Lisa Wärn Angelica Hult. Goodwill. Goodwill

Transkript

1 Lisa Wärn Angelica Hult Goodwill En fallstudie om goodwill ska redovisas som en tillgång och om dess redovisning har förbättrats av de internationella reglerna. Goodwill A case study based on whether goodwill shall be recognized as an asset and if its accounting has improved by the international rules. Företagsekonomi C-uppsats Termin: VT 10 Handledare: Bengt Bengtsson

2 Sammanfattning Uppsatsen syfte är att ta reda på om goodwill ska redovisas som en tillgång och om en förbättring har skett efter införandet av de internationella standarderna Dessa frågor har besvarats genom en dokumentundersökning för att belysa flera åsikter om ämnet. En koncern består utav ett moderbolag och ett eller flera dotterbolag, och goodwill uppstår när ett moderbolag betalar ett överpris vid ett rörelseförvärv. Fram till 1970-talets början så redovisades goodwill i regel enligt parivärdemetoden och en variant av denna vid namn bundet-kapital-metoden. Dessa metoder innebar att goodwillvärdet minskades mot det egna kapitalet. I takt med att dessa försvann så ersattes de med förvärvsmetoden som istället redovisade goodwill som en tillgång. Tidigare tillämpades Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) i Sverige när företag upprättade en koncernredovisning. År 2005 beslutades istället att börsnoterade koncernföretag skulle följa de internationella standarderna. Detta för att harmonisera redovisningen ur ett internationellt perspektiv. Referensramen har baserats på teori och begrepp som är relevanta för att få en förståelse för vad som kommer att tas upp i uppsatsen. Här förklaras bland annat vad goodwill är, som är mittpunkten i uppsatsen, samt vilka regler som ska tillämpas. Detta följs av empiri och analys, som presenterar den dokumentundersökning som har gjorts och vilka kopplingar som finns till referensramen. Dokumentundersökningen har till större del baserats på tidningar samt tidsskrifter, både i tryckt och i elektronisk form. Målet har hela tiden varit att få kunskap om den diskussion och de personliga åsikter som finns kring ämnet. Uppsatsen visar att det inte finns något entydigt svar på om goodwill ska redovisas som en tillgång eller inte. Det har även framkommit att det har skett en försämring sedan införandet av de internationella standarderna 2005.

3

4 Förord Vi skulle vilja tacka vår handledare Bengt Bengtsson för vägledning i vår uppsats. Han har hjälpt oss att väcka nya tankar och idéer om hur vi ska fortsätta i vårt uppsatsskrivande. Karlstad Lisa Wärn Angelica Hult

5

6 Förkortningar EU IAS IASB IASC IFRS RR ÅRL Europeiska Unionen International Accounting Standards International Accounting Standards Board International Accounting Standards Committee International Financial Reporting Standards Redovisningsrådets Rekommendationer Årsredovisningslagen

7

8 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Problemdiskussionen Syfte och frågeställningar Avgränsningar Den teoretiska utgångspunkten Metodproblemen Referensram Koncern Definition av tillgång Definition av immateriell tillgång Goodwill Internationalisering av redovisningen Hur är de nuvarande reglerna gällande goodwill? IFRS Nedskrivning av goodwill Hur var reglerna gällande goodwill före införandet av de internationella reglerna? Kvalitativa egenskaper hos redovisning Relevans Tillförlitlighet Jämförbarhet Empiri och analys Ska goodwill redovisas som en tillgång eller inte? Synen på goodwill före införandet av de internationella reglerna Synen på goodwill efter införandet av de internationella reglerna Ett förslag på hur goodwill kan redovisas som en tillgång på ett annat sätt Analys Anses de internationella reglerna gällande goodwill vara en förbättring jämfört med tidigare regler?... 21

9 Undersökningar efter införandet av IFRS Problem med de nuvarande reglerna Jämförbarheten efter införandet av de internationella reglerna IFRS 3 leder till subjektiva värderingar som inte är tillförlitliga Analys Är nedskrivning av goodwill att föredra mot avskrivning och görs det i tillräckligt stor utsträckning? Diskussion kring nedskrivning och avskrivning före införandet av de internationella reglerna Diskussion kring nedskrivning och avskrivning efter införandet av de internationella reglerna Undersökning efter övergången till nedskrivning av goodwill Analys Slutsatser Ska goodwill redovisas som en tillgång eller inte? Anses de internationella reglerna gällande goodwill vara en förbättring jämfört med tidigare regler? Är nedskrivning av goodwill att föredra mot avskrivning och görs det i tillräckligt stor utsträckning? Reflektion Om slutsatserna Om validiteten Vår personliga uppfattning Vad mer kan göras?... 34

10 1. Inledning En intressant fråga är diskussionen kring goodwill. Detta med anledning av faktorer såsom övergången till de internationella standarderna 2005 och frågan om goodwill ska redovisas som en tillgång eller inte. Vi kommer att inleda uppsatsen med att beskriva bakgrund, problemdiskussion, syfte med frågeställningar samt vår teoretiska utgångspunkt för den empiriska studien. Därefter följer ett kapitel som benämns referensram, vilket innehåller kunskap av stor betydelse för att kunna skapa förståelse för undersökningen. Empiri och analys redovisas i ett och samma kapitel, där empirins kärnfrågor redovisas i anslutning till en analys som återkopplas till referensramen. Detta kommer att följas av våra slutsatser som sedan reflekteras. I reflektionen kommer vi försöka bedöma uppsatsens värde och validitet. Uppsatsen kommer att avslutas med vår personliga uppfattning och förslag till vidare studier. Vi kan redan nu tala om att vår undersökning visar att det inte finns något exakt svar på frågan om goodwill ska redovisas som en tillgång eller inte. Undersökningen har även bevisat att övergången till de internationella reglerna 2005 har försämrat redovisningen av goodwill Bakgrund En koncern består av ett moderbolag och ett eller flera dotterbolag enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) (SFS 1995:1554). När ett moderbolag förvärvar ett dotterbolag och betalar ett överpris så uppstår ett övervärde som kallas för goodwill (Sundgren et al. 2009). Fram till 1970-talets början så redovisades goodwill i regel enligt parivärdemetoden. Enligt denna metod så uppstod ett övervärde, även kallat för överparivärde, när dotterbolagets bokförda värde var högre än dess nominella värde på balansdagen. Det nominella värdet beskrevs som moderbolagets andel av aktiekapitalet. Detta övervärde redovisades inte i koncernresultaträkningen utan överfördes endast till koncernens egna kapital. Detta övervärde drogs sedan från koncernens fria reserver. Det fanns även en variant av parivärdemetoden som kallades för bundet-kapital-metoden. Denna variant innebar att det bokförda värdet minskades mot moderbolagets andel av 7

