RAPPORT 2002:4 GALEASEN JEHU

Transkript

1 RAPPORT 2002:4 GALEASEN JEHU Marinarkeologisk undersökning av ett skeppsvrak vid Gråskärsbådan i Njurunda socken, Sundsvalls kommun, Medelpad

2 Rapport 2002:4 Kulturmiljöavdelningen Länsmuseet Västernorrland Box 34, Härnösand Magnus Holmqvist Februari

3 SAMMANFATTNING Hösten 1991 genomförde SDK Lagun dykningar vid Gråskärsbådan i Sundsvallsbukten. Vid dykningarna påträffades ett ganska väl bevarat skeppsvrak nordost om Gråskärsbådan. Året efter besiktigades lokalen av personal från Länsmuseet Västernorrland. Under genomfördes en marinarkeologisk undersökning på platsen. Undersökningen gjordes också som ett led i fältutbildningen för sportdykare i Sundsvall, vilka under vintern läst marinarkeologi. Endast en mycket liten del, ca 2 m², av vrakplatsen är undersökt. Fyndmaterialet utgörs av fartygets last, fartygsutrustning samt personliga tillhörigheter och ger sammantaget en bra bild av den materiella utrustningen ombord på en allmogeseglare från 1800-talets första hälft. Vraket utgör resterna efter den öppna galeasen Jehu, som förliste natten mellan den 4:e och 5:e december Bilden på första sidan föreställer en galeas, tecknad av Johan Hägg (Nordisk Familjebok 1904). 3

4 I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Sida 1. INLEDNING 5 2. BAKGRUND 5 3. IDENTIFIKATIONS- OCH LÄGESUPPGIFTER 6 4. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UNDERSÖKNINGARNA Målsättning Vraklokalen 6 5. REDOVISNING AV UNDERSÖKNINGARNA Utförande och dokumentation Vrakbeskrivning Fyndmaterial, -lista Fyndmaterial, -kategorier UTVÄRDERING Vraket Fyndmaterial Dateringsunderlag och dateringsdiskussion TRYCKTA OCH OTRYCKTA KÄLLOR 20 BILAGOR I. Avskrift av mätbrev för galeasen Jehu 21 II. Undersökningspersonal 22 III. Ordförklaringar 23 Fig 1. Fyndmaterial in situ på vrakplatsen. 4

5 1. INLEDNING Den tidiga fartygstrafiken utefter norrlandskusten är tämligen okänd. De flesta transporterna skedde med mindre allmogefartyg av olika slag, dåtidens motsvarighet till dagens kustfraktare. Eftersom man, i större utsträckning än idag, var beroende av vädrets makter, så seglade man huvudsakligen under dygnets ljusa timmar och i närheten av kusten för att kunna navigera någotsånär säkert. Att segla nära kusten var inte bara av godo. Det kunde också innebära stora risker, bl a grundstötning, i synnerhet som man enbart var hänvisad till vinden för sin färd. En annan fara i våra nordliga farvatten var, och är fortfarande, nedisning. Detta var det öde som drabbade det fartyg som förliste en decembernatt 1825 vid Gråskärsbådan. Till Konungens Höga Befallningshafwande i WästerNorrlands Län. I största ödmjukhet inrapporteras, att galeasen Jehu kallad om 64 swåra läster, bygd på klink, förd af skeppare J. F. Österlund kommande från Stockholm, till en del lastad med tackjärn och diwerse destmera, till Sundswall, natten emellan den 4:e och 5:e December sjunkit med laddning wid ett skär i Sundsvallsinloppet, Gråskärsboda kallad; under resan från Agön till Brämön hafwer pumparne igenfrusit så att man ej kunnat fria fartyget från watten, utan i dess ställe i den swåra kiölden har wattnet swallat öfwer tackjärnet, wilket förorsakat att fartyget sjunkit. Det ligger nu 6 fot under watten; Tackjärnet försökes att bergas men huru fartyget kan bergas är swårt att säga, eftersom det ligger emot öppna hafwet, och en storm kan sönderbråka alltsammans; förr än isen blir fast kan ej hufwud saklig bergning företagas. Skeppare och besättning äro bergade. Fartyget tillhörer Rådman Ytterbom i Sundswall. Sundswall den 7:e December 1825 Olof Engelb. Smerling Dykerie Commissarie Avskrift av dykerikommissarie Smerlings förlisningsanmälan till Västernorrlands landskansli. Diarium 1825, BI: BAKGRUND I augusti 1991 genomförde SSDK Lagun dykningar vid Gråskärsbådan i Sundsvallsbukten. På ca 15 m djup, strax NO om skäret, påträffade man vraket efter ett klinkbyggt fartyg. Fyndet inrapporterades till Länsmuseet Västernorrland. Under sommaren 1992 besiktigades lokalen av personal från länsmuseet. Man kunde då konstatera att de inrapporterade uppgifterna stämde och att vrakplatsen var intakt och tämligen fyndrik. Senare samma säsong gjorde man en förundersökning och en första uppmätning av fartygslämningarna och man bärgade även några mindre föremål, F61-65, vilka låg lösa på bottnen och riskerade att försvinna. 5

