HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

Transkript

1 HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT Givet Liggarnummer 3311 Diarienummer 2226/3/14 1 (9) Ärende Ändringssökande Besvär som gäller handikappservice Socialnämnden i Mariehamn Beslut som överklagas Ärendets tidigare handläggning Ålands förvaltningsdomstol nr 55/2014 Tjänsteinnehavaren som lyder under socialnämnden i Mariehamn har beslutat bevilja A euro/månad som stöd för närståendevård för tiden Tjänsteinnehavaren som lyder under socialnämnden i Mariehamn har beslutat avslå A:s ansökan om ersättning för personlig assistans. Socialnämnden i Mariehamn har behandlat A:s rättelseyrkande och beslutat att vidhålla beslutet om stöd för närståendevård i stället för att bevilja personlig assistans. Ålands förvaltningsdomstol har avslagit A:s besvär. Högsta förvaltningsdomstolen har upphävt förvaltningsdomstolens och socialnämndens beslut till den del de gällt personlig assistans och återförvisat ärendet till nämnden för ny behandling.

2 2 (9) Förvaltningsdomstolens avgörande Tjänsteinnehavaren som lyder under socialnämnden i Mariehamn har behandlat A:s ansökan om personlig assistans ånyo och beslutat bevilja A ersättning för personlig assistans, under förutsättningen att närståendevård fortsätter, enligt följande: 20 h/vecka i de dagliga sysslorna, 7,5 h/vecka i fritidsaktiviteter samt 7,5 h/vecka i samhällelig verksamhet samt i upprätthållande av sociala kontakter, dvs. sammanlagt högst 35 h/vecka. Tjänsteinnehavaren har avslagit ansökan till den del den avsett att modern, B, ska fungera som personlig assistent. Enligt beslutet omprövas frågan om hur omsorg, vård och tillsyn och övrigt behov av stöd i de dagliga sysslorna ska tillgodoses om stöd för närståendevård upphör. Socialnämnden i Mariehamn har avslagit A:s rättelseyrkande. Ålands förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut, efter att ha verkställt muntlig förhandling, upphävt socialnämndens beslut och fastställt att modern B kan anställas som A:s personliga assistent. Till den del som avser assistansens omfattning har ärendet återförvisats till nämnden för ny behandling. Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl för sitt beslut: Lagstiftning, förarbeten samt rättspraxis Med personlig assistans avses enligt 8 c 1 mom. i handikappservicelagen den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet i de dagliga sysslorna (1 punkt), i arbete och studier (2 punkt), i fritidsaktiviteter (3 punkt), i samhällelig verksamhet (4 punkt) samt i upprätthållande av sociala kontakter (5 punkt). Enligt paragrafens 2 mom. är syftet med personlig assistans att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val när det gäller funktioner som avses i 1 mom. Enligt 8 d 1 mom. i handikappservicelagen ska kommunen, när det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas, beakta den gravt handikappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet.

