Passformsgrund till formad sportjacka

Transkript

1 Kandidatexamen i Designteknik Textilhögskolan Rapportnr Passformsgrund till formad sportjacka Katarina Forsbäck -Digital framtagningsmetod med fokus på passform och gradering

2 Sammanfattning Vid digital mönsterkonstruktion för ett plagg krävs ett befintligt grundmönster som utgångspunkt för att kunna tidseffektivisera framtagningsprocessen. På konfektionsföretag där tid för mönsterkonstruktion är bristfällig lämnas detta moment ofta till fabriksanställda trots att kompetens finns inom företaget. Denna studie syftar till att ta fram en passformsgrund till ett sportföretags formade jackor för att främja framtida konstruktionsprocess för företagets konstruktörer. Resultat har uppnåtts med hjälp av metoder som digital mönsterkonstruktion, sömnad av provplagg och avprovningar. För att grunden ska kunna användas till företagets hela storleksintervall har denna graderats. Verifiering av graderingen har utförts genom virtuell avprovning på inskannade provpersoner i ett 3D-simuleringsprogram. Resultatet visar en passformsgrund där företagets återkommande passformsproblem över byst har korrigerats. Till passformsgrunden har tre ärmar konstruerats för att bredda användningen av mönstret. Passformsproblemet och ärmarnas form har korrigerats i mönsterkonstruktionen genom förflyttning av skärlinjer, vridningar och formtillägg. Graderingens utfall visas genom digitala avprovningar i företagets brytstorlekar. Skärmdumpar från 3Dsimuleringsprogrammet visualiserar skärlinjernas placering och plaggets passform. Nyckelord: Konfektionsteknik, digital mönsterkonstruktion, kroppsskanning, funktionella kläder, 3Dsimuering, virtuell avprovning.

3 Abstract When developing a digital pattern for a new garment a basic pattern is required to efficient the construction time. In companies where the construction process is handed over to the producing factory is the reason sometimes a lack of time for this process at the head office. This report aim is to develop a basic pattern to a sports company s shaped jackets for women. The pattern is intended to efficient the construction time for the company's constructors when developing future jacket models. In order to achieve the result digital pattern making, toile sewing and fitting will be crucial methods to use. The basic pattern will be graded in the company s size range. To verify the fit of the graded pattern test persons will be scanned and a virtual fitting session will be done on avatars in a 3D simulation program. The results show s a basic pattern were the fit problem over bust area has been corrected. To enhance the usability of the pattern, three different sleeve types have been developed. The fit problem and the form of the sleeves have been solved in the pattern construction by moving the cut lines, twists and adding shape. The digital fitting process shows the grading s outcome when the garment is tested in the company's bigger and smaller sizes. Screenshots from the 3D simulation software visualizes the cut lines placement and the fit of the garment. Keywords Clothing technology, digital pattern construction, body scan, technical clothing, 3Dprototyping, virtual fitting.

4 Innehållsförteckning 4 Inledning Bakgrund Litteraturöversikt Problemformulering Syfte Frågeställning Avgränsningar Metod Förberedelser och avprovningsmetod Framtagning av passformsgrund Grundliv och ensömsärm Tresömsärm och raglan Gradering av passformsgrund Digital avprovning Resultat Passformsgrund Liv och ensömsärm Tresömsärm Raglanärm Gradering och måttlista Digital avprovning Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsats Slutord Källförteckning Bilagor Bilaga 1:1-2 Måttlista ensömsärm Bilaga 2:1-2 Måttlista tresömsärm Bilaga 3:1-2 Måttlista raglanärm Bilaga 4:1-6 Digital avprovning i storlek c Bilaga 5:1-6 Digital avprovning i storlek c

5 Figur- och tabellöversikt Figurförteckning Figur 1 Metodkarta för framtagning av passformsgrund Figur 2 Passformsproblem över byst på befintlig jackmodell på företaget Figur 3 Skiss på passformsgrunden med de tre alternativa ärmarna Figur 4 Toile E1. Dragningar över byst och veckbildningar på bakstycket Figur 5 Mönsterjusteringar på passformsgrund och ensömsärm Figur 6 Slutgiltig passformsgrund med ensömsärm på provperson B Figur 7 Konstruktion till formad tresömsärm Figur 8 Slutgiltig passformsgrund med tresömsärm på provperson B Figur 9 Raglanärm. Toile R3 innan och efter justering Figur 10 Förändring av konstruktion. Raglanärm Figur 11 Vriden raglanärm med markeringar för förflyttning. Toile R Figur 12 Viddjustering av raglanärm. Toile R Figur 13 Slutgiltig passformsgrund med raglanärm på provperson C Figur 14 Gradering av passformsgrund Figur 15 Digital avprovnign av storlek c38 på provmodell C Figur 16 Digital bedömning av passform. Tresömsärm i storlek c Figur 17 Digital dedömning av sömplacering. Tresömsärm i storlek c Tabellförteckning Tabell 1 Kroppsmått på provpersoner Tabell 2 Passformsgrundens uppdaterade byst - och stussvidd Tabell 3 Passformsgrundens uppdaterade midjevidd

6 Terminologi Body- scanning Skanningmetod av kroppar där mått och form kan avläsas. CAD - Computer-aided design. Program för digital mönsterkonstruktion. Gradering Minskning och ökning av måttvärden för ettt plagg. Grundmönster Utgångsmönster vid konstruktion. Kroppsmåttlista Sammanställda genomsnittsvärden på kroppsmått. Modellmönster Mönster till slutgiltigt plagg. Plaggmåttlista Sammanställning av ett plaggs avgörande mått. Plaggskiss Teknisk skiss över ett plagg. Sportjacka Följande studie syftar på sportjacka för lågintensiv motion. Toile Provplagg. 6

7 Förord Jag vill tacka mina externa handledare för ett lärorikt och intressant sammarbete. Ett stort tack även till min interna handledare Niina Hernandez och mina bollplank Ellinor Byström och Ellika Skjutar för goda råd och stöd under hela arbetsprocessen. 7