6 Påföljande år ansökte länsmuseet om tillstånd för att göra en marinarkeologisk undersökning på platsen, vilket beviljades av Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 3. IDENTIFIKATIONS- OCH LÄGESUPPGIFTER Länsstyrelsen Dnr: Länsmuseet Dnr: Fornlämningsnr: Raä 517 Fastighet: Socken: Kommun: Landskap: Län: Gråskärsbådan / Sundsvallsbukten Njurunda Sundsvall Medelpad Västernorrland Ekonomiska kartan: (17H 1h) Gula kartan: 17H:05 4. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UNDERSÖKNINGARNA 4.1 Målsättning Detta var det första vrak som skulle undersökas i länsmuseets regi. Den primära målsättningen var, att göra en så noggrann dokumentation som möjligt och i görligaste mån ta reda på fartygstyp, ålder, last, destination m m. Undersökningen skulle också fungera som fältutbildning för ett antal sportdykare, vilka läst marinarkeologi under vinterhalvåret. 4.2 Vraklokalen Vraklokalen är belägen NÖ om Gråskärsbådan på mellan ca 15 och drygt 30 meters djup på stenbotten med ett relativt tunt slamlager. Vrakdelarna ligger inom ett ca 100 x 50 m stort område, med två koncentrationer med ett inbördes avstånd på ca 50 m. Fartyget bröts i två delar i samband med förlisningen: Vrakdel I, med byssan, ligger på ca 16 meters djup. Denna del är tämligen överlagrad av sediment. Vrakdel II, bestående av en fartygssida samt del av förskeppet ligger betydligt djupare. Vrakdel II är förhållandevis fri från överlagringar. Vrakdelarna omges av löst skeppsvirke från rigg och andra detaljer samt två stockankare. Vrakdel I omfattar ett ca 17 x 7 meter stort område och ligger på mellan 15,1 och 16,7 meters djup. Vrakdel II är ca 27 x 6 meter stor och ligger på ca 22 meters djup. 6

7 Karta utvisande vrakplatsen. 5. REDOVISNING AV UNDERSÖKNINGARNA 5.1 Utförande och dokumentation Säsongen 1992 Förundersökningen av vraklokalen skedde den september Härvid gällde det att i grova drag fastställa fyndintensiteten och vraklokalens omfattning. Man gjorde även en första uppmätning. I samband med förundersökningen bärgades också ett antal föremål vilka låg lösa på bottnen. Dokumentationsmaterialet omfattar video och stillbilder samt några grova skisser. Som dykplattform tjänstgjorde två öppna båtar med utombordsmotorer Säsongen 1993 Huvudundersökningen, som genomfördes den juli 1993, inriktades främst mot en undersökning i aktra delen av vrakdel I. En 5 x 5 m stor aluminiumram, indelad i 25 rutor om 1m², fixerades på utgrävningsplatsen. Under tre dagar undersöktes 2 m² (rutorna 9 och 14). Dokumentationsmaterialet omfattar video och stillbilder, en fyndplan samt några skisser. En del löst liggande skeppsdelar togs upp för fullskaledokumentation på genomskinlig byggplast. Därefter sänktes de åter ned på vrakplatsen. Vidare bärgades en gjutjärnstacka. Dykplattform nu var UV-konsults fartyg Flottisten. 7

