G, : P.A. & = N.F.,

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. G, Fångvården. Fångvårdsstyrelsens underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: = N.F., Föregångare: Styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningari riket underdåniga berättelse om fångvården för år... Stockholm, Joh. Beckman, 1842, Täckningsår: 1838/1839, Efterföljare: Fångvården / av Kungl. Fångvårdsstyrelsen. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: /47. Översiktspublikation: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, S. 186: S. Tab Fångvården BISOS G digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, urn:nbn:se:scb-bi-g0-9601_

3 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. G) FÅNGVÅRDEN.Nyfölja.XXXVIII. FÅNGVÅRDS-STYRELSENS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

4

5 Innehållsförteckning. Sid. Underdånig berättelse I. I. Fångantalet I. II. Ordningen och disciplinen samt fångpersonalens sysselsättning III. Religions- och skolundervisningen IV. Verksamheten för frigifne fångars understödjande XI. XV. XXII. V. Helsovården XXIV. VI. Fångvårdens inkomster och utgifter XXX. Table des matières. Page. Rapport au Roi I. I. Nombre total des détenus I. II. Ordre et discipline et occupations des prisonniers XI. III. Religion et instruction XV. IV. Patronage des libérés XXII. V. Etat sanitaire. XXIV. VI. Recettes et frais de l'administration des prisons XXX. Tabellbilagor. Tab. 1. 1:o. Antalet häktade och dömde i rikets samtliga fångvårdsanstalter 2. Tab. 2. 2:o. Personer, häktade för brott och förseelser 4. Tab :o. Straffarbetsfångar 6 8. Tab :o. Fängelsefångar Tab. 9. 5:o. För lösdrifveri eller betlande häktade Tab :o. Fångar, som på grund af lösdrifverilagen eller fattigvårdsförordningen hållits till tvångsarbete Tab :o. Barn, som åtföljt föräldrar i fängelset Tab. 14. Tab. 15. Tab. 16. Nykomne straffarbetsfångars och till tvångsarbete dömde personers födelseorter 24. Proportionsförhållandet emellan, å ena sidan, antalet af i Stockholms stad och i de särskilda länen födde, under året nykomne straffarbetsfångar och till tvångsarbete dömde personer samt, å den andra, folkmängden i nämnda orter. 25. Uppgift på de yrken och sysselsättningar, hvilka de till straffarbete eller fängelse dömde personer utöfvat före ankomsten till fängelserna m. m. 26. Tab. 17. Uppgift på de brott, för hvilka straffarbetsfångarne blifvit dömde 27. Tableaux. Tab. 1. 1:o. Nombre total des individus arrêtés et condamnés, détenus dans les établissements pénitentiaires 2. Tab. 2. 2:o. Individus arrêtés pour infractions *) Tab :o. Condamnés aux travaux forcés 6 8. Tab :o. Condamnés à l'emprisonnement Tab. 9. 5:o. Individus arrêtés pour vagabondage ou mendicité 16. Tab :o. Individus maintenus pour vagabondage ou mendicité aux travaux publics Tab :o. Enfants qui ont suivi leurs parents en prison 23. Tab. 14. Indication du lieu de naissance des nouveaux condamnés aux travaux forcés et des individus maintenus aux travaux publics 24. Tab. 15. Indication du rapport proportionnel entre les nouveaux détenus, condamnés aux travaux forcés et aux travaux publics, nés dans la ville de Stockholm et dans les diverses provinces, d'une part, et d'autre part le chiffre de la population dans les diverses localités 25. Tab. 16. Indication des métiers et des professions qu'ont exercés les condamnés aux travaux forcés et à l'emprisonnement simple au moment de leur entrée dans les prisons 26. Tab. 17. Indication des infractions pour lesquelles les détenus ont été condamnés aux travaux forcés 27. *) La législation suédoise n'admettant pas la distinetion qu'établit la législation française entre les diverses expressions crime, délit et contravention, il nous a fallu employer en français un seul terme général, celui d'infraction.

6 Sid. Tab. 18. Uppgift på de brott och förseelser, för hvilka de för undergående af urbota fängelsestraff i fängelserna intagne personer blifvit dömde 28. Tab. 19. Uppgift på de brott och förseelser, för hvilka tvångsarbetsfångarne förut undergått straff 29. Tab. 20. Uppgift på straffarbetsfångarnes samt de till tvångsarbete dömde personers ålder 30. Tab. 21. Sammandrag af arbetsrapporterna från läns- och kronocellfängelserna 32. Tab. 22. Tabell öfver sjukdomsförhållandet vid rikets samtliga fångvårdsanstalter 34. Tab. 23. Sammandrag öfver fångvårdens inkomster, enligt Fångvårdsstyrelsens hufvudböcker för år Tab. 24. Sammandrag öfver fångvårdens utgifter, enligt Fångvårdsstyrelsens hufvudböcker för år Tab. 25. Uppgift å kostnaden för dagportionen vid samtliga fångvårdsanstalterna i riket under år Page. Tab. 18. Indication des infractions pour lesquelles les détenus ont été condamnés à l'emprisonnement qui ne peut être converti en amendes 28. Tab. 19. Indication des infractions pour lesquelles les individus condamnés aux travaux publics avaient auparavant subi une peine 29. Tab. 20. Indication de l'âge des individus, condamnés aux travaux forces et aux travaux publics 30. Tab. 21. Résumé des rapports sur les travaux dans les prisons cellulaires 32. Tab. 22. Tableau des maladies dans les prisons centrales et cellulaires et dans les établissements de travaux publics. 34. Tab. 23. Résumé des recettes de l'adminstration des prisons pendant l'année Tab. 24. Résumé des frais de la même adminstration 38. Tab. 25. Dépense pour la nourriture par jour dans tous les établissements pénitentiaires pendant l'année

7 Förteckning öfver statens fängelser 1 ) och arbetsinrättningar. (Liste des établissements pénitentiaires et des maisons de travaux publics.)

8

9 TILL KONUNGEN. Jemlikt föreskriften i den för Fångvårdsstyrelsen nådigst faststälda instruktion får Styrelsen härmed afgifva berättelse om fångvården för år 1896, dervid, med bibehållande af den i närmast föregående årsberättelser följda uppställning, i särskilda afdelningar kommer att redogöras för: Stockholms stads ransakningafängelse under år 1896 har, enligt tabellen N:o 1, varit: l:o) Fångantalet; 2:6) Ordningen och disciplinen samt fångpersonalens sysselsättning; 3:o) Religions- och skolundervisningen; 4:o) Verksamheten för frigifne fångars understödjande; 5:o) Helsovården; samt 6:o) Fångvårdens inkomster och utgifter. I. Fångantalet. Antalet personer, som för undergående af ransakning för brott, för aftjenande af dem utaf domstolar och myndigheter ådömd bestraffning samt för sysslolöst kringstrykande och betlande varit intagne i rikets samtlige fångvårdsanstalter och Fångvårdsstyrelsens berättelse för år 1896.