8 4 Inledning I följande avsnitt beskrivs bakgrund till vald studie och tidigare forskning presenteras i en litteraturöversikt. Syftet lyfts fram och forskningsfrågorna identifieras utifrån bakgrunden. Slutligen redovisas studiens avgränsningar. 4.1 Bakgrund I många konfektionsföretags produktutvecklingsprocess utgör mönsterkonstruktion basen till den aktuella produkten. Konstruktionen skapas av antingen en fabriksanställd konstruktör eller av en konstruktör på företagets huvudkontor. I de fall där konstruktionen skapas på fabrikerna skickas en måttlista från huvudkontoret som underlag. Denna studies syfte är att tidseffektivisera framtida konstruktionsarbete för ett väletablerat sportföretag. Detta genom att tillgodose huvudkontorets konstruktörer ett graderat grundmönster. Idag har det aktuella företaget brist på grundmönster. Tillsammans med ett begränsat antal anställda mönsterkonstruktörer har detta bidragit till att det tillgängliga digitala konstruktionssystemet på huvudkontoret inte fullt utnyttjas. Utan grundmönster anses konstruktionsprocessen vara för tidskrävande då mönstergrunderna först måste skapas innan modellmönster kan tas fram. Plaggen konstrueras istället av fabriksanställda. På grund av feltolkningar och varierande kunskapsnivå hos fabrikernas anställda blir resultatet prover med återkommande passformsproblem. Detta leder till en fördröjd framtagningsprocess då nya prover återigen måste sys upp och skickas till huvudkontoret för godkännande. Proverna provas av på huvudkontorets anställda med kroppsmått närliggande provplaggets. Graderade prover provas endast av på en person i de tillskickade brytstorlekar då brist på personer med överensstämmande kroppsmått finns på kontoret. Det största problemområdet för företaget är deras formade sportjackor på damer. Provernas återkommande passformsproblem över byst och formen på ärmarna är faktorer som upprepande gånger behöver justeras. Följande studie önskas resultera i ett digitalt grundmönster, en passformsgrund, med alternativa ärmar till företagets formade damsportjackor. Passformsgrunden kommer att tidseffektivisera framtida konstruktionsprocess för företagets mönsterkonstruktörer. Om mönsterkonstruktion sker på huvudkontoret med en dialog mellan konstruktörer och designer kan misstolkningar reduceras och större kontroll kan fås över plaggets passform ett tidigare skede. För att grundmönstret skall kunna utnyttjas till samtliga storlekar i företagets storleksintervall kommer denna att graderas. En verifiering av graderingen kommer ske genom en digital avprovning på ett flertal inskannade provpersoner i olika positioner. 4.2 Litteraturöversikt Följande avsnitt avser att presentera tidigare forskning inom passform, avprovning, gradering och digitala tekniker vid produktutveckling av ett plagg. Vid framtagning av ett nytt plagg krävs ett flertal processer innan önskat resultat uppnås. Mönsterkonstruktören utgör produktframtagningens bas genom att skapa ett grundmönster utifrån bestämda kroppsmått och gradera detta efter önskade storleksintervall. En modell skapas från grundmönstret och mönstret skickas tillsammans med specificeringsdokument till fabriken som syr upp ett prov. Provet skickas tillbaka till mönsterkonstruktören som bedömer passformen, balansen, sömnaden och komforten i plagget. Med passform menas samspelet mellan storleken på plagget och bäraren, proportioner, position av provmodell, uppkomst av veck, samt dimensionen och rörelsevidd i plagget. Vad som avgör en god passform är svårt att fastställa. Aktuella trender, personliga preferenser och noggrannhet är faktorer som ofrivilligt 8

9 vägs in och differerar beroende på avmätningssituation och bedömare. Bedömarens erfarenhet är också en faktor som avgör hur avprovningen granskas (Ashdown & O'Connell 2006). Ett plaggs konstruktion är avgörande för dess passform. Plaggets användningsområde bestämmer hur konstruktionen skall utformas. En konstruktion utformad efter kroppens rörelseschema är särskilt viktigt inom plagg för aktivt användande. Lösningen på ett begränsat rörelseschema i ett plagg ligger snarare i en justering av skärlinjernas placering, än i felaktigt rörelsetillägg (Dunne & Watkins 2015, s 65). Mönsterkonstruktion som är anpassad till plagg för aktivt användande kräver en hög precision. Ett tillagt viddområde för ökad rörelse kan få motsatt effekt för bäraren om det placeras fel under konstruktionsprocessen (Ashdown 2015, s.70). Petrova & Ashdown (2008) belyser rörelseviddens inverkan på ett plaggs passform. Författarna har delat upp rörelseviddstillägg i två kategorier där den första är ett tillägg för att skapa ett behagligt mellanrum mellan plagg och kropp. Den andra kategorin syftar på det estetiska yttrycket av plagget och är ett måttillägg som läggs till för att uppnå det tänkta visuella yttrycket för plagget. Hur mycket rörelsevidd som krävs för ett plagg beror på plaggtyp, kroppsform och modell på plagget. Koblyakovas (1980, se Petrova & Ashdown, s.231) anser att rätt rörelsevidd för ett överdelsplagg erhålls av skillnaden i viddmått över bysten, runt bysten och runt midja vid inandning respektive utandning. En äldre syn på rörelsevidd för plagg avsedda för aktivt användande är Kirks and Ibrahims (1966) studier som visar på att rätt röreseviddtillägg över kroppen erhålls av viddskillnaden av hudens yta i avslappnat och utsträckt läge. Rörelsevidden är också ett verktyg för att uppnå rörelsemöjlighet i plagget. Att välja rätt storlek är avgörande för hur passformen ter sig på bäraren. För att uppnå god passform för ett antal individer med olika kroppsmått krävs ett omfattande storleksspann av det producerade plagget. Inför framtagning av måttlistor för gradering mäts en omfattande mängd människor av, och ett medelvärde av deras olika kroppsmått sammanställs (Watkins & Dunne, s71-73). Urvalet av människor för avmätning är avgörande för kroppsmåttlistans utfall. Genom att endast mäta av en grupp människor, valda med hänsyn till ålder, kroppsform eller etniskt ursprung kan en riktad måttlista erhållas. Genom att utesluta kroppsfigurer utanför kundsegmentet kan en optimal gradering uppnås för en speciell kundgrupp. En så kallad riktad gradering ökar antal köp då den tänkta kunden, i alla storlekar, passar i plagget (Petrova & Ashdown 2008). En avmätning kan syfta till ett eller ett flertal mått. Schofield och LaBat (2005) har undersökt sju olika graderingssystem och sammanställer dessa i två kategorier. Den ena kategorin består av en graderingsmetod som endast utgår från avmätning av bystmått. Bystmåttets ökning tillämpas porportionerligt på övriga måtts gradering. Den andra kategorin av graderingssystem är uppbyggt på att byst, midja och höft skall öka proportionerligt mellan storlekarna. Schofield och LaBat (2005) anser att de båda nämnda systemen ofta lämnar de yttersta storlekarna i intervallet med bristfällig passform och anser därför att varje mått ska inneha sin egen gradering. Avprovning och bedömning av passform av ett plagg kan ske både på en fysisk provmodell eller digitalt på en inskannad provmodell. För virtuell avprovning krävs en kroppsskanner och ett 3D-simuleringsprogram. Kroppsskanning beskrivs som en process där provpersonens massa skannas in med hjälp av t.ex. laserstrålar. Den inskannade datan, innehållande bland annat information om kroppsmått kan sedan omvandlas till en virtuell avatar (Simmons & Istook 2003). Den digitala avprovningsprocessen fortsätter i ett 3D-simuleringsprogram som vanligtvis är kopplat till ett CAD-baserat 2D program där mönsterunderlag för plagget 9

