Kjersti Mårtensdotter av Niklas Hertzman

Transkript

1 Det var en gång Kjersti Mårtensdotter av Niklas Hertzman Så börjar många sagor och historier, men detta är ingen saga utan en sann historia. Historien om Kjersti Mårtensdotter från Trelleborg. Ett namn, ett datum eller en ort i all ära är kul saker att hitta som släktforskare, men om man kan gräva lite djupare och hitta andra typer av handlingar och uppgifter som ger personerna lite mer kött på bena, så blir det så mycket intressantare att släktforska. Människorna är ju sedan länge döda och det enda som finns kvar är lite rader och notiser i kyrkoböcker och andra handlingar. Ju mer man då kan hitta om personerna, hur de var och var de levde gör att personerna kommer närmare dig själv. Om det handlar om en anfader eller anmoder så är det ju ännu mer spännande. Utan just den personen så hade inte just Du funnits till Innan du läser vidare så vill vi varna för att vissa stycken av texten, framför allt obduktionerna är mycket beskrivande och kan för en del uppfattas som känsliga. Kjersti Mårtensdotter föds i Källstorp 1823 Det var en gång en kall vinterdag i Källstorp strax utanför Trelleborg. Mårten och Anna hade precis flyttat ihop och nu bodde de i ett litet torp i Toarp. Det började närma sig jul 1823, men det skulle bli en jul som ingen av dem någonsin hade upplevt. Ett halvår tidigare, den 16 juli 1823 gifte sig Mårten Persson och Anna Olsdotter i Källstorp. Förhoppningsvis var det starka känslor mellan de båda, fast de båda hade blivit lite gamla för att gifta sig. Mårten var 27 år och Anna var 30 år gammal. Men giftermålet var inte allt som väntade de båda. Det hade hänt något 3 månader tidigare och omkringrullandet i halmen hade gjort Anna gravid. Mårten och Anna väntade sitt första barn tillsammans och giftermålet kanske kom lite tidigare än de båda hade tänk sig. Nu när Anna var gravid var de tvungna att gifta sig. Att få barn som ogift vid denna tid var inte bara skamligt utan det var till och med olagligt och det Anna hade upplevt ett par år tidigare ville hon inte vara med om igen. Den 14 april 1821 hade Anna nämligen fött ett oäkta barn som döptes till Anders. Det finns ingen pappa angiven i födelseboken i Källstorp. Men nu hade Mårten och Anna gift sig och de var i full färd med att planera sin framtid tillsammans. Det lackade mot jul, men precis innan jul så ville det lilla barnet komma ut i världen och den 23 december 1823 föddes en liten dotter till paret. Tre dagar senare var det dop och hon döptes till Kierstina Decembr: 23 föddes och 26 döptes gifta drängen Mårten Pehrssons i Toarp och dess hustru Anna Olsdotters dotter Kierstina, som hölts wid dopet af Nils Pehrs hustru i Stora Jordberga Kierstina Pehrsdotter. Wittnen woro: Husman Sven Mårtensson i Kiellstorp, dr: Pehr Pehrsson, hustru Elna Olsdotter i Kiellstorp, pigan Anna Pehrsdotter i Toarp.

2 Så särskilt länge bodde inte den lilla familjen i Toarp utan redan nästa år 1824 flyttade man till Grönby och bosatte sig på Hönsinge nr 9. Här växte familjen och 1825 föds Marna, 1827 Nils som dör 4 år gammal 1831, Katarina 1830 och så sladdbarnet Nils Kjersti flyttar hemifrån Kjersti flyttar hemifrån när hon är 17 år gammal och 1840 börjar hon jobba som piga på Anderslöv nr 5. Sedan flyttar Kjersti runt i trakten och tjänar piga på olika gårdar. I Anderslöv stannar hon i två år då hon flyttar till Södra Åby. Hos Jöns Andersson på Södra Åby nr 16 jobbar hon i ett år och 1843 flyttar hon vidare till Lilla Isie där hon får bli piga på Lilla Isie nr 3&5 till 1845 då hon flyttar till Trelleborg. I Trelleborg jobbar Kjersti som piga i ett år hos polisupplysningsmannen Johan Fougstedt som bor på Trelleborg nr flyttar hon till Trelleborg nr 2 där hon tjänar hos skepparen Anders Nilsson flyttar Kjersti igen, denna gång styr hon stegen mot Gylle nr 7, men där finns hon inte registrerad i husförhörslängden. Kjersti ångrar sig nog och väljer att bo kvar i Trelleborg för strax därefter dyker hon upp igen och bor då bland hyres- och inhysesfolken på nr 109. Prästen har gjort en notering i kanten av husförhörslängden att Kjersti har lämnat tillbaka attesten som var daterad den 7/ och ställd till Gylle. Prästen är lite osäker på var Kjersti har bott för han har skrivit att hon vistats i Gylle utan uttagen attest. Kjersti får sitt första barn 1848 Kanske känner Kjersti på sig att det inte är bra att flytta så långt och stannar i Trelleborg. Kjersti mår dåligt och kräker hela våren 1848 och hon börjar märka vad som är på väg att hända. 24 år gammal väntar hon sitt första barn och i oktober månad 1848 föds hennes son Nils Peter i Trelleborg October den 4 föddes och den 7 ejusdem döptes härstädes Pigan Kjersti Mårtensdotters i Trelleborg oägta son Nils Peter. B.b. Jordegumman Katarina Wellert från No 122 Trelleborg. Faddr: Dragon Djerfs hustru Mätta AndersDtr ibm samt arbetskarlen Matts Jönsson på No 98 ibm. Vem som är pappa till barnet framgår inte i födelseboken. Precis som sin mamma, så får alltså Kjersti ett oäkta barn och i husförhörslängden har prästen gjort en anteckning att hon skriftades och pliktade den 11/ Kjersti får tvillingar 1851 Kjersti och den lille nyfödde sonen flyttar vidare och hon hyr in sig på ett par olika ställen i Trelleborg. Ganska snart blir Kjersti med barn igen och denna gång är det inte bara ett barn som växer till sig i Kjerstis mage, utan nu väntar hon tvillingar. I april månad 1851, då Kjersti bor hos änkan Elsa Persdotter på nummer 11 föder hon två tvillinggossar, men något händer i samband med förlossningen eller strax därefter för i husförhörslängden skriver prästen att Kjersti har häktats. Dödboken i Trelleborg berättar ytterliggare lite vad som har hänt Juni den 2dra jordfästes i tysthet 2ne nyfödda Tvillings-gosse barn, hvilka den 30de sistl. Maij blifwit funna döda nedgömda i ett hål under spismuren uti Enkan Elsa Persdotters å No 11 hus. Dessa barn, hvilka af ProvincialLäkaren Herr Doctor Wieselqvist, obducerades den 1 juni. Skola vara framfödda af Inhysespigan Kjersti Mårtensdotter, boende i samma hus. Modren häktades den 30 sistl. Maij för att vid urtima Ting undergå rannsakning.

