e,i [kg/m 3 ], ska härledas enligt formeln ρ e;i ¼ þ H a þ ðq mf;i=q mad;i Þ 773,4 þ 1,2434 H a þ k f ðq mf;i=q mad;i Þ (A.8-15)

261 Europeiska unionens officiella tidning L 88/261 q mf,i = momentant bränslemassflöde [kg/s], q mad,i = momentant flöde av torr inloppsluft [kg/s], H a k f = inloppsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft], = ytterligare förbränningsvolym [m 3 /kg bränsle] (se ekvation A.8-7). A A Avgasens massflöde Metod med mätning av luft och bränsle Med metoden mäts luftflödet och bränsleflödet med lämpliga flödesmätare. Beräkningen av det momentana avgasflödet q mew,i [kg/s] ska göras enligt formeln q mew,i = q maw,i + q mf,i (A.8-16) q maw,i = momentant massflöde för inloppsluft [kg/s], q mf,i = momentant bränslemassflöde [kg/s]. A Metod med spårgasmätning Med metoden mäts koncentrationen av en spårgas i avgaserna. Beräkningen av det momentana avgasflödet q mew,i [kg/s] ska göras enligt formeln q mew;i ¼ q Vt ρ e 10 6 ðc mix;i Ä c b Þ (A.8-17) q Vt = spårgasens flöde [m 3 /s], c mix,i = momentan koncentration av spårgasen efter blandning [ppm], ρ e = densitet för outspädd avgas [kg/m 3 ], c b = bakgrundskoncentration av spårgas i inloppsluften [ppm]. Spårgasens bakgrundskoncentration c b kan bestämmas som genomsnittet av de bakgrundskoncentrationer som mäts omedelbart före och efter provningen. Om bakgrundskoncentrationen är lägre än 1 % av spårgasens koncentration efter blandning, c mix,i vid maximalt avgasflöde, får man bortse från bakgrundskoncentrationen. A Metod med mätning av luftflöde och luft-bränsleförhållande Beräkning av avgasmassan utifrån luftflöde och luft-bränsleförhållande. Beräkning av det momentana avgasmassflödet q mew,i [kg/s] ska göras enligt formeln Í Î 1 q mew;i ¼ q maw;i 1 þ (A.8-18) A=F st λ i med Í 138,0 1 þ α 4 Ä ε Î 2 þ γ A=F st ¼ (A.8-19) 12,011 þ 1,00794 α þ 15,9994 ε þ 14,0067 δ þ 32,065 γ λ i ¼ 0 Í 100 Ä c COd 10 4 Î 1 Ä Ä c HCw 10 4 α þ B 4 q maw,i = massflöde för våt inloppsluft [kg/s], 2 c COd ,5 c CO2d 1 þ c COd ,5 c CO2d 1 Ä ε 2 Ä δ C 2 A Ä c CO2d þ c COd 10 Ö 4 Í 4,764 1 þ α 4 Ä ε Î 2 þ γ Ä c CO2d þ c COd 10 4 þ c HCw 10 Ö 4 A/F st = stökiometriskt luft-bränsleförhållande [-], λ I = momentant luftöverskott [-], (A.8-20)

262 L 88/262 Europeiska unionens officiella tidning c Cod = koncentration av CO i den outspädda avgasen på torr bas [ppm], c CO2d = koncentration av CO 2 i den outspädda avgasen på torr bas [%], c HCw = koncentration av HC i den outspädda avgasen på våt bas [ppm C1], α = molärt väte-kolförhållande [-], δ = molärt kväve-kolförhållande [-], ε = molärt syre-kolförhållande [-], γ = atomärt svavel-kolförhållande [-]. A Kolbalansmetoden, förfarande med 1 steg Följande 1-stegsformel kan användas för beräkning av avgasmassflödet på våt bas, q mew,i [kg/s]: " 1,4 w 2 Í Î # C q mew;i ¼ q mf:i Ä 1,0828 w C þ k fd f Ö H a 1 þ þ 1 (A.8-21) c f c kolfaktorn f c [-] ges av c COd f c ¼ 0,5441 ðc CO2d Ä c CO2d;a Þ þ þ c HCw (A.8-22) q mf,i w C H a k fd = momentant bränslemassflöde [kg/s], = kolinnehåll i bränsle [viktprocent], = inloppsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft], = extra förbränningsvolym på torr bas [m 3 /kg bränsle], c CO2d = torr CO 2 -koncentration i den outspädda avgasen [%], c CO2d,a = torr CO 2 -koncentration i omgivningsluften [%], c Cod c HCw = torr CO-koncentration i den outspädda avgasen [ppm], = våt HC-koncentration i outspädd avgas [ppm], och faktorn k fd [m 3 /kg bränsle] som man beräknar på torr bas, genom att från k f subtrahera det vatten som bildas vid förbränningen: k fd = k f - 0,11118 w H (A.8-23) k f = bränslespecifik faktor för ekvation (A.8-7) [m 3 /kg bränsle], w H = bränslets väteinnehåll [viktprocent]. A.8.3. A A Utspädda gasformiga utsläpp Massa av gasformiga utsläpp Mätning vid fullflödesutspädning (CVS) Massflödet av avgaserna ska mätas med ett system för konstant volymprovtagning (CVS), som kan innefatta en kolvpump (PDP), ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller ett subsoniskt venturirör (SSV). För system med konstant massflöde (dvs. med värmeväxlare) ska föroreningarnas massa m gas [g/provning] bestämmas med hjälp av ekvationen m gas = k h k u gas c gas m ed (A.8-24) u gas = förhållande mellan avgaskomponentens densitet och luftens densitet, så som framgår av tabell A.8.2 eller som kan beräknas med ekvation (A.8-35) [-], c gas = genomsnittlig bakgrundskorrigerad koncentration av komponenten på våt bas i [ppm] eller [volymprocent], k h = NO x -korrektionsfaktor [-], får endast användas för beräkning av NO x -utsläpp,

263 Europeiska unionens officiella tidning L 88/263 k = 1 för c gasr,w,i i [ppm], k = för c gasr,w,i i [volymprocent], m ed = total massa för utspädd avgas under hela provcykeln [kg/provning]. För system med flödeskompensation (utan värmeväxlare) ska föroreningarnas massa m gas [g/provning] bestämmas genom beräkning av de momentana massutsläppen, integrering och bakgrundskorrigering enligt ekvationen m gas ¼ k h k ( X N i¼1 ÜÄ m ed;i c e u Öä ÏÍ Ê gas Ä m ed c d 1 Ä 1 Î ÎB ) u gas (A.8-25) D c e c d = utsläppskoncentration i utspädd avgas, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent], = utsläppskoncentration i utspädningsluften, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent], m ed,i = massa för utspädd avgas under tidsintervall i [kg], m ed = total massa för utspädd avgas under hela cykeln [kg], u gas = värde från tabell A.8.2 [-], D = utspädningsfaktor (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-]. k h k = NO x -korrektionsfaktor [-], får endast användas för beräkning av NO x -utsläpp, = 1 för c i [ppm], k = för c i [volymprocent]. Koncentrationerna c gas, c e och c d kan antingen mätas i ett partiprov (säck, vilket inte får användas för NO x och HC) eller beräknas som ett genomsnitt genom integrering. Även m ed,i måste beräknas som genomsnitt genom integrering under provcykeln. Följande ekvationer visar hur de erforderliga kvantiteterna (c e, u gas och m ed ) ska beräknas. A A Konvertera torr koncentration till våt Alla koncentrationer i punkt A ska konverteras med hjälp av ekvation (A.8-5) (c w = k w c d ). Utspädda avgaser Alla uppmätta torra koncentrationer ska konverteras till våta koncentrationer genom tillämpning av någon av följande två ekvationer: ÏÍ k w;e ¼ 1 Ä α c Î B CO2w Ä k w2 1,008 (A.8-26) 200 eller 0 1 B ð1 Ä k w2 Þ k w;e ¼ 1 þ α c A 1,008 (A.8-27) CO2d 200 k w,e = konverteringsfaktor för utspädd avgas [-], α = bränslets molära väte-kolförhållande [-], c CO2w = koncentration av CO 2 i den utspädda avgasen på våt bas [volymprocent], c CO2d = koncentration av CO 2 i den utspädda avgasen på torr bas [volymprocent] I korrektionsfaktorn k w2 för torr till våt koncentration beaktas vatteninnehållet i både inloppsluften och utspädningsluften, enligt följande: Ï Í 1,608 H d 1 Ä 1 Î Í ÎB 1 þ H a D D k w2 ¼ Õ Ï Í þ 1,608 H d 1 Ä 1 Î Í ÎBØ (A.8-28) 1 þ H a D D H a = inloppsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft], H d = utspädningsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft], D = utspädningsfaktor (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-].

264 L 88/264 Europeiska unionens officiella tidning A Utspädningsfaktor Utspädningsfaktorn D [-] (som behövs för bakgrundskorrigering och beräkning av k w2 ) ska beräknas enligt formeln D ¼ F S c CO2;e þ ðc HC;e þ c CO;e Þ 10 4 (A.8-29) F S = stökiometrisk faktor [-], c CO2,e = koncentration av CO 2 i den utspädda avgasen på våt bas [volymprocent], c HC,e c CO,e = koncentration av HC i den utspädda avgasen på våt bas [ppm C1], = koncentration av CO i den utspädda avgasen på våt bas [ppm]. Den stökiometriska faktorn ska beräknas enligt formeln 1 F S ¼ þ α Ê 2 þ 3,76 1 þ α Ì 4 (A.8-30) α = molärt väte-kolförhållande i bränslet [-]. Om bränslesammansättningen inte är känd får följande stökiometriska faktor användas som alternativ: F S (diesel) = 13,4 Om direkt mätning av avgasflödet görs kan utspädningsfaktorn D [-] beräknas enligt formeln D ¼ q VCVS q Vew (A.8-31) q VCVS = volymetriskt flöde för utspädd avgas [m 3 /s], q Vew = volymetriskt flöde för outspädd avgas [m 3 /s]. A Utspädningsluft k w,d = (1 - k w3 ) 1,008 (A.8-32) med 1,608 H d k w3 ¼ þ 1,608 þ H d (A.8-33) H d = utspädningsluftens fuktighet [g H 2 O/kg torr luft]. A Bestämning av bakgrundskorrigerad koncentration Den genomsnittliga bakgrundskoncentrationen av gasformiga föroreningar i utspädningsluften ska subtraheras från de uppmätta koncentrationerna så att nettokoncentrationerna av föroreningar fås. Genomsnittsvärdena för bakgrundskoncentrationerna kan bestämmas med hjälp av provtagningssäck eller genom kontinuerlig mätning med integration. Följande ekvation ska användas: Í c gas ¼ c gas;e Ä c d 1 Ä 1 Î D (A.8-34) c gas = nettokoncentration av den gasformiga föroreningen i [ppm] eller [volymprocent], c gas,e = utsläppskoncentration i utspädd avgas, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent], c d = utsläppskoncentration i utspädningsluften, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent], D = utspädningsfaktor (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-]. A Komponentspecifik faktor u Den komponentspecifika faktorn u gas för utspädd avgas kan antingen beräknas med följande ekvation eller hämtas från tabell A.8.2; i tabell A.8.2 har den utspädda avgasens densitet förutsatts vara lika med densiteten för luft:

265 Europeiska unionens officiella tidning L 88/265 u ¼ M gas M d;w ¼ Ï Í M da;w 1 Ä 1 D M gas Î þ M r;w Í ÎB D (A.8-35) M gas M d,w = molmassa för gaskomponent [g/mol], = molmassa för utspädd avgas [g/mol], M da,w = molmassa för utspädningsluft [g/mol], M r,w = molmassa för outspädd avgas [g/mol], D = utspädningsfaktor (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-]. Tabell A.8.2 Utspädd avgas, u, och beståndsdelarnas densiteter (u-värdena beräknas för utsläppskoncentrationer uttryckta i ppm) Gas NO x CO HC CO 2 O 2 CH 4 ρ gas [kg/m 3 ] 2,053 1,250 0,621 1,9636 1,4277 0,716 Bränsle ρ e [kg/m 3 ] Koefficient u gas vid λ = 2, torr luft, 273 K, 101,3 kpa Diesel 1,293 0, , , , , , A A Beräkning av avgasmassflöde PDP-CVS-system Beräkningen av den utspädda avgasens massflöde [kg/provning] under cykeln ska göras enligt följande, om de utspädda avgasernas temperatur m ed hålls inom ±6 K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare: m ed ¼ 1,293 V 0 n P p p 101, ,15 T (A.8-36) V 0 n P p p T = gasvolym som pumpas per pumpvarv under provningsförhållanden [m 3 /varv], = totalt antal pumpvarv per provning [varv/provning], = absolut tryck vid pumpinloppet [kpa], = de utspädda avgasernas medeltemperatur vid pumpinloppet [K], 1,293 kg/m 3 = luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kpa, Om ett system med flödeskompensation används (dvs. utan värmeväxlare), ska de utspädda avgasernas massa m ed,i [kg] under tidsintervallet beräknas enligt formeln m ed;i ¼ 1,293 V 0 n P;i p p 101, ,15 T (A.8-37) V 0 p p n P,i T = gasvolym som pumpas per pumpvarv under provningsförhållanden [m 3 /varv], = absolut tryck vid pumpinloppet [kpa], = totalt antal pumpvarv per tidsintervall i [varv/dt], = de utspädda avgasernas medeltemperatur vid pumpinloppet [K], 1,293 kg/m 3 = luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kpa. A CFV-CVS-system Beräkningen av massflödet m ed [g/provning] under cykeln ska göras enligt följande, om de utspädda avgasernas temperatur hålls inom ±11 K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare: m ed ¼ 1,293 t K V p p T 0,5 (A.8-38)

