HeRR Mac. JOHAN BILMARKS UPFOSTRINGS- VAaIvIi 1 o tilnoiik VÅRT K. FÄDERNESLAND, GUSTAF DAHLGREN,

Transkript

1 M. G. II KORTTA OCH ENFALDIGA TANKAR Om UPFOSTRINGS- VAaIvIi 1 o tilnoiik VÅRT K. FÄDERNESLAND, Samt NÅGRA MEDEL Til DESS FÖRBÄTTRANDE, FÖRRA DELEN, MED PHILOSOPIIISKA FACUL TETENS BIFALL Under Histor. och Philos. Pract. PROFESSORENS, HeRR Mac. JOHAN BILMARKS INSEENDE, Uti et JcadcmifU Flrfbk Utg/fven och fbrjvarad Af GUSTAF DAHLGREN, Åbo-80, I Åbo Acadenkens Oke Laro-Sal, På vanlig tid f. m. den 21 Aprii 1773» Å80,.Tryckt hos JOHAN CHRISTOPH. FRENCKELL,

2 FREDRIC KONGL. MAJ:TS TRO-MAN Och BISKOP öfver Åbo Stift, Samt Kongl. Academiens PRO-CANCELLER, SÅ OCK Kongl. Svenska Vetenskaps Academiens LEDAMOT, DEN HÖGFÖRDIGSTE HERREN, HerrDoct. CARL FREDRIC MENNANDER Uppoffras detta ringa Academifka Snille- Ålder af DESS Allerödmjuka/e tjenare Gustaf Dahlgren.

3 Herr MAJ:TS KONGL. TRO-TJENARE VÄLBORNE HERREN, och LIEUTENANT, AXEL L UDVIG VON Min HULDASTE SVÅRFADER. SCHROVE, genom Min Huldafte Faders do- Hvact jag deliga fcånfalle, har den Miida Förfynen behagat faknat, upfylla i Min Huldafte Svärfader. Igenom e- pex. ynneft hafva mig blifvit tilfkyndade ftörre fordelar, ån jag någonfin hinner afrjåna. Jag nyttjar med. c- befkrifveiigit nöje det tilfalle, Min Huldafte Svårfadefi frikoftighet för mig velat bana, at uppenbarligen å da* ga lägga den oåndeliga vördnad, fbm hos mig ar, och nåres af Min Huldafte Svärfaders Ömma omvårdnad för mig och min välfärd. Ord tryta mig dock, at få fullkomligen beprifa Min Huldafte Svärfaders godhet, fbm jag gjerna onfkade och ville. Hvartöre jag år nödfakad, at'endaft ftadna i en hjertinnerlig önfkan, det taktes den Store GUDen gjöra Min Huldafte Svärfaders dagar många och fälla, iämt bekröna dem med all andeiig och lekamlig fåiihet. Då upfylies min önfkan, och jag gjöres förfåkrad, at en Huld Faders omvårdnad.fram* deles ej afiåter ac vidare^ befrämja mitt väl, bvaraf jag ock hoppas, at med tiden tå inbärga en hugnelig fkjörd. Jag framhärdar med djup vördnad Min HULDASTE SVÅRFADERS CiJtajakcillc Jenarc och lad!<?;/le SvårJon GUSTAF DAHLGREN.

4 HANDELS.MÅNNERNE I Sjö- och Stapel Staden Åbo, JDLE och HÖGAKTADE HERRAR, Herr Herr IåCOB BREMER, OCil EMANUEL TIHLMAN, fie många vålgjårningar, fom I 5 Miné J Herrar, bcvift Min Salige Faders Hus, icke allenaft i Hans lifstid utan ock efter Hans död, befalla mig, at i ödmjukhet til ägna EDER detta Academifka arbete. Min gåfva år få ringa, at den omöjeligen kan fvara emot den fynnerliga ynneft jag och mina anhöriga fått årfara. " Låten EDER dock intet mifshaga denna gåfva, då hon far vittna om den vördnad, hvarmed jag aldrig uphörer at vara MINE HERRARS ödmjuke t]enaré GUST. DAHLGREN,