3 Kjersti häktas och förs till häktet i Klörup. Här vaktar fångvaktaren Anders Pehrsson med hård hand och han har mycket att stå i. Kjersti kommer till häradshäktet för Oxie och Skytts härader den 30 maj. Under maj månad har Anders haft uppsikt över 9 arresterade, men den 30 när Kjersti kommer till häktet finns det bara 2 kvar. De andra har skickats vidare till olika ställen. Man antecknar i rullan att pigan Kjersti Månsdotter (som man har ändrat till Mårtensdotter) från Hönsinge är född i Källstorp, 29 år gammal, har blå ögon, ljust hår, rundlagt ansikte och ordinär växt. När hon skrivs in så är hon häktad för mord. Kjersti sitter kvar i häktet under hela rannsakningen. Det är bara när det är förhandling i häradsrätten som hon får komma upp från de små rummen. Den 25 juli får Kjersti åka vidare, då hon transporteras till länshäktet i Malmö. Man sammankallar alltså ett urtima ting, ett extra ting skall avgöra vad som har hänt och i vilken grad Kjersti är skyldig till det hela. Domboken berättar vad som har hänt. Urtima ting 1851 Åklagaren vill höra ett par vittnen och kallar barnmorskan Elna Larsdotter, hustrurna Karna Jönsdotter och Ingar Persdotter samt änkorna Elsa Persdotter och Johanna Holmberg som alla bor i Trelleborg. Vittnesmålen Elna Persdotter har inte möjlighet att närvara vid rättegången och lämnar sitt vittnesmål skriftligen. Hon berättar vad som hänt i sitt hus. Lördagen nästföre påsk steg Kjersti upp tidigt och eldade så kraftigt i kakelugnarna att det blev mycket varmt i stugan. Elna vaknade av värmen och gick och frågade Kjersti varför hon hade stigit upp så tidigt. Kjersti svarade att hon skulle resa bort. Hon plockade fram lite kläder till sig själv för hon skulle gå hem till sin pappa på annandag påsk. Strax därefter gick hon och lade sig igen och Elna frågade varför hon nu gick och lade sig igen. Kjersti svarade att hon skulle ligga ett tag till då hon skulle läka en tå som var dålig. Elna frågade om hon inte hade ont eller var sjuk i magen, men fick till svar att det var hon inte. Hon var inte sjuk någonstädes utan hade ont i huvudet. Elna frågade om det var dags att få barn och då kunde hon hämta någon som kunde hjälpa till. Kjersti svarade att det behöver hon inte vara rädd för, ty hon hade gott och väl en månad kvar. Lite senare på morgonen, samma lördag klagade Kjersti att hon inte hade något grovt bröd. Elna erbjöd att hon skulle kunna få lite av henne. Elna erbjöd sig att senare på dagen gå och hämta bröd till henne hos slaktaren Hahnbergs, som hon hade tjänat ihop, då hon hade spunnit lite garn till dem. Kjersti svarade då att Elna att hon kunde vänta till efter middagen. Kjersti skulle själv säga till när hon ville att Elna skulle gå efter brödet. Påskdagens morgon omkring klockan 7 på dagen såg Elna en sax som var hennes. Denna var blodig och Elna frågade Kjersti vad hon hade gjort med den då den var blodig. Kjersti svarade att hon stött till sin näsa och det hade börjat blöda. Kjersti var även blodig på ena handen. Senare på påskdagen hjälpte Elna tillsammans med en annan kvinna henne ur sängen. Kjersti berättade då att hon hade fått missfall. De tog upp henne och bäddade rent kring henne. De lade torra kläder under henne och lade henne i sängen igen. Senare på dagen såg Elna att det var blod under Kjerstis kista. Hon frågade vad det var och Kjersti svarade att där fanns inget än lite kläder med något levrat blod. Detta tänkte hon själv göra rent när hon mådde bättre. Elna frågade varför hon lagt det där och inte sagt till henne. Kjersti svarade att hon hade tänkt dölja det tills hon själv kunde göra det rent, hon ville inte ta upp Elnas tid med detta.

