DEBATT. Om platsköp. 1. Inledning

Transkript

1 480 DEBATT Om platsköp 1. Inledning Det har gått drygt tio år sedan Sveriges riksdag antog vår nuvarande köplag. 1 Tiden ger möjlighet att med viss distans utvärdera vad som är bra i lagen och vad som möjligen kunde ha gjorts bättre. Vid ett rättssymposium under hösten 1999 redogjorde Johnny Herre för åtskilligt som kunde förbättras. 2 Jag har för avsikt att här komplettera listan över vad som bör åtgärdas med regleringen av s.k. platsköp i 7 1 st KöpL. 3 Uppdelningen mellan plats- och distansköp finns i alla nordiska köplagar. Det problem som behandlas här mot bakgrund av svensk rätt är därför relevant även för övriga nordiska länder. Motsvarigheter till 7 svenska köplagen finns i 7 norska kjøpsloven och i 7 finländska köplagen. I Danmarks købelov finns bestämmelser med liknande innebörd i 10 och 11. Uppdelningen mellan plats- och distansköp leder till gränsdragningsproblem: Var går gränsen mellan en och samma ort eller ett område där säljaren vanligen ombesörjer transporter av liknande varor 4 å ena sidan och resten av världen eller åtminstone Norden 5 å den andra? Sådana tolkningsproblem är vanliga inom juridiken och löses efter hand med hjälp av tillämpliga rättskällor. Det skapade tolkningsproblemet är emellertid sannolikt mindre än de praktiska och ekonomiska problem som uppdelningen mellan plats- och distansköp innebär. Andra och viktigare frågor som måste ställas är således om uppdelningen alls behövs och om denna fråga besvaras jakande om bestämmelserna är ändamålsenliga i nuvarande utformning. 1 SFS 1990:931 antogs i maj 1990 och trädde i kraft den 1 januari Redogörelsen finns publicerad i SvJT 2000 s 306 ff, se särskilt s 312 ff. 3 7 köplagen har följande lydelse: Skall varan transporteras till köparen inom en och samma ort eller inom ett område där säljaren vanligen ombesörjer transporten av liknande varor, sker avlämnandet när varan överlämnas till köparen. Om varan i annat fall skall transporteras till köparen och annat inte följer av en leveransklausul eller av avtalet i övrigt, sker avlämnandet när varan överlämnas till den transportör som har åtagit sig transporten från avsändningsorten. Om säljaren själv utför transporten, sker avlämnandet först när varan överlämnas till köparen. Har varan sålts fritt, levererad eller fritt levererad med angivande av en viss ort, anses den inte avlämnad förrän den har kommit fram till denna ort st KöpL. 5 Se 5 KöpL och 2 lagen (1987:822) om internationella köp.

2 DEBATT Problemet Antag att en säljare i Stockholm avtalar med en köpare i Stockholm och samtidigt med en annan köpare i Göteborg om försäljning av identiska varor. Av avtalen framgår att säljaren skall skicka varorna till respektive köpare. Köparna är inte konsumenter, varför köplagen är tillämplig. Säljaren skickar varorna med post till köparna. Enligt 7 1 st KöpL sker avlämnandet från säljaren till köparen i Stockholm när varan med brevbärarens hjälp överlämnas till köparen, eller när köparen hämtar försändelsen från postkontoret. Enligt 13 1 st KöpL går risken över till köparen i samma ögonblick. Av 11 framgår att frakten här portot ingår i det avtalade priset. I relationen mellan säljaren och köparen i Göteborg är den rättsliga regleringen däremot radikalt annorlunda. Avlämnandet sker där i stället enligt 7 2 st KöpL, dvs. när varan överlämnas till den transportör som har åtagit sig transporten från avsändningsorten här sannolikt när den postas 6 eller lämnas in till ett postkontor. Risken går över vid samma tidpunkt. 7 Frakten portot ingår enligt 11 KöpL inte i varans pris, varför säljaren kan debitera denna särskilt. Redan av 11 KöpL följer därmed att säljaren borde hålla två prislistor, en för köpare i Stockholmsområdet och en för övriga köpare. Det är en tämligen elementär ekonomisk sanning att risker skall betraktas som kostnader och att varje förändring av parters risktagande i ett avtal därför skall återspeglas i avtalsobjektets pris. När säljarens risk ökar och köparens risk därmed minskar innebär det att det pris som säljaren måste betinga sig skall öka, medan varje ökning av köparens risk och den däremot svarande minskningen av säljarens risk medför att ett lägre pris skall betalas till säljaren. 7 och 13 KöpL ger därför säljaren än större anledning att ta ut ett högre pris av köparen i Stockholm än av köparen i Göteborg. Säljaren kan naturligtvis lösa problemet genom att regelmässigt hänvisa till en särskild leveransklausul, såsom någon av klausulerna i Incoterms En dispositiv lagstiftning bör emellertid inte vara utformad så att den närmast tvingar fram en alternativ avtalsreglering. Tvärtom bör den i stället tillhandahålla en lämplig normallösning, så att parter i allmänhet inte skall behöva reglera sina mellanhavanden på annat sätt. 6 Frågan om postföretaget har åtagit sig transporten från avsändningsorten redan genom att varan lämnas i en brevlåda kommer inte att behandlas här. 7 Se 13 1 st KöpL.