5 FÖRETAL. Få en tid, då man igenom den Högfta GUDens'underliga Förfyn har undfiuppk dels et ofs tryckande ondt dels hotande ännu fvårare olyckor, då kjarleken til Fäderneslandet ak mer och mer uplifvas, och då man följakteligen i alla ftånq cånker på Förbättringar; torde den välmenande Allmänheten ej omildt uptaga, at jag vågar framgifva några tankar om Upfoftrings värkets hinder och förbättrande i vårt kära Fädernesland. Vår Store Konung har redan anfedt, detta åmne för få angelågit och vigtigt, at Han därpå använt iå mycken möda och forgfällighet, at et dylikt exempel näpligen lårer finnas hvarken i den äldre eller nyare Hiftotien. Han har acven i Nåder förklarat, at den dag y dd Han efter ån/kan och fårefats kunde förbättra Upfoftrings varket hos oft, /kude Han anfe får en af de lyckliga/te i fin lifstidj ty at gifva Fäderneslandet nyttiga och dygdi~ ga Medborgare, dr en fiorre rikedom och varaktigare heder, an vidftrdkta Länder fårkofrade genom fyfande fegrar, men fiänkta med Invånares blod. Hans Kongl. Maj:t har ock. uti et få vigtigt ämne, hvarpå Samtidens lyckfalighet och framtidens glada hopp beror, åfkat fina UnderlStares tankar, grundade på fkjål och årfarenhet. Dårföre vågar ock jag, at på långt håll följa Stora och Namnkunniga Man,lamt utur fammakjållor fbm de, hämta underråttelfer, hvilka efter min öfvertygelfe kunna ftadga och befordra Upfoftrings vårket i vårt land. Hår fordras inga fina underfokningar, inga konftiga och klyftiga ilutlatfer; det åro enfaldiga tankar, fom jag fkall framgifva, äfven iå lätta ac begripa, fom at vårkftälla. Om ej Å alt

6 2 alt vinner bifall, få har jag dock mycket vunnit, om något kan tjena til förbättring. Vid Upfoftrings vårkets hinder och förbättrande bör man hafva affeende dels på Lårarena, dels på Difciplarne, dels på fottet och på Vetenfkaperna, uti hvilka Ungdomen fkall undervifas. Ingen ting tyckes vara få angelågit, fom at få fkickeliga Lärare. Skickeliga kallat jag dem, fom åga grundeltg Lårdom och någon årfarenhet, åro ledige ock arbetfamme: Lårde, få at de af fine Förmån åro kände for deras mogna och pragmatifka infikter: Sedige, at en behagelig manlighet lyfer i deraslefverne och upförande, de böra fåledes hvarken vara pedanter eller Språtthökar: Arbetfamme, at de dageligen och i råttan tid, med färdighet och utan något mifsnöje efterkomma fina fkyldigheter. Upfoftringen fkjer dels hemma i Föråldrarnas hus, dels uti Pcedagogier, Trivial-och Cathedral-Scholor famt Gymnafier, dels ock vid Academierne, om hvilka vi nu iårfkilt viije handla.. 2. Barnen äro gemenligen i fina Föråldrars fkjöte och under deras enfkildta omvårdnad intil defs de hunnit til 4å 5 års ålder. Under denna tid åro de Förnämas och Kikares barn efter vanligheten mera våda underkaftade både på Själens och kroppens vagnar, ån de fattigas. De fenares barn få måftadels det förfta året af fina frifka och idoga Mödrars bröft en fund mjölk, fom både föder och ftårker kroppen. Sedan bekomma de et tarfveligt uppehälle, hvarigenom kroppen får en e- mot den ftadiga maten fvarande ftadighet, under hvilket alt adfe&erne ej blifva retade at ftorma emot förnuftet. Såfom fattige Föråldrar, fyfielfatte med et. idkelifft arbete til fitt och de finas uppehälle 3 hafva mindre tilfål-

