UNLAWFUL PERSECUTION

Transkript

1 FACULTY OF LAW Stockholm University UNLAWFUL PERSECUTION - Empirical study: an analyze of the penal provisions application and the demarcation to the penal provisions of gross violation of integrity Felicia Lundgren & Anna Sjölin Thesis in criminal law, 30 credits Examiner: Forename and surname Stockholm, Spring term 2017

2 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet OLAGA FÖRFÖLJELSE - Empirisk studie: en analys av brottets tillämpning och gränsdragning till fridskränkningsbrotten Felicia Lundgren & Anna Sjölin Examensarbete i straffrätt, 30 hp Examinator: Håkan Westin Stockholm, Vårterminen 2017

3 Abstract The penal provision of gross violation of integrity and gross violation of a woman s integrity are crimes that are regulated in the penal code. These crimes aim to intercept situations where repeated harassments against one and the same person are committed. A necessary condition for the penal provision to be applicable is that the offender and the injured party are, or has been, in a close relationship with each other. Another necessary condition is that the repeated harassments have been devoted to seriously harm the injured parties self-esteem. In order to allow situations where these necessary conditions do not exist and in order to increase the penal value, the penal provision of unlawful persecution was introduced in the penal code on 1 October Unlawful persecution was based on a similar penal construction as gross violation of integrity and gross violation of a woman s integrity and due to the similarities between them, it has been accentuated by prosecutors and the Police that distinct guidelines are necessary. The insecurity that can be identified concerning unlawful persecution is how the penal provision is supposed to be administered and distinguished from gross violation of integrity and gross violation of a woman s integrity. In an act to examine the insecurities and to find a possible solution to them, the authors of this thesis, have done an empirical study based on 406 judgments from the district court all over Sweden between the years of 2011 and The study has shown that the district court assessments have a broad variety and this can jeopardize the security before the law. It is clear that actions must be taken in order to withhold the uniform application of the law. In this thesis, the authors have presented possible solutions that can be of help for the legal system.

4 Förkortningar BrB Brottsbalken BRÅ Brottsförebyggande rådet Dir. Direktiv JT Juridisk tidskrift Ju Justitieutskottet NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning 1 Prop. Proposition RH Rättsfall från hovrätterna SOU Statens offentliga utredningar 1

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR METOD OCH MATERIAL AVGRÄNSNINGAR DISPOSITION Arbetsfördelning Arbetets disposition FRIDSKRÄNKNINGSBROTTEN INLEDNING LAGMOTIV BAKGRUND REKVISIT De brottsliga gärningarna Brott mot liv och hälsa Brott mot frihet och frid Sexualbrott Skadegörelsebrott Överträdelse av kontaktförbud Närståenderekvisitet Upprepad kränkning Ägnad att allvarligt skada självkänslan PÅFÖLJD URVAL AV RÄTTSFALL Upprepade gärningar av ofredande Upprepade trakasserier via sms OLAGA FÖRFÖLJELSE INLEDNING LAGMOTIV BAKGRUND REKVISIT Kvalificerande rekvisit 1 förföljer De brottsliga gärningarna Misshandel Olaga tvång Olaga hot Hemfridsbrott eller olaga intrång Kränkande fotografering Olovlig identitetsanvändning Ofredande Sexuellt ofredande Skadegörelse och åverkan Överträdelse av kontaktförbud Kvalificerande rekvisit 2 upprepad kränkning av personens integritet PÅFÖLJD URVAL AV RÄTTSFALL Straffvärde och påföljd Straffvärde och återfall DISTINKTION MELLAN BROTTEN LIKHETER SKILLNADER

6 4.3 PROBLEMATIK VILKET BROTT SKA DET DÖMAS FÖR VID MÖJLIG TILLÄMPNING AV DE BÅDA BROTTEN? HUR FÖRHÅLLER SIG BROTTEN TILL VARANDRA? UTÖKAT STRAFFSKYDD FÖR DEN PERSONLIGA INTEGRITETEN EMPIRISK STUDIE INLEDNING DE BROTTSLIGA GÄRNINGARNA Misshandel Olaga tvång Olaga hot Hemfridsbrott och olaga intrång Kränkande fotografering Olovlig identitetsanvändning Ofredande Sexuellt ofredande Skadegörelse och åverkan Överträdelse av kontaktförbud Frikänd från olaga förföljelse RELATIONEN MELLAN PARTERNA KÖNSFÖRDELNING FLERFALDIG BROTTSLIGHET ANTALET UNDERBROTT TIDSPERIODEN FÖR UNDERBROTTEN PÅFÖLJD GRÄNSDRAGNING FRÅN FRIDSKRÄNKNINGSBROTTEN ANALYS AV DEN EMPIRISKA STUDIEN SYFTET MED STRAFFBESTÄMMELSEN DOMSTOLENS TILLÄMPNING AV STRAFFBESTÄMMELSEN De brottsliga gärningarna Frikänd från olaga förföljelse Relation mellan parterna Flerfaldig brottslighet Antalet underbrott Tidsperiod Påföljd OLAGA FÖRFÖLJELSE ELLER FRIDSKRÄNKNINGSBROTT? EN ANALYS AV GRÄNSDRAGNINGEN FRIDSKRÄNKNINGSBROTTEN UR DEN EMPIRISKA STUDIEN PRAXISANALYS SLUTSATS PROBLEMATIK FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER AVSLUTANDE KOMMENTARER KÄLLFÖRTECKNING