4 Den 21 juli vittnar polisuppsyningsmannen Johan Fougstedt och uppger att Kjersti Mårtensdotter, som år 1846 varit uti hans tjänst, efter den tiden inte haft någon stadig tjänst, utan har arbetat för dagpenning. Hon har hyrt rum hos änkan Else Persdotter på nr 11 sedan jultiden. Vid påsktiden hade hon fått, efter vad som framkommit fött 2 barn, som den 30 maj påträffades döda och nedgrävda uti en askhög i skorstenen till det rum som hon då bodde i. Strax efter påsk hade Kjersti begivit sig till sina föräldrar i Hönsinge by. När barnen hittades greps Kjersti och forslades till häradshäktet. Elna Larsdotter vittnar att hon blivit tillkallad av Ingar Persdotter. När hon kom till huset den 20 april vid middagstiden hade hon undersökt Kjersti, som förmältes vara sjuk. Elna undersökte henens tillstånd och ansåg att hon fött barn, men Kjersti bedyrade med rysliga eder, att hon blott fått missfall, efter att i 2 månader varit havande. Man såg blod i hennes kista och på golvet och även på några trasor. Kjersti bedyrade att allt kom från missfallet. Dagen efter underättade vittnet församlingens kyrkoherde Herr Prosten Ekelund om vad hon varit med om. Prosten skall ha åkt och besökt Kjersti. Den 22 april var hon ånyo hos Kjersti som vidhöll sin förra uppgift om vad som hade hänt. Ingar Persdotter berättar att hon på tillsägelse av vittnet Karna Jönsdotter påskdagens morgon omkring klockan 8 infann sig hos Kjersti Mårtensdotter, som då var sjuk. Hon klagade över huvudvärk och att hon var besvärad av blodgång. Man frågar henne om hon fött barn, då Ingar tidigare tyckt sig se att hon var havande. Tre veckor senare träffade vittnet Kjersti igen och då såg hon att hon smalnat betydligt, men pratade inte med henne då om den troliga förlossningen. När det är Karna Jönsdotters tur att vittna, så berättar hon att hon den 19 april, på kallelse av vittnet Elsa Persdotter, infann sig hos Kjersti Mårtensdotter. Man konstaterade att Kjersti var sjuk, hon klagade över huvudvärk och blodgång, men nekade till att ha fött något barn. De försökte prata med Kjersti och få henne att berätta mer om vad som var fel. Till slut erkände hon att hon var havande. Kjersti bad Karna att hämta Ingar Persdotter. När Ingar kom så hjälpte de Kjersti att sätta sig upp i sängen och bytte hennes blodiga sängkläder. Dessa nya sängkläder tog de från kistan, men däri kunde de inte se några barn. När de hade hjälpt Kjersti att gå och lägga sig igen gick Karna och Ingar hem. Karna kom till Kjersti även nästa dag, då tillsammans med barnmorskan Elna Larsdotter. Även nu bedyrade Kjersti att hon inte hade fött något barn utan bara haft missfall. Karna avslutar sitt vittnesmål med att berätta att hon var närvarande när man tog ut torvaskan ur skorstenen och de döda barnen påträffades. Johanna Holmberg berättade att hon mycket väl hade sett att Kjersti var havande, men hade inte pratat med henne efter förlossningen. När man hade hört alla vittnens berättelser så läste man upp vittnesmålen och de lades till handlingarna. Kjersti vidhöll vad hon tidigare hade sagt och hade inget mera att tillägga. Långt bak i rummet reser sig en man upp, Kjersti såg genast vem det var, men hon hade inte sett sin pappa bland åhörarna tidigare under dagen. Mårten Persson anmälde att han gärna kunde svara på några frågor om rätten hade några. Efter lite överläggningar så bad man Mårten att berätta, utan ed, vad han visste om händelsen. Mårten steg fram till bordet och ganska snart så fick han ganska svåra hostattacker. Mårten fick ett par gånger avbryta sin berättelse för att hosta och det var inte vilka hostningar som helst, de lät inte bra. Hostattackerna var så kraftiga att till och med åhörarna började prata om det i bänkarna. Det gick till och med så långt att man hörde någon säg att stackars Mårten har nog inte långt kvar. Mycket riktigt, en månad senare så dör Mårten 55 år gammal hemma i Hönsinge av lungsot.

5 Mårten berättade att han och hans hustru inte på ett helt års tid träffat sin dotter och Kjersti hade inte heller talat om för dem att hon var havande och än mindre att hon hade fött något barn. Men ryktet om vad som hade hänt i Trelleborg spred sig snabbt och då Mårten fått reda på vad som hänt, så begav han sig till Trelleborg och träffade Kjersti kort tid efter påsken. Kjersti berättade att hon haft missfall. Ett par veckor senare när Kjersti kom hem till sina föräldrar så frågade man henne om vad som hade hänt och då svarade hon precis som tidigare att hon hade haft ett missfall och att de inte behövde frukta att hon förgripit sig mot sitt foster. Hon erkände inte förrän då kronofjärdingsman Letth kom och häktade henne att hon hade framfött ett barn. Hon berättade vad som hade hänt. Åklagaren läser upp Kjerstis prästbetyg: Inhysespigan Kerstin Mårtensdotter från denna församling, hvilken den 30. sistlidne maj blifvit häktad såsom misstänkt för barnmord, är född den 23. December 1823 uti Källstorp; Blef hitförsedlad från L. Isie år 1845; Framfödde härstädes ett oäkta gossebarn, Nils Peter, den 4 Oktober 1848, undergick härför hemlig skrift den 19 augusti 1849 och erlade derjemte 32 skilling Banco, pliktat till kyrkan. Hon äger svag Christendomskunskap, blef af H.H. Nattvard härstädes delaktig den 31 Oktober 1847, enligt anteckning, och är, mig veterligen, till lefvernet ej förr än nu åtalad. Attesterar Trelleborg den 16 Juni J.G. Ekelund Pr. och P. L. Nu var det snart mörkt ute och rannsakningen hade dragit ut på tiden. Rätten beslöt att bifalla åklagarens hemställan att man skulle skjuta upp ärendet till en annan dag. Under tiden så skall man förvara Kjersti häradshäktet. Nästa rättegångsdag Den 24 juli samlas ledamöterna åter vid Skytts häradsrätt