Skogsresurserna medel för global utveckling?

Transkript

1 Skogsresurserna medel för global utveckling? Analys av styrande politik och policys för utvecklingssamarbete från ett skogligt perspektiv.. Stockholm, juni 2011.

2 i INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förkortningar Sammanfattning 1. INLEDNING SKOGSINITIATIVET UPPDRAGET REGERINGENS STYRDOKUMENT - HIERARKIN GENOMFÖRANDE OCH GRUNDLÄGGANDE FRÅGESTÄLLNINGAR SKOGEN I STYRDOKUMENTEN DET ÖVERGRIPANDE RAMVERKET OCH SKOGEN Allmän överblick Skogens roll POLICYS OCH SKOGENS UTTALADE RESPEKTIVE OUTTALADE ROLL Tematiska policys och skogen Policys om kanaler och aktörer STRATEGIER OCH SKOGEN Policyrelaterade strategier för Sida Globala och ämnesöverskridande strategier Regionala samarbetsstrategier Bilaterala samarbetsstrategier EN NOT OM KOMPABILITET MELLAN STYRDOKUMENTEN EN NOTERING OM STYRDOKUMENTENS OMFATTNING SKOGEN I SIDAS UTVECKLINGSSAMARBETE UTGÅNGSPUNKTER FRÅN STYRDOKUMENTEN SKOGEN SOM TVÄRGÅENDE RESURS/MEDEL OUMBÄRLIGA PERSPEKTIV KANALER OCH AKTÖRER GEOGRAFISKT EN HYPOTETISK INSATS BASERAD PÅ STYRINSTRUMENT SAMMANFATTANDE REKOMMENDATIONER Omslag: Image Focus Bilagor Bilaga 1: Uppdragsbeskrivning Bilaga 2: Litteraturlista Bilaga 3: Tabeller 1-5 ii iii

3 ii FÖRKORTNINGAR CSR FS PGU SI Sida Corporate Social Responsibility Föreningen Skogen Politiken för global utveckling SkogsInitiativet Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

4 iii SAMMANFATTNING Skogsinitiativet (SI) initierades 2007 och är ett strategiskt samarbete mellan Sida, Föreningen Skogen och Skogsstyrelsen. Föreningen Skogen svarar för den strategiska samordningen av SI och utvecklar det innehållsmässigt. Skogsstyrelsen har ansvaret för de större insatser som drivs inom ramen för SI. Sida finansierar och styr SI i dialog med de övriga parterna. I denna rapport görs en oberoende analys av regeringens styrdokument för biståndet för att identifiera viktiga tematiska och/eller geografiska prioriteringar inom vilka arbete med skogsfrågorna bör ha en given roll (uttalat eller outtalat). Det övergripande styrande ramverket utgörs av politiken för global utveckling samt två senare skrivelser en i vilken regeringen förnyar och konkretiserar fokus på den globala politiken (genom att identifiera sex globala utmaningar) samt en i vilken regeringen gör en första resultatredovisning samt fastlägger prioriteringarna för Det övergripande ramverket gäller för samtliga politikområden medan efterföljande policys gäller endast för utvecklingssamarbetet. I strategier ger regeringen sedan sin specifika styrning av Sidas utvecklingssamarbete. Det övergripande styrande ramverket understryker behovet att anlägga ett flertal perspektiv samtidigt samt behovet av analys och kunskap om samband och effekter inte bara på makronivå men ner på individnivå. Detta följer från regeringens fokus på den fattigas perspektiv och regeringens förstärkta fokus på rättighetsperspektivet. Skogsbruk tillskrivs tillsammans med övriga areella näringar en betydande roll för att minska hunger och fattigdom, för att öka livsmedelstryggheten och vara motor för tillväxt. Skrivningarna om betydelsen av skogen och skogsbruket i det övergripande styrande ramverket följs upp i policyn för miljö- och klimatfrågor. I denna policy betonas skogens bidrag till förbättrad livsmedelstillgång och hållbart nyttjande av ekosystemtjänster. Skogens potential att bidra till katastrofriskreducering och anpassning till klimatförändringar poängteras tillsammans med nödvändigheten av att tillämpa rättighetsperspektivet och tillvarata lokalsamhällenas intressen. I policyn för jämställdhet och kvinnors rättigheter och roll understryks vikten av att ha ett jämställdhetsperspektiv i miljö- och klimatfrågor samt för livsmedelsproduktionen. Skogens roll avhandlas outtalat, d.v.s. som del av livsmedelsproduktion och hållbar naturresurshantering. Policyn för ekonomisk utveckling följer olyckligtvis inte upp skrivningar i regeringens övergripande styrande skrivelser där skogsbruket i samspel med jordbruk och fiske beskrivs som motor för tillväxt. Genom att begränsa diskussionen till jordbruket och nödvändigheten av ökad produktivitet i jordbruket ges lätt intryck att detta allena är tillfyllest. Dessa skrivningar är därmed ej konsistenta med vare sig skrivningarna i det övergripande ramverket eller skrivningarna i policyn för miljö- och klimatfrågor. Skrivningarna i policyn för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter innehåller skrivningar som är relevanta för ett brett spektrum av samarbetsområden inklusive skogen. Vikten av effektiv, öppen och väl fungerande förvaltning understryks medan civila samhällets roll för att stärka fattigas möjligheter att tillvarata sina intressen och utöva påtryckningar uppåt för ansvarstagande poängteras. Privata sektorns betydelse understryks också i form av främjande av CSR inom svenskt företagande i utvecklingsländer.

5 iv Tre ytterligare tematiska policys rör fred och säkerhet; humanitärt bistånd; och hiv/aids. Dessa har ingen direkt bäring på huruvida skogsbruk är relevant för utvecklingssamarbete, även om det finns aspekter som ett beslutat skogligt samarbete behöver beakta under genomförandet av eventuellt beslutat skogligt samarbete. Policyn för civila samhället nämner särskilt att civila samhället ses som en nödvändig påtryckande kraft för att möta miljö- och klimatutmaningar. Civila samhället tillskrivs en viktig roll i utvecklingen av innovativa lösningar med lokal förankring. Inga sektorer diskuteras i policyn för forskning och utveckling. Skogen är dock en del av de sex globala utmaningar som regeringen fokuserar på. Samtliga utmaningar rymmer i sin tur dimensioner där forskningskunskap anses som central. I policyn för aktörssamverkan fastläggs grundläggande principer för denna samarbetsform. Aktörssamverkan är en metod som är tillämplig för skogligt samarbete i samma utsträckning som andra samarbetsområden givet dessa grundläggande principer uppfylls. Samtliga policys skall följas upp med strategier för Sida. Till dags dato finns endast strategier för humanitärt bistånd, för samarbete via svenska civilsamhällesorganisationer och för forskning i bilateralt samarbete. Strategin för humanitärt bistånd genom Sida poängterar att katastrofriskreducering är väsentligt i det humanitära engagemanget för att möta den dubbla utmaning som klimatförändringar och fattigdom utgör. Policyn för miljö och klimatfrågor understryker i sin tur skogens roll för just katastrofriskreducering. Strategin för forskning och utveckling specificerar att millenniemålen och FN-konventioner om t.ex. klimat och miljö samt livsmedelssäkerhet är utvecklingsrelevanta forskningsfrågor inom bilateralt samarbete. I strategin för stöd genom svenska organisationer i det civila samhället är ett uttalat önskemål om ökat samarbete genom