10 II Personer, häktade för brott och förseelser. Straffarbetsfångar. Förestående fångantal redovisas här nedan under följande hufvudklasser: A) Personer, häktade för brott och förseelser; B) Straff arbetsfångar; C) Fångelsefångar; D) Personer, häktade för sysslolöst kringstrykande och betlande; E) Fångar, hållne till tvångsarbete. Det mindre antal personer, som under året förvarats i regementenas arrester eller i härads- och stadshäkten, utan att under ransakningstiden hafva blifvit till fångvårdsanstalt försända, är icke inberäknadt i förestående redovisning. Antalet för brott häktade under år 1896 företer en ökning af 275 män och 26 qvinnor, hvadan hela antalet häktade öfverstiger det för år 1895 med 301. B. Straffarbetsfångar. (Tab. N:is 3 5.) A. Personer, häktade för brott och förseelser. (Tab. N:o 2.) Under berättelseåret har antalet straffarbetsfangar nedgått med 43, utvisande en minskning för lifstidsfangar med 6 och för straffarbetsfångar öfver 2 år med 70, men en ökning för straffarbetsfangar i 2 år och derunder med 33. Vid slutet af nedan uppgifna år var straffarbetsfångarnes antal som följer:

11 Straffarbetsfångar. III Ä antalet qvarvarande straffarbetsfångar vid slutet af de tio senast förflutna åren meddelas följande uppgift: Ifrån början till slutet af den sista tioårsp rioden har antalet straffarbetsfångar alltså minskats med 655, deraf med 96 pä lifstiden och 559 på viss tid dömde. Antalet nykomne straffarbetsfångar har varit: under de två sista åren Berättelseåret visar sålunda i förhållande till år 1895 en minskning af 1 lifstidsfånge och 10 straffarbetsfångar på bestämd tid öfver 2 år, men en ökning af 7 straffarbetsfångar på 2 år och derunder, livadan alltså hela antalet nykomne straffarbetsfångar minskats med 4. Huru många af de under de sista fem åren nykomne straffarbetsfångarne förut undergått straffarbete, visar efterföljande tabell: Fö tioårsperioden lemnas efterföljande redogörelse för antalet nykomne straffarbetsfångar tillika med uppgift, huru många af dem förut undergått straffarbete:

12 IV Återfall i brott. Tidslängden af ådömda straff. Procenten af återfall i förhållande till antalet nykomne straffarbetsfångar har sålunda utgjort för berättelseåret 31-9 samt för den senaste tioårsperioden 30-7 procent. Procenten af återfall i tjufnadsbrott under enahanda tid inhemtas af efterföljande uppgift å antalet i rikets straffanstalterunder åren intagne, till straffarbete för rån och stöld dömde: Af de under år 1896 nykomne, för stöld eller rån domde straffarbetsfångar har nedanstående antal förut undergått bestraffning för tjufnadsbrott, men på grund af de stadganden i fråga om iterationsstraffets tillämpning, sora införts genom lagen den 20 Juni 1890 angående ändring i vissa delar af strafflagen, nu icke dömts till särskildt straff för återfall: Tidslängden af de straff, som blifvit ådömda de år 1896 nykomne straffarbetsfångarne på viss tid har varit: från 2 till och med 3 månader för 414 män och 46 qvinnor > 3 > >»4 > > 242 >» 35» > 4»»» 5 >» 86 >» 18 > 5. > > 6» > 154 > > 20»» 6 > >» 7 > > 51 >» 2 > 7 > >» 8»» 89 >» 11» 8 >» > 9»» 31 >» 2. > 9»» > 10 > > 29 >» > > 10 > > > 11» 6 > > 1 > 11 >»»12 > 113.»11»» 1 år till och med 1 Sr 6 månader »» 22»» 1 år 6 månader till och med 2 Sr.. > 82 >»18 >» 2 år till och med 2 år 6 månader..» 44»»15»» 2 år 6 månader till och med 3 år..» 39»»12»» 3 år till och med 4 år» 22 >» 5 >» 4»»»» 5»» 28»» 4»» 5»»»»6»» 8»» 2»» 6»»»»7»» 9»» 1» 7 >» >»8»» 5»»»» 8 > > >»9»» 4»»»» 9»» >» 10»» 5»» öfver 10 år» 1» >» Summa 1,599 män och 225 qvinnor.

13 Benådade lifstidsfångar. Fängelsefångar. v Af de vid 1896 års slut qvarvarande lifstidsfångarne, 142 män och 37 qvinnor, hade 18 män förut varit hållne till straffarbete för lifstiden, men^blifvit benådade. Antalet benådade lifstidsfångar under de tio sista åren inhemtas af nedanstående tabell, som tillika utvisar, huru många från lifstids straffarbete benådade under samma tid i staffängclse intagits, efter att för ånyo begångna brott hafva förklarats skola förut ådömdt straffarbete för lifstiden fortsätta: hospitalsvård, nödvändigt fordrade ombyte af vistelseort och omgifning; och beslöt i anledning häraf Styrelsen, på läkarens hemställan, att nämnda fånge skulle förflyttas till centralfängelset i Göteborg, att der i geniensamhet med andra fångar undergå återstående straffet. Det andra fallet inträffade vid centralfängelset i Malmö, der en sjuttonårig yngling, som för mord dömts till straffarbete i åtta år, redan vid ankomsten till fängelset den 30 April 1896 företett stor oro och förtviflad sinnesstämning, snart öfvergående till akut sinnesrubbning under form af allmän förvirring, sömnlöshet och ofta påkommande svåra krampanfall. Efter det han under ett par månader vårdats å fängelsets sjukhus, kunde fängelseläkaren under den 29 Juli intyga, att fången visserligen vore tillfrisknad, men likväl af så vek och känslig sinnesbeskaffenhet, att ett återupptagande af det påbegynta cellstraffet, derför han hyste en oöfvervinnelig förfäran, med stor sannolikhet skulle för honom medföra ett återfall till sinnesrubbning. På grund häraf och med hänsyn till fångens ungdom samt ingalunda förhärdade natur förordnade Styrelsen om hans försändande till centralfängelset å Nya Varfvet, att der tills vidare fortsätta straffet i gemcnsamhetsfängelse. C. Fängelsefångar. (Tab. N:is 6 8.) För dessa, som utgöras dels af dem, som undergått urbota bestraffning, och dels af sådane, hvilka i saknad af tillgång till gäldandet af ådömda böter undergått motsvarande fängelsestraff, redovisas sålunda: Under tioårsperioden hafva sålunda 137 män och 26 qvinnor blifvit från lifstids straffarbete benådade samt 31 män i straffängelse ånyo intagits till fortsättande af förut ådömdt straffarbete för lifstiden; och hafva återfallen bland lifstidsfångarne alltså varit för män 22.6 procent; hvartemot ingen qvinna återfallit. Af lifstidsfångarne förvarades vid 1896 års slut 10 män och 11 qvinnor i enrum, jemlikt lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 29 Juli Af de vid 1896 års slut qvarvarande till straffarbete på viss tid utöfver 2 år dömde, 572 män och 91 qvinnor, hade 257 män och 25 qvinnor förut varit hållne till straffarbete; och af de vid samma tid qvarvarande till straffarbete i 2 år och derunder dömde, 694 män och 104 qvinnor, hade 276 män och 42 qvinnor sådant straff tillförene undergått. Af de till straffarbete utöfver 2 år dömde höllos vid årets slut i enrum, jemlikt lagen den 29 Juli 1892, 415 män och 70 qvinnor, nämligen: vid centralfängelset å Långholmen män > d:o i Malmö 102 > > d:o å Nya Varfvet i» länsfängelserna 4 > och 70 qvinnor. Tillsammans 415 män och 70 qvinnor. Med föranledande af Styrelsens i näst föregående underdåniga berättelser omförmälda förständigande till vederbörande fängelsedirektörer att jemte fängelseläkarne egna en synnerlig uppmärksamhet åt enrumsstraffets inverkan på fångarnes helsa och sinnestillstånd samt att, der cellstraffet syntes utöfva sådant menligt inflytande på fångarnes helsa, att dess upphörande af omständigheterna påkallades, derpm till Styrelsen göra anmälan, har under berättelseåret sådan anmälan skett i tvenne fall. Från länsfängelset i Göteborg inkom meddelande, att en qvinlig fånge, 38 år gammal, hvilken intagits i fängelset den 13 Augusti 1895 och den 5 December samma år börjat i enrum aftjena henne ådömdt straffarbete i 1 år 10 månader, enligt fängelseläkarens den 4 Augusti 1896 afgifna intyg hade sedan några månader visat abnorm sinnesförfattning, mestadels yttrande sig i förföljelsemani och hörselhallucinationer, hvadan hennes tillstånd, utan att direkt påkalla Tidslängden af de straff, som blifvit ådömda de år 1896 nykomne urbota fängelsefångarne, har varit: från 1 till och ined G månader... för 856 män och 56 qvinnor > 6 > > > 12 >... > 31 > > 4 > ulöfvcr 1 år > 3» > > Summa 890 män och 60 qvinnor. Under de tio sista åren har antalet nykomne urbota fängelsefångar samt fångar, som medförvandlingsstraffaftjenat ådömda böter, varit:

14 VI För sysslolöst kringstrykande och betlande häktade. För stöld, derför straffet enligt äldre lagbestämmelser var straffarbete, voro af de är 1896 nykomne fängelsefångar 68 män och 10 qvinnor dömde till urbota fängelsestraff, samtlige för första resan. På grund af de genom lagen den 20 Juni 1890 införda nya stadganden i fråga om iterationsstraff har dylikt straff icke tillämpats å nedanstående under berättelseåret för tjufnadsbrott insatte fängelsefångar, hvilka förut undergått straffarbete för stöld, näml.: Antalet häktningar för sysslolöst kringstrykande och betlande har varit: Af tabellen N:o 8, som meddelar uppgift på antalet under år 1896 till verkställighet befordrade förvandlingsstraff för aftjenande af ådömda böter, äfvensom på bötesbeloppen och förvandlingsstraffens längd, inhemtas, att de böter, hvilka vid bristande tillgång under år 1896 börjat aftjenas, motsvarat ett sammanlagdt antal bestraffningsdagar af 100,530, så att medeltalet bötessittare för dag i rikets samtliga läns- och kronohäkten samt Stockholms stads ransakningsfängelse utgjort 275 emot ett medeltal af 261 för år Om böterna förvandlats enligt de bestämmelser, som voro gällande före vatten- och brödstraffets upphäfvande år 1884, skulle bestraffningsdagarnes antal efter ungefärlig beräkning utgjort 87,119 och antalet bötessittare för dag 239. D. För sysslolöst kringstrykande och betlande häktade. (Tab. N:o 9.) Å antalet häktningar för sysslolöst kringstrykande och betlande under sista tioårsperioden meddelas följande uppgift: Antalet för lösdrifveri häktade personer, som under år 1896 med fångtransport blifvit forslade från ett till annat län, utgjorde, såsom af tab. N:o 9 synes, 196 eller samma antal som år 1895.

15 Tvångsarbetsfångar. VII E. På grund af lagen angående lösdrifvares behandling eller på grund af fattigvårdsförordningen till tvångsarbete hållne personer. (Tab. N:is ) Desse redovisas under följande fyra klasser: a) dömde enligt lösdrifverilagen och förut till straffarbetehållne; b) dömde enligt lösdrifverilagen och icke förut till straffarbete hållne; c) dömde enligt fattigvårdsförordningen; och d) frivillige. Antalet af hvarje särskildt slag af desse eller till samma kategorier enligt äldre författningar dömde personer vid slutet af åren 1835, 1845, 1855, 1865, 1875, 1885, 1895 och 1896 inherntas af följande tabell:

16 VIII Tvångsarbetsfångar. Vid slutet af de tio sista åren har antalet af ifrågavarande personer varit: Till jemförelse meddelas här uppgift på de åren 1895 och 1896 nykomne personer, hvilka enligt lösdrifverilagen eller fattigvårdsförordningen hållits till tvångsarbete: Nedanstående tabell visar, huru många af de under de sista fem åren nykomne, enligt lösdrifverilagen eller fattigvårdsförordningen till tvångsarbete dömde förut undergått straffarbete eller allmänt arbete.

17 Tidslängden af ådömdt tvångsarbete. Fångantalet i förhållande till folkmängden. IX Tidslängden af det tvångsarbete, som enligt lagen angående lösdrifvares behandling blifvit ådömdt de år 1896 nykomne tvångsarbetsfångarne, har varit: Antalet barn, som under året i fängelse åtföljt föräldrarne, har, enligt tab. N:o 13, varit 83; och meddelas för de tio sista åren efterföljande jemförelsetabell: Tabellerna Nås 14 och 15 innefatta redogörelse för straffarbetsfångarnes och de till tvångsarbete hållne personernas/wezseorter samt för proportionsförhållandet, särskildt för Stockholms stad och hvarje län, mellan de under året nykomne straffarbetsfångarnes och till tvångsarbete dömde personernas antal och folkmängden vid årets slut. För tidsperioden meddelas i sistnämnda afseende för hela riket efterföljande jemförelsetablå:

18 X Förlust af medborgerligt förtroende. Brott. Uti tabellen N:o 16 lemnas uppgift på de yrken och sysselsättningar, som de till straifarbete eller fängelse dömde utöfvat vid tiden före bestraffningens början, äfvensoin på deras civilstånd ra. ra. Uti tabellerna N:is meddelas uppgift på de brott, för hvilka de nykomne och vid årets slut qvarvarande straffarbets- och fäugelsefångame blifvit dömde, äfvensoin på de brott och förseelser, för hvilka de till tvångsarbete dömde personerna förut undergått bestraffning. Af tabellen N:o 17 inhemtas derjemte, att af de under året nykomne straffarbetsfångarne De för undergående af urbota fängelsestraff under de tio sista åren i straffanstalt insatte personer hafva varit dömde för: Å de brott, för hvilka de under de tio sista åren till undergående af straffarbete för lifstiden eller på viss tid i straffängelse intagne personer blifvit dömde, meddelas efter de till Styrelsen inkomna uppgifter efterföljande jemförelsetabell. I tabellen N:o 20 meddelas en öfversigt öfver de nykomne och vid årets slut qvarvarande straff arbets fångarnes samt de till tvångsarbete dömde personernas ålder; och införes här, till jemförelse i fråga om antalet nykomne fångar af yngre ålder än 20 år, följande tabell: Af de år 1896 nykomne af yngre ålder än 20 år voro: dömde till straffarbete: för lifstiden 1 man på viss tid öfver 2 år män och 5 qvinnor i 2 år och derunder i > 18 > dömde till tvångsarbete: förut till straffarbete hållne 25 män > ' d:o icke hållne > och 23 qvinnor enligt fattigvårdsförordningen > > 2 > Summa 314 män och 48 qvinnor.