3 482 DEBATT 3. Platsköpets ratio När man söker besvara frågorna varför en lagregel finns eller varför den är utformad på ett visst sätt, är det naturligt att i första hand söka svar i lagmotiven. Primärkälla för att besvara frågan varför platsköpet är särreglerat i köplagen är således prop. 1988/89:76. Specialmotiveringen till 7 1 st KöpL behandlar emellertid huvudsakligen bestämmelsens innehåll. Den enda fingervisning som ges om anledningen till dess förekomst är att den motsvarar i huvudsak 11 i 1905 års lag. 8 Av naturliga skäl saknar CISG bestämmelser om platsköp. 9 Någon ledning kan därför inte sökas i CISG eller i därtill relaterade rättskällor. Den faktiska motiveringen måste således sökas i 1905 års köplags förarbeten och naturligtvis i Alméns kommentar. Nya lagberedningens förslag till köplag 1895 innehöll inget särskilt stadgande om platsköp. Ett sådant kom först i 1903 års motiv. Förslaget var i allt väsentligt överensstämmande med lagtextens slutliga utformning. 10 Specialmotiveringen är kort, men ändå belysande: Äfven vid platsköp förekommer ofta, särskildt i detaljhandeln, att säljaren åtager sig eller eljest anses pliktig att försända godset till köparens bostad eller annan af köparen uppgifven plats. Vid ett dylikt fortskaffande inom det område, där en säljare af sådant gods som köpet afser, plägar för transportens verkställande betjäna sig af eget folk, måste det oberoende af huruvida i det särskilda fallet sådant sker eller själfständig fraktförare anlitas anses naturligt, och torde jämväl med den rådande rättsuppfattningen öfverensstämma, att, om olyckshändelse inträffar under transporten, följderna däraf drabba säljaren. 11 Platsköpets ratio var således att en köpare skulle kunna förvänta sig att säljaren betedde sig som andra säljare av motsvarande varor. Där dessa säljare använde eget folk springpojkar kunde även den aktuella säljaren förväntas göra det. Motiveringen stämmer emellertid dåligt överens med bestämmelsens utform- 8 Prop. 1988/89:76 s 70. Jfr för Norge Ot prp nr 80 s 53 och för Finland 1986 rd. RP nr 93 s 49 f. 9 Endast i avtal mellan parter från skilda länder, vilka båda har sina affärsställen i direkt anslutning till gränsen mellan länderna, kan platsköp aktualiseras i internationell handel. Som exempel kan nämnas avtal mellan en säljare från den lettiska staden Valka och en köpare från den estniska staden Valga. Om det inte vore för att statsgränsen går mellan eller snarare genom dem, skulle de två städerna ha varit en. Den nyligen öppnade Öresundsbron kan möjligen komma att medföra att Köpenhamn och Malmö i framtiden betraktas som ett område där 7 1 st KöpL eller 11 KBL skall tillämpas i stället för 7 2 st KöpL eller 10 KBL års köplag löd: Har säljaren att ombesörja godsets forslande till köparen utan att likväl försändande från en ort till en annan ifrågakommer, må ej godset anses avlämnat, förrän det kommit i köparens besittning. 11 Motiv 1903 s 63 f.

4 DEBATT 483 ning, eftersom den anknyter till vad säljare av motsvarande varor brukade göra, vilket kunde men ingalunda behövde ha anknytning till ett geografiskt område. Lagregelns utformning synes därför bygga på antagandet riktigt eller felaktigt att säljare regelmässigt levererade varor inom närområdet med hjälp av springpojkar. Alméns kommentar är betydligt mer utförlig än motiven. Den ger vid handen att 11 i första hand reglerade vad vi idag kallar konsumentköp: Inom butikshandeln har det emellertid länge åtminstone i större städer varit så allmänt, att varor hemsänts till kunderna, att en köpare torde med fog kunnat utgå från att så skolat ske. Även vid handelsköp kan en tillämpning av 11 ifrågakomma, exempelvis då en grosshandlare eller en fabrik skickar omkring varor till sina avnämare bland stadens detaljhandlande. 12 Även av Alméns kommentar framgår att utformningen av års köplag inte svarar mot de angivna skälen för dess tillkomst. Grunden till åtskillnaden mellan plats- och distansköp låg enligt Almén i att transporten vid platsköp i regel verkställdes av säljarens eget folk. 13 Det borde då också ha varit naturligt att utforma regeln så att den svarade mot den angivna grunden. Enligt Almén skulle emellertid bestämmelsen tolkas så: Ett aktgivande på grunden till den olika behandlingen 14 av platsköp och distansköp torde lämna erforderlig ledning, då det gäller att avgöra, huruvida i ett visst gränsfall transporten är av den längd, att den bör anses såsom ett försändande till annan ort. ( ) Att svaret icke kan vara beroende av en för transportens beskaffenhet så främmande omständighet som den, huruvida den plats, varifrån godset avsändes, och den, dit det sändes, äro belägna inom samma kommun, synes oss uppenbart. Avgörande är enligt vår åsikt, om den transport, varom fråga är, har den längd, att säljaren eller kanske snarare säljare i allmänhet inom ifrågavarande bransch icke pläga ombesörja sådan transport med eget folk Funktionell anknytning Argumentet att man inte skall fästa avseende vid en för transportens beskaffenhet så främmande omständighet som den, huruvida den plats, varifrån godset avsändes, och den, dit det sändes, äro belägna inom samma kommun användes 12 Almén/Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl s 117 f. 13 Almén/Eklund s Min kursivering. 15 Almén/Eklund s 119.