för att fortsätta med det urtima tinget angående Kjersti Mårtensdotter. Man fortsatte där man slutade den 12. Man hämtar upp Kjersti från häktet och man fortsatte rättegången mot henne och åtalad för barnamord. Innan man drog igång dagens förhandlingar så läste man upp protokollet från förra rättegångsdagen och det lämnades utan anmärkning. Kjersti fortsatte att svara efter de frågor hon fick. Efter att hon klippt av navelsträngen så förband hon inte densamma och om efterbörden och hennes tillstånd hade hon inget att säga. Åklagaren ville nu höra ytterliggare ett vittne och hustru Elna Andersdotter i Trelleborg svor sanningseden. Efter uppmaning att hålla sig till sanningen så berättade hon att sistlidne påskdag hade fått bud att åka till Elsa Persdotters hus. Elsa Persdotter berättade att Kjersti hade haft en blodig sax samt hade blodfläckar på händerna. Vittnet fortsätter att berätta att hon frågade Kjersti om hennes hälsotillstånd, men Kjersti svarade helt kort att hon inte mådde så bra samt ville inte att vittnet skulle skicka efter en barnmorska. Vittnet blev övertygat om att Kjersti hade haft missfall. Kjersti berättar själv Till slut så väljer Kjersti att själv berätta om sig och vad som hände. I handlingarna står att hon är 27 år gammal och född i Källstorp. Hennes pappa är husmannen Mårten Persson och dennes hustru Anna Olsdotter, som nu bor i Hönsninge by på åboen Jöns Jönssons hemmansägor. Att hon haft pigtjänst på åtskilliga ställen i Trelleborg och bland dessa hos Fougstedt. Sista året har hon varit hos åboen i Gylle Anders Larsson och sedan arbetat för dagpenning i Trelleborg. Hon föddes i oktober månad 1848 ett oäkta och ännu levande gossebarn. För övrigt har hon inte varit för brott tilltalad. Den 19 april födde hon i Trelleborg 2 oäkta barn, av vilket det ena var dödfött, men det andra gav tecken på liv vid födseln. Strax därefter när Kjersti reste på sig var även detta barn dött, utan att

6 Kjersti gjort något. Detta hände omkring klockan 10 på kvällen. Detta skedde i samma rum som änkan Elsa Persdotter bor i. Elsa är mycket döv och hon hade dessutom vid tillfället somnat för kvällen. Vidare berättar Kjersti att en stund efter förlossningen hade hon lagt ner barnen i sin kista. Den 21 grävde hon ner dem uti i en askhög i skorstenen. Hon talade inte om sin förlossning för någon, men hade tidigare berättat att hon var havande. Tre veckor efter förlossningen hade hon gått till sina föräldrar. Hon berättade inget för dem och det var hos dem hon blev gripen och häktad. Detta berättar Kjersti själv under en synbar sinnesrörelse, som man antecknar i domboken. Domen Åklagaren hade inte mer att tillägga i detta mål och överlämnade det samma till domstolens prövning. Kjersti ombads att lämna domstolen och rätten överlade om domen. När de hade kommit fram till ett gemensamt beslut kallades Kjersti åter in och följande utslag avkunnades. Häradsrätten har öfvervägat hwad under ransakningen förekommit; och finner dervid, att tilltalade Kjersti Mårtensdotter emot sitt nekande, icke är öfvertygad, att hafva lagt brottslig hand på någotdera af sina den 19 nästlidne april i Trelleborg framfödde twänne oäkta barn, af hwilka det ena, enligt den företedda Läkare attesten, icke osannolikt haft lif, ehuru sådant med wisshet icke kunnat bestämmas, i anseende dertill att liket öfwergått till röta; men deremot anför häradsrätten Kjerstina Mårtensdotter dels genom egen frivillig bekännelse, dels ock genom afhörde wittnens berättelse, i förening med hwad i öfrigt förekommit, wara lagligen förvunnen, att af grof förseelse och wangömd, utan uppsåt att dräpa eller befunnets wåldsamt tecken, hafwa warit orsaken till det ena fostrets död; Alltså, och då hon tillika döljt sitt hafwande tillståend och sökt enslighet wid födslen, samt derefter lagt båda fostren å lön; pröfvar, i förmågo af 16 Kap: 1 M:B:, sådant detta lagrum lyder: Kongl. förord: den 20 Januari 1779 samt Kongl. Rescriptet den 12 Oktober Häradsrätten rättvist döma Kjersti Mårtensdotter, att för denna sin förbrytelse afstraffas med Tjugofyra par ris, och att undergå uppenbar kyrkoplikt i Trelleborgs kyrka, samt derefter försändas till något Kronans tukthus, att derstädes i Twå år till allmänt arbete hållas; Skolande kostnaden af obductionen å de döda kropparne godtgöras af den tilltalades egendom; men för den händelse hon dertill saknar tillgång af för sådant ändamål i stat anslagne medel. Dock warder detta utslag, jemlikt 25 Kap: 5 R:B:, underställt Kongl. Maj:ts och Rikets Hof Rätts öfver Skåne och Blekinge närmare pröfning, som den tilltalade skall afbida i Länshäktet, dit hon nu kommer att införpassa. Efter afkunnandet af detta Utslag anmälte Kjersti Mårtensdotter deremot missnöje. Kjersti blir alltså dömd att ha lagt sina foster å lön, gömt undan dem och hon blir dömd till 24 par ris, uppenbar kyrkoplikt i Trelleborgs kyrka och därefter två år på ett av kronans tukthus. Obduktion av tvillingarna Provincilaläkaren Wieselqvist lämnar ett utförligt protokoll av obduktionen av de tvänne nyfödda barnen till tinget. Denna obduktion gör han den 1 juni 1851 och närvarande är uppsyningsmannen Herr J. Fougstedt och polisen M. Grönvall. Johan Fougstedt var ju han som Kjersti hade bott hos och tjänat ett par år tidigare. Protokollet börjar med en kort redogörelse för vad som hänt. Efter berättelse skola ifrågawarande 2ne barn påhittats den 30de i nästlidne månad vid företagen reperation inom det uppgifne huset der de varit nergräfde i en hög af aska, som låg i samma rum, der Kjersti Mårtensdotter var boende. Då Mårtensdotter någon tid ansets vara hafvande, blef hon misstänkt att hafva barnen framfödt, hwilket hon också, nu häktad, lärer vidgått.