10 skapats. Mönstret, som virtuellt sys ihop till ett plagg i CAD-programmet, exporteras till 3Dprogrammet där det provas av på den inskannade provpersonens avatar (Apeagyei & Otieno 2007). Ashdown, Loker, Schoenfelder och Lyman-Clarke (2004) menar på att avprovning i ett 3Dsimuleringsprogram är ett bra substitut till fysisk avprovning då det inte kräver regelbunden tillgång till en fysisk provperson eftersom den en gång inskannade personen kan återanvändas vid upprepade avprovning. Författarna menar att arkiveringsprincipen för digitala provpersoner bidrar till ett hållbarare avprovningssystem då exakt samma provperson kan användas oberoende av granskare och geografisk position. Bye och McKinney (2010) visar i sin undersökning att virtuell avprovning och fysisk avprovning på samma provperson ger samma visuella resultat i avseende på plaggets passform. Författarna nämner dock att den virtuella avprovningsprocessen kräver ett tränat öga då sömlinjer, insnitt, veck och dragningar är svåra att upptäcka på 3D-modellen. En digital avprovningsprocess möjliggör en provmetod som inte kräver något fysiskt provplagg. Processen sparar både produktionstid och frakttid samt förenklar den fysiska provhanteringsprocessen (Bye & McKinney 2010). 4.3 Problemformulering Trots tillgång till CAD-baserad mönsterkonstruktion lämnar företaget över denna process till fabriksanställda. Framtagning av mönster anses i dagsläget vara för tidskrävande och tiden otillräcklig att utföra detta moment från huvudkontoret. Resultatet blir återkommande passformsproblem på provplaggen som måste justeras på fabrik och återigen skickas till företaget för godkännande. Om konstruktionen blir korrekt i ett tidigare skede kan antal prover förhoppningsvis reduceras, vilket sparar både tid och ekonomiska resurser. För att möjliggöra konstruktionsarbete från huvudkontorets konstruktörer hade en minskning av konstruktionstid behövt uppnås. Genom att flytta konstruktionsprocessen till huvudkontoret hade företaget fått högre kontroll på sina produkter i ett tidigare skede. Detta hade i sin tur minskat antal återkommande passformsproblem på proverna. Det största problemområdet idag är företagets damjackor och då främst passformsproblem över byst och brist på form i ärm. För att göra en mer korrekt bedömning av passformen hade prover behövt provas av på fler än en provperson per storlek, vilket i dagsläget bara görs för basstorleken. Prover i storlekar över och under basstorleken provas bara av på en person per storlek 4.4 Syfte Syftet med studien är att utveckla en graderad passformsgrund där fokusområde ligger på att redigera passformsproblemet över byst samt utveckla tre alternativa ärmar. Passformsgrunden ska fungera som utgångspunkt för huvudkontorets konstruktörer vid framtida framtagning av formade sportdamjackor i samtliga storlekar i storleksintervallet. Verifiering av passform kommer ske genom avprovning fysiskt och digitalt på ett flertal provpersoner i olika positioner. 4.5 Frågeställning - Hur kan mönsterkonstruktion anpassas för att skapa en ärm avsedd för aktivt användande? - Vad krävs för att redigera det befintliga passformsproblemet över bysten? - På vilket sätt kan digital avprovning vara ett komplement i validering av passformsgrundens olika storlekar. 10

11 4.6 Avgränsningar Passformsgrunden kommer fungera som grundmönster till företagets sportjackor för vardagsmotion, det vill säga för en låg träningsnivå. Grundmönstret kommer vara anpassat för ovadderade jackmodeller och kommer inte kunna användas vid konstruktion av vadderade jackor, så som t.ex. skidjackor då stoppningvolym måste tas hänsyn till. Passformsgrunden kommer innehålla sparsamt med detaljer. Fokusområdet kommer avgränsas till grundens livdel samt tre alternativa ärmar. Detaljer som huva och krage kommer uteslutas på grund av begränsad tidsperiod. Toiler i passformens framtagningsprocess kommer sys upp i kraftig bomullsväv och i polyester. Toiler i bomullsväv kommer användas i framtagningsprocessens tidigare stadie på grund av ekonomiska skäl men kommer sedan att bytas ut till polyesterväven för de senare och slutgiltiga toilerna. Polyestertyget är mer kostsamt men visar på ett resultat mer snarlikt företagets befintliga jackor. På grund av ekonomiska och sekretessbelagda skäl kommer företagets tyger inte användas i toilerna. Passformsgrundens gradering kommer valideras genom digital avprovning på provmodeller där bystmåttet kommer avgöra storleksindelning. Då detta underlag inte är statistiskt måste resultatet värderas därefter. Antal digitalt avprovade storlekar kommer begränsas till företagets två brytstorlekar, c34 och c44. De digitalt avprovade storlekarna kommer inte sys upp i fysiska toiler. Denna avgränsning har gjorts på grund av studiens begränsade tidsintervall, samt efter Bye och McKinney (2010) forskningresultat som visar på ett likvärdigt utfall mellan fysisk och virtuell avprovning. Hur väl passformsgrunden fyller sitt framtida syfte på företaget kommer under studiens tid inte hinna bekräftas. Utvärdering lämnas därmed till företaget och dess inblandande konstruktörer. 5 Metod Följande avsnitt beskriver framtagningsprocessen av studiens passformsgrund, genom förstudier, mönsterkonstruktion, avprovningar, sömnad av toile, gradering, kroppsskanning och digital avprovning, figur 1. Då metoden är explorativ benämns den som kvalitativ (Olsson & Sörensson 2011). 11

12 Figur 1 Metodkarta för framtagning av passformsgrund. För att utföra den nämnda metodens olika steg krävs hjälpmedel i form av digitala programvaror, symaskin, textila material, litteratur och provpersoner. Nedan listas samtliga övergripande verktyg för studiens utförande. Material Adobe Illustrator Kroppsskanner, The Vitus Smart LC 3 1 Grundmönster för kavaj (Öberg & Ersman 1999, s 292) Industrisymaskin med raksömsfunktion CAD-programvara, Modaris V7R2 2 3D-simuleringsprogram, 3D Prototyping V7R2 3 Microsoft Excel Provpersoner Toileväv bomull Toileväv polyester 1 Human Solutions Group, Lectra, Lectra,