266 L 88/266 Europeiska unionens officiella tidning t = cykeltid [s], K V = kalibreringskoefficient p ffiffiffi för venturirör för kritiskt flöde, under standardförhållanden,½ð K m 4 sþ=kgâ p p T = absolut tryck vid venturirörets inlopp [kpa], = absolut temperatur vid venturirörets inlopp [K], 1,293 kg/m 3 = luftens densitet [ ] vid 273,15 K och 101,325 kpa. Om ett system med flödeskompensation används (dvs. utan värmeväxlare), ska de utspädda avgasernas massa m ed,i [kg] under tidsintervallet beräknas enligt formeln m ed;i ¼ 1,293 Δt i K V p p T 0:5 (A.8-39) Δt i K V p p T = tidsintervall för provningen [s], = kalibreringskoefficient p ffiffiffi för venturirör för kritiskt flöde, under standardförhållanden, ½ð K m 4 sþ=kgâ = absolut tryck vid venturirörets inlopp [kpa], = absolut temperatur vid venturirörets inlopp [K], 1,293 kg/m 3 = luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kpa. A SSV-CVS-system Beräkningen av den utspädda avgasens massa m ed [kg/provning] under cykeln ska göras enligt följande, om de utspädda avgasernas temperatur hålls inom ± 11K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare: m ed = 1,293 q VSSV Δt (A.8-40) 1,293 kg/m 3 = luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kpa. Δt q VSSV = cykeltid [s], = luftflöde vid standardförhållanden (101,325 kpa, 273,15 K) [m 3 /s] med v ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi q VSSV ¼ A " Í Î A!# 0 60 d 2 v C u 1 d p t p r p 1,4286 Ä r p 1, T in 1 Ä r D 4 r p 1,4286 A 0 = ett antal konstanter och enhetsomvandlingar ¼ 0, ½ m 3 1 B min K 2 kpa 1 mm 2 d V = SSV-mynningens diameter [mm] (A.8-41) C d = utsläppskoefficient för SSV [-] p p = absolut tryck vid venturirörets inlopp [kpa], T in = temperatur vid venturirörets inlopp [K] Ê r p = förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp för absolut statiskt tryck, 1 Ä Δ Ì p p a r D = förhållande mellan SSV-mynningens diameter och inloppsrörets innerdiameter d D [-] Om ett system med flödeskompensation används (dvs. utan värmeväxlare), ska de utspädda avgasernas massa m ed,i [kg] under tidsintervallet beräknas enligt formeln [-] m ed,i = 1,293 q VSSV Δt i (A.8-42) 1,293 kg/m 3 = luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kpa, Δt i = tidsintervall [s],

267 Europeiska unionens officiella tidning L 88/267 q VSSV = volymetriskt flöde för SSV [m 3 /s]. A A A Beräkning av partikelutsläpp Transient cykel och cykel med ramper Partikelmassan ska beräknas efter korrigering för bärkraft av partikelprovmassan enligt punkt System med delflödesutspädning Beräkningen för ett system med tvåstegsutspädning visas i punkt A A Beräkning utifrån provförhållande Partikelutsläppet m PM [g] under provcykeln ska beräknas med hjälp av ekvationen m PM ¼ m f r s (A.8-43) m f = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg], r s = genomsnittligt provförhållande under provcykeln [-], med r s ¼ m se m m sep ew m sed (A.8-44) m se = provmassa för outspädda avgaser under cykeln [kg], m ew = total massa av outspädda avgaser under cykeln [kg], m sep = massa av utspädda avgaser som passerar partikelfiltren [kg], m sed = massa av utspädda avgaser som passerar utspädningstunneln [kg]. I system med totalprovtagning är m sep lika med m sed. A Beräkning utifrån utspädningsförhållande Partikelutsläppet m PM [g] under provcykeln ska beräknas med hjälp av ekvationen m PM ¼ m f m m edf sep (A.8-45) m f = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg], m sep = massa av utspädda avgaser som passerar partikelfiltren [kg], m edf = ekvivalent massa för utspädda avgaser under hela cykeln [kg]. Den totala massan m edf [kg] av ekvivalent massflöde för utspädda avgaser under hela provcykeln ska enligt formeln m edf ¼ 1 f X N q medf;i i¼1 q medf,i = q mew,i r d,i (A.8-46) (A.8-47) q mdew;i r d;i ¼ q mdew;i Ä q mdw;i (A.8-48) q medf,i q mew,i = momentant ekvivalent massflöde av utspädda avgaser [kg/s], = momentant avgasmassflöde på våt bas [kg/s], r d,i = momentant utspädningsförhållande [-], q mdew,i = momentant massflöde för utspädda avgaser på våt bas [kg/s], q mdw,i f = momentant massflöde för utspädningsluft [kg/s], = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-].

268 L 88/268 Europeiska unionens officiella tidning A System med fullflödesutspädning Massutsläppet ska beräknas enligt formeln m PM ¼ m f m m ed sep (A.8-49) m f = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg], m sep = massa av utspädda avgaser som passerar partikelfiltren [kg], m ed = massa av utspädd avgas under hela cykeln [kg], med m sep = m set m ssd (A.8-50) A m set = massa av de dubbelt utspädda avgaser som passerar genom partikelfilter [kg], m ssd = den sekuna utspädningsluftens massa [kg]. Bakgrundskorrigering Partikelmassan m PM,c [g] kan bakgrundskorrigeras enligt formeln Õ Ï Í m f m m PM;c ¼ m Ä b sep m 1 Ä 1 ÎBØ m ed sd D (A.8-51) m f = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg], m sep = massa av utspädda avgaser som passerar partikelfiltren [kg], m sd m b m ed = massa av utspädningsluft som passerat uppsamlingsanordning för bakgrundspartiklar [kg], = massa av de uppsamlade bakgrundspartiklarna från utspädningsluften [mg], = massa av utspädd avgas under hela cykeln [kg], D = utspädningsfaktor (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-]. A A Beräkning för cykler med stationära förhållanden och diskreta steg Utspädningssystem Samtliga beräkningar ska göras på grundval av genomsnittsvärdena för de enskilda stegen under provtagningen. a) För delflödesutspädning ska det ekvivalenta massflödet av utspädd avgas bestämmas med hjälp av systemet för flödesmätning, enligt figur 9.2: q medf ¼ q mew r d q mdew r d ¼ q mdew Ä q mdw (A.8-52) (A.8-53) q medf = ekvivalent utspätt avgasmassflöde [kg/s], q mew = avgasmassflöde på våt bas [kg/s], r d = utspädningsförhållande [-], q mdew = massflöde för utspädd avgas på våt bas [kg/s], q mdw = massflöde för utspädningsluft [kg/s]. b) För system med fullflödesutspädning används q mdew som q medf. A Beräkning av partikelmassflödet Partikelflödet q mpm [g/h] under provcykeln ska beräknas enligt följande: a) För metoden med ett filter: q mpm ¼ m f m q medf sep (A.8-54)

269 Europeiska unionens officiella tidning L 88/269 q medf ¼ X N q medfi WF i i¼1 m sep ¼ X N m sepi i¼1 (A.8-55) (A.8-56) q mpm m f q medf = partikelmassflöde [g/h], = partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg], = genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas [kg/s]. q medfi = ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas i steg i [kg/s], WF i = vägningsfaktor för steg i [-], m sep m sepi = massa av utspädda avgaser som passerar partikelfiltren [kg], = massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltret i steg i [kg], N = antal mätningar [-]. b) För metoden med flera filter: q mpmi ¼ m fi m q medfi sepi (A.8-57) q mpmi = partikelmassflöde för steg i [g/h], m fi = uppsamlad partikelprovmassa i läge i [mg], q medfi = ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas i steg i [kg/s], m sepi = massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltret i steg i [kg]. Partikelmassan bestäms under provningscykeln genom summering av medelvärdena för de enskilda stegen i under provtagningsperioden. Partikelmassflödet q mpm [g/h] eller q mpmi [g/h] kan bakgrundskorrigeras enligt följande: a) För metoden med ett filter: ( " m f q mpm ¼ m Ä m f;d X A! N 1 Ä 1 sep m d D i¼1 i #) WF i q medf (A.8-58) q mpm = partikelmassflöde [g/h], m f m sep m f,d m d = uppsamlad partikelprovmassa [mg], = massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltret [kg], = partikelprovmassa för uppsamlad utspädningsluft [mg], = massa av utspädningsluftprov som passerat partikelfiltren [kg], D i = utspädningsfaktor i steg i (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-], WF i = vägningsfaktor för steg i [-], q medf = genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas [kg/s]. b) För metoden med flera filter: ( " A!#) m fi q mpmi ¼ m Ä m f;d 1 Ä 1 sepi m d D q medfi (A.8-59) q mpm = partikelmassflöde [g/h], m fi m f,d = uppsamlad partikelprovmassa i läge i [mg], = partikelprovmassa för uppsamlad utspädningsluft [mg],

270 L 88/270 Europeiska unionens officiella tidning q medfi = ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas i steg i [kg/h], A.8.4. A A m sepi m d = massa av utspätt avgasprov som passerat partikelfiltret i steg i [kg], = massa av utspädningsluftprov som passerat partikelfiltren [kg], D = utspädningsfaktor (se ekvation (A.8-29) i punkt A ) [-], q medf = genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas [kg/s]. Om flera mätningar görs ska ersättas med m f,d /m d. Cykelarbete och specifika utsläpp Gasformiga utsläpp Transient cykel och cykel med ramper Se punkterna A och A för outspädd respektive utspädd avgas. De resulterande värdena för effekten P [kw] ska integreras under ett provintervall. Det totala arbetet W act [kwh] beräknas enligt formeln W act ¼ X N i¼1 P i Δt i ¼ 1 f π X N i¼1 ðn i T i Þ (A.8-60) P i = momentan motoreffekt [kw], n i = momentant motorvarvtal [min- 1 ], T i = momentant motorvridmoment [Nm], W act = faktiskt cykelarbete [kwh], f = dataregistreringsfrekvens [Hz], N = antal mätningar [-]. De specifika utsläppen e gas [g/kwh] ska, beroende på typ av provcykel, beräknas enligt formeln e gas ¼ m gas W act (A.8-61) m gas = total utsläppsmassa [g/provning], W act = cykelarbete [kwh]. För den transienta cykeln ska det slutliga provningsresultatet e gas [g/kwh] viktas som genomsnittet av kallstartsprovningen och varmstartsprovningen, enligt formeln e gas ¼ ð0,1 m cold Þ þ ð0,9 m hot Þ ð0,1 W act;cold Þ þ ð0,9 W act;hot Þ (A.8-62) Vid periodisk avgasregenerering (punkt 6.6.2) ska de specifika utsläppen korrigeras med den multiplikativa justeringsfaktorn k r (ekvation (6-4)) eller med två separata par av additiva justeringsfaktorer k Ur (ökande faktor för ekvation (6-5)) och k Dr (minskande faktor för ekvation (6-6)). A Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg De specifika utsläppen e gas [g/kwh] beräknas enligt formeln e gas ¼ N X mode i¼1 N mode X i¼1 ðq mgasi WF i Þ ðp i WF i Þ (A.8-63) q mgas,i = genomsnittligt utsläppsmassflöde för steg i [g/h], P i = motoreffekt för steg i [kw] med P i = P maxi + P auxi (se punkterna 6.3 och ), WF i = vägningsfaktor för steg i [-].

271 Europeiska unionens officiella tidning L 88/271 A A Partikelutsläpp Transient cykel och cykel med ramper De specifika partikelutsläppen ska beräknas med ekvation (A.8-61), e gas [g/kwh] och m gas [g/provning] ersätts med e PM [g/kwh] respektive m PM [g/provning]: e PM ¼ m PM W act (A.8-64) A m PM = total massa för partikelutsläpp, beräknad enligt punkt A [g/provning], W act = cykelarbete [kwh]. Utsläppen för den transienta sammansatta cykeln (dvs. kall fas och varm fas) ska beräknas enligt punkt A Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg Det partikelspecifika utsläppet e PM [g/kwh] ska beräknas enligt följande: a) För metoden med ett filter: e PM ¼ X N i¼1 q mpm ðp i WF i Þ P i = motoreffekt för steg i [kw] med P i ¼ P maxi þ P auxi (se punkterna 6.3 och ), WF i = vägningsfaktor för steg i [-], q mpm = partikelmassflöde [g/h]. b) För metoden med flera filter: e PM ¼ X N i¼1 N ðq mpmi WF i Þ X ðp i WF i Þ i¼1 P i = motoreffekt för steg i [kw] med P i = P maxi + P auxi (se punkterna 6.3 och ), WF i = vägningsfaktor för steg i [-], q mpmi (A.8-65) (A.8-66) = partikelmassflöde i steg i [g/h], För metoden med ett filter ska den effektiva vägningsfaktorn, WF ei, för varje steg beräknas enligt formeln WF ei ¼ m sepi q medf m sep q medfi (A.8-67) m sepi q medf q medfi m sep = massa för utspätt avgasprov som passerat genom partikelprovfiltren i steg i [kg], = genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde [kg/s], = ekvivalent utspätt avgasmassflöde i steg i [kg/s], = massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltren [kg]. Den effektiva vägningsfaktorns värde ska ligga inom ± 0,005 (absolut värde) från de vägningsfaktorer som anges i bilaga 5.