7 Därefter börjar man anteckna vad man ser vid obduktionen. Man börjar med en yttre besiktning och det är ingen trevlig syn man ser. De döda kropparna var överdragna med våt jord och när man tog bort denna var huden dels gräsgrön och dels jordfärgad eller gråsvart. En stor förruttnelse hade inträtt hos de bägge kropparna. Buken var sönderbrusten och inälvorna hade trillat ut och var illaluktande samt mycket sköra. Hos det ena barnet var vänstra armen och skuldran lössliten, huvudet saknade skinn. Det högra lårbenet hade lossnat. Det andra barnet var lite "bättre" eller där hade förruttnelsen inte gått så långt. Det ena barnet var 43 cm långt och det andra var lite kortare. Man förmodar att det är två gossebarn, men helt säker är man inte. Navelsträngarna var vid sina ändar jämna eller de såg ut att vara avskurna eller avklippta. Kropparna såg ut att vara sönderslitna på framsidorna, så att revbenen var blottade och flera av dessa var lösa. Då allt är ganska förruttnat kan man inte anteckna mer under den yttre besiktningen utan man går vidare till den inre besiktningen, där man väger och mäter de olika organen. Ett av barnen hade luftblåsor i lungorna, men man var inte säker på hur dessa hade tillkommit, om barnet hade levt eller inte. Detta barns lungor flöt när man lade det i en skål med vatten. Det andra barnets lungor sjönk i vatten. Wieselqvist avslutar sitt protokoll med en summering. Här sammanfattar han hur de båda kropparna ser ut. De är båda stark förruttnade, båda är säkerligen fullgångna, men en av dem har troligen andats, det tyckas vara icke osannolikt, att det respirerat. Han fortsätter Något märke efter wåldsam handläggning å barnens kroppar kunde icke urskiljas i det tillstånd, som de befunnos. Överklagan till Hovrätten Den 24 juli får Hovrätten över Skåne och Blekinge in en överklagan från Kjersti. Man behandlar målet under augusti månad och i september kommer deras utslag. Hovrätten går noga igenom händelseförloppet igen och man prövar Skytts häradsrätts utslag, av kronolänsmannen J.F. Hallberg ställd under tilltal, pigan Kjersti Mårtensdotter, för det hon, som av olovlig beblandelse blivit havande och detta sitt tillstånd förtigit. Vidare skriver man att Kjersti den 19de april i enslighet framfött två fullgångna och levande gossebarn, som hon strax efter födseln avdagatagit och lagt å lön. Man genomförde obduktion av de båda barnen och doktor Wieselqvist förklarar att båda fostren var fullgångna och att ett av dem sannolikt levde efter födslen, men han kunde inte bevisa det till 100%, då liken var ganska mycket angripna av röta. I häradsrättens utslag den 24/7 dömde man Kjersti mot hennes nekande, hon hävdar att hon inte varit våldsam mot fostren. Kjersti erkänner dock och det har utredningen styrkt att hon lagt fostren å lön. Straffet för Kjersti var 24 par ris, en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Trelleborgs kyrka samt därefter i två arbeta på tukthus. Utöver detta skall Kjersti betala ersättning för läkaren som besiktigade och obducerade barnen. Hovrätten granskar alla dokument och vittnesmålen och kommer fram till att man bara kan döma Kjersti för att hon dolt sin graviditet och ljugit om tiden för förlossningen, samt att hon lagt barnen å lön. Hon skall därför straffas med 14 dagars fängelse vid vatten och bröd och då hon tidigare pliktat för första resan lägersmål, skall dömas för andra resans lägersmål böta till Trelleborgs kyrka. Kan hon inte betala böterna på En riksdaler 16 skilling banko så skall hon arbeta av denna summan. Hon skall undergå enskild skrift. Vad gäller ersättningen till läkaren så tillstyrkes hovrätten häradsrättens dom. Kjersti tycker att det är skönt att hon fått straffet lindrat, för det som häradsrätten kom fram till att hon skall ha mördat sina barn förstår hon inte hur de kommit fram till. Hon skäms att hon ljugit om

8 sin graviditet och att hon gömt undan barnen efter förlossningen och nu accepterar hon sin straff som hovrätten kommit fram till och bestämmer sig att inte överklaga till kungen. Efter straffets avtjänande 14 dagars fängelse på vatten och bröd är ingen dans på rosor, det kan Kjersti intyga. Visserligen är det inte 2 års arbete på tukthus, men att bara äta bröd och dricka vatten och vattnet var ganska skitigt i två veckors tid var inte kul. I stort sett så hade Kjersti diarré hela tiden och när de båda veckorna hade gått så var det en mycket matt och sliten Kjersti som kom ut från fängelset och återvände till Trelleborg. Det tog ett tag innan Kjersti hade återhämtat sig och hennes pappa hade ju dött så hon försökte hjälpa sin mamma i Hönsinge så gott hon kunde. Den 29 oktober samlade man familjen i Hönsinge för att förrätta bouppteckning efter Mårten Persson. Han efterlämnade änkan Anna Olsdotter och sonen Nils som var 15 1/2 år gammal. Döttrarna Kjersti var 27 och 3/4 år och Catharina var snart 21 år gammal. Då barnen var omyndiga så kom deras farbror Per Persson som också bodde i Hönsinge till bouppteckningen för att se till så att allt gick rätt till. Boet har tillgångar på 48 riksdaler och skulder på 40 riksdaler, så det var inte speciellt mycket de ärvde efter sin pappa. Vid auktionen ett tag senare får man inte lite mer pengar än vad det ursprungligen värderades till. Barnen får vars 6 riksdaler. Kjersti börjar jobba lite och får lite ströjobb här och där i Trelleborg. Hon får jobb för dagen och ibland har hon tur och får jobba ett par veckor på samma ställe. Sommaren 1852, alltså nästan exakt ett år efter domen så kommer nästa stora sorg för Kjersti. Hennes älskade lilla son Nils Peter dör i halssjuka den 14 juli 1852 knappt 4 år gammal. Allt detta tar hårt på Kjersti och hon stänger in sig i sitt lilla rum hon hyr och gråter nästan en hel vecka. Genast börjar man prata i husen i Trelleborg har ni hört att Kjerstis son nu också har dött Men Kjersti är oskyldig till att Nils Peter dör, för prästen skriver att dödsorsaken är halssjuka. Även om Kjersti är oskyldig denna gång så är pratet på byn inte bra. Kjersti börjar känna sig utstött från samhället. Det är ingen som vill hyra ut rum till Kjersti, det är ingen som vill att hon skall jobba för dem, för man vet ju inte vad som händer. Det går så långt att Kjersti 1855 får skriva sig på socknen i Trelleborg. Hon får klara sig bäst hon vill. Hon går runt och tigger till lite mat, ibland får hon bo en eller två nätter hos någon som tillfälligt förbarmar sig över henne. Ett nytt barn föds 1858 Tiden går och Kjersti försöker försörja sig så gott hon kan och i Trelleborg börjar man glömma vad som hänt. Kjersti får lite lättare att få jobb som piga och hon får en fast plats i livet då hon får hyra ett rum. Hösten 1857 träffar hon någon. Vem det är eller hur mycket de träffas, om de har djupare känslor för varandra vet vi inte, men sommaren året efter, den 4/ föds ett nytt barn till Kjersti. Hon får en ny oäkta son som hon döper till samma namn som hennes tidigare son Nils Peter. Femte barnet föds 1863 Mitt i vintern 1863 får så Kjersti sitt femte barn. Denna gång är det en dotter som föds i januari. Något exakt födelsedatum finns inte i Trelleborgs födelsebok. Men det som Kjersti nu gör gör att allt som har tidigare hänt kommer i en ny dager och man börjar fundera på vad Kjersti sysslar med egentligen. Kjersti som nu är 39 år gammal får en dotter och i födelseboken läser man Januari ett flickebarn, oäkta, mördadt. Pigan Kjersti Mårtensdotter å Socknen Trelleborg, 39 år gammal.

