Arkitekturen Stångby Station Matz Jörgensen

Transkript

1 Arkitekturen Stångby Station Matz Jörgensen Folke Zettervall arkitekt i SJ:s tjänst Folke Zettervall föddes i Lund den 21 oktober Han var son till arkitekten Helgo Zettervall ( ) som bl a verkat som domkyrkoarkitekt i Lund Folke studerade först på Katedralskolan i Lund, sedan väntade högre studier i Köpenhamn vid Det Tekniske Selskabs skole och Kunst-Akademiets Arkitekturskole. Hans lärare i Danmark, som tillika var nära vän till fadern, var professor Hans. J. Holm. Det låg nära till hands för Folke att få praktisk erfarenhet genom alla de uppdrag som fadern hade. Helgo Zettervall var vid tiden en väl anlitad arkitekt för allehanda uppdrag. Folke gick sålunda i praktik vid sin faders sida under restaureringen av Uppsala domkyrka. År 1885 startade Folke Zettervall studier vid Konstakademins arkitekturskola. Tre år senare väntade examen, och betyget för den blivande arkitekten blev med beröm godkänt. För att skaffa sig bildning och inspiration, ställdes en 16 månader lång resa till flera utrikes länder. Folke Zettervall be sökte då i sällskap med arkitekturvännerna Gustav Lindgren och Eugen Thorburn bl. a. Tyskland, Frankrike och Italien. Sådana inspirationsresor var vanliga vid denna tid. Folke kom från ett burget hem och fadern hade själv företagit en liknande studieresa inför sitt uppdrag att restaurera Lunds domkyrka. Kanske hade några av dessa personkontakter förts vidare till sonen. Fadern Helgo Zettervall var sedan 1882 chef för Överintendentämbetet och 1888 antogs Folke som extra ordinarie arkitekt vid samma ämbete. Två år senare, den 1 oktober 1890, anställdes Folke Zettervall som tillfällig ritare på stadsbanornas arkitektkontor. Föreståndare var vid denna tid SJ:s förste arkitekt, A. W. Edelsvärd ( ). Edelsvärd hade ett gott öga till Zettervall och valde sedermera honom till uppgiften att efterträda honom. Zettervall blev vid Edelsvärds pensionering 1895 tillförordnad arkitekt och först tre år senare,1898, erhöll han ordinarie tjänst. Denna tjänst innehade han till 1931 då han gick i pension. Under begynnelsen av sin tjänstgöring gjorde Zettervall ytterligare resor utomlands i studiesyfte. Inom en femårsperiod besökte han England, Schweiz, Sankt Petersburg, Moskva, Österrike, Italien, Holland, Belgien och Spanien valdes Folke Zettervall in i Svenska Teknologföreningens avdelning för byggnadskonst, där han satt i det tekniska utskottet. 35

2 Som Folke arkitekt Zettervalls ritade han inte arbeten bara järnvägsbyggnader. Ett av de mer avvikande arbeten han utförde var ombyggnaden av apoteket Svanen i Lund åren Den smyckade inredningen i intarsia är ett prov på stor konstnärlig skicklighet. Under studietiden ritade han även ett förslag till en kupolbyggnad för Kalmar domkyrka. Han utförde även restaureringen av Mariestads kyrka under tidigt 1900-tal, kanske ett arv från faderns talrika kyrkorenoveringar. Utöver detta ritade Zettervall rådhus, skolor, hotell och vanliga bostadshus. Han kom även att utforma faderns gravmonument på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm. Zettervall ritade ca 260 stationshus under sin verksamma tid. Ett åttiotal av dessa var av sten, medan resten utfördes i trä. Därutöver förfärdigade Zettervall ett stort antal ritningar till banvaktstugor, godsmagasin, lokstall, ställverk och vatt entorn. Förutom egenhändigt utförda ritningar, gjorde Zettervall även om- och tillbyggnader av ett flertal stationer. Några av dessa var Malmö, Lund, Linköping, Katrineholm, Norrköping, Örebro, Göteborg och Stockholm. De chefsarkitekter som arbetade åt SJ Material, utförande och placering hade stor frihet att förena konstnärligt skapande med det krav på funktionellt utförande som stationerna hade. Folke Zettervall skapade med enkla medel en arkitektur med uttrycksfulla former. Han använde med förkärlek material som trä och tegel. När det gäller t. ex. personalhus, använde sig Zettervall ofta av äldre ritningar för att minimera framställningskostnaden. Stationssamhällenas placering skedde efter topografi och ekonomi. Enligt en förordning från 1855 som Kungl. Maj:t utfärdade, föreskrevs att utförandet skulle ske med all den hushållning, som med jernvegarnes varaktighet och framtida bestånd vore förenligt; att all öfverrflödig lyx i byggnadssättet 36

