BILAGA I PRODUKTRESUMÉ

Transkript

1 BILAGA I PRODUKTRESUMÉ 1

2 1. LÄKEMEDLETS NAMN Paxene 6 mg/ml, koncentrat till infusionsvätska, lösning. 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En injektionsflaska för engångsanvändning innehåller 6 mg/ml paklitaxel (30 mg paklitaxel i 5 ml eller 100 mg paklitaxel i 16.7 ml eller 150 mg paklitaxel i 25 ml eller 300 mg paklitaxel i 50 ml). Beträffande hjälpämnen se LÄKEMEDELSFORM Koncentrat till infusionsvätska, lösning. Paxene är en klar, färglös till svagt gulaktig, tjock lösning. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer För behandling av patienter: med framskridet AIDS-relaterat Kaposis sarkom (KS), som inte svarat på tidigare behandling med liposomalt antracyklin med metastaserande bröstcarcinom (MBC), som inte svarat på eller som inte är lämpliga för standardbehandling som innehåller antracyklin med metastasterande ovarialcarcinom (MOC), efter svikt på kombinationsbehandling som innehåller platinapreparat utan taxaner. 4.2 Dosering och administreringssätt Dosering och administrering Paklitaxel bör endast ges under överinseende av en kvalificerad onkolog vid enhet som är specialiserad på administrering av cytostatika. AIDS-relaterat Kaposis sarkom: Rekommenderad dos av Paxene är 100 mg/m 2, givet som en 3-timmars intravenös infusion varannan vecka (se avsnitt 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion ). Metastaserande bröst- och ovarialcancer: Rekommenderad dos av Paxene är 175 mg/m 2, givet som en 3-timmars intravenös infusion var tredje vecka (se avsnitt 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion ). Rutinmässigt premedicinering rekommenderas för att undvika risken för överkänslighetsreaktioner (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighetsmått vid användning ). Paklitaxel bör administreras via ett infusionsaggregat (pump) med slangar och anslutningar av annat material än PVC. Ett in-line filter med ett mikropormembran, där porstorleken inte överstiger 0,22 µm, skall anslutas till den intravenösa slangen vid infusion med Paxene. 2

3 Dosjusteringar under pågående behandling AIDS-relaterat Kaposis sarkom: Behandlingsomgångar med Paxene bör inte upprepas förrän antalet neutrofila granulocyter uppgår till minst 1000 celler/mm 3 och trombocytvärdet är minst celler/mm 3. Patienter som får allvarlig neutropeni (neutrofila granulocyter < 500 celler/mm 3 i en vecka eller längre), allvarlig perifer neuropati eller mukosit (grad 3 eller högre) under behandling med Paxene bör få dosen reducerad med 25% till 75 mg/m 2 vid efterföljande behandlingsomgångar med Paxene. Metastaserande bröst- och ovarialcancer: Behandlingsomgångar med paklitaxel bör inte upprepas förrän antalet neutrofila granulocyter uppgår till minst 1500 celler/mm 3 och trombocytvärdet är minst celler/mm 3. Patienter som får allvarlig neutropeni (neutrofila granulocyter < 500 celler/mm 3 i en vecka eller längre), allvarlig perifer neuropati eller mukosit (grad 2 eller högre) under behandling med Paxene bör få dosen reducerad med 25% till 131 mg/m 2 vid efterföljande behandlingsomgångar med Paxene. Speciella patientgrupper Patienter med nedsatt leverfunktion: Det finns inga studier utförda på patienter med nedsatt leverfunktion. De data som finns är otillräckliga för att kunna rekommendera en annan dosering till dessa patienter (se Farmakokinetiska egenskaper ). Patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion bör inte behandlas med Paxene. Patienter med nedsatt njurfunktion: Det finns inga studier utförda på patienter med nedsatt njurfunktion och det finns därför inte tillräckliga data för rekommendationer av dos (se Farmakokinetiska egenskaper ). Barn: Säkerhet och effekt hos barn (under 18 år) är inte fastställd. Paklitaxel rekommenderas därför inte till barn. 4.3 Kontraindikationer Tidigare allvarlig överkänslighetsreaktion mot paklitaxel eller polyoxietylerad ricinolja. Svår leverfunktionsnedsättning. Neutropeni vid behandlingsstart, motsvarande mindre än 1000 celler/mm 3 hos patienter med AIDS-KS och mindre än 1500 celler/mm 3 hos patienter med MBC eller MOC. Samtidig, okontrollerad allvarlig infektion. Graviditet och amning. 4.4 Varningar och försiktighetsmått Paxene innehåller också polyoxietylerad ricinolja som kan ge upphov till en allergisk reaktion. Patienterna måste rutinmässigt premedicineras med kortikosteroid, antihistamin, och H 2 - receptorantagonist så att allvarliga överkänslighetsreaktioner kan förhindras. Följande premedicinering rekommenderas: dexametason (8-20 mg) ges oralt eller intravenöst 12 och 6 timmar före paklitaxel, klorfeniramin 10 mg intravenöst eller likvärdigt antihistaminpreparat 30 till 60 minuter före paklitaxel och cimetidin (300 mg) eller ranitidin (50 mg) intravenöst 30 till 60 minuter före paklitaxel. Lämpliga akutläkemedel måste finnas omedelbart tillgängligt om en allvarlig överkänslighetsreaktion skulle inträffa. 3