11 dotterbolagets bundna eget kapital på balansdagen. Dessa två metoder började sedan dö ut och förvärvsmetoden började användas istället (Eriksson 1995). Förvärvsmetoden innebär att goodwill uppstår när förvärvspriset överstiger värdet av dotterbolagets tillgångar. Enligt förvärvsmetoden så ska goodwill redovisas som en tillgång (Lönnqvist 2002). Reglerna för hur börsnoterade företag ska upprätta koncernredovisning har ändrats från nationella regler till att följa internationella regler år När reglerna reglerades nationellt ledde detta till att många länders redovisning skilde sig åt och för att motverka dessa skillnader började internationella regler följas (Marton et al. 2008). Före införandet av de internationella reglerna följdes ÅRL (SFS 1995:1554) som började gälla ÅRL innehåller bestämmelser om upprättandet och offentliggörandet av årsredovisning, koncernredovisning samt delårsrapport. I ÅRL finns även regler kring vad som anses vara goodwill. Redovisningsrådet grundades år 1989 för att utveckla god redovisningssed (Eriksson 2002). Deras uppgift är att publicera redovisningsrekommendationer och informera i redovisningsfrågor (Bokföringsnämnden 2010). Grunden till de internationella reglerna lades år 1973 när International Accounting Standards Committee (IASC) bildades. Denna organisation omorganiserades år 2001 till International Accounting Standards Board (IASB) (Marton et al. 2008). Standarder som återfinns i IAS, International Accounting Standards, är standarder som utgavs före år Medan IFRS, International Financial Reporting Standards, är de nyare standarder som IASB publicerat (Lönnqvist 2009). De IFRS standarder som ges ut baseras på tidigare IAS regler och blir endast en IFRS standard om omarbetningen av IAS regeln är väsentlig. Kravet på att noterade företag måste följa regelverket IFRS i dess koncernredovisning beslutades inom EU år 2002, för att sedan bli ett faktum år 2005 (Marton et al. 2008) Problemdiskussionen I redovisningslitteratur så har goodwill varit en fråga i över 100 år (Brunovs och Kirsch 1991). När det gäller redovisningen av goodwill så finns det de som anser att goodwill ska redovisas som en tillgång, som det görs i dagens läge, medan andra motsätter sig till detta. Med andra ord kanske det optimala redovisningssättet inte har uppnåtts, eftersom det inte verkar finnas någon 8

12 självklarhet i frågan om goodwill ska redovisas som en tillgång. Det kanske till och med finns andra sätt att redovisas goodwill på. De nuvarande reglernas införande 2005 har påverkat redovisningen av goodwill för börsnoterade koncernföretag (Sundgren et al. 2009). Frågan som då uppkommer är om övergången till de nuvarande reglerna har förbättrat redovisningen. Dessa regler har bland annat lett till att nedskrivningar görs istället för avskrivning. Därav är det intressant att gå djupare in på detta och se om nedskrivningar är att föredra framför avskrivning. En ytterligare fråga som då uppkommer är om nedskrivningar görs i tillräckligt stor utsträckning sedan införandet av de nuvarande reglerna Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att titta på diskussionen som pågår om goodwill ska redovisas som en tillgång eller inte. Uppsatsen ska även ta reda på om de internationella reglerna gällande goodwill är en förbättring jämfört med tidigare regler. Utifrån de internationella reglerna ska vi gå mer ingående på nedskrivningar, om de är att föredra mot avskrivningar samt om de görs i tillräckligt stor utsträckning. Detta har lett till en problemformulering som lyder: Ska goodwill redovisas som en tillgång eller inte? Anses de internationella reglerna gällande goodwill vara en förbättring jämfört med tidigare regler? Är nedskrivning av goodwill att föredra mot avskrivning och görs det i tillräckligt stor utsträckning? 1.4. Avgränsningar Uppsatsen kommer endast att behandla den goodwill som uppstår vid rörelseförvärv och de IFRS/IAS standarder som rör detta Den teoretiska utgångspunkten Goodwill räknas som en immateriell tillgång, men vi frågar oss om den verkligen ska tas upp som en tillgång. Uppfattningen är att införandet av de internationella reglerna borde ha skapat en förbättring när det gäller reglerna kring goodwill. Genom undersökningen vill vi pröva hur goodwill uppfattas utifrån vår problemformulering. 9

13 1.6. Metodproblemen Frågeställningen borde påverka valet av metod och metod är ett arbetssätt för att samla in information till empirin. Empirin görs för att kunna få fram kunskap om ämnet, det vill säga att tankar blir till verklighet. För att få grepp om verkligheten så måste en strategi bestämmas (Jacobsen 2002). Vi har bestämt oss för en deduktiv strategi. Utifrån detta så kom vi fram till att vi skulle göra en kvalitativ fallstudie där det empiriska resultatet är dokument. Valet av en dokumentstudie skedde eftersom en dokumentstudie ansågs vara det mest befogade för att kunna samla in så många olika åsikter som möjligt kring ämnet. Data samlades sedan in via vetenskapliga artiklar, tidsskrifter och tidningar. Jacobsen (2002) skriver att deduktion används för att ta reda på om förväntningarna överensstämmer med verkligheten. Deduktion kan leda till att forskaren bara letar efter sådan information som han tycker är relevant för att hitta stöd till sina förväntningar. Detta kan resultera i att viktig information missas, kanske till och med den viktigaste. En fallstudie görs för att få en djupare förståelse för en viss händelse och studien har därför fokus på ett enskilt fall. Meningen med en fallstudie är att beskriva och förstå, samt eventuellt förklara fallet. Syftet är alltså att fördjupa sig i något speciellt (Jacobsen 2002). Kvalitativ metod används för att få fram hur människor tolkar och förstår en specifik situation. Denna metod är att föredra för att skapa mer klarhet i ett begrepp eller fenomen. En kvalitativ metod får oftast problem med den externa giltigheten. När undersökaren blir fast i det han studerar kan han hamna i en situation där han försvarar en viss åsikt istället för att vara fri och kritisk. Ett ytterligare problem är undersökningseffekten och att det är själva undersökningen som skapar speciella resultat. Detta kan innebära att något som undersökarna själva har skapat mäts istället för hur respondenten uppfattar fenomenet. Det kan även uppstå problem när det gäller flexibiliteten. Om det hela tiden framkommer ny information så kan detta upplevas som att det inte finns ett slut på undersökningen. Detta kan leda till en ond cirkel och att undersökningen inte kan avslutas samt att problemställningen förändrats från det som var tänkt från början (Jacobsen 2002). En dokumentundersökning är användbar för att ta reda på hur andra tolkat en viss situation eller händelse. Viktigt vid dokumentundersökningar är vilka 10