7 3 tilfalle at klema med fina barn, och at låta dem lefva'i fielfsvåld, få få ockfå deffe mindre oarter: fieifva torf- "tigheten drifver Föräldrarna, at ifrån den tid, då barnen kunna gå och tala, vånja dem vid vifta fkyldigheter, fåfom at lyda och efterkomma hvad fom befailes, ät vara nögda med det de fö, och få vidare. Skyldigheter och fyllor ökas med åren, och förfarenheten intygar, at arbetfamme och alfvarfamme Föråldrar hafva merendels barn, fom likna dem. Men de Förnämas och Rikares barn hafva et fvårare öde, faftån de danfa likfom på rofor, och lefva uti fieifva lyckans fkjöte. De komma knapt til verlden, föran Modren gemenlifen med forgfailighet gifver dem ak hvad de intet beöfva, men nekar dem det, fom endaft bidrager til deras vålftånd, Modrens värdighet tillåter henne fållan, "at fielfupamma fitt barn, hon fkulle ju därigenom förlora mycket af fina nöjen och fin behagt-lighet. En amma företråder Modrens ftålle, af hvilken barnet får ofta en obeqvåm fpis, en mjölk, fom på mångfaldigt fått år uprörd och grumlig, och med denna orena föda infuger det alla ammans naturliga oarter. Om barnet år något oroligt, får naturen ej råderum at på vanligt fått håfva det onda: amman ja ofta dcc fpäda barnet ö^verlaftas med Medicamenter, fom vål kunna gifva någon lila, men ofta lätta de både bloden och våtfkorne uti någon ovanlig rårelfe, iom fmåntngom fkadar kroppens conftitution. Vidare gör förnåmheten, at barnet måfte aktas för luft, för Solfkjen, för all naturlig födande fpis, det måfte endaft få klifs, fyffåker och bifcuier, famt alt hvad. vålluftigt år i mat och dryck, hvarigenom magen aldeles bortfkjåmmes, men kroppen ej nåres. Hvarföre fådane förnäma barn til en ftor del mera likna vaxbilder, förvarade i giasfkåp, ån mennifkjor, och emellan dem och Bondebarn år nåftan lika fkilinad, A 2 fom

8 4 Som imellan lik och hålfa. Men barnets finne lider ef mindre: alla i hufet til och med Far och Mor åro måft fyflelfåtte at gjora fin cour hos den unga Herren eller Fröken: alt hvad barnets begår kan falla uppå, fkall det ftraxt bekomma, at det ej må få anledning til förargelfe: ak hvad det gjor, fkall fåfotn artigt berömmas, dels ofta vanartiga vilja blifver nåftan hela Famillens Lag. Defs oarter, ja ofta de grofvafte infolencer, anfes för artigheter och värkan af et qvickt fnille, fom i framtiden låfvar mycket. Barnen påminnas fållan om några fkyldigheter, och om någon gång få fkjer, år det mera i affikt, at för andra vifa det man förftår en fund Moral, ån at barnet fkall befvåras med fina plikters tilbörliga utöfning. Felar barnet, eller år det argt och egenfinnigt, får oftaft amman eller andre ofkyldige uti barnets närvaro upbåra dårföre både barmor, och kanfkje andre mera behållne gåfvor, efter de ej genom fin uppaflning förekommit barnets mifsnöje. Detta onda vore dråge-. ligit, om barnen uti et eller annat hus fåledes bortfkåmdes; men årfarenheten vitnar, at folk af medelmåttiga vilkor efterapa få vål i kläder fom i annat de förnäma* re, om hvilka de tro, at de hafva den båfta fmaken» och de fattige vilja likna dem af medelmåttigt ftånd,, lå at corruption åfven i Upfoftringen uti Föräldrarna^hus blifver ftörre, ån man kan föreftålla fig. " 3- Vi hafve genomgått det förfta Stadium af Barnens upfoftran; nu tilftundar den för Föråldrårne bekymmerfulla tiden, då en Informator fkall anfkaffiis i hufet. Man fkrifver härom til någon Profeflbr, Adjuncftus eller Docens vid nåfta Academie, och det år ej aldeles ovant, at beftålla fig en Informator för fina barn för det billigafte vilkor eller det båfta pris, fom den kan århåiias, under förevändning,, at fora barnen åro ånnu mycket unga,

