Utred i vad mån skadestånd kan utgå! Diskutera samtliga grunder!

Transkript

1 1. En tidig morgon hittades travhästen Tom Crown död i sin box vid Årjängs travbana. Händelsen ledde till att hästens ägare INAC AB stämde Årjängs Travbana AB på kr. Genom sitt ombud anförde INAC följande till grund för sin talan. På eftermiddagen den 24 juni anlände Tom Crown tillsammans med VD:n för INAC, Leif J, till Årjäng. Tom Crown skulle delta i ett lopp dagen därpå. INAC hade hyrt en hästbox i stallarna vid banan av Travbanesällskapet AB. En av travbanesällskapets funktionärer erbjöd Leif en box i ett stall där Tom Crown kunde få stå alldeles själv. Leif godtog detta förslag och Tom Crown placerades i boxen. Den anvisade boxen hade de invändiga måtten 2,95 x 2,35 m och en takhöjd på 2, 67 m. Väggen mot angränsande box bestod av träpanel till en höjd av 2,02 m. Häröver var ett 0,40 m högt järngaller monterat. Mellan gallrets övre del och taket fanns en luftspalt på 0,25 m. Under natten hoppade Tom Crown upp mot boxväggen och fastnade med huvudet i den 0.25 m breda luftspalten. Han blev hängande i käkpartiet och kvävdes till döds. INAC AB hävdade i första hand att Årjängs Travbana fick anses bära ett strikt ansvar för att boxarna i stallet var säkra. I andra hand hävdades att Årjängs Travbana AB måste anses ha ett presumtionsansvar för det inträffade. Slutligen och i tredje hand hävdade INAC att Årjängs Travbana AB genom oaktsamhet orsakat hästens död. Den aktuella boxen var inte konstruerad i enlighet med Lantbruksstyrelsens bestämmelser i LS 1974:30. Liknande tillbud har, enligt vittnesmål från Svenska Travsportens Centralförbund, inträffat i ett par tidigare kända fall på andra håll i landet. Travbanan, som bestred käromålet, invände följande. Någon grund för att det skulle föreligga ett strikt ansvar förekommer inte. Detsamma kan sägas gälla för påståendet om att det skulle förekomma ett presumtionsansvar. Man påpekade dessutom att man inte haft något avtal med INAC (hyresavtalet slöts mellan INAC och Travbanesällskapet AB), några särskilda åtaganden avseende hästens säkerhet har därför ej gjorts av Årjängs Travbana AB. Att boxen ej stod i överensstämmelse med LS 1974:30 var fullt iakttagbart för Leif J. Boxkonstruktionen är allmänt förekommande. Normerna i LS 1974:30 utgör endast en rekommendation de är med andra ord inte tvingande. Liknande olyckor är inte kända för Årjängs Travbana AB. Bolaget har inte varit vårdslöst. Utred i vad mån skadestånd kan utgå! Diskutera samtliga grunder!

2 2. Helgelands Betongfabrik grundlades 1992, alltsedan starten har man ägnat sig åt tillverkning av olika typer av lättbetongblock började man tillverka ett betongblock, Mo-lett, som användes som grundsten i olika typer av hus. Mo-lett blocken innehöll ett lättklinkermaterial, som levererades från ett belgiskt företag. I efterhand har det visat sig att detta lättklinkermaterial hade ett för högt innehåll av svavel, något som medfört att blocken med tiden vittrat sönder. Detta har i sin tur orsakat omfattande skador på de byggnader där de använts som grundsten slutade Helgelands att tillverka Mo-lett. Betongblocken har under hela tillverkningstiden distribuerats på marknaden av ett och samma rättssubjekt nämligen den självständiga grossistfirma GAB. GAB har sålt blocken såväl till privatpersoner som till näringsidkare. De första reklamationerna på Mo-lett blocken inkom till GAB under Det rörde sig om klagomål från såväl enskilda som kommersiella rättsubjekt. De klagande önskade självfallet att få felen åtgärdade. Detta betydde att man krävde att få de dåliga betongblocken utbytta samt att få reparerat sprickbildningar och liknande, som uppstått i husens väggar när grunden sönderfallit. GAB har genomgående vägrat ersätta de klagande för deras skador och hänvisat sina före detta kunder till att ta upp saken med Helgelands Betongfabrik. I ett fall har man dock fallit till föga och kompenserat kunden fullt ut eftersom det rörde sig om en skada som drabbat GAB:s största kund sedan flera år tillbaka. Utred följande: a) Vilket ansvar har GAB för det inträffade i förhållande till sina kunder? Har man rätt att neka att ersätta skadorna? b) Vilket ansvar har Helgelandsfabriken i förhållande till GAB:s kunder? c) Vilka möjligheter har GAB att få ersättning från Helgelandsfabriken för det skadestånd man utgett till sin storkund?

