Argument mot konfessionell undervisning av barn

Transkript

1 Argument mot konfessionell undervisning av barn K Låt oss tala klarspråk: Konfessionell undervisning är indoktrinering. En konfessionell undervisning kan per definition inte vara vare sig neutral eller saklig. Så konfessionell undervisning av barn är alltid religiös indoktrinering av barn. Många religiösa människor ser inget problem med detta. De anser att religiös indoktrinering är en god sak eftersom de anser att religionens yttersta syfte är gott. För de anser att moralen kommer från Gud, och då är ju religionen den enda vägen till att trygga en god etisk fostran. I denna artikel skall vi fokusera på olika argument mot konfessionell undervisning dvs. indoktrinering av barn. Men, för att vi inte skall argumentera ut i tomma luften skall vi börja med att begrunda ett vanligt förekommande liberalt argument för religiösa friskolor. Föräldrarnas valfrihet Argumentet går ut på att föräldrarnas valfrihet är det centrala värde som en god skolpolitik skall fokusera på. Och valfrihet är ju en viktig sak, i sig. Varför skall inte föräldrar fritt få välja utbildning för sina egna barn? Det är ju självklart att normala föräldrar vill sina egna barns bästa. Varför skall inte föräldrar få föredra att fostra sina barn i enlighet med sina egna kulturella ideal och värderingar? Hur kan någon anse att det skulle vara bättre att barnen fostras på ett annat sätt? Varför skall inte föräldrar fritt få lov att välja skolor till sina egna barn, på samma sätt som de får lov att välja vilken mat de vill köpa in till hushållet i livsmedelsaffären, på samma sätt som de får välja vilka presenter de vill köpa till sina egna barn, i form av leksaker, kläder, sportprylar och annat? Varför skall byråkrater och myndigheter lägga sig i saker som inte angår dem? Varför tror somliga att de vet vad som är bättre för barnen än vad deras egna föräldrar gör? Eftersom jag har konverterat i den här frågan, så känner jag väl igen det liberala argumentet för föräldrarnas valfrihet. Och när jag skriver om det så känns det fortfarande plausibelt. Men det är vilseledande. Barnens integritet är viktigare Det som låter så fint innehåller några bedrägliga tankefällor. Problemet är att principen om föräldrarnas valfrihet, när den tillämpas på frågan om religiös indoktrinering, sätter principen om barnens integritet ur spel. Tycker någon av oss att pedofili är okej? Nej, det gör vi ju inte. I det fallet värderar vi barnets rättigheter högre än vad vi värderar den vuxnes valfrihet. Och detta gör vi alldeles oavsett vad barnet självt tycker om saken. Det är således inte barnets valfrihet vi vill skydda, utan det är barnets integritet vi vill skydda. Ett minderårigt barn är inte moget för att ha sex. Det är inte moget för att inleda sexuella relationer eller för att värdera sexuella aktiviteter. Exakt samma sak gäller barnets möjligheter att självständigt bilda uppfattningar om teistiska påståenden. Barnet är inte moget för att intellektuellt handskas med påståenden om Gud, relationer med Gud och änglar, relationer med fundamentalistiska budord och ta ställning till bombastiska texter med anspråk på att innehålla den enda rätta sanningen om det ovetbara som man bara måste tro på. Konfessionell undervisning av barn är ingenting mindre än andlig våldtäkt. Botulf-bladet har tagit en titt på olika argument mot konfessionell undervisning, som framförs av företrädare för olika organisationer. En av dessa personer är Soleyman Ghasemiani, som - 6 -