9 5 unga, få behöfva de ej någon jåmn och ftadig undervisning och handledning. Men detta år en farlig fördom och et ftort hinder uti Upfoftringen. Ty juft vid 5 å 6 års ålder börja barnen at tänka och gjöra reflexioner öfver fig och andra: de böra foljakteligen då redan, ej med hugg och flag, utan med låmpeliga foreftållningar hållas til fina fyllor, vånjas-vid ordentelighet, och föras til dygdens både kjånnedom och utöfning. At vårkftålia defte bägge ftycken, dårtil fordras en befkjedelig och ftadig Informator, fom åger dels kundfkap och någon årfarenhet uti det fom angår mennifkiiga hjertats böjelfer, jämte andre oumgångeliga infikter, dels vakfamhet öfver de fig anförtrodde ungdoms plantor, dels ock tålamod, at hvarken ftudfa, mindre upgifvas vid förekommandefvårigheter. Det fordras ju åtminftonö en få fkickelig Måftare at anlägga och fejöta en Trägård, fom ånnu år i fin början och hvaråft alla Trån å- ro fpåda, fom at hålla den i ftånd, fedan han hunnit til ftadga. Samma ordfak gjåller åfyen och kanfkje med långt mera fkjål om Upfoftrings vårket, når barnens finnen åro likafom et mjukt vax, dåruti allehanda bilder både goda och onda kunna låtteligen intryckas. Men vi komma tilbaka til Informatören, fom fkall anfkaffäs. Efter anmodan vinlågga fig Vederbörande vid Academien, at förfkaffa den ikickeligafte Informator, fom vill påtaga fig detta befvåret för 2 å 3 Difciplar e- mot årlig lön at 50 eller 60 plåtar årligen, ty ganfka få conditioner gifvas nu hos ofs med ioo plåtars lön. Men årfarenheten vifar nogfamt, huru fvårt det år, at i detta mål gjöra et lyckligt vak De fom någorlunda kunna hafva fin utkomft, utan at förestå någon Condition, och tillika hafva luft, at med alfvar evertuera fig i bokliga konfter, vilja ej upoffra fin båfta och dyrbarefta tid långt bort i Landsorterna, dar de måfte A 3 fakna

10 6 ialcna de nödvåndigafte hjelpredor uti fina gjorömå!, föf at vinna en liten fumma penningar, hvilken ej räcker till närvarande behof, ån mindre gagnar i framtiden. Mogne och ftadige Studerande åro nu för riden nog få vid Academierne: omtankan om en tilkommande framtid tvingar mången tvärt emot fin naturliga bojelfe atlåmna våra Lårohus, ty förfarenheten har på en tid yift, at grundelig lårdom mera pryder ån gagnar dem, fom fig därom beflkat. En fådan förändring vid våra Academier torde man få råkna ifrån 1756 års Tjenfte-betänkande och den tid, då detta blef låmpadt til Pråfte-Ståndet. Ty når den grundfats blifvit införd och allmänt vedertagen, at hvar och en år fkickelig intil defs han bevifes vara ofkickelig, hvilket bevis Uti en fri Stat år nåftan omöjeligit, få följer nödvändiga at enda fkillnaden iperfoners förtjånfter beftår uti åldren i ämbetet, fbm öker årfarenheten, om man eljes vinlågger fig om, at under tjånftgjorandet vinna den famma. Således måfte man ofta nöja fig med, at åt en ungdom fkaffa en annan ungdom til handledare, och faftån man ville medgkva, at denne unge Informatorn åger öfver fin ålder infikter, och kan uti några år handleda fin Difctpel i den bokliga kundfkapen, finnes likväl fållan det tålamod hos den, hos hvilken både blod och adfecfter åro i deras häftigafte gåsning, at han med kallfinnighet ka*i uptaga fmå förtretiigheter, fom kunna banda. Et barn, fom år qvickt, år och gemenligen frågevift, men ac få fvara på fkjåliga frågor, at fvaretl åro begripeliga, och at låmpeligen kunna vånda de löjeliga inkaft, fom en yr inbillning kan framfåtta, til något godt, dårtil fordras mera infikt och befkjedelighet, an af en ungdom kan väntas. Til detta hinder kommer ock, at Föråldrar af en öfverdrifven ömhet blanda fig uti Upfoftringen, och förefkrifva Informatören låda* ne