272 L 88/272 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg A.8.1 Kalibrering av utspätt avgasflöde (CVS-system) A.8.5. Kalibrering av system för konstantvolymprovtagning (CVS) Systemet för konstantvolymprovtagning ska kalibreras med hjälp av en noggrann flödesmätare och en strypanordning. Flödet genom systemet ska mätas vid olika inställningar av strypningen, och systemets styrparametrar ska mätas och ställas i relation till flödena. Olika typer av flödesmätare kan användas, t.ex. kalibrerat venturirör, kalibrerad laminär flödesmätare eller kalibrerad turbinmätare. A Kolvpump (PDP) Alla pumpparametrar ska mätas samtidigt med parametrarna för ett kalibreringsventurirör, som är anslutet i serie med pumpen. Det beräknade flödet (i m 3 /s vid pumpinloppet och vid absolut tryck och temperatur) ritas sedan in i ett diagram som funktion av värdet på en korrelationsfunktion, vars värde i sin tur är en funktion av pumpparametrarnas värden. Den linjära ekvation som beskriver sambandet mellan pumpflödet och korrelationsfunktionens värde bestäms. Om CVS-systemet har en drivanordning med flera hastigheter ska en kalibrering utföras för varje hastighetsområde som används. Temperaturen ska hållas konstant under kalibreringen. Otätheten i kopplingar och kanaler mellan kalibreringsventuriröret och CVS-pumpen ska hållas under 0,3 % av den lägsta flödespunkten (högsta strypning och lägsta pumpvarvtal). Luftflödet (q VCVS ) för varje strypvärde (minst sex stycken) ska beräknas i m 3 /s, utifrån flödesmätarens värden och enligt den metod som tillverkaren föreskriver. Luftflödet ska sedan omvandlas till pumpflöde (V 0 ) i m 3 /varv vid absolut temperatur och absolut tryck vid pumpinloppet, enligt formeln V 0 ¼ q VCVS n T 273,15 101,325 p p (A.8-68) q VCVS = luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kpa, 273,15 K) [m 3 /s] T p p n = temperatur vid pumpinloppet [K], = absolut tryck vid pumpinloppet [kpa], = = pumpvarvtal [varv/s]. För att kompensera för eventuell inverkan från tryckskillnader och pumpförluster, ska korrelationen (X 0 [s/varv]) mellan pumpvarvtal, tryckskillnaden pumpinlopp-pumputlopp samt det absoluta utloppstrycket beräknas enligt formeln s ffiffiffiffiffiffiffi X 0 ¼ 1 n Δp p (A.8-69) p p Δp p = tryckskillnad mellan pumpens in- och utlopp [kpa], p p n = absolut tryck vid pumpens utlopp [kpa], = pumpvarvtal [varv/s]. Linjär anpassning med minstakvadratmetoden ska göras för att få fram kalibreringsekvationen enligt formeln V 0 = D 0 - m X 0 (A.8-70) med D 0 [m 3 /varv] och m [m 3 /s], skärningspunkt respektive lutning, vilket beskriver regressionslinjen. För ett CVS-system med flera hastigheter ska kalibreringskurvorna, som tagits fram för pumpens olika hastighetsområden, vara ungefär parallella, och värdet i skärningspunkten (D 0 ) ska öka när man går från ett högre till ett lägre hastighetsområde.

273 Europeiska unionens officiella tidning L 88/273 De beräknade värdena från ekvationen ska ligga inom ± 0,5 % av det uppmätta värdet för V 0. Värdena på lutningskoefficienten m varierar mellan olika pumpar. Inflödet av partiklar kommer med tiden att göra att pumpförlusterna minskar, vilket återspeglas i lägre värden på m. Därför ska kalibrering göras när pumpen tas i drift, efter varje större översyn och då verifieringen av hela systemet indikerar att pumpförlusterna ändrats. A Venturirör för kritiskt flöde (CFV) Kalibreringen av CFV baseras på flödesekvationen för ett kritiskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur. För att bestämma området för det kritiska flödet ska kurvan K V ritas som en funktion av trycket vid venturirörets inlopp. För det kritiska (kvävda) flödet kommer K V att vara relativt konstant. När trycket sjunker (undertrycket ökar), begränsas inte flödet i venturiröret, och K V minskar, vilket är ett tecken på att CFV-systemet körs utanför det tillåtna arbetsområdet. Luftflödet (q VCVS ) för varje strypvärde (minst åtta stycken) ska beräknas i m 3 /s, utifrån p ffiffiffi flödesmätarens värden och enligt den metod som tillverkaren föreskriver. Kalibreringskoefficienten K V ½ð K m 4 sþ=kgâ ska beräknas utifrån kalibreringsdata för varje inställning, enligt formeln K V ¼ q VCVS p p p ffiffiffi T q VSSV = luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kpa, 273,15 K) [m 3 /s], (A.8-71) T p p = temperatur vid venturirörets inlopp [K], = absolut tryck vid venturirörets inlopp [kpa]. Medelvärde för K V och standardavvikelse ska beräknas. Standardavvikelsen får inte vara utanför ± 0,3 % av medelvärdet för K V. A Subsoniskt venturirör (SSV) Kalibreringen av SSV baseras på flödesekvationen för ett subsoniskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur samt tryckfallet mellan SSV-inlopp och SSV-mynning, enligt ekvation (A.8-41): Luftflödet (q VSSV ) för varje strypvärde (minst 16 stycken) ska beräknas i m 3 /s, utifrån flödesmätarens värden och enligt den metod som tillverkaren föreskriver. Utsläppskoefficienten räknas fram utifrån kalibreringsdata för varje flödesvärde enligt formeln: q VSSV C d ¼ s ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi Ï Í ÎB A d V 2 1,4286 p p ðr p Ä r p 1, Þ T in;v 1 Ä r D 4 r p 1,4286 (A.8-72) Ï 1 B m 3 A 0 = ett antal konstanter och enhetsomvandlingar ¼ 0, min K 2 kpa 1, mm 2 q VSSV = luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kpa, 273,15 K) [m 3 /s], T in,v d V = temperatur vid venturirörets inlopp [K], = SSV-mynningens diameter [mm], r p = förhållande mellan absolut statiskt tryck vid SSV-rörets mynning respektive inlopp = 1 - Δp/p p [-], r D = förhållande mellan SSV-mynningens diameter, d V, och inloppsrörets innerdiameter D [-]. För att bestämma området för det subsoniska flödet ska C d ritas som en funktion av Reynoldstalet Re vid SSVmynningen. Reynoldstalet Re vid SSV-mynningen beräknas enligt formeln Re ¼ A 1 60 q VSSV d V μ med μ ¼ b Ü T 1,5 S þ T (A.8-73) (A.8-74)

274 L 88/274 Europeiska unionens officiella tidning A 1 = ett antal konstanter och enhetsomvandlingar ¼ 27,43831 Ï kg m min mm B 3 s m q VSSV = luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kpa och 273,15 K) [m 3 /s], d V μ = SSV-mynningens diameter [mm], = gasens absoluta eller dynamiska viskositet [kg/(m s)], b = 1, (empirisk konstant) [kg/(m s K 0,5 )], S = 110,4 (empirisk konstant) [K]. Eftersom q VSSV ingår i Re-ekvationen, måste man börja beräkningarna genom att göra en första uppskattning av q VSSV eller C d för kalibreringsventuriröret, och upprepa beräkningarna tills q VSSV konvergerar. Konvergensmetoden ska vara exakt, ned till minst 0,1 % per punkt eller bättre. För minst 16 punkter inom det subsoniska flödesområdet måste de C d -värden som beräknats med den kurvanpassade ekvationen ligga inom ± 0,5 % av varje kalibreringspunkts uppmätta C d -värde. Tillägg A.8.2 Avdriftskorrigering A.8.6. Beräkningarna i detta tillägg utförs enligt beskrivningen i tillägg A.7.2 i tillägg A.7 till bilaga 4B. c idriftcor ¼ c refzero þ ðc refspan Ä c refzero Þ 2c i Ä ðc prezero þ c postzero Þ ðc prespan þ c postspan Þ Ä ðc prezero þ c postzero Þ (A.8-75) c idriftcor c refzero c refspan c prespan c postspan = avdriftskorrigerad koncentration [ppm], = referenskoncentration av nollställningsgas, som vanligen är noll om inget annat värde är känt [ppm], = referenskoncentration av spänngas [ppm], = gasanalysatorns svar på spänngaskoncentrationen före provintervall [ppm], = gasanalysatorns svar på spänngaskoncentrationen efter provintervall [ppm], c i eller c = koncentration registrerad (dvs. uppmätt) under provning, före avdriftskorrigering [ppm], c prezero c postzero = gasanalysatorns svar på nollställningsgasens koncentration före provintervall [ppm], = gasanalysatorns svar på nollställningsgasens koncentration efter provintervall [ppm].

275 Europeiska unionens officiella tidning L 88/275 BILAGA 5 PROVCYKLER 1. Provcykler 1.1. Provning med stationära förhållanden och diskreta steg a) För motorer med variabelt varvtal ska följande 8-stegscykel ( 1 ) följas vid dynamometerdrift med den provade motorn: Steg Motorvarvtal Vridmoment [%] Vägningsfaktor 1 Nominellt varvtal eller referensvarvtal (*) (**) 2 Nominellt varvtal eller referensvarvtal (*) (**) 3 Nominellt varvtal eller referensvarvtal (*) (**) 4 Nominellt varvtal eller referensvarvtal (*) (**) 100 0, , , ,10 5 Mellanvarvtal 100 0,10 6 Mellanvarvtal 75 0,10 7 Mellanvarvtal 50 0,10 8 Tomgång 0,15 (*) Denormaliseringshastigheten (n denorm ) ska användas i stället för det nominella varvtalet när det gäller motorer som provas i enlighet med bilaga 4B och den definieras i punkt i bilaga 4B. I detta fall ska (n denorm ) också användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av mellanvarvtal. (**) Referensvarvtalet får tillämpas frivilligt endast på motorer som provas enligt bilaga 4A och det definieras i punkt i bilaga 4a. b) För motorer med konstant varvtal ska följande 5-stegscykel ( 2 ) följas vid dynamometerdrift med den provade motorn: Steg Motorvarvtal Vridmoment [%] Vägningsfaktor 1 Nominellt 100 0,05 2 Nominellt 75 0,25 3 Nominellt 50 0,30 4 Nominellt 25 0,30 5 Nominellt 10 0,10 Belastningen anges i procent av det vridmoment som motsvarar högsta kontinuerliga ( 3 ) effektuttag, definierat som den högsta effekt som kan tas ut under en sekvens med varierande effekt som kan köras ett obegränsat antal timmar per år mellan angivna serviceintervall, under angivna förhållanden och om servicen utförs enligt tillverkarens anvisningar Provning med stationära förhållanden och ramper a) För motorer med variabelt varvtal används följande 9-stegscykel vid provning med ramper: RMC-steg Tid i steg [s] Motorvarvtal ( a ), ( c ) Vridmoment (%) ( b ), ( c ) 1a Stationärt 126 Varmtomgång 0 1b Övergång 20 Linjär övergång ( 2 ) Linjär övergång ( 1 ) Identisk med cykel C1 såsom den beskrivs i punkt 8.3 i standarden ISO : 2007 (korr. 2008). ( 2 ) Identisk med cykel D2 såsom den beskrivs i punkt 8.4 i ISO : 2007 (korr. 2008). ( 3 ) Utförligare information om kontinuerlig effekt finns i figur 2 i ISO :2005.

276 L 88/276 Europeiska unionens officiella tidning RMC-steg Tid i steg [s] Motorvarvtal ( a ), ( c ) Vridmoment (%) ( b ), ( c ) 2a Stationärt 159 Mellanvarvtal 100 2b Övergång 20 Mellanvarvtal Linjär övergång 3a Stationärt 160 Mellanvarvtal 50 3b Övergång 20 Mellanvarvtal Linjär övergång 4a Stationärt 162 Mellanvarvtal 75 4b Övergång 20 Linjär övergång Linjär övergång 5a Stationärt 246 Nominellt 100 5b Övergång 20 Nominellt Linjär övergång 6a Stationärt 164 Nominellt 10 6b Övergång 20 Nominellt Linjär övergång 7a Stationärt 248 Nominellt 75 7b Övergång 20 Nominellt Linjär övergång 8a Stationärt 247 Nominellt 50 8b Övergång 20 Linjär övergång Linjär övergång 9 Stationärt 128 Varmtomgång 0 ( a ) Varvtalsvillkor enligt fotnot för stationär provning med diskreta steg. ( b ) Det procentuella varvtalet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal. ( c ) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20-sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras. b) För motorer med konstant varvtal används följande 5-stegscykel vid provning med ramper: RMC-steg Tid i steg [s] Motorvarvtal Vridmoment (%) ( a ), ( b ) 1a Stationärt 53 Motorreglerat 100 1b Övergång 20 Motorreglerat Linjär övergång 2a Stationärt 101 Motorreglerat 10 2b Övergång 20 Motorreglerat Linjär övergång 3a Stationärt 277 Motorreglerat 75 3b Övergång 20 Motorreglerat Linjär övergång 4a Stationärt 339 Motorreglerat 25 4b Övergång 20 Motorreglerat Linjär övergång 5 Stationärt 350 Motorreglerat 50 ( a ) Det procentuella vridmomentet i förhållande till maximalt provningsvridmoment. ( j ) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20-sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring av vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg.

277 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Transient cykel (a) a) För motorer med variabelt varvtal används följande transienta protokoll (variabelt varvtal och variabel belastning) för motordynamometern: Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

278 L 88/278 Europeiska unionens officiella tidning Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

279 Europeiska unionens officiella tidning L 88/279 Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

280 L 88/280 Europeiska unionens officiella tidning Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

281 Europeiska unionens officiella tidning L 88/281 Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

282 L 88/282 Europeiska unionens officiella tidning Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

283 Europeiska unionens officiella tidning L 88/283 Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

284 L 88/284 Europeiska unionens officiella tidning Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

285 Europeiska unionens officiella tidning L 88/285 Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

286 L 88/286 Europeiska unionens officiella tidning Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

287 Europeiska unionens officiella tidning L 88/287 Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment %

288 L 88/288 Europeiska unionens officiella tidning Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Tid s Normalt Varvtal % Normalt Vridmoment % Nedan återges dynamometertabellen för NRTC-provning i diagramform.