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund I BrB 4:4a, regleras brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Paragrafen föreskriver straffansvar för flera lindriga, men också allvarligare gärningar, som gärningspersonen har begått mot en närstående och kan under vissa förutsättningar att var och en av gärningarna varit ett led av upprepade kränkningar och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla bedömas som en enhet. Straffvärdet för de sammantagna gärningarna blir på så sätt högre än om de enskilda gärningarna skulle ha bedömts separat. Om de enskilda gärningarna begås av en man mot en kvinna, som lever, eller har levt, som gifta eller under äktenskapsliknande förhållanden, rubriceras gärningarna som grov kvinnofridskränkning. Fall där den tilltalade och målsägande inte är närstående faller därmed utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Den 1 oktober 2011 infördes bestämmelsen om olaga förföljelse i BrB 4:4b, som fångar upp de fall där gärningspersonen och målsäganden inte har någon närståenderelation till varandra, eller då rekvisiten i BrB 4:4a, fortsättningsvis kallat fridskränkningsbrotten, inte uppnås i tillräcklig utsträckning genom att gärningarna inte varit ägnade att skada personens självkänsla allvarligt. Syftet med att införa brottet olaga förföljelse var att förstärka det straffrättsliga skyddet för individer som utsatts för upprepade kränkningar, av för dem, kända eller okända personer. 1 I likhet med fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, utgörs olaga förföljelse av flera olika typer av vad som kan kallas underbrott, det vill säga att flera enskilda gärningar kan ses i en kontext och bedömas som en brottsenhet om var och en av gärningarna utgör en upprepad kränkning av målsäganden. Av lagmotiven till brottet olaga förföljelse framgår att brott mot en närstående i första hand, när förutsättningar föreligger, ska bedömas som fridskränkningsbrott enligt BrB 4:4a och inte som olaga förföljelse. 2 Bedömningen av flera enskilda gärningar som brott enligt BrB 4:4a eller BrB 4:4b är trots detta inte självklart, vilket kommer att belysas i den empiriska studien. I en Brå-rapport från framhåller både polis och åklagare en önskan om tydligare riktlinjer för hur bestämmelsen om olaga förföljelse ska tolkas. Den osäkerhet som kan identifieras rör främst de gränsdragningsproblem som kan uppstå när det rör fridskränkningsbrotten och brottet olaga förföljelse. Denna problematik rör exempelvis hur många underbrott det krävs för att leva upp till olaga förföljelse respektive fridskränkningsbrotten eller vad som utgör led 1 Regeringens proposition 2010/11:45 Förbättrat skydd mot stalkning s Prop. 2010/11:45 s Brås rapport 2015:2 Olaga förföljelse - tillämpning av den nya straffbestämmelsen, s. 12 f. 4

8 i en upprepad kränkning. Därför finns det behov av vidare utredning för att underlätta för de som praktiskt tillämpar bestämmelserna. 1.2 Syfte och frågeställningar Bestämmelsen i BrB 4:4b är formmässigt utformad från 4:4a och båda bestämmelserna tar sikte på att omfatta brottsliga gärningar av fridsstörande karaktär. Trots att bestämmelserna berör likartade situationer har de dock olika skyddssfär. Detta gör att det finns oklarheter kring hur distinktionen mellan dessa bestämmelser ska göras. Problematiken uppstod efter att bestämmelsen om olaga förföljelse infördes i brottsbalken och arbetet kommer således främst att behandla olaga förföljelse. Syftet med examensarbetet är att undersöka gällande rätt beträffande fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse samt dess rekvisit. Vidare undersöks hur bestämmelsen om olaga förföljelse förhåller sig till fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a. Utöver detta undersöks hur brottet olaga förföljelse praktiskt tillämpas i domstol samt om bestämmelsen fyller den funktion som den enligt lagmotiven är avsedd att ha. Som utgångspunkt för arbetet ska följande frågeställningar besvaras: Vilket syfte hade lagstiftaren med bestämmelsen om olaga förföljelse vid dess införande och hur förhåller sig brottet olaga förföljelse i BrB 4:4a till fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a? Hur tillämpar domstolen bestämmelsen om olaga förföljelse i praktiken och går det att urskilja vissa särdrag i förhållande till fridskränkningsbrotten? Vilka problem kan identifieras vid tillämpningen av olaga förföljelse samt gränsdragningen till fridskränkningsbrotten och i vilken utsträckning påverkar detta i sådana fall rättstillämpningen? 1.4 Metod och material Inledningsvis kommer den rättsdogmatiska metoden att användas i arbetet för att fastställa gällande rätt. Denna metod syftar till att söka svar i de allmänt accepterade rättskällorna, det vill säga lagstiftning, förarbeten, praxis samt juridisk doktrin. 4 Trots att detta är den vedertagna innebörden av den rättsdogmatiska metoden är den inte alltid given och det finns flera uppfattningar om vad som faktiskt karakteriserar den rättsdogmatiska metoden. Det torde dock råda viss konsensus inom den juridiska akademin vad gäller metodens huvudsakliga 4 Se Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, ur Korling, Fredric, och Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 1 u., Studentlitteratur AB, Lund, 2013, s

9 innebörd. 5 För att kunna konstruera gällande rätt kommer i första hand förarbeten att utgöra materialet för att fastställa gällande rätt när det gäller bestämmelsen om olaga förföljelse och förhållandet till fridskränkningsbrotten. För att kunna få en bakgrund till bestämmelserna om fridskränkningsbrotten samt olaga förföljelse kommer en redogörelse av brotten att presenteras. Detta kommer göras i syfte att få ökad förståelse för vilka likheter som finns men också hur brotten skiljer sig åt. Materialet för redogörelsen kommer främst att bestå av lagmotiven till bestämmelserna samt doktrin. Flertalet rapporter kommer att beaktas i arbetet, bland annat rapporter från BRÅ som illustrerar statistiska utredningar om lagbestämmelserna. Även om dessa rapporter inte kan sägas utgöra rättskällor, så utgör de redogörelser för hur de enskilda rekvisiten i bestämmelserna har tolkats, vilka problem som kan finnas vid tillämpningen av brotten, samt kan ge en mer nyanserad bild av vad som kan uppfattas som problematiskt vid tillämpningen av bestämmelserna. Det kan noteras att det i kapitel 6 presenteras ny statistik, som inte tidigare i arbetet har behandlats. Det rör sig om tre olika statistiska resultat angående hur många gånger brott har anmälts till polisen. Anledningen till varför det endast tas upp i kapitel 6 har varit för att kunna visa på en skillnad till den statistik som framkommit av den empiriska studien i kapitel 5. Det har inte funnits ett lämpligt avsnitt att tidigare i arbetet kunna presentera denna statistik. Det primära materialet för arbetet utgörs av en rättsfallsstudie. De rättsfall som analyseras är tingsrättsavgöranden från hela Sverige under åren 2011 till 2016, som behandlar brottet olaga förföljelse. Materialet som används är inhämtat från databasen Karnov 6 och har resulterat i 406 antal domar. 7 Urvalet är gjort utifrån att generella slutsatser ska kunna dras med hjälp av ett större material. Utifrån den empiriska studien kommer rekvisiten samt brottskatalogen i bestämmelsen om olaga förföljelse att närmare granskas, i syfte att kunna besvara en del av frågeställningen om hur brottet tillämpas i domstol. Vidare kommer relationen mellan gärningspersonen och målsäganden, samt kön, att undersökas i syfte att kunna urskilja särdrag i förhållande till fridskränkningsbrotten. 5 Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, Tidsskrift för rettvitenskap, 2005, s Denna databas resulterade i flest domar till skillnad från andra databaser där antalet domar genom sökning var färre. 7 Domarna har inhämtats genom att i sökfältet skriva in olaga förföljelse och filtrerat till tingsrätterna samt åren 2011 till Av den sökningen framkommer 374 domar som rör olaga förföljelse. De resterande 32 domarna återfinns genom att filtrera sökningen till hovrätterna eftersom vissa av tingsrättsdomarna endast var sökbara och möjliga att hitta genom de överklagade hovrättsdomarna. 6