2 den 29 september 2007 höll ett föredrag om just detta ämne i Stockholm. Soleyman är ordförande för organisationen Barnen Först. Men den organisation som bjöd in honom att tala om varför han anser att religiösa friskolor skall vara förbjudna heter Föreningen Rädda Individen FRI. skulle åka till Stockholm och hålla ett föredrag om hur viktigt det är att förbjuda religiösa skolor, så kommenterade sonen det så här: Okej. Åk iväg till Stockholm pappa. Säg åt dem att stoppa alla religiösa skolor och kom genast tillbaka. På detta svarade Soleyman att visst var det i och för sig en enkel sakfråga i sig, men Kolosserna 3:20 i Nya Testamentet: Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara bland kristna. Soleyman inledde sitt föredrag genom att referera till olika skeenden, händelser och organisationer i vårt samhälle som på olika sätt griper in i eller tangerar frågeställningarna kring konfessionell skolundervisning för barn. Dit hör t.ex. fokuseringen på problemet med det s.k. hedersvåldet. Fadimepriset är ett exempel på en sådan företeelse som allmänt höjer människors medvetande om problemen med religion, tvång och våld. Soleyman är en av de personer som har fått ta emot det priset. Och det sporrar honom att fortsätta sin insats för att freda barn från religiöst tvång. Existens-programmen i tv är en annan företeelse som fokuserar på viktiga frågor, fast Soleyman tycker att de programmen tidigare innehöll för stor sympati för religioner. Han medverkade själv i det programmet den 28 augusti 2007, och det blev en positiv upplevelse, eftersom programledaren då uppträdde mer neutralt. Socialsekreterare och författare Soleyman är socialsekreterare i Göteborg. Han arbetar med fall där barn placeras i fosterhem. En del av de barnen är invandrarbarn. Han kom själv till Sverige 1984, och han har varit ordförande för organisationen Barnen Först sedan Han har också utgett ett antal egna böcker. Men tyvärr har inga stora förlag varit intresserade av dem. Därför har han publicerat dem på sitt eget förlag. Han har två söner, en tolvåring och en artonåring. Då han berättade för tolvåringen att han han måste likväl hålla ett helt föredrag om den om han skulle kunna hysa någon förhoppning att vinna förståelse hos åhörarna och därmed kanske kunna övertyga några om hur skadliga för barnen religiösa friskolor är. Barnens rättigheter Som ordförande för Barnen Först fokuserar Soleyman givetvis på barnens situation i första hand. Han motsätter sig på inget vis religionsfrihet eller religiös undervisning för vuxna personer. Det är barnens rättigheter och deras personliga integritet som måste skyddas, vilket enbart är möjligt om skolorna i allmänhet är sekulära och om undervisningen innehåller ett brett faktainnehåll. De religiösas motstånd mot sekulära skolor brukar ofta utgå från begreppet religionsfrihet. De religiösa vuxna som vill uppfostra barnen enligt den egna tron hävdar att barnen har rätt till en egen tro, vilket innebär att de har rätt till egna skolor. Soeyman invänder att religion tvärtom enbart är de vuxnas angelägenhet. Och de vuxna får givetvis hålla på och diskutera religionsfrågor i allmänhet bäst de vill. De religiösa meningsmotståndarna brukar också ofta åberopa Barnkonventionen, eftersom den innehåller en artikel som säger att barn har rätt till sin religion. Soleyman invänder mot detta att han är djupt kritiskt mot Barnkonventionen på den punkten. Han anser därför att den dåliga artikeln antingen bör strykas eller ändras radikalt. Detta eftersom barn inte har de kunskaper - 7 -

3 som behövs för att ta ställning i trosfrågor. Inga barn kan heller psykologiskt värja sig mot de vuxnas påtryckningar. De kan inte självständigt bestämma att: Jag är muslim. Det går helt enkelt inte att göra det i så ung ålder. Däremot kan barn ha starka personliga åsikter, och ofta väl underbyggda sådana, i många andra slags frågor av enklare natur. Som t.ex.: Jag vill ha den maten Då vet de ju uppenbarligen själva helt på egen hand vad de tycker bäst om. Det gör de ännu inte när det gäller djupare frågor av existensiell och intellektuell karaktär. Det kan vi ju inte anse om barn, rent allmänt. Tänk efter: Tillåter vi grundskolebarn att rösta i allmänna val? Nej, det anser vi ju att de är för små för att göra, fast det ändå är en enklare sak att välja ett parti att rösta på än att välja en eventuell religiös tillhörighet. Och varför är inte grundskolebarn straffmyndiga? Det finns väl en orsak till varför vi skyddar dem från det ansvaret? Jo, vi inser ju att de inte är mogna ännu för att vara det. Bristande respekt Soleyman hävdar bestämt: Barn är inte en del av religionen. Han anser att vi vuxna