4 Överkänslighetsreaktioner Vid lindriga symptom, såsom rodnad och hudreaktioner, behöver behandlingen inte avbrytas. Vid allvarliga reaktioner, såsom behandlingskrävande hypotoni, dyspné som kräver användning av bronkdilaterare, angioödem eller generaliserad urtikaria måste behandlingen med paklitaxel omedelbart avbrytas och kraftfull symptomatisk behandling sättas in. Patienter med allvarliga reaktioner bör inte på nytt behandlas med preparatet. (Se även avsnitt 4.8 "Biverkningar"). Patienterna bör följas noga under de inledande behandlingsomgångarna. Adekvat understödjande behandling bör finnas lättillgänglig i händelse av en allvarlig överkänslighetsreaktion. Paxene innehåller etanol (49,7% v/v). Eftersom varje ml av Paxene innehåller 392 mg etanol, bör möjliga effekter på CNS och andra effekter beaktas (se avsnitt 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner ). Hematologi Paklitaxel förorsakar benmärgshämning. Blodstatus måste därför kontrolleras ofta på alla patienter under behandling. Patienter med AIDS-KS som har ett neutrofilantal före behandling på mindre än 1000 celler/mm 3 och patienter med MBC eller MOC med ett neutrofilantal före behandling på mindre än 1500 celler/mm 3 ska inte ges paklitaxel. Patienter med allvarlig neutropeni (< 500 celler/mm 3 i 7 dagar eller längre) under en behandlingsomgång med paklitaxel eller neutropen sepsis bör få dosen paklitaxel reducerad till 75 mg/m 2 (hos patienter med AIDS-KS) eller 131 mg/m 2 (hos patienter med MBC eller MOC) vid efterföljande behandlingsomgångar. Patienter med AIDS-KS bör inte ges en ny behandlingsomgång med paklitaxel förrän antalet neutrofila granulocyter återgått till en nivå av > 1000 celler/mm 3 och antalet trombocyter återgått till en nivå av > celler/mm 3. I den kliniska studien behandlades de flesta av AIDS-patienterna med granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF). Patienter med MBC eller MOC bör inte ges någon ny behandlingsomgång med paklitaxel förrän antalet neutrofila granulocyter återgått till en nivå av > 1500 celler/mm 3 och antalet trombocyter återgått till en nivå av > celler/mm 3. Mukosit Allvarlig mukosit är sällsynt vid rekommenderad dos och regim för Paxene. Om allvarliga reaktioner ändå uppträder (grad 3 eller högre) hos patienter med AIDS-KS eller måttliga reaktioner (grad 2 eller högre) hos patienter med MBC eller MOC, bör dosen paklitaxel reduceras till 75 mg/m 2 hos patienter med AIDS-KS eller till 131 mg/m 2 hos patienter med MBC eller MOC. Neuropati Perifer neuropati är en vanlig biverkning (26%) hos patienter med AIDS-KS men allvarlig perifer neuropati är sällsynt (< 2%) vid rekommenderad dos och regim för Paxene. Hos patienter med MBC eller MOC är neuropati vanlig (13,3% - 21,7%) och var allvarlig hos upp till 2,5% - 4,2% av patienterna. Om allvarliga reaktioner emellertid ändå uppträder bör nyttan av en fortsatt behandling vägas mot riskerna. Om behandlingen skall fortgå bör dosen paklitaxel reduceras till 75 mg/m 2 hos patienter med AIDS-KS och till 131 mg/m 2 hos patienter med MBC eller MOC. Störningar i hjärtats retledningssystem och arytmier Hos patienter som behandlas med paklitaxel är allvarliga störningar i retledningssystemet sällsynta. Om patienter uppvisar påtagliga störningar i retledningssystemet under tillförsel av pakilaxtel, rekommenderas adekvat behandling och kontinuerlig övervakning vid efterföljande behandlingsomgångar. Hypotoni, hypertension och bradykardi har observerats hos patienter med AIDS-KS under tillförsel av paklitaxel, men patienterna är i allmänhet asymptomatiska och någon behandling krävs inte. Därutöver har takykardi, palpitationer och synkope iakttagits vid studier hos patienter med MBC eller MOC. Därför rekommenderas frekvent övervakning av vitala funktioner under infusionens första timmar. Ett fall av hjärtsvikt relaterad till paklitaxel noterades i AIDS-KSstudien. Vid studierna av MBC och MOC drabbades totalt två patienter av kronisk hjärtsvikt, grad 4. Lindriga EKG-förändringar har noterats vid tillförsel av paklitaxel. Hjärtövervakning rekommenderas endast för patienter med allvarliga störningar i retledningssystemet eller arytmier. 4

5 Gastrointestinal Pseudomembranös kolit har rapporterats sällsynt, även hos patienter som ej har antibiotikabehandlats. Denna reaktion måste övervägas vid differentialdiagnosen av fall med svår eller ihållande diarré som inträffat under eller strax efter behandlingen med paklitaxel. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Inga formella kliniska interaktionsstudier har utförts med Paxene. Eftersom paklitaxel metaboliseras med hjälp av cytokrom P450 3A4 och 2C8 bör försiktighet iakttas med andra läkemedel som är kända för att inhibera (t.ex. erytromycin, fluoxetin, imidazol-antimykotika) eller inducera (t.ex. rifampicin, karbamazepin, fenytoin, efavirenz, nevirapin) dessa enzymer, då de kan påverka farmakokinetiken för paklitaxel. Studier utförda på patienter med AIDS-KS, vilka behandlades med Paxene samtidigt med ett flertal läkemedel, tyder på att systemisk clearance för paklitaxel var signifikant lägre (p < 0,05) i kombination med nelfinavir och ritonavir, men inte i kombination med indinavir. Det finns inte tillräcklig information om interaktioner med andra proteashämmare. Följaktligen bör försiktighet iakttas då Paxene ges till patienter som samtidigt behandlas med proteashämmare. 4.6 Graviditet och amning Efter en intravenös dos av 0,6 mg/kg/dag av paklitaxel erhölls toxiska effekter på reproduktion och fosterutveckling hos råtta. Användning av Paxene är kontraindicerad under graviditet. Kvinnor skall uppmanas att använda effektivt preventivmedel för att undvika graviditet under behandling med Paxene och skall omedelbart informera sin behandlande läkare om detta skulle inträffa. Användning av Paxene är kontraindicerad under amning. Det är inte känt om paklitaxel passerar över i modersmjölk. Därför skall amning upphöra under behandling med Paxene. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Efter en infusion av Paxene kan patientens förmåga att utföra krävande uppgifter (bilkörning, handhavande av maskiner etc.) försämras på grund av att Paxene innehåller alkohol. 4.8 Biverkningar Följande biverkningar, som rapporterats från fas II- och fas III-studier (107 patienter med AIDS-KS, 312 patienter med MBC och 120 patienter med MOC) och uppföljande säkerhetsrapporter, bedömdes som möjligtvis eller sannolikt relaterade till Paxene. Blodet och lymfsystemet Benmärgshämning var den viktigaste dosbegränsande toxiciteten hos Paxene. Neutropeni är den främsta hematologiska toxiciteten. Under den första behandlingsomgången uppträdde allvarlig neutropeni (< 500 celler/mm 3 ) hos 20% av patienterna med AIDS-KS. Under hela behandlingsperioden noterades allvarlig neutropeni hos 39% av patienterna med AIDS-KS, och 41% av patienterna hade neutropeni i mer än sju dagar, medan 8% av patienterna hade neutropeni i dagar. Hos alla patienter som följdes upp försvann neutropenin inom 35 dagar. Neutropeni av grad 4 som varade mer än 7 dagar förekom hos 22% av patienterna. Feber med neutropeni relaterad till Paxene rapporterades hos 14% av patienterna med AIDS-KS och i 1,3% av behandlingscyklerna. Vid administrering av Paxene förekom tre fall av sepsis (2,8%) med letal utgång, relaterade till läkemedlet, i AIDS-KS-studien. 5