10 Som tidigare nämnts tillkom brottet olaga förföljelse i oktober 2011, varför studien påbörjas med material från det året. Då detta arbete inleds i januari 2017 kommer därför domar från detta år att uteslutas från studien. Rättsfall från Högsta domstolen är ytterst begränsade och ger oftast endast svar på specifika rättsfrågor. Dessa kommer dock att användas för att fastställa gällande rätt. Det finns också ett begränsat antal domar från hovrätterna 8, varför det finns det anledning att undersöka avgöranden från tingsrätterna för att få en nyanserad bild. Trots att det nästan uteslutande är avgöranden från Högsta domstolen som har prejudicerande verkan, kan avgöranden från tingsrätt och hovrätt beskrivas som gällande rätt i faktisk mening. 9 För att undersöka och kunna dra slutsatser från hur domstolar tillämpar gällande rätt i faktisk mening, och med hänsyn till det begränsade antal domar från hovrätt avseende brottet olaga förföljelse, har författarna därför valt att undersöka och analysera en större mängd domar från tingsrätten. Även om författarna är medvetna om att underrättspraxis inte anses utgöra gällande rätt i sedvanlig mening har det, för att få en nyanserad och praktiskt reflekterande bild av brottens tillämpningsområde, därför valts att undersöka domar mellan åren 2011 till Avgränsningar Fokus ligger på brottet olaga förföljelse. Även om det övergripande syftet med arbetet är att undersöka förhållandet mellan brottet olaga förföljelse och fridskränkningsbrotten kommer den empiriska studien därför inte att omfatta brotten i BrB 4:4a. Vidare avgränsning har gjorts vad gäller val av år, då domar från 2017 har uteslutits. Anledning till detta val anges närmare under rubriken Metod och material. Trots att våld i nära relationer, och mäns våld mot kvinnor, kortfattat behandlas, kommer detta inte att närmare analyseras då det faller utanför syftet med detta arbete. Vidare avgränsning har i sin helhet gjorts vad gäller Europarätt och europeiska rättsliga regleringar eftersom arbetet primärt baseras på en empirisk studie som består av tingsrättsdomar från Sverige och eftersom studien syftar till att undersöka domstolens tillämpning av brottet olaga förföljelse. Det har av dessa anledningar och på grund av utrymmesskäl inte ansetts vara möjligt att behandla annan rätt än svensk, och inte heller möjligt att behandla andra domar än domar från svensk domstol. 8 Det begränsade antalet hovrättsdomar står i proportion till det betydligt större antalet tingsrättsdomar. 9 Sandgren, Claes, Om empiri och rättsvetenskap (del I), i JT s

11 1.5 Disposition Arbetsfördelning Detta arbete är författat av två personer, varför arbetsfördelningen först kommer att presenteras. Följande kapitel har författats gemensamt: kapitel 1; avsnitt 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 6.2.1; kapitel 8, 9, 10. Den empiriska studien har också gjorts gemensamt där resultat analyserats tillsammans. Författarna har fördelat domarna mellan sig genom årtal, där Anna Sjölin har ansvarat för åren 2012, 2013 samt 2016, och Felicia Lundgren för åren 2011, 2014 samt Anna Sjölin har författat och haft huvudansvar för följande: kapitel 2; avsnitt 4.1, 4.2, 4.4, 4.5, 5.2.1, 5.2.5, 5.2.7, 5.2.8, , 5.4, 5.6, 5.9, 6.2.2, 6.2.5; kapitel 7 (förutom 7.2.7). Felicia Lundgren har författat och haft huvudansvar för följande: kapitel 3; avsnitt 4.3, 4.6, 5.2.2, 5.2.3, 5.2.4, 5.2.6, 5.2.9, , 5.3, 5.5, 5.7, 5.8, 6.2.3, 6.2.4, 6.2.6, Författarna har dock genomgående bearbetat alla kapitel tillsammans i syfte att få ett mer enhetligt innehåll. Även strukturen och formalia har utarbetats tillsammans. Det ska också framhållas att båda författarna står för de slutsatser som presenterar och att dessa fattats gemensamt Arbetets disposition I detta kapitel, kapitel 1, har redogjorts för val av ämne, metod och material, avgränsningar och arbetets disposition. I kapitel 2 redogörs för gällande rätt, avseende fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, samt dess struktur och tillämpningsområden. Anledningen till en sådan redogörelse, att inledningsvis presentera fridskränkningsbrotten, är att brotten i BrB 4:4a till sin form utgör grund för bestämmelsen om olaga förföljelse, det vill säga att bestämmelsen om olaga förföljelse bygger på samma brottskonstruktion som fridskränkningsbrotten. På motsvarande sätt, som i kapitel 2, utgörs kapitel 3 av en redogörelse av gällande rätt för brottet olaga förföljelse i BrB 4:4b, samt dess struktur och tillämpningsområde. Detta i syfte att läsaren ska få en ökad förståelse för det brott som arbetet främst behandlar. 8

