KONST AKTUELLT 33DALSLAND

Transkript

1 KONST AKTUELLT 33DALSLAND AKTUELLA UTSTÄLLNINGAR OCH PROJEKT PÅ DALSLANDS KONSTMUSEUM 25/3 28/ Britt Ignell

2 HAVET SOM KÄLLAN TILL ALLT LIV Barndomens somrar tillbringade hon på Malö. Ja, hon är bokstavligen uppväxt vid strandkanten. Jag lekte med musslor som andra lekte med kottar, säger Britt Ignell illustrativt, och menar att havet påverkat henne mer än något annat. Det kan man också se i utställningen»reminiscenser«, som hon skapat i övre hallen. Britt Ignell lever fortfarande nära Bohuskusten. I Bottna, Dingle, har hon sin bostad, sin ateljé och trädgård. Det är här de kommer till, reminiscenserna. Det är så hon kallar de blågröna vägg skulpturerna. De organiska formerna, korallerna, de encelliga varelserna, tidstecknen? Britt Ignell värjer sig vid frågor som»vad vill du säga med den här?«det funkar inte så, menar hon»jag skapar inte rebusar som betraktaren ska lösa«. Istället beskriver hon sin konst som en spegel av hennes egen livs berättelse, det hon upplevt och upp lever, det hon iakttar och uppmärksammar. I den är havet och växtlig heten en alltid närvarande urkälla:»mitt konstnärskap handlar om behovet av att förankra mig, min kropp och mina tankar i ett material. Att skulpturerna kommer att likna havs levande livsformer förvånar mig inte eftersom livet en gång uppstod där, och tårvätskan fortfarande har samma salthalt som havet.«skriver hon på sin hemsida ( Britt Ignell skriver mycket, hon formulerar sig väl kring konsten och konstens villkor inte minst. Två böcker har det blivit; Skulptörens vedermödor och Tecknarens tankar, och många dagboksanteckningar. Liksom artiklar och debattinlägg, Jag har alltid skrivit dagbok. Att sätta ord på saker är ett sätt få tankarna att klarna. Det tvingar mig att formulera vad jag menar. Hon har en lång konstnärsbana bakom sig, född i Göteborg Tidigt bestämde hon sig för att bli konstnär, och som 26-åring avslutade hon sina studier på Valands konsthögskola i Göteborg. Ändå var det inget självklart val. När jag var barn var mamma hemmafru och pappa journalist. Så orden fanns där, men jag ville hitta en egen väg. Något jag kunde utforska själv.

3 Hon utbildade sig till skulptör och har gjort många offentliga verk, inte minst i Västsverige. Rör sig fritt och tryggt mellan materialen trä, betong, brons, etc, från det mycket konkreta och föreställande, till rent abstrakta former. Det där med måleri grep mig aldrig. Skulptur är mer fysiskt, mer direkt. Och jag tycker om det praktiska arbetet. Skulptur är något man jobbar med i rummet och som kan påverka rummet. Det intresserar mig, säger Britt Ignell. Det senaste offentliga verket, från 2016, är en fri, associativt glädjeladdad form i betong som heter Drömmar växer ur kunskap och står utanför Hovåsskolan i Göteborg. Ett annat uppdrag är en utsmyckning till Brinkåsens rättspsykiatriska klinik i Vänersborg. Här har hon dekorerat sex breda, exteriöra dörrfoder i betong på temat träd. Jag tänkte på något som är läkande, så blev det träd. Varje dörrfoder har fått sitt eget träd, björk, ask, ek där löv och grenar av tecknar sig som upphöjd relief i den grå betongen. Det är stillsamt vackert. Offentliga uppdrag, liksom att undervisa (sedan 9 år tillbaka undervisar hon på Stenebyskolan i Dals Långed), är ut manande och roligt, och ger stabilitet i ekonomin. Men roligast av allt, menar Britt Ignell, är att göra utställningar, som denna installation på Dalslands konstmuseum, där varje del är en del av helheten. Då får jag ge uttryck för hela min tanke värld, utan förbehåll. Jag har alltid släpat, kört och burit på tunga grejer. Nu har jag försökt hitta ett annat sätt att arbeta, lättare, mer direkt och lekfullt. Reminiscenser, minnesbilder, är skulpturer som hon modellerar fram i ett mjukt material, gjuter och sedan målar. En omständlig process.»jag försöker greppa det som rör sig i mina sinnen och knöla ner det i ett material. Jag försöker lyfta ut det inre till det yttre.«skriver hon. I en pecha kucha på Stenebyskolan den 12 april kl 16.30, berättar Britt Ignell själv hur det rent praktiskt går till. (föranmälan:funny.livdotter@steneby.se). Utställningen visas i Övre utställnings hallen till och med 28 maj.