13 5.1 Förberedelser och avprovningsmetod En förberedande studie om företags passformsproblem utförs genom avprovning av fem befintliga jackmodeller på företaget. De två externa handledarna upplyser studiens utförare vad som är bra respektive vad som behövs förbättras på jackorna. Avprovningen sker på tre provpersoner med kroppsmått inom avgränsningar för storlek c38 enligt företagets och storlekssystemet från Svenska textilforskningsinstitutet, STU (Cednäs & Kjellnäs 1979). Företaget använder sig inte av några externa provmodeller utan personer på huvudkontoret används för samtliga avprovningar. Tre provpersoners kroppsmått mäts av med måttband efter STUs instruktioner. Kroppsmåtten jämförs med STU-systemets mått för c38 och sammanställs nedan i tabell 1. Då företagets kund i storlek c38 anses ha större stussvidd än STUs mått för storlek c38 är stussmåttets avvikelse på provperson B inte avgörande för framtida avprovningar. Övervägande del av måtten på provperson A överskrider STUsystemets mått för c38 och ett hänsynstagande till detta görs under avprovningen. Provperson A, B, C, och D kommer användas för avprovning i metodens kommande delar. Provpersonerna kommer vid samtliga avprovningar variera sina positioner för att simulera aktiv användning av plagget. Provpersonerna kommer ej publiceras med namn eller visa ansiktet på avprovningsfoton i studien på grund av etiska hänsynstagande. Tabell 1 Kroppsmått på provpersoner * Svenska textilforskningsinstitutet (Cednäs & Kjellnäs 1979, s 32) 5.2 Framtagning av passformsgrund Nedan presenteras den metod som använts för framtagning av den graderade passformsgrundens livdelar och dess tre ärmar Grundliv och ensömsärm De fem tidigare avprovade jackmodellernas mönsterkonstruktion, måttlistor fås från fabrik och en sammanställning av grundmått görs. Utifrån ett medelvärde av måttens sammanställning skapas en måttlista inför konstruktion av passformsgrunden. Uppsydda livgrunder från grundkonstruktioner av Joseph-Armstrong (2006), Johansson (1987), Aldrich (2008) samt grundmönster för en kavajgrund av Öberg och Ersman (1999) studeras. Slutligen väljs kavajgrunden av Öberg och Ersman att utgå från (1999, s 292) vid framtagningen av passformsgrunden. En skiss sammanställs efter företagets önskade ärmmodeller. Placering av skärlinjer ritas ut på skissen efter gemensamt beslut från handledare och utförare. Skärlinjernas placering på skissen baseras på vart önskad form skall placeras på mönstert. 13

14 Passformsgrundens liv och ensömsärm konstrueras digitalt i CAD-programvaran Lectra Modaris utifrån valt konstruktionsunderlag. Konstruktionen skrivs ut på en plotter och mönsterdelar klipps ut i en toileväv av kraftig bomull. Toilen sys upp av studiens utförare, med raksöm på en industriell symaskin. Avprovning av toilen sker på provpersoner A, B, C, D och granskas av de externa handledarna tillsammans med utförare. Justeringar ritas ut på toilen och nålas in. Justeringarna överförs sedan digitalt till konstruktionen och måttlistan. En ny toile sys upp efter det justerade mönstret som provas av och ändras med samma metod som tidigare. Processen upprepas till passformen på grundens livdel och ensömsärm är godkänd av de externa handledarna. En slutgiltig toile sys upp i polyesterväv för att tydligare efterlikna företagets befintliga jackor Tresömsärm och raglan Till den tidigare konstruerade passformsgrundens liv skapas en tresömsärm. Ärmens konstruktion utgår från ensömsärmen som tillämpas skärlinjer och form. Vidare verifieras konstruktionen som tidigare, i en uppsydd toile. Ändringar görs på toilen med hjälp av markeringar och nålar och konstruktionen justeras till önskad passform uppnås. Till raglanärmen används tresömsärmen som utgångspunkt och ändringar för raglan utförs med hjälp av instruktioner för raglananpassning (Aldrich 2008, s 150). Första toilen för raglan sys upp och ändringar utförs som tidigare. Kvarstående problem på raglanärmens tredje toile, R3, specificeras genom ett uppklipp där dragningar uppstår. Ett tillägg av tyg sker genom att kilar nålas fast i uppklippet för att sedan överföras till mönstret. Vidare utförs ytterligare justeringar på samma sätt som på första toilen. Under processen provas toilerna av på samtliga provpersoner med de externa handledarna eller endast av studiens utförare. Vid avprovningar av enbart utföraren skickas ett foto på avprovningen till de externa handledarna för godkännande innan nästa steg i processen görs. Slutligt godkännande sker av de externa handledare. 5.3 Gradering av passformsgrund Graderingsarbetet utförs utifrån företagets befintliga skillnadsintervaller för jackor och svenska textilinstitutets storleksmåttlista (Cednäs & Kjellnäs 1979). Samtiliga mönsterdelar till passformsgrunden och dess ärmar tillämpas graderingskordinater inom företagets storleksintervall efter Svenssons (2010, 2015) graderingsunderlag. Graderingens kordinator frångår graderingsunderlaget från Svensson vid punkter där skärlinjer avser möta varandra i samtliga storlekar och en beräkning av värdet görs istället. Mönsterdelarna kontrolleras digitalt mot varandra och mäts av. Måtten sammanställs sedan i en måttlista i Microsoft Excel. 5.4 Digital avprovning Ett urval av provpersoner med bystmått inom företagets brytstorlekar mäts av i en kroppsskanner. Tre av provpersonerna innehar storlek c34 över byst och tre av provpersonerna innehar bystmått närliggande storlek c44. Även en av provmodellerna i grundstorleken, c38, skannas av för att fungera som jämförelse vid bedömning av 3D respektive fysisk avprovning. Provpersonerna skannas av med hjälp av laserstrålar. Måtten från provpersonerna avläses från den inskannade datan och sammanställs i måttlistor, bilaga 1:1-2, 2:1-2, 3:1-2. De inskannade personerna omvandlas sedan till avtarer och infogas i Lectras 3D-simuleringsprogram. En förberedelse för den digitala avprovningen sker i konstruktionsprogrammet Lectra Modaris, där mönsterdelar till passformsgrunden sys ihop till en virtuell toile. Toilen 14