måste respektera att barnen är unga individer som måste tillgodoses med gedigna allmänna kunskaper innan de kan börja ta ställning till de religiösa frågeställningarna. Tyvärr respekterar inte de religiösa skolorna detta faktum. Tvärtom: De religiösa skolorna specialiserar sig på att påverka barn som inte kan värja sig. Låtsasheliga lagar Friskolereformen kom Då tillät man alla friskolor att bedriva läroverksamhet om de följde Skolverkets läroplan. Gjorde de det så fick de statsbidrag. Och visst kan man kritisera att de får statsbidrag, men å andra sidan är det så att utan statsbidraget kan man inte kontrollera dem. Reformens tillkomst hör ihop med att Sverige har skrivit under internationella konventioner där det står att alla föräldrar får skicka sina barn till vilka skolor de vill. När detta påpekas av Ingen religiös skola kan någonsin vara fri från religiös påverkan på undervisningen religiösa personer så låter det som om dessa lagar har instiftats av Gud. Men så är det ju inte. Det är politikerna som bestämmer hur lagarna skall vara. Skolverkets otillräcklighet Många tror att Skolverket kan stoppa friskolorna från att indoktrinera barnen, men tyvärr fungerar det inte så. I de flesta fall har inte Skolverket belägg för att det förekommer religiös undervisning i friskolorna. Det är närmast omöjligt att upptäcka det vid någon inspektion. För det religiösa budskapet kan läras ut under idrottsundervisningen likasåväl som under språkundervisningen eller mattelektionerna. Här avbröts Soleyman i sitt föredrag av en ivrig person i publiken som hade lyssnat intensivt: Om det är sant som de säger. Varför startar de då en egen skola? Soleyman svarar: Exakt! Och han fortsätter med egen retorisk fråga: Varför heter islamska skolan så som den gör? Jo, bakom namnet finns värderingar. Det är inte bara ett godtyckligt valt namn. Det rör sig om icke-vetenskapliga eller antivetenskapliga värderingar. Och varför är det så? Jo därför att all religion bygger på tron att det finns en högre makt, vilket det ju inte går att undersöka vetenskapligt. Det finns aldrig några vetenskapliga belägg för det som religionerna påstår. Soleyman fastslår just detta eftertryckligt: Ingen religiös skola kan någonsin vara fri från religiös påverkan på undervisningen. Det religiösa budskapet finns alltid där, fast de försöker dölja det utåt i samhället. Ingen skola som får statsbidrag skyltar med att kvinnor skall förtryckas etc. Men, hur fungerar det? Finns det verkligen någon mullah som kan säga något som går mot något av det som står i koranen? Soleyman påtalar också att det visserligen finns kristna som tycker att inte allt som står i Bibeln är korrekt, men ingen av de kristna som startar en religiös institution är så intellektuellt öppna av sig.

4 Nr årg 13 Botulf-bladet Här ser vi två män i samspråk som båda är starkt kritiska mot konfessionell undervisning av barn. Soleyman Ghasemiani är mannen till höger. Den andre mannen är Staffan Rosander som är ordförande i FRI Föreningen Rädda Individen. På tavlan bakom dem hänger några tidningsurklipp om sekter m.m. Och så omnämner han den numera ökände svenske imamen Kielan: Han kan skriva under på vad som helst om demokrati men han kritiserar aldrig några talibaner! Vad en religiös ledare säger och påstår till allmänheten, och vad han gör är två skilda saker. En rektor för en islamsk skola säger aldrig till tjejerna i skolan att de inte behöver ha slöjor på sig. En sådan rektor kan aldrig säga: Häda hur mycket ni vill. För om någon rektor skulle våga säga så, så skulle det utfärdas en fatwa mot honom. Och den behöver inte nödvändigtivis utfärdas från Sverige. hädelse. Om ett barn likväl framhärdar med frågan blir svaret: Det bara är så. Detta är typiskt för dogmatismen. Samma svar blir det om barnet frågar: Varför finns det vinter? Det bara är så. Varför bestämmer pappa? Det bara är så. För barn är vuxna auktoriteter. Det är nödvändigt att det är så, för att människan skall kunna överleva. Men vad gör de religiösa med barnens tillit? Vad händer med den? Jo, de missbrukar denna tillit. Barnet skall