4 NATURENS ÖMHET SEDD GENOM TEXTIL I Galleriet visar Kicken Ericson textila bilder. Fragment som alla viskar hemligheter om naturen. Rapporter från fältet. I mikroperspektiv eller som en, med lätt hand, skissad karta. När Kicken Ericson avslutade sina studier på Konstfack 1971 fick textilkonstnärer inte vara med i KRO, Konstnärernas Riksförbund. Det kan tyckas märkligt idag, men då var det legio, textilkonstnärer var inga»riktiga«konstnärer. De benämndes konsthantverkare och hörde hemma någon annan stans. Det blev ändring på det ganska snart. 1973, närmare bestämt. Men det fick vi fajtas för, det var inte lätt, säger Kicken Ericson som var ung och ny examinerad på det revolutionära talet. Då dominerade den politiska, föreställande konsten på konsthögskolorna. Det var viktiga år och det hände mycket. Jag var med och startade Textilgruppen till exempel. Och den första kollektivverkstaden, berättar Kicken Ericson och målar upp igenkänningens bilder av långa samtal och stormöten, där både barn och vuxna ingick i gemenskapen. Textilkonsten var på frammarsch då. Flera epokgörande utställningar arrangerades. Särskilt textiltrycket var i ropet. En speciell lärare på Konstfack, Rikard Künzler visade vägen. Vi tryckte metervara eller målade med textilfärg direkt på canvasen. Men Kicken Ericsons bilder var aldrig uttalat agitatoriska, redan från början gick hon en mer abstrakt väg. Naturen har

5 alltid varit en stor inspirationskälla för henne. Men aldrig direkt avbildande. Det handlar om känslor, stämningar. Och»tröst«säger hon. Allt ska inte uppenbaras med en gång. Jag tycker om när bilderna rymmer hemligheter. Det ska finnas mycket som inte kommer direkt. Hennes koppling till naturen är grundmurad, både far och mor kommer från jordbrukarfamiljer. Och själv bor hon numer i en by på södra Öland, med stor trädgård och naturen inpå knuten. Kicken Ericson berättar att när hon ska ta bussen någon längre sträcka, som till Stockholm, brukar hon planera massor av saker som hon ska göra under resan; läsa, skriva, jobba. Men det slutar alltid med att hon inte gör någonting, utan bara sitter och stirrar ut på landskapet. Jag känner det som att man är skyldig att titta på det som finns där ute. Förstå värdet av det. Det som är långsamt och lågmält blir allt viktigare för mig. Strax efter Konstfack bodde Kicken Ericson två år i Kina. Hon följde med sin dåvarande man, utrikeskorrespondenten, som var stationerad i Peking. De hade sina båda barn med sig också. Vistelsen blev händelserik och inte alltid helt lätt. Kina var ju på den tiden mycket slutet. Även Japan besökte hon. Resor som gjorde starka intryck. Den där utflykten i öster satte spår i många år efteråt, och betydde jättemycket för mig i mitt skapande. Den lever fortfarande i mig, säger hon. Kicken Ericson återvände till Japan på 1990-talet då hon, på initiativ av en annan textilkonstnär, Ingrid Dessau, arbetade med inredning. Två svenska ambassader, den i Tokyo och ambassaden i Tallinn, fick färgsättning och textil inredning av Kicken Ericson. Hon har också jobbat med offentlig utsmyckning. En stor väv till Vasamuseet, 270 x 320 cm, beställd av Statens Konstråd, hör till de större uppdragen. Den vävdes på Hand arbetets Vänner och tog två väverskor nio månader att väva. Det har blivit flera uppdrag sedan dess. Just nu arbetar hon med en tryckt textil till lasarettet i Kalmar. De mindre textila bilderna de som hon nu visar i på Dalslands konstmuseum växer fram i ateljén parallellt, hela tiden. Hon bygger dem med små lappar av infärgad tunn gasväv, tarlatan, fogade till varann i lager på lager. Och därefter översköljda av miljontals små, små stygn. Jag vill åt det där lätta, sköra, säger Kicken Ericson och talar om en slags ömhet för naturen. Fragment av»förhöjd natur«är vad hon skapar. Utställningen visas i Galleriet till och med 28 maj.

