VANLIGASTE FYTOFARMAKA VID INFLAMMATORISKA HUDSJUK- DOMARNA

Transkript

1 VANLIGASTE FYTOFARMAKA VID INFLAMMATORISKA HUDSJUK- DOMARNA Fytofarmaka Achillea millefolium Aloe barbadensis Althaea officinalis Avena sativa Calendula officinalis Echinacea purpurea Hamamelis virginiana Hypericum perforatum Linum usitatissimum Matricaria recutita Oenothera biennis Plantago lanceolata Salvia officinalis Symphytum officinale Trigonella foenum-graecum Fytofarmaka Achillea millefolium. (Rölleka) Millefolii herba innehåller eterolja där huvudkomponenter är seskviterpener av guajanolidtyp (chamazulen), α-, β-pinen, garvämnen (kondenserade och hydrolyserbara), seskviterpenlaktoner (matricin), och flavonoider (luteolin, apigenin, isorhamnetin och rutin). Drogen uppvisar tydligt antiinflammatoriska och sammandragande egenskaper. In vitro, uppvisade en vattenbaserad fraktion från ett hydroalkoholextrakt på antiinflammatorisk aktivitet, chamazulen hämmade LTB4- produktion genom inhibering av 5-LOX. Millefolii herba extrakter, studerade in vivo, visade på antiinflammatoriska egenskaper beroende av flavonoidoch seskviterpenlaktoninnehållet. Drogen används traditionellt vid behandlingen av mindre sårskador och mildare former av hudinflammationer. Seskviterpenlaktoner är kända för att kunna orsaka allergisk kontaktdermatit hos vissa känsliga personer. Aloe barbadensis, syn. A. vera Aktiva beståndsdelar i färska blad utgörs av kolhydrater (mannos-6-fosfat, acemannan acetylerade-1,4- polymer av mannos), glykoproteiner, steroler (lupeol, β-sitosterol) och enzymer (bradykinas). Gel bereds av färska blad och är vanligen antrakinonfri och ej behandlad i temperaturer över 70ºC. Gel minskade signifikant akut inflammation hos råttor, men ingen effekt syntes vid kronisk inflammation. Enzymer, kolhydrater och steroler utgör de antiinflammatoriska aktiviteten hos gelen. Bradykinas hämmade TXB2- och PGF2-aktivitet in vitro, och mannos-6-fosfat, acemannan och steroler (huvudsakligen lupeol) reducerade inflammation framkallat experimentiellt in vivo. Gel används utvärtes vid mindre sår och inflammatoriska hudsjukdomar, mindre irritationstillstånd, inklusive brännsår, svullnader och skavsår. Allergiska reaktioner har iakttagits sällsyntvis.

2 Althaea officinalis (Läkemalva) Vars aktiva beståndsdelar utgörs av slemämnen (uppbyggda av arabinogalaktaner, galakturonorhamnaner, glukaner och arabinaner). Extrakt stimulerar fagocytos och frisättningen av syraradikaler och leukotriener från humana neutrofiler. Frisatt cytokines: IL-6 och TNF, från monocyter, och extrakt, visar på en potentiellt antiinflammatorisk effekt. En salva med drogextrakt (20%) minskade irritation framkallad av UV-strålningen eller tetrahydrofurfurylalkohol in vivo. Den antiinflammatoriska effekten var svagare än en salva hållande dexametason 0,05%, men en salva innehållande båda ingredienserna hade bättre antiinflammatorisk effekt än för respektive. Drogen används traditionellt utvärtes vid furunklars, eksem och dermatit. Avena sativa (Havre) Fruktdrog innehåller slemämne (β-glukan), proteiner (glutelin och avenin), samt flavonoider. In vitro, visar ett kcolloidalt extrakt