Könsdysfori - Remittering och tillhörande stöd

Transkript

1 Diarienummer Dokumenttyp Ansvarig verksamhet Version Antal sidor Riktlinje Folkhälso- och samhällsmedicinska 1 6 enheten Dokumentägare Fastställare Giltig fr.o.m. Giltig t.o.m. Anna-Carin Johansson Gunilla Andersson Könsdysfori - Remittering och tillhörande stöd Gäller för: Landstinget i Värmland Bakgrund All hälso- och sjukvård ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet (2 HSL). Definition Könsdysfori innebär att en persons könsidentitet avviker helt eller delvis från det kön personen har registrerats som vid födsel. Individens upplevelse av att leva i en anatomiskt felaktig kropp leder ofta till önskemål om könskorrigerande behandling av olika slag. Könsdysfori orsakar lidande och försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden. Könsdysfori är en informell översättning av det engelska uttrycket gender dysphoria som DSM-5 tillämpar. De tillstånd som motsvarar könsdysfori i ICD-10-SE finns under rubriken Transsexualism och övriga könsidentitets-störningar. Transsexualism kan betraktas som den mest uttalade formen av könsdysfori. I ICD-10-SE skiljer man mellan tre tillstånd som relaterar till könsdysfori med hjälp av tre diagnoskategorier och tillhörande diagnoskoder: transsexualism (F64.0) andra specificerade könsidentitetsstörningar (F64.8) könsidentitetsstörning ospecificerad (F64.9) Könskorrigering kallas den medicinska process som syftar till anpassa kroppen för att överensstämma med den egna könsidentiteten. Könskorrigering är inte ett krav för ändring av juridiskt kön. Vad är kön Kön är ett komplext begrepp som har flera olika aspekter. En möjlig indelning är: Biologiskt kön Biologiskt kön definieras utifrån könskromosomer, hormonnivåer, yttre och inre könsorgan samt sekundära könskaraktäristika exempelvis adamsäpple, bröst, behåring. 1 (6)

2 Könsuttryck Könsuttryck är hur en person uttrycker sitt kön genom exempelvis kläder kroppsspråk och socialt beteende. Könsidentitet Könsidentitet är det kön som individens själv identifierar sig med. Juridiskt kön Juridiskt kön är det som är registrerat i folkbokföringen. Vid vård av könsdysfori är det viktigt att man bekräftar personens egen könsidentitet. En enkel åtgärd är att använda det tilltalsnamn och det pronomen som personen valt. Detta gäller både i den direkta kontakten med personen och i samband med dokumentationen av vårdkontakten. Förekomst Exakt statistik på hur många som utretts och beviljats en könskorrigering saknas i nuläget. Det fanns 2012 ca 800 personer som korrigerat sitt kön i Sverige, därtill kommer ett stort antal som sökt för könsdysfori och som inte fått eller velat korrigera sitt kön. De senaste 4 åren rapporteras en ständig ökning av antal inkomna remisser för utredning. Andra länder rapporterar också en ökning av sökande. Orsakerna till ökningen är inte känd. Det är oklart om det är en faktisk ökning av transsexualism eller om flera personer söker hjälp på grund av bättre vård och öppnare samhällsklimat. Ytterligare en möjlig förklaring kan vara att steriliseringskravet för att ändra juridisk könstillhörighet togs bort år I Värmland är det varje år mellan personer som remitteras för utredning. Kunskap om könsdysfori Kunskapen om könsdysfori är idag låg inom hälso- och sjukvården, vilket riskerar att leda till ett sämre bemötande samt att individens behov inte uppmärksammas med följd att personen söker sjukvård upprepade gånger. Detta för med sig både lidande för personen och ökade sjukvårdsinsatser och kostnader. Diskriminering som har samband med könsöverskridande identitet eller uttryck är förbjudet enligt diskrimineringslagen. Ökad kunskap bland personal inom hälso- och sjukvården, om könsdysfori, är viktig då det möjliggör ett respektfullt bemötande, rätt insatser och minskade kostnader. Ohälsa och utsatthet Enligt studier framkommer att personer med könsdysfori har sämre hälsa jämfört med befolkningen i allmänhet. Stigmatisering och okunskap i samhället leder till 1 Lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall ändrades från och med den 1 juli 2013 och det är numera inte längre ett krav att en person som ska ändra sin könstillhörighet måste ha steriliserats eller av någon annan orsak sakna fortplantningsförmåga 2 (6)