11 7 ne methoder, fom antingen intet, eller åtminftone med barnens fördel ej kunna yårkftållas. Om hårtil kommer, at Föråldrarne i barnens och andras närvaro med förakt tala om hela Informations vårket, om de åro månne därom, at barnen häilre tidigt fkola brillera i dageliga fållikaper, i dans och fpel, ån i goda feder, och om de hjertnjupk énfka fina barn mera belefvenhet ån lårdom, då år fpelet aldeles förlorat, och Informatören må använda all mojelig flit, få händer dock gemenligen, at Difciplarne blifva vårdflöfe, late, famt begifne på lafter, på debaucher och på fpel.. 4. Utom de nu upråknade hinder och ölägenheter," fom åtfölja den privata Information, gifvas ånnu andre ej mindre betydande. Förft och fråmft år at mårka, det blotta kundfkapen om fina fkyldigheter år ej tilråckelig, at tillkapa fkickeliga Ynglingar, hår fordras utöfning, och denna kan uppå dygdens och lårdomens våg ej lättare århållas, ån om Difciplarne fattas i en anftåndig tåflan. Men fåfom denna år nog fvag imellan två eller tre ynglingar, få år den privata Information åfyen i den delen nog briftfållig. Vidare fom barnen uti Fåråldrarnas hus hafva gemenligen nog betjening, få kunna de fvårligen vänjas vid at vara ordenteliga, at taga vahra på fina faker, och at fielfve hålla fig nåtta och fnygga. Hushålls omftåndigheter, främmande och andre arbryta ofta i Föråldrarnas hus en jämn Information, hvilka hinder i fig fieifva åro ofta få ftore, fom de tyckes vara ringa. At hjelpa detta vidtages gemenligen et medel, fom likväl ej år det båfta. Academifka Conftitutionerne. ftadga med all billighet, at ingen Studerande får vid förluft af fina Academifka rättigheter, öfver tvjmne års tid vara borta ifrån Academien, hvarfore Föräldrar, fbm fått en Studerande til Informator för fina barn,

12 8 Barn, antingen måfte fkicka honom- tillika med Sonefne efter den förflutna tiden til Academien, eller ock vara omtankte,at i rid förfkaffa fig en annan. Bagge omftåndighetetna medföra dryga olägenheter. Ac byta ofta om Informatorer, år både för Föråldrar och barn i jflera hänfeende befvårligit och fkadeligit. At åter fkicka fina Söner til Academien, kan ej ftcje utan kånbar omkoftnad. Tryckta handlingar vila, at vid Upfala A- cademie ftiga omkoftningarne för 2.Difciplar och en informator årligen gemenligen til 45ooDaler Kop:mynt, ja någre måfte betala 6 å 9000 Daler om året. Men vid dennaacademie kan en Informator med tvanne Difciplar fåkert hållas för hälften mindre; dock åro de få fom kunna gå i denna utläggning. Detta år ej underligit, når man befinnar huru knappa mångas löner åro emot den tiltagande dyrheten; hvarfore ock utom dem, fom bo i Staden, ganfka få Academifka condkioner nu gifvas. Jag undrar ej heller mycket håruppå, ty om man betraktar faken på alla fidor, få finner man at barnen af fitt viftande vid Academien hafva. föga nytta, och at Föråldrarne gjöra en vifs depence endaft at på något längre dock ovifs rid få behålla fina barns Informator. Men låtom ofs tilfe om och hvad unga barn kunna vinna vid fin Academifka lefnad. Det år oförjnekeligk, at Sönerne et kunna lära något af Profeftbrernas förelåsningar, hvilka åro inrättade til de mognarö Studerandes undervisning. At bivifta defte, år Informatorn fkickad til Academien: ftörre delen af föreiåsningarne hållas om förmiddagarne. Informatorn år få öm om fina Difciplar, at han afhörer allenaft tvänne Profeflorer förr-och en efter-middagen. Således använder han til fin förmån '3 timmar ar förmiddagen, ty til at kläda fig, at gå ock komma, behöfves en timma, reflen af föremiddagen, fbm år en eller högft två rimmar