3 3 (9) Enligt 8 d 4 mom. i handikappservicelagen kan en anhörig eller annan närstående till den gravt handikappade inte utses till sådan personlig assistent som avses i 2 mom. 1 punkten, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse. Enligt detaljmotiveringarna till sistnämnda lagrum i regeringens proposition (RP 166/2008 rd) är avsikten med personlig assistans, i likhet med det dåvarande systemet med personliga hjälpare, att göra det möjligt för en gravt handikappad person att leva ett självständigt liv både hemma och utanför hemmet. Om en anhörig sköter uppdraget som personlig assistent uppnås detta syfte inte fullt ut i alla situationer. Dessutom orsakar rollen som assistentens arbetsgivare lätt jävs- och konfliktsituationer, ifall det är fråga om ett anställningsförhållande inom familjen. I fråga om omyndiga personer hänför sig problemen också till situationer som föranleds av intressebevakningsrelationen, om en omyndig gravt handikappad persons vårdnadshavare eller anhöriga som är den handikappades intressebevakare samtidigt står i ett anställningsförhållande till sin huvudman. Vidare konstateras i propositionen att särskilda skäl som hänför sig till handikappet eller sjukdomen kan innebära att det med tanke på den handikappades bästa är motiverat att en anhörig eller en annan närstående person utses till assistent. Sådana situationer kan uppkomma i samband med handikapp och sjukdomar som i hög grad påverkar funktionsförmågan, t.ex. ALS och andra framskridande muskelsjukdomar, långt framskriden multipel skleros och svåra traumatiska hjärnskador. I dessa fall förutsätts det bl.a. att assistenten ska behärska den gravt handikappade personens fysiska motorik och, i de svåraste situationerna, kunna tolka gester och sinnesstämningar. Gränsdragningen i bestämmelsen hindrar inte att sådana pågående anställningsförhållanden fortsätter där en anhörig eller en annan närstående person på ett etablerat sätt har varit assistent för en gravt handikappad person. Lösningen ska i så fall vara förenlig med den gravt handikappades intresse. Frågan om huruvida det till sjukdomsbilden hänför sig sådana särskilda omständigheter som skulle förutsätta att just en anhörig fungerar som personlig assistent utgör i enlighet med rättspraxis en helhetsbedömning. Enbart den omständighet att assistans behövs i hemmet innebär i sig inte att assistenten inte kan vara en utomstående. Inte heller t.ex. kommunikationssvårigheter har i sig ansetts påvisa vägande skäl för att en anhörig assistent ligger i klientens intresse, även då den anhöriga haft lättast att förstå klienten (se HFD /3322). I avgörande /3321 ansåg HFD däremot sådana särskilt vägande skäl föreligga med hänsyn till de svåra underliggande sjukdomarna i fråga och i synnerhet klientens ångestsymptom, vilka enligt ett läkarutlåtande var förknippade med närvaron av en främmande assistent.

4 4 (9) De aktuella omständigheterna A lider av nefropatisk cystinos. Enligt läkarutlåtande har långvarig svår njursvikt orsakat osteodystrofi med kortväxthet och deformering i skelettet, vilket gör att hon har svårigheter att gå längre sträckor och därför behöver använda och medföra rullstol också då hon är på resa. Av handlingarna framgår ytterligare symptom och följdsjukdomar, inklusive diabetes, nedsatt syn och ljuskänslighet samt bestående värk. A:s dygnsrytm påverkas av sjukdomen, och hon sover vanligtvis kl Av serviceplanen framgår att A behöver hjälp bl.a. med att ta sig i och ur badkaret, skjuts (t.ex. till apotek och sjukhus), att ta sig upp för trapporna till lägenheten och andra trappor då hiss saknas, att öppna tunga dörrar och vrida om nyckel i lås, att öppna t.ex. cocacolaflaskor eller nagellack, bäddning och städning, matlagning samt medicinering, eftersom A inte kan läsa etiketterna (ca 16 sorters medicin; var fjärde timme dygnet runt). Därtill framgår att modern följer A:s dygnsrytm, och hjälper henne lugna sig och ge henne cola då hon vaknar, har mardrömmar och känner att hon inte kan andas. A har själv i detalj redogjort för en dags typiska program i en bilaga till sitt bemötande. Av handlingarna framgår att modern B fungerat i tjänste-/arbetsförhållande för socialförvaltningen (allmän social verksamhet), (hemvårdsstöd), (omsorg och handikappstöd), (närståendevårdare), (assistent) samt fr.o.m (närståendevårdare). A har uppgett att hon aldrig haft någon utomstående assistent. A själv har framfört att hon inte vill ha någon annan assistent än modern B och att hon är mer självständig just p.g.a. moderns hjälp. Vid den muntliga förhandlingen har A berättat om moderns insikt i hennes sjukdom, att denna bl.a. märker ifall hennes ph-värden är låga och hon borde vila eller medicinera. Enligt A, har hon en tendens att inte själv inse sina begränsningar, och inte ens pojkvännen kan läsa hennes mående såsom modern kan. A berättar att hon har en egen lägenhet för att göra det möjligt för henne att vara mera självständig, där hon kan umgås med sin pojkvän och kompisar. Hon övernattar inte ensam, utan det är tryggare med modern i rummet bredvid. Modern är den enda A litar tillräckligt på och känner sig trygg med, som kan hennes sjukdom.

