Vägvisare till. Fornlämningar i Sollentuna

Transkript

1 Vägvisare till Fornlämningar i Sollentuna 1

2 Inledning Sollentuna är en av de fornlämningstätaste kommunerna i landet. De första människorna kom hit under stenåldern för att fiska och jaga i ett skärgårdslandskap. Från bronsåldern finns de första säkra boplatserna. De allra flesta forntida spåren är från järnåldern, då Sollentuna börjar befolkas mer allmänt. Många av dagens gårdar har rötter i järnåldern. Denna skrift berättar om Sollentunas tidiga historia och visar vägen till de fornlämningar som är skyltade och har årlig skötsel. Fornlämningarna inom naturreservatet Östra Järvafältet presenteras i en egen folder, Historiskt odlingslandskap mellan Bög och Väsby. Välkommen ut och upptäck Sollentunas forntid! Innehåll: Stenåldern f.kr. 3 Bronsåldern f.kr. 4 Järnåldern 500 f.kr e.kr. 6 Runristningar från 1000-talet 10 Områdesbeskrivningar: Rotebro 14 Norrviken Viby 16 Törnskogen Edsberg 18 Häggvik Tureberg 20 Edsviken 22 KARTA 24 Omslag: Kung Agnes hög Illustration Monica Eriksson Ytterligare information och frågor kontakta: Sollentuna kommun/kommunantikvarien tel: Sollentuna kommun/naturvård tel: Länsmuseet UTGIVEN I DECEMBER 2002 AV SOLLENTUNA KOMMUN MEDARBETARE: TEXT: OLLE TULIN / OLLES KULTURSKYLTAR OCH RIKARD DAHLÉN LAYOUT: MONICA ERIKSSON / ILLUME KARTOR: VIERA LARBO, SOLLENTUNA KOMMUN ILLUSTRATIONER: TIDSAXELN S.OLSSON, ÖVRIGA NAMN VID VARJE TRYCK: ÅTTA.45, DECEMBER DENNA SKRIFT ÄR PRODUCERAD MED EKONOMISKT STÖD FRÅN KULTURMILJÖENHETEN, LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN.

3 Sollentuna från istid till stenålder f.kr. När inlandsisen drog sig tillbaka från Stockholmstrakten för ca år sedan låg hela kommunen under vatten. Landet som hade tryckts ned under havsytan av istäckets enorma tyngd började därefter att höja sig. För år sen stack de högsta punkterna i Sollentuna, Törnberget och Snuggtaskeberget upp ovan vattenytan. Törnberget Snuggtaskeberget För år sedan, under yngre stenålder ( f.kr.) hade den nuvarande kommunen utvecklats till en skärgård bestående av ett antal större och mindre öar. Från denna tid finns de äldsta spåren av människor i Sollentuna. De stenåldersfynd som har gjorts är yxor av sten och flinta och ett par flintdolkar. Förutsättningarna var goda för att livnära sig på jakt och fiske i detta skärgårdslandskap. Inga spår av bosättning från stenåldern har hittills påträffats. Om de människor som har lämnat dessa yxor och knivar efter sig verkligen har levt här eller bara rört sig i trakten under jakt och fiskefärder är inte möjligt att uttala sig om. Vattennivån låg 40 meter högre än i dag för år sedan under stenåldern Stenyxa 3

4 Sollentuna under bronsåldern f.kr. Även om åkerbruk och boskapsskötsel var känt sedan yngre stenåldern i Sverige, så vart människan fortfarande under bronsåldern beroende av jakt och fiske för sin överlevnad. Under bronsåldern utvecklades åkerbruket och boskapsskötseln fick en allt större betydelse. Nya betesmarker växte fram genom landhöjningen när vattnet drog sig tillbaka från de lerfyllda slätterna och sprickdalarna. De åkrar som användes under bronsåldern fick ett tillskott av näring genom röjning i skogen. När näringen i marken minskade övergavs åkern och skogen tog åter över. Det var mycket glest mellan gårdarna under bronsåldern och människorna förde en mer eller mindre rörlig tillvaro i ett varmt klimat. Det var lika behagligt som det är kring Medelhavet i dag. Det är bara några få gravar i kommunen som säkert kan dateras till bronsåldern. Dessa utgörs av ensamliggande gravrösen på berg- och moränhöjder. röse bronsåldern rest sten äldre järnåldern domarring äldre järnåldern stensättningar äldre järnåldern skeppsättning järnåldern treudd yngre järnåldern högar yngre järnåldern Olika gravtyper vanliga under olika tider illustration Margareta Björnmalm 4