inte behöva uppfinna elden på nytt. Det skall inte heller behöva kasta sig in i lågorna för att få reda på vad som händer då. Det skall inte ensamt bege sig ut på djupt vatten, utan att först ha lärt sig simma. Utebliven undervisning Kan muslimer & judar stå för den sexualupplysning som svenska skolplanen föreskriver? Nej. De kan inte det. Barnen i de skolorna får inte den undervisning de skall ha. För lärarna vågar inte undervisa på det sättet som svenska skolplanen kräver. Detta eftersom föräldrar med religiös tro skickar barn till religiösa skolor just för att de skall få de rätta/sanna värderingarna. Tron får inte kritiseras. Den får inte ifrågasättas. För då kan man gå på djupet. Det tål inga religioner att man gör. Alla religioner är motståndare till barnens naturliga nyfikenhet. Barnen får inte fråga: Vem skapade Gud? Själva frågan är en Många vuxna troende är också fast övertygade om att deras tro är den enda sanna och rätta. Judar, kristna och muslimer hävdar: Det är jag som har den rätta tron. Om de inte sade så, så vore deras tro inte religion. Det är alltid så. Det är jag som har rätt. De andra har fel. -9-

5 Allsidighet det är något som skall finnas enligt den svenska läroplanen. Men hur skall en religiös skola någonsin kunna förmedla det? En muslim kan aldrig säga att kristendom eller judendom skulle vara lika bra, rätta eller sanna. En islamsk skola är till för att lära barn islamska värderingar. Det är lika självklart som att Livets Ord lär ut kristna värderingar. Demokrati ingen religion kan någonsin vara demokratisk. Det blir aldrig en bra diskussion, för det finns en rangordning som inte får ifrågasättas. Efter Gud kommer hans sändebud. Efter sändebudet kommer de höga prästerna. De får ej kritiseras. De skall bara lydas, så som ett barn skall lyda sin far/(mor). Religion bygger alltid på vidskepelse, aldrig på vetenskap. Korkad/modig rektor Plymouth-rektorn var modig i en intervju, men samtidigt också den mest korkade av de religiösa rektorerna som utfrågades, då hon sade att hon trodde på ID (Intelligent Design). När hon undervisar så presenterar hon både Darwins evolutionsteori och ID, och hon framställer då ID på ett fördelaktigt sätt. Resultatet av denna undervisning blir inte de grundläggande kunskaper som barnen behöver. Islamska skoldirektiv I en islamsk skola lär man tjejerna att de skall underkasta sig de direktiv som gäller för deras kön. De får inte gå på diskotek. De får inte lyssna på musik. De får inte umgås med män. De skall bära slöja. De får inte simma. De får veta att de är mindre värda än män. De drillas in i den könsindelning som gäller enligt de patriarkala normerna. De tre största religionerna bygger på dessa patriarkala normer. Gud ser dig överallt Gud finns överallt. Barn skräms. Man behöver inte ha religiösa vakter. För Gud ser barnet överallt, hela dygnet i alla situationer. Och Gud straffar barnet om det begår något fel. Denna allmänna vakt finns överallt. Därför underordnar barnet sig de religiösa reglerna. När Soleyman var liten tog han pengar från sin mamma. Efteråt vara han livrädd för det straff som skulle komma från Gud. Därför gick han länge och bad Gud om förlåtelse. Snälla Gud! Jag lovar! Jag skall aldrig göra om det! Samtliga av de religiösa skolorna har sin Gud och de kan inte gå mot sin Guds övertygelse. Även om de religiösa skolorna följer läroplanen så kommer de att utöva religiös indoktrinering. Detta behöver inte ske inom ramen för något särskilt ämne. För Gud finns där hela tiden, i miljön och organisationen. Religiösa friskolor är därför ett hot mot de värderingar som läroplanen står för. Och sannolikheten för att barn blir odemokratiska är oerhört mycket större för barn i religiösa skolor. Bara vuxna människor skall bestämma om de vill vara religiösa. Skolorna påverkar hela samhället Soleyman tog också upp frågor kring hur religiösa skolor fungerar på det sociala planet. Hur de indoktrinerar barnen. När föräldrarna själva är religiösa, så blir den religiösa skolan ett samhälle i samhället. Det finns inget annorlunda. Det blir bara likriktning. Ingen