9 och i dödboken får man lite ytterliggare uppgifter 1863 den januari och begrovs 25/1 Ett flickebarn. Modren Pigan Kjersti Mårtensdotter. Se födelseboken N:o 6 Med uppsåt afdagatagit. Enligt uppgift af Polisuppsyningsman C.E. Jönsson i Trelleborg hittades barnet den 14 januari liggande dödt i en wedbod i huset N:o 2 Trelleborg i pigan Kjersti Mårtensdotters bostad och blef begrafvet i tysthet enligt Domhafvandens skrifvelse af den 21 Januari Åter igen är det domboken som ger oss svaret på vad som har hänt. Polisuppsyningsman C.E. Jönsson skriver ett brev till Herr Domhavande i Skytts härad den 14 januari Härmed får jag ödmjukast anmäla det jag i dag häktadt Pigan Kjersti Mårtensdotter här i Köpingen, för det hon skall hafva afdagataget ett af henne den 13de December framfödt och å lön lagdt Foster, och anhåller att om möjligt med den häktade få rannsakning första rättegångsdagen af med Häradet d:16de dennes infallande Tinget. Den häktade såsom icke alldeles frisk torde till dess få förvaras i härwarande häkte, då hon kan få njuta den läkarevård hvaraf hon är i behof. Trelleborg den 14de Janu: 1863 C. Edv. Jönsson Den 21 januari är det dags för Kjersti att åter igen stiga upp inför Skytts häradsrätt och stå till svars för vad hon har gjort. Åklagaren infann sig och anmälde att Kjersti ännu inte efter förlossningen var frisk, så hon kunde inte hämtas från häktet, varför han anhöll om att rannsakningen skulle skjutas upp till en annan dag. Häradsrätten biföll åklagarens önskan och beslöt att skjuta upp rannsakningen mot Kjersti till den 9 februari och att man då skulle hålla den i cellfängelset i Malmö, dit Kjersti skall föras. Åklagaren tillsades att vara väl förberedd med vittnesmål och även med obduktion å det döda fostret. Rättegången på Malmö Cellfängelse Den 9 februari 1863 har hela Skytts häradsrätts ledamöter åkt till Malmö och håller sammanträde i Cellfängelset i Malmö. Man börjar om från början och polisuppsyningsmannen C.E. Jönsson och åklagaren inställde sig. Man hade hämtat upp Kjersti från häktet och man åtalade henne nu för barnamord. Åklagaren börjar med att lämna in obduktionsprotokollet. År 1863 den 16 Januari förrättade undertecknad, i följd af Konungens Befallningshafvandes förordnande af den 15 samma månad, rättsmedisinsk besigtning och liköppning å liket efter ogifta qvinspersonen Kjerstin Mårtensdotters förliden månad framfödda flickebarn... Man refererar till ett polisförhör man haft med Kjersti i häktet där hon berättat att hon förnekat och försökt dölja sitt havandeskap, men den 12 december förra året känt att förlossningsarbetet strax skulle börja, vilket också skedde dagen efter på kvällen. Hon talade inte om detta för någon och kallade inte på biträde, trots att hon skulle kunna få hjälp utan problem, då hennes kammare var belägen intill ett rum där det fanns 3 kvinnor. När födelsevärkarna tilltog tog hon ett stycke grovt linne och lade det under sig och på detta födde hon även barnet. Med samma tygstycke lindade hon barnets huvud i avsikt att döda barnet. Följande morgon gömde hon barnet under halmen i sängen.