6 Under den första behandlingscykeln inträffade allvarlig leukopeni (< 2000 celler/mm 3 ) hos 21,1% av MBC-patienterna och hos 16,6% av MOC-patienterna. Under hela behandlingsperioden rapporterades allvarlig leukopeni hos 27,1% av MBC-patienterna och hos 18,3% av MOC-patienterna. Under den första behandlingscykeln rapporterades allvarlig neutropeni (< 500 celler/mm 3 ) hos 19,3% av patienterna med MBC och hos 17,5% av patienterna med MOC. Under hela behandlingsperioden observerades allvarlig neutropeni hos 27,7% av MBC-patienterna och hos 24,2% av MOC-patienterna. De lägsta neutrofilantalen inträffade vanligen sex till 15 dagar efter administrering av Paxene. Neutropenin varade i fler än sju dagar hos 58% av MBC-patienterna och hos 48% av MOCpatienterna. Neutropenin försvann inom 104 dagar hos alla patienter som följdes upp. Incidensen av neutropeni, grad 4, som varade i minst sju dagar var 93% hos MBC-patienterna och 89% hos MOC-patienterna. Neutropeni med feber rapporterades hos 3,5% och 2,5% av MBC- respektive MOC-patienterna. Under behandlingen med Paxene förekom 27 infektiösa episoder (16,3%) hos patienterna med MBC och 30 infektiösa episoder (25%) hos patienterna med MOC. Inga av dessa episoder i de två grupperna hade letal utgång. Infektioner hos patienter med MBC eller MOC var relativt vanliga, men få infektioner rapporterades som relaterade till Paxene t.ex. infektioner (2,4%/8,3%), förkylningar (1,8%/0,8%), feber utan septiska episoder (4,8%/5,8%), influensasyndrom (3,0%/6,7%), herpes simplex (1,8%/1,7%), oral candidos (1,2%/1,7%), faryngit (3,0%/4,2%) och rinit (0,6%/2,5%). Hos färre än 1% av MBC-patienterna och hos upp till 1,8% av MOC-patienterna var infektionerna allvarliga. Trombocytopeni noterades hos 50% av patienterna med AIDS-KS och var allvarlig (< celler/mm 3 ) hos 9%. Endast 14% fick en sänkning av trombocytantalet till under celler/mm 3 vid åtminstone ett tillfälle under behandlingen. Blödningar relaterade till Paxene rapporterades hos < 3% av patienterna med AIDS-KS, men dessa hemorragiska episoder var lokala. Hos patienter med MBC eller MOC inträffade trombocytopeni hos 7,2% respektive 4,2% och var allvarlig (< celler/mm 3 ) hos upp till 1,8% respektive 2,5%. Blödningar har inte noterats hos dessa patienter under behandlingen med Paxene. Anemi (Hb < 11 g/dl) observerades hos 61% av patienterna med AIDS-KS och var allvarlig (Hb < 8 g/dl) hos 10%. Transfusioner med erytrocytkoncentrat krävdes hos 21% av patienterna med AIDS- KS. Hos patienter som behandlades för MBC eller MOC inträffade anemi (Hb < 11 g/dl) hos 10,8% respektive 6,7% och var allvarlig (Hb < 8 g/dl) hos < 1% i båda grupperna. Transfusioner med erytrocytkoncentrat krävdes hos 10,4% av MBC-patienterna och hos 12,5% av MOC-patienterna. Överkänslighetsreaktioner Alla patienter premedicinerades före behandlingen med Paxene (se avsnittet "Dosering och administrering ). Överkänslighetsreaktioner observerades hos 10% av patienterna med AIDS-KS. Reaktionerna var allvarliga hos < 3% av patienterna. Hos patienter med MBC och MOC var allergiska reaktioner relaterade till Paxene mindre vanliga (< 1%). Se även Varningar och försiktighetsmått vid användning. Hjärtat Signifikanta kardiovaskulära biverkningar, som möjligen kan relateras till Paxene, förekom hos < 1% av patienterna med AIDS-KS. Dessa biverkningar inkluderade hypertoni och kronisk hjärtsvikt. En patient med AIDS-KS dog i kronisk hjärtsvikt och pulmonell hypertoni. Båda tillstånden bedömdes vara relaterade till Paxene.. 6