15 exporteras sedan till 3D-programmet där materialet ställs in till polyester för att efterlikna fallet på den fysiska toilen. Även vikten på tyget ställs in efter det fysiska materialet, 0,3 kg/m 2. Toilen provas av i respektive storlek på samtliga inskannade provmodeller. Toilens passform granskas genom att studera hur tight plagget sitter mot kroppens olika delar. Även skärlinjernas placering kontrolleras. Genom att göra plaggets delar transparenta kan sömmarna tydliggöras och visualiseras med de synliga sömsmånerna. Resultatet sammanställs genom skärmdumpar, bilaga 1:1-2, 2:1-2, 3:1-2. Den digitala avprovningens utfall bedöms dels av studiens utförare men också av de två externa handledarna på företaget. Efter bedömningen görs nödvändiga ändringar i konstruktionens gradering och dess måttlista. 6 Resultat I följande avsnitt presenteras studiens resultat i form av foton på avprovade toiler och slutlig passformsgrund. Passformsgrundens mått och gradering visas i en måttlista. 3Davprovningens resultat visas genom skärmdumpar från processens slutsteg. 6.1 Passformsgrund Vid granskning av företagets befintliga jackmodeller belystes återkommande passformproblem över bystområdet. Trots en avskärning har fabrikerna svårt att lägga in form över byst och resultatet blir outnyttjad tygmängd, figur 2. Som utgångspunkt till passformsgrundens framtagning sammanställdes skisser med utplacerade skärlinjer efter företagets önskemål, figur 3. En justering av skärlinjernas mötespunkt i armhåla gjordes på mönstret för att placering av form över byst och rörelsefrihet skulle främjas. Förutom korrigering av bystformen önskade företaget tre olika ärmar till passformsgrundens för att kunna utnyttja mönstret till ett flertal olika jackmodeller. Ärmmodellerna som önskades var en ensömsärm, tresömsärm, samt en raglanärm. Figur 2 Passformsproblem över byst på befintlig jackmodell på företaget. 15

16 Figur 3 Skiss på passformsgrunden med de tre alternativa ärmarna Liv och ensömsärm Vid framtagning av passformsgrundens ensömsärm konstruerades även livdelarna. Livdelarnas konstruktion baserades på den valda kavajgrundskonstruktionen av Ersam och Öberg (1999, s.292) då dennes proportioner liknar företaget preferenser inom passform. Fokusområdet vid granskning av toilen i detta steg var att uppnå rätt passform på livdelarna innan ärmen granskas. Då återkommande passformsproblem uppkommer runt bysten på företagets befintliga jackor, koncentrerades problemlösning till denna punkt och ett beslut om att flytta skärningen vid bysten togs. En översiktlig bedömning av toilen skedde sedan och dragningar över byst och stuss indikerade på en för snäv toile, toile E1 i figur 4. Ett beslut togs av de externa handledarna att öka byst- och stussmåtten för passformsgrunden, tabell 2. För att uppnå en bättre balans i plagget flyttades axelsömmen. Ärmkullens höjd ansågs vara för hög och ge en för stiligt uttryck och sänktes därför. I figur 5 visas en illustration över samtliga mönsterändringar som gjorts innan slutresultat nåddes. Toilerna för passformsgrunden med ensömsärm syddes upp i kraftig bomullsväv på grund av ekonomiska aspekter. Grundens slutgiltiga konstruktions valdes att sys upp i ett dyrare polyestermaterial för att efterlikna företaget befintliga jackor tydligare, figur 6. 16

17 Figur 4 Toile E1. Dragningar över byst och veckbildningar på bakstycket. Tabell 2 Passformsgrundens uppdaterade byst - och stussvidd Figur 5 Mönsterjusteringar på passformsgrund och ensömsärm. 17

18 Figur 6 Slutgiltig passformsgrund med ensömsärm på provperson B Tresömsärm Tresömsärmens konstruktion utgick från ensömsärmen som tilldelades skärlinjer och formades, figur 7. Vridningsvärdet på 2 cm bak och 2 cm fram baseras på granskningen av företagets befintliga modeller och handledarnas önskemål om en ökad böjning. Ärmens böjda form utgick från armvecket och armbågens placering, vilka mättes av på studiens utförare. Då tresömsärmens böjningspunkt hamnade för långt ner på samtliga provmodeller vid avvprovning, och därmed hindrar rörelsemönstret för armen, gjordes ett beslut om att flytta denna punkt uppåt innan ärmen godkändes. Figur 7 Konstruktion till formad tresömsärm. Vid vidare granskning av passformsgrunden upptäcktes oönskad vidd på framstycket vid ärmhålssömmen. Även en viddminskning över toilens midjemått begärdes av de externa handledarna och måttlistan ändras återigen, tabell 3. Efter önskade ändringar justerats på mönstret syddes en slutgiltig passformsgrund upp, figur 8. 18

19 Tabell 3 Passformsgrundens uppdaterade midjevidd Figur 8 Slutgiltig passformsgrund med tresömsärm på provperson B Raglanärm Under raglanärmens framtagningsprocess uppstod ett passformsproblem. Problemet var de återkommande dragningarna över toilernas axelparti, toile R3 figur 9. Genom att göra ett uppklipp över problemområdet; axelkulan och främre ärmhål, fick toilen falla ut till önskat avslappnat läge. Därefter fälldes en tygbit in och fungerar som tillägg vid ärmhål. Ändringarna tillämpades sedan digitalt på mönsterkonstruktionen i ett flertal steg, figur 10. Figur 9 Raglanärm. Toile R3 innan och efter justering. 19

20 Figur 10 Förändring av konstruktion. Raglanärm. Raglananpassningen från tresömsärmen skapade en vridning av ärmen och de vertikala skärlinjerna hamnade för långt fram vid ärmslut och behövde därför förflyttas, toile R3 figur 11. Nästkommande toile, R4, visar en passform som även den behöver justeras. En minskning av vidd på främre delen av ärmen, vid armhåla, gjordes samtidigt som vidd lades till genom ett uppklipp på ärmens bakre del, figur 12. Den slutgiltiga passformsgrunden med raglanärm syddes upp i polyesterväven, figur 13. Figur 11 Vriden raglanärm med markeringar för förflyttning. Toile R3. 20

21 Figur 12 Viddjustering av raglanärm. Toile R4. Figur 13 Slutgiltig passformsgrund med raglanärm på provperson C. 6.2 Gradering och måttlista Passformsgrundens storleksintervall graderades från storlek c34 till c48 efter företagets önskemål. Livets och ärmarnas vidd och längdmått graderades numeriskt efter mått från företagets egen måttlista som är jämförbar med STUs standardmåttlista (Cednäs & Kjellnäs 1979). Livet och ärmarnas viddökning placeras i sidsömmarna. Samtliga avskärningarna förflyttades proportionerligt efter storleksökning. Mötande skärlinjer på framstycket och ärm graderades med samma intervall för att stämma överens i samtliga storlekar, figur 14. Detta på grund av både estetiska och passformsmässiga skäl. Passformsgrundens mått sammanställdes sedan i måttlistor. 21