10 Två dagar senare tar hon det med sig och lägger det i en vedbod och täckte liket med kol och jord. Här anträffas det den 14 januari och Kjersti häktades. Man gör en anteckning att före julhelgen var det under fryspunkten, men strax efter juldagarna har det varit blidväder. Nu när man har bakgrunden så påbörjar man besiktningen. Till att börja med gör med en yttre besiktning av liket. Liket som har en bit navelsträng och moderkaka kvar är insvept i ett randigt förkläde som är nersölat av levrat blod och fastklibbade halmstrån, stenkolsbitar och annan orenlighet. Fostrets hela längd var 12 verktum (cirka 52 cm) och hudfärgen var dels gulvit och dels ljusröd. På stora delar av kroppen såg man likblånader. Öronen var fria och utstående, men ansiktet var tillplattat med vänstra underkäken snett uppressad mot örat. Ögonlocken var hårt tillslutna och ögonen var brustna. Läpparna hårt sammanpressade och mörkbruna. Man fortsätter att gå igenom kroppen del för del och gör anteckningar om utseende och om något är anmärkningsvärt. När den yttre besiktningen är klar så gör man en lika noggrann inre besiktning. När man kommer till lungorna kontrollerar man dem i en skål med vatten och konstaterar ganska snabbt att det kommer luft från dem när man pressar ihop dem. Av detta drar man slutsatsen att barnet levde och andades när det föddes. Gustaf Möller skriver under protokollet. Man sammanfattar obduktionen med att dra följande slutsatser. Besigtningen å Kjersti Mårtensdotters barns döda kropp upplyser följande: 1) att ifrågavarande kropp är liket af ett nyfödt barn. 2) att detta barn uppnått den grad af utveckling att det egt förmåga, att efter födseln förblifva vid lif (fullgånget). 3) att detta barn varit framfödt med lif (andats). 4) att den starka blodtillförseln åt hjernan, lungornas blodhalt samt luftrörets innehåll bevisa, att barnet dödt iföljd af hinder för respirationsaktens förtsättande (qväfning), hvilket jag ej allenast på min afsagda Embets-Ed intygar, utan ock med denna min edliga förpligtelse så sannt mig Gud hjelpa till lif och själ. Bekräftar Gustaf Möller. Vice pastor Wallengren i Trelleborg berättar genom prästbetyget om hur Kjersti skött sig och vem hon är. Ogifta Qvinspersonen Kjersti Mårtensdotter, född 1823 den 23 December i Kjellstorp, eger skral Christendoms kunskap, har icke begått H.H. Nattvard sedan 1846, har till frägden denna anmärkning: "undergått enskild skrift för 2ne lägersmål, samt fängelse å vatten och bröd för fostrets läggande å lön", är mantalsskrifven å Socknen i Trelleborg. Kjersti får nu tillfälle att berätta om sig själv och hon börjar att säga att hon är 41 år gammal och är född i Källstorp. Hennes föräldrar var arbetskarlen Mårten Persson, som är död sedan flera år och Anna Olsdotter. Hon vistades i hemmet till hon var 14 år gammal då hon tog tjänst hos sadelmakaren Lundegren i Anderslöv där hon stannade i 5 år och det var här hon för första gången begick H.H. Nattvard. Därefter tjänade hon på olika ställen bl.a. i Trelleborg där hon uppehållit sig med tillfälligt arbete, utan att antaga någon fast tjänst. Hon har tidigare framfött tre barn. Första gången ett gossebarn som dog i 5 års åldern, andra gången tvillingar som även de är döda samt tredje gången ytterliggare ett gossebarn som ännu lever. Det sista barnet uppfostras att fattigvårdsstyrelsen i Trelleborg. Hon begick H.H. Nattvard senast 1851 samt att hon samma år blev dömd för att ha lagt foster å lön. Beträffande den nu åtalade förbrytelsen så erkände Kjersti att redan från första stund, då hon börjat känna sig vara havande, fattat ett beslut att förgömma sitt foster. Hon hade inte yppat något om sitt tillstånd för någon. Hon hyrde ett rum hos en änka Johanna

11 Nilsdotter där hon på kvällen den 12 gått och lagt sig. Födslovärkarna tilltog ganska snabbt så hon ordnade med ett stycke grovt linne, på vilket hon efter en timmes förlopp mellan klockan 10 och 11 på natten, utan att tillkalla biträde, i liggande ställning, framfödde barnet. Navelsträng och moderkaka följde med och genast märkte hon att barnet rörde sig och att det var vid liv. Hon var vid sin fulla sans och i uppsåt att ta barnet av daga. Hon lindade dess huvud och hals med tygstycket och kvävde barnet. Därefter gömde hon barnet, inlindat i ett tygstycke, under en del halm som fanns i sängen. Här lät Kjersti barnet ligga i två dagar, varefter hon burit det en vedbod som bara hon använde. På golvet däri lade hon ner barnet bland en hög stenkol. Hon rafsade över en hel del kol för att dölja barnet. Hon försökte dölja att hon fött barn och det är inte förrän hon blivit häktad som hon berättat för någon om sitt brott. Vittnesmålen Nu var det åklagarens tur och han ville nu höra en del vittnen. Han kallade in skräddarmästaren Anders Nilsson och pigorna Kjersti Olsdotter samt Karna och Mätta Rasmusdotter, alla från Trelleborg. De fick alla avlägga sanningseden och därefter började Anders Nilsson att berätta. Anders hade varit närvarande vid det första förhöret med Kjersti och sedan man visade henne barnet så erkände hon vad hon gjort. Till att börja med så sa Kjersti att hon inte kom ihåg om barnet varit vid liv när det föddes, men efter lite prat så erkände Kjersti till slut att barnet levde vid födseln och att hon därefter hade kvävt det. Kjersti Olsdotter berättar att de jobbade tillsammans hos tullinspektor Leiman i Trelleborg och där hade de blivit bjudna på ett glas vin. Strax därefter hade Kjersti känt sig illamående och börjat att kräka. Då misstänkte Kjersti att Kjersti var havande och hade på skämt frågat henne om det var fallet. Kjersti hörde frågan, men svarade aldrig. Kjersti besökte Kjersti i häktet och där talade hon om att hon hade fött barnet dagen efter de hade varit och arbetat hos Leiman. Karna Rasmusdotter berättar att hon tillsammans med sin syster Mätta bodde hos sin mamma Johanna Nilsdotter i samma hus som Kjersti och de hade märkt att Kjersti var havande, men talade aldrig med henne om det. Dagen efter nedkomsten hade hon sagt till sin mamma att hon tyckte att Kjersti var smalare om livet än vanligt, varför de genast fattade misstanke att Kjersti i hemlighet hade fött ett barn. När Kjersti hade gått ut så gick de in i hennes rum för att undersöka om de kunde se några spår efter förlossningen. De hade hittat att en del linnetyg låg i blöt i en spann och att det i sängen låg ett linnetyg som det var en del blodfläckar på. De hade letat vidare och kom till slut till vedboden där de hittade hög. Hon trevade i stenkolshögen med händerna och fick tag i något som hon drog fram. Då kom barnet framrullande på golvet och de gick genast och berättade om vad de hittat för åklagaren. Han gick genast ut och letade efter Kjersti och efter ett tag hittade han henne. När de besökte henne i häktet hade hon erkänt för dem vad hon gjort. Mätta Rasmusdotter berättar lika som sin syster. Nu plockar man fram en 12 år gammal dombok och läser upp protokollet från urtima ting dels den 12 juli och dels den 24 juli Här läser man att Kjersti Mårtensdotter blivit stämd och tilltalad för det att hon skulle av daga tagit tvänne barn den 19 april och rättens utslag var att hon mot sitt nekande, blivit dömd. Kjersti hade blivit dömd till 24 par ris och att undergå uppenbar kyrkoplikt i Trelleborgs kyrka samt därefter försändas till något av kronans tukthus och därstädes i två år hållas till allmänt arbete. Åklagaren som inte hade några vidare upplysningar om eventuell överklagan till Hovrätten, lämnade målet vidare till domstolens prövning. Häradsrätten överlade en kort stund och sedan rätten åter samlades avkunnades följande utslag.