7 Vasodilatation var mycket vanlig hos patienter som behandlades med Paxene vid studien av MBC (5,4%) och vid studien av MOC (17,5%). Vanliga kardiovaskulära biverkningar var takykardi (1,2%) hos MBCpatienterna och palpitation (3,3%), bradykardi (1,7%) och synkope (1,7%) hos MOC-patienterna. Under MBC-studien drabbades en patient (0,6%) och under MOC-studien en patient (0,8%) av kronisk hjärtsvikt, grad 4. Hos MBC-patienterna var incidenserna av hypertoni, hypotoni och trombos relaterade till paklitaxel 0,6% vardera. Ingen av dessa reaktioner observerades hos MOC-patienterna. Centrala och perifera nervsystemet Perifer neuropati observerades hos 26% (allvarlig hos 2%) av patienterna i AIDS-KS-studien. Neuropati och parestesi inträffade hos 21,7% respektive 42,8% av MBC-patienterna samt hos 13,3% respektive 55,8% av MOC-patienterna. Neuropati var allvarlig hos upp till 4,2% och parestesi var allvarlig hos upp till 4,8% av MBC- eller MOC-patienter behandlade med Paxene. Neuropatin försvann i 44,71% av fallen bland MBC-patienterna och i 37,5% av fallen bland MOCpatienterna. Parestesin försvann i 46,2% av fallen bland MBC-patienterna och i 61,4% av fallen bland MOC-patienterna. Akut encefalopati har rapporterats hos AIDS-KS-patienter efter administrering av höga doser paklitaxel (> 600 mg/m 2 ). Somnolens (10,2%/20,0%), yrsel (1,8%/5,8%), nervositet (1,8%/3,3%), insomni (0%/4,2%), depression (0%/3,3%), tankestörning (0%/2,5%), hypokinesi (1,2%/-) gångstörning (1,2%/-) observerades hos MBC- och MOC-patienter behandlade med Paxene. Inga av dessa reaktioner var allvarliga utom somnolens (upp till 2,5% av patienterna). Dessutom rapporterades hypestesi hos 4,2% av patienterna med MBC. Hos MBC- och MOC-patienterna förekom inga fall av konvulsioner eller paralytisk ileus som var relaterade till Paxene. Amblyopi rapporterades hos upp till 1,8% av MBC- och MOC-patienterna och synfältsdefekter hos 0,8% av MOC-patienterna. Muskulo-skeletala systemet och bindväven Upp till 13% av de behandlade patienterna med AIDS-KS uppvisade artralgi och upp till 18% myalgi, varav 1% uppvisade allvarliga symtom på något av tillstånden. Artralgi, myalgi, smärta i benstommen och kramp i benen observerades hos 24,1%, 48,2%, 4,8% och 0,6% av MBC-patienterna och hos 43,3%, 44,2%, 9,2% och 4,2% av MOC-patienterna. Artralgi och myalgi var allvarliga (grad 3) eller högre (grad 4) hos 4,2% respektive 6,6% av MBC-patienterna och hos 6,7% respektive 5,8% av MOC-patienterna. Smärtor i benstommen var allvarliga (grad 3) hos 1,2% av MBC-patienterna. Vidare rapporterades myasteni hos upp till 1,2% av patienterna med MBC. Lever och gallvägar Bland de patienter med AIDS-KS (där mer än hälften av patienterna behandlades med proteashämmare) som hade normal leverfunktion då behandlingen inleddes, hade 28% förhöjt bilirubin, 43% förhöjda alkaliska fosfataser och 44% förhöjt ASAT (SGOT). I vart och ett av dessa tester var ökningarna allvarliga i 1% av fallen. Bland patienterna med MBC och MOC var leverfunktionstesterna onormala hos 0,6% respektive 0,8%. Förhöjda ASAT (SGOT) och ALAT (SGPT) inträffade båda hos 0,8% av MOC-patienterna men inte hos MBC-patienterna. Den Paxene-relaterade förhöjningen av ASAT och ALAT var i inget fall allvarlig. Njurar och urinvägar Dysuri inträffade hos 1,7% av patienterna med MBC och hos 0,6% hos patienterna med MOC. Magtarmkanalen Illamående, kräkningar och diarré av allvarlig art rapporterades hos mindre än 6%, 7% respektive 12% av patienterna med AIDS-KS. Mukosit förekom hos mindre än 8% av patienterna, men inget av dessa fall var allvarligt. 7

8 Pseudomembranös kolit rapporterades sällsynt hos AIDS-KS-patienter (se del 4.4). Sjukdomar i mag-tarmkanalen, relaterade till Paxene, som illamående (30,1%/28,3%), kräkningar (16,3%/15,8%), obstipation (12,7%/21,7%), diarré (18,1%/25,8%), stomatit (16,9%/25,8%), anorexi (6,6%/10,8%) och buksmärta (4,8%/11,7%) har rapporterats som mycket vanliga hos MBC- och MOC-patienter. Illamående och stomatit av allvarlig art observerades hos upp till 1,8% respektive upp till 1,2% av patienterna. Bland patienter som hade nedsatt leverfunktion vid prövningens början rapporterades illamående, kräkningar och diarré hos 10% fler. Andra gastrointestinala biverkningar som muntorrhet (1,8%/4,2%), munsår (4,8%/1,7%), melena (1,2%/0%) och dyspepsi (0%/3,3%) var vanliga. Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Dyspné inträffade hos 3,0% av MBC- och 9,2% av MOC-patienterna. Epistaxis inträffade hos 1,7% av MOC-patienterna. Strålningsinducerad pneumonit har rapporterats hos patienter som får samtidig strålbehandling. Ögat Ögontorrhet (0%/1,7%) och amblyopi (1,8%/0,8%) har iakttagits hos patienter behandlade med Paxene vid MBC- och MOC-studierna. Öron och balansorgan Tinnitus rapporterades hos 0,6% av MBC- och 4,2% av MOC-patienterna. Metabolism och nutrition De vanligaste biverkningarna hos MBC- och MOC-patienterna var ödem (2,4%/5,0%), perifert ödem (2,4%/7,5%), ansiktsödem (0,6%/2,5%), dehydrering (1,2%/0%), viktökning (1,8%/0,8%) och viktminskning (1,2%/0%). Symtom vid administreringsstället Lokala reaktioner vid injektionsstället hos AIDS-KS-patienter, inklusive reaktioner sekundära till extravasation, var vanligen lindriga och utgjordes av erytem, ömhet, missfärgning av huden eller svullnad vid injektionsstället. Reaktionerna kan emellertid leda till cellulit. Recidiv av hudreaktioner i område för tidigare extravasation har rapporterats i sällsynta fall, efter administrering av paklitaxel vid ett annat ställe (dvs. recall ). Reaktioner och smärta vid injektionsstället förekom hos 1,7% respektive 2,5% hos patienter med MOC men uppträdde inte hos patienter i MBC-studien. Någon specifik behandling av reaktioner vid extravasering är för närvarande inte känd. Hud och subkutan vävnad Alopeci observerades hos upp till 68% av patienterna med AIDS-KS. Incidensen av allvarlig alopeci hos AIDS-KS-patienter fram till behandlingscykel 10 var < 5%. Alopeci inträffade hos upp till 76,7% av MBC- och MOC-patienterna och var allvarlig (grad 3) eller högre (grad 4) hos 41,6% av MBC-patienterna och 37,5% av MOC-patienterna. Övergående hudförändringar orsakade av Paxene har observerats hos AIDS-KS-patienter, men det fanns ingen annan hudtoxicitet som signifikant associerades med Paxene. Nagelförändringar (förändringar i pigmentering eller missfärgning av nagelbädden) sågs hos mindre än 1% av patienterna. Onykolys (separation av nagelplattan från nagelbädden) har rapporterats sedan paclitaxel 100 mg/m 2 /vecka administrerats i över sex veckor. Patienter bör undvika att utsätta händer och fötter för alltför mycket solljus medan behandlingen pågår. 8