6 FAMILJEN INSPIRERADE ELSA BESKOW I nedre utställningshallen har museet iscensatt en av Elsa Beskows mest älskade bilderböcker»tomtebo barnen«. Boken gavs ut 1910 och blev en stor internationell framgång för konstnären och författaren Elsa Beskow, som redan då var en av Sveriges mest hyllade. I alla Elsa Beskows böcker är naturen närvarande, ofta besjälad och fylld av magi, inte minst i Tomtebobarnen.»Min avsikt med denna bok är ju att rycka barnen med mig till skogen, att få dem att älska dess mossa, bark och stenar.«så skriver Elsa Beskow själv om boken. Hon fortsätter:»för att få detta levande för dem måste jag ju överge maneret med plana lätta färger och kontur och istället måla mer illu soriskt. Jag kunde ju inte annars få mossan saftig och grön och barken hård och skrovlig.«citaten finns att läsa i Stina Hammars biografi över Elsa Beskow ( ), Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst. En inträngande skildring av en ytterligt ambitiös kvinna som med stor livsglädje, kärlek och förtröstan lyckades förena en stor familj paret Beskow fick sex söner med ett långt och framgångsrikt yrkesliv som författare och illustratör. Att hon kunde göra dikt och poesi av vardagen som omgav henne får vi gång på gång prov på genom hennes bilderböcker, hon gav ut ett fyrtiotal, och dessutom många sagor. Därutöver illustrerade hon bland annat Alice Tegnérs sångbok Nu ska vi sjunga och flera läseböcker i serien Nu ska vi läsa. Puttes äventyr i blåbärsskogen blev hennes stora genombrott Tomtebobarnen kom 1910, och 1917 börjar de populära böckerna om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin ges ut. Elsa Beskow föddes i Stockholm 1874 som näst äldst i en syskonskara på sex.