12 Utslaget Genom egen och genom omstendigheterna styrkt bekännelse är tilltalade Kjersti Mårtensdotter förvunnen, att efter det hon, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, fattat uppsåt att sitt foster afdagataga, har hon utan att för någon yppa sitt hafvande tillstånd, natten till den 14 December sistlidet år, i enslighet framfödt ett lefvande flickobarn, hvilket hon genast efter födseln, medelst quäfninf, afhändt lifwet och derefter undandöljt; Och pröfwar alltså HäradsRätten, jemlikt 24 i Kongl. Förordningen den 29 Januari 1861 om mord och dråp samt annan misshandel, rättvist döma henne, Kjersti Mårtensdotter, som en gång undergått bestraffning, för det hon genom grof förseelse och vangömo varit vållande till ett af henne förut framfödt fosters död, hvilket hon jemväl på lön lagt, för barnamord under Tio år hållas till straffarbete; Hvarjemte hon förpliktigas att ej mindre godtgöra Herr Midicinae Doctorn Möllers kostnader för besigtningen och obduktionen å det döda fostret med det belopp, som i wederbörlig ordning kan blifva bestämdt, än äfven för inställan ersätta afhörda wittnen Skräddare Mästaren Anders Nilsson och Pigorna Kjersti Olsdotter samt Karna och Mätta Rasmusdotter, alla i Trelleborg, med Tre Riksdalen till hvardera; Dock varder detta utslag, jämlikt 25 Kap 5 R.B. vördsamligen underställdt Kongl. Maj:ts och Rikets Hof Rätts öfver Skåne och Blekinge skärskådan och pröfning, som den tilltalade har att i Länshäktet afbida. Efter afkunnandet af detta utslag anmäler Kjersti Mårtensdotter deremot missnöje och erhöll hänvisning till besvärsanförande. Kjersti fotograferas Nu får Kjersti vara med om något som blir mycket mer vanligt längre fram i tiden, men nu 1863 är det ytterst få som blir fotograferade. Kjersti hade säkert sluppit sätta sig på stolen och titta in in den konstiga lådan. Men det är tack vare att Kjersti var den hon var och mördade sin lilla dotter en vinterdag 1862 som vi idag, 145 år senare kan få en bild på hur Kjersti såg ut. En kvinna som är 40 år gammal, jobbat som piga på en mängd olika ställen kring Trelleborg, fött 5 oäkta barn, varav bara ett lever. Sonen Nils Peter är 5 år gammal när hans mamma sätts i fängelse i 10 år. Då Nils Peter redan uppfostras av fattigvårdsstyrelsen i Trelleborg är det tveksamt om han vet vad som hänt hans mamma. Man försöker nog hålla honom ovetande och ge honom en så bra uppfostran som möjligt i Trelleborg, trots att hans mamma är långt därifrån på ett fängelse i Stockholm. Vad händer sedan? 1867 får Kjersti reda på att hennes mamma Anna Olsdotter dör i Hönsinge den 27 augusti. Anna bor kvar på gården hos sin dotter Katarina och svärson Jöns Andersson som tagit över gårdsbruket när Mårten Persson dog Den 2 september 1867 kallar man till ny bouppteckning i Hönsinge nr 9, denna gång är det efter änkan Anna Olsdotter. Bröstarvingarna räknas upp och det var Anders född 1821, Nils född Döttrarna Kjersti född 1823 och Catarina gift med torparen Jöns Andersson. Man antecknar att dottern Kjersti är arresterad, troligen för sin livstid har en son Nils Petter född Man utser en förmyndare till den frånvarande dottern Kjerstis omyndiga son "Nils Pitter". Men redan året efter, 1868 får Kjersti reda på att hennes enda kvarvarande barn, sonen Nils Peter dör den 16 april Kjersti kommer hem till Trelleborg i april 1873 och i husförhörslängden står att hon kom från straffängelset i Stockholm med vitsord att hon, fortfarande åtnjuter medborgerligt förtroende och har under fängelsetiden uppfört sig väl.

13 1878 flyttar hon till Västra Alstad och där hittar hon för första gången i sitt händelserika liv kärleken gifter hon sig med Anders Andersson, född 1826 i Västra Ingelstad. Anders har precis fått skilsmässa från sin hustru Bengta Christensdotter. Anders skriver till domstolen och vill skiljas för att Bengta av ondska och ovilja övergivit och förlupit sin man. Anders Andersson dör som inhyseshjon den 29/ och Kjersti dör den 27/ på Västra Alstad nr 11. Av kyrkoböckerna drar man slutsatsen att den sista tiden efter Kjerstis hemkomst från fängelset var lugn och stilla. Anders och Kjersti hade det nog inte så bra ställt, då Anders kallas inhyseshjon och Kjersti får "fattig" tillskrivet efter Anders död. Källor: Hovrätten över Skåne och Blekinge BIIb:31, CIII:31 Källstorps kyrkoböcker (husförhör och födelseböcker) Lunds domkapitel FIIf:170 Malmö länsfängelse DIIIi:1 Oxie och Skytts häraders häkte Ö:1 Skytts häradsrätt AIa:188, AIb:7 Trelleborgs kyrkoböcker (husförhör, födelse- och dödböcker) Vemmenhögs häradsrätt FIIa:101, FIIa:117 Västra Alstads kyrkoböcker (husförhör och dödböcker)