3 fysisk och psykisk ohälsa och transpersoner är oftare utsatta för trakasserier, hot och våld vilket bör ses som potentiellt traumatiserande. Det är vanligt att denna grupp söker hälso- och sjukvård mer än andra grupper i samhället. En överrepresentation noteras när det gäller självskadebeteende, riskbruk av alkohol och narkotika. Förekomsten av självmordstankar och gjorda självmordsförsök är betydligt vanligare bland transsexuella personer. En internationell studie gjord 2011 visar % självmordsförsök bland de transpersoner som söker hjälp, men nyare studier visar att siffror upp till 30 % förekommer. 2 Särskilt utsatta grupper Personer med könsdysfori som vistas i Sverige utan tillstånd kan vara en särskilt utsatt grupp. Det kan röra sig om personer som exempelvis har påbörjat en hormonbehandling utomlands och som vid vistelsen i Sverige är beroende av att behandlingen fortgår och ska betraktas som vård som inte kan anstå. Andra grupper av könsdysforiska personer som kan vara särskilt utsatta är till exempel: äldre personer som relativt sent i livet tagit kontakt med hälso- och sjukvården avseende sin könsdysfori personer med intellektuell funktionsnedsättning hemlösa personer med missbruksproblem personer som bor på institution Dessa omständigheter som innebär särskild utsatthet är dock inget hinder för att tillgodose människors vårdbehov. I stället bör hälso- och sjukvården hitta individuella lösningar för att ändå kunna ge god vård vid könsdysfori. Kunskapsstöd Socialstyrelsen konstaterade i en rapport 2010 att det finns brister och stora regionala skillnader vad gäller vård och behandling av transsexuella och övriga personer med könsdysfori. Ett arbete pågår med att ta fram kunskapsstöd om vård och behandling till vuxna 3, barn och unga 4 som är tänkt att resultera i flera produkter: kunskapsstöd med vägledning och rekommendationer till professionen inom specialistvården informationsmaterial till vårdsökande informationsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal 2 Socialstyrelsen (2014) Nationellt kunskapsstöd för vård och behandling av personer med könsdysfori vägledning och rekommendationer stöd för styrning och ledning preliminär version, Socialstyrelsen 3 Socialstyrelsen (2014) Nationellt kunskapsstöd för vård och behandling av personer med könsdysfori vägledning och rekommendationer stöd för styrning och ledning preliminär version, Socialstyrelsen 4 Socialstyrelsen (2014) Nationellt kunskapsstöd för vård och behandling av barn och ungdomar med könsdysfori vägledning och rekommendationer remissversion, Socialstyrelsen 3 (6)

4 Barn och unga En utredning är gjord (SOU 2014:91) 5 där bedömningen är att unga som har fyllt 15 år själva ska kunna ansöka om ändring av juridiskt kön. De anses ha uppnått en sådan ålder och mognad att vederbörande själv, och oberoende av vårdnadshavarens samtycke, kan ansöka om ändring av juridiskt kön i folkbokföringen. Detta innebär en inskränkning i vårdnadshavarens rätt att bestämma i den unges personliga angelägenheter. Patientens väg i vården Bedömning Oavsett var patienten söker vård inom Landstinget i Värmland sker remittering till psykiatriska öppenvårdsmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin där en psykiatrisk bedömning görs. Alternativt kan patienten göra en egen vårdbegäran. Patienten remitteras därefter vidare via specialistvårdsremiss för utredning. Utredning Personer som önskar korrigera sitt kön utreds idag vid någon av de särskilda nationella enheterna för könsidentitetsutredning. För närvarande finns de särskilda enheterna för könsidentitetsutredning på följande orter: Alingsås, Linköping, Stockholm, Umeå, Uppsala och Lund Ny patientlag (SFS, 2014:821) 1 januari 2015 innebär att patienten kan välja vilken enhet för könsidentitetsutredning man ska remitteras till. Stöd till patient och närstående Patient och närstående ska erbjudas psykosocialt stöd och behandling utifrån behov före, under och efter utredningsprocessen. Personer som genomgått former av könskorrigerande behandling kan behöva vård i varierande grad och tid utifrån individuella behov. För att till exempel undvika de negativa sekundära effekterna av att ha tagit bort könskörtlarna vid relativt låg ålder eller av att få långvarig högdoserad hormonbehandling, behöver vårdgivarna samverka och se patientens vård som en helhet. Detta gäller både primärvården och vård som är inriktad på könskorrigerade personers speciella behov. Det är av vikt att personer som genomgått könskorrigerande behandling erbjuds sammaförebyggande vårdutbud som andra personer i deras ålder. När det gäller problem som hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet och vissa cancerformer (i bröst, livmoderhals, äggstockar livmoder och prostata) är det särskilt viktigt att säkra upp rutiner. Landstinget i Värmland ansvarar för dessa insatser. 5 SOU 2014:91Betänkande av Utredningen om åldersgränsen för fastställelse av ändrad könstillhörighet, Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm 4 (6)