7 »När jag var tretton år dog mormor och tre år efteråt pappa. Sedan var det ju slut på den roliga barndomstiden«skriver hon. Hennes mormor spelade en väsentlig roll under uppväxten, inte minst som sago berätterska. Efter faderns död flyttar Elsas mor, Augusta Maartman, med sina fem döttrar till brodern Eugène och sina två ogifta systrar Amalia och Berta. I detta originella familje kollektiv hittar man förebilderna till sagorna om Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin. Hemmet be skrivs som visserligen fattigt, men livligt, intellektuellt och fritänkande. Man läste och deltog i den tidens samhällsdebatt. August Strindberg, Ellen Key, Viktor Rydberg, Emilia Fogelklou, Anna Whitlock, Ottilia Adelborg m fl, förekom i umgängeskretsen i vilken även Elsa drogs in. Man satsade på utbildning av flickorna och Elsa började på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) Hon är en mycket flitig och begåvad elev och får stipendium redan första året. Under studietiden träffar Elsa sin blivande man Natanael Beskow, prästson från Småland som med tiden blev en framstående man med stort samhälls engagemang. Han går på Konsthög skolan och ber att få måla hennes porträtt. Det blir början till en livslång kärlek. Elsa och Natanaels brevväxling är omfattande och gripande. Alla livets stora frågor, religiösa såväl som världsliga, diskuterar de gifte de sig. Då har han studerat teologi i Uppsala och hon är färdig illustratör och har samma år givit ut sin första bilderbok Sagan om den lilla lilla gumman. Några år senare flyttar de till Djursholm, där Natanael arbetar som predikant och rektor, och bosätter sig i villa Ekeliden, ett hus med stor trädgård och köksträdgård. Månne är det här Elsa hittar inspirationen till Blomsterfesten i täppan (1914), en bok där trädgårdens alla växter också ogräset fått mänskliga drag. I alla Elsa Beskows bilderböcker hittar man kopplingar till hennes eget liv. Tomtebobarnen skrev och målade hon då familjen tillfälligt flyttat till Bergslagen. Sönerna Beskow stod modell till de fyra tomtebobarnen, som följer sin mors och fars strävanden genom års tidernas växlingar, i naturens besjälade marker. På ett ställe tittar ett bergtroll ut och skrämmer barnen genom att ropa»bhu«. Trollet orsakade stor debatt på dåtidens kultursidor. Ska man skrämma barn med sådana här påhitt? Tove Jansson, Mumintrollets skapare och en av Elsa Beskows beundrare, har berättat att hon blev så rädd för trollet att hennes mor täckte över det med en pappers lapp. Men varje gång sagan lästes ville hon ändå lyfta på lappen för att återuppleva skräckkänslan! Elsa Beskow dog 1953, men hennes böcker lever som klassiker och ges ständigt ut i nya upplagor. Över hela världen. Utställningen visas i nedre utställningshallen till och med 28 maj.

8 MISSA INTE NÄSTA UTSTÄLLNINGS PERIOD 3 JUNI 23 JULI Övre utställningshallen: Lars Daniel Rehn Måleri Marta Runemark Skulptur Lars Daniel Rehn Nedre utställningshallen: Dalslands konstnärsförbund U T S T Ä L L N K OM M A N D E I N G A R Marta Runemark Galleriet: Åsa Holmlund Skulptur MUSEETS NYE CHEF HAR ORDET Under trettio år jag har ganska regelbundet kört 45:an mellan den lilla värmländska bruksorten Skoghall där jag växte upp och Göteborg där jag numera bor. Trots att jag har vetat att man kan svänga av efter Mellerud och komma till Dalslands konstmuseum, har det ändå aldrig blivit av. Inte en enda gång på trettio år! Första gången jag kom till Upperud var när jag skulle intervjuas för tjänsten som chef för museet. Då skämdes jag. Dalslands konstmuseum är förmodligen ett av Sveriges vackrast belägna konstmuseum. När jag nu satt mig in i verksamheten har jag förstått att museet genom åren hållit en förvånansvärt hög kvalitet på utställningarna. Min företrädare Helen Backlund har gjort ett styvt jobb. Det är lätt att glömma bort vad ett konstmuseum är. Det är inte bara ett hus eller en yta där det visas konst. Det är en arena för bildning och meningsutbyte. Konstmuseet ger oss alternativ att tolka vår tid och samhälle. Där finns oftast en spetskompetens vad gäller bild och visuellt framställande. Den generation som nu växer upp är mer utsatta för bilder och hanterar själva bilder mer än någon annan generation i människans historia. Sett i ett sådant perspektiv blir konstmuseets roll än viktigare. Det är min intention att förvalta och möjligen också utveckla den viktiga verksamhet som Dalslands konstmuseum bedriver. Museichef Jörgen Svensson ÖPPETTIDER: Onsdag söndag Öppet hela påsken Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun och vänförening. MUSEICAFÉ Upperud Åsensbruk