12 Vidare redogörs i kapitel 4 för likheter och skillnaden mellan fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse redogjorts för. Detta för att belysa de särskiljande egenskaperna, samt den gränsdragningsproblematik som har uppkommit mellan brotten. I kapitel 5 redogörs för den empiriska studie, som har utgjort arbetets primära grund. Här redogörs särskilt för de resultat som framkommit ur rättsfallsstudien, eftersom den gjordes med ändamålet att kunna besvara frågeställningarna angående syftet med införandet av bestämmelsen, hur domstolen tillämpar bestämmelsen, samt hur gränsdragning mot fridskränkningsbrotten görs. I kapitel 6 och 7 analyseras den empiriska studien. Kapitlen belyser de problem som har kunnat identifieras. Problematiken har konkretiserats och de resultat som framkommit i den empiriska studien analyseras och problematiseras. Här presenteras också de slutsatser som kan utläsas av materialet. I kapitel 8 sammanställs dessa slutsatser kortfattat i syfte att ge läsaren en överblick över dessa. Vidare ges i detta kapitel författarnas förslag på åtgärder för att komma till rätta med den problematiken som har presenterats. I det sista kapitlet, kapitel 9, redovisas för avslutande kommentarer, med anledning att återkoppla till tidigare kapitel. 9

13 2. Fridskränkningsbrotten 2.1 Inledning Bestämmelsen om olaga förföljelse i BrB 4:4b bygger på samma konstruktion som brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a. Bestämmelserna är delvis likartade men har också flera särskiljande egenskaper. I detta kapitel redogörs därför för fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, dels som grund för fridskränkningsbrottens särart i förhållande till brottet olaga förföljelse (vilket kommer att behandlas i kapitel 4), dels på grund av den gränsdragningsproblematik som kan uppkomma mellan de båda brotten. Det är därför av vikt att inledningsvist presentera både fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse var för sig. Om förutsättningarna för grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning är uppfyllda ska, enligt lagmotiven till bestämmelsen om olaga förföljelse, i första hand dömas för fridskränkningsbrott eftersom det är att anse som ett allvarligare brott. 10 Dessutom kan, sedan införandet av olaga förföljelse, eventuell gränsdragningsproblematik uppkomma. Straffbestämmelsen om fridskränkningsbrotten, liksom olaga förföljelse, innebär att flera brottsliga gärningar kan ses och bedömas som en enhet, det vill säga som ett brott. Brotten är inte så kallade perdurerande brott, utan de enskilda gärningarna bedöms var för sig men kan, sedda i ljuset av att var och en av gärningarna har varit led i en upprepad kränkning, bedömas som en enhet. Vad gäller fridskränkningsbrotten ska de också varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla. 11 För fridskränkningsbrott döms den som mot en närstående, eller tidigare närstående, begått flera brottsliga gärningar, som var och en utgör led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och som varit ägnade att allvarligt skada dennes självkänsla. Detta skiljer sig från brottet olaga förföljelse, på så sätt att det där det inte uppställs något krav på ett närståendeförhållande eller att gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla. På grund av bland annat ovan nämnda egenskaper hos fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse, är det av betydelse att kunna särskilja dessa åt eftersom de båda brotten har delvis olika skyddssfär och omfattar därmed olika situationer. Därför kommer en mer ingående beskrivning av fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse att presenteras nedan. Avslutningsvis kommer en distinktion mellan brotten att framställas, som poängterar dess likheter och skillnader, samt den problematik som kan uppkomma. 10 Prop. 2010/11:45 s Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid s

14 2.2 Lagmotiv Brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a infördes i svensk lagstiftning den 1 juli 1998 genom propositionen 1997/98:55, efter ett förslag från Kvinnovåldskommissionen. 12 Förslaget syftade till att, utifrån ett kvinnoperspektiv, göra en sammanställning av de problem som kunde identifieras i forskningen rörande mäns våld mot kvinnor, samt ge ett förslag till lösning på dessa. Bakgrunden till uppdraget var det ökande antalet anmälningar, främst mellan åren 1981 till 1991, om våld och sexuella övergrepp i nära relationer, i första hand mot kvinnor. 13 Regeringen kunde under året 1995 ta emot det slutgiltiga betänkandet från Kvinnovåldskommissionen. Förutom olika förslag till åtgärder innehåller betänkandet analyser, samt utredningar, om mäns våld mot kvinnor. Betänkandet kom att bli underlag till regeringens proposition Kvinnofrid. 14 Förslaget resulterade i en ny bestämmelse i brottsbalken och fridskränkningsbrotten kom att införas. Brotten har till syfte att motverka våld mot nära anhöriga kvinnor och omfattar även sådant våld som riktar sig mot barn eller andra närstående personer. 15 Syftet med regleringen var att betona allvaret i sådana gärningar, som riktar sig mot närstående och som utgör en systematisk kränkning Bakgrund I straffbestämmelsens, BrB 4:4a, första stycke regleras grov fridskränkning, som tar sikte på parter som är närstående eller tidigare har varit närstående. Har gärningarna begåtts av en man mot en kvinna, som han är eller har varit gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska enligt andra stycket, i stället dömas för grov kvinnofridskränkning. För att bestämmelsen i BrB 4:4a ska aktualiseras krävs för det första att flera brottsliga gärningar är uppe till domstolens prövning samtidigt. Dessa gärningar ska inrymmas under någon av brottsbeskrivningarna i 3 kap. (brott mot liv och hälsa), 4 kap. (brott mot frihet och frid), 6 kap. (sexualbrott), 12 kap. (skadegörelsebrott) och överträdelse av kontaktförbud enligt 24 lagen (1988:688) om kontaktförbud. Vidare ska de brottsliga gärningarna ha utgjort led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet, samt varit ägnade att allvarligt skada 12 SOU 1995:60 Kvinnofrid. 13 Kommittédirektiv 1993:88 Kommission om våld mot kvinnor. 14 Prop. 1997/98: SOU 1995: Nilsson, Göran, kommentar till Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 a, Lexino