8 5.1.3 Säsongen 1994 Den 4-5 juni gjordes en uppmätning av vrakdel II (se fig 2 nedan). Under juli månad utfördes en del kompletterande mätningar. Även denna gång gjordes dokumentation med hjälp av video och stillbild. Dykplattform var två mindre båtar. 5.2 Vrakbeskrivning Skeppet är klinkbyggt. Borden är 0,20-0,23 m breda och intill 0,05 m tjocka, med ca 0,03 m överlappning. De är fastsatta mot spanten med hjälp av kilade dymlingar. Bordhalsarna är något fasade och intill 0,20 m breda. Spantrutan är uppdelad i bottenstock, 1:a upplänga och 2:a upplänga (vilken också tjänstgör som topptimmer). Spantens bredd och tjocklek är i genomsnitt 0,20 m. Spantfacksbredden är i genomsnitt 0,25 m. Akterstäven avslutas med en kort, men bred, akterspegel av liggande, släta brädor. Akterspegeln är något böjd i överdelen. En kajuta har funnits. Kajuttaket kan även ha fungerat som ett akterdäck. I övriga delar av skeppet finns mycket få spår av däck, möjligen kan det ha funnits ett litet fördäck och ett litet däck för om midskepps. Fig 2. Vrakdel II, måttbandsskiss. Digitalisering: Thomas Bergerhag. Siffrorna utgör spantnumrering. 8

9 5.3 Fyndmaterial, -lista Fyndmaterialet som har fyndfördelats till Länsmuseet Västernorrland och registrerats under inventarienummer M 26886, omfattar såväl fartygslast som skeppsutrustning och personlig utrustning. Fnr Sakord Material Ruta X Y Fritext 01 Sömnadsring Brons m tråd och nålögla. Ø=20 mm, B=13 mm, Tj=1 mm. 02 Bryne Sandsten röd sandsten. L=170 mm, B=53 mm, Tj=32 mm. 03 Hållare Mässing hållare till oljelampa. Fig 7, s Flaska Glas bottendel, brun-grön. Kasserat. 05 Fönsterglas Glas mindre bitar av fönsterglas (eventuellt kajutfönster). Kasserat. 06 Rörka Mässing mässingsrör, m falsar och klack på mitten, för laddstake. L=39 mm, Ø=12 mm. Fig 15, s Utgår Utgår Blockhjul Trä del av. Ø=140 mm, Tj=28 mm. Centrumhål: Ø=34 mm. Ränna: B=24 mm, Dj=3 mm. 10 Utgår Spik Koppar handsmidd, fyrsidigt tvärsnitt. L=71 mm, Tj 5 mm. 12 Nav Mässing nav till blockhjul (F17), triangulär fästplatta. 13 Kniv Järn+trä knivskaft. L=120 mm, Ø=25 mm. Knivbladet har haft trianguär tånge. 14 Timglas Glas grönfärgat glas, med silversand. Se även F 61. H=74 mm, Ø=67 mm. Fig 6, s Luskam Koppar L=72 mm, B=43 mm. 16 Kedja Mässing länkar, till oljelampan. L=215 mm. Fig 7, s Blockhjul Trä Ø=173 mm, Tj=45 mm. Centrumhål: Ø=43 mm. Se även F Knappnål Mässing L=24,5 mm, Tj=0,75 mm. 19 Knapp Mässing Ø=13 mm. Ögla på baksidan. 20 Skaft/handtag Trä L=174mm, Tj=35x30 mm. 21 Blockhjul Trä Ø=113 mm, Tj=21 mm. Centrumhål: Ø=20,5-22,5 mm. Ränna: B=11,5 mm, Dj=3,5 mm. 22 Blockhjul Trä Ø=90 mm, Tj=18 mm. Centrumhål: Ø=19 mm. Ränna: B=15 mm, Dj=4 mm. 23 Lock Trä Ø=120x110 mm, Tj=8-16 mm. 24 Bryne Sandsten L=180 mm, B=59 mm, Tj=29 mm. 25 Blockhjul Trä Ø=116 mm, Tj=25 mm. Centrumhål: Ø=29,5 mm. Sannolikt ena halvan av ett dubbelhjul. 26 Hjul Trä Ø=90-94 mm, Tj=26 mm. Centrumhål: Ø=29,5 mm. 27 Varuplomb Metall Ø=c 30 mm, med kvarsittande snöre. 28 Blockhjul Trä Ø= mm, Tj=26,5 mm. Centrumhål: Ø=29,5 mm. Ränna: B=20,5 mm, Dj=4 mm. 29 Kedja Mässing länkar, till oljelampan. L=238 mm. Fig 7, s Ställskruvsratt Mässing till oljelampan. Ø=16 mm, Tj=2 mm. 31 Block Trä block utan hjul. L=125 mm, B=87 mm, Tj=50 mm. Fig 8, s Träben Trä avsmalnande. L=412 mm, Ø=24-37 mm. I den smalaste kortändan, som också är lindad, finns ett urtag för en tånge med rombiskt tvärsnitt. 33 Handtag Trä handtag till hyvel (se F45). L=100 mm, B=30 mm, Tj=13-33 mm. Fig 10, s Lock Trä Ø=54-60 mm. Tj=23 mm. 35 Gryta Koppar m omvikt överkant. Ø=194 mm, Dj=85 mm. Försedd med 2 lövformade, hålförsedda öron. Fig 9, s Sko Läder Kasserat. 9