13 MU'(t imr användes dl Difciplar nes- tjånft. Om eftermiddagen) förefalla flera diftradioner på ymfe fidor; med et ord t när en Informator kommer med fina Difciplar från landet til Academien, gar ätminftone hälften af tiden för de (I a förlorad. Dcc förnämfta fom vinnes, år dels at någon Profeifor har tilfalle at reglera, ungdomens Studier, dels at barnen fä upfikt öfver fitt lefverne, famt tilfalle,. At under den tiden Informatorn år frånvarande» betjäna fig af exercitie Måftarne. Men minfta delen af. Föräldrar kunna i thy fall gjöra några depencer,. ätminftone gjorde de det ej ånnu^om det ej vore för at på. något "anftåndigt fatt fyflelfatta fina barn. Således ler in an, at ändamålet ef alrid vinnes med. dm- privata information». f~ I affeende pä upfoftringens nphjelpande hafva Ptedagogier och. Trivial-Scholor blifvit af Öfveiheten inrättade, hvilka åro värdige fina Höge Inftiktare;- ty de fyfta uppä landets ungdoms undervisning i bokliga koiv fter och handledning til dygden. Men om detta ändamål på alla ftålien vinnes, det lämna vi til andras ompröfvande. Mennifkjorne åro i allmänhet fådane, at de gemenligen. genom belåningar dragas til fik och arbetfamhet. Vid Padagogierne äter åro löneme ganfka knappa, fä at en Låroraåftare måfte använda all den tid, fbm han från Scholearbetet har öfrig, på< fysflor fbm åro» vida {kilda frän defs gjöromål; hvarfore en fkickelig Man anfer fig acvert få litet hulpen- vid fådane fysflor fom fyllan måfte vanikjötas af en ofkickelig.. Härtil kommer, at hoppet om en båttre framtid gemenligen; vifar fig för fådane Pedagoger på få.- långt och ovift: håll, at de nåpligen i fin lefnad. kunna komma til båttre utkomft. Defie gjöra foljakteligen fin fysfla. antingen vårdftöft eller med oluft, och i bägge håndelfema måfte Difciplarne- naer eller mindre komma til at kårtta. Saken har ock nu på många ftålien fä långt kommit,, at uti fådane Pccdagogier fållan finnes : andre, ån. ' U- fktti-