annan input kommer in i barnens värld. Barnen får bara träffa och umgås med människor med samma inställning. Detta sociala grupptryck gäller till och med i affärerna när religiösa grupper dominerar i en del av samhället. Religiösa skolor förstärker föräldrarnas och de religiösa ledarnas grepp om barnen. De täpper till andningshålen. I synnerhet gör islamskolorna det. I en sådan skola tvingas även en ickereligiös familj att underordna sig. Religiösa skolor medför således att diskrimineringen och förtrycket i samhället ökar. Religiösa skolor medför också en konfrontation mellan grundläggande lagar och religiösa traditioner. Det sekulära samhället ger efter. Kvinnor och barn förlorar. Här passar Soleyman på att återgå till det han inledde sitt föredrag med, och omnämner återigen s.k. hedersvåld som ett exempel. Nästan alla självmordsbombare är barn och ungdomar som har indoktrinerats. Religiösa skolor förstärker på det sättet fundamentalismen. Därför ställer Soleyman den retoriska frågan: Hur bekämpar man bäst fundamentalismen? Hans första poäng är denna: Börja med att kräva respekt åt andra hållet. Vi kan inte bekämpa fundamentalismen utan att kräva respekt för mänskliga rättigheter, samt för yttrandefrihet,

6 Nr årg 13 Botulf-bladet Botulf-bladets redaktör bad i pausen Soleyman att förtydliga några av sina poänger. Dessutom diskuterade vi frågan om koranskolor utgör ett större hot mot det övriga samhället än vad andra religiösa skolor gör. Självklart kan en kristen sekt förtrycka ett barn hårt, men kristna barn utbildas sällan till självmordsbombare etc. åsiktsfrihet, och självständigt tänkande. Hans andra poäng verkar vara en slags omvänd relativism: Det finns religiösa som tror på en Gud som manifesterar sig i ett träd av religioner. Då kan de ju inte samtidigt hävda att barn skall uppfostras till att tro på en enda sann lära. Den tredje poängen är ett slags provokativt tanke-exeperiment: Testa en ansökan från en satanistgrupp eller nazistgrupp, som söker tillstånd att bedriva religiös friskola. Ja, det vore ju onekligen intressant att få veta om svenska myndigheter skulle godkänna att satanister uppfostrar barn i en egen grundskola, som lär dem den enda rätta och sanna tron. Då reagerar en person i publiken, Harriet, som har testat Skolverkets inställning till att behandla en ansökan om att få bilda en nazistisk friskola. Hon fick veta av Skolverket att de inte skulle kunna hindra nazisterna från det, om de skötte sig, tog väl hand om sin bokföring etc., och följde alla gällande regler. Soleyman frågar publiken hur man skall kämpa. Och han konstaterar: Det räcker inte att bara argumentera. Problemet är att man ser barn som föräldrarnas ägodelar. Han poängterar att det givetvis är okej att vuxna själva på sin fritid studerar religion. Problemet är när de religiösa föreställningarna kommer in i barnets värld. Det gäller bl.a. övergrepp som omskärning, förtryck som när tjejer inte får bada etc. Gränser och principer Barn kopierar sina föräldrar rättvänt eller spegelvänt. Det måste de göra för att få överleva. Just därför är det vid barn som man måste sätta gränsen. Detta må låta enkelt, men i praktiken finns det motsägelser som måste lösas. I Barnkonventionen finns en kollision mellan olika regler och synsätt. I debatterna likaså. Föräldrarnas rätt att välja ställs mot principen att skolan är till för barnen. Och tyvärr är religiösa föräldrar sällan rädda för att indoktrinera tro. Könsstympning är förbjudet i lag. Men en svensk rektor har sagt att skolan inte skulle informera samhället om vare sig fysisk misshandel eller om indoktrinering