9 Vanliga biverkningar som var relaterade till Paxene under MBC- och MOC-studierna var torr hud (2,4%/10,8%), exfoliativ dermatit (1,2%/-), pruritus (4,8%/8,3%), hudutslag (9,6%/10%), acne (1,2%/1,7%) och andra hudbesvär (1,2%/2,5%). Övriga biverkningar Asteni (38,0%/30,8%), smärta (17,5%/28,3%), smakförändringar (3,6%/12,5%), olustkänsla (1,2%/2,5%) och huvudvärk (4,2%/6,7%) rapporterades som mycket vanliga hos patienter som behandlades i MBC- och MOC-studien. Hos MBC- och MOC-patienter behandlade med Paxene, var asteni och smärta allvarliga (grad 3) eller högre (grad 4) hos upp till 4,8% respektive 1,7%. Dessutom rapporterades ryggsmärta (1,2%/4,2%) och bröstsmärta (1,8%/2,5%) under MBC- och MOC-studierna. Ett fall av akut myeloisk leukemi och ett fall av myelodysplastiskt syndrom har rapporterats (med paklitaxel) utanför fas-iii-prövningarna. 4.9 Överdosering Någon antidot vid överdosering av Paxene är inte känd. I händelse av överdosering måste patienten noga övervakas. Behandlingen bör inriktas på de viktigaste förväntade biverkningarna, vilka är benmärgshämning, mukosit och perifer neuropati. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatika/cytotoxiska medel (taxaner), ATC-kod L01C D01. Det aktiva ämnet i Paxene är paklitaxel. Den exakta mekanismen för paklitaxels tumörhämmande verkan är inte känd. Det anses dock allmänt att paklitaxel främjer sammansättningen av mikrotubuli från tubulindimerer och förhindrar depolymerisation. Denna stabilisering medför en hämning av den normala dynamiska reorganisationen av det mikrotubulära nätverket som är väsentligt för livsnödvändiga cellulära funktioner i såväl interfas som mitos. Dessutom inducerar paklitaxel bildandet av knippen av mikrotubuli under cellcykeln och uppkomsten av multipla aster av mikrotubuli under mitos. AIDS-relaterat Kaposis sarkom: Paxene effekt och säkerhet undersöktes i en enda, icke-jämförande studie som omfattade 107 patienter med framskriden KS som tidigare behandlats med systematisk kemoterapi. Den primära effektvariabeln var bästa tumörrespons. Patienter fick en 3-timmarsinfusion med Paxene 100 mg/m² administrerat varannan vecka. Av de 107 patienterna var 63 patienter resistenta mot liposomalt antracyklin. Denna subgrupp av patienter anses utgöra huvudmålgruppen. Remissionsfrekvensen (komplett och partiellt svar) efter 15 behandlingscykler var 57% (CI 44-70%) för liposomalt antracyklin-resistenta patienter, därav sågs över hälften efter tre behandlingscykler. För liposomalt antracyklin-resistenta patienter var responsprocenten hos patienter som aldrig fått en proteashämmare (55,6%) jamförbar med de som fått proteashämmare minst två månader innan behandlingen med Paxene(60,9%). Mediantiden till progression var 468 dagar (95% CI 257-NE) i den huvudmålgruppen. Medianöverlevnad kunde inte beräknas för Paxene, men den undre 95%-gränsen var 617 dagar för huvudpatienterna. Metastaserande bröstcancer: Effekt och säkerhet hos Paxene (175 mg/m² under 3 timmar med 3 veckors intervall) vid refraktär metastaserande bröstcancer undersöktes hos 172 kvinnor vid en multicenter, oblindad fas-iii-studie. Den kliniska svarsfrekvensen var 18,5%, mediantiden till progression var 2,8 månader (KI: 9

10 2,1-3,3 månader) och mediantiden för överlevnad var 9,9 månader (KI: 7,8-13,1 månader). Resultaten som erhölls med Paxene liknar i stor utsträckning resultaten vid publicerade fas-iii-studier. Metastaserande ovarialcancer: Effekt och säkerhet hos Paxene (175 mg/m² under 3 timmar med 3 veckors inervall) vid avancerad metastaserande ovarialcancer undersöktes hos 120 kvinnor vid en multicenter, oblindad, förlängd fas- II-studie. Den kliniska svarsfrekvensen var 21,7% (KI: 14,7-31,1%), mediantiden till progression var 4,1 månader (KI: 3,3-4,9 månader) och mediantiden för överlevnad var 13,4 månader (KI: 11,5-15,0 månader). Resultaten som erhölls med Paxene liknar i stor utsträckning resultaten vid publicerade fas-iii-studier. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Efter intravenös administrering sjunker plasmakoncentrationen bi- eller trifasiskt. Tillgängligheden för paklitaxel är icke-linjär (koncentrationsberoende), då den systemiska exponeringen ökar mer än förväntat efter en dosökning. Baserat på in vitro-studier, har plasmaproteinbindningsgraden rapporterats ligga mellan 88-98%. Trots den höga proteinbindningsgraden, har paklitaxel en omfattande vävnadsdistribution. AIDS-relaterat Kaposis sarkom: Efter en intravenös dos av 100 mg/m 2, given som en 3-timmarsinfusion till 19 patienter med AIDSrelaterat Kaposis sarkom, varierade maximala koncentrationen mellan 761 och 2860 ng/ml (medelvärde 1530) och den genomsnittliga arean under kurvan plasmakoncentration mot tid (AUC) var 5619 ng h/ml (variationsvidd ). Clearance var 20,6 l/h/m 2 (variationsvidd 11-38) och distributionsvolymen var 291 l/m 2 (variationsvidd ). Den terminala halveringstiden för elimination var i genomsnitt 23,7 timmar (variationsvidd 12-33). Metastaserande bröstcancer: Paklitaxels farmokokinetiska parametrar vid administrering av 175 mg/m 2 över 3 timmar till 13 patienter med bröstcancer var följande: maximal koncentration (C max ) var 3890 ng/ml, AUC var ng*h/ml och clearance (CL) var 13,3 l/h/m 2. Metastaserande ovarialcancer: Paklitaxels farmokokinetiska parametrar vid administrering av 175 mg/m 2 över 3 timmar till 5 patienter med bröstcancer och till 3 patienter med ovarialcancer var följande: maximal koncentration (C max ) var 4213 ng/ml, AUC var ng*h/ml och clearance (CL) var 20,4 l/h/m 2. Renal utsöndring är av mindre betydelse för den totala eliminationen av paklitaxel, då mindre än 10% av dosen utsöndras i urinen i form av oförändrad substans. Den viktigaste eliminationsvägen är metabolism följd av utsöndring via galla; hos sex patienter utsöndrades mellan 39% och 87% av en intravenös dos (175 mg/m 2 ) i faeces och i medeltal utsöndrades endast 10% av dosen som oförändrat paklitaxel. Ett flertal metaboliter har upptäckts men endast tre av dem har identifierats: 6-alfahydroxipaklitaxel, 3 -para-hydroxipaklitaxel och 6-alfa, 3 -para-dihydroxipaklitaxel. 6-alfahydroxipaklitaxel är den beståndsdel som huvudsakligen utsöndras i faeces. Studier in vitro har visat att CYP2C8 och 3A4 deltar i bildandet av 6-alfa-hydroxipaklitaxel respektive 3 -paradihydroxipaklitaxel. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Karcinogenicitet, mutagenicitet, reproduktionstoxicitet: Paklitaxel har visat sig vara genotoxiskt in vivo (mikronukleärtest på mus); men det inducerade inte mutagenicitet i Ames test eller i genmutationstest på hypoxantin-guaninfosforibosyltranferas från kinesiskt hamsterovarium (CHO/HGPRT). Den karcinogena potentialen för paklitaxel har inte undersökts. Paklitaxel hör emellertid till en typ av ämnen som är potentiellt carcinogena på grund av sin verkningsmekanism. Paklitaxel givet i låg dos av 0,6 mg/kg/dag gav nedsatt fertilitet och fostertoxicitet hos råtta. Djurstudier visade icke-reversibla biverkningar på de manliga reproduktionsorganen vid kliniskt relevanta exponeringsnivåer. 10