14 dokument som väljs ut och vilken trovärdighet de har. Tidningar samt tidsskrifter benämns sekundärdata och är information som inte är hämtad direkt från källan. Sekundärdata kan vara anpassade efter det ändamål som den ursprungliga datainsamlaren hade. Detta leder till en begränsning eftersom andra redan tidigare har bestämt vilka förhållanden som studerats, vilket kanske inte stämmer med den nya forskarens behov. Sekundärdata kan med andra ord innehålla information som inte kan användas samt att vissa upplysningar saknas. Den kan även vara manipulerad efter den tidigare forskarens behov och rådata har då manipulerats till att bli transformerad slutdata. När det inte finns någon möjlighet att göra egna omformningar, får istället manipuleringarna användas (Jacobsen 2002). 11

15 2. Referensram Detta kapitel kommer beskriva regelverk och begrepp som skapar förståelse för uppsatsens innehåll. Uppdelningen kommer vara följande: koncern, tillgång, immateriell tillgång, goodwill, nuvarande och gamla regler samt redovisningens kvalitativa egenskaper Koncern Enligt ÅRL (SFS 1995:1554) består en koncern av ett moderbolag och ett eller flera dotterbolag. Ett företag är moderbolag om det tillsammans med eventuella andra dotterbolag, innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier i dotterbolaget. Lönnqvist (2009) skriver att detta är en så kallad business combination, när moderbolaget kontrollerar mer än 50 % av rösterna. Att kontrollera mer än 50 %, att ha rösträttsmajoritet, är inte samma sak som att äga 50 % av dotterbolaget. En koncern uppstår när moderbolagets tillgångar används för att köpa aktier i dotterbolaget och det kan ske i två olika fall. Det första fallet är när moderbolaget bildar ett helt nytt aktiebolag, det vill säga tecknar aktier i detta bolag och för över pengar till det nystartade dotterbolaget. Det andra fallet sker genom att aktier köps i ett redan befintligt bolag utav nuvarande ägare och då förs pengar över från moderbolaget till dem (Lönnqvist 2009). När ett koncernbokslut utformas så ska bokslutet i så stor utsträckning som möjligt efterlikna den redovisning som skulle ha åstadkommits om koncernbolagen varit ett enda företag. Det får inte redovisas någon intern handel mellan moder- och dotterbolag. I balansräkningen ska fordringar och skulder mellan företagen elimineras och interna aktieinnehav får inte tas upp som en tillgång (Lönnqvist 2009) Definition av tillgång Enligt IASB:s föreställningsram definieras en tillgång som följande: En tillgång är en resurs över vilken företaget har det bestämmande inflytandet till följd av inträffade händelser och som förväntas innebära ekonomiska fördelar för företaget i framtiden (Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2009, s. 18). 12

16 2.3. Definition av immateriell tillgång En immateriell tillgång definieras som en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form (Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2009, s. 486). En immateriell tillgång ska redovisas i rapporten över finansiell ställning endast om: a) det är sannolikt att de förväntade framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla företaget, och b) tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt (Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2009, s. 489) Goodwill Någon uppenbar definition av goodwill finns inte och det är svårt att uttrycka vad goodwill egentligen är (Sundgren et al. 2009). Goodwill kan ses som a product of the synergistic benefits generated by interactions of assets and other sub-systems within the firm and between the firm and its environment (Ma och Hopkins 1988, s. 82). Med andra ord så kan goodwill ses som en produkt av de synergieffekter som genereras av interaktioner mellan tillgångar och andra delsystem inom företaget samt mellan företaget och dess omgivning. Det finns flera olika typer av goodwill såsom internt upparbetad goodwill och förvärvad goodwill. Förvärvad goodwill uppstår när förvärvspriset är högre än det förvärvade företagets nettotillgångar värderade till verkligt värde. När ett företag betalar ett överpris uppkommer förvärvad goodwill som en immateriell tillgång (Sundgren et al. 2009). Faktorer som påverkar att ett högt förvärvspris betalas kan vara till exempel att det förvärvade företaget är högt värderat eller att köparen av företaget är i en sämre förhandlingsposition eftersom denne kan vara i stort behov av tillgångarna vid köpetillfället (Dagens Industri [DI] 2000). Denna betalning sker eftersom företaget förväntar sig framtida ekonomiska fördelar genom förvärvet (Marton et al. 2008). Goodwill vid förvärv är en tillgång som inte genererar kassaflöden i sig själv, utan överpriset måste fördelas på kassagenererande grupper eller enheter där övervärdena finns (Sundgren et al. 2009). En kassagenererande enhet kan beskrivas som en kombination av tillgångar som ger upphov till in- och utbetalningar (Marton et al. 2008). När överpriset inte kan hänföras till specifika kassagenererande enheter leder detta till att resterande belopp redovisas i en restpost som kallas goodwill (Sundgren et al. 2009). 13