5 5 (9) Förvaltningsdomstolens bedömning Förvaltningsdomstolen konstaterar att handikappservicelagens tydliga syfte är att personer utanför familjen anställs som personliga assistenter, medan möjligheten till en anhörig som assistent är avsedd som undantag då exceptionella omständigheter kräver det. Lagen eftersträvar professionella anställningsförhållanden för att stöda klientens självständighet samt göra en tydligare skillnad till stödformen närståendevård. Ändå har lagen inte avsett avbryta redan etablerade anställningsförhållanden, då dessa fortsättningsvis bedöms vara förenliga med klientens intresse. Av klientens självbestämmanderätt enligt såväl finsk som åberopad internationell rätt följer inte att dennas eget önskemål härvid ensamt skulle vara avgörande, utan det aktuella undantagets tillämplighet ska även bedömas på objektiva grunder. Självbestämmanderätten gäller främst valet mellan tillämpliga alternativ, inte rätt att erhålla stöd i en form lagen inte avsett. A:s sjukdomsbild föranleder ett behov av hjälp med diverse uppgifter, under delvis avvikande tider på dygnet. En del av stödbehovet kan i och för sig anses hänföra sig mer till sådan vård och omsorg som närståendevård är bättre lämpad för, men oavsett detta har A även ett klart behov av personlig assistans för att möjliggöra sådana egna sysslor som avses i handikappservicelagen. Några övervägande medicinska grunder för att just modern B skulle behöva fungera som personlig assistent har inte framgått. Det har däremot framgått att modern under flera års tid innehaft uppdrag som motsvarar syftet med personlig assistans. A har heller aldrig haft någon utomstående assistent, inklusive tiden efter att moderns insats under året 2009 övergått i närståendevård och senare blivit föremål för domstolsprocess. Även om denna avsaknad av utomstående insats även kan bedömas bero på att A inte varit villig att ens pröva alternativa upplägg, kvarstår att hon i praktiken kontinuerligt erhållit all den hjälp som enligt gällande lag hänför sig till personlig assistans enbart av modern B. Förvaltningsdomstolen delar socialnämndens bedömning om att det långa assistansförhållandet mellan A och hennes mor bidrar till ett sådant överbetonat beroende som handikappservicelagen eftersträvar att förebygga. Den blandat privata och professionella relationen har å andra sidan inte ändå i praktiken hindrat A från att bl.a. självständigt bilda sociala kontakter, inklusive romantiska sådana. A:s anser själv att just moderns assistans möjliggjort en mer självständig utveckling.

6 6 (9) Det har även framgått att modern anpassat sig efter A:s avvikande dygnsrytm, vilket ger A tillgång till assistans under sådana tider på dygnet då den annars kunde vara svårare att arrangera. Modern kan även bättre än någon annan avläsa A:s fysik samt mående och avhåller henne således bl.a. från att överanstränga sig i samband med aktiviteter. Slutsats Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen Förvaltningsdomstolens anser att de aktuella omständigheterna i det närmaste kan likställas med ett sådant etablerat anställningsförhållande som avses i handikappservicelagens förarbeten. Trots att de självständighetsaspekt socialnämnden betonat talar emot modern som personlig assistent, förefaller det långvariga assistansförhållandet inte i praktiken ha allvarligt förhindrat A:s självständighet. Vidare framsteg på denna punkt kan även eftersträvas genom gemensam planering som bättre beaktar kontinuitetsaspekten. Med vidare hänsyn till det mervärde modern på basis av sin långa erfarenhet och anpassning medför som personlig assistent, finner förvaltningsdomstolen att det i nuläget föreligger särskilt vägande skäl att anse moderns anställning förenlig med A:s intresse enligt vad som avses i handikappservicelagen. Eftersom denna slutsats ändrar den basis på vilken assistansens omfattning fastställts, måste ärendet till denna del återförvisas för ny prövning. De rättsnormer som förvaltningsdomstolen tillämpat I motiveringen nämnda bestämmelser samt 1 i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp 1 1 mom. 1 punkt samt 2 c i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård 8 i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården Socialnämnden i Mariehamn har anfört en ansökan om besvärstillstånd. Ifall besvärstillstånd beviljas yrkar socialnämnden att förvaltningsdomstolens beslut upphävs och socialnämndens beslut bringas ikraft. Socialnämnden har motiverat sina besvär bland annat på följande sätt: Det finns inte grund för att avvika från huvudregeln i handikappservicelagen enligt vilken en nära anhörig inte ska vara personlig assistent. Någon medicinsk grund för att modern ska fungera som personlig assistent