19 Ordningen och disciplinen. Extra judiciela bestraffningar. Rymningar och sjelfmord. XI Af yngre ålder än 20 år voro vid årets slut qvarvarande: voro ålagda för följande förseelser, ncäm- Bestraffningarna ligen: dömde till straffarbete: för lifstiden 1 man på viss tid öfver 2 år män och 4 qvinnor, i 2 år och derunder 95 > > 9 > d:o > tvångsarbete: fornt till straffarbete hållne 9» > > > > d:o icke hållne > > 7 > Summa 136 män och 20 qvinnor. Sedan de enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 31 maj 1895 medgifna omändrings- och nybyggnadsarbeten vid centralfängelserna i Norrköping och Göteborg, hvarom Styrelsen i sin senaste årsberättelse gjort anmälan, under år 1896 fullbordats, har den afsedda omorganisationen af de centrala fångvårdsanstalterna för qvinnor med samma år blifvit genomförd. Sålunda har centralfängelset i Norrköping upphört att användas såsom straffängelse samt der i gemensamhet förvarade, till straffarbete för lifstiden eller på viss längre tid dömda qvinnor i September månad öfversändts till centralfängelset i Göteborg, dit samtidigt återflyttats de qvinliga straffångar, hvilka, under det byggnadsarbetena vid sistnämnda fängelse fortgått, varit inrymda i de för ändamålet disponibla lokalerna vid f. d. vestra stationen å Nya Varfvet. Från centralfängelset å Norrmalm, hvars indragning med berättelseåret försiggått, hafva derstädes intagna till tvångsarbete dömda qvinspersoner under November månad, i smärre afdelningar om tio fångar åt gången, med ordinarie bantåg forslats till det utrymda centralfängelset i Norrköping, som dermed förändrats till en central tvångsarbetsanstalt. Genom nådigt bref den 10 April 1896 har Eders Kongl. Maj:t förordnat, att Vestmanlands Östra domsaga må å länsfängelset i Vesterås hafva tingsstad, hvarest ransakas och dömas må i vissa brottmål. II. Ordningen och disciplinen samt fångpersonalens sysselsättning. Hotelser och sturskhet mot bevakning 11 Vildsinthet och oljud 4 Olydnad och oskickligt uppförande 9 Okynne och missv&rd af fängelsets tillhörigheter 40 Olofligt meddelande med medfånge eller försök dertill.. 48 Lättja eller vägran att arbeta 5 Innehafvande af otillåtet gods 1 Rymningsförsök 3 Bedrägeri och oordentlighet 2 Mindre förseelser 9 Tillsammans 132. De straffades antal har varit 111 män och 11 qvinnor, utgörande i förhållande till det i dessa fängelser förvarade medeltal fångar 8 - s procent. Förseelse af den svåra art, att åtal vid domstol deraf påkallats, har förekommit vid Iänsfängelset i Gefle, der en för våld m. m. till 4 månader 13 dagars straffarbete dömd mansperson med hotelser och missfirmliga yttranden förgripit sig mot fängelsets läkare, derför han blifvit dömd att hållas i fängelse i en månad. Ingen ränning har under året egt rum; men rymnitigsförsök hafva föröfvats af två manliga straffarbetsfångar, en i Jönköping och en i Malmö länsfängelse, samt af en för lösdrifveri häktad qvinna i Luleå länsfängelse. Under jernvägstransport från Gefle till Iludiksvall har en för inbrottsstöld häktad mansperson, efter föröfvadt våld å gevaldigern, lyckats hoppa ned från fångvagnen och undkomma. Sjelfmord, alla medelst hängning, hafva föröfvats af fyra fångar, näml. i Malmö länsfängelse af en för stöld häktad dansk undersåte; i länsfängelset i Karlstad af en för första resan inbrottsstöld till ett år fyra månaders straffarbete dömd man; i länsfängelset i Luleå af en för mened under tilltal stäld qvinna; samt i kronohäktet i Landskrona af en för misshandel till Bex månaders straffarbete dömd man. Sjelfmordsförsök hafva egt rum vid länsfängelserna i Vexiö, Venersborg och Gefle af en man på hvartdera stället. A. Läns- och kronocellfängelserna. Antalet extra judiciela bestraffningar, som under år 1896 blifvit ålagda fångpersonalen vid dessa fängelser, hafva varit 132, bestående i: Inneslutning i mörk cell 28 Förknappning af kost 1 Mistning af sängkläder eller annan beqvämlighet Varning 7 Tillsammans 132. B. De centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna. l:o) Straffiingelserna för män. För förseelser och derför ålagda bestraffningar leinnas följande redogörelse:

20 XII Ordningen och disciplinen. Extra judiciela bestraffningar. Rymningar och sjelfmord. De extra judiciela bestraffningarne voro ålagda för följande förseelser: Vid centralfangelset å Långholmen har en för misshandel till fyra års straffarbete dömd fånge genom hängning tagit sig af daga; och vid samma fängelse har försök till sjelfmord föröfvats af en lifstidsfånge och en till sju års straffarbete dömd man. 2:o) Straffängelserna för qvinnor. För de extra judiciela bestraffningarne och antalet förseelser redovisas sålunda: Tre förbrytelser af den svåra beskaffenhet att de föran led t åtal vid domstol hafva under året förekommit, deraf två vid centralfangelset å Långholmen och en vid centralfangelset i Malmö. De båda förbrytelserna å Långholmen föröfvades under nästan alldeles lika förhållanden af två för stöld der intagne straffarbetsfångar, hvilka i uppgifven afsigt att beröfva sig lifvet anlagt eld i de celler, der de förvarades. För dessa eldanläggningar, deraf ingen nämnvärd skada orsakades, dömdes fångarne att undergå ytterligare straffarbete, den ene i tre och den andre i ett år. Förbrytelsen vid centralfangelset i Malmö föröfvades af en der förvarad för femte resan stöld till åtta års straffarbete dömd fånge, hvilken genom Rädstufvurättens i Malmö utslag den 15 Januari 1897 för olofligt tillgrepp inom fängelset dömdes att undergå straffarbete i ytterligare två år. Bestraffningarne voro ålagda för: Svårare oordning, rymning eller rymningsförsök, eller försök dertill har icke under året förekommit. sjelfmord Någon rymning har icke under året förekommit; men ett rymningsförsök har vid centralfängelset å Långholmen blifvit gjordt af en för tredje resan stöld till sex års straffarbete dömd fånge. 3:o) Arbetsanstalterna för män. Angående de extra judiciela bestraffningarne för året meddelas följande redogörelse:

21 Extra judiciela bestraffningar. Rymningar. XIII De extra judiciela bestraffningarne voro ålagda för: Bestraffningarne voro ålagda Svårare oordning eller förseelse, som föranledt åtal vid dorastol, har icke under året förekommit, liksom icke heller någon rymning eller försök dertill egt rum. En till ett år och tre månaders tvångsarbete dömd vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö intagen fånge har genom hängning tagit sig af dag a. Något sjelfmordsförsök har icke egt rum. 4:o) Arbetsanstalterna för qvinnor. För de extra judiciela bestraffningarne och antalet förseelser redovisas sålunda: Oordning eller svårare förseelse, rymning eller rymningsförsök eller sjelfmord har icke under året förekommit; men försök till sjelfmord har gjorts af en vid tvangsarbetsanstalten i Norrköping intagen qvinna. Emot tjenste- och bevakningspersonalens förhållande i tjensten har icke varit något att anmärka utom beträffande direktören vid ett länsfängelse, som brustit i nödig tillsyn å en ransakningsfånge i de afseenden, hvarom 19 mom. 27 och 28 i Nådiga förordningen om nya strafflagens införande den 16 Februari 1864 handlar och som derför af Styrelsen blifvit fäld till 25 kronors böter, samt beträffande två vaktkonstaplar, en vid centralfängelset å Nya Varfvet och en vid tvangsarbetsanstalten å Svartsjö, hvilka gjort sig skyldige till förseelser i tjensten. Den förstnämnde af dessa konstaplar skildes från befattningen och den senare ålades tio dagars arrest enligt Nådiga stadgan den 17 September För nit och redlighet i rikets tjenst har en vaktkonstapel vid länsfängelset i Göteborg af Eders Kongl. Maj:t hugnats med silfvermedalj. Öfver arbetena och de särskilda arbetsslagen vid låns- och kronocellfängelserna meddelas en fullständig öfversigt i det vid denna berättelse fogade sammandrag (tab. N:o 21) af de till Styrelsen månatligen ingående arbetsrapporterna; utvisande detta

22 XIV Fångarnes arbeten. sammandrag, att utaf hela personalen 2'i procent, emot 3-4 procent år 1895, i brist på arbete varit utan sysselsättning. För de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna meddelas här sammandrag af dagsverksrapporterna för år 1896: De med inkomst utgjorda dagsverkena fördelas på de särskilda anstalterna på följande arbetsslag:

23 Fångarnes arbeten. Religions- och skolundervisningen. Utdrag ur fångpredikanternas berättelser. xv III. Religions- och skolundervisningen. Under år 1896 hafva till Styrelsen ingått meddelanden deroiu, att tre till fångvårdsanstalt ankomne fångar saknat all kunskap i kristendom och innanläsning. Då af handlingarna framgick, att dessa tre fångar fört ett kringstrykande lefnadssätt, ansågs någon anmälan hos vederbörande domkapitel icke böra göras. Kristendomskunskapen hos den vid årets slut qvarvarande personalen har varit god hos 20 - i procent, försvarlig hos 62'9 procent, ringa hos 16 - i procent och alldeles saknats hos 0-9 procent. Följande antal fångar hafva under året blifvit tå den heliga nattvarden för första gången delaktige, nämligen: vid centrnlfängelset å Långholmen 2 > tvångsanstalten å Svartsjö 3» > fi Nya Varfvet 2» länsfängelset i Upsala 2 > > i Kalmar 1 > > i Kristianstad I > > i Göteborg 1» > i Karlstad 1 > > i Falun 1 > > i Gefle 2 > > i Östersund 2 > kronohäktet i Westervik 1 > > i Landskrona 1 > > i Hudiksvall 1 > > i Sundsvall. 1 Tillsaramans 22. Förberedande konfirmationsundervisning har härförutom meddelats 33 fångar; men hafva dessa, före årets utgång eller strafftidens slut, icke vunnit tillräckliga insigter för att kunna till den heliga nattvarden admitteras. Den frivilliga religiösa verksamheten inom rikets fängelser, om hvilken i senaste årens berättelser förmäles, liar under året utsträckts till länsfängelset i Kristianstad för der förvarade qvinnor och till länsfängelset i Falun för der intagne män. Fängelsernas boksamlingar hafva alltjeint med begärlighet af fångarne anlitats och bestodo vid årets slut af: Religiösa arbeten vol. 35,511 Historiska och geografiska arbeten...» 3,071 Arbeten i naturvetenskap > 1,644 Arbeten af blandadt innehall..... > 16,824 Tillsammans antal volymer 57,050 I de uttalanden rörande verkningarna af enrumsstraffets utsträckning, hvilka i fängelsepredikanternas redogörelser för sistförflutna året förekomma, vitsordas ständigt samma gynnsamma erfarenheter af sagda lagstiftningsåtgärd. Den har, säger pastorn vid centralfängelset å Långholmen, haft»en i religiöst och moraliskt afseende god inverkan på fångarne. Mången befarade, att den långvariga vistelsen i cell skulle medföra helsovådliga följder för fångarne, men någonting sådant har icke kunnat märkas. Tvärtom får man gång efter annan höra yttranden sådana som detta: 'på friheten var jag sjuklig, men efter ankomsten till fängelset har jag blifvit frisk.' Flere af härvarande fångar, som blifvit ådömda en strafftid af ända till 5 ä 6 år, hafva uttalat sin önskan att få tillbringa hela strafftiden i cell.» Efter att hafva tecknat gemensamhetsfängelsets förderfvande inflytelser på de fångar, som äro der för utsatta, och betonat det glädjande i den fortgående minskningen afgemensamhetsfångarnesantal, yttrar pastorn vid centralfängelset i Malmö att, då under året ett flertal slutat sin treåriga celltid, man ock varit i stånd att se och bedöma dess allmännare inverkan.»icke förmår den», säger han,»omskapa alla, men den skyddar för gemensamhetsfängelsets onda.>