17 2.5. Internationalisering av redovisningen När handeln internationaliserades så skapades problem genom att många länder redovisade enligt olika principer. IASC, numera IASB, bildades 1973 för att hjälpa till att harmonisera redovisningen mellan länder. Detta är fortfarande syftet med IASB och de har även som mål att förbättra redovisningen. Detta sker genom att de ger ut rekommendationer och ser till att medlemsländerna följer dessa. År 2002 beslutades att börsnoterade koncernföretag från och med år 2005 ska upprätta koncernredovisning enligt internationella redovisningsstandarder. Börsnoterade företag kommer då att följa IFRS och övriga företag kommer att följa ÅRL (SFS 1995:1554) samt god redovisningssed (Thomasson et al. 2006) Hur är de nuvarande reglerna gällande goodwill? De nuvarande reglerna som berör goodwill är IFRS 3 och IAS 36. IFRS 3 innehåller regler om rörelseförvärv och IAS 36 behandlar nedskrivning av goodwill (Sundgren et al. 2009) IFRS 3 Standarden IFRS 3 innebär att enskilda företags eller verksamheters finansiella rapporter sammanförs till en rapporterande enhet. IFRS 3 gäller både vid förvärv av dotterbolag respektive förvärv av nettotillgångar, så kallat inkråmsförvärv (Sundgren et al. 2009). Syftet med denna standard är att förbättra relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten på den information som ett rapporterande företag tillhandahåller om ett rörelseförvärv och dess effekter i sina finansiella rapporter. (IFRS-volymen 2010, s. 102) För att uppnå syftet med IFRS 3 så finns det i standarden principer och krav. När det gäller goodwill så står det hur förvärvaren ska redovisa och värdera goodwill som uppstår vid rörelseförvärv. Vid förvärv av ett annat företag tillämpas förvärvsmetoden som kräver att förvärvaren identifieras och förvärvstidpunkten fastställs. Ett annat krav är redovisning och värdering av de identifierbara förvärvade tillgångarna, de övertagna skulderna samt eventuella innehav utan bestämmande inflytande i det förvärvade företaget (IFRS-volymen 2010). 14

18 Nedskrivning av goodwill Goodwill är en immateriell tillgång med en obegränsad nyttjandeperiod. Enligt IAS 36 skrivs goodwill ned om det föreligger ett nedskrivningsbehov. Nedskrivningsbehovet undersöks årligen i de kassagenererande enheter eller grupper som goodwill har fördelats till. Om goodwill inte har fördelats utan enbart har en koppling till den kassagenererande enheten, så undersöks endast nedskrivningsbehovet om det finns tecken på att en värdeminskning har skett. Om en nedskrivning på goodwill väl har skett så kan den aldrig återföras. När företagen undersöker om det finns ett nedskrivningsbehov så är det utav stor vikt att de lämnar tillräckligt med upplysningar så att utomstående kan se vilka antaganden som har gjorts. Upplysningar ska lämnas även om en nedskrivning inte görs. Detta är en förutsättning för att utomstående ska kunna bedöma om nedskrivningar har gjorts i tillräcklig utsträckning. Förutom upplysningarna krävs det en väl utarbetad metod för hur nedskrivningsbehovet ska undersökas (Marton et al. 2008). Nedskrivningstestet baseras på förutsättningen att inte all goodwill minskar i värde och att goodwill som minskar i värde sällan gör det linjärt. Till skillnad från avskrivning så kan nedskrivning vara relativt stort till sitt belopp (Dauangploy et al. 2005) Hur var reglerna gällande goodwill före införandet av de internationella reglerna? Före 2005 reglerades goodwill av ÅRL (1995:1554) och en koncernbalansräkning upprättades enligt förvärvsmetoden. Den positiva differensen fördelades sedan på en eller flera balansposter i koncernbalansräkningen. Om goodwillvärdet gick att hänföra till en identifierbar balanspost såsom varulager eller byggnad, så skulle goodwillvärdet redovisas som sådant. Annars redovisades övervärdet direkt som goodwill. Goodwillvärdet skrevs sedan av på högst fem år, om ingen annan tid kunde fastställas med säkerhet. Nedskrivning gjordes endast i de fall när en varaktig värdenedgång hade skett på goodwill (Eriksson 2002) Kvalitativa egenskaper hos redovisning Det finns olika kvalitativa egenskaper hos redovisningen enligt ISAB:s föreställningsram och några av dessa är relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (Sundgren et al. 2009). 15

19 Relevans Relevant information är information som påverkar användares beslut genom att underlätta bedömningar när det gäller händelser som redan har ägt rum, men även händelser som sker nu och i framtiden. Informationen i årsredovisningen är relevant om den bekräftar de prognoser som gjorts. Informationen kan även korrigera tidigare bedömningar (Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2009) Tillförlitlighet Tillförlitlig information är inte subjektiv och innehåller inte väsentliga fel. Informationen måste utifrån användarens perspektiv vara tillförlitlig. Detta genom att informationen visas på ett korrekt sätt eller vad som rimligen kan antas (Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2009). Prognoser baseras ofta på framtida kassaflöden, vilket inte är tillförlitlig information eftersom de inte är helt säkra till sin förekomst. Det vill säga att sådan information kan vara relevant och påverka bokslutsanvändare men samtidigt inte vara tillförlitlig, eftersom informationen skulle bli vilseledande om den togs med i rapporter (Sundgren et al. 2009) Jämförbarhet För att bokslutsanvändare ska kunna få bättre förståelse för ett företags finansiella rapporter så är det viktigt att de är jämförbara över tiden. Om de utformas på ett liknande sätt från år till år så möjliggör detta för användare att kunna se trender i ett företags resultat och finansiella ställning. Användaren ska informeras om vilka redovisningsprinciper som tillämpats, om några ändringar av principerna har skett och effekterna av dessa ändringar (Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2009). 16

20 3. Empiri och analys I detta kapitel presenteras de diskussioner och den debatt som råder kring goodwill utifrån de kärnfrågor som valts att studera. Detta kommer sedan analyseras och återkopplas till referensramen. Kapitlet har delats in i frågeställningarna för ett bättre upplägg som underlättar för läsaren Ska goodwill redovisas som en tillgång eller inte? Synen på goodwill före införandet av de internationella reglerna Goodwill beskrivs i en artikel i Dagens Industri som ett begrepp associerat med missförstånd, förutfattade meningar och något som det finns en smula vidskepelse till. Uppfattningen om goodwill beskrivs mer som religionsstrider än redovisningsfrågor. Författaren till denna artikel förklarar hur det tidigare har funnits företagsledare och andra som har argumenterat för goodwillposternas stora värde. Detta har istället övergått till en mindre positiv syn och spottloskorna haglar över goodwill. Båda utav de beskrivna synsätten är fel och det är varken rätt att försvara eller avfärda goodwill. Goodwill beskrivs även som ett osynligt mervärde, vilket med andra ord är något positivt. Problemet uppstår när det osynliga mervärdet blir synligt i redovisningen vid rörelseförvärv. Skribenten beskriver debatten som en fråga om missförstånd gällande förvärvspriset. Den verkliga frågan är egentligen om företaget har betalt ett för högt pris eller inte. Det finns ingenting i redovisningen som skiljer mellan ett bra eller dåligt köp och därför behöver inte all goodwill som redovisas vara bra goodwill. Dåliga köp har inte någon annanstans att ta vägen än till goodwill eftersom debet och kredit måste stämma överens. Författaren föreslår att goodwill borde ses som vilken tillgång som helst och att vikten i diskussionen istället bör ligga på hållbarheten. Det vill säga vilket underhåll som ska finnas för att tillgången ska kunna behålla sitt värde (DI 2001). Johnson och Petrone skriver att en aspekt varför goodwill inte ska anses vara en tillgång är på grund av svårigheterna med jämförbarheten mellan tillgångar och kostnader samt utbytbarheten och kontrollbarheten av tillgångar (Johnson och Petrone 1998). Schuetze (1993) föreslog följande alternativa definition på en tillgång: cash, contractual claims to cash or services, and items that can be sold separately for cash. Det vill säga att en tillgång kan antingen vara kontanter, avtalsmässiga krav på kontanter eller tjänster, eller produkter som 17