10 37 Repstump Hampa Kasserat. 38 Piphuvud Lera Turkpipa av rödbrännande lera. L=56 mm, B=32 mm, H=46 mm. Fig 11, s Knapp Mässing med blommönster. Ø=13 mm. 40 Kedja Mässing länkar, till oljelampan. Fig 7, s Rep Hampa splitsad repögla. 42 Sko Läder Kasserat. 43 Piphuvud Lera av rödbrännande lera, påträffad i F42. Fig 11, s Socka Textil stickad socka, påträffad i F Hyvel Trä L=268 mm, B=58 mm, H=43 mm. Fig 10, s Skaft Trä yxskaft, kraftigt eroderat. L=415 mm. 47 Tyg Textil fragment. (tillhör F52). 48 Kvast Björkris L=412 mm. 49 Ben, obränt Ben skulderbladsben fr nöt. Kasserat. 50 Sked Trä Blad: L=90 mm, B=64 mm, Dj=10 mm; Skaft: L=97 mm, B=8-20 mm, Tj=3-14 mm. Fig 12, s Rep Hampa fragment. 52 Jacka? Textil större tygstycke, jacka? Stekpanna Gjutjärn Delar av stekpanna. Påträffade i F54. Ø=213 mm, H=54 mm. Allt järn är bortkorroderat, det är endast grafit som bevarar föremålets form. 54 Tyg Textil fragment (tillhör F52) Pipskaft Trä fjädrande pipskaft, påträffat i F54, 3 delar. Fig 11, s Handtag Trä ändknopp till borrsväng, Ø=60 mm, H=46 mm. 57 Föremål Trä slitet träföremål, L=147 mm, B=43 mm, Tj=30 mm, med genomgående hål och tvärgående ränna. 58 Tacka Gjutjärn Stämplad NBB-HB, tillvaratagen i skeppsdel II. Fig 5, s Kolvknopp Trä H=49 mm, Tj=59x48 mm. Fig 15, s Lådlock? Trä x216 mm st och mm tj. Inbränt: 1000:8 TF. och en brännstämpel. Fig 13 och 14, s Timglas Glas Grönfärgat glas. Se även F 14. H=74 mm, Ø=67 mm. Fig 6, s Trefotsgryta Gjutjärn Ø=275 mm, H=c180 mm. Allt järn är bortkorroderat, det är endast grafit som bevarar föremålets form.. Fig 16, s Lock Koppar lock till kaffepanna, Ø=75 mm. 64 Tallrik Tenn Stämpeldaterad (Samuel Marnel, Stockholm). 65 Tallrik Tenn Stämpeldaterad (Johan B. Sundberg, Göteborg). Anm. Fynden F61-F65 tillvaratogs vid besiktningen 1992, eftersom de låg helt öppet på vrakplatsen. 5.4 Fyndmaterial, -kategorier Riggdetaljer F09, F12, F17, F21, F22, F25, F28 Blockhjul (trä) F31 Block (trä) F37, F41, F51 Rep (hampa) Skeppsutrustning, övrig F03, F16, F29, F30, F40 Oljelampa (mässing) F14, F61 Timglas (glas) F05 Fönsterglas (glas) F26 Hjul (trä) F23, F34 Lock (trä) Verktyg och redskap F01 Sömnadsring (brons) 10