24 XVI Utdrag ur fångpredikanternas berättelser. För helsan farlig har den ej visat sig. Den fysiska helsan synes ej lida deraf. Väl kan man iakttaga en afmattning första året, men sedan tilltaga krafterna, der ej af cellen oberoende orsaker tillstöta. Den psykiska helsan tror jag ej heller lidit afbräck. Nog hafva fall af sinnesförvirring inträffat. Om ock ensamheten i cellen stegrat den, kan den nog ej sägas hafva förorsakat den. Orsaken är oftast att söka i minnen och följder af laster, som öfvats i friheten, eller i laster, som kunnat tagas med i cellen. Med cellstraffet äro de fleste belåtna, och de, som skola fortsätta i gemensamhetsfängelset, skulle i många fall vilja fortsätta i cell. Att cellstraffet är tryckande känna isynnerhet forna gemensamhetsfångar och landstrykare. En f. d. lifstidsfånge, som tre gånger varit ådömd lifstids straffarbete för stöld och nu för samma förbrytelse undergår bestraffning i enrum, sade på tal härom: 'Förr var det inte svårt att vara fånge, men nu blir det inte godt med den här celltiden'. Men det svåra för dessa är saknaden af det gamla kamratskapet. Bland cellfångarne är det svårt att framdraga allmänna moraliska drag, ty samlingen erbjuder prof på nära nog alla möjliga. Förnöjsamhet, tacksamhet, skuldkänsla och botfärdighet äro vida allmännare än i gemensamhetsfängelset.»svenska fångvården», säger predikanten vid centralfängelset å Nya Var/vet,»som gjort till sin uppgift att så anordna dennatid, att den må blifva fångens inre menniska till största möjliga gagn utan att hans helsa lider men, synes mig hafva vunnit ökad möjlighet att nå sitt mål genom den nu stadgade treåriga celltiden. Det är ju särskildt under enrumsstadiet, som predikanten kan arbeta på fången med något hopp om framgång. Och skulle genom Guds välsignelse ordets sade ha fattat rot och begynt uppspira i dennes hjerta, så behöfver den späda planteringen få växa och vinna stadga innan den utsattes för de qväfvande inverkningar på det nya troslifvet, hvilka tyvärr synas vara oskiljaktiga från gemensamhetsstadiet.»»något märkbart försvagande eller förslöande af själsförmögenheterna hos de qvinnor, hvilka här undergått långvarigt cellstraff, har icke kunnat iakttagas», heter det i den berättelse, som afgifvits af predikanten vid länsfängelset i Upsala;»visserligen», tillägger han,»hafva fall af sjuklig sinnesoro hos sådana fångar förekommit, dock lika mycket under ett tidigare skede som vid slutet af en lång celltid».»fångenskapen», yttrar predikanten vid Jänsfangelset i Kalmar,»har haft ett godt och välgörande inflytande på många af årets fångar, särskildt på sådana, som haft en något längre strafftid.» Och alldeles samma erfarenhet bestyrkes af predikanten vid länfängelset i Mariestad.»Fyra år», säger han,»hafva nu gått tillända, sedan det förlängda enrumsstraffet började tillämpas, hvarföre man nu bör kunna bedöma, huru det verkar. Och det har visat sig, att qvinnorna i allmänhet ganska väl förmått uthärda detta långa cellstraff. Med bäfvan, ja, nästan med förtviflans tankar hafva nog många af dem börjat sin strafftid; men snart nog hafva de blifvit lugnare, och en och annan har tyckt, att tiden i ensamheten gått ganska fort. Härtill har i icke ringa mån bidragit, att flertalet af de qvinnliga fångarne kunnat nästan oafbrutet sysselsättas med för dem lämpligt arbete. Att det långa enrumsstraffet visat sig hafva en god moralisk inverkan på fångarne, är alldeles påtagligt.» Med lika mycken styrka som förut betonas af fängelsepredikanterna de unga brottslingarnes stora antal.»äfven under detta år», yttrar predikanten vid kronohäktet å Långholmen,»har en fruktansvärdt stor del af fångpersonalen härstädes utgjorts af ynglingar från 20 års ålder och derunder, bland hvilka en 15- årig yngling, som undergått bestraffning för dråp, särskildt förtjenar att omnämnas, enär han är ett fasaväckande exempel på följderna af en vanvårdad uppfostran. Trots sin ungdom var han en af de mest svårskötta fångarne.»»talet om ungdomens förvildning», säger predikanten vid länsfängelset i Kristianstad,»är tyvärr en sanning, som å fängelserna finner sin bekräftelse. Denna förvildning bekräftas icke blott af de unga brottslingarnes stora antal utan jemväl af arten af de förbrytelser, för hvilka denna ungdom anklagas och dömes. Det är numera icke något ovanligt att å fängelset se barn, som knappt fyllt 15 år men som likväl dömas skyldiga till de allra svåraste brott, såsom mordbrand, våldtägt, stöld, fylleri och knifskärning. Hvad kan orsaken vara till en sådan förvildning? Vår tid söker ju att med de allra största omkostnader och med tillämpning af jemlikhetens princip bereda ungdomen en både god och tillräcklig undervisning; denna ungdom får uppväxa under mera gynnsamma ekonomiska och hygienska förhållanden än föregående tiders ungdom, och, hvad som är ännu betydelsefullare, denna ungdom har mera än någonsin förut en fri och öppen tillgång till de rika kraftkällorna, de heliga nådemedlen, ur hvilka allena moralisk kraft och andlig helsa äro att hemta; och, allt detta oaktadt, visar dock vår tids ungdom en råhet i ord och handlingar, ett sjelfsvåld, en obändighet och en sedeslöshet, som är beklagansvärd. Frågan om ungdomens förvildning är förvisso en fråga, som icke bör förbigås med tystnad. Den frågan kräfver en ingående utredning, och mot det onda måste man söka ett på en gång kraftigt och snabbt verkande botemedel. Då källorna till moraliskt och religiöst förderf ofta nog å ett fängelse blottas mera oförbehållsamt än annanstädes i lifvet blottas af den ene under förbannelser, af den andre under tårar torde det ej vara ur vägen att i denna berättelse tala ora en och annan af dessa källor. Det har ofta nog framhållits och det framgår i öfrigt tillräckligt klart af de bifogade statistiska uppgifterna, att dryckenskåpen är en af de ymnigaste källorna till brott och elände, dock har den förståndigt drifna nykterhetsrörelsen i ej så ringa mån dämt källan; men jag misstager mig säkerligen icke då jag framför dryckenskapslasten sätter otuktssynden såsom en ännu ymnigare källa till brott och nöd. Otuktens förbannelse spåras direkt eller indirekt hart när i hvarje brott. Det är icke blott skökans smutsiga väg eller den okufvade lustans skoningslösa framfart, som leder till fängelset, utan dithän eller till dårhuset leda äfven den hemliga otuktens vägar. Äfven på ett mera indirekt sätt visar sig otuktssynden såsom en orsak till fängelsernas öfverbefolkning. Om en ganska stor procent af fångarne måste i kyrkoboken görasdennaanteckning: oäkta födda. 'Jag är född till olycka såsom fogeln till att flyga', citerade en gång ett af dessa olycksbarn, som enligt auktionssystemet fått sin uppfostran på socknens bekostnad, och hos hvilken intet annat fostrats än bitterhet och hat. Att få vara