15 målsägandens självkänsla. Dessa moment ska båda vara uppfyllda för att fridskränkningsbrotten ska kunna aktualiseras. Då flera gärningar i dessa fall kan ses som en brottsenhet, kan dessa tillmätas ett högre straffvärde, än om de enskilda gärningarna bedömts var för sig. Istället för att döma för de enskilda brotten, kan gärningarna tillsammans bedömas som något av fridskränkningsbrotten. Däremot ska det dömas för de enskilda gärningarna, dels om rekvisiten för fridskränkningsbrotten inte är uppfyllda, dels om gärningarna är så pass allvarliga att straffvärdet är så högt att det sträcker sig över straffmaximum. 17 Brister det i något av rekvisiten kan istället bestämmelsen om olaga förföljelse i BrB 4:4b aktualiseras, under förutsättning att de enskilda gärningarna ingår i uppräkningen i bestämmelsen om olaga förföljelse och att de utgjort led i en upprepad kränkning. Som tidigare nämnts uppställer inte olaga förföljelse ett krav på att parterna ska ha varit närstående eller att gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla. 2.4 Rekvisit Som ovan nämnts innehåller straffbestämmelsen i BrB 4:4a flera rekvisit som ska vara uppfyllda för att ansvar för brott ska föreligga. Det ska dels vara fråga om flera brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kapitlet brottsbalken, eller brott enligt 24 lagen om kontaktförbud (överträdelse av kontaktförbud). Dels ska det vara fråga om att gärningarna riktat sig mot någon som är eller har varit närstående till gärningspersonen. Utöver detta ska var och en av gärningarna ha utgjort led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet, samt att de varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla. 18 Nedan kommer rekvisiten, samt underbrotten, att ingående presenteras. Bestämmelsen har sedan 1 juli 2013 följande lydelse: 4 a Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. 17 Nilsson, kommentar till Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 a, Lexino Nilsson, kommentar till Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 a, Lexino

16 2.4.1 De brottsliga gärningarna Vid domstolens bedömning av fridskränkningsbrotten krävs det att det är flera gärningar som är uppe för prövning samtidigt. Detta kan utläsas ur lagtexten med att brottsliga gärningar skrivs i pluralis. 19 I lagmotiven anges att de straffbara gärningar, som kan ingå i ett fridskränkningsbrott, är sådana gärningar som typiskt sett utgör ett direkt angrepp på den personliga integriteten. 20 Som ovan nämnts 21 har därför bestämmelsens tillämpningsområde avgränsats till att endast omfatta utvalda kapitel i brottsbalken. Det framhålls dock i lagmotiven att allmänna konkurrensregler ska tillämpas, vilket innebär att det ska dömas särskilt för de brott som har en strängare straffskala än BrB 4:4a. Exempelvis innebär det att vid fall av grov misshandel (BrB 3:6), vars straffskala är fängelse i lägst ett år och högst sex år, ska det i konkurrens dömas särskilt för detta brott, eftersom dess straffskala överstiger den för fridskränkningsbrottens angivna straffskala. De gärningar som till exempel bedöms som misshandel av normalgraden, ska däremot inrymmas i fridskränkningsbrotten. 22 Utöver de grövre brotten är även flertalet andra bestämmelser undantagna från ansvar gällande fridskränkningsbrotten. Därav kommer de aktuella kapitlen översiktligt behandlas i följande avsnitt Brott mot liv och hälsa I tredje kapitlet brottsbalken behandlas brott mot liv och hälsa. Som ovan angetts ska det på grund av allmänna konkurrensregler dömas särskilt för vissa grövre brott. Det rör sig om bland annat mord (BrB 3:1) och dråp (BrB 3:9). Dessa brott utesluts således ur straffbestämmelsens tillämpningsområde. Andra brott som utesluts är alla former av oaktsamhetsbrott, så som vållande till annans död (BrB 3:7), och vållande till kroppsskada (BrB 3:9). Anledning till detta är att fridskränkningsbrotten är uppsåtliga brott och kräver således att gärningspersonen har uppsåt till de enskilda gärningarna. 23 De brott som då slutligen kan komma att aktualiseras vid ansvar för fridskränkningsbrotten är misshandel av normalgraden, samt ringa misshandel enligt BrB 3: Nilsson, kommentar till Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 a, Lexino Prop. 1997/98:55 s Se ovan avsnitt Prop. 1997/98:55 s Nilsson, kommentar till Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 a, Lexino Andersson, Malou, Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion, 1u., Iustus förlag, Uppsala, 2016, s

17 Brott mot frihet och frid Brott mot frihet och frid behandlas i brottsbalkens fjärde kapitel. Då brotten i detta kapitel tar sikte på gärningar av fridstörande karaktär, aktualiseras flertalet av bestämmelserna i kapitlet vid ansvar för fridskränkningsbrotten. Utifrån de ovan nämnda allmänna konkurrensreglerna ska det dock dömas särskilt för de grövre brotten människorov (BrB 4:1), människohandel (BrB 4:1a), olaga frihetsberövande (BrB 4:2 st. 2), samt grovt olaga tvång (BrB 4:4 st. 2). 25 Även brottet olaga förföljelse (BrB 4:4b) torde vara uteslutet, eftersom detta brott bygger på en likartad konstruktion som fridskränkningsbrotten. Vid konkurrens mellan olaga förföljelse och fridskränkningsbrotten, har det senare företräde framför olaga förföljelse, eftersom det är att anse som ett allvarligare brott. 26 De brott i fjärde kapitlet som däremot kan falla inom ramen för tillämpningsområdet för fridskränkningsbrotten är olaga frihetsberövande, mindre grovt brott (BrB 4:2 st. 2), olaga tvång (BrB 4:4 st. 1), olaga hot (BrB 4:5), hemfridsbrott (BrB 4:6), samt ofredande (BrB 4:7). Vidare kan även äktenskapstvång (BrB 4:4c), samt vilseledande till tvångsäktenskapsresa, (4:4d) bli aktuellt för fridskränkningsbrotten Sexualbrott Sexualbrott regleras i brottsbalkens sjätte kapitel. Flera av dessa brottsbestämmelser kan bli aktuella vid fridskränkningsbrotten men flera utesluts också på grund av de allmänna konkurrensreglerna som ska tillämpas enligt lagmotiven. De brott som torde vara uteslutna är våldtäkt (BrB 6:1 st. 1, 2 och 4), grovt sexuellt tvång (BrB 6:2 st. 3), våldtäkt mot barn (BrB 6:4), grovt sexuellt övergrepp mot barn (BrB 6:6 st. 2), samt grovt koppleri (BrB 6:12 st. 3). Vidare torde även kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6:10a), och köp av sexuell tjänst (BrB 6:11), uteslutas ur straffbestämmelsens tillämpningsområde, då parterna vid sådana brott sällan har en närstående relation. 28 De brottsbestämmelser som därav kan bli aktuella för fridskränkningsbrotten är våldtäkt som anses vara mindre grov (BrB 6:1 st. 3), sexuellt tvång (BrB 6:2), sexuellt utnyttjande av barn (BrB 6:5), samt sexuellt ofredande (BrB 6:10) Andersson, 2016 s Prop. 2010/11:45 s Andersson 2016 s Andersson, 2016 s Andersson, 2016, s. 218 ff. 14