11 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Polyoxietylerad ricinolja, citronsyra (vattenfri) och etanol (ungefär 392 mg/ml). 6.2 Blandbarhet Det outspädda koncentratet bör inte komma i kontakt med apparater eller utrustning för beredning av infusionslösning, innehållande PVC-plast med mjukgörare. För att minimera patientens exponering för mjukgöraren DEHP [di-(2-etylhexyl)ftalat), som kan lösas ut från infusionspåsar eller aggregat av PVC, bör utspädda lösningar av PAXENE förvaras i flaskor (glas, polypropylen) eller plastpåsar (polypropylen, polyolefin) och ges via infusionsaggregat invändigt klädda med polyetylen. Eftersom Paxene inte studerats med avseende på blandbarhet får det inte blandas med andra läkemedel. 6.3 Hållbarhet Hållbarheten är 2 år i oöppnad injektionsflaska. Infusionslösningen är fysikaliskt och kemiskt stabil i minst 24 timmar under 25 C och i skydd för ljus. Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart ansvarar användaren för förvaringstid och förvaringsförhållanden, som normalt sett inte får överskrida 24 timmar vid 2 till 8 C, om det inte har spätts under kontrollerade och godkända aspetiska förhållanden. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras i ytterkartongen vid högst 25 C. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Fyra förpackningsstorlekar finns: 30 mg/5 ml, 100 mg/16,7ml, 150 mg/25 ml och 300 mg/50ml injektionsflaska för engångsbruk förpackad i en kartong. Förpackningen för Paxene 30 mg är en 5 ml injektionsflaska av ofärgat glas (typ 1) med flip-offförslutning. Förpackningen för Paxene 100 mg är en 20 ml injektionsflaska av ofärgat glas (typ 1) med flip-offförslutning. Förpackningen för Paxene 150 mg är en 30 ml injektionsflaska av ofärgat glas (typ 1) med flip-offförslutning. Förpackningen för Paxene 300 mg är en 50 ml injektionsflaska av ofärgat glas (typ 1) med flip-offförslutning. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Försiktighetsåtgärder vid beredning och administrering: Paklitaxel är ett cytotoxiskt anticancermedel och, liksom med andra potentiellt toxiska ämnen, måste försiktighet iakttas vid hantering av Paxene. Användning av handskar, skyddsglasögon och skyddskläder rekommenderas. Om lösning av Paxene kommer i kontakt med huden skall huden omedelbart tvättas noga med tvål och vatten. Om Paxene 11

12 kommer i kontakt med slemhinnor skall slemhinnorna sköljas noggrant med vatten. Gravid personal skall inte hantera Paxene. Beredning av intravenös infusion: Paxene infusionskoncentrat måste spädas före infusion. Paxene skall spädas i 0,9% w/v natriumklorid infusionsvätska, 5% glukoslösning för infusion eller 5% Ringerglukos infusionsvätska till en slutlig koncentration av 0,3 till 1,2 mg/ml. Infusionslösning är kemiskt och fysikaliskt stabil i minst 24 timmar vid högst 25 C och skyddad från ljus. Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart ansvarar användaren för förvaringstid och förvaringsförhållanden, som normalt sett inte får överskrida 24 timmar vid 2 till 8 C, om det inte har spätts under kontrollerade och godkända aseptiska förhållanden. Parenterala läkemedel bör kontrolleras visuellt med avseende på förekomst av partiklar och missfärgning före administrering. Efter beredning kan lösningen vara halvgenomskinlig, vilket beror på vehikeln som används i preparatet. Paxene skall tillföras genom ett inre filter med ett mikroporöst membran som är högst 0,22 µm. Inget signifikant läckage av DEHP har förekommit när filter med korta PVC-överdragna slangar för inlopp och utlopp har använts. Hantering och avfallshantering: De rutiner som gäller för korrekt hantering och avfallshantering av cytotoxiska läkemedel skall följas. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Norton Healthcare Limited Albert Basin, Royal Docks London E16 2QJ Förenade Kungariket 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING EU/1/99/113/ för 30 mg/5 ml var 150 mg/25 ml EU/1/99/113/ för 100 mg/16,7 ml var 300 mg/50 ml 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 19 juli DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 12