289 Europeiska unionens officiella tidning L 88/289 BILAGA 6 Tekniska egenskaper hos det referensbränsle som ska användas för godkännandeprovningar och kontroll av produktionsöverensstämmelse ( 1 ) Tabell 1 För effektklasserna D till G Gränsvärden och enheter ( 1 ), ( 2 ) Provningsmetod Cetantal ( 4 ) min. 45 ( 7 ) max. 50 Densitet vid 15 C min. 835 kg/m 3 max. 845 kg/m 3 ( 10 ) ISO 5165 ISO 3675, ASTM D4052 Destillering ( 3 ) till 95 % max. 370 C ISO 3405 Viskositet vid 40 C min. 2,5 mm 2 /s max. 3,5 mm 2 /s Svavelhalt min. 0,1 viktprocent ( 9 ) max 0,2 viktprocent ( 8 ) ISO 3104 ISO 8754, EN Flampunkt min. 55 C ISO 2719 Filtrerbarhet i kyla (CFPP) min. - max. +5 C EN 116 Kopparkorrosion max. 1 ISO 2160 Koksrester enligt Conradson (10 % DR) max. 0,3 viktprocent ISO Askhalt max. 0,01 viktprocent ASTM D482 ( 11 ) Vatteninnehåll max. 0,05 viktprocent ASTM D95, D1744 Neutralisationstal (stark syra) min. 0,20 mg KOH/g Oxidationsstabilitet ( 5 ) max. 2,5 mg/100 ml ASTM D2274 Tillsatser ( 6 ) ( 1 ) Om det är nödvändigt att beräkna den termiska verkningsgraden hos en motor eller ett fordon kan energiinnehållet i bränslet beräknas på följande sätt: Specifik energi (värmeinnehåll) (netto) MJ/kg = (46,423-8,792 d 2 + 3,170 d) (1 - (x + y + s)) + 9,420 s - 2,499 x d = densiteten vid 15 C, x = massandel vatten (% dividerat med 100), y = massandel aska (% dividerat med 100), s = massandel svavel (% dividerat med 100). ( 2 ) De värden som anges i specifikationen är verkliga värden. Vid fastställande av gränsvärdena har villkoren enligt ASTM D3244, Defining a basis for petroleum produce quality disputes, tillämpats och när ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats; när ett maximi- och ett minimivärde fastställts är minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Trots denna åtgärd, som är nödvändig av statistiska skäl, bör bränsletillverkaren eftersträva ett nollvärde när det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränser anges. Är det nödvändigt att klarlägga om ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen, ska villkoren enligt ASTM D3244 tillämpas. ( 3 ) De angivna värdena visar förångad kvantitet (återvunnen procentandel + förlorad procentandel). ( 4 ) Intervallet för cetantalet stämmer inte med kravet på ett lägsta intervall på 4R. Om en tvist uppstår mellan bränsleleverantören och bränsleanvändaren kan ASTM D3244 användas för att lösa tvisten under förutsättning att tillräckligt många mätningar görs för att uppnå erforderlig precision, i stället för enstaka bestämningar. ( 5 ) Även om oxidationsstabiliteten är kontrollerad är det troligt att produktens livslängd kommer att bli begränsad. Leverantören bör rådfrågas med avseende på lagringsförhållanden och livslängd. ( 1 ) Samtliga bränsleegenskaper och gränsvärden ska ses över kontinuerligt mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

290 L 88/290 Europeiska unionens officiella tidning ( 6 ) Detta bränsle ska endast baseras på direkta ( straight run ) och krackade kolvätedestillat. Avsvavling är tillåten. Bränslet får inte innehålla metalliska tillsatser eller cetantalsförbättrare. ( 7 ) Lägre värden är tillåtna, och i sådana fall ska referensbränslets cetantal rapporteras. ( 8 ) Högre värden är tillåtna, och i sådana fall ska referensbränslets svavelhalt rapporteras. ( 9 ) Ska konstant ses över mot bakgrund av marknadsutvecklingen. Vid det första godkännandet av en motor får en nominell svavelhalt på 0,05 viktprocent (lägst 0,03 viktprocent) tillåtas på sökandens begäran; den uppmätta partikelhalten ska i sådana fall korrigeras uppåt till det nominellt specificerade medelvärdet för bränslets svavelhalt (0,15 viktprocent) enligt ekvationen PT adj = PT + [SFC 0,0917 (NSLF - FSF)] PT adj = justerat PT-värde (g/kwh), PT = uppmätt, viktat specifikt partikelutsläppsvärde (g/kwh), SFC = viktad specifik bränsleförbrukning (g/kwh) beräknad enligt nedanstående formel, NSLF = medelvärde för nominell specifikation av massfraktionen svavelhalt (dvs. 0,15 %/100), FSF = massfraktionen svavelhalt i bränsle (%/100). Ekvation för beräkning av vägd specifik bränsleförbrukning: SFC ¼ X n G FUEL;i Ü WF i X P i Ü WF i i¼1 n i¼1 where: P i = P m,i + P AE,i Med avseende på bestämning av produktionsöverensstämmelse enligt punkt ska kraven uppfyllas genom användning av referensbränsle som överensstämmer med en minimi-/maximinivå av 0,1/0,2 viktprocent. ( 10 ) Högre värden tillåts upp till 855 kg/m 3 varvid det använda referensbränslets densitet ska rapporteras. Med avseende på bestämning av produktionsöverensstämmelse enligt punkt måste kraven uppfyllas genom användning av referensbränsle som överensstämmer med en minimi- eller maximinivå på 835/845 kg/m 3. ( 11 ) Ska ersättas med EN/ISO 6245 med verkan från och med tidpunkten för genomförande. Tabell 2 För effektklasserna H K Parameter Enhet min. Gränsvärden ( 1 ) max. Provningsmetod Cetantal ( 2 ) 52,0 54,0 EN-ISO 5165 Densitet vid 15 C kg/m EN-ISO 3675 Destillering: till 50 % C 245 EN-ISO 3405 till 95 % C EN-ISO 3405 Slutkokpunkt C 370 EN-ISO 3405 Flampunkt C 55 EN Filtrerbarhet i kyla (CFPP) C 5 EN 116 Viskositet vid 40 C mm 2 /s 2,5 3,5 EN-ISO 3104 Polycykliska aromatiska kolväten % m/m 3,0 6,0 IP 391 Svavelhalt ( 3 ) mg/kg 300 ASTM D 5453 Kopparkorrosion klass 1 EN-ISO 2160 Koksrest enligt Conradson (10 % DR) % m/m 0,2 EN-ISO Askhalt % m/m 0,01 EN-ISO 6245

291 Europeiska unionens officiella tidning L 88/291 Parameter Enhet min. Gränsvärden ( 1 ) max. Provningsmetod Vatteninnehåll % m/m 0,05 EN-ISO Neutralisationstal (stark syra) mg KOH/g 0,02 ASTM D 974 Oxidationsstabilitet ( 4 ) mg/ml 0,025 EN-ISO ( 1 ) De värden som anges i specifikationen är verkliga värden. Vid fastställande av deras gränsvärden har villkoren enligt ISO 4259 Petroleum products Determination and application of precision data in relation to methods of test tillämpats, och vid fastställande av ett minimivärde har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats; vid fastställande av ett maximi- och minimivärde är den minsta differensen 4R (R = reproducerbarhet). Trots denna åtgärd, som är nödvändig av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren eftersträva ett nollvärde, när det föreskrivna maximivärdet är 2R, och ett medelvärde, i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Är det nödvändigt att klarläggande huruvida ett bränsle uppfyller kraven i anvisningarna, ska villkoren i ISO 4259 tillämpas. ( 2 ) Intervallet för cetantalet står inte i överensstämmelse med kraven på ett minimiintervall på 4R. Vid en eventuell tvist mellan bränsleleverantören och bränsleanvändaren kan emellertid villkoren i ISO 4259 användas för att lösa tvisten, förutsatt att upprepade mätningar utförs (snarare än enstaka bestämningar), för att nå erforderlig precision. ( 3 ) Det faktiska svavelinnehållet i det bränsle som används för provningen ska anmälas. ( 4 ) Även om oxidationsstabiliteten är kontrollerad är det troligt att produktens livslängd kommer att bli begränsad. Leverantören bör rådfrågas med avseende på lagringsförhållanden och livslängd. Tabell 3 För effektklasserna L P samt Q och R Parameter Enhet min. Gränsvärden ( 1 ) max. Provningsmetod Cetantal ( 2 ) 54,0 EN-ISO 5165 Densitet vid 15 C kg/m EN-ISO 3675 Destillering: till 50 % C 245 EN-ISO 3405 till 95 % C EN-ISO 3405 Slutkokpunkt C 370 EN-ISO 3405 Flampunkt C 55 EN Filtrerbarhet i kyla (CFPP) C 5 EN 116 Viskositet vid 40 C mm 2 /s 2,3 3,3 EN-ISO 3104 Polycykliska aromatiska kolväten % m/m 3,0 6,0 IP 391 Svavelhalt ( 3 ) mg/kg 10 ASTM D 5453 Kopparkorrosion klass 1 EN-ISO 2160 Koksrest enligt Conradson (10 % DR) % m/m 0,2 EN-ISO Askhalt % m/m 0,01 EN-ISO 6245 Vatteninnehåll % m/m 0,02 EN-ISO 12937

292 L 88/292 Europeiska unionens officiella tidning Parameter Enhet min. Gränsvärden ( 1 ) max. Provningsmetod Neutralisationstal (stark syra) mg KOH/g 0,02 ASTM D 974 Oxidationsstabilitet ( 4 ) mg/ml 0,025 EN-ISO Smörjförmåga (HFRR, smörjbarhetsgräns vid 60 C) Fettsyremetylester (FAME) μm 400 CEC F-06-A-96 förbjudet ( 1 ) De värden som anges i specifikationen är verkliga värden. Vid fastställande av deras gränsvärden har villkoren enligt ISO 4259 Petroleum products Determination and application of precision data in relation to methods of test tillämpats, och vid fastställande av ett minimivärde har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats; vid fastställande av ett maximi- och minimivärde är den minsta differensen 4R (R = reproducerbarhet). Trots denna åtgärd, som är nödvändig av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren eftersträva ett nollvärde, när det föreskrivna maximivärdet är 2R, och ett medelvärde, i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Är det nödvändigt att klarläggande huruvida ett bränsle uppfyller kraven i anvisningarna, ska villkoren i ISO 4259 tillämpas. ( 2 ) Intervallet för cetantalet står inte i överensstämmelse med kraven på ett minimiintervall på 4R. Vid en eventuell tvist mellan bränsleleverantören och bränsleanvändaren kan emellertid villkoren i ISO 4259 användas för att lösa tvisten, förutsatt att upprepade mätningar utförs (snarare än enstaka bestämningar), för att nå erforderlig precision. ( 3 ) Den verkliga svavelhalten i det bränsle som används för provning av typ I ska registreras. ( 4 ) Även om oxidationsstabiliteten är kontrollerad är det troligt att produktens livslängd kommer att bli begränsad. Leverantören bör rådfrågas med avseende på lagringsförhållanden och livslängd.

293 Europeiska unionens officiella tidning L 88/293 BILAGA 7 INSTALLATIONSKRAV FÖR UTRUSTNING OCH KRINGUTRUSTNING Nummer Utrustning och kringutrustning Installeras för utsläppsprovning 1 Insugningssystem Insugningsgrenrör System för kontroll av vevhusutsläpp Luftflödesmätare Ja Ja Ja Luftfilter Ja ( a ) Insugningsljuddämpare Ja ( a ) Induktionsvärmare för insugningsgrenrör Ja, standardproduktkomponent Ska om möjligt ställas in i gynnsammast möjliga läge 2 Avgassystem Avgasefterbehandling Avgasgrenrör Ja Ja Anslutningsrör Ja ( b ) Ljuddämpare Ja ( b ) Avgasrör Ja ( b ) Avgasbroms Nej ( c ) Överladdningssystem Ja 3 Bränslepump Ja ( d ) 4 Utrustning för bränsleinsprutning Förfilter Filter Pump Högtrycksrör Injektor Elektroniskt kontrollsystem, sensorer osv. Regulator/kontrollsystem Automatiskt stopp vid full belastning för kontrollenheten beroende på atmosfäriska förhållanden Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja 5 Vätskekylningsutrustning Kylare Fläkt Fläktkåpa Nej Nej Nej Vattenpump Ja ( e ) Termostat Ja ( f ) 6 Luftkylning Kåpa Nej ( g ) Fläkt Nej ( g ) Temperaturreglerande anordning Nej

294 L 88/294 Europeiska unionens officiella tidning Nummer Utrustning och kringutrustning Installeras för utsläppsprovning 7 Elutrustning Generator Ja ( h ) 8 Överladdningssystem Kompressor som drivs direkt av motorn och/eller av avgaser Ja Laddluftkylare Ja ( g ), ( i ) Kylvätskepump eller fläkt (motordriven) Nej ( g ) Regleranordning för kylvätskeflöde Ja 9 Extra provbänksfläkt Ja, om nödvändigt 10 Anordningar mot luftförorenande utsläpp Ja 11 Startaggregat Ja, eller provcellutrustning ( j ) 12 Smörjoljepump Ja 13 Viss kringutrustning som har koppling till maskinens drift och kan vara monterad i motorn ska avlägsnas inför provningen. Följande lista, som inte är komplett, anges som exempel: i) luftkompressor för bromsar ii) servostyrningskompressor iii) fjädringskompressor iv) luftkonditioneringssystem ( a ) Det kompletta insugningssystemet ska vara monterat så som anges för avsedd användning: i) När det finns risk för märkbar inverkan på motoreffekten. ii När tillverkaren begär det. Annars kan ett likvärdigt system användas, under förutsättning att insugstrycket avviker högst 100 Pa från den av tillverkaren angivna övre gränsen för rent luftfilter. ( b ) Hela avgassystemet ska monteras enligt anvisningarna för avsedd användning: i) När det finns risk för märkbar inverkan på motoreffekten. ii När tillverkaren begär det. Annars kan ett likvärdigt system användas, under förutsättning att det uppmätta trycket skiljer sig högst Pa från den av tillverkaren angivna övre gränsen. ( c ) Om motorn har avgasbroms ska reglerventilen vara inställd i det helt öppna läget. ( d ) Bränslematningstrycket kan vid behov ställas in så att det återger de tryck som förekommer vid den aktuella motoranvändningen (särskilt när ett bränsleretursystem används). ( e ) Kylvätskecirkulationen får endast drivas av motorns vattenpump. Kylningen av vätskan kan ske i ett yttre omlopp, under förutsättning att tryckförlusten i detta yttre omlopp och trycket vid pumpens ingående port är i stort sett desamma som om motorns eget kylsystem använts. ( f ) Termostaten får fixeras i helt öppet läge. ( g ) Om fläkten är monterad för provningen ska den upptagna effekten läggas till resultatet, utom när det gäller vevaxelmonterade kylfläktar på luftkylda motorer. Fläktens effekt ska mätas vid de varvtal som används för provningen, antingen genom beräkning utifrån standardegenskaper eller genom praktisk provning. ( h ) Lägsta generatoreffekt: Generatorns elektriska effekt ska begränsas till erforderlig effekt för att driva den kringutrustning som krävs för att motorn ska fungera korrekt. Om ett batteri måste vara anslutet ska detta vara fulladdat och i gott skick. ( i ) Motorer med laddluftkylare ska provas med laddluftkylning (vätske- eller luftkylning), men om tillverkaren så föredrar kan ett provbänkssystem användas i stället för motorns laddluftkylare. Oavsett vilken laddluftkylare som används ska effektmätningen vid respektive varvtal göras med maximal trycksänkning och minimal temperatursänkning för motorluften genom laddluftkylaren eller provbänkssystemet enligt tillverkarens anvisningar. ( j ) Provbädden ska förse motorn med den effekt som behövs för elstartssystem eller andra startaggregat. Nej