21 kan säljas separat för kontanter. Johnson och Petrone (1998) skriver att fördelen med denna definition är att den skulle leda till att jämförbarheten mellan tillgångar skulle förbättras eftersom vissa företag ser kostnader som tillgångar medan andra inte har den synen. För att en tillgång ska vara utbytbar så måste den kunna säljas separat utanför verksamheten och detta är ett karaktärsdrag goodwill saknar. En tillgång är inte kontrollerbar om inte ett företag separat kan identifiera tillgången, eftersom den då inte kan kontrolleras individuellt (Johnson och Petrone 1998). Forskaren Sondhi tycker att goodwill är en bra indikator på övervärdets storlek och hur ledningen handskas med företagets resurser. Samtidigt anser han att goodwill inte är en tillgång eftersom goodwill inte kan mätas. Tillgångar representerar framtida värden som ska kunna mätas. Detta innebär att goodwill är en restpost som inte ska hänföras till materiella eller immateriella tillgångar (Wennberg 2001). Författaren till en artikel i tidningen Dagens Industri skriver att goodwill är en tillgång vars värde inte är säkert till sin förekomst eftersom det inte är alltid de förväntade synergieffekterna vid ett förvärv uppstår. Flera storbolag har trots detta redovisat höga goodwillvärden som har ökat det egna kapitalet. Om företagen skulle bli tvungna att värdera ner dessa goodwillbelopp till noll så skulle detta leda till att de går i konkurs enligt DI:s granskning 2002 (DI 2002) Synen på goodwill efter införandet av de internationella reglerna Drefeldt, auktoriserad revisor, anser att goodwill är mer som en dröm om att företagsledarna vill att förvärvet ska ge bra avkastning. Hennes uppfattning är att debatten kring posten goodwill egentligen handlar om osäkerhet kring vad den består av. I verkligheten verkar det vara som så att det inte finns några mätbara värden för goodwill och hon ställer sig tveksam till att identifiering är möjlig i alla rörelseförvärv (Drefeldt 2009) Ett förslag på hur goodwill kan redovisas som en tillgång på ett annat sätt Bloom, som är verksam inom ett revisions- och konsultföretag, har haft som mål att komma fram till en egen logisk och försvarbar redovisningsmetod för goodwill. Denna redovisningsmetod kallas för Market Capitalization Statement (MCS) och ändrar den dubbla bokföringen. Informationen som ges utifrån denna metod kommer inte bara gälla förvärvad goodwill utan också internt 18

22 genererad goodwill. MCS blir inte en del av balansräkningen, utan snarare en del som inkluderas i årsredovisningen, liknande en kassaflödesanalys. I balansräkningen redovisas enbart nettotillgångarna medan förvärvad goodwill och identifierbara immateriella tillgångar redovisas i MCS. MCS:s koncept är att värdet på ett företag lätt och objektivt kan fastställas med hänsyn till dess marknadsvärde. The total value of a business as a whole is best expressed by the price of its equities in the market place. The difference between this value and the value of the net assets without goodwill constitutes the present market value of theoretical goodwill. (MacNeal 1939, s. 232) Kortfattat innebär detta att företagets teoretiska goodwill blir skillnaden mellan marknadsvärdet på företagets aktier och värdet på nettotillgångar utan goodwill. MCS är en lösning på många utav problemen kring goodwill. Genom att använda sig utav denna metod så finns det en tydlig indikation om värdet på förvärvad goodwill minskar. Detta sker om den goodwill som redovisats i MCS är lägre än förvärvad goodwill. Beräkning av nedskrivning behöver således inte göras och opålitliga prognoser undviks. Ett praktiskt problem MCS löser är att det inte behövs skiljas mellan förvärvad och internt genererad goodwill. Samtidigt behålls den traditionella balansräkningen, för de analytiker som finner den användbar, frånsett från eliminering av goodwill och identifierbara immateriella tillgångar (Bloom 2009) Analys Goodwill är en immateriell tillgång som uppstår vid ett rörelseförvärv till ett överpris. Förvärvad goodwill är en tillgång som inte genererar kassaflöden själv, utan överpriset måste fördelas på kassagenererande grupper eller enheter där övervärdena finns. Om övervärdet inte kan hänföras till en specifik kassagenererande enhet så ska det redovisas som en restpost som benämns goodwill. I empirin diskuteras flera olika åsikter kring att goodwill inte ska ses som en tillgång. En uppfattning utifrån detta är att det finns svårigheter med jämförbarheten mellan företag eftersom de inte har samma syn på goodwill. En förutsättning för att jämförbarhet mellan företag ska vara möjligt är att företag redovisar likartade händelser på ett liknande sätt. Detta är inte är 19