22 Figur 14 Gradering av passformsgrund. 6.3 Digital avprovning Inför den digitala avprovningen syddes virtuella toiler upp av vardera ärmmodell i ett 2Dbaserat CAD-program. Toilerna exporterades sedan in i ett 3D-simuleringsprogrammet för kommande avprovning. Provmodeller med bystmått liknande företagets brytstorlekar c34 och c44 skannades in med hjälp av en kroppsskanner med laserbaserad skanningsfunktion.provpersonerna skannades in både i avslappnad position men även i aktiva poser. Provpersonernas inskannade kroppar omvandlas sedan i skannerns tillhörande programvara till en avtar i ett filformat läsbart för 3D-simuleringsprogrammet. I 3D-simuleringsprogrammet sammanfogades sedan avataren och toilen. Samma process gjordes även med en av de tidigare använda provpersonerna, provperson c i storlek c38, figur 15, för att bedöma 3D-programmets sätt att digitalt visa toilen jämfört med en fysisk avprovning. En bedömning av de olika storlekarnas passform skedde genom att aktivera funktioner som visar hur nära kroppen plagget sitter. I figur 16 visar de olika färgerna hur snävt plagget sitter på avataren, desto mörkare färg området på plagget har, desto närmre kroppen befinner sig plagget. I bilaga 4:1 4:6 och 5:1 5:6 sammanställs samtliga digitala avprovningar. Sammanställningen visar på att bystområdet är det område på plagget som ligger närmast huden. Genom att visa plagget i ett transparent läge kan skärlinjers placering bedömas efter vart de hamnar på kroppen. Figur 17. Då sömmarna placerades likadant över kroppens delar på de båda storlekarna, bilaga 4:1 4:6, 5:1 5:6, gjordes en bedömning av utförare och handledare att sömförflyttningen var rätt graderad. 22

23 Ytterligare kommentarer från företaget angående graderingen var en önskad ökning av graderingen över stuss på storlekarna under basstorleken då jackans nederkant visade sig vara för utställd på provmodellerna i storlek c34. Även en justering kring halshål för raglanärmens storlek c44 önskades då överflödigt tyg visade sig kring området på samtliga provmodeller i storleken. De ändrade graderingsvärdena justerades på mönstret och i den sammanställda måttlistan, bilaga 1:1-2, 2:1-2, 3:1-2. Företaget såg ändringarna som marginella och ansåg att en ny avprovning för bekräftelse inte var nödvändig. Figur 15 Digital avprovnign av storlek c38 på provmodell C Figur 16 Digital bedömning av passform. Tresömsärm i storlek c34. Figur 17 Digital dedömning av sömplacering. Tresömsärm i storlek c34. 7 Diskussion I följande avsnitt diskuteras resultatets utfall samt metoden som använts för studien. 7.1 Resultatdiskussion Syftet med denna studie var att ta fram en graderad passformsgrund för ett sportföretags formade damjackor. Fokus har legat på att eliminera de vanligaste passformsproblemet kring bystområdet på företagets jackor samt framställa tre alternativ till ärmar. En bakomliggande 23

24 tanke för framtida utveckling har legat som grund vid framtagning av studiens passformsgrund. Halsringningen djup och vidd är konstruerad för att kunna anpassas till en krage. Även grundens olika ärmar har gjorts längre än armlängden för att kunna användas tillsammans med ett ärmavslut med knäppanordning. Genom mönsterframtagning och sömnad har ändringar skett till önskat resultat uppnåtts. Gång på gång bevisas att Ashdowns (2015) teori om att precision av utplacerade skärlinjer och viddtillägg är avgörande för passformen. Övergripande har passformsproblem lösts genom att flytta skärlinjer och placera om viddtillägg. Ytterligare bekräftelse på Ashdowns (2015) teori är ärmens böjning som uppfyllde sina krav vid böjt läge först efter att böjningspunkten förflyttats. Även form över bysten uppnådde sin bästa passform genom att redigera skärlinjens position. Kirk och Ibrahims (1966) syn på rörelsevidd har tillämpas vid framtagning av grunden. Genom att provmodellerna fått röra sig i toilerna har rörelsevidd anpassats för att fungerar både vi avslappnat respektive utsträckt läge förhållande till kroppens olika delar. Likaså Koblyakovas (1980, se Petrova & Ashdown, s.231) syn på rörelsevidd genom viddskillnad över byst vid inandning tillämpades i passformsgrundens framtagningsprocess. Eftersom vidden inte räckte till över byst vid luftfyllt läge utökades passformsgrundens bystvidd. Slutgiltigt bekräftande av grundens passform har studiens två handledare varit ansvariga för. Som Ashdown och O'Connell (2006) nämner i sin rapport väger personliga åsikter in omedvetet vid bedömning av passform. Därför blir studiens utfall vinklat efter handledarnas erfarenhet och åsikt. Nämnas skall att provpersoner och handledare har varit ense om passformens uttryck i alla fysiska och virtuella avprovningar. Studiens utförare och handledare var under konstruktionsprocessen övervägande överens. Ett önskemål om en tillagd söm över axel på raglanärmen önskades av utföraren men nedslogs av handledarna på grund av ökat vattenläckage för plagget. En längsgående söm från raglanärmens inre axelpunkt till ärmslut hade varit fördelaktigt för passformen då form hade kunnat fällas in över axelpartiet. På så vis hade kroppens rörelsemönster över axelkulan gynnats. Bye & McKinney (2010) digitala avprovningsmetod tillämpades i studien för att bekräfta passformsgrundens utfall i företagets brytstorlekar, c34 och c44. Författarna nämner att en viss svårighet att bedöma skärlinjernas placering mot kroppen kan uppstå vid digital avprovning. Genom att göra plagget transparent har detta problem kunnat kringgås i denna studie. En visualisering av plaggets delar som delvis transperanta visar sömmarna genom en inramning av de synliga sömsmånerna. Bye & McKinney (2010) beskriver även veckbildningar på plagget som svårtydda vid digital avprovning. Problemet upplevdes även under denna studie och ett hänsynstagande till skillnaden mellan det digitala tygets fall och det fysiska tygets fall måste göras vid bedömning. Passformsgrundens gradering utgick främst från företagets egna graderingsintervall. De flesta mått var överrensstämmande med STU (Cednäs & Kjellnäs 1979). Den stora skillnaden gemtemot STUs graderingssystem var att företagets överdelsplagg längdgraderas. Företaget menar på att ett överdelsplaggs livdelar bör växa, respektive minskas 1 cm vertikalt mellan varje storlek. Då två av tre inskannade provmodeller i storleken c44 är cirka 10 cm längre än standardmåttet verkar det finnas en grund för företagets val av graderingsmetod. Om de två provmodellerna hade haft en kroppslängd motsvarande standarden hade förmodligen plagget blivit för långt i denna storlek. På den tredje provmodellen i storlek c44 bevisades detta, då personen är kortare än de övriga två provmodellerna. 24