5 Vattennivån låg 20 meter högre än i dag för år sedan under bronsåldern Knista Inga av bronsåldersgravarna i Sollentuna är undersökta, men i utgrävda bronsåldersgravar är det inte ovanligt att man hittar rakknivar och bronssvärd, som den döde fick med sig i graven. Några fynd av bronsåldersföremål har gjorts i Sollentuna. En holkyxa och några olika bronssmycken har hittats, bla en bronshalsring nära kanten av Rösjön. Den kan vara nedlagd som offer till högre makter. I mitten av 1990-talet genomfördes undersökningar vid Knista hammaren och då hittades spår av åtminstone 10 hus, varav de äldsta kan dateras till bronsåldern. Bronssvärd Holkyxa 5

6 Sollentuna under järnåldern 500 f.kr e.kr. Under järnåldern blev klimatet kallare och fuktigare och liknande det nutida. Detta tvingade förmodligen människorna till ett mer bofast liv. Jordbruket ändrades nu radikalt och djuren hölls inne över vintern. Gödseln från de stallade djuren togs tillvara och spreds på åkrarna. Från denna tid ser vi allt fler spår av jordbruk och boskapsskötsel. Odlingsrösen och stensträngar har uppkommit genom att man stenröjt markytor för permanent bruk. Insamlingen av foder genom lövtäkt och ängsslåtter blev en viktig del av hushållningen. För att hindra djuren att komma in på åkrar och ängar byggdes system av långa hägnader av sten. Dessa stensträngar byggdes på med ris eller flätat virke. Det var vid denna tid, århundradena f.kr., som grunden lades till det bondesamhälle som i stort sett skulle bestå ända in på 1800-talet. Tidigt lärde man sig att utvinna järn ur den myr- och sjömalm som mer eller mindre förekom över hela landet. Den nya metallen kunde nu bli var mans egendom, till skillnad mot det tidigare kända bronset som förblev en dyr importvara. illustration Margareta Björnmalm 6

7 illustration Margareta Hildebrand Kanske såg det ut så här vid fornborgen i Sjöberg för lite drygt tusen år sedan Under den första delen av järnåldern, århundradena före och efter vår tideräknings början, lämnade sollentunaborna tydliga spår efter sig. I Sollentuna finns lämningar från äldsta järnåldern i form av stensträngsystem och odlingsrösen. Stensträngar förekommer spridda över kommunen med en större koncentration på Järvafältet och mellan Rösjön och Fjäturen. Det är möjligt att också fornborgarna anlagts runt Kristi födelse. Till varje större bebyggelseenhet verkar höra en fornborg, något som talar för att de använts som tillflyktsplatser vid orostider. Fornborgarna kan också ha varit befästa storgårdar eller anläggningar för religiösa högtider och ritualer. Vallarna hade i dessa anläggningar inte någon försvarsfunktion, utan var snarare en markering av det heliga, andliga och rituella rummet. Den östligaste fornborgen i kommunen ligger i Sjöberg och en fornborg fanns mycket strategiskt placerad på Tunberget mellan 7