23 möjligt när företag inte delar samma syn. Johnson och Petrone anser att en tillgång ska vara utbytbar och kunna säljas separat från verksamheten för pengar. Goodwill kan själv inte generera kassaflöden och därför är inte detta rimligt. Goodwill är även inte kontrollbar av den orsaken att den inte kan identifieras separat från ett företag. Sondhi tycker att goodwill inte är en tillgång eftersom dess värde inte kan mätas. Anledningen till denna åsikt är att tillgångars framtida värden ska kunna mätas. Ett förvärv görs till ett överpris eftersom köpet förväntas ge framtida ekonomiska fördelar. Även om ett företag hoppas på att ekonomiska fördelar kommer att uppstå, så finns det ingenting som säger hur stora de här fördelarna kommer att vara. Han anser även att det inte är möjligt att hänföra goodwill till immateriella eller materiella tillgångar. Utifrån dagens regler så ska goodwill hänföras till immateriella tillgångar och kassaflöden skapas i samband med den kassagenererande enhet som goodwill blir indelad i. Restposten goodwill som blir kvar efter att goodwill hänförts kan själv inte generera kassaflöden. Detta stärker Sondhis åsikt eftersom det inte finns någonting som tyder på att goodwills framtida värde kan mätas. När ett goodwillvärde uppkommer så särskiljer inte de nationella reglerna huruvida det uppstår från ett bra eller dåligt köp. Problemet blir då att hela övervärdet hamnar i posten goodwill oavsett om företagets goodwill faktiskt är värd så mycket. Därför föreslås det att goodwill istället borde ses som vilken tillgång som helst. Denna åsikt var före införandet av de internationella reglerna. Istället för att hela övervärdet hamnar i posten goodwill så hänförs idag goodwill till kassagenererande enheter om det är möjligt. Den goodwill som finns kvar blir sedan en restpost. Goodwillvärdet i de kassagenererande enheterna värderas årligen genom en prövning av nedskrivningsbehovet. Detta förhindrar att posten blir för högt värderad i förhållande till vilka framtida fördelar den genererar. Restposten goodwill prövas endast ifall det uppstår tecken på en värdeminskning. Goodwill beskrivs som en tillgång vars värde är osäkert till sin förekomst eftersom de förväntade synergieffekterna kan utebli. När framtida kassaflöden inte är helt säkra till sin förekomst så är detta inte tillförlitlig information. Detta kan kopplas samman med synen om att goodwill är en dröm eftersom en dröm aldrig kan vara tillförlitlig. Bloom föreslår att goodwill ska redovisas som en tillgång, men på ett annorlunda sätt jämfört mot vad som görs i dagens läge. Han påstår att hans 20

24 redovisningsmetod löser många utav de problemen som finns kring redovisning av goodwill. I tidigare artiklar har det diskuterats till exempel att det finns problem med att mäta goodwill. Utifrån hans redovisningsmetod så skulle detta problem lösas eftersom hans metod innebär att företagets teoretiska goodwill blir skillnaden mellan marknadsvärdet på företagets aktier och värdet på nettotillgångar utan goodwill. Denna redovisningsmetod ökar även redovisningens tillförlitlighet genom att inga opålitliga prognoser ligger till grund för nedskrivningar Anses de internationella reglerna gällande goodwill vara en förbättring jämfört med tidigare regler? Undersökningar efter införandet av IFRS 3 Gauffin och Nilsson har sedan införandet av IFRS 3 gjort undersökningar för åren Undersökningarna har baserats på noterade företag på Stockholmsbörsen som under det gångna året gjort minst ett rörelseförvärv. I undersökningen har de studerat hur dessa företag har hänfört övervärdet till immateriella tillgångar och hur de har redovisat sina förvärv (Gauffin och Nilsson 2006, 2007, 2008, 2009). Första undersökningen 2005 visade att många utav företagen hade gjort ett relativt bra jobb trots brister som upptäcktes. Gauffin och Nilsson påstod att många utav företagen hade en bristfällig beskrivning av de faktorer som påverkat till vad som kvarstod som goodwill. För att vara det första året sedan införandet av IFRS 3, ansåg de att företagen hade kommit långt på vägen (Gauffin & Nilsson 2006). År 2006 hade det skett förbättringar jämfört med det tidigare året. Trots detta trodde inte Gauffin och Nilsson att förbättringarna skulle fortsätta följande år. Detta berodde på att det inte fanns en tillräckligt stor debatt kring detta från olika parter såsom analytiker, företagen själva, akademiker samt revisorer. Analytikern Malmqvist ansåg att revisorskåren borde intressera sig mer för hur förvärv analyseras samt presenteras, något som Gauffin och Nilsson höll med om. Malmqvist fortsatte diskussionen och föreslog att revisorskåren borde komma överens om tydliga riktlinjer för vad som ska accepteras. Detta höll inte Gauffin och Nilsson med om eftersom de ansåg att det inte skulle vara lösningen på problemet (Gauffin & Nilsson 2007). År 2007 så minskade förbättringarna jämfört med de tidigare åren. Gauffin och Nilsson anade därför en försämring och upplevde 2007 som ett förlorat 21

25 år. De hade också en rädsla för att intresset för förbättringar skulle avta även följande år. Utifrån detta läge såg de tre utvecklingsvägar: IFRS ändras och blir enklare, tillämpningen fortsätter som den är nu eller att företag tvingas bli bättre på att följa reglerna (Gauffin & Nilsson 2008). Undersökningen 2008 visade att Gauffin och Nilssons förhoppningar om förbättringar inte hade uppfyllts. Detta ansåg de var underligt eftersom det hade gått fyra år sedan införandet och att det fortfarande fanns företag som inte förstod vad reglerna gick ut på. Även detta år efterfrågade de en debatt eftersom detta kunde ha gjort att reglerna blev mer förståeliga och tillämpades bättre. Deras förhoppningar för 2009 var dock inte så höga utan de trodde istället att intresset för förbättringar skulle avta. Avslutningsvis drog de slutsatsen att det fanns stora tolkningsskillnader mellan företag när det gällde IFRS 3. Analytiker och andra hade svårt att förstå effekterna av detta samt göra jämförelser mellan företagen (Gauffin & Nilsson 2009) Problem med de nuvarande reglerna Bloom anser att de nuvarande reglerna är orimliga. Det första som han ser som ett problem är att goodwill som en gång skrivits ned inte får skrivas upp. Det andra är att goodwillnedskrivningar baseras på prognoser som han tycker är opålitliga och manipulerbara. Revisorn kan inte revidera en prognos och detta gör att prognoser kan vara optimistiska samt okontrollerbara. Bloom påstår därför att om prognoserna inte är hållbara så kommer detta leda till att nedskrivningar utsätts för hård kritik. Ett annat problem med de nuvarande reglerna är att goodwill ska hänföras till kassagenererande enheter och det finns då enligt Bloom en risk för att en orättvis situation uppstår. Det vill säga att goodwill i en kassagenererande enhet måste skrivas ner om den går dåligt, men goodwill i en kassagenererande enhet får inte skrivas upp i de fall den går bra. Bloom anser att dessa problem kommer att visa sig olösbara i praktiken. Utifrån detta tycker han att de nuvarande reglerna knappt är värda att behålla eller om de ens ska få finnas kvar. Debatten har även kretsat mycket kring hur goodwill bäst ska presenteras utifrån de regler som finns. Bloom tycker istället att fokus borde ligga på hur de finansiella rapporterna kan förbättras när det gäller informationen som rör goodwill. Det vill säga den information om goodwill som är hänförlig till ett börsnoterat företag som kan vara användbar för en person som utvärderar och fattar beslut (Bloom 2009). Malmqvist (2009) skriver om hur problemen med IFRS går att lösa och att fördelningen av övriga immateriella tillgångar är helt oförståelig. Han har 22