13 BILAGA III MÄRKNING OCH BIPACKSEDEL 13

14 B. BIPACKSEDEL 14

15 BIPACKSEDEL Paxene 6 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning Paklitaxel Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. - Förvara denna bipacksedel på säkert ställe, du kan behöva läsa om den. - Om du har ytterligare frågor vänd dig till din läkare eller farmaceut. - Detta läkemedel har ordinerats åt dig personligen. Du bör inte ge det vidare till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar symptom som liknar dina. I denna bipacksedel finner du information om: 1. Vad innehåller Paxene 2. Vem tillverkar Paxene 3. Vad är Paxene och vad används det för 4. Innan du använder Paxene 5. Hur du använder Paxene 6. Eventuella biverkningar 7. Förvaring av Paxene 8. Övriga upplysningar 1. VAD INNEHÅLLER PAXENE Varje ml infusionskoncentrat innehåller: 6 mg paklitaxel som aktiv beståndsdel (motsvarande 30 mg/5 ml, 100 mg/16,7 ml, 150 mg/25 ml eller 300 mg/50 ml) och polyoxyl (polyoxietylerad) ricinolja, citronsyra (vattenfri) och etanol som inaktiva innehållsämnen. 2. VEM TILLVERKAR PAXENE Innehavare av godkännade för försäljning och tillverkare är: Norton Healthcare Limited, Albert Basin, Royal Docks, London E16 2QJ, Storbritannien. 3. VAD ÄR PAXENE OCH VAD ANVÄNDS DET FÖR Infusionskoncentratet heter Paxene. Den aktiva beståndsdelen är paklitaxel, som tillhör en grupp av läkemedel som kallas cytostatika. Dessa läkemedel används vid behandling av cancer. Paxene är en klar, färglös till svagt gul, tjock lösning som tillhandahålls som infusionskoncentrat i injektionsflaskor på 5 ml, 16,7 ml, 25 ml och 50 ml. Paxene infusionskoncentrat används för att behandla: framskridet AIDS-relaterat Kaposis sarkom, då andra behandlingar (liposomalt antracyklin) provats men inte fungerat. Kaposis sarkom är en tumör som uppstår ur blodkärl i huden eller inre organ och som vanligtvis uppträder som platta eller upphöjda, mörklila till mörkbruna fläckar på huden. framskriden bröstcancer, då andra behandlingar (standardbehandling som innehåller antracyklin) provats men inte fungerat, eller när patienten inte är lämplig för dessa behandlingar. framskriden äggstockscancer, då andra behandlingar (kombinationsbehandling som innehåller platinapreparat utan taxaner) provats men inte fungerat. 15

16 4. INNAN DU ANVÄNDER PAXENE Använd inte Paxene: om du är överkänslig (allergisk) mot paklitaxel eller något av övriga innehållsämnen i Paxene; om du tidigare någon gång haft problem med levern; om du har lågt antal vita blodkroppar; om du har en allvarlig okontrollerad infektion; om du är gravid, kan bli gravid eller ammar. Var särskilt försiktig med Paxene: Innan du börjar behandling med Paxene och under den fortsatta behandlingen kommer blodprav att tas regelbundet, för att kontrollera att det är säkert för dig att fortsätta behandlingen. Paxene rekommenderas inte till barn (under 18 år). Tala med din läkare omedelbart om du får svår, långvarig eller blodig diarré under eller efter behandling med Paxene. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig tarminflammation (pseudomembranös kolit). Graviditet och amning: Innan du får infusionskoncentratet, tala om för läkaren om du är gravid, om du tror att du kan bli gravid eller om du ammar. Paxene får inte användas vid graviditet och kvinnor som behandlas med Paxene får inte amma. Tillförlitligt preventivmedel skall användas under behandling med Paxene. Körförmåga och användning av maskiner: Paxene innehåller alkohol. Därför är det inte säkert att köra bil eller handskas med maskiner upp till flera timmar efter att du har fått din behandling. Rådfråga din läkare. Du kan köra bil mellan behandlingarna med Paxene, förutsatt att du inte känner dig trött eller yr. Viktig information om några av hjälpämnena i Paxene: Detta preparat innehåller omkring 50 volymprocent alkohol. Varje infusion innehåller upp till 12 g alkohol. Paxene innehåller polyoxietylerad ricinolja som kan orsaka en allergisk reaktion. Användning av andra läkemedel: Innan du tar emot infusionskoncentratet måste du berätta för din läkare om du: tar ritonavir, nelfinavir, efavirenz, nevirapin (för behandling av AIDS) eller något annat läkemedel som ordinerats för din sjukdom; tar andra läkemedel som ordinerats av en läkare (t.ex. warfarin, erytromycin, fluoxetin, imidazol-läkemedel mot svampinfektion, rifampicin, karbamazepin, fenytoin); tar andra läkemedel som du själv köpt utan recept. Paxene kan påverka andra läkemedels effekt på grund av dess höga alkoholhalt. Om du behandlas av annan läkare eller på ett sjukhus, kom då ihåg att informera om vilka läkemedel du tar. 5. HUR DU ANVÄNDER PAXENE Infusionskoncentratet spädes ut och ges långsamt i en ven under cirka 3 timmar. Dosen Paxene som du kommer att ges beror dels på din kroppsyta (uttryckt i kvadratmeter, m²) och dels på resultaten från dina blodprov. AIDS-relaterat Kaposis sarkom: Vanlig dos är 100 mg/m² kroppsyta. Du kommer att få Paxene varannan vecka så länge resultaten från dina blodprov visar att det är säkert för dig att fortsätta med behandlingen. Framskriden bröstcancer och äggstockscancer: Vanlig dos är 175 mg/m² kroppsyta. 16