11 Verktyg och redskap, forts F02, F24 Brynen (sandsten) F33, F45 Hyvel (trä) F46 Yxskaft (trä) F48 Viska/sop (björkris) F56 Ändknopp till borrsväng (trä) F11 Spik (koppar) F20, F32 Skaft/handtag (trä) Köksutrustning F04 F35 F53 F62 F63 Livsmedel F49 Flaska (glas) Gryta (koppar) Stekpanna (gjutjärn) Trefotsgryta (gjutjärn) Lock till kaffepanna (koppar) Skulderblad fr nöt (ben) Personlig utrustning F13 Kniv (trä, järn) F15 Luskam (koppar) F18 Knappnål (mässing) F19, F39 Knappar (mässing) F36, F42 Skor (läder) F38, F43 Piphuvuden (lera) F44 Socka (textil) F55 Pipskaft, isärtagbart (trä, läder, metall) F50 Sked (trä) F47, F52, F54 Jacka (textil) F64, F65 Tallrikar (tenn) Vapen F06, F59 Pistol (mässing, trä) Last F58 F27 Övrigt F57 F60 Tacka (gjutjärn) Varuplomb (metall) Föremål (trä) Lådlock? (trä) 11

12 6. UTVÄRDERING 6.1 Vraket Enligt mätbrevet, så var måtten för den öppna galeasen Jehu följande: Längd över stäv = 99 fot 5 tum (ca 29,5 m) Bredd = 24 fot 3 tum (ca 7,1 m) Lastutrymmesdjup = 8 fot 7 tum (ca 2,5 m) Dessa mått stämmer väl överens med de vid undersökningen erhållna värdena, vilket nedanstående konstruktionsritning visar. Även om ingen namnskylt är påträffad, så är sannolikheten att vraket skall vara resterna av ett annat fartyg än Jehu försumbar. Fig 3. Konstruktionsritning. Digitalisering: Thomas Bergerhag. Fig 4. Spantruta. 12

13 6.2 Fyndmaterial Lasten, som bl a utgjordes av gjutjärnstackor från Hästbäck i Karbennings sn i Norbergs bergslag, hade med all sannolikhet förts ombord i Stockholm vid Järntorget. Destinationen är tyvärr okänd men tackorna skulle sannolikt till något av järnbruken i Medelpad, t ex Lögdö eller Lagfors. Vidare studier av privilegiebreven för bruken kan ge bättre information, detta eftersom det oftast i dessa framgick varifrån man skulle hämta sina råvaror för vidareförädling. En gjutjärnstacka (F 58) bärgades. Fig 5. Gjutjärnstacka (F58). Foto: Anders Vikdahl. Eventuellt kan F27 (varuplomb) också knytas till fartygslasten, för enligt förlisningsanmälan så bestod lasten av tackjärn och diverse destmera. Tyvärr vet vi inte vad det senare bestod av. Det kan bl a ha varit tygrullar/-balar. Det övriga fyndmaterialet, som är tämligen rikt, ger genom sin sammansättning en tämligen god bild av det materiella livet ombord på en allmogeskuta från första hälften av 1800-talet. Fig 6. Delar till timglas. F61 och F14 (med silversand). Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. 13

14 De delar av skeppsutrustningen som togs tillvara är: ett timglas (F14 och F61); delar av en oljelampa (F01, F06, F16, F29, F30 och F40); tågvirke (F41 och F51); blockdetaljer (F09, F12, F17, F21, F22, F25, F28 och F31); delar av verktyg och redskap (F33, F45, F46, F48 och F56); samt delar av köksutrustningen (F35, F53, F62 och F63). Fig 7. Delar till oljelampa. F03, F16, F29 och F40. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Fig 8. Block. F31. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. 14

15 Fig 9. Koppargryta. F35. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Fig 10. Hyvel. F33 och F45. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Man hade naturligtvis också med sig livsmedel. Till denna kategori kan man räkna fyndet av ett skulderblad av nöt (F49). De personliga utrustningarna omfattar bl a klädespersedlar (F20, F36, F42, F44 och F52), kniv (F13), träsked (F50) och två piphuvuden (F43 och F38) med tillhörande skaftdetaljer (F55). De två tenntallrikarna (F64 och F65) får sannolikt också räknas till denna kategori. 15

16 Fig 11. Rökpipa med isärtagbart skaft och utbytbara huvuden. F38, F43 och F55. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Fig 12. Träsked. F50. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Ett fynd som är svårbestämbart till sin funktion är F60 (Fig 13 och 14 på s 17). I samband med undersökningen klassades det som ett lådlock. Det kan det förvisso vara men de inbrända siffrorna och stämpeln ger även möjlighet till andra tolkningar. Siffrorna kan ju utgöra en måttuppgift på antingen vikt eller volym. Det är kanske fråga om en fraktsedel. Stämpeln ovanför siffrorna liknar den stämpel som användes av Lögdö och Lagfors bruk. Siffrorna (1000:8) kan eventuellt tolkas som och 8/26 skeppund, vilket är fullt möjligt eftersom Jehu var godkänd för en last av skeppund järn. 16