25 Företagets måttlista visar på att ärmlängden på ett plagg, även den bör öka 1 cm per storlek. De provmodeller som är längre än standardlängden visar också på längre armlängd, oberoende på vilken viddstorlek de har, bilaga 4:1-4:6, 5:1-5:6. En gradering av ärmen och även livet bör därför anpassas efter personens kroppslängd istället för viddstorlek. Om kroppens längd är proportionerlig mot dess vidd bör gradering behållas som den är i nuläget. För att avgöra om dessa faktorer är kopplade till varandra hade större studier över olika kroppsformer behövt utföras. Enligt studiens avprovningar fungerar graderingens längdanpassning på ärm och liv i de större storlekarna. Avprovningen på den mindre brytstorleken, c34, visar att en ytterligare minskning av längdvärdet för både ärm och liv behövts göras för att passa majoriteten av provmodellerna. En större längdminskningen innebär också större risk för plagget att bli för kort för en del kunder i storleksgruppen. Genom att behålla ärmen och livet något för långt inkluderar plagget en större grupp kunder då det är mer bärbart när det är för långt än för kort. 3D-simuleringens funktion för att visa plaggets närhet på kroppen indikerar både på hur tight plagget sitter men även på om uppkommande veckbildningar nuddar huden. Det krävs träning för att bedöma vilket av alternativen plagget visar vid avprovningen. Även modellernas hållning påverkar hur plagget faller i 3D-programvaran. Sammanställningen från den digitala avprovningen visar på en stramning över bysten på samtliga provpersoner i storlek c34 och c44. Problemet visar sig även på den digitalt avprovade toilen i storlek c38. Då detta inte visade sig på den fysiska uppsydda toilen i storlek c38 på samma provperson görs ett beslut om att en avvikelse i skannerns kopplade programvara ligger som grund. Vid inskanning av en kropp krävs en precision av programmet vid placering kroppens punkter. En slutsats om att ärmhålepunkten placerats för långt ner gjordes i ett sent stadie i studien vilket bidrog till ett resultat som visar en snävhet över bystområdet. På modellerna i den större storleken bör dock ett hänsynstagande göras av modellernas bystmått som samtliga även är något större än standarden för storlek c Metoddiskussion En kvalitativ metod har använts vid framtagningen av passformsgrunden. Denna metod är av undersökande art och riktad till studien. Metoden har delvis varit begränsad då antal skärningar varit förutbestämda av företaget på grund av produktionsaspekter. Ett resultat med optimal passform hade kunnat uppnås om skärlinjer hade fått adderats eller fördelas om på plaggets yta. För att stärka studien ytterligare hade både den fysiska och digitala avprovningen behövts göras på ett större antal provpersoner. Om en studie genomförts över företagets nyckelkund hade provpersoner med liknande kroppsform och ålder kunnat selekteras för avprovning. Även granskare av toilernas passform är avgörande för resultatet. Då endast två personer på företaget godkänt toilerna bir resultatet vinklat efter dessa då enligt Ashdown och O'Connell (2006) ofrivilliga faktorer som t.ex. personliga åsikter väger in. En panel bestående av ett flertal erfarna mönsterkonstruktörer hade förstärkt studiens resultat. Då avprovning i 3Dsimuleringsprogram är nytt både för handledaren och utföraren av studien måste detta vägas in vid bedömningen av metoden. Som Bye och McKinney (2010) nämner krävs ett tränat öga för bedömning av passform på en digital provperson, något som måste ta hänsyn till vid validering av de graderade storlekarnas passform. De externa handledarna på företaget ansåg dock att sammanställningen från den digitala avprovningen var så pass tydlig att en bedömning av passformen enkelt kunde utföras. Då Bye och McKinney (2010) genom deras studie anser att digital avprovning ger likvärdigt resultat som fysisk togs beslutet att enbart 25

26 prova av de graderade grunderna digitalt och fysiska toiler i dessa storlekar har uteslutits från studien. För att bekräfta metodens validitet hade fysiska toiler behövts sy upp i brytstorlekarna och jämföras med den digitala avprovningens resultat. Då detta ligger utanför tidsramen för studien görs ett val att lita på Byes och McKinneys (2010) studie. Vid framtagning av passformsgrundens toiler, både fysiska och virtuella, har material liknande företagets blivande jackors använts. För en exakt bedömning av de fysiska toilerna hade dessa behövt sys upp i det slutgiltiga materialet. Digitalt hade det slutgiltiga tygets egenskaper kunnat ställas in i 3D-programmet för att få en mer exakt simulering. För att ta reda på det slutgiltiga tygets mekaniska egenskaper kan olika laborativa tester utföras, något som inte varit möjligt i denna studie. Bedömning av basstorleken och de digitalt avprovade brytstorlekarna måste göras med hänsyn till det använda materialet. Passformsgrundens detaljer är sparsamma. För att utveckla grunden och underlätta framtida konstruktionsarbete ytterligare hade alternativ till ex. krage och huva kunnat skapas med samma metod som för passformsgrunden. 7.3 Slutsats Studiens syfte har besvarats med hjälp av att undersöka en rad forskningsfrågor. Nedan presenteras frågorna och dess utfall. - Hur kan mönsterkonstruktion anpassas för att skapa en ärm avsedd för aktivt användande? Vid aktivt användande krävs en tillåtelse av rörlighet i plagget. Genom att studera armens böjning, ledernas position och vridning har två av ärmarna till passformsgrunden konstruerats med en vinkel över armbågen anpassad efter kroppens rörelseschema vid ett lågintensivt träningspass. Genom att forma om passformsgrundens första, raka ensömsärm, efter armens vinkel och därefter lägga till rörelsevidd uppnås en ärm med tillåtelse för böjning utan motstånd. För raglanärmen krävs även en viddökning över axelpartiet jämfört med de övriga två ärmarna. Genom avprovningar och justeringar av ett antal toiler har detta viddökningsvärde uppnåtts. - Vad krävs för att redigera det befintliga passformsproblemet över bysten? Efter en ingående studie av företagets befintliga problem över bystområdet kan problemet identifieras. Det finns en avsaknad av form över de befintliga jackornas bystområde. En lösning uppnås genom en metod av konstruktion och toileframtagning. Genom att nåla in önskad form på en tidig toile kan önskad passform över bysten uppnås. Resultatet visar att tillägg av form och en förflyttning av skärlinje över byst i riktning mot sidsöm, krävs för att redigera företagets passformsproblem. - På vilket sätt kan digital avprovning vara ett steg i validering av passformsgrundens olika storlekar. Digital avprovning kan användas för att prova av graderade storlekar i ett storleksintervall. På så vis kan fysiska storleksprover delvis uteslutas i framtiden. En förberedelse för digital avprovning behöver endast göras en gång, genom inskanning av provpersoner i de önskade storlekarna. Genom att skanna in provpersonerna i varierande poser kan samtliga plagg provas av på en fördelaktig kroppsposition anpassat för plaggtypen. Genom att återanvända 26