på en antiinflammatorisk aktivitet genom hämmat frigörande av AA från fosfolipider och därmed hämmande på prostaglandin- och leukotrienemetabolismen. Den hämmar även frisättning avpla2) och COX-2. Kolloidalt extrakt stimulaterar även produktionen av antiinflammatorisk TGFβ1 via keratinocytes och inhiberad produktion av interleukiner. I en farmakologisk studie med 20- och 30%-iga kolloidala petroleumextrakt, under skyddande väv i 2 timmar, uppvisades en hudskyddande effekt mot framkallad av natriumlaurylsulfat vilket orsakade hudrodnad och ökade blodgenomflödet i huden. Drogen används som symtomatisk behandling av mindre hudinflammationer (som t.ex solbränna), och vid läkandet av mindre sårskador. Allergiska reaktioner kan ses hos personer med kontaktallergier. Avena herba recens (Avenae stramentum) innehåller polysackarider (β-glukan) och kiseldioxid i löslig form som estrar av kiselsyra med polyfenoler, och monosackarider samt oligosackarider. In vitro och in vivo, förefaller β-glukan stimulera immunförsvarsfunktioner. Kisel anges reglera hudrelaterade och subkutana metabola processer. Drogen används vid inflammatoriska och seborreiska hudsjukdomar, särskilt de som förknippas med klåda. Calendula officinalis (Ringblomma) Aktiva principer är triterpensaponiner (oleanolsyraglykosider), triterpenalkoholer (α-, β-amyriner, faradiol), och flavonoider (quercetin och isorhamnetin). De antiinflammatoriska effekterna av calendulae flos är relaterade till flavonoid- och triterpenderivatinnehållet. Isorhamnetin 3-glykosider isolerade från drogen är LOX-hämmare. Oleanantyper av triterpenglykosider uppvisar en starkt antiinflammatorisk aktivitet i TPA-inducerad inflammation i musöra. Extrakt, vars huvudsakliga aktiva principer utgörs av triterpenoider, som ges utvärtes, hämmar krotonoljainducerat ödem in vivo. Höga koncentrationer av detta extrakt och faradiol har en antiinflammatorisk effekt likvärdig den hos indometacin. Drogen används traditionellt i kompresser vid svårläkta sår, bulnader, bölder och dermatiter. Echinacea purpurea (Röd Solhatt Innehåller alkylamider och kaffesyraderivat (cichorin-, caftarin- och klorogensyror). Extrakt uppvisar in vitro an antiinflammatorisk aktivitet troligen genom hämning av PGE2. In vitro hämmar drogen via alkylamiderna aktiviteten hos COX-1 och COX-2. Echinacea används traditionellt i behandlingen av mindre, ytliga sår och hudinflammationer. Överkänslighetsreaktioner (lokala utslag, kontaktdermatit, eksem och läppangioödem) har iakttagits, och allergiska reaktioner kan uppträda hos personer med atopiska tillstånd. Hamamelis virginiana (Trollhassel) Aktiva beståndsdelar i bark är hamamelitanniner och proantocyanidiner, vilka har en stark 5-LOX-hämmande och leukotrien B4-hämmande effekt, proantocyanidiner hämmar bara trombocytaggregationen. Ett hydroalkohol- extrakt av bark, utvärtes, uppvisade antiinflammatorisk effekt vid krotonoljaframkallat ödem på möss. Denna effekt tillskrevs huvudsakligen speciella proantocyanidinernas molekylära vikt 3 kda (69% inhibering) och hamamelitanniner (7% inhibering); proantocyanidiner med lägre molekylär vikt < 3 kda hade ingen effekt.