17 Fig 13. Lådlock? F60. Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Fig 14. Förstoring av stämpel på F60. Fynden av en rörka (F06) och en kolvdel (F59) visar att det fanns åtminstone ett skjutvapen ombord. Dessa delar har tillhört en pistol. Rörkan satt under pipan och fungerade som hållare till en laddstake. 17

18 Fig 15. Rörka (F06) och kolvdel (F59). Filmnr: CD. Foto: Björn Grankvist. Stekpannan (F53) och trefotsgrytan (F62) registrerades vid undersökningen som tillverkade av rödgods, detta p g a den förhållandevis ringa vikten. Närmare studier har emellertid visat på något helt annat. Docent Birgitta Hulthén har undersökt en skärva av vardera och kunde konstatera, att materialet definitivt inte var rödgods. Den specifika vikten hos keramik ligger på ca 2, medan provernas specifika vikt var mindre än 1. Skärvorna innehöll ingen lera, de var homogena och jämntjocka och dessutom kraftigt magnetiska (muntligt meddelande ). Om det nu inte var rödgods, vad var det då? Så låg specifik vikt och kraftigt magnetiskt. Förklaringen finns att söka i en kemisk process under vatten. Ingrid Hall Roth skriver i en artikel följande: Tidigt gjutjärn innehåller 2-6 procent kol där det mesta kolet finns som grafitflagor utspritt i järnstrukturen. Grafiten agerar som katod för järnet, vilket innebär att grafiten inte bryts ner medan järnet omvandlas till oxider och hydroxider, med andra ord järnet rostar. Närvaron av kolet gör att formen på gjutjärnsföremålet bevaras, även om det bara finns lite eller t o m inget järn kvar. Grafiten formar ett tredimensionellt nätverk som bevarar föremålets form, men strukturen är porös, mjuk och går lätt sönder (Hall Roth, 1999). Stekpannan och trefotsgrytan var alltså tillverkade i gjutjärn men det som återstår idag är grafit, därav den låga specifika vikten. Fig 16. Trefotsgrytan (F62) in situ. 18

19 6.3 Dateringsunderlag och dateringsdiskussion Bland det tillvaratagna fyndmaterialet finns två tenntallrikar (F64 och F65) som är stämpeldaterade till 1761 respektive Om man använder sig av dessa dateringar, så kan fartyget tidigast ha förlist år Däremot säger de inget om när fartyget byggdes och inte heller det exakta förlisningsåret. Ett annat personligt föremål som går att datera, är turkpipan (F38). Per-Arne Åkerhagen meddelar i ett brev, att den är daterbar till slutet av 1700-talet. Denna datering ansluter till föregående och ger inte heller den någon noggrannare hållpunkt. Beträffande lasten av tackjärn, så kom denna från Hästbäcks hytta i Norbergs bergslag. Järnframställningen här bedrevs från i vart fall 1539 fram till och med 1864, då hyttan nedblåstes sista gången. Eftersom tackorna inte är datumstämplade, så kan man bara konstatera att de är gjutna före Om man använder sig av denna datering, så bör fartyget ha gått till botten före Med utgångspunkt från ovanstående, så skedde förlisningen någon gång mellan åren 1798 och Rent arkeologiskt går det inte att datera vraket närmare. Studier av arkivhandlingar har däremot givit ett betydligt säkrare dateringsunderlag. Den 17 september 1821 utfärdade skeppsavmätarna Abraham Grafström och Olof Engelbert Smerling mätbrevet för den öppna galeasen Jehu (se bilaga 1). Av mätbrevet framgår, att hon byggdes i Sundsvall av furu på klink. Det framgår däremot inte vid vilket varv och inte heller det exakta året. Sannolikt byggdes hon vintern/våren Den 7 december 1825 utfärdade dykerikommissarie Olof Engelbert Smerling en förlisningsanmälan för galeasen Jehu (se sid 5). Man kan säga, att Smerling fick utfärda både födelse- och dödsattest för den öppna galeasen Jehu. Fig 17. Bilden föreställer galeasen Anne-Mon av Nyköping. Ungefär så kan Jehu ha sett ut på seglats mellan Sundsvall och Stockholm. 19