18 Skadegörelsebrott År 2013 genomfördes en ändring i straffbestämmelsen om fridskränkningsbrotten, där brottskatalogen utökades till att bland annat även omfatta brottsbalkens tolfte kapitel om skadegörelsebrott. Enligt lagmotiven skedde detta dels eftersom att den som utsätts för trakasserier av en närstående eller tidigare närstående person, inte sällan blir utsatt för skadegörelse 30 och dels eftersom att fridskränkningsbrotten skulle stämma överens med straffbestämmelsen om olaga förföljelse (BrB 4:4b). Det fanns enligt utredningen ett intresse av att brottskatalogerna för dessa båda brott så långt möjligt överensstämmer. 31 Det brott som främst aktualiseras när det gäller fridskränkningsbrotten är skadegörelse enligt BrB 12:1. Skadegörelse torde vara relativt vanligt inom ramen för fridskränkningsbrotten och innebär ofta en integritetskränkning för den utsatte. 32 I Brottsförebyggande rådets rapport om stalkning från år 2006 uppgav närmare hälften av de som varit gifta eller sammanbott med gärningspersonen att de utsatts för skadegörelse. 33 Det integritetskränkande elementet varierar också beroende på vilken typ av skadegörelse som avses. Malou Andersson har i sin avhandling, som behandlar fridskränkningsbrotten, beskrivit det på följande sätt: Exempelvis torde tre fall av skadegörelse gällande att den utsattes husdjur på olika sätt skadats anses i högre grad allvarligt skada självkänslan, än om gärningarna utgjorts av tre fall av förstört porslin eller liknande Överträdelse av kontaktförbud Lagen om kontaktförbud har till syfte att ge ett skydd för personer som förföljs eller trakasseras och att förebygga hotfulla situationer innan de har uppkommit. Lagstiftaren ansåg att kontaktförbudet skulle ha en större brottsförebyggande effekt än det abstrakta hotet om lagföring, som kan komma att förverkligas först i efterhand. Lagen antogs ha störst tillämpningsområde hos kvinnor som vill undvika hämndaktioner från män som de tidigare haft en relation med. 35 Med kontaktförbud menas ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt 30 SOU 2011:85 Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn, s SOU 2011:85 s Andersson, 2016 s. 226 ff. 33 Brås rapport 2006:3 Stalkning i Sverige, omfattning och åtgärder. 34 Andersson, 2016 s SOU 2011:85 s

19 med en annan person eller att följa efter denna person (1 st. 1). Ett kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja, eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Det ska särskilt beaktas om gärningspersonen tidigare har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid. Den som bryter mot ett kontaktförbud döms för överträdelse av kontaktförbud enligt 24 i lagen. I likhet med skadegörelsebrotten infördes överträdelse av kontaktförbud i fridskränkningsbrotten år I lagmotiven anges att överträdelse av kontaktförbud är ett sådant brott som typiskt sett föranleder ett angrepp på den personliga integriteten. Även överträdelse av kontaktförbud omfattas av brottet olaga förföljelse (4:4b BrB) och precis som vid skadegörelsebrotten är det önskvärt att bestämmelserna utformas på ett likartat sätt. Mot denna bakgrund infördes även överträdelse av kontaktförbud i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten. 36 Det brott som omfattas av fridskränkningsbrotten är själva överträdelsen av kontaktförbudet. Om gärningar begås efter överträdelsen kan de utgöra andra brott som kan omfattas av fridskränkningsbrotten, så som ofredande eller olaga hot Närståenderekvisitet För att de enskilda gärningarna ska bedömas som fridskränkningsbrott är en förutsättning enligt BrB 4:4a st. 1 att de har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person till gärningspersonen. Det är vidare ett krav att gärningarna ska ha riktats mot en och samma person. Närståendebegreppet har inte definierats i paragrafens ordalydelse och det finns inte någon uttömmande precisering av begreppet i lagmotiven. Det som dock kan utläsas ur lagmotiven är att närstående, eller tidigare närstående, avser personer till vilken gärningspersonen har eller har haft ett förhållande med. Detta kan vara genom äktenskap eller som samboende under äktenskapsliknande förhållanden. Dessutom omfattas även personer som är närstående på annat sätt, exempelvis gärningspersonens föräldrar eller syskon. Utöver detta omfattas också andra personer, t.ex. barn till gärningspersonen eller barn till en person som gärningspersonen bor eller har bott tillsammans med, så kallade styvbarn, av närståendebegreppet. 38 Om de enskilda gärningarna begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska gär- 36 SOU 2011:85 s. 100 ff. 37 Andersson, 2016 s Prop. 1997/98:55 s