25 Utdrag ur fångpredikanternas berättelser. XVII med om en omstörtning, som omfattade hela samhället, var hans högsta önskningsmål. Försummad allvarlig upptuktelse under uppväxten är också en af orsakerna till ungdomens förvildning. Mer än en bland fångarne har med bitterhet anklagat sina föräldrar for deras likgiltighet eller klemighet. Att sura frukter skola alstras i hem, der man är likgiltig för huru barnen växa upp, är temligen sjelfklart. Men äfven klemighet frambringar sådana frukter. Klemiga föräldrar trösta sig ofta dermed, att livad de i hemmet försummat skall skolan godtgöra; men i stället för att stödja skolan i dess uppfostran i tukt lägga de hinder i vägen derför och främja så barnens tillväxt i sjelfsvåld och trots. När klemigheten icke längre vill tåla käppen i hem och skola, kommer en förvildad ungdom i stället att låta slagen falla så mycket tätare och hårdare på oskyldiga samhällsmedlemmar. I sammanhang med talet om ungdomens fostran i hem och skola må ock framhållas den stora fara, som möter de unga vid deras utträde ur skolan i lifvet. Förhållandena mellan arbetsgifvare och arbetstagare äro nu olika mot förr. De unga sakna vid ingåendet i sin kallelse den husbondevård, de såväl behöfva vid den tidpunkt i lifvet, som är den mest afgörande och på samma gång den farligaste. Biträden, lärpojkar, springpojkar m. fl. erhålla kostpenningar och få sköta sig sjelfva, när de icke äro i husbondens tjenst. I saknad af egentlig husbondevård förmå de unga icke taga vara på sig sjelfva, när begären vakna och de onda exemplen locka. Ej underligt att under sådana förhållanden så många af de unga tidigt urspåra. Till sist må också den aftagande respekten för fängelset framhållas såsom en orsak till ungdomens förvildning. 'Hvad gör det väl mig, om jag derför skall sitta inne några månader', säger våldsverkaren, då han planlägger dådet. Frihetens förlust synes hvarken helt tillfredsställa krafvet på rättvisas skipande gent emot hvarje förbrytare, ej heller vara tillräckligt verksamt att afskräcka från brott. Bättre afpassade straffbestämmelser skulle tvifvelsutan verka helsosamt. Humanitet gent emot dem som fela bör ingalunda åsidosättas, men humaniteten bör ej drifvas derhän, att krafvet på rättvisa blir lidande. Man kan känna sig skrämd vid tanken derpå att menniskor skola dömas till prygel eller till straff vid vatten och bröd, men kanhända skulle den brottslige sjelf föredraga ett dylikt straff framför förlusten af medborgerligt förtroende. I rättvisans intresse måste man hafva mera medlidande med den, som vanställes eller stympas af våldsverkarens knif, än med den missdådare, som för sin missgerning får känna smärtan af käppen. Och nog bör man ömka sig vida mer öfver den, hvars hem sköflats af mordbrännaren och hvars barn få gråta för bröd, än öfver mordbrännaren, som svälter vid straff af vatten och bröd.» Åtskilliga exempel på den hos ungdomen rådande förvildningen anföras af predikanten vid länsfängelset i Malmö.»Ett par 16-åriga ynglingar», skrifver han,»den ene ej större än en vanlig 12-åring, hade berusat sig, blefvo osams och råkade i slagsmål. Den lille tog till knif och träffade kamraten sä farligt i ögat, att denne snart dog deraf. Den lille 16-åringen, sannolikt Sveriges minste dråpare, sitter nu i fängelset, ett offer för spritdryckerna. De hade varit konfirmationskamrater under året och voro annars goda vänner. En annan 16 år gammal yngling undergår straff för misshandel å fader. Fadern uppgifves vara supare. och sonen deri ganska försigkommen. Så voro de båda berusade, så följde sammandrabbning, fadern dukade under, ocli sonen fördes till fängelset. Begriper inte den fadern orsaken till sonens fall, måtte han vara sju resor förblindad. En liten spenslig 15-åring från landet hade af sin husbonde för någon försumlighet blifvit näpst och för att hämnas detta anlade han en förhärjande mordbrand. 'Han skulle låtit bli mig, hade jag intet gjort så' var hans bekännelse. Malmö skall naturligtvis i likhet med andra storstäder ha sina pojkligor. Förra året utgick från fängelset en för stöld några gånger straffad yngling. Genom slägtingars och andra personers hjelp bereddes honom tillfälle att resa till Amerika, der han hade slägtingar och lofvade att börja ett ordentligt lif, sedan han kommit ifrån sina gamla kamrater. Vid framkomsten fick han arbete, men tröttnade snart, sökte sig annat, men tröttnade inom kort på Amerika, stal, enligt egen uppgift, på ett hotell en summa penningar och reste hem. Sina anhöriga uppsökte han ej vid framkomsten, utan samlade en liga af likasinnade pojkar, hvaraf somliga lockades från ordentligt arbete, och begick sedan i sällskap med desse en mängd stölder. Det stulna utgjordes vanligen af njutningsmedel, och det öfriga förvandlades i pengar, hvarför ytterligare njutningsmedel köptes; och så lefde dessa ynglingar ett fritt, njutningsrikt lif, åto, drucko, rökte och planlade nya stölder, tills de inom kort hamnade i fängelset. Sorgligt var att se den långa raden inför rätta, men sjelfva voro de ej ledsna den yngste stod leende. Utslaget lydde på kortare eller längre tiders straffarbete och de dömde nedfördes igen. Vid nedförandet i fängelset passade anföraren på att hviska till sina kamrater: 'Detta går snart öfver, och sedan blir det att börja på ny kula.' De upprepade återfallen i brott, som liknande ligapojkar gjort sig skyldiga till, visa, att de göra allvar af sina ord 'att börja på ny kula'.»»på tal om unga brottslingar», yttrar predikanten vid länsfängelset i Örebro,»kan jag icke undgå att nämna, att af här förvarade straff- och fängrelsefångar, tillsainmans 79, 15 st. varit under 20 år gamla och 34 st. mellan 20 och 25 år. Dertill kommer det mycket stora antalet unga bötesfångar. Det stora antalet unga brottslingar, som i våra dagar förvaras i fängelserna, och ungdomens förvildning i allmänhet är nog den sorgligaste företeelse i vår tid, och den blifver ännu sorgligare, när man tänker på, dels att de unga, som dömas för brott eller aftjena böter för begångna lagöfverträdelser, drabbas af så ringa straff, att de mista all respekt för lag och rätt och något bestående inflytande icke kan under den korta fängelsetiden utöfvas på dem, dels att föräldrar och uppfostrare icke låta sig varnas af de ungas vanart och det myckna ropandet emot den nutida slappheten i barnauppfostran. Huru ringa skam det i följd häraf blifvit att sitta på fängelse, har man här under året fått ett lika talande som sorgligt bevis på. En ung man stod tilltalad för under de mest försvårande omständigheter gjordt försök till våldtägt. När målet inför rätten blef nedlagdt, emedan angifvelsen återtagits, och det ifrågasattes, att den åtalade skulle betala de till ett tiotal kronor uppgående rättegångskostnaderna, hade den anklagades fader, en välbergad man, panna att fråga, om icke sonen kunde fä 'aftjena' dessa penningar.»