3 borde undvikas. Enligt Zettervalls företrädare Edelsvärd, skulle byggnaderna vara ändamålsenliga och därtill lätta att bygga till om orten expanderade. Det var också viktigt att byggnaderna, trots ett funktionellt utförande, behöll sin prydnad för samhället. För att spara tid och ekonomi, gjordes modellritningar som även användes till andra stationsbyggnader. Vid de större orterna ställdes krav på att stationen skulle ge ett imposant intryck och man undvek i görligaste mån att använda sig av en stereotyp utformning. Modellritningarna användes istället på mellanstationerna och på mindre orter. Partille jugendstation från 1901, öster om Göteborg, uppvisar vissa likheter med Stångby. Fasaden är täckt med tegel och ett utskjutande perrongtak ger skydd åt väntande resenärer. Partille station har också tre fönster som ger det överljus som är så karakteristiskt för Zettervalls stationsutförande. Turebergs station, i närheten av Stockholm, uppfördes år 1900 med samma ritningar som Stångby station. Skillnaden är att Tureberg låg (stationen är riven) närmare spåren än stationen i Stångby. Stationshuset var en viktig byggnad av representativ prägel, en byggnad som utgjorde ortens, eller stadens ansikte utåt. Val av material till byggnader och utsmyckningar togs företrädesvis från Stångby station Foto: Järnvägsmuseet i Gävle 37

4 omgivningarna. Hässleholms station är t. ex. smyckad med kalkmaterial från närbelägna Tykarpsgrottan. För att skapa ett överljus i vestibuler och väntsalar, använde sig Zettervall av bågmotivet. I sitt materialanvändande använde Zettervall ibland armerad betong för vissa bärande element i takkonstruktioner. Armerad betong var ett av de material som nyttjades av många arkitekter vid sekelskiftet. Mestadels använde sig Zettervall av träbalkar för takkonstruktioner. Han utnyttjar även järnvägsräls som ett inslag i materialanvändandet. Zettervall väljer med förkärlek tegel som byggnadsmaterial. Man skall komma ihåg det stora antal tegelbruk som en gång funnits i Skåne och som skänkt material till många av våra stationer. Tiden i Köpenhamn och undervisning av professor Holm, gav honom också känslan för teglet. Vissa stationer, utanför Skåne, anlades också med tegel från skånska tegelbruk. Andra typiska detaljer i Zettervalls utförande är den synligt markerade klockan, trapptornet och profilerade skorstenar. Helsingborgs färjestation av trä, är utförd enligt ett fornnordiskt formspråk som tidvis var högsta mode. Stationen försågs bl. a. med skulpturerade drakar vid takens avslut. Stationer som byggdes vid redan anlagda städer och samhällen, placerades oftast utanför bebyggelsen. När samhällena vidgade sig, kom ofta stationsbyggnaden att få en ny central placering. För städer eller samhällen som helt tillkommit med järnvägen är saken annorlunda. Stångby station ligger friställd från omgivande bebyggelse. Med de framtida utbyggnadsplaner som framförts, får kanske stationen en annan mindre friställd placering. Tegel är det material som vanligtvis förekommer i Skåne. Sällan finner man tegelstationer i resten av landet. Utförandet på de äldre stationerna är oftast konstnärligt. Man finner ornament, friser eller hörn som sällan är rätvinkliga. Vissa stationer hade även gesimser; vågräta listverk, blinderingar; utskjutande tak och indragna ytor. Ibland skulle stationen ge sken av att vara större än dess verkliga mått. Man byggde även torn och pelare för att framhäva stationens monumentala karaktär. Mindre mellanstationer uppfördes med lokala byggnadsmaterial. Stationsarkitekturen stod ofta som förebild för omgivande byggnader. Stångby visar upp en homogen arkitektonisk kärna, kanske med stationen som förebild. Stationens disponering Stationshuset var inte bara en väntsal för passagerare. I byggnaden fanns utrymme för personal, passagerare post och godshantering. Man skulle kunna köpa biljetter, deponera resgods och intaga en bit mat, om orten var av den storleken att det fanns restaurang på stationen. Många järnvägsorter hade ett nära liggande järnvägshotell med tillhörande matsal. I en tid av sociala skiljegränser, var det viktigt att det fanns väntsalar för minst två klasser, ibland även tre. Många stationer var även post- och telegrafstationer. Ovanvåningen på byggnaden (om stationen var av det utförandet) disponerades 38