7 7 (9) Högsta förvaltningsdomstolens avgörande existerar inte och klientens utsaga om vårdbehovet har inte till alla delar kunnat styrkas genom läkarintyg. A lider förvisso av en mycket ovanlig sjukdom som har tillmätts stor betydelse. Då behovet av service och stöd bedöms är utgångspunkten ändå klientens funktionsförmåga samt klientens livssituation i sin helhet. Det är inte förenligt med A:s bästa att ytterligare förstärka det starka beroendeförhållande som redan råder mellan mor och dotter. Intresse- och jävssituationen är uppenbar. Någon erfarenhet av andra personliga assistenter finns inte och därmed inte heller något att jämföra med. A har gett förklaring, där det yrkas att besvären förkastas. Socialnämnden har inte fattat beslut om att gå vidare med detta ärende. Istället är det socialdirektören som anför besvär på eget bevåg. Det ifrågasätts om socialdirektören har befogenhet att anföra besvär. Dessutom har varken socialdirektören eller socialservicechefen träffat A. Därför har de ingen djupare insikt i A:s svåra sjukdomar. Socialnämnden i Mariehamn har gett genmäle som skickats till A för kännedom. Socialnämnden har i sitt genmäle konstaterat bland annat att handläggning och beslutanderätt i den aktuella typen av ärenden ankommer, i enlighet med gällande delegeringsbeslut och förvaltningsstadga, på socialarbetare i tjänsteställning. Besvär till högsta förvaltningsdomstolen bereds av förvaltningschefen. Processen i A:s ärende har sålunda följt gängse praxis. 1. Ansökan om besvärstillstånd avskrivs. 2. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Förvaltningsdomstolens beslut ändras inte. Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande 1. Enligt 19 1 mom. i handikappservicelagen får ändring sökas i förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller service som avses i 8 2 mom. genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom ändringssökande inte förutsätter besvärstillstånd avskrivs ansökan om besvärstillstånd.

8 8 (9) 2. Med beaktande av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl att ändra förvaltningsdomstolens beslut. Rättshjälp Rättshjälp har beviljats utan självrisk. Till rättegångsbiträde har förordnats juris kandidat Marcus Måtar, som har yrkat 818,40 euro i arvode. Med stöd av 17 1 mom. och 18 1 mom. i rättshjälpslagen samt 2, 4 1 mom. och 6 i statsrådets förordning om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp betalas till juris kandidat Marcus Måtar av statens medel såsom ett enligt sex arbetstimmar beräknat arvode 660 euro. Det totala arvodet, som omfattar mervärdesskatten 158,40 euro, blir således 818,40 euro. Beloppet stannar staten till last. Det alle, som vederbör, till efterrättelse länder. Högsta förvaltningsdomstolen: Pekka Vihervuori president Anne E. Niemi förvaltningsråd Sakari Vanhala (g) förvaltningsråd Eija Siitari förvaltningsråd Alice Guimaraes-Purokoski förvaltningsråd Camilla Sandström Föredragande, justitiesekreterare

9 9 (9) Distribution Beslut Avskrift Socialnämnden i Mariehamn, utan avgift Ålands förvaltningsdomstol A