14 10 fattige Borgare-och Bonde-Barn, af hvilka en del åro nog grofva innan de komma i Scholan, och föga båttre når de komma därifrån. Låfa i bok, något räkna och fkrifva, jämte någon infikt i fin Chriftendom, är nåftan det enda, fem de hårftädes lära, och detta upfoftringsfått år defsutom nog Mechanifkt. " 6. Vid Trivial-och Cathedral-Scholorne åro Lårarena båttre lönte, hvarfore de ock med mera munterhet och flit kunna beftrida fina fysflor. För 50 år och mer tilbaka brukades allmänt, at fkicka fina fö ner til de publique Scholorne, och Föråidrarne tänkte ej på någon anhan utväg.til fina föners undervisning. En Stor BENGT OXENSTJERNA blef af Sin Herr Fader, fom var General Gou.verneur i Finland, nog bittida fatt i Åbo Schola, hvaraft Han på Sitt 8 ålders år bok en Latinfk Oration. På någre utrikes ftällen åro Föråidrarne af Ofverbeten befalte, at låta fina barn komma til Scholorne^ och om de efterfåtta det, få åro de dårfore anfvarige. Men hos ofs har med öfverflödet dels klemhet för barnen, dels förakt för Scholorne tiltagit, få at vifla Scholor haft nåftän flera Lärare åndifciplar. Helafkulden til det* Ca'ödesmål bör ej fkrifyas endaft på ömma Föräldrars räkning, utan Lårarena hafva ofta dåruti den måfta del. Ty om defle illa fkjöta fina fysflor, åro i publiquen. anfedde för mindre fkickelige eller ock altför ftrånga, få år vift, at Scholorne måfte förfalla. Tvärt om når Lårarena åro icke allenaft kånde för Lårdom, utan ock för belefvenhet, fom med ömhet umgås med fina Difciplar, få at defle ej annat kunna ån lika mycket vårda och ålfka fina Informatorer, få läckas Ungdomen med fin ftora nytta til Scholorne, hvaruppå vi hafvc åtlkilliga hederliga och fågnefamma bevis. Årfarenheten vilar, at ifrån vifta Scholor komma ynglingar til A- cademierne, fom efter fin ålder icke allenaft aga goda infikter i Studier, kunna flera fpråk, utan defsutom hafva fådane manieres, fom de långe-varit i ftora verldens: då

15 11 dåtleremotifrån andra Scholor komma fådane, hvilka ej vitt något likna de förra. Detta torde mycket komma af Lårarena. Om antingen gamle Mån, eller fådane, (oro ej åro fallne til Scholiearbetet, blifva vid defle fysflor befordrade, få blifver ungdomen illa handledd och fkjött, hvarpå Scholorne förfalla. Våra Gymnafier åro gan(ka nyttiga inrättningar. Hår antagas gemenligen de, hvilka förut uti Trivial-Scholorne hafva aflagt goda prof af flit, befkjedelighet och framfteg i bokliga konfler, -Defle ynglingar åro fäledes beredde, at antaga en mognare undervisning: det kommer därpå an, at gifva dem, hvad de tyckas begjåra, och hårtil fordras (kiekelige Leélorer, hvilka under fitt viftande vid Aca^ demierne ex profetio hafva vinlagt fig ont den vetenikapen, hvilken de (kola förcftålla, fä at de icke allenaft grundeligcn förftå denfam- "nia, utan ock af egen årfarenhet veta den båfta Methode, at handlet!a andra däruti. Men om nägonfin händt, eller framdeles,händer, at til LeÉtorer vid Gymnafierne befordras gamle Colleger, Conre&ores, Reflores vid Trivial- Scholornse eller Confiftorii Notarier, hvilka få i fin förmenta tour och efter fin ålder i tjenften de ledigaleöorater, få fruktar man, at ofverhetens ändamål, fom år ungdomen»tilbörliga undervisning, ingalunda vinnes. Ja et fädant befordrings fått gagnar föga Le&ores,. men måfte mycket fkada de?i Studerande ungdomen- Ty fåfonv de förre ofta få fådane Leclioner på fin andel, vid hvilka de äro nåftan aldeles ovane, och dårfore måfte trågit arbeta, om de, opåtalt allenaft, (kola gjöra fin fysffa, få undfå de väl bättre lön, ån tilförene,men tillika ftörre be< fvår, hvilket defsutom förökes genom tiltagande ålder och Oeconomifka fcekymmer- Detta har den värkan, fom årfarehhetem nogfamtintygat, at Difciplarne fattat ofmak och vanvårdatäfven de nyctigaftevetenikapen För éfiigithar ock varit et ftort hinder, at undervismagen vid Gymnafierne förnämligaft gått därpå ut, at lära de få kallade, lärda fpräken, nämligen Latin, Grekifkan ch Hebraifkan jämtenågot af Theologien,Logiquen, Univerfal-Kiftoritn och Euclidis- Elementi» Geometri»? men af Philofophia Praftiea hafva de fållan låft annat,, ån några definitioner,hvilka vettenfkaper likväl vid denålder både kunde och borde af Ungdomen, läras fä at de hade tydeligit begrep om fina fkyldigheter, S " %~ Såfom Vetenfkaperne vid' Rikets Academier få Böra föreffållas,. af de fom redan uti dem hafva gjordt framfteg, kunna hårftädes vittna mera mognad och (ladga; fä kan näpligen- något ftörre hinder låggas emot! detta ändamål, ån om befordringar til lediga Profeffionci- fkj.e efter aneienisitéts principen. Ty den vid Äcademi&a Låro.inaheten nödvändiga in* fikt och lärdom vinnes ej genom blotta åldren, utan härtil fordras en awagårig ouphörlig fik, och at man efter aflagde Lkra prof år uti allmånhe-