3 Dekokter och infusioner av barken används vid lokal hudinflammation. Barn under 12 år bör ej ges medlet. Bladdrog innehåller ungefär samma aktiva beståndsdelar som barken och uppvisar i kliniska undersökningar med extrakt i krämer sig effektiv vid atopiska eksem hos barn, men också atopisk xeroderma och andra eksemformer. I samtliga fall minskar de inflammatoriska symtomen. Dekokt av blad används i kompresser eller sköljningar vid lokala hudinflammationer. Barn under 6 år ska ej ges medlet. Hamamelidis aqua = folium et cortex aut ramunculus destillatum (Trollhasselvatten) innehåller förutom ovan nämnda ämnen även en eterolja vars huvudbeståndsdelar är alifatiska hydrokolföreningar, mono- och seskviterpener samt alifatiska aldehyder och alkoholer. Trollhasselvatten uppvisar antiinflammatorisk aktivitet. Humanfarmakologiska studier visar att en sollotion hållande 10% av Trollhasselvatten reducerade UV-B-inducerade erytem. Lotionen minskade erytem med 20% efter 7 timmar och 27% efter 48 timmar, där graden av minskade symtom med placebo var 11% respektive 15%. I en klinisk studie med 72 patienter som led av allvarliga former av atopiska eksem behandlades med antingen en kräm innehållande Trollhasselvatten (25 g/100 g) eller en kräm med bufexamak (50 mg/g). En minskning av symtom såsom deskvamation av huden, rodnad, klåda och likenifikation kunde iakttas. Ingen kunde påvisas mellan behandlingstyperna. I en studie med 0,5% hydrokortison som kräm var denne effektivare än Trollhasselvatten vid den symtomatiska behandlingen av personer med måttligt allvarliga atopiska eksem. Trollhasselvatten utspäds i regel med 3 delar vatten, i kompresser och för behandling av mindre inflammationer och irritationer i huden som skärsår, skrapsår, insektsbett och brännsår. Hypericum perforatum (Johannesört) Innehåller floroglucinolderivat (huvudsakligen hyperforin och adhyperforin), naftodiantroner (hypericin) och flavonoider (amentoflavon, hyperosid). In vivo, hyperici herba och renisolerade substanser en antiinflammatorisk effekt som visats med krotonoljainducerat ödem på råtta och möss starkast effekt uppvisade ett lipofilt extrakt. Renisolerade substanser hade antiinflammatoriska effekter starkare eller jämförbara med indometacin. In vitro, uppvisar hypericin en proteinkinas-c-hämmande verkan och hämning av frisättningen av AA och LTB4. Hyperforin (in vitro), men även extrakt samt en salva innehållande 1: 9 alkoholextrakt, som gavs utvärtes (in vivo), hade en hämmande effekt på den lymfocytiska reaktionen i epidermis och proliferation av lokal T-celler. I kliniska studier, visade en kräm med standardiserad halt (1,5% hyperforin) på förbättrad hudkondition och minskad kolonisering av Staphylococcus aureus i huden hos patienter m. mild till måttlig atopisk dermatit klart bättre än placebo. Ett flytande extrakt används vid mindre skärsår, brännskador och svårläkta sår. Det är vanligen kallinfunderad olja som brukas. Linum usitatissimum (Linfrö) Innehåller en stabil olja, huvudsakligen bestående av triglycerider av α-linolen- och linolsyror samt slemämnen huvudsakligen utgörande av galakturonsyra. Lini semen har antiinflammatorisk, emollient och retningslindrande egenskaper. Den används vid lokala inflammationer i huden eller furunkler som grötomslag eller i kompresser/omslag. Matricaria recutita (Äkta Kamomill) En av Europas viktigaste och mest använda medicinalväxter. Den innehåller bl.a eterolja med främst α- bisabolol och dess oxider A, B och C, matricin, varur chamazulen framkommer genom destillation och en-indi-cykloeter; flavonderivat: apigenin, luteolin, och apigenin-7-glykosid. Extrakt