295 Europeiska unionens officiella tidning L 88/295 BILAGA 8 BESTÄNDIGHETSKRAV 1. VERIFIERA BESTÄNDIGHET FÖR KOMPRESSIONSTÄNDNINGSMOTORER I EFFEKTKLASSERNA H P Denna bilaga gäller endast för kompressionständningsmotorer i effektklasserna H P Tillverkaren ska bestämma en försämringsfaktor (DF, deterioration factor) för varje reglerad förorening för alla motorfamiljer i effektklasserna H P. Detta DF-värde ska användas vid typgodkännandet och vid provning av produktionslinjen Prov för fastställande av DF-faktorer ska utföras på följande sätt: Tillverkaren ska utföra beständighetsprov genom att ackumulera motordrifttid enligt ett provschema som är grundat på god teknisk sed och som återspeglar typisk försämring av utsläppsprestanda vid normal motordrift. Beständighetsprovningstiden ska normalt motsvara minst en fjärdedel av utsläppsbeständighetsperioden (EDP). Drifttid kan ackumuleras genom att man kör motorn i en dynamometerprovbädd eller genom normalt bruk. Man kan påskynda beständighetsprovningen genom att genomföra driftsackumuleringsplanen med en högre belastningsfaktor än vad som förekommer vid normalt bruk. Faktorn för hur mycket provningen påskyndas, dvs. förhållandet mellan antalet beständighetsprovtimmar och motsvarande antal EDP-timmar, ska tillverkaren fastställa enligt god teknisk sed. Under beständighetsprovningen får komponenter som påverkar utsläppen varken underhållas eller bytas ut, utom enligt det schema för rutinmässig service som rekommenderas av tillverkaren. Tillverkaren ska enligt god teknisk sed välja den provmotor, de underordnade system och de komponenter som ska användas för fastställande av försämringsfaktorer för avgasutsläppen från en motorfamilj eller från motorfamiljer med tekniskt likvärdiga utsläppskontrollsystem. Ett kriterium för provmotorn är att den ska ha samma utsläppsförsämringsegenskaper som de motorfamiljer på vilka de resulterande försämringsfaktorerna kommer att tillämpas vid typgodkännandet. Motorer som skiljer sig åt avseende cylinderdiameter och slaglängd, konfiguration, luftsystem och bränslesystem, kan anses vara likvärdiga avseende utsläppsförsämringsegenskaper, om det finns rimliga tekniska skäl för detta. Andra tillverkares försämringsfaktorer får tillämpas, om man rimligen kan utgå från teknisk likvärdighet i fråga om försämrade utsläppsprestanda och om proven bevisligen utförts enligt gällande krav. Utsläppsprovningen ska utföras i enlighet med förfarandena i dessa föreskrifter för provmotorn efter inkörningen men före driftsackumuleringsprovningen, samt efter avslutat beständighetsprov. Man kan också utföra utsläppsprovning i intervaller under beständighetsprovets drifttidsackumulering för att fastställa försämringstrenden Driftsackumuleringsprovning eller utsläppsprovning för fastställande av försämringsegenskaper behöver inte bevittnas av typgodkännandemyndigheten Fastställa försämringsfaktorer (DF) på grundval av beständighetsprovning En additiv försämringsfaktor definieras som det värde som erhålls genom att utsläppsvärdet vid utsläppsbeständighetsperiodens början subtraheras från utsläppsvärdet vid periodens slut. En multiplikativ försämringsfaktor definieras som utsläppsvärdet vid utsläppsbeständighetsperiodens slut, dividerat med utsläppsvärdet vid periodens början. För varje förorening som omfattas av lagstiftningen ska särskilda försämringsfaktorer fastställas. En additiv försämringsfaktor för NO x + HC-normen fastställs genom att man summerar föroreningarnas försämringsvärden, dock så att ett negativt försämringsvärde för en förorening inte kompenserar ett positivt försämringsvärde för en annan förorening. För att man ska få fram den multiplikativa försämringsfaktorn för NO x + HC ska separata försämringsfaktorer för HC och NO x bestämmas och tillämpas vid beräkning av de försämrade utsläppsnivåerna; de separata faktorerna bestäms på grundval av utsläppsprovningens resultat och man kombinerar sedan de resulterande försämringsvärdena för NO x och HC för att kontrollera överensstämmelse med utsläppsgränsen.

296 L 88/296 Europeiska unionens officiella tidning Om provningen inte utförs för hela utsläppsbeständighetsperioden, fastställs utsläppsvärdena vid beständighetsperiodens slut, genom att man extrapolerar den aktuella provningsperiodens utsläppsförsämringstrend till hela utsläppsbeständighetsperioden. Om man registrerat periodiska utsläppsprovresultat under beständighetsprovets drifttidsackumulering, ska man tillämpa statistiska standardförfaranden för databehandling enligt god praxis för att fastställa utsläppsnivåerna vid utsläppsbeständighetsperiodens slut; statistisk signifikanstestning kan tillämpas vid fastställandet av de slutliga utsläppsvärdena. Om beräkningen ger ett värde under 1,00 för en multiplikativ försämringsfaktor eller under 0,00 för en additiv försämringsfaktor, ska försämringsfaktorn vara 1,0 respektive 0, Med typgodkännandemyndighetens tillåtelse får tillverkaren använda försämringsfaktorer som fastställts på grundval av resultaten från beständighetsprovningar avsedda att bestämma försämringsfaktorer för certifieringen av kompressionständningsmotorer för tunga fordon. Detta ska tillåtas om det föreligger teknisk likvärdighet mellan provmotorn för vägfordonssektorn och den motorfamilj för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg på vilken försämringsfaktorerna tillämpas vid certifieringen. Försämringsfaktorer härledda från resultaten av utsläppsbeständighetsprovning för vägfordon ska beräknas utifrån de EDPvärden som definieras i punkt Om en motorfamilj baseras på etablerad teknik, är det tillåtet att utifrån god teknisk sed använda en analys i stället för provning för att bestämma försämringsfaktorn för den aktuella motorfamiljen, under förutsättning att typgodkännandemyndigheten ger sitt medgivande Information om försämringsfaktorer i ansökan om godkännande I ansökan om godkännande av en motorfamilj avseende kompressionständningsmotorer utan efterbehandlingsutrustning, ska man för varje förorening ange de additiva försämringsfaktorerna I ansökan om godkännande av en motorfamilj avseende kompressionständningsmotorer med efterbehandlingsutrustning ska man för varje förorening ange de multiplikativa försämringsfaktorerna Tillverkaren ska på begäran förse typgodkännandemyndigheten med de uppgifter som krävs för att styrka försämringsfaktorerna. Sådana uppgifter är normalt resultaten från utsläppsprovningar, provschemat för drifttidsackumulering, underhållsrutiner och, i tillämpliga fall, information för att styrka bedömningen av teknisk likvärdighet enligt god teknisk sed. 2. VERIFIERA BESTÄNDIGHET FÖR KOMPRESSIONSTÄNDNINGSMOTORER I EFFEKTKLASSERNA Q R 2.1. Allmänt Denna punkt ska tillämpas på motorer med kompressionständning i effektklasserna Q R. På begäran av tillverkaren kan punkten också tillämpas på motorer med kompressionständning i effektklasserna H P som ett alternativ till kraven i punkt 1 i denna bilaga I denna punkt 2 beskrivs förfarandena för val av motorer som ska provas enligt en driftsackumuleringsplan för att bestämma försämringsfaktorer för typgodkännande av motorer i steg IV och bedömningar av produktionsöverensstämmelse. Försämringsfaktorerna ska tillämpas enligt punkt på de utsläpp som uppmätts enligt bilaga 4B till dessa föreskrifter Driftsackumuleringsprovning eller utsläppsprovning för bestämning av försämringsegenskaper behöver inte bevittnas av typgodkännandemyndigheten I denna punkt 2 beskrivs också utsläppsrelaterat och icke-utsläppsrelaterat underhåll som ska eller kan utföras på motorer som omfattas av en driftsackumuleringsplan. Underhållet ska överensstämma med det underhåll som utförs på motorer i drift enligt samma underhållsanvisningar som ges till ägarna till nya motorer På begäran av tillverkaren kan typgodkännandemyndigheten tillåta användning av försämringsfaktorer som har bestämts enligt förfaranden som utgör alternativ till de förfaranden som anges i punkterna I ett sådant fall ska tillverkaren demonstrera för typgodkännandemyndigheten på ett tillfredsställande sätt att de alternativa förfaranden som har använts inte är mindre stränga än de förfaranden som anges i punkterna Reserverad 2.3. Valet av motorer för bestämning av utsläppsbeständighetsperiodens försämringsfaktorer Motorerna ska väljas ur en motorfamilj enligt definitionen i bilaga 1B i dessa föreskrifter för den utsläppsprovning som görs för bestämning av försämringsfaktorer för utsläppsbeständighetsperioden.

297 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Motorer från olika motorfamiljer får dessutom kombineras i undergrupper enligt motorernas system för efterbehandling av avgaser. När en tillverkare vill placera motorer med olika cylinderkonfiguration men med samma tekniska specifikationer och samma montering av systemen för avgasefterbehandling i samma familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem, ska tillverkaren förse typgodkännandemyndigheten med uppgifter som styrker att dessa motorsystem har likvärdiga avgasreningsprestanda Motortillverkaren ska välja ut en motor som är representativ för familjen av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem enligt specifikationerna i punkt för den provning som ska göras enligt den driftsackumuleringsplan som definieras i punkt och förse typgodkännandemyndigheten med uppgifter om motorns innan provningen inleds Om typgodkännandemyndigheten beslutar att en annan motor än provmotorn är mer representativ för motorfamiljen när det gäller högsta utsläppsnivå, ska en ny provmotor väljas ut i samråd mellan typgodkännandemyndigheten och motortillverkaren Bestämning av försämringsfaktorer för utsläppsbeständighetsperioden Allmänt Försämringsfaktorerna för en familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem slås fast för de valda motorerna med stöd av en driftsackumuleringsplan som omfattar periodiska bestämningar av gas- och partikelformiga utsläpp genom NRSC- och NRTC-provningar Driftsackumuleringsplan En driftsackumuleringsplan kan genomföras genom att man kör en maskin försedd med den valda motorn enligt en driftsbaserad plan eller en dynamometerbaserad plan, enligt tillverkarens val Driftsackumulering vid drift och med dynamometer Tillverkaren ska bestämma utformningen och varaktigheten av driftsackumuleringen och åldrandecykeln för motorer i enlighet med god teknisk sed Tillverkaren ska fastställa provningspunkterna för mätning av gasformiga och partikelformiga utsläpp under NRTC-varmstartscykeln och NRSC-cykeln. Antalet provningspunkter ska vara minst tre en i början, en ungefär i mitten och en i slutet av driftsackumuleringsplanen De utsläppsvärden vid start och slut av utsläppsbeständighetsperioden som beräknas i enlighet med punkt ska ligga inom de gränsvärden som gäller för motorfamiljen, även om enskilda utsläppsresultat från provningspunkterna får överskrida dessa gränsvärden På begäran av tillverkaren och med typgodkännandemyndighetens samtycke behöver endast en provcykel (NRTC-varmstartscykeln eller NRSC cykeln) köras vid varje provningspunkt, och den andra provcykeln behöver bara köras i början och i slutet av driftsackumuleringsplanen När det gäller motorer med konstant varvtal ska endast NRSC-cykeln köras vid varje provningspunkt Driftsackumuleringsplanerna kan vara olika för olika familjer av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem Driftsackumuleringsplanerna kan vara kortare än utsläppsbeständighetsperioden, men får inte vara kortare än motsvarande minst en fjärdedel av den relevanta utsläppsbeständighetsperiod som anges i punkt 3 i denna bilaga Det är tillåtet med påskyndat åldrande genom anpassning av driftsackumuleringsplanen på grundval av bränsleförbrukningen. Anpassningen ska baseras på förhållandet mellan den typiska bränsleförbrukningen vid drift och bränsleförbrukningen under åldrandecykeln, men bränsleförbrukningen under åldrandecykeln får inte överstiga den typiska bränsleförbrukningen vid drift med mer än 30 % På begäran av tillverkaren och med typgodkännandemyndighetens samtycke kan alternativa metoder för påskyndat åldrande tillåtas Driftsackumuleringsplanen ska beskrivas i sin helhet i ansökan om typgodkännande och rapporteras till typgodkännandemyndigheten innan provningen påbörjas Om typgodkännandemyndigheten anser att det behövs ytterligare mätningar mellan de punkter som tillverkaren har valt ska den underrätta tillverkaren om det. Tillverkaren ska då utarbeta en reviderad driftsackumuleringsplan som ska godkännas av typgodkännandemyndigheten.