7 Soleyman har en liberal grundsyn. Det blir väldigt tydligt när han berättar att han förespråkar fri invandring. Han anser t.ex. att det är okej att en islamisk fundamentalist som hotas i Egypten får komma till Sverige. Det ser han inte som ett stort problem. Däremot är det ett problem att samhället ger efter för kvinnofientliga värderingar. I de religiösa skolorna förstärks denna farliga trend. Soleyman har även kämpat för goda värderingar i bl.a. Iran. Han tycker det är viktigt att påtala att hundratusentals människor i Iran hyser goda värderingar som de vill se bli representerade i politiken och samhällsstyrningen. Skuldfrågor och klassificeringar Soleyman anser dock att Al Quida byggdes upp av CIA, och han hävdar att USA byggde upp islamismen i Indonesien. Efter maktövertagandet 1969 mördade islamisterna på enbart tre månaders tid så mycket som över en halv miljon människor. Han anser att islamister, kommunister och andra sociala rörelser har det problemet att de inte ser människan. De ser inte individen utan enbart grupper och etniciteter. Denna mekanism drabbar även Soleyman här i Sverige: Jag blir inte sedd som en människa. Alla från ett visst geografiskt kulturområde betraktas som muslimer. Det är en slentrianmässig kategorisering som görs av myndigheter, politiker, journalister och också av de flesta privatpersoner. Det är helt fel att trosklassificera alla olika individer som kommer från samma område. Soleyman hävdar bestämt: Folk i Iran är inte mer religiösa än i Sverige!! Det måste finnas lagar som gäller lika för alla i Sverige. Etnisk tillhörighet skall inte spela in i hur man blir behandlad. Men det är likväl vad som sker. Då Soleyman kom till Sverige 1984 blev han tillfrågad: Vilken religion har du? Han svarade: Ingen. Men det svaret blev inte godkänt. En myndighetsrepresentant påpekade vilka olika alternativ som fanns att fylla i blanketten, och det krävdes att ett av dem fylldes i, och ateist, humanist eller dylikt fanns inte med att välja på. Då svarade Soleyman diplomatiskt att: Mina föräldrar är muslimer. Då kryssade tjänstemannen i rutan för muslim, och han sade snällt: Det är ju bara en blankett. Organisationen Barnen Först bildades Först i Kanada. Den finns t.o.m. inne i Irak och Iran, fast de opererar där under andra namn för att undvika att bli avrättade. De är starka bl.a. i Teheran och i de kurdiska delarna av Iran. Barnen Först har dock varit mest aktiva i Sverige. De finns också i Norge och ett antal andra länder. I Sverige har Barnen Först ca. 350 medlemmar. Men, precis som i de flesta andra föreningar är bara ett fåtal personer aktiva. I Norge har det utgetts en bok om barn som lever under vidriga förhållanden. Alla norska bibliotek skall få flera exemplar av den boken. Den har fått pris och sprids till allmänheten. Den uppmärksammar att barn far illa utan att myndigheter gör någonting. I Sverige har Barnen Först haft en begränsad kontakt med barnombudsmannen. Men det har ägt rum debatter utan att Barnen Först bjöds in. Barnen Först har också haft kontakt med Bris. Men Bris och Rädda Barnen vågar inte ge sig in i debatten. Barnens rättigheter Soleyman är iranier. Men han ihågkoms inte som iranier. Det är istället Khomeini etc. som folk tänker på. Svenska myndigheter vågar inte kritisera Irans myndigheter. Det beror på en förfelad respekt för religionen: Vi har rätt att förakta människors religioner etc. Det är vad yttrandefriheten går ut på. Men det viktigaste av allt är att det är barnen som samhället först måste ta hänsyn till: För barn kan inte tala för sina egna rättigheter. Och det är mycket som måste förbättras i lagsystemet. En föräldrabalk finns. Lagen utgår från vuxna. Mänskliga rättigheter handlar mest om vuxnas rättigheter. Dessutom måste kulturrelativismen övervinnas, så att svenska politiker vinner mod nog för att kritisera islamländerna. Iran-regimen avrättar underåriga barn, och giftasåldern för flickor är nio år. Detta trots att de har skrivit under Barnkonventionen. Det räcker inte därför att har varje enskilt land ett tolkningsföreträde för de gällande åldersgränserna. Få människor gifter bort nioåringar, men det är principiellt tillåtet. Det är vanligare att trettonåringar gifts bort. Olika åldrar praktiseras i olika islamländer. Och vill vi ha det så i Sverige? Vill vi ha sharialagar här? Vill vi tillåta att giftasåldern för barn i Sverige sänks till t.ex. nio års ålder? Det är ju dit vi allt mer är på väg om vi tillåter koranskolor som förtrycker kvinnorna, och som socialt underlättar systematiskt bortgifte av små barn. Filip Björner