har bl.a antiinflammatorisk aktivitet genom inhibering av prostaglandiner och leukotriener in vitro. α- Bisabolol och apigenin hämmar COX- och 5-LOX-aktivitet, chamazulen dock hämmar bara 5-LOX. Ett utvärtes applicerat extrakt, hämmade krotonolja-inducerat ödem in vivo, jämfört med benzydamin. Intradermal applicering av liposomal apigenin-7-glykosid hämmade hudinflammation hos råttor. En utvärtes applicering av endera extrakt eller flavonoidfraktionen var mycket effektiv vad gällde att reducera inflammation i en musmodell med kcrotonoljaframkallad dermatit. Apigenin och luteolin var effektivare än både indometacin och fenylbutazon vid lokal inflammation. Aktivitet minskade i följande ordning: apigenin, luteolin, quercetin, myricetin, apigenin-7-glykosid och rutin. I humanfarmakologiska studier visade en salva innehållande extrakt på en effektivare effekt än 0,1%

4 hydrokortisonsalva vad gällde att minska kemiskt framkallad toxisk dermatit. Kräm innehållande extrakt reducerade också UV-inducerat erytem. I kliniska studier har antiinflammatorisk aktivitet iakttagits med salvor innehållande extrakt vid inflammatoriska dermatoser i händer, underarmar och smalben, som överenstämde med aktiviteten hos 0,25% hydrokortison, var överlägsen 0,75% fluokortinbutylester och 5% bufexamak. I en annan klinisk studie, visade 2 veckors användning av extrakt i salva överlägset resultat visavi en 0,5%-ig hydrokortisonsalva vid medelsvårt atopiskt eksem vid symtom såsom pruritus, erytem och deskvamation. Den eteriska oljan och α-bisabolol uppvisar baktericid och fungicid aktivitet in vitro (huvudsakligen mot grampositiva bakterier, Staphylococcus aureus, Bacillus subtilis och Candida albicans). Drogen har lång traditionell utvärtes användning vid hudinflammationer och hudirritationer, bakteriella hudsjukdomar, mjölskorv och torsk, eksem, infekterade och svårläkta sår, abscesser, köldskador, och insektsbett. Den används i bad, kompresser eller omslag och baddningar. Fall av kontaktallergi har sällsyntvis rapporterats. Oenothera biennis (Nattljus, Gulltrav) Innehåller 25% fettsyror där viktigaste är γ-linolensyra (GLA). Drogen används invärtes vid behandlingen av atopiska eksem, och särskilt hos barn. Studier visar på att symtom som inflammation, torrhet, exfoliering och klåda minskar signifikant i jämförelse med placebo. En klar korrelation föreligger mellan dihomo-gammalinolensyra (DGLA) som bildas ur GLA i huden under påverkan av elongas. DGLA och dess metabolit 15- HETrE tillhör epidermis lipider, inklusive fosfolipider och ceramider, vilka är essentiella för bibehållandet av en riktig struktur och funktion av epidermis barriär. Man har också kunnat fastställa att hos patienter med atopiska eksem, finns en störning av GLA-metabolismen vilket leder till en minskad syntes av viktiga metaboliter av denna fettsyra, främst PGE1 en antiinflammatorisk substans. Resultatet av en studie visade att atopisk dermatit utvecklas hos barn som får mjölk (eller mjölkersättning) med låg GLA-halt, och att tillskott kan förebygga denna utveckling. I en klinisk studie behandlades patienter symtomatiskt med atopiska eksem med 2-4 g olja i 12 veckor. Efteråt kunde konstateras en 30-45%-ig förbättring av totala symtombilden, och särskilt gynnsam var effekten på klåda och fjällning i jämförelse med placebo. Lokal behandling med oleum oenotherae biennis vid atopiska eksem visar på en reglerande effekt av den epidermala barriärfunktionen. En klinisk studie testade två olika doser av oljan i behandlingen av 51 barn med atopisk dermatit. Behandlingen utgjordes av 8 veckors terapi med antingen placebo eller oljan; dagsdos