298 L 88/298 Europeiska unionens officiella tidning Motorprovning Stabilisering av motorsystem Tillverkaren ska för varje familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem slå fast det antal timmar av maskin- eller motordrift som krävs för att stabilisera efterbehandlingssystemet. På begäran av typgodkännandemyndigheten ska tillverkaren tillhandahålla de uppgifter och analyser som ligger till grund för beslutet. Alternativt kan tillverkaren välja att stabilisera efterbehandlingssystemet genom att köra motorn eller maskinen under timmar eller motsvarande tid på åldrandecykeln Slutet av den stabiliseringsperiod som anges i punkt ska anses utgöra början av driftsackumuleringsplanen Provning enligt driftsackumuleringsplanen Efter stabiliseringen ska motorn köras enligt den driftsackumuleringsplan som tillverkaren har valt (se beskrivningen i punkt 2.3.2). Med de tidsintervall som fastställts av tillverkaren i driftsackumuleringsplanen, och som i förekommande fall även föreskrivs av typgodkännandemyndigheten i enlighet med punkt , ska motorn provas med avseende på gas- och partikelformade utsläpp under NRTC-varmstartscykeln och NRSC-cykeln. Tillverkaren kan välja att mäta föroreningsutsläppen före efterbehandlingssystem för avgaser separat från föroreningsutsläppen efter efterbehandlingssystem för avgaser. Om det i enlighet med punkt har överenskommits att endast en provcykel ska genomföras (NRTCvarmstartscykeln eller NRSC-cykeln) vid varje provningspunkt ska den andra provcykeln (NRTC-varmstartscykeln eller NRSC-cykeln) genomföras i början och slutet av driftsackumuleringsplanen. I enlighet med punkt ska endast NRSC-cykeln köras vid varje provningspunkt i fråga om motorer med konstant varvtal Medan driftsackumuleringsplanen pågår ska underhåll utföras på motorn i enlighet med punkt Under driftackumuleringsplanens gång kan oplanerat underhåll utföras på motorn eller maskinen, t.ex. om tillverkarens normala diagnostiksystem har detekterat ett problem som skulle ha signalerats till maskinoperatören som ett fel Rapportering Resultaten från alla utsläppsprovningar (NRTC-varmstartscykeln och NRSC-cykeln) som genomförts under driftsackumuleringsplanen ska ställas till typgodkännandemyndighetens förfogande. Om en utsläppsprovning förklaras ogiltig ska tillverkaren lämna en förklaring till detta. I så fall ska en serie nya utsläppsprovningar utföras inom de följande 100 timmarna av driftsackumulering Tillverkaren ska spara alla uppgifter om utsläppsprovningar och underhåll som utförts på motorn under driftackumuleringsplanens gång. Dessa uppgifter ska lämnas till typgodkännandemyndigheten tillsammans med resultaten av de utsläppsprovningar som utförts enligt driftsackumuleringsplanen Bestämning av försämringsfaktorer För varje förorening som uppmätts under NRTC-varmstartscykeln och NRSC-cykeln vid varje provningspunkt enligt driftsackumuleringsplanen ska en bäst anpassad linjär regressionsanalys utföras på grundval av alla provningsresultat. Resultaten från varje provning för varje enskild förorening ska uttryckas med samma antal decimaler som anges i det gränsvärde för den berörda föroreningen som gäller motorfamiljen, med tillägg av en decimal. Enligt punkt eller gäller att om endast en provcykel (NRTC-varmstartscykeln eller NRSCcykeln) har utförts vid varje provningspunkt, ska regressionsanalysen endast göras på grundval av resultaten från den provcykel som körts vid provningspunkten. På tillverkarens begäran och med typgodkännandemyndighetens förhandstillstånd ska det vara tillåtet med icke-linjär regression.

299 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Utsläppsvärdena för varje förorening vid början av driftsackumuleringsplanen och vid slutet av den utsläppsbeständighetsperiod som används för provmotorn ska beräknas utifrån regressionsekvationen. Om driftsackumuleringsplanen är kortare än utsläppsbeständighetsperioden ska utsläppsvärdena vid slutet av utsläppsbeständighetsperioden bestämmas genom extrapolering av regressionsekvationen enligt punkt Om utsläppsvärden används för motorfamiljer i samma familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem men med avvikande utsläppsbeständighetsperioder, ska utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut beräknas på nytt för varje utsläppsbeständighetsperiod genom extrapolering eller interpolering av regressionsekvationen enligt vad som anges i punkt Den föroreningsspecifika försämringsfaktorn definieras som förhållandet mellan de tillämpade utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut och vid driftsackumuleringsplanens början(multiplikativ försämringsfaktor). På tillverkarens begäran och med typgodkännandemyndighetens medgivande på förhand får en additiv försämringsfaktor tillämpas för varje förorening. Den additiva försämringsfaktorn definieras som differensen mellan de beräknade utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut och vid driftsackumuleringsplanens början. Ett exempel på bestämning av försämringsfaktor med användning av linjär regression visas i figur 1 för NO x - utsläpp. Det är inte tillåtet att blanda multiplikativa och additiva försämringsfaktorer inom samma uppsättning föroreningar. Om beräkningen ger ett värde under 1,00 för en multiplikativ försämringsfaktor eller under 0,00 för en additiv försämringsfaktor, ska försämringsfaktorn vara 1,0 respektive 0,00. Om det i enlighet med punkt har överenskommits att bara en provcykel (NRTC-varmstartscykeln eller NRSC-cykeln) ska köras vid varje provningspunkt och att den andra provcykeln (NRTC-varmstartscykeln eller NRSC-cykeln) bara ska genomföras i början och slutet av driftsackumuleringsplanen, ska den försämringsfaktor som beräknats för den provcykel som körts vid varje provningspunkt även vara tillämplig på den andra provcykeln. Figur 1 Exempel på bestämning av försämringsfaktor Tilldelade försämringsfaktorer Som alternativ till att använda en driftsackumuleringsplan för bestämning av försämringsfaktorer kan en motortillverkare välja att använda följande tilldelade multiplikativa försämringsfaktorer:

300 L 88/300 Europeiska unionens officiella tidning Provcykel CO HC NO x Partiklar NRTC 1,3 1,3 1,15 1,05 NRSC 1,3 1,3 1,15 1,05 Additiva försämringsfaktorer tilldelas inte. Det är inte tillåtet att omvandla tilldelade multiplikativa försämringsfaktorer till additiva försämringsfaktorer. När tilldelade försämringsfaktorer används ska tillverkaren förse typgodkännandemyndigheten med robusta belägg för att avgasreningskomponenterna rimligen kan förväntas ha den utsläppsbeständighet som motsvarar de tilldelade faktorerna. Beläggen kan vara baserade på utformningsanalys eller provningar eller en kombination av båda Tillämpning av försämringsfaktorer Motorerna ska uppfylla de föroreningsspecifika utsläppsgränser som gäller för motorfamiljen, efter att försämringsfaktorer har tillämpats på provningsresultaten enligt bilaga 4B till dessa föreskrifter (cykelviktade specifika utsläpp för partiklar och varje enskild gas). Beroende på typen av försämringsfaktor gäller följande regler: a) Multiplikativ: (cykelviktat specifikt utsläpp) * försämringsfaktor utsläppsgräns b) Additiv: (cykelviktat specifikt utsläpp) + försämringsfaktor utsläppsgräns För att man ska få fram den multiplikativa försämringsfaktorn för NO x + HC ska separata försämringsfaktorer för HC och NO x bestämmas och tillämpas separat vid beräkning av de försämrade utsläppsnivåerna på grundval av utsläppsprovningens resultat; man kombinerar sedan de resulterande försämringsvärdena för NO x och HC för att kontrollera överensstämmelse med utsläppsgränsen Tillverkaren kan välja att föra över de försämringsfaktorer som bestämts för en familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem till ett motorsystem som inte ingår i denna familj. I sådana fall ska tillverkaren visa för typgodkännandemyndigheten att det motorsystem som ursprungligen provades för familjen i fråga och det motorsystem som försämringsfaktorerna förs över till har likvärdiga tekniska specifikationer och krav när det gäller montering på maskinen samt att utsläppen från dessa motorer eller motorsystem är lika. Om försämringsfaktorer förs över till ett motorsystem med avvikande utsläppsbeständighetsperiod ska försämringsfaktorerna räknas om för den tillämpliga utsläppsbeständighetsperioden genom extrapolering eller interpolering av regressionsekvationen enligt vad som anges i punkt De föroreningsspecifika försämringsfaktorerna för varje tillämplig provcykel ska noteras i provningsresultatdokumentet enligt tillägg 1 till bilaga 2 till dessa föreskrifter Kontroll av produktionsöverensstämmelse Produktionsöverensstämmelsen när det gäller utsläppsgränser kontrolleras med stöd av punkt 7 i dessa föreskrifter Tillverkaren kan välja att mäta utsläppen av föroreningar före eventuella system för efterbehandling av avgaser, samtidigt som typgodkännandeprovningen utförs. Då kan tillverkaren ta fram informella försämringsfaktorer separat för motorn och efterbehandlingssystemet, vilka tillverkaren kan använda som hjälp vid slutprovningen av produkten För typgodkännande ska endast de försämringsfaktorer som bestämts i enlighet med punkt eller noteras i det provningsresultatdokument som föreskrivs i tillägg 1 till bilaga 2 till dessa föreskrifter.

301 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ Underhåll När driftsackumuleringsplanen genomförs ska underhåll utföras i enlighet med tillverkarens handbok för service och underhåll Utsläppsrelaterat planerat underhåll Utsläppsrelaterat planerat underhåll under motorns drift inom ramen för en driftsackumuleringsplan ska genomföras med de intervall som ska anges i de underhållsanvisningar som tillverkaren tillhandahåller maskinens eller motorns ägare. Underhållsplanen kan uppdateras efter behov medan driftsackumuleringsplanen genomförs, förutsatt att inget underhållsmoment stryks ur underhållsplanen efter det att det har utförts på provmotorn Motortillverkaren ska i driftsackumuleringsplanen ange alla justeringar, all rengöring och allt underhåll ( så är nödvändigt) som utförs samt när planerat byte av följande delar görs: a) Filter och kylare i systemet för avgasåterföring. b) Ventil för sluten vevhusventilation, om tillämpligt. c) Spetsar till bränsleinsprutare (enbart rengöring tillåten). d) Bränsleinsprutare. e) Turboladdare. f) Motorns elektroniska styrenhet med tillhörande sensorer och ställdon. g) Partikelefterbehandlingssystem (med tillhörande komponenter). h) NO x -efterbehandlingssystem (med tillhörande komponenter). i) System för avgasåterföring med tillhörande reglerventiler och rördelar. j) Eventuella andra system för efterbehandling av avgaser Kritiskt utsläppsrelaterat underhåll får endast utföras om det ingår i de underhållsrutiner som gäller för vanlig drift och kravet på att utföra sådant underhåll ska förmedlas till maskinens ägare Ändringar av planerat underhåll Tillverkaren ska lämna en begäran till typgodkännandemyndigheten om tillstånd för eventuellt nytt planerat underhåll som tillverkaren önskar utföra under driftsackumuleringsplanens gång och som efter rekommenderas till maskinernas eller motorernas ägare. Begäran ska åtföljas av information som styrker behovet av nytt planerat underhåll och underhållsintervallet Icke-utsläppsrelaterat planerat underhåll Icke-utsläppsrelaterat planerat underhåll som är rimligt och tekniskt nödvändigt (byte av olja, oljefilter, bränslefilter och luftfilter, underhåll av kylsystem, inställning av tomgång, regulator, åtdragningsmoment för motorbult, ventilspel, injektorspel, tändningsinställning, justering av spänning i drivremmar osv.) får utföras på de motorer eller maskiner som valts ut för driftsackumuleringsplanen med längsta tillåtna tidsintervall som tillverkaren rekommenderar till ägaren (dvs. inte med de intervall som rekommenderas för krävande körning) Reparation Reparationer av komponenterna i ett motorsystem som valts för provning enligt en driftsackumuleringsplan får endast utföras om en komponent eller motorsystemet får ett funktionsfel. Reparation av själva motorn, avgasreningssystemet eller bränslesystemet tillåts inte, utom enligt punkt

302 L 88/302 Europeiska unionens officiella tidning Om själva motorn, avgasreningssystemet eller bränslesystemet får något fel under pågående driftsackumuleringsplan, ska driftsackumuleringen anses vara ogiltig och en ny driftsackumulering ska inledas med ett nytt motorsystem, utom om de bristfälliga komponenterna ersätts med motsvarande komponenter som har utsatts för samma antal timmar av driftsackumulering. 3. UTSLÄPPSBESTÄNDIGHETSPERIODER 3.1. Tillverkarna ska tillämpa de utsläppsbeständighetsperioder som anges i tabell 1 i denna punkt. Tabell 1 Utsläppsbeständighetsperiod för motorer med kompressionständning (timmar) i effektklasserna H R Kategori (effektklass) 37 kw (motorer med konstant varvtal) 37 kw (motorer med variabelt varvtal) Utsläppsbeständighetsperiod (timmar) > 37 kw 8 000