20 ningarna bedömas som grov kvinnofridskränkning, enligt BrB 4:4a st. 2. Även om brottsbeskrivningen, avseende första stycket gällande grov fridskränkning, omfattar de relationer som omnämns i straffbestämmelsens andra stycke, så har andra stycket givits en egen brottsrubricering. Detta då avsikten var att uppmärksamma, och ge en adekvat rubricering, när det gäller mäns våld mot kvinnor. 39 Det ska inte tolkas som att det är mer straffvärt att döma en man för grov kvinnofridskränkning, utan lagmotiven motiverar detta utifrån pedagogiska skäl. Denna typ av våld som lagstiftaren vill uppmärksamma, drabbar i större utsträckning kvinnor som lever i ett nära förhållande med en man. Med en egen rubricering blir det således lättare att systematiskt beskriva denna typ av vanligt förekommande våld. 40 Genom praxis har kretsen av närstående utvecklats till att även omfatta andra relationer, än de i motiven nämnda. Till exempel kan en relation där en man och en kvinna, som utan att vara gifta eller samboende, och som har levt på ett sätt som är att jämföra med ett samboförhållande eller äkta makar, omfattas av närståendebegreppet. I NJA 2004 s. 97 ansåg Högsta domstolen att förhållandet hade präglats av en känslomässig och praktisk bindning av inte obetydlig varaktighet, vilket gjorde att paret ansågs vara närstående. Domstolen beaktade här syftet med lagstiftningen, samt vilka personer lagstiftaren haft för avsikt att skydda med närståendebegreppet, och ansåg därmed att en utvidgning av närståendebegreppet var möjlig. Kretsen av närstående kom därefter att även innefatta vissa särborelationer, men endast där det funnits en känslomässig och praktisk bindning av inte obetydlig varaktighet. I det aktuella fallet hade förhållandet pågått under sex månader vid första gärningstillfället och relationen kom att pågå i ett och ett halvt år. Detta ansågs som en inte obetydlig varaktighet i tid. Däremot har domstolen i ett annat rättsfall påpekat att en kortvarig relation om tre månader, där parterna också levt som särboende, inte kom att omfattas av paragrafens närståendekrav. 41 I detta fall ansåg domstolen att paret inte var att anse som närstående och att gärningspersonen inte kunde dömas för fridskränkningsbrott. Gärningspersonen dömdes istället för de enskilda brotten som begåtts. Närståenderekvisitet avser även personer som tidigare varit närstående till gärningspersonen. Detta har motiverats utifrån att de brott och kränkningar, som upplevts under förhållandets 39 Prop. 1997/98:55 s. 82 f. 40 Regeringens proposition 2012/13:108, Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, s RH 2016:29. 17

21 tid, ofta fortgår efter att förhållandet har upphört Upprepad kränkning Liksom i brottet olaga förföljelse finns i fridskränkningsbrotten ett krav på att de enskilda gärningarna var och en ska ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Detta rekvisit speglar gärningarnas frekvens och intensitet samt avser de gärningar som tar sikte på den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfällen. 43 Bedömningen avseende hur många kränkningar som krävs, för att de ska anses vara upprepade, ska göras utifrån en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Desto allvarligare gärningen är, desto färre gärningar krävs för att kränkningen ska anses vara upprepad. När det gäller lindrigare gärningar kan även dessa ses som en upprepad kränkning, om dessa sammantaget bryter ner målsäganden. Syftet med detta rekvisit är att hänsyn ska tas till målsägandens hela situation. Det finns inte någon uttömmande definition om vad som menas med en upprepad kränkning, utan lagmotiven menar att det är upp till domstolarna att tolka detta utifrån de aktuella omständigheterna. 44 Om en gärningsperson tidigare blivit dömd för likartad brottslighet mot samma målsägande kan detta beaktas vid en ny talan om fridskränkningsbrott. Det kan endast beaktas i den mån att det kan styrka att de nu aktuella gärningarna har skett vid upprepade tillfällen, samt att det finns ett mönster av likartade gärningar mot samma målsägande och kan i sig inte utgöra grund för lagföring. 45 Vid bedömningen av om kränkningarna varit upprepade, ska tiden mellan gärningarna beaktas. Det ska således finnas ett tidsmässigt samband. Det tidsmässiga sambandet visar på det systematiska i kränkningarna. 46 De enskilda gärningarna blir bedömda var för sig, men kan sedda i ljuset av att gärningarna ska ha utgjort ett led i en upprepad kränkning, ge brottet dess fridsstörande karaktär. 47 Således bör inte gärningarna tidsmässigt ligga för nära eller för långt ifrån varandra SOU 1995:60 s Nilsson, kommentar till Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 a, Lexino Prop. 1997/98:55 s. 133 f. 45 Prop. 1997/98:55 s. 81 f. 46 Andersson, 2016 s Prop. 1997/98:55 s NJA 2004 s

22 2.4.4 Ägnad att allvarligt skada självkänslan Till skillnad från brottet olaga förföljelse krävs i fridskränkningsbrotten vidare att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Detta ställer ett krav på att gärningarna ska vara av en viss kvalificering. De brott som är inkluderade i fridskränkningsbrottet torde typiskt sett leda till att självkänslan skadas. Detta är dock inte tillräckligt då självkänslan måste ha skadats allvarligt. Vid de mera lindrigare brotten i brottskatalogen kan man ta fasta på de gärningar som kan ingå i ett mönster som kan leda till att målsäganden bryts ned. 49 I lagmotiven till fridskränkningsbrottens ändring år 2013 anges följande: Det förutsätts inte att de enskilda gärningarna varit av visst allvar men däremot att de sammantaget nått upp till en sådan nivå att självkänslan typiskt sett skadas allvarligt. 50 Då lagtexten uppger att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada personens självkänsla uppställer lagstiftaren ett så kallat abstrakt fare-rekvisit. Det behöver således inte bevisas att självkänslan hos målsäganden faktiskt har skadats, utan att den aktuella situationen typiskt sett leder till det. 51 Gärningspersonen behöver därför inte ha uppsåt till att självkänslan allvarligt ska ha kommit till skada, utan uppsåtet behöver endast täcka de faktiska omständigheterna som läggs till grund för domstolens granskning. En bedömning av hur offret har upplevt handlingarna görs, oavsett gärningspersonens syften eller motiv med handlingarna Påföljd Straffmaximum för fridskränkningsbrotten är fängelse i högst sex år och straffminimum är fängelse i nio månader. Då fridskränkningsbrotten kan omfatta olika gärningar med varierande straffvärde, är det viktigt att det finns en skälig straffskala där en adekvat bedömning av straffvärdet kan göras i varje enskilt fall. 53 Den 1 juli 2013 ändrades straffminimum i lagbestämmelsen från sex månaders fängelse till nio månaders fängelse. Denna straffhöjning var ett led i regeringens arbete om en generell höjning av straffnivåerna för allvarliga våldsbrott, som påbörjades år Exempel på brott där straffnivåerna har ändrats och höjts är mord, grov 49 Prop. 1997/98:55 s Prop. 2012/13:108 s Asp, Petter, Jareborg, Nils & Ulväng, Magnus, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag, 2u, Uppsala, 2013 s. 100 f. 52 Prop. 1997/98:55 s. 133 f. 53 Prop. 2012/13:108 bilaga 1 s Regeringens proposition 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. 19