16 12 mlnheten anfcdd för den, fom år mäft fkickelig at lära den vetenffcat»., på hvilken man fin båfta tid har upoffrat. Vara författningar rörande Eeckfiaftique - Ståndet haf\'a väl innom billighets gråntfor infkränkt anciennitets principen, dock torde de förre i framled-na tidehvarf ej ahid hiifvit fä noga efterlefvade. Åtminftone torde hårutaf händt, at de Studerande på någon tid förr fkiidt (ig ifrån Acadenrkrne, och engagerat fig vid ni.got Collegium eller annat värk, ån man fo-rdomdags kom til defle Hög-Scholor. Den landsföldårfveligapartie andan har ock förr detta mycket hindrat upfoftrings och undervisnings vårket vid våra Academier. Sönerne hafva gemenligen uti fina Föråldrars elicr andra anhörigas och vänners hus fått viffa Stats principer, dem de fördt med fig til Acadetnier- *ie, och fom de(fe tänkefått medförde förakt och ofta aflky för dem, fom de i Stats affairer trodde vara olikt finnade,få minfkades dtt fortroende, fom naturligen bör vara emellan Lärare och Difciplar, och vettenfkaper -föraktades, biott för den fördom man fattat om fieifva Låraren. Hårtil kom, at både Lärdom, dygd och förtjånfter ingen ting däremot, gällde, at.yara utmärkt i det hdrfkände partiet; de förre voroej annat ån en kortlek utan trumph, måftadels föga betydande, ofta hinderlige uti ens lycka och upkomft. Ännu en annan olågenhet och et nytt hinder. Vår frihet hade bli fy it förvandlad uti et nåftan laglöft fielfsvåld, fom uphåfde all nödvändig fubordination. Ungdomen talte dårföre fällan, at blifva påmint om flitighet,och allenninft, at man efter förra tidersplågfed fluilie utom de pubiique examina tidt och ofta förföka hvars ock ens gjorda framfteg ide vetenfkaper, fom förehades. Andteligen om vifta vetenlkaperhafva vid våra Academier likafom förqvaft andra lika nyttiga kundfkaper, utan at de förte j-uft mycket vunnit, men de fen are anfenligen tappat, hvilken anmärkning någre mogne Män hafva gjordt, därom kunna vi ej dömma; ty hårtil fordras mera ärfarenhet och en finare granskning, ån af ofs kan väntas. TKESIS. I, Qai Studia humaniora condemnant, rk illi in ipfam humanitatent videntur injurii. THES. 11. Libertas Reipublicse Litt-erarix, nifi juftis circumferibatur limitihus, tranquillitatem -civium non turbare modo, fed etiam evertere poteft. THES Generaiiter adfirmari nan. poteft, quemvis effefabrutn fux fortun<é. THES. IV. Prxfaghim imminentis barbariei, guam fubodorantur nonnuili, parum habet probabilitatis. THES. V. Farit admodum Cnperus, qui exiftimat,quod ea,qu«de Corvo canit Ovidius, refpkiant Hiftoriam & facta Patriarchx Jofephi. THES. VI. Fallij; etiam&falliturheumannus,qui oftendereconatur, quod inprima fabula-metamorphofeosovidianacadumbreturhi-ftoriaßefortnationis Luthcri ad pacem usqueweftphalicam. Pingiturquidem hsec»pinio ingeniofis coloribus, fed nos in eadem nihil prxter veritatem defideramus»