20 7. TRYCKTA OCH OTRYCKTA KÄLLOR Hall Roth, I., 1999, Gjutjärn konservatorns mardröm. Marinarkeologisk Tidskrift, 2/99. Hägg, J., 1904, Galeas. Nordisk Familjebok. Högberg, L. & Vikdahl, A., u å, Skeppsvraket vid Gråskärsbådan en marinarkeologisk gåta. Rapport i koncept. Jansson, S., 1994, Skeppsvraket vid Gråskärsbådan. Videofilm. Kulturvision, Härnösand. Jansson, S., u å, Marinarkeologisk delrapport. Skeppsvraket vid Gråskärsbådan. Rapport i koncept. Möller, P., 1987, Svenska järnstämplar. Sammanställd efter Kungl patent- och registreringsverkets upplaga från ARKEO-förlaget. Riksantikvarieämbetet, Fornlämningsregistret för Njurunda sn. Vikdahl, A., 1994, Vraket vid Gråskärsbådan ett marinarkeologiskt projekt i Norrland. Marinarkeologisk Tidskrift, Vikdahl, A., u å, Vraket vid Gråskärsbådan ett marinarkeologiskt projekt i Norrland. Vikdahl, A., u å, Vraket vid Gråskärsbådan ett marinarkeologiskt projekt i Norrland. Vikdal, A., u å, Vraket vid Gråskärsbåden. Rapport i koncept. Westerdahl, C., 1988, Norrlandsleden, II. Beskrivning av det maritima kulturlandskapet. Arkiv för norrländsk hembygdsforskning, XXIII, Härnösand. Åkerhagen, P-A., , brev i länsmuseets arkiv. Norbergs Bergslags databas: Hästbäck. Fig 18. Ett av Jehus båda stockankare. Teckning: Lennarth Högberg. 20

21 Bilaga I Avskrift av mätbrev för galeasen Jehu Sundswalls Skeppsafmätare Undertecknade denne Stadens edsvurne Skepps-Afmätare hafva afmätt en Öppen Furuklink Galeas som är bygd i Sundswall vid namn Jehu och föres av Skepp. Pet. Liljewall varandes samma lång öfver stammarne 90 fot 5 tum, bred, emellan garnering 24 Fot 3 tum, och djup i rummet ifrån garneringen till däcket 8 Fot 7 tum, allesammans Svenska fötter, och kan föra Sextio Sex ½ svåra läster a 18 skeppund Jern per läst, som vi härmed attestera. Sundswall 17. Sept. Anno Abr. Grafström O. Eng. Smerling Ur: Magistraten och Rådhusrätten i Stockholms mätbrev för öppna fartyg, De icke-kursiverade uppgifterna i mätbrevet är förtryckta, de kursiverade är införda av skeppsavmätarna. 21

22 Bilaga II Undersökningspersonal 1992 Seth Jansson, Länsmuseet Murberget (grävningsledare) Anders Wallander, Länsmuseet Murberget (bitr grävningsledare) Thomas Bergerhag, SSDK Lagun Lennarth Högberg, SSDK Lagun Patrik Nordberg, SSDK Lagun Håkan Rudberg, SSDK Lagun (båtförare) Anders Vikdahl, SSDK Lagun Undersökningspersonal 1993 Seth Jansson, Länsmuseet Murberget (grävningsledare) Ulf Allringer, UV-konsult AB Mats Andersson, UV-konsult AB Thomas Bergerhag, SSDK Lagun Per Bäckström, SSDK Lagun Stellan Hedberg, SSDK Lagun Mikael Hermodsson, SSDK Lagun Lennarth Högberg, SSDK Lagun Pattrik Nordberg, SSDK Lagun Björn Nylander, SSDK Lagun Lars Sandberg, SSDK Lagun Jörgen Tjernell, SSDK Lagun Anders Vikdahl, SSDK Lagun Bo Öhlén, SSDK Lagun Undersökningspersonal 1994 Seth Jansson, Länsmuseet Murberget (grävningsledare) Thomas Bergerhag, SSDK Lagun Lennarth Högberg, SSDK Lagun Patrik Nordberg, SSDK Lagun Björn Nylander, SSDK Lagun (båtförare) Urban Söderberg, SSDK Lagun (båtförare) Anders Vikdahl, SSDK Lagun Bo Öhlén, SSDK Lagun 22