3 3. Allt sedan 1998 har Klas B bedrivit slakt- och svinproduktion på en av honom ägd gård. Fram till 2001 hade han en lantbruksförsäkring hos Länsförsäkringar. Försäkringsbolaget betalade under perioden ut ersättning för ett flertal försäkringsfall bl.a. för två större bränder i Klas B:s maskinhallar. Efter den sista branden sades försäkringen upp med hänvisning till det stora antalet försäkringsfall. Klas kontaktade Lena L, som arbetade som fristående försäkringskonsult. Lena föreslog att han skulle teckna en försäkring hos L Union des Assurancedes Paris (UAP). Bolaget, som är stort på lantbruksförsäkringar i Frankrike, satsade på att vinna marknadsandelar bland svenska lantbruksförsäkrare. Klas hade hört mycket gott om UAP bland sina kollegor i branschen, hans närmsta granne hade t ex sin lantbruksförsäkring i detta bolag, Klas var av denna anledning positiv till förslaget. Lena besökte Klas på hans gård för att göra en riskanalys. Klas upplyste henne om de tidigare bränderna samt om att Länsförsäkringar sagt upp avtalet med honom. Lena kontaktade härefter UAP, bolaget återkom efter några dagar med beskedet att man inte ville försäkra Klas med hänvisning till att förfrågningen gjordes så tätt inpå den senaste branden. Klas tecknade då en försäkring hos Trygg Hansa istället. Sommaren 2002 kontaktade Klas på nytt Lena angående möjligheten att teckna en försäkring hos UAP eftersom detta bolags premier var betydligt billigare än Trygg Hansas. Lena gjorde ett nytt besök hos Klas. Lena framförde att hon nu hyste gott hopp om att en försäkring skulle kunna ordnas. Lena skickade därför in en ny ansökan till UAP med begäran om försäkring. Denna gång nämnde hon inget om alla de försäkringsfall som inträffat under perioden eftersom hon inte tyckte det var nödvändigt att informera om sådant som redan framförts till bolaget vid den tidigare ansökan. UAP beviljade försäkring och denna trädde ikraft den 6 augusti Den 15 februari 2003 inträffade en stor brand på gården varvid 200 svin brändes inne. Det uppstod skador för ca 17 miljoner kr. UAP vägrade att ersätta skadan med följande motiveringar. För det första hävdades att Klas undanhållit bolaget viktig information i samband med ansökan om försäkring. Hade Klas på ett korrekt sätt berättat om alla bränder han drabbats av skulle bolaget ha vägrat ingå avtal med honom. Bolaget tillade att man inte behållit några handlingar efter hans första ansökan, som f ö inte handlagts av samma person som sedermera kommit att få del av den andra ansökan. I andra hand hävdas att bolaget inte är ersättningsskyldigt med hänvisning till att det i svinstallet saknades sådan brandskyddsutrustning som det enligt villkoren ska finnas. Klas å sin sida har hävdat att han inte kan ta ansvar för att Lena inte berättade för bolaget om vilka skador han tidigare råkat ut för. Han menar vidare att bolaget inte kan åberopa föreskriften i avtalet om brandskyddsutrustning eftersom han inte tagit del av denna. Han har enbart erhållit ett försäkringsbrev som bekräftelse på att avtal ingåtts. I övrigt hänvisades det i försäkringsbrevet till bolagets villkor på nätet. Då Klas saknar bredband har han inte kunnat ta del av villkoren. Klas menar dessutom att det saknat betydelse om det hade funnits brandskyddsutrustning eller ej, detta med hänvisning till det snabba förlopp branden fick. Utred rättsläget!