27 samma inskannade provpersoner vid samtliga avprovningar av storleksprover fås ett enhetligt avprovningsunderlag mellan företagets produkter. Då den digitala avprovningsmetoden är relativt ny på marknaden är det en fördel om provplaggens basstorlek provas av på fysisk modell, då detta är lättare att bedöma för ett otränat öga. Som Bye och McKinney (2010) nämner är det svårt att bedöma små rynkor och veck på det digitala plagget för en oerfaren bedömare. Efter ökad kunskap om digital avprovning och utveckling av programvaran kan förhoppningsvis även basstorlekens avprovning ske endast digitalt. 8 Slutord Denna studie presenterar en digitalt influerad framtagningsmetod av en graderad passformsgrund till ett sportföretags formade damjackor. Passformsgrunden är tänkt att användas som konstruktionsunderlag för att effektivisera konstruktionstiden på företaget. Passformsgrunden innehåller sparsamt med detaljer. För att underlätta framtida konstruktionsarbete för företaget ytterligare kan alternativ av olika detaljer, som huva och krage, framställas till grunden med samma metod som studiens. Ytterliggare hade en framtagning av passformsgrundmönster till företagets alla plaggtyper sparat konstruktionstid och utgjort ett optimalt underlag för att kunna flytta konstruktionsprocessen helt till huvudkontoret. Studien fyller sin nytta i akademin genom det beskrivande metodavsnittet för ärmarnas framtagning. En lyckad metod som visar att förflyttningar och vridningar av skärlinjer resulterar i lösningar riktar sig till akademiska studier inom konfektion och konstruktion. Beskrivningen och resultatet av den digitala avprovningen utgör också ett syfte för framtida studier inom området då dokumentation inom området är begränsad i dagsläget. En framtida forskning för digital avprovning är önskvärd både för akademins skull men också för företaget i fråga. Genom att skanna in provpersoner som representerar företagets nyckelkund hade dessa kunna användas vid samtliga avprovningar till företagets alla plaggtyper. Därmed skulle en enhetlig passform kunna genomsyra företaget. Provpersonerna hade utöver en neutral position kunnat skannas in i positioner anpassat för plagget, t.ex. löparposition för avprovning av löparjacka. Genom att arkivera de digitala avprovningarna skulle framtida produktutvecklingsprocess kunna underlättas då man kan gå tillbaka och se vilka passformer som redan gjorts. För att få en djupare insikt i hur 3D-programvaran simulerar det digitala plagget hade fysiska toiler av samtliga digitalt avprovade plagg behövt tas fram för en jämförelse. Vid fortsatt digital avprovning och tillämpning av ytterligare nya plagg hade den fysiska toilen kunnat uteslutas då användaren av 3D-programmet tränat upp sitt seende för digital avprovning. En utveckling av programvaran hade också gynnat granskningen av avprovning. Kroppsskanning skulle även, utöver avprovning, kunna användas som hjälpmedel vid upprättande av en skillnadsmåttlista till företagets graderingssytem. Genom att skanna en mängd provpersoner med passform och närliggande mått som företagets nyckelkund kan en riktad måttlista sammanställas. På så vis uppnås en ökad träffsäkerhet i passform hos företagets kunder som i sin tur kan bidra till fler köp. Detta kräver dock ett stort underlag av provpersoner för att vara validerbart. 27

28 9 Källförteckning Aldrich, W.(2008). Metric pattern cutting for women s wear. Oxford: Blackwell publishing. Ashdown,S.P. (2015). Fit and movement. I: Dunne, L. E. & Watkins, S.M Functional clothing design : from sportswear to spacesuits. New York: Bloomsbury publishing inc. Ashdown, S. P., Loker, S., Schoenfelder, K. & Lyman-Clarke, L. (2004). Using 3D Scans for Fit Analysis. Journal of Textile & Apparel Technology & Management (JTATM), 4(1), ss Ashdown, S. P. & O'Connell, E. K. (2006). Comparison of test protocols for judging the fit of mature women's apparel. Clothing & Textiles Research Journal, 24(2), ss Bye, E. & McKinney, E. (2010). Fit analysis using live and 3D scan models. International Journal of Clothing Science & Technology, 22 (2), ss Cednäs, M. & Kjellnäs, F. (1979). Storlekssystem för damkläder: måttsystem och marknadsandelstabeller. 2., revid., uppl. Stockholm: Styrelsen för teknisk utveckling (STU). Dunne, L. E. & Watkins, S.M (2015). Functional clothing design : from sportswear to spacesuits. New York: Bloomsbury publishing inc. Johansson, Signe (1987). Konstruktions- och plaggmåttlistor för damkläder: kompletterad och redigerad version av STU-info Stockholm: Styrelsen för teknisk utveckling Joseph-Armstrong, H. (2006). Patternmaking for fashion design. New Jersey: Pearson Education. Kirk,W. & Ibrahim, S. M. (1966). Fundamental relationship of fabric extensibility to anthropometric requirements and garment performance. Textile Research Journal, 36(1), ss Olsson, H. & Sörensson, S. (2011). Forskningsprocessen : kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stokholm: Liber. Petrova, A. & Ashdown, S. P. (2008). Three-Dimensional Body Scan Data Analysis: Body Size and Shape Dependence of Ease Values for Pants' Fit. Clothing & Textiles Research Journal, 26(3), ss Schofield, N. A. & LaBat, K. L. (2005). Defining and testing the assumptions used in current apparel grading practice. Clothing & Textiles Research Journal, 23(3), ss Simmons, K. P. & Istook, C. L. (2003). Body measurement techniques: Comparing 3D bodyscanning and anthropometric methods for apparel applications. Journal of Fashion Marketing and Management: An International Journal, 7 (3), ss Svensson, C. (2010). Gradering av överdelsplagg. Opublicerat manuskript. Borås: Högskolan i Borås. 28

29 Svensson, C. (2015). Gradering av raglan & huva. Opublicerat manuskript. Borås: Högskolan i Borås. Öberg, I. & Ersman, H. (1999). Mönster och konstruktioner för damkläder [Pattern and constructions for women's garments]. Stockholm: Natur & Kultur/ LTs förlag. 29

30 10 Bilagor Bilaga 1:1 Måttlista ensömsärm 30

31 Bilaga 1:2 Måttlista ensömsärm 31

32 Bilaga 2:1 Måttlista tresömsärm 32

33 Bilaga 2:2 Måttlista tresömsärm 33

34 Bilaga 3:1 Måttlista raglanärm 34

35 Bilaga 3:2 Måttlista raglanärm 35

36 10 Bilagor Bilaga 4:1 Digital avprovning i storlek c34 36

37 Bilaga 4:2 Digital avprovning i storlek c34 37

38 Bilaga 4:3 Digital avprovning i storlek c34 38

39 Bilaga 4:4 Digital avprovning i storlek c34 39

40 Bilaga 4:5 Digital avprovning i storlek c34 40

41 Bilaga 4:6 Digital avprovning i storlek c34 41

42 Bilaga 5:1 Digital avprovning i storlek c44 42

43 Bilaga 5:2 Digital avprovning i storlek c44 43

44 Bilaga 5:3 Digital avprovning i storlek c44 44

45 Bilaga 5:4 Digital avprovning i storlek c44 45

46 Bilaga 5:5 Digital avprovning i storlek c44 46