8 Edsviken och Norrviken. I norr ligger en tydlig borg på Rotebro skans och en mindre fornborg strax väster om Mulltorp. På en höjd inom Skälbygravfältet finns lämningar som kan vara rester av en fornborg. I Järvafältets naturreservat finns en fornborg norr om Väsby gård och en öster om Norrtorp. Sin fulla utveckling tycks sollentunabygden få först från 500- talet. Av namn och fornlämningar att döma uppstår nya gårdar, samtidigt som de äldre utvidgas. Redan vid övergången till yngre järnålder var Sollentunas södra delar så gott som helt tagna i anspråk. Bebyggelse fanns då vid Skälby, Knista, någonstans i närheten av Edsängen/Edsbacka, Bagare (Tureberg), Hersby och Kummelby. Kring dessa gårdar ligger i allmänhet flera gravfält. Under yngre järnåldern koloniserades efter hand de tidigare mer obyggda norra delarna av Sollentuna. Nu tillkom gårdarna och byarna Rotsunda, Överby, Svartinge, Ytterby, Skillinge, Tuna/ Sollentuna by, Viby, Kista, Väsby, Bög och Sten. Rotsunda Överby Svartinge Ytterby Skillinge Tuna/ /Sollentuna by Viby Kista Väsby Bög Sten Bebyggelse vid början av yngre järnåldern: Skälby Knista Edsängen/ /Edsbacka Bagare Hersby Kummelby Bebyggelse som tillkom under yngre järnåldern 8

9 Torshammarring, halsring, från Knista hammaren Vid slutet av järnåldern var för bosättning då användbara områden tagna i anspråk. Bebyggelsen bestod sannolikt av ensamgårdar - byar utvecklades troligen först under medeltiden. Om man antar att ett hushåll, dvs en gårds befolkning, under järnåldern utgjordes av 8-10 personer, skulle i Sollentuna med ca 17 gårdar vid övergången till kristen tid (1000- talet) omkring 150 människor varit bosatta. Nästan alla undersökta gravar är från yngre järnåldern. Bland de uppgrävda föremålen märks bruksföremål som keramik, kammar, skäror, broddar och pilspetsar, men också smycken som pärlor, ringar och spännen. Spännen 9

10 Runristningar i Sollentuna Runstenarna berättar om händelser som utlandsresor och brobyggande eller beskriver speciella platser t.ex. tingsplatser. De kan också vara arvsdokument eller gränsmarkeringar. Runinskrifterna är från 1000-talet, en tid då samhället förändrades. Landet började enas under en kung och kristendomen gjorde sitt inträde. I Sollentuna finns 11 kända runstenar och två runhällar. Två runstenar som finns avbildade på 1600-talet har inte återfunnits. Sollentunaholm R1 Stenen upptäcktes först 1870 i en åker söder om landsvägen strax väster om Ytterby flyttades den till Sollentunaholm, där den så småningom lagades och restes i parken. På stenen står: Sven och Kättilmund och Ärinmund(e?) de lät resa denna sten efter Tidkume, sin fader. R2-5 R6 R7 (R12) (R13) R1 R8 R10 R9 Runristningarna i Sollentuna kommun R11 10

11 Sollentuna kyrka R 2-5 Vid Sollentuna kyrka finns delar av fyra runstenar, alla mer eller mindre skadade. I samband med att kyrkan restaurerades 1902 upptäcktes en inmurad runsten i kyrkans norra vägg. Nedre delen av stenen är skadad. Stenen restes på kyrkogården. Inskriften lyder: Fullunge och Gunnar lät resa denna sten efter Gerröd, (sin) fader. Gud hjälpe hans ande. Vid samma tillfälle upptäcktes på insidan av kyrkans södra vägg ett fragment och här kan man läsa... denna efter... hans ande. På baksidan av fragmentet står ett svårtytt ord vilket av en forskare har tolkats som slutet av ortnamnet Sollentuna. Rest på kyrkogården. Vid anläggandet av en P-plats 1958/59 upptäcktes tre fragment av en runsten med följande inskrift... (denna?) sten efter... själ.... Fotdelen av en runsten upptäcktes 1966 inmurad i grunden i kyrkans nordvästra hörn. Stenen restes i anslutning till de andra. Av inskriften går att läsa: Sigfast och Onäm... efter Illuge, (sin) fader. Runhäll vid Tuna R 6 Alldeles söder om Skillinge golfbana finns en runhäll med följande inskrift: Atfare och Torgils lät rista runorna efter Horse, sin fader, och efter Vidfare, sin broder. 11