23 misshandel, grov utpressning, grovt vållande till annans död, samt köp av sexuell tjänst. 55 Mot den bakgrunden, och som en förebyggande insats att motarbeta brott i nära relationer, höjdes straffminimum, för att på så sätt motsvara brottets allvar. Samtidigt ansågs ändringen kunna leda till en generell höjning av straffnivån vid denna typ av fridsstörande och våldsutövande brott. 56 Det ska dock noteras att det har diskuterats att en straffhöjning kan leda till en viss återhållsamhet hos domstolen, som ska bedöma de aktuella situationerna kring fridskränkningsbrotten. 57 Denna befarade restriktivitet innebär att upprepade gärningar, som inte har inslag av allvarlig karaktär, kan hindra domstolen från att döma för fridskränkningsbrotten och istället döma för de enskilda gärningarna. Domstolen skulle således anse att det samlade straffvärdet inte kommer över gränsen om nio månader. Det ska noteras att domstolen i enlighet med BrB 29:3 st. 2 kan döma för lindrigare straff än vad som är föreskrivet, om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde. Högsta domstolen har dock i NJA 2000 s. 314 uttalat att det krävs starka skäl för att understiga straffminimum. I NJA 2004 s. 97 framkommer det att fridskränkningsbrotten är av sådan art att det finns en presumtion för fängelse. Det bör kunna tolkas så att fridskränkningsbrotten är att anse som artbrott och att fängelse i första hand ska väljas som påföljd, om inget annat skulle bryta presumtionen. 2.6 Urval av rättsfall Nedan kommer två rättsfall att presenteras där gränsdragningsproblematiken mellan fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse är tydlig. Trots att brottet olaga förföljelse inte presenteras förrän i nästkommande kapitel, tas dessa rättsfall upp redan här eftersom att de främst berör fridskränkningsbrotten. Den gränsdragningsproblematik som identifierats kommer senare i kapitel 7 att vidare analyseras. Det ska observeras att dessa rättsfall dock meddelades innan den 1 juli Fridskränkningsbrottens minimistraff var vid tillfället för avgörandena sex månader Upprepade gärningar av ofredande I detta rättsfall hade en kvinna skickat sms-meddelanden med kränkande och rasistiska inslag 55 Prop. 2012/13:108 s Prop. 2012/13:108 s Åklagarmyndigheten samt Lagrådet har framhållit den risken i prop. 2012/13:108 s

24 till sina två före detta styvbarn. 58 Kvinnan hade tidigare haft ett förhållande med barnens adoptivfar och barnen hade vid olika tillfällen bott tillsammans med kvinnan. Åklagaren yrkade på ansvar för grov fridskränkning, alternativt olaga förföljelse. I sista hand yrkade åklagaren ansvar för ofredande. Hovrätten hade att ta ställning till om de brottsliga gärningarna, som bestod av 19 respektive nio sms till var och en av styvbarnen, omfattades av åklagarens yrkanden. Meddelandena hade skickats under en period om två och en halv månad. Hovrätten ansåg att närståendekravet var uppfyllt då målsägandenas adoptivpappa hade bott tillsammans med målsägandenas styvmamma under tre års tid. Under denna period hade dessutom de båda målsägandena bott tillsammans med adoptivpappan och styvmamman. Innehållet i meddelandena bedömdes vara kränkande mot målsägandenas person och ägnade att rubba den grundläggande trygghet, tillit och förtroende, som barn ska kunna känna för de vuxna som ansvarar för dem. Hovrätten ansåg att meddelanden i sig inte kunde bedömas som ofredande, utan att de snarare utgjorde en förolämpning mot barnen. Däremot ansågs det att innehållet i meddelandena, som syftade till barnens ursprung, samt det påstående att barnets adoptivpappa inte älskade dem, vara så djupt kränkande att de varit ägnade att skada barnens självkänsla. Styvmammans handlingar ansågs utgöra en kännbar fridskränkning för barnen och agerandet bedömdes utgöra 21 fall av ofredanden. De upprepade gärningarna som barnen hade fått utstå hade således utgjort ett led i en upprepad kränkning av deras integritet, samt att gärningarna hade varit ägnade att allvarligt skada barnens självkänsla. Styvmamman dömdes därav för grov fridskränkning till villkorlig dom förenad med samhällstjänst. Det samlade straffvärdet ansågs utgöra åtta månaders fängelse Upprepade trakasserier via sms I detta rättsfall hade en kvinna under ett års tid trakasserat sin före detta sambo. 59 Detta hade dels skett genom ett stort antal sms med kränkande innehåll, dels genom ett stort antal påringningar till mannens mobiltelefon. Kvinnan hade även uttalat upprepade hot om våld mot målsäganden. Åklagaren yrkade ansvar för grov fridskränkning. Hovrätten ansåg att kvinnans handlingar var att betrakta som ofredande, olaga hot, samt överträdelse mot ett tidigare meddelat kontakt- 58 Svea hovrätts dom meddelad 8 mars 2013, mål nr B Svea hovrätts dom meddelad 27 april 2012, mål nr B

25 förbud. Sammantaget ansåg hovrätten att gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att det hade varit ägnade att allvarligt skada hans självkänsla. Då parterna hade bott ihop under fyra år ansågs närståenderekvisitet vara uppfyllt. Kvinnan dömdes således för grov fridskränkning till sex månaders fängelse. 22