26 inte träffat någon revisor, analytiker eller företagsrepresentant som kan förklara hur goodwill beräknas. Goodwillvärdet varierar väldigt bland företag och ibland är goodwill lika med noll medan det i andra fall är lika med hela förvärvsövervärdet. Något som gör att arbetet med vinstprognoser försvåras eftersom stora resultatskillnader mellan företag uppstår när goodwill skrivs ned. Detta skapar problem för analytiker när de ska göra vinstprognoser. Malmqvist anser istället att analytikerna skulle föredra att hela det immateriella värdet vid ett förvärv skulle hänföras till goodwill Jämförbarheten efter införandet av de internationella reglerna Marton beskriver hur jämförbarheten har försvårats mellan företag och problematiken kring detta. IFRS 3 kräver många uppskattningar såväl som antaganden hos förvärvsföretaget och det verkar som om företag inte tolkar reglerna på samma sätt. Fördelningen av goodwill på specifika immateriella tillgångar skiljer sig åt i olika företag och goodwillvärdena varierar kraftigt, trots samma bransch. Intrycket blir att den principbaserade redovisningen inte fungerar som tanken var från början och att jämförbarheten har försämrats (Marton 2007). Marton (2009) diskuterar även jämförbarheten i en annan artikel, men denna gång med fokus på nedskrivning av goodwill. En undersökning gjord av Hamberg och Beisland 2009 visar att information rörande nedskrivning av goodwill har fått sämre kvalitet sedan införandet av IFRS 3. Marton lägger fram sina argument till vad dessa effekter skulle kunna bero på. Den första orsaken är att IFRS är mer princip- och bedömningsbaserad än vad tidigare regler varit. När företagen har fått större friheter att tolka reglerna har detta lett till svårigheter med att fastställa bedömningsgrunderna för en nedskrivning (Marton 2009). Det andra är att goodwill inte är jämförbar före och efter införandet av IFRS. Redovisningen enligt IFRS 3 skiljer sig mot RR:s tidigare regler då avskrivning gjordes på goodwill. Goodwillbeloppet har även påverkats av de internationella reglerna när goodwill ska hänföras till andra identifierbara immateriella tillgångar. Vad detta har för påverkan totalt sett är svårt att avgöra (Marton 2009). Det tredje, och sista skälet, är att ekonomin såg annorlunda ut. Detta kan till exempel vara att investerare på aktiemarknaden har ändrat sitt beteende eller 23

27 att konjunkturen ändrat karaktär. Marton drar till sist slutsatsen att det första skälet är det mest troliga och att det kommer ta ett tag till innan Sverige lyckas behärska de internationella redovisningsreglerna (Marton 2009) IFRS 3 leder till subjektiva värderingar som inte är tillförlitliga Sellhorn, tysk professor, har diskuterat kring kritiska synpunkter efter att första utkastet till IFRS 3 kom. Han ansåg att reglerna var för komplexa och att detta skulle leda till en subjektiv värdering av goodwill. Värdenedgångsprövningen, för att ta reda på om ett nedskrivningsbehov föreligger, blir subjektiv eftersom den baseras på ett företags antaganden. Sellhorn tar även upp hur revisorn kommer att behöva granska till exempel hur goodwill hänförts till kassagenererande enheter och hur dessa har värderats. Revisorn kommer i sin revision att behöva ifrågasätta och pröva antaganden som gjorts från företagets sida (Sellhorn 2002 refererad i Nilsson 2003). Ruhnke, en annan tysk professor, hänvisar i denna fråga till IASB:s föreställningsram att information som en revision inte kan göra tillförlitlig är definitionsmässigt inte relevant för beslutsfattande (Ruhnke 2003 refererad i Nilsson 2003) Analys IFRS 3 innehåller regler om rörelseförvärv och innebär att enskilda företags eller verksamheters finansiella rapporter ska sammanföras till en rapporterande enhet. Den talar även om hur förvärvaren ska redovisa och värdera goodwill vid ett rörelseförvärv. Gauffin och Nilsson har gjort undersökningar om hur företag tillämpar de internationella reglerna. Undersökningarna visade att det till en början var en förbättring, som sedan har vänt till att bli en försämring. Slutsatsen är att IFRS 3 tolkas väldigt olika mellan företag. Detta tror de beror på att det finns en avsaknad av debatt, som kan göra att reglerna förstås och tillämpas bättre. De stora tolkningsskillnaderna leder till att till exempel analytiker har svårt att göra jämförelser mellan företag. Bloom anser att de nuvarande reglerna är orimliga och är tveksam till om de ens ska få finnas kvar. Det han tycker är problematiskt med reglerna är att goodwill som skrivs ned inte får skrivas upp. Det andra är att en nedskrivning baseras på ett företags prognoser, vilket inte är tillförlitligt. Ett annat problem är att goodwill ska hänföras till kassagenererande enheter. När den kassagenererande enheten går dåligt måste goodwill skrivas ner, men om den 24