17 Du kommer att få Paxene var tredje vecka så länge resultaten från dina blodprov visar att det är säkert för dig att fortsätta med behandlingen. För att förhindra allergiska reaktioner medan du får infusionen, kommer du att få andra läkemedel innan behandlingen börjar. Tolv respektive sex timmar före infusionen får du dexametason (en steroid), antingen i tablettform att svälja eller som injektion. En halv till en timme före infusionen får du två olika injektioner (ett antihistamin och en H 2 -antagonist). Du får infusionen endast under läkares övervakning och du kommer regelbundet att kontrolleras medan du får infusionen, för att se hur du reagerar på den. Om du har haft hjärtproblem, kommer kanske din hjärtfrekvens att övervakas. Om några problem uppstår medan du får infusionen, finns vårdpersonal till hands som vidtar eventuellt nödvändiga åtgärder. 6. EVENTUELLA BIVERKNINGAR Biverkningarna kan uppträda medan du får infusionskoncentratet eller efter behandlingen. Tala om för vårdpersonalen om du upplever obehag. Om du upplever obehag mellan behandlingsomgångarna eller efter behandlingens slut, skall du tala om det för läkare eller farmaceut så fort som möjligt. Mycket vanliga biverkningar (förekommer hos 10 eller fler av 100 patienter) och vanliga biverkningar (förekommer hos 1 till 10 av 100 patienter) kan omfatta: Allergiska reaktioner - läkemedlet innehåller polyoxietylerad ricinolja som kan ge upphov till en allergisk reaktion. Du kan bli andfådd eller få andningsbesvär, få känning av bröstsmärtor, rodnad i ansiktet och på halsen, hjärtklappning, eller få blodtrycksfall som gör att du känner dig yr och svettas. Kontakta omedelbart din läkare om du får något av dessa symtom. Blodet - färre neutrofila granulocyter (typ av vita blodkroppar) i blodet. Detta kan orsaka feber och du kan lättare få infektioner. Det kan vara färre blodplättar i ditt blod. Detta kan ge ovanliga blödningar (t ex näsblod) eller oförklarliga blåmärken. En minskning av antalet röda blodkroppar (anemi) kan också inträffa. Du kan uppleva att du blir trött och att huden ser blekare ut, vilket kan vara ett tecken på järnbrist. Hjärtat - förändringar i den normala hjärtfrekvensen och högt/lågt blodtryck (du kan känna dig yr och svimma eller svettas). I mycket sällsynta fall kan hjärtsvikt inträffa. Mag-tarmkanalen - illamående, kräkningar, buksmärta, förstoppning, diarré, matsmältningsbesvär (dyspepsi), missfärgad avföring (melena), muntorrhet, sår i munnen och på tungan samt aptitlöshet (anorexi). Svår, långvarig eller blodig diarré med buksmärta eller feber, som kan vara ett tecken på en allvarlig tarminflammation (pseudomembranös kolit) eller blodig, vattnig diarré kan inträffa i sällsynta fall. Luftvägarna - andfåddhet (dyspné), näsblod (epistaxis) och inflammation i lungorna (pneumonit) hos patienter som får strålbehandling. Ögon och öron - torra ögon, nedsatt syn (amblyopi) och öronringning (tinnitus). Muskler och leder - värk i leder, muskler och benstomme, benkramp och onormal svaghet i vissa muskler (myasteni). Nervsystemet - domningar och krypningar i huden (som försvann hos ca 40 till 60% av patienterna), trötthet, yrsel, nevositet, depression, onormala tankar, sömnsvårigheter, nedsatt rörlighet (hypokinesi), nedsatt känsel (hypaestesi) och gångbesvär. Synnervs- eller synrubbningar. Plötslig hörselförlust kan inträffa i sällsynta fall. Huden - torr hud, utslag, klåda (pruritus), onormal rodnad, fjällning och förtjockning av huden (exfoliativ dermatit), acne, håravfall, missfärgade naglar och naglar som lossnar från nagelbädden (onykolys). Undvik att ha händer och fötter alltför mycket i solljus under behandlingen. Lever och njurar - ökning av bilirubin (gulsot) och leverenzymer såsom alkalisk fosfatas och ASAT (SGOT), smärta vid urinering (dysuri). 17

18 Infektioner - du kan drabbas av förkylning, feber, influensasyndrom, viursinfektioner som herpes simplex, halsinflammation (faryngit), inflammation av slemhinnorna i näsan (rinit) och svampinfektion i munnen (oral candidos). Andra besvär - svullnad på grund av vätskeansamling i kroppens vävnader (ödem), stor förlust av kroppsvätska (dehydrering), viktökning, viktminskning, illamående och kräkningar, kraftlöshet (asteni), smärta (särskilt i ryggen och bröstkorgen), smakförändringar, olustkänsla och huvudvärk. Irritation runt injektionsstället - svullnad, rodnad, ömhet och missfärgad hud. Ta kontakt med läkare eller farmaceut om du lägger märke till någon biverkning som inte omnämns i denna broschyr. 7. FÖRVARING AV PAXENE Infusionskoncentratet förvaras på apoteket och en farmaceut bereder det och levererar det i färdigt skick till läkaren eller sjuksköterskan. Det måste förvaras utom syn- och räckhåll för barn. Infusionskoncentratet förvaras i ytterkartongen vid högst 25 C. Använd inte infusionskoncentratet efter det utgångsdatum som står på injektionsflaskans etikett. 8. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR Denna bipacksedel godkändes senast den {datum} Följande uppgifter är uteslutande för läkare och hälsovårdspersonal: Beredningsanvisningar Hanteringsanvisningar Paxene är ett cytotoxiskt medel, och skall hanteras med försiktighet liksom andra potentiellt toxiska medel. Använd handskar vid hantering. Tvätta huden omedelbart grundligt med tvål och vatten om du fått Paxene-lösning på huden. Slemhinnor som kommit i kontakt med Paxene måste sköljas grundligt med vatten. Gravid personal skall inte hantera Paxene. Beredning av infusionslösningen Före infusionen måste Paxene spädas under aseptiska förhållanden. Paxene skall spädas med 0,9% w/v natriumkloridlösning för infusion, 5% glukoslösning för infusion, eller 5% Ringer-glukos infusionsvätska till en slutlig koncentration av 0,3 till 1,2 mg/ml. Infusionslösning är kemiskt och fysikaliskt stabil i minst 24 timmar vid högst 25 C och skyddad från ljus. Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart ansvarar användaren innan användning för förvaringstid och förvaringsförhållanden, som normalt sett inte får överskrida 24 timmar vid 2 till 8 C, om inte spädning har skett under kontrollerade och godkända aspetiska förhållanden. Parenterala läkemedel bör kontrolleras visuellt med avseende på förekomst av partiklar och missfärgning före administrering. Efter beredning kan lösningen vara halvgenomskinlig vilket beror på vehikeln som används i preparatet. 18

19 Nivåerna av den extraherande mjukgöraren DEHP [di-(2-etylhexyl)ftalat] ökar med tid och koncentration när den utspädda lösningen bereds i PVC-behållare. Användning av behållare och infusionsset i mjuk PVC vid administrering rekommenderas därför inte. Paxene-lösningar skall beredas och förvaras i behållare av glas, polypropylen eller polyolefin. Använd utrustning som inte innehåller PVC, t.ex. material med överdrag av polyetylen. Paxene skall tillföras genom ett in-line filter med en porstorlek på högst 0,22 µm. Inget signifikant läckage av DEHP har förekommit när filter med korta PVC-överdragna slangar för inlopp och utlopp har använts. Hantering och avfallshantering De rutiner som gäller för korrekt hantering och avfallshantering av cytotoxiska läkemedel skall följas. 19