var 0,5 kg per kg kroppsvikt för alla grupperna. En signifikant förbättring av den totala symtombilden kunde iakttas, vidare ökade den aktiva behandlingen koncentrationen av ω6-fettsyror i erytrocyternas membran. Invärtes bruk av drogen ska undvikas av personer med historik av epilepsi eller schizofreni eller de som tar antiepileptiska läkemedel. Plantago lanceolata (Svartkämpar) och besläktade arter Innehåller fenyletanoider (acteosid, plantamajosid), slemämnen i riklig mängd, iridoider (aucubin och catalpol) samt garvämnen. Drogen har, beroende av garvämnena en adstringerande verkan, emedan slemämnena bidrar med en retningslindrande och skyddande effekt. Den är antiinflammatorisk pga fenyletanoiderna. In vitro har extrakt påvisats en tydligt antiinflammatorisk verkan, effekten var jämförbar med hydrokortison, fenylbutazon och diklofenak. I in vitro och in vivo, hade acteosid och plantamajosid antiinflammatorisk effekt de hämmade 5-LOX, och acteosid inhiberade produktionen av 5-HETE och LTB4. In vivo, hade båda substanserna, lokalt administrerade, en tydligt hämmande effekt på AA vid djurförsök. Traditionellt används omslag av drogen som komplement vid svårläkta sår och hudinflammationer. Salvia officinalis (Salvia) Den kryddoftande drogen innehåller bl.a fenolsyror (rosmarinsyra), triterpenoidsyror (ursol- och oleanolsyra), monoterpenrik eterolja och katekiner (salviatannin). Drogen verkar adstringerande, baktericid och antiinflammatoriskt. Ursol- och rosmarinsyra uppvisar antiinflammatorisk aktivitet i såväl in vitro som vivo. I in vivo uppvisar extrakt en hämning av krotonoljainducerat ödem på möss, i ett dosberoende förhållande. Denna effekt är

5 relaterat till ursolsyra vilket har en aktivitet dubbelt så stark som indometacin. Oleanolsyra var också antiinflammatorisk men mindre aktiv. I in vitro, uppvisar eteroljan på bactericid effekt (testat på såväl grampositiva som gramnegativa bakterier) och fungicida effekter. Drogen har traditionell användning vid mindre hudinflammationer och bakteriella hudinfektioner. Viss försiktighet vid användning till barn eller gravida/ammande även vid lokalt bruk rekommenderas. Symphytum officinale (Vallört) Innehåller allantoin, fenolsyror (rosmarin-, salicyl- och kaffesyror), slemämnen och glykopeptider. In vitro, har rosmarinsyran och glykopeptiderna antiinflammatoriska effekter. Rosmarinsyra hämmar prostaglandiner, och glykopeptiderna, i dosberoende förhållande, hämmar frisättningen av PGE2 och PGI2 samt 12-HETE och AA. I en studie på friska försökspersoner gavs en dermatologisk preparering innehållande 5% eller 10% av extrakt, vilket visade sig vara effektivt i behandlingen av UVB-inducerat erytem. Den antiinflammatoriska effekten var större än diklofenak. Rotdrogen har långvarig användning vid hudinflammationer och bensår. Den ska ej användas invärtes pga sitt innehåll av pyrrolizidinalkaloider som är hepatotoxiska, hepatocarcinogena, och mutagena i försök på råttpr. Av samma anledning ska utvärtes beredning antingen ges pyrrolizidinalkaloidfritt eller innehålla 10 µg till 100 µg pyrrolizidinalkaloid och då ges i högst 4-6 veckor. Trigonella foenum-graecum (Bockhornsklöver) Innehåller slemämne (galaktomannan) och steroidsaponiner (med aglykonerna: diosgenin, yamogenin, och tigogenin). Traditionellt används foenu graeci semen vid furunklar, eksem, sår och lokala inflammationer i huden, administrerad som salva eller i bad. Ett metanolextrakt uppvisade signifikant antiinflammatorisk effekt i djurförsök. Referenser: Dawid-Pać R. Medicinal plants used in treatment of inflammatory skin diseases. Postepy Dermatol Alergol Jun;30(3):170-7.