28 går bra får inte goodwill skrivas upp. Han tycker att de finansiella rapporterna kan förbättras när det gäller informationen som rör goodwill. Det är istället detta som borde diskuteras i debatterna om goodwill. Malmqvist anser att analytikerna skulle föredra att hela det immateriella värdet vid ett förvärv hänförs till goodwill. På grund av att goodwillvärdet varierar kraftigt så leder detta till att även nedskrivningsbeloppen varierar. Analytikernas arbete med vinstprognoser försvåras när stora resultatskillnader uppstår när goodwill skrivs ned. Utifrån analytikernas synvinkel hade det varit bättre att behålla de gamla reglerna eftersom dessa stora resultatskillnader inte skulle ha uppstått vid avskrivningar. Samtidigt hänfördes tidigare hela det immateriella övervärdet till goodwillposten. Marton tycker att jämförbarheten har försvårats mellan företag på grund av att företagen tolkar IFRS 3 olika. Detta har lett till att det är svårt att fastställa bedömningsgrunderna för en nedskrivning. Syftet med IFRS 3 är bland annat att förbättra jämförbarheten på den information som ett förvärvande företag ska lämna. Uppfattningen utifrån detta blir att införandet av IFRS 3 inte har fungerat som det var tänkt. En annan del av syftet med IFRS 3 är att tillförlitligheten på information ska förbättras hos förvärvande företag. Sellhorn diskuterar kring detta och påstår att reglerna skulle kunna leda till en subjektiv värdering av goodwill. Detta på grund av att den baseras på ett företags antaganden. Även Ruhnke diskuterar kring tillförlitligheten och menar att det som en revision inte kan göra tillförlitligt är därmed inte relevant för beslutsfattande Är nedskrivning av goodwill att föredra mot avskrivning och görs det i tillräckligt stor utsträckning? Diskussion kring nedskrivning och avskrivning före införandet av de internationella reglerna Johansson anser att det troligen är bättre att göra nedskrivningar än planmässiga avskrivningar. Anledningen till detta är att en nedskrivning ger ett mer rättvisande resultat än en avskrivning. Johansson har gjort ett värderingsexperiment, där han försökte besvara frågan om goodwill ska skrivas av eller inte. I experimentet upptäckte han att frågan inte kan besvaras utan att ta hänsyn till att ett goodwillvärde kan ha olika komponenter, med värden som utvecklas olika. Det vill säga att en komponents värde kan stiga mer än en annan komponents värde har sjunkit (Johansson 2004). 25

29 I Dagens Industri diskuteras det i en artikel om förvirringen kring huruvida avskrivning ska göras på goodwill. Vid ett lyckat företagsköp så kommer värdet att öka med åren, oavsett om goodwill finns eller inte. Om goodwill finns så görs samtidigt avskrivning på goodwill tills dess värde är noll. Många är av den åsikten att goodwillavskrivningar inte ska göras eftersom företagets värde ökar med åren. Om det är ett framgångsrikt företagsköp så leder detta till en ännu större avvikelse. Situationen blir den att värderingen av företagsköpet inte leder till någonting extra utan det blir detsamma som om företaget hade byggt upp det själv. Utifrån detta betraktelsesätt så ska inte hänsyn tas till goodwill eftersom lönsamheten kan öka under åren (DI 2001). Rundfelt skriver om hur två av IASB:s fjorton ledamöter var kritiska till utgivningen av IFRS 3. En utav anledningarna till detta var att goodwill inte längre tillåts att skrivas av under en kortare period. När nedskrivningsbehovet prövas så leder detta till kostnader som skulle kunna undvikas om avskrivning fanns kvar som alternativ (Rundfelt 2004) Diskussion kring nedskrivning och avskrivning efter införandet av de internationella reglerna I tidningen Balans diskuteras det i en artikel om problematiken kring nedskrivning av goodwill. Detta på grund av att det på kort sikt minskar resultatet och vinsten som får delas ut till ägarna. Detta gör att företag i lågkonjunkturstider undviker att göra nedskrivningar eftersom de redan befinner sig i en besvärande position (Balans 2009). Professorerna Whittington och Yamada tycker att nedskrivningar är svårare att göra än avskrivningar. Detta på grund av att avskrivningar hjälper till att beräkna förbrukningen av goodwill. Deras åsikter om nedskrivningstestet är att det kan vara opålitligt och att internt genererad goodwill kanske inte kan avlägsnas från testet (Whittington & Yamada 2007 refererade i Gill 2008). Malmqvist skriver om komplikationen som uppstår när goodwill hänförs till ett affärsområde som växt fram organisatoriskt och som därför består till liten del av redovisad goodwill. Detta gör att gamla kassaflöden används till nedskrivningstestet för det nyförvärvade goodwillvärdet. Malmqvist anser även att då det inte är möjligt att dela upp goodwill på affärsområden, så ska goodwill räknas som avskrivningsbar goodwill och påverka resultaträkningen genom avskrivning (Malmqvist 2009). 26

30 Undersökning efter övergången till nedskrivning av goodwill Gauffin och Thörnsten har undersökt hur börsnoterade företag hanterade nedskrivning av goodwill under Undersökningen visade att det har skett få nedskrivningar, vilket de ansåg bero på finanskrisen som pågick. Goodwill ökade under 2008 på grund av förvärv medan nedskrivningarna minskade, detta är något som inte behöver vara onormalt om inte finanskrisen hade pågått. En fråga som då uppkommer är om nedskrivningar hos företag har skyddats genom skyddsnät. En annan faktor kan ha varit diskonteringsräntan som sänktes i ett flertal av företagen i undersökningen. En sänkt diskonteringsränta leder till ett minskat behov av nedskrivningar. Gauffin och Thörnsten anser att tillämpningen av IAS 36 inte var så bra 2008, men de tror att bolagen kommer att börja ta nedskrivningar på allvar efter detta. Bolagen och marknaden måste börja inse att nedskrivningar är nödvändigt. Om inte marknaden och bolagen börjar utföra nedskrivningar så kommer det på lång sikt leda till att goodwill dominerar balansräkningarna. De tror även att om det inte finns möjligheter till skyddsnät så kommer nedskrivningar att bli mer normala på marknaden. Gauffin och Thörnsten har inte ett specifikt svar till vad som kan ha orsakat så få nedskrivningar Vad detta beror på kan de endast spekulera i. Den första orsaken kan vara att behovet av nedskrivningar har varit litet, men detta finner de tveksamt. Det andra alternativet kan vara att företag inte haft tillräckligt stor vilja att göra nedskrivningar. Detta på grund av att aktiemarknaden brukar se nedskrivningar som en katastrof och att företag vill försvara sitt egna kapital när framtiden är osäker (Gauffin & Thörnsten 2010) Analys Goodwill skrivs ner om det föreligger ett nedskrivningsbehov. En prövning på nedskrivningsbehovet görs årligen i de kassagenerande enheter som goodwill har fördelats till. I de fall när goodwill inte har hänförts till en kassagenerande enhet så undersöks det om det finns tecken på en värdeminskning. En fördel med nedskrivning är att det ger ett mer rättvisande resultat än avskrivning. En annan aspekt visar att nedskrivning även är att föredra är vid lyckade företagsköp. Meningen med att ett förvärv äger rum är för att företag förväntar sig framtida ekonomiska fördelar och vid ett lyckat företagsköp bidrar goodwill till att öka företagets värde. Om avskrivning görs i detta fall så 27