4 Fråga 1 Strikt ansvar, dvs. ansvar oberoende av vållande, förutsätter stöd i lag, avtal eller praxis. Vad gäller praxis har HD i vissa fall av så kallat farlig verksamhet menat att strikt ansvar kan åläggas (t ex farliga militärövningar). Likaså har HD med hänvisning till bl a grannelagsrättliga regler samt monopolställning m m ansett det föreligga skäl att ålägga ett strikt ansvar (fjärrvärmefallet). (PAL ej tillämplig av flera skäl, Årjängs Travbana kan knappast påstås ha tillverkat en produkt även om de låtit uppföra stallarna och dessutom ägs den skadade egendomen, hästen, av en näringsidkare, jfr 1 PAL. OBS! detta är ej poänggivande!) Något avtal föreligger ej mellan Årjängs Travbana och hästägaren (avtalet om att hästen skulle få stå i stallet slöts med Travbanesällskapet som uppenbarligen förfogar över stallarna enligt avtal med Travbanan), alltså kan Travbanan inte anses strikt ansvarig heller på denna grund. Vad gäller praxis så kan det väl här ifrågasättas om det rör sig om farlig verksamhet av sådan art att Travbanan på denna grund skulle kunna göras strikt ansvarig. Inte heller några grannelagsrättsliga principer verkar kunna tillämpas. Under förutsättning att svaret innehåller ett ordentligt resonemang kring de olika grunderna för rent strikt ansvar samt en slutsats om att grund får sådant ansvar knappast torde föreligga här så ger detta maximalt 4p. Presumtionsansvar innebär att Årjängs Travbana måste exculpera sig för att undgå skadeståndsansvar. Presumtionsansvar har i praxis ansetts motiverat vid skador på egendom som befunnit sig i annans besittning i kontrakts- eller kontraktsliknande förhållanden. Här kan knappast hävdas att Årjängs Travbana, enligt avtal, eller i ett avtalsliknande förhållande, åtagit sig att förvara hästen åt INAC AB. Det är också tveksamt om man kan hävda att hästen varit i Travbanans besittning enkom för att den stod i Travbanans stall. Av allt att döma var det ju Travbanesällskapet som förfogade över stallarna (jfr Hellner Skadeståndsrätt 8.9) Ett väl motiverat svar ger i denna del 2 p. För att Årjängs Travbana skall kunna göras ansvarig enl. 2:1 SkL, dvs. för culpa, fordras att den skadelidande kan visa försummelse hos Travbanan. Här kan hänvisas till normer, att dessa endast var av rekommenderande natur, betyder inte att de inte kan läggas till grund för en oaktsamhetsbedömning. Om det går att visa att det förekommit andra kända olyckstillbud talar detta för att culpa förelegat, dvs. att Travbanan som ägare till stallarna borde ha byggt om dessa. Här kan även föras resonemang kring normalitetskriteriet alternativt kring en fri culpabedömning. Huruvida skadestånd bör utgå eller ej överlåter jag till var och en att avgöra. Givetvis måste även frågan om adekvat kausalitet tas upp till behandling. Ett väl motiverat svar ger i denna del 3 p. Återstår att kommentera invändningen att ansvar ej föreligger med hänvisning till att Leif J godkände placeringen av hästen i boxen. Om Travbanan menar att Leif J genom sitt agerande samtyckt till risken så är det diskutabelt i vilken utsträckning detta kan medföra frihet från ansvar, jfr Hellner Skadeståndsrätt 7.4.

5 Ett väl motiverat svar ger i denna del 1 p. Om Travbanan menar att Leif J varit medvållande till skadan kan jämkning ske förutsatt att Leif, som identifieras med bolaget som äger hästen, varit vårdslös, 6:1 SkL. Ett väl motiverat svar ger i denna del 1 p. (inga poäng för resonemang kring 6:2 SkL ej aktuell här) Fråga 2 a) GAB:s ansvar gentemot näringsidkare Uppenbarligen har det förelegat fel i varan vid avlämnande, 17, 21 KöpL. Köparen kan knappast sägas ha åsidosatt sin undersökningsplikt, 20 KöpL, det rör sig här om ett dolt, ursprungligt fel. Under förutsättning att detta reklamerats i tid och senast inom två år från avlämnandet så svarar säljaren för felet, 32 KöpL. Inget i frågan tyder på att reklamationsfristen skulle kunna utsträckas enligt 33 KöpL, någon garanti eller längre gående utfästelse nämns heller ej. Felet ger i sådant fall köparen rätt att häva avtalet, 39 KöpL. Skadestånd utges ej för de skador som den sålda varan orsakat på sin omgivning, 67 KöpL. 1p Även om man analogivis skulle hävda att det rörde sig om en form av ingrediensskada alternativt komponentskada så skulle ansvaret inte omfattas av KöpL, se Hellner, 6 uppl, s 323 med hänvisning till förarbetena till KöpL, prop 1988/89:76 s 54 och p Har säljaren lämnat garanti omfattas skadorna. Här kan även underförstådd garanti diskuteras. Hellner, 6 uppl, s 322 ff. 1p I annat fall måste culpa + adekvat kausalitet enligt SkL 2:1 visas för rätt till ersättning. Det kan tilläggas att detta ansvar omfattas av 10 årig preskription. 1 p GAB:s ansvar gentemot konsumenter I detta fall gäller KKL. Fel i varan kan konstateras och om detta reklamerats inom reklamationsfristen kan köparen häva köpet, 16, 20, 23, 29. Vad gäller skadeståndsanspråken svarar säljaren enligt 31 KKL under förutsättning att felet legat inom säljarens, eller leverantörens, kontroll (det dubbla kontrollansvaret. 1p Självfallet kan köparen även i detta fall göra en eventuell garanti gällande. b) Helgelandsfabrikens ansvar gentemot näringsidkare I fallet med näringsidkare svarar H enligt culparegeln i SkL 2:1. Frågan är om det kan visas att fabriken varit vårdslös. Ansvaret sträcker sig tio år tillbaka från det att man satte den skadliga produkten i omlopp. 1 p Helgelandsfabrikens ansvar gentemot konsumenter