23 Bilaga III ORDFÖRKLARINGAR Akterspegel Akterstäv Babord Block Bordgång Bordhals den bakre, platta eller välvda begränsningen av ett fartyg. det på kölens aktra ända stående timmer, som sammanbinder fartygets sidor akterut. fartygets vänstra sida, då man står vänd föröver. en mekanisk lyft- och draganordning. Vanligtvis bestående av ett hjul, blockskiva, monterat i en omslutande bygel. en längd av bordläggningen, den går från för till akter och är ofta gjord i flera delar. bordgångens ände mot en stäv eller akterspegel. Bordläggning de bordgångar som ligger utför båtens spant och bildar dess sidor och botten, d v s skrovet. Bottenstock Brädgång Byssa Drev Dymling Däck starkt timmer av mer eller mindre böjd form, som ligger tvärs över kölen och ger form åt fartygets botten. den del av fartygssidan som är ovanför däcket. se Kabyss repat tågvirke, för tätning. träbult, som användes till förbindningar. Dymlingarna låstes oftast med hjälp av träkilar. fördäck, akterdäck Fot äldre längdmått. 1 fot = 2 kvarter ~ 0,2969 m. Förstäv Galeas in situ Kabyss Kajuta Klink Klinknagel Knä Kranbalk skrovets förligast belägna konstruktionsdel, som sammanbinder fartygets sidor förut. ett mindre fartyg med två master, där den främsta masten är högst och därför kallas stormast. Den aktre masten är lägre och kallas mesanmast. Masterna är i ett stycke eller två delar och saknar märs. på plats, d v s i ursprungligt läge. skeppskök. bostadsutrymme ombord på fartyg. ett fartyg är byggt på klink då borden med sina underkanter är lagda utanpå, samt fastnaglade vid, närmast underliggande bords överkant. Fogen i dubbleringen kallas nåt. nagel (grövre spik) av järn, varmed borden sammanhållas och nåten åtdrages. Nagelhuvudet sitter vanligen på bordets utsida. ett krumtimmer i vinkelform, som förenar vissa detaljer i ett fartyg med varandra. utskjutande timmer vid sidan av fören, som användes till att lyfta upp ankaret till däckshöjd. Kvarter äldre längdmått. 1 kvarter = 6 (verk)tum ~ 0,1484 m. Köl längsgående mittparti av fartygets botten. 23

24 Lask Läst Lösfynd Midskepps Mätbrev Nåt Okulär Reling Rigg Rundhult Seglation Skeppare skarv mellan timmer, bord och plankor. äldre lastkapacitetsmått. Se skeppsläst, nyläst. enstaka fynd, som ej kan hänföras till någon speciell kontext. mitten på ett fartyg. en handling som anger ett fartygs igenkänningsmått (längd, bredd, djup och lastningsförmåga). fogen mellan två bordgångar eller två däcksplankor. I nåten anbringas drev. med blotta ögat. översta kanten på fartygssidan. gemensam beteckning för all segelutrustning. Se tackling. ett fartygs alla runda och raka riggdelar, d v s bommar, gafflar, spiror, stänger, rår, bogspröt m m och ibland även master. transporter till sjöss. befälhavare för ett civilt fartyg. Skeppsläst äldre lastkapacitetsmått ( ), även kallat svår läst eller tung läst. 1 skeppsläst = 18 skeppund ~ kg. Skeppund Spant Spantfack Spantruta Styrbord Svår läst Tackling Topptimmer Tum Tung läst Turkpipa Tvärskepps Upplänga (Verk)linje (Verk)tum äldre viktmått, med olika värde beroende på typ av gods. revbenen i ett fartyg. mellanrummet mellan två spant. ett komplett spant, från köl upp till reling, på ömse sidor om kölen. fartygets högra sida, då man står vänd föröver. äldre lastkapacitetsmått. Se skeppsläst. stående och löpande rigg. Ibland synonymt med rigg, d v s även master och rundhult. översta delen av ett spant. Ofta sitter brädgång och reling fästade till topptimret. äldre längdmått. Se (decimal)- och (verk)tum. äldre lastkapacitetsmått. Se skeppsläst. pipa som, från början, tillverkades i Turkiet från tidigt 1600-tal och framåt. Från början var den tunnväggig och tillverkades av gråbrännande lera, senare gjordes den tjockväggig av rödbrännande lera. i vågrät riktning vinkelrätt mot kölen. del av spant, som utgör fortsättningen uppåt från bottenstocken. äldre längdmått. 1 (verk)linje ~ 2,06 mm. äldre längdmått. 1 (verk)tum = 12 (verk)linjer ~ 24,74 mm. 24