5 484 DEBATT för att utvidga tillämpningsområdet för års köplag. Argumentet är emellertid lika bärkraftigt när parterna befinner sig på samma plats, men säljare i allmänhet inom ifrågavarande bransch icke pläga ombesörja sådan transport med eget folk. Anknytningen till vad som är brukligt är emellertid logisk. Att säljaren skall ansvara så länge det följer av avtalet att han eller hans anställda skall ha fysisk kontroll över varan, synes vara en funktionell riskfördelning, som har stöd av en avtalstolkning mot bakgrund av den åberopade sedvänjan. En sådan funktionell anknytning inte till sedvänja, men väl till säljarens agerande i det enskilda fallet antyds i 7 2 st 2 p KöpL, som anger att avlämnandet inte sker förrän varan överlämnas till köparen, när säljaren själv utför transporten och således själv har den fysiska kontrollen över varan. Bestämmelsen är tillämplig oberoende av om det följer av avtalet att säljaren själv skall ombesörja transporten till köparen, dvs. även när säljaren skulle kunna skicka varan till köparen, så att 7 2 st 1 p KöpL blev tilllämplig, men av någon anledning i stället väljer att själv utföra transporten. Eftersom säljarens möjlighet att efter avtalsslutet förändra avtalets innehåll såvitt avser såväl kostnader som avlämnande och riskövergång endast kan utnyttjas till fördel för köparen, möter bestämmelsen inga egentliga betänkligheter. Att säljare skall ansvara för alla lokala transporter har således inget direkt stöd i en avtalstolkning mot bakgrund av sedvänja. Den geografiska bestämningen synes i stället vara frukten av hur samhället såg ut vid förra sekelskiftet. Eftersom få lokala transporter åtminstone utanför konsumentområdet idag utförs på det sätt som var dominerande för 100 år sedan, saknar den geografiska anknytningen idag koppling till verkligheten. För konsumentområdet har den regel som gällde för platsköp enligt 1905 års köplag av helt andra skäl än de ursprungliga utsträckts till att gälla för samtliga köp. Enligt 6 KKL sker avlämnandet alltid först när den sålda varan har kommit i köparens besittning. Av 8 2 st KKL framgår att risken går över vid samma tidpunkt. 7 1 st KöpL har anpassats till Alméns uttalande om att man skall se till vad som faktiskt sker snarare än till om parterna befinner sig i samma kommun. Eftersom den av Almén angivna grunden för hur detta område skall bestämmas inte längre torde finnas, skapar hänvisningen till ett område där säljaren vanligen ombesörjer transporter av liknande varor endast nya tolkningsproblem.

6 DEBATT Slutsatser Anpassningen i 7 1 st KöpL till Alméns uttalande att det avgörande är vad som är brukligt snarare än om såväl säljare som köpare äro belägna inom samma kommun har skapat tolkningsproblemet vad som i det enskilda fallet är ett område där säljaren vanligen ombesörjer transporter av liknande varor. Utöver tolkningsproblemet leder uppdelningen till att säljare bör hålla två prislistor, en för lokala och en för övriga köpare. Orsaken härtill är att såväl avlämnande som riskövergång in dubio sker senare när köparen är lokal än när varan skall transporteras till honom på annan ort. När springpojkar inte längre var ett naturligt inslag i gatubilden, upphörde den verklighetsanknytning som platsköpets geografiska bestämning möjligen en gång hade. I och med att det inte längre var närmast självklart att lokala transporter företogs med hjälp av säljarens anställda, upphörde den eventuella logiken i platsköpet. Rekvisitet en och samma ort i 7 1 st KöpL saknar varje anknytning till verkliga förhållanden. Det geografiska området kan inte längre vara tolkningsdatum. Det finns två huvudsakliga alternativ till hur den förändrade verkligheten kan hanteras. Antingen behålls platsköpet, men bestämmelsen ändras så att det funktionella sambandet tydliggörs, eller också tas den särskilda bestämmelsen om platsköp bort. I det senare fallet skulle 7 1 st KöpL utgå utan att ersättas av någon annan reglering, samtidigt som nuvarande 7 2 st skulle inledas: Om varan skall transporteras till köpare. I det förra fallet skulle dessa ändringar kompletteras genom att nuvarande 7 2 st 2 p KöpL skulle ges exempelvis följande lydelse: Om säljaren själv utför transporten, eller om säljare själva brukar ombesörja transporter av liknande varor, sker avlämnandet först när varan överlämnas till köparen. Jon Kihlman