26 XVIII Utdrag ur fångpredikanternas berättelser. Hvad här yttrats om bötesförvandlingsstraffets icke blott olämplighet såsom straffart utan ock i hög grad förderfliga inflytelse på den allmänna uppfattningen af vårt straffsystem, äterljuder från alla håll.»de mest hopplösa af alla fångar», yttrar predikanten vid kronohäktet i Norrköping,»synas vara de s. k. bötesfångarne. De vandra ut och in i fängelserna för fylleri och lindrigare aiisshaiidei, tills de komma dit för stöld eller annat brott. Detta slags straff gent emot sådana subjekter uppfyller, enligt mitt förmenande, i intet hänseende sitt ändamål. Det hvarken tuktar eller förbättrar. Fängelset är för dem snarare en rekreationsort efter en tids vildt och tygellöst lif.»»för bötesfångarne», säger predikanten vid länsfängelset i Jönköping,»eger fängelset i.allmänhet föga eller intet afskräckande. Personer, som hafva både tillgång och ett godt anseende bland sin omgifning, 'sitta hellre af" sina böter än betala dem, och detta till och med bland dem, som bekänna sig vara troende kristna.»»beklagansvärdt stort», säger predikanten vid länsfängelset i Karlskrona,»är deremot antalet af sådana fångar, som med endast några dagars fängelse aftjena böter, mestadels ädömda för fylleri samt ganska ofta för förseelse mot värnpligtslagen. Enligt min ringa mening skulle det vara mycket välgörande icke blott för fångvården, utan äfven för samhället i stort, om drinkare kunde Jömas till att intagas å drinkareasyl och skolkande värnpligtige till straffexercis.»»om bötesfångarne, under året bortemot 700», yttrar predikanten vid länsfängelset i Malmö,»är väl ingenting nytt att säga. De komma oftast 5 å G dagar, stundom 15 å 20 hvarje gång, få ofta bättre mat, bättre säng, bättre nattro och större frihet från arbete än hemma, och så bli de qvitt sina skulder och mindre rädda för fängelset. Ej ens pä landsbygden fruktar man detta sätt att betala. En person derifrån hade blifvit ådömd böter till kronan och enskild person. Han skulle dock lofvade han ingenting betala, ty han tänkte skänka bort, hvad han egde, och så 'ta till Malmö för kronoböterna'. Så skedde.»»de flesta här förvarade fångar», anför predikanten vid länsfängelset i Halmstad,»hafva utgjorts af s. k. bötesfångar, införpassade för fylleri och förargelseväckande beteende. Detta faktum synes mig vara sä mycket sorgligare, som nian i betraktande af den korta tid de sitta fängslade omöjligt kan hinna bereda dem någon ens den ringaste själavård. Slöa, likgiltiga och för Herren främmande komma de hit, i samma tillstånd gä de härifrån, blott i ett ännu sämre derigenom att de lärt sig ringakta för att icke säga förakta ett straff, som endast beredt^dem en ofta behöfiig hvila efter deras utsväfningar i synden. Såvida fångvården ej skall motarbeta sig sjelf och sitt eget ändamål, torde skärpta straffbestämmelser här vara af nöden. I hvilken rigtning dessa borde gå, lemnar jag ät den mera insigtsfulle att uttala, men skulle likväl såsom ett önskningsmål vilja framhålla, det straffet för dessa fångar i någon mån ökades såväl qvantitativt som qvalitativt, så att de komme att lemna fängelset åtminstone med en känsla af respekt för våra straffanstalter.»»bötesfångar», yttrar predikanten vid länsfängelset i Göteborg,»betrakta sig i allmänhet icke såsom brottslingar; 'jag är endast inne pä böter', svara de nästan alltid predikanten, då han vill inlåta sig i samtal med dem angående deras brott. Dessas antal har under år 189G uppgått till omkring 2,000 och det visar sig, att antalet af dem år för år ökas i oroväckande grad.» Och anledningen till förhållandet förklarar han ligga deruti,»att vistelsen å fängelset af dem ej betraktas såsom ett straff utan fasthellre såsom en förmån, hvaraf de icke böra försumma att begagna sig.»den stora skaran bötesfångar», säger predikanten vid länsfängelset i Mariestad,»som vanligen helt kort tid stanna inom fängelset, kan i regel icke blifva föremål för någon religiös omvårdnad. Den enda gång, då predikanten kommer att närmare samtala med dem, är vid inskrifningsförhöret. I allmänhet anse sig dessa personer icke vidare brottsliga. De sitta ju i fängelset, mena de, blott derföre, att de icke kunnat betala det bötesbelopp, som de råkat blifva ådömda. De äro inga mördare, tjufvar och bedragare och hafva derför, tycka de, ingenting att ångra. Ej heller bibringar dem vistelsen i fängelset några allvarligare intryck. Dertill är strafftiden för kort och den behandling, de der röna, alldeles för god. Många, ja väl de flesta af dem, hafva det vida bättre i fängelset än på fri fot. Icke heller trycker dem ensamheten, ty då bötesfångarne i allmänhet skola användas till hvarjehanda liandräckningsarbeten, vistas de fieste af dem en stor del af dagen tillsamman utom cellerna. Det intryck dessa fångar föra med sig från fängelset, blir helt visst sådant, att fängelselifvet visst icke är sä förskräckligt. Ja, genom bötesfångarnes skildring af lifvet i fängelset sådant det för dem tett sig, liar skamkänslan gent emot fängelset börjat att hos folket minskas och respekten för straffanstalterna att aftaga. Det skulle derför vara en verklig vinst för samhället både i moraliskt och äfven ekonomiskt afseende, om lagstiftningen kunde ändras så, att ådömda böter, som ej kunde gäldas, icke förvandlades i fängelsestraff.»»det är nog sannt», anför predikanten vid länsfängelset i Karlstad,»att äfven en och annan af bötesfångarne, särskildt yngre personer från landsorten, som första gängen varit i kollision med rättvisan, tyckts mottagliga för själasörjarens ord. Men oftast har nog ett motsatt förhållande egt ruin. Själasörjaren har nämligen ej här, såsom beträffande de öfriga fångarne, stödet af ett kortare eller längre straff, som verkligen ter sig såsom ett sådant och derför kan vara honom till hjelp, dä det gäller att visa fången innebörden af hans begångna gerning. De dagar, bötesfången har att tillbringa i fängelset under åtnjutande af god och tillräcklig kost och med ett ej ringa mått af frihet såsom handräckningsman, te sig visst icke för honom såsom någonting förfärligt. Han betraktar dem kanske t. o. m. mindre ur straffsynpunkt än ur affärssynpunkt. Det saknas ej exempel derpä, att sådana, som kunnat betala sina böter, föredragit att inför vederbörande uppgifva sig såsom medellösa, för att fä aftjena böterna och behålla sina penningar. Huru föga fängelsestraffet för böter i sin nuvarande humana, man kunde frestas att säga alltför humana, gestalt för dem som undergå det framstår såsom ett verkligt straff och i huru hög grad det har förlorat den egenskap, hvarje bestraffningsart bör ega, att verka afskräckande, det har man ofta tillfälle att iakttaga, då man ser' bötesfängens kamrater samla sig utanför fängelseporten för att taga emot honom vid frigifningen, hvarefter det under skämt och glam bär åstad kanske direkt till ölstugan eller krogen, der fängelset bagatelliseras och mod hemtas till nya excesser.»»af de 500 fångar», säger predikanten vid länsfängelset i Falun,»som under året blifvit insatta pä ransakning eller bestraffning hafva icke mindre än 317 varit s. k. bötesfångar eller undergått förvandlingsstraff, i det de saknat utmätningsbara tillgångar för erläggande af böter. Att dessa förvandlingsstraff för mänga icke äro något egentligt straff, framgår af bötesfångarnes