5 av stationsinspektören (stinsen) med familj. Folke Zettervalls stationsuppdelning följer oftast en plan där expedition och personalutrymmen finns på ena sidan och publika utrymmen på andra sidan vestibulen. Vid landsortsstationerna valde Zettervall att låta dra ut taket, så det bildade ett skärmtak över perrongen. Stångby är ett mindre, och yngre stationshus som uppförts på längre avstånd från spåret och fritt liggande utan huvudplattform. Byggnaden hindrar därmed ej spårsystemets utvidgning. Stångby station är en variant på det nationalromantiska stilideal som var förhärskande under denna tid. Stationen har vestibulen i stationens mitt. Åt söder är utrymmen för gods och åt norr fanns förr biljettluckan och stationens postboxar. Stationen har genomgått förändring av de olika aktiviteter som funnits i byggnaden sedan själva stationen togs ur bruk. Kvar finns rester av både biljettlucka och postboxar. Stationsbyggnaden har också en ovanvåning som inte är inredd och aldrig varit avsedd för bostadsändamål. Privatpersonen Zettervall Privat ingick Zettervall 1890 äktenskap med Emma Humble. Makan avled tragiskt i en blodförgiftning endast sju månader efter giftermålet. Zettervall råkade själv ut för en svår sjukdom då han insjuknade i blindtarmsinflamation. Det inträffade under arbetet med Umeå stationshus. Sjukdomen höll i sig och först två år senare opererades Zettervall för sin åkomma och blev helt återställd. Sitt andra äktenskap ingick Folke Zettervall 1895 då han gifte sig med Ellen Bergman. Gemensam bostad skaffade de sig på Linnégatan 81 på Östermalm. Under somrarna tillbringade paret tiden på sommarvillan Folkvang vid Värmdön i Bo kommun. Ett decennium in på 1900-talet flyttade paret vidare till Odengatan 3 i Stockholm där Folke Zettervall hade låtit rita ett eget trevåningshus. 1944, dog Ellen vid en ålder av 72 år. Folke överlevde sin maka med 11 år, och gick själv ur tiden den 12 mars Äktenskapet blev barnlöst och man lät testamentera en betydande summa pengar för att befrämja studier för blivande arkitektstudenter. Kvarlåtenskapen såldes och för pengarna, som uppgick till kronor, inrättades en fond, som Kungliga Byggnadsstyrelsen kom att förvalta. Familjen Zettervalls privata konstsamlig lät man deponera till Nationalmuseum i Stockholm. Stipendier ur fonden delas kontinuerligt ut för befrämjande av svensk byggnadskonst. Samtiden beskriver Zettervall som en utpräglad sällskapsmänniska, som gärna trakterade instrument i gott sällskap. Zettervall var även en hängiven vapensamlare. Den rika umgängeskretsen hade redan etablerats under faderns levnad. Folke Zettervall erhöll också ett flertal utmärkelser under sin livstid. Han valdes till Riddare och Kommendör av Wasaorden och erhöll också Nordstjärneorden valdes Zettervall in i den franska Hederslegionen. 39