6 I detta fall gäller PAL eftersom skadan drabbat konsumentägd egendom, 1 PAL. Produkten har en säkerhetsbrist och tillverkarens ansvar är därför strikt, 1, 3, 6 PAL Observera självrisken på kr, 9 PAL. (inget av undantagen i 8 torde kunna göras gällande) Preskription gäller enligt 12. Talan inom tre år från det att man fått kännedom om skadan, maximalt tio efter det att produkten sattes i omlopp. Ett välmotiverat sar ger 2 p c) Om GAB har betalat utan att vara juridiskt förpliktad därtill kan man inte få någon ersättning från Helgelandsfabriken. 1 p Förelåg ett ansvar, t ex på grund av en lämnad garanti, kan man på köprättsliga grunder kräva ersättning från tillverkaren, detta då 67 KöpL endast utesluter ansvar för skador som produkten orsakat på annat än den sålda varan. Ersättningsansvaret betraktas i detta fall som en ren förmögenhetsskada och skadan skall därför ersättas inom ramen för säljarens kontrollansvar. Jfr NJA 1985 s p Jfr Rt 1993 s 1201 Fråga 3 Brott mot upplysningsplikten? Helt klart har bolaget undanhållits en uppgift (det stora antalet skador) som varit av betydelse för bolaget att känna till. Försäkringstagaren ansvarar för att bolaget får den information som kan begäras. Upplysningsplikten omfattar inte enbart sådant som efterfrågas utan även sådant som försäkringstagaren borde förstått var av uppenbar betydelse för bolaget att informeras om, 8:8 FAL. 1p Frågan är i detta fall om konsulten haft behörighet att företräda försäkringstagaren, om så varit fallet tillräknas han hennes culpa när hon inte lämnade denna information. Har ombudet saknat behörighet får man diskutera vad försäkringstagaren själv borde ha förstått, var hon behörig är det henne insikter som ska bedömas.1p Kan bolaget visa svek hos det behöriga ombudet/hos försäkringstagaren själv är avtalet ogiltigt, 8:9 FAL. 1p Mera troligt är att bolaget, som har bevisbördan, hävdar att uppgiften undanhölls av oaktsamhet. I sådant fall är bolaget fritt från ansvar om man kan visa att man skulle vägrat försäkring med kännedom om de rätta förhållandena, alternativt kan det bli tal om ett prorata avdrag om det kan visas att försäkring skulle beviljas men till en högre premie, 8:9 FAL. 2 p

7 I sammanhanget bör även betydelsen av 8:9 3 st FAL diskuteras. Det finns en liten möjlighet att hävda att bolaget trots allt kände till de många skadorna när avtalet ingicks, i sådant fall saknar den undanhållna informationen betydelse för rätten till ersättning. Det är emellertid försäkringstagaren som har bevisbördan för att en behörig företrädare för bolaget kände till de rätta förhållandena när det nya avtalet slöts. 1p Brott mot säkerhetsföreskrift Inledningsvis måste diskuteras om föreskriften blivit en del av avtalet. Att infoga ett standardavtal i ett individuellt avtal via en referensklausul anses allmänt vara tillåtet så länge standardavtalet är lättillgängligt och inte innefattar några tyngande eller överraskande villkor. Här kan diskuteras huruvida villkoret är tyngande och överraskande (villkoren torde vara lättillgängliga, hade försäkringstagaren frågat efter en kopia hade han säkert kunnat få detta alternativt kunde han bett någon med Internet att dra ut ett set till honom). I sammanhanget bör dock påpekas att försäkringstagaren tillräknas mellanmannens (L:s) kännedom om villkoren (jfr fallet med Stadshotellet som brann upp). Lena som är expert bör väl känna till villkorens innehåll och är hon behörig att företräda försäkringstagaren bör klausulen ingå i avtalet. Tilläggas kan att bolagets informationsplikt i näringsidkarfall endast är marknadsrättsligt sanktionerad. Skulle bolaget ha brustit (och Lena inte känna till föreskriften/inte vara behörig företrädare) kan man möjligen jämka avtalet med hänvisning till 36 AvtL. 2p Är föreskriften en del av avtalet åligger det bolaget att visa att denna åsidosats (verkar inte vara problem här). Försäkringstagaren har därefter att göra antagligt att skadan skulle inträffat även om föreskriften iakttagits, 8:12 FAL. 2p I sammanhanget kan även påpekas att det kan finnas en möjlighet för försäkringstagaren att kräva skadestånd av försäkringskonsulten för den händelse att skadan inte ersätts ur försäkringen (jfr Stadshotellfallet) 1p Max 10p