5 Multidisciplinärt team Samarbete i multidisciplinära team utgör en central del i samverkan mellan olika vårdgivare och är en nödvändig grund för en god vård vid könsdysfori. Ett multidisciplinärt team i Landstinget i Värmland bildas för att samla erfarenhet och kunskap för att arbeta med frågor som rör personer som söker för könsidentitet eller könsdysfori. Detta för att säkra en god kvalitet och jämlik vård. I gruppen samlas befintlig kompetens inom området könsdysfori. Gruppen ska möjliggöra en fortsatt utveckling samt kompetenshöjning inom landstinget. Ansvar för bildandet av gruppen finns inom division psykiatri och allmänmedicin och ska innehålla representanter från nödvändiga specialiteter i enlighet med Socialstyrelsens kunskapsunderlag. Ett tydligt uppdrag formuleras för teamet där en del innebär att hålla sig à jour med forskning och utveckling. Områden som behöver vidareutvecklas och som är ett ansvar för teamet är exempelvis: Översyn av journalsystemet med rutiner så att patientjournal kan föras på ett säkert sätt och ej könsbundet Skriftlig information på olika språk och till olika målgrupper Riktlinjer för hjälpmedel vad gäller sortiment och förskrivning inom området Logopedisk behandling och eventuella ingrepp Rutiner och avtal för hårborttagning Asylsökande som påbörjat hormonbehandling i hemlandet Uppföljning, utvärdering och avvikelsehantering Det multidisciplinära teamet behöver ha en sammansättning för att möta patientens psykiska, fysiska och sociala behov före, under och efter en utredning. För att möta dessa behov krävs en sammansättning av teamet där insatserna är olika under processen. Psykolog, psykiatriker och kurator med barn- respektive vuxenkompetens är basen i det multidisciplinära teamet. Övriga kompetenser som förslagsvis knyts till teamet är: arbetsterapi, endokrinologi, foniatri, gynekologi, hudterapi, kirurgi, logopedi, sexologi, andrologi och urologi Före: - Stöd för landstingets verksamheter gällande remiss och eventuella övriga insatser - Psykiatriskt, psykologiskt, psykosocialt och somatiskt stöd till patientgruppen, exempelvis för utforskning av könsidentitet - Psykosocialt stöd till närstående genom exempelvis individuella samtal, partnersamtal, familjesamtal - Psykopedagogiskt stöd i grupp kring könsdysfori för patienter och närstående - Kunskapsstöd till samarbetspartners t.ex. elevhälsa och arbetsgivare 5 (6)

6 Under: Efter: - Stöd till patientgruppen i samarbete med utredningsteam - Stöd till närstående i samarbete med utredningsteam - Utprovning och förskrivning av hjälpmedel - Stöd och samordning för landstingets insatser vid exempelvis hormonbehandling, hårborttagning och logopediska insatser - Psykiatriskt, psykologiskt, psykosocialt och somatiskt stöd till patientgruppen - Samordning och uppföljning av insatser i samverkan med utredningsteam - Stöd för landstingets verksamheter gällande långvariga insatser - Psykosocialt stöd till närstående genom exempelvis individuella samtal, par samtal, familjesamtal Utarbetad av: Christina Sand, verksamhetsutvecklare division psykiatri, Maj-Britt Björn Persson, psykolog division psykiatri, Katrin Mörtel, avdelningschef division psykiatri, Daniel Foxhage, verksamhetsutvecklare division allmänmedicin, Agneta Tynander, projektledare hälso- och sjukvårdsstaben, Susanne Karlsson, sexolog mottagningen för sexuell hälsa, Anna-Carin Johansson, enhetschef hälso- och sjukvårdsstaben 6 (6)