12 Vibyhällen R 7 I Viby nordväst om sjön Ravalen finns en runhäll där man kan läsa: Kale lät hugga denna häll efter sina två söner, och han och Ingetora gjorde en bro, ett stort minnesmärke inför många män. Snuggastenen R 8 I närheten av sjön Snuggan finns en runsten med inskriften: Gyrid lät resa stenen efter Ulvkel, sin son, och Gye... sin broder och efter Holmdis, sin syster. De personer som omtalas på stenen tillhör alla den s k Skålhamrafamiljen som även låtit resa runstenar i både Täby och Vallentuna. Jarlabankestenen R 9 På ett stort stenblock i Rösjöskogen finns Jarlabankestenen med inskriften: Häming och Jarlabanke de lät röja väg och göra broar efter sin fader och Estrid efter sina söner Ingefast och Ingvar. Gud hjälpe deras ande. Ristningen är utförd åt Jarlabankeätten som har låtit rista ett flertal runstenar i Täby och Vallentuna. Runsten vid Edsbacka R 10 På en lantmäterikarta från 1715 är runstenen utmärkt. År 1926 återupptäcktes nedre delen av stenen sydväst om Edsbergs slott. Fragmentet är rest vid sitt tidigare läge, strax norr om Edsbacka krog. Texten lyder: Holmsten och Forkunn... -fast, sin fader. Gud hjälpe hans ande. 12

13 Kummelbystenen R 11 Runstenen vid Kummelby upptäcktes Fyndplatsen är troligen inte stenens ursprungliga plats, men den restes ändå i närheten av fyndplatsen. På stenen kan man läsa att: Helga lät resa stenen efter Svärting, sin man, och efter Östen och efter Häming, sina söner. Och Igulfast (ristade). Saknade ristningar Längst norrut i Sollentuna kommun saknas två runstenar som finns avbildade på 1600-talet. Den ena (R 12) lär ha stått öster om Rotebro gästgivaregård. Dess inskrift var: Ingetora lät resa denna sten efter sin fader, (ävenledes) Sigtrygg och Ragnfast, hennes son. Ragnar hette hennes broder. Den andra (R 13) skall ha stått Emellan Rothebroo och Sollentuna Kyrkio vpå Skällinge broo och Teed och dess inskrift var: Holmfrid lät göra märken efter... och Kvigul efter sin fader. Kättil högg runorna

14 Skyltade och vårdade fornlämningar i Rotebro 1 Rotebro skans Fornborgen från yngre järnåldern har anlagts på krönet av en naturlig åsrygg med delvis branta sidor. Nedanför går Edsån, som då var betydligt bredare än idag. På skansen finns rester av en 250 meter lång inre ringvall och en 110 meter lång yttre vall samt en grav från järnåldern. Skansen går också under namnet stridsborgen, efter slaget vid Rotebro som stod vid eller i närheten av skansen Överby Svartinge I området från Överby förbi Svartinge till kommungränsen mot Upplands-Väsby finns ett 15-tal fornlämningsplatser. Det är främst gravar från järnåldern. En informationsskylt vid Svartinge berättar mer om områdets fornlämningar. 3 Roteberg I samband med att den senaste bebyggelsen kom till på Roteberg gjordes utgrävningar av flera fornlämningar. Vid utgrävningarna 1999 hittade arkeologerna en boplats från äldre järnåldern med stolphål och eldplatser samt fossila åkerytor. Det fanns spår som visar att platsen kan ha varit bebodd redan i slutet av bronsåldern. Sammanlagt är ca 30 gravar från järnåldern kända i området. 4 Ytterby Vid Ytterby finns två gravar, en treudd och en rund grav. Treuddar är tresidiga gravar med insvängda sidor. Treudden vid Ytterby har 16 meter långa sidor med en rest sten som markerar gravens mitt. Treuddar är en ganska ovanlig gravform, men fynd som gjorts på andra håll gör att vi kan datera den till järnålderns senare del. 5 Skillinge bytomt och gravfält Här ligger Skillinge bytomt och ett gravfält med 85 gravar från yngre järnåldern. Detta gravfält har en mindre del norr om Stäketvägen, medan huvuddelen av gravfältet och spåren av Skillinge gård ligger söder om vägen. 14