303 Europeiska unionens officiella tidning L 88/303 BILAGA 9 KRAV SOM SKA SÄKERSTÄLLA FUNGERANDE DRIFT AV NO x -RENINGSSYSTEMET 1. INLEDNING I denna bilaga fastställs kraven för att säkerställa att NO x -reningen fungerar korrekt. Detta omfattar krav för motorer som behöver reagens för utsläppsreningen. 2. ALLMÄNNA KRAV Motorsystemet ska ha ett diagnostiksystem för NO x -reningen som kan identifiera sådana NO x -reningsfel som avses i den här bilagan. Alla motorsystem som berörs av denna punkt ska vara utformade, konstruerade och monterade så att de uppfyller dessa krav under motorns hela normala livslängd under normala användningsförhållanden. Inom ramen för dessa krav är det godtagbart att motorer som har använts utöver sin livslängd enligt det som specificeras i punkt 3.1 i bilaga 8 till dessa föreskrifter uppvisar något försämrad prestanda och känslighet när det gäller NO x -reningens diagnostiksystem, så att de tröskelvärden som specificeras i denna bilaga kan överskridas innan varnings- och eller motiveringssystem aktiveras Information som ska anges Om avgasreningssystemet kräver ett reagens, ska tillverkaren ange reagensets egenskaper, inbegripet typ av reagens, koncentration (om reagenset finns i en lösning), drifttemperatur och hänvisningar till internationella standarder för sammansättning och kvalitet, i enlighet med punkt i tillägg 3 till bilaga 1A till dessa föreskrifter Detaljerad skriftlig information med full beskrivning av varningssystemet för operatörer enligt punkt 4 och motiveringssystem enligt punkt 5 ska lämnas till typgodkännandemyndigheten i samband med typgodkännandet Tillverkaren ska tillhandahålla monteringsdokument som hjälper tillverkare av originalutrustning att säkerställa att motorn, inklusive det avgasreningssystem som utgör del av den godkända motortypen, efter montering i maskinen fungerar tillsammans med de nödvändiga maskindelarna på ett sätt som uppfyller kraven enligt denna bilaga. Denna dokumentation ska omfatta detaljerade tekniska krav och det som behövs för korrekt montering av motorsystemet i maskinen (programvara, hårdvara, kommunikation) Driftsförhållanden NO x -reningens diagnostiksystem ska kunna fungera under följande förhållanden: a) En omgivningstemperatur i intervallet K (-7 C 35 C). b) En höjd över havet på högst m. c) En temperatur i motorns kylvätska på över 343 K (70 C). Denna punkt är inte tillämplig i fall övervakning av reagensnivån i lagringsbehållaren krävs vid alla förhållanden mätning är tekniskt genomförbar (t.ex. alla förhållanden när ett flytande reagens inte är fruset) Frysskydd för reagenser Reagensbehållaren och doseringssystemet får vara uppvärmda eller ouppvärmda. Ett uppvärmt system ska uppfylla specifikationerna i punkt Ett ouppvärmt system ska uppfylla kraven i punkt Om ouppvärmda reagensbehållare och doseringssystem ska användas ska detta anges i de skriftliga anvisningar som tillhandahålls maskinens ägare Reagensbehållare och doseringssystem Om reagenset har frusit ska reagenset vara tillgängligt för användning senast 70 minuter efter det att motorn startats vid en omgivningstemperatur på 266 K (-7 C) Utformningskriterier för ett uppvärmt system Ett uppvärmt system ska utformas så att det uppfyller prestandakraven enligt denna punkt när systemet provas enligt det definierade förfarandet Reagensbehållaren och doseringssystemet ska konditioneras vid 255 K (-18 C) i 72 timmar eller tills reagenset stelnar till fast form, beroende på vilket som inträffar först.

304 L 88/304 Europeiska unionens officiella tidning Efter den konditioneringstid som anges i punkt ska maskinen/motorn startas och användas vid en omgivningstemperatur på 266 K (-7 C) eller lägre enligt följande: a) Tomgång minuter. b) Därefter 50 minuter med högst 40 % av den nominella belastningen När provningsförfarandet i punkt har genomförts ska reagensdoseringssystemet vara fullt fungerande Utvärdering av utformningskriterierna kan genomföras i en kylrumsprovningscell med komplett maskin eller med de maskindelar som är representativa för de delar som ska monteras på maskinen, eller på grundval av fältprovning Aktivering av varnings- och motiveringssystem för ouppvärmda system Det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 4 ska aktiveras om ingen reagensdosering inträffar vid en omgivningstemperatur på 266 K (-7 C) Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om ingen reagensdosering inträffar senast 70 minuter efter det att motorn startats vid en omgivningstemperatur på 266 K ( 7 C) Krav på diagnostiken NO x -reningens diagnostiksystem (NCD, NO x Control Diagnostic system) ska kunna identifiera de NO x -reningsfel (NCM, NO x control malfunctions) som anges i denna bilaga genom diagnosfelkoder (DTC, Diagnostic Trouble Codes) som finns lagrade i datorminnet, och på begäran förmedla denna information till ett system utanför fordonet Krav för registrering av diagnosfelkoder NO x -reningens diagnostiksystem ska registrera en diagnosfelkod för varje enskilt NO x -reningsfel NO x -reningens diagnostiksystem ska inom 60 minuter efter det att motorn startats kunna avgöra om det finns ett funktionsfel som kan detekteras. Då ska en bekräftad och aktiv diagnosfelkod lagras och varningssystemet aktiveras enligt punkt I fall övervakningssystemet kräver mer än 60 minuter efter motorstart för att korrekt detektera och bekräfta ett NO x -reningsfel (t.ex. övervakningssystem som använder statistiska modeller eller grundar sig på maskinens vätskeförbrukning), kan typgodkännandemyndigheten tillåta en längre övervakningsperiod förutsatt att tillverkaren motiverar detta behov (t.ex. tekniska orsaker, försöksresultat, interna erfarenheter) Krav rörande eliminering av diagnosfelkoder a) NO x -reningens diagnostiksystem får inte automatiskt eliminera diagnosfelkoder ur datorminnet innan felet i fråga har åtgärdats. b) NO x -reningens diagnostiksystem får eliminera alla diagnosfelkoder på uppmaning av ett tillverkarspecifikt avsöknings- eller underhållsverktyg som motortillverkaren tillhandahållit på begäran, eller med användning av en passerkod som motortillverkaren tillhandahållit Ett diagnostiksystem för NO x -reningen får inte programmeras eller på annat sätt utformas så att det helt eller delvis avaktiveras på grundval av maskinens ålder under motorns faktiska livslängd, och systemet får inte heller innehålla någon algoritm eller strategi för att minska diagnostiksystemets effektivitet med tiden Alla programmerbara koder och diagnostiksystemets alla driftsparametrar ska vara skyddade mot manipulering NCD-motorfamilj Tillverkaren har ansvaret för att fastställa sammansättningen på en NCD-motorfamilj. Grupperingen av motorsystem inom en NCD-motorfamilj ska bygga på god teknisk sed och godkännas av typgodkännandemyndigheten. Motorer som inte tillhör samma motorfamilj kan ändå tillhöra samma NCD-motorfamilj Parametrar för bestämning av en NCD-motorfamilj En NCD-motorfamilj karakteriseras av grundläggande konstruktionsparametrar som ska vara gemensamma för alla motorsystem inom familjen. För att olika motorsystem ska kunna anses tillhöra samma NCD-motorfamilj ska följande grundläggande parametrar vara gemensamma: a) Avgasreningssystem. b) Metoder för NCD-övervakning.

305 Europeiska unionens officiella tidning L 88/305 c) Kriterier för NCD-övervakning. d) Övervakningsparametrar (t.ex. frekvens). Dessa likheter ska påvisas av tillverkaren genom en relevant teknisk demonstration eller andra lämpliga förfaranden och ska godkännas av typgodkännandemyndigheten. Tillverkaren kan begära att typgodkännandemyndigheten ger sitt medgivande till smärre skillnader (variationer i motorsystemets konfiguration) mellan metoderna för övervakning/diagnostisering av NO x -reningens diagnostiksystem (NCD) om tillverkaren anser att dessa metoder är likvärdiga och skillnadernas enda syfte är att matcha specifika egenskaper hos de berörda komponenterna (t.ex. storlek eller avgasflöde) eller om likvärdigheten grundar sig på god teknisk sed. 3. UNDERHÅLLSKRAV 3.1. Tillverkaren ska se till (direkt eller på annat sätt) att alla ägare till nya motorer eller maskiner får skriftliga anvisningar om avgasreningssystemet och hur det används på korrekt sätt. I anvisningarna ska det anges dels att varningssystemet ger en signal till operatören om avgasreningssystemet inte fungerar korrekt, dels att systemet för varning av operatören aktiveras och maskinen slutar fungera på avsett sätt om operatören ignorerar varningen Anvisningarna ska innehålla krav rörande korrekt användning och underhåll av motorerna för att bibehålla utsläppsprestanda, och i tillämpliga fall anvisningar för korrekt användning av förbrukningsbara reagenser Anvisningarna ska avfattas på ett tydligt, lättfattligt sätt på samma språk som i maskinens eller motorns ägarhandbok Det ska framgå av anvisningarna huruvida operatören måste fylla på förbrukningsbara reagens mellan tidpunkterna för rutinunderhåll. Det ska också framgå vilken reagenskvalitet som krävs. Det ska finnas anvisningar om hur operatören ska fylla på reagensbehållaren. Det ska också finnas uppgifter om sannolik förbrukningstakt av reagens för den berörda motortypen och hur ofta reagens bör fyllas på Det ska särskilt framgå hur viktigt det är att alltid använda rätt reagens med de rätta egenskaperna för att motorn ska uppfylla kraven för utfärdande av typgodkännande för motortypen i fråga Anvisningarna ska innehålla en beskrivning av hur systemen för varning och motivering av operatören fungerar. Det ska också beskrivas hur prestanda och felregistrering påverkas om operatören ignorerar varningssystemet och inte fyller på reagens eller inte åtgärdar ett problem. 4. VARNINGSSYSTEM FÖR OPERATÖREN 4.1. Maskinen ska ha ett varningssystem med visuella larm som uppmärksammar operatören om systemet detekterar låg reagensnivå, fel reagenskvalitet, avbruten dosering eller felfunktion av den typ som anges i punkt 9 och som är av det slag att systemet för motivering av operatören aktiveras om problemen inte åtgärdas i tid. Varningssystemet ska förbli aktivt när systemet för motivering av operatören enligt punkt 5 har aktiverats Varningen får inte vara samma som varning om fel eller annat motorunderhåll, även om varningen får signaleras via samma varningssystem Systemet för varning av operatören kan bestå av en eller flera lampor eller korta meddelanden, t.ex. meddelanden med klar angivelse av a) återstående tid innan systemet för lågnivåmotivering och/eller kraftig motivering aktiveras, b) omfattningen av lågnivåmotivering och/eller kraftig motivering, t.ex. vridmomentsminskningens omfattning, c) villkoren för att häva avaktiveringen av maskinen. Om meddelanden visas kan systemet som används för visning av meddelanden vara samma system som används för andra underhållsändamål Enligt tillverkarens val kan varningssystemet också ge en ljudsignal för att varna operatören. Det är tillåtet att ge operatören möjlighet att stänga av ljudvarningar Systemet för varning av operatören ska aktiveras enligt vad som anges i punkterna , 6.2, 7.2, 8.4 respektive Systemet för varning av operatören ska avaktiveras när omständigheterna inte längre kräver att det är aktiverat. Varningssystemet för operatören får inte avaktiveras automatiskt så länge som orsaken till aktiveringen inte har åtgärdats.

306 L 88/306 Europeiska unionens officiella tidning Varningssystemet får tillfälligt avbrytas av andra varningssignaler om de gäller viktiga säkerhetsrelaterade meddelanden Närmare beskrivning av förfarandena för aktivering och avaktivering av systemet för varning av operatören finns i tillägg 2 till denna bilaga Som en del i ansökan om typgodkännande enligt dessa föreskrifter ska tillverkaren demonstrera varningssystemets funktion enligt specifikationerna i tillägg 2 till denna bilaga. 5. SYSTEM FÖR MOTIVERING AV OPERATÖREN 5.1. Maskinen ska ha ett system för motivering av operatören baserat på en av följande principer: Ett motiveringssystem i två steg, första steget är lågnivåmotivering (begränsning av prestanda) och det andra steget utgör kraftig motivering (maskinen upphör att fungera) Ett system för kraftig motivering (maskinen upphör att fungera) i ett enda steg som aktiveras enligt de villkor för ett system för lågnivåmotivering som anges i punkterna 6.3.1, 7.3.1, och Med förhandstillstånd från typgodkännandemyndigheten får motorn förses med en anordning för avaktivering av motiveringssystemet vid en nödsituation som utlysts av nationell eller regional regering, deras nödtjänster eller deras väpnade styrkor System för lågnivåmotivering Systemet för lågnivåmotivering ska aktiveras efter det att någon av de omständigheter som anges i punkterna 6.3.1, 7.3.1, och har uppstått Systemet för lågnivåmotivering ska gradvis minska motorns maximalt tillgängliga vridmoment över motorvarvtalsområdet med minst 25 % mellan toppvridmomentet och regulatorns brytpunkt enligt figur 1. Vridmomentsreduceringen ska ske med minst 1 % per minut Det går även att använda andra motiveringsåtgärder som inför typgodkännandemyndigheten har demonstrerats ha samma eller högre nivå av kraftig motivering. Figur 1 Vridmomentsreducering vid lågnivåmotivering 5.4. System med kraftig motivering Systemet för kraftig motivering ska aktiveras efter det att någon av de omständigheter som anges i punkterna , 6.3.2, 7.3.2, och har uppstått Systemet för kraftig motivering ska reducera maskinens användbarhet till en nivå som är tillräckligt svårhanterlig och med leder till att operatören åtgärdar de problem som avses i punkterna 6 9. Följande strategier kan godtas: Motorns vridmoment mellan toppvridmomentet och regulatorns brytpunkt enligt figur 1 minskas gradvis med minst 1 % per minut till 50 % av maximalt vridmoment eller lägre, och motorvarvtalet minskas gradvis till 60 % av nominellt varvtal eller lägre inom samma tidsperiod som vridmomentsminskningen sker (se figur 2).

307 Europeiska unionens officiella tidning L 88/307 Figur 2 Princip för vridmomentsreducering vid kraftig motivering Det går även att använda andra motiveringsåtgärder som inför typgodkännandemyndigheten har demonstrerats ha samma eller högre nivå av kraftig motivering Av säkerhetsskäl och för att möjliggöra självdiagnostik med automatisk korrigering, är det tillåtet att använda en funktion för att förbigå motiveringsfunktionen i syfte att kunna frigöra full motoreffekt förutsatt att a) den inte är aktiv i mer än 30 minuter, b) den är begränsad till tre aktiveringar under varje period när systemet för motivering av operatören är aktivt Systemet för motivering av operatören ska avaktiveras när omständigheterna inte längre kräver att det är aktiverat. Systemet för motivering av operatören får inte stängas av automatiskt utan att åtgärder har vidtagits för att avhjälpa orsaken till att systemet har aktiverats En närmare beskrivning av aktivering och avaktivering av systemet för motivering av operatören finns i tillägg 2 till denna bilaga Som en del i ansökan om typgodkännande enligt dessa föreskrifter ska tillverkaren demonstrera motiveringssystemets funktionssätt enligt specifikationerna i tillägg 2 till denna bilaga. 6. REAGENSTILLGÅNG 6.1. Indikator för reagensnivå Maskinen ska ha en indikator som klart visar operatören vilken reagensnivå som finns i reagensbehållaren. Minsta godtagbara prestandanivå för reagensindikatorn är att den kontinuerligt indikerar reagensnivån medan det system för varning av operatören som avses i punkt 4 är aktiverat. Reagensindikatorn kan ha analog eller digital visning och kan visa nivån som en andel av behållarens fulla kapacitet, mängden återstående reagens eller uppskattad återstående driftstid Aktivering av systemet för varning av operatören Det system för varning av operatören som anges i punkt 4 ska aktiveras när reagensnivån sjunker under 10 % av reagensbehållarens kapacitet eller en högre andel enligt tillverkarens val Varningen ska, tillsammans med reagensindikatorn, vara så tydlig att operatören uppfattar att reagensnivån är låg. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det synas en varning om låg reagensnivå (t.ex. låg ureanivå, låg AdBlue-nivå eller låg reagensnivå ) Varningssystemet behöver inte inledningsvis vara kontinuerligt aktivt (det behöver t.ex. inte hela tiden visa ett meddelande), men aktiviteten (t.ex. blinkningsfrekvensen hos en varningslampa) ska intensifieras så att den blir kontinuerlig när reagensnivån närmar sig noll och den punkt då motiveringssystemet aktiveras närmar sig.

308 L 88/308 Europeiska unionens officiella tidning Varningen ska kulminera i ett meddelande till operatören på en nivå som väljs av tillverkaren, men ska vara tillräckligt mycket starkare när det system för motivering av operatören som avses i punkt 6.3 börjar påverka maskinens funktion än vid den punkt då varningssystemet först aktiverades Den kontinuerliga varningen ska inte gå att avaktivera eller ignorera på ett enkelt sätt. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det synas ett meddelande i klartext (t.ex. fyll på urea, fyll på AdBlue eller fyll på reagens ). Den kontinuerliga varningen får tillfälligt avbrytas a andra varningssignaler om de gäller viktiga säkerhetsrelaterade meddelanden Det ska inte gå att stänga av varningssystemet förrän reagens har fyllts på till en nivå systemet inte aktiveras Aktivering av systemet för motivering av operatören Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om nivån i reagensbehållaren sjunker under 2,5 % av sin nominella fulla kapacitet eller en högre andel enligt tillverkarens val Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om reagensbehållaren är tom (dvs. när doseringssystemet inte kan ta upp något mer reagens från behållaren) eller vid en lägre nivå än 2,5 % av nominell full kapacitet, enligt tillverkarens val Utöver det undantag som är tillåtet enligt punkt 5.5 ska det inte vara möjligt att stänga av systemet för lågnivåmotivering eller kraftig motivering förrän reagens har fyllts på till en nivå dessa system inte aktiveras. 7. ÖVERVAKNING AV REAGENSKVALITET 7.1. Motorn eller maskinen ska ha en anordning som kan känna av om fel reagens används Tillverkaren ska ange lägsta tillåtna reagenshalt CD min för att NO x -utsläppen i avgaserna inte ska överskrida tröskelvärdet 0,9 g/kwh Det korrekta värdet för NO x ska demonstreras vid typgodkännandet enligt det förfarande som anges i tillägg 3 till denna bilaga och registreras i det utvidgade dokumentationsmaterial som anges i punkt 5.3 i dessa föreskrifter Reagenskoncentrationer under NO x ska detekteras och ska vid tillämpningen av punkt 7.1 betraktas som reagensfel Reagenskvaliteten ska övervakas med en särskild räknare ( reagenskvalitetsräknaren ). Reagenskvalitetsräknaren ska räkna antalet motordriftstimmar med reagensfel Alternativt kan tillverkaren gruppera reagenskvalitetsfelet tillsammans med ett eller flera av de övriga fel som förtecknas i punkterna 8 och 9 under en och samma räknare Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av reagenskvalitetsräknaren anges i tillägg 2 till denna bilaga Aktivering av systemet för varning av operatören När övervakningssystemet känner av reagenskvalitetsfel ska det system för varning av operatören som beskrivs i punkt 4 aktiveras. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det synas ett meddelande om skälet till varningen (t.ex. ureafel, AdBlue-fel eller reagensfel ) Aktivering av systemet för motivering av operatören Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om reagenskvaliteten inte åtgärdas inom högst 10 motordriftstimmar efter aktiveringen av det system för varning av operatören som beskrivs i punkt Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om reagenskvaliteten inte åtgärdas inom högst 20 motordriftstimmar efter aktivering av det system för varning av operatören som beskrivs i punkt Antalet timmar före aktivering av motiveringssystemet ska minskas om felet upprepas flera gånger, i enlighet med den mekanism som beskrivs i tillägg 2 till denna bilaga.

309 Europeiska unionens officiella tidning L 88/ REAGENSDOSERINGSFUNKTIONEN 8.1. Maskinen ska ha en anordning för avkänning av avbruten reagensdosering Reagensdoseringsräknare Det ska finnas en särskild räknare för doseringsfunktionen ( doseringsräknare ). Räknaren ska notera antalet timmar som motorn är i drift utan att reagensdoseringen fungerar. Detta krävs inte om avbrottet sker på signal från motorns elektroniska styrenhet vid driftsförhållanden utsläppen inte kräver reagensdosering Tillverkaren får välja att gruppera reagensdoseringsfelet tillsammans med ett eller flera av de övriga fel som förtecknas i punkterna 7 och 9 under en och samma räknare Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av reagensdoseringsräknaren finns i tillägg 2 till denna bilaga Aktivering av systemet för varning av operatören Det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 4 ska aktiveras om doseringen avbryts och doseringsräknaren sätter i gång enligt punkt Om varningssystemet också visar meddelanden ska det synas ett meddelande som anger skälet till varningen (t.ex. feldosering av urea, feldosering av AdBlue eller feldosering av reagens ) Aktivering av systemet för motivering av operatören Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om ett avbrott av reagensdoseringen inte åtgärdas inom högst 10 motordriftstimmar efter aktiveringen av det system för varning av operatören som beskrivs i punkt Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om ett avbrott av reagensdoseringen inte åtgärdas inom högst 20 motordriftstimmar efter aktiveringen av det system för varning av operatören som beskrivs i punkt Antalet timmar före aktivering av motiveringssystemet ska minskas om felet upprepas flera gånger, i enlighet med den mekanism som beskrivs i tillägg 2 till denna bilaga. 9. ÖVERVAKNINGSFEL SOM KAN BERO PÅ MANIPULERING 9.1. Utöver reagensnivån i reagensbehållaren, reagenskvaliteten och avbrott i reagensdoseringen ska följande fel övervakas eftersom de kan bero på manipulering: a) Hindrad ventil i avgasåterföringssystemet. b) Fel i NOx-reningens diagnostiksystem (NCD), enligt beskrivningen i punkt Övervakningskrav NO x -reningens diagnostiksystem ska övervakas med avseende på elektriska fel eller borttagning eller avaktivering av sensorer vars uppgift är att diagnostisera något av de övriga fel som anges i punkterna 6 8 (komponentövervakning). Sensorer som påverkar diagnoskapaciteten är bl.a.sensorerna för direkt mätning av NO x -koncentration, ureakvalitetssensorer, omgivningssensorer och sensorer för övervakning av reagensdosering, reagensnivå eller reagensförbrukning Räknare för ventilen i avgasåterföringssystemet Det ska finnas en särskild räknare för hindrad ventil i avgasåterföringssystemet. Denna ventilräknare ska räkna antalet motordriftstimmar då diagnosfelkoden för hindrad ventil i avgasåterföringssystemet konstateras vara aktiv Tillverkaren får välja att gruppera hindrad ventil i avgasåterföringssystemet tillsammans med ett eller flera av de övriga fel som förtecknas i punkterna 7, 8 och under en och samma räknare Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av räknare för hindrad ventil i avgasåterföringssystemet anges i tillägg 2 till denna bilaga Räknare för NO x -reningens diagnostiksystem (NCD)

310 L 88/310 Europeiska unionens officiella tidning Det ska finnas en särskild räknare för vart och ett av de övervakningsfel som anges i punkt 9.1 ii. Räknarna för NO x -reningens diagnostiksystem ska räkna antalet motordriftstimmar då diagnosfelkoden för fel i NO x -reningens diagnostiksystem konstateras vara aktiv. Det är tillåtet att gruppera flera fel under samma räknare Tillverkaren får välja att gruppera fel i NO x -reningens diagnostiksystem tillsammans med ett eller flera av de övriga fel som förtecknas i punkterna 7, 8 och under en och samma räknare Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av räknare för NO x - reningens diagnostiksystem anges i tillägg 2 till denna bilaga Aktivering av systemet för varning av operatören Det system för varning av operatören som beskrivs i punkt 4 ska aktiveras när något av de fel som anges i punkt 9.1 inträffar och ska visa att brådskande reparation krävs. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det synas ett meddelande som anger skälet till varningen (t.ex. reagensdoseringsventil frånkopplad eller kritiskt utsläppsfel ) Aktivering av systemet för motivering av operatören Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om ett fel enligt punkt 9.1 inte åtgärdas inom högst 36 motordriftstimmar efter aktivering av det system för varning av operatören som beskrivs i punkt Det system för stark motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om ett fel enligt punkt 9.1 inte åtgärdas inom högst 100 motordriftstimmar efter aktivering av det system för varning av operatören som beskrivs i punkt Antalet timmar före aktivering av motiveringssystemet ska minskas om felet upprepas flera gånger, i enlighet med den mekanism som beskrivs i tillägg 2 till denna bilaga Som ett alternativ till att uppfylla kraven i punkt 9.2 kan tillverkaren placera en NO x -sensor i avgasen. I sådana fall a) får NO x -halten inte överskrida gränsvärdet 0,9 g/kwh, b) ska det vara tillåtet att använda ett enda felmeddelande hög halt av NO x orsak okänd, c) ska tidsgränsen i punkt utläsas som inom högst 10 motordriftstimmar. d) ska tidsgränsen i punkt utläsas som inom högst 20 motordriftstimmar.

311 Europeiska unionens officiella tidning L 88/311 Tillägg 1 1. ALLMÄNT Demonstrationskrav Överensstämmelse med kraven i denna bilaga ska under typgodkännandet påvisas genom följande, enligt det som anges i tabell 1 och specificeras i denna punkt: a) En demonstration av hur varningssystemet aktiveras. b) En demonstration av hur systemet för lågnivåmotivering aktiveras, om tillämpligt. c) En demonstration av hur systemet för kraftig motivering aktiveras Tabell 1 Beskrivning av innehållet i demonstrationsförfarandet enligt bestämmelserna i punkterna 3 och 4 Mekanism Aktivering av varningssystem enligt punkt 3 i detta tillägg Aktivering av lågnivåmotivering enligt punkt 4 i detta tillägg Aktivering av kraftig motivering enligt punkt i detta tillägg Demonstrationselement 2 aktiveringsprov (inklusive reagensbrist) Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är lämpligt 2 aktiveringsprov (inklusive reagensbrist) Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är lämpligt 1 vridmomentsreduceringsprov 2 aktiveringsprov (inklusive reagensbrist) Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är lämpligt 2. MOTORFAMILJER OCH NCD-MOTORFAMILJER En motorfamiljs eller NCD-motorfamiljs överensstämmelse med kraven i detta tillägg kan påvisas genom provning av en av motorerna i den berörda familjen, förutsatt att tillverkaren påvisar för typgodkännandemyndigheten att de övervakningssystem som krävs för att uppfylla kraven i denna bilaga är likvärdiga inom familjen Demonstrationen av att övervakningssystemen för övriga motorer i NCD-familjen är likvärdiga kan göras genom att man förser typgodkännandemyndigheterna med exempelvis algoritmer och funktionsanalyser Provmotorn ska väljas ut av tillverkaren efter överenskommelse med typgodkännandemyndigheten. Motorn kan vara huvudmotorn i den berörda familjen men behöver inte vara det Om motorerna i en motorfamilj tillhör en NCD-motorfamilj som redan har typgodkänts enligt punkt 2.1 (figur 3) ska överensstämmelsen för den motorfamiljen anses vara demonstrerad utan ytterligare provning, förutsatt att tillverkaren demonstrerar för myndigheten att de övervakningssystem som krävs för att uppfylla kraven i denna bilaga är likvärdiga inom de berörda motor- och NCD-motorfamiljerna.

312 L 88/312 Europeiska unionens officiella tidning Figur 3 Tidigare demonstrerad överensstämmelse för en NCD-motorfamilj 3. DEMONSTRATION AV AKTIVERING AV VARNINGSSYSTEMET 3.1. Det ska demonstreras genom två prov att aktiveringen av varningssystemet uppfyller kraven: reagensbrist och en av de felkategorier som anges i punkterna 7 9 i denna bilaga Val av de fel som ska provas I syfte att demonstrera att varningssystemet aktiveras om reagenskvaliteten är fel, ska det väljas ett reagens den aktiva beståndsdelen är utspädd till minst den utspädning som tillverkaren anger enligt kraven i punkt 7 i denna bilaga I syfte att demonstrera att varningssystemet aktiveras vid fel som kan tillskrivas manipulering enligt definitionen i punkt 9 i denna bilaga ska fel väljas i enlighet med följande krav: Tillverkaren ska förse typgodkännandemyndigheten med en förteckning över sådana potentiella fel Typgodkännandemyndigheten ska välja det fel som provningen ska gälla ur den förteckning som avses i punkt Demonstration För denna demonstration ska en separat provning göras för vart och ett av de fel som avses i punkt Under en provning får det inte förekomma andra fel än det som provningen gäller Innan en provning inleds ska alla diagnosfelkoder ha raderats På begäran av tillverkaren och efter samtycke från typgodkännandemyndigheten kan de fel som provningen gäller simuleras Detektering av andra fel än reagensbrist För andra fel än reagensbrist ska detekteringen av felet, efter att det har framkallats eller simulerats, ske enligt följande krav: NCD-systemet ska reagera på ett inducerat fel som typgodkännandemyndigheten har valt som lämpligt i enlighet med vad som fastställs i detta tillägg. Aktiveringen anses demonstrerad om den sker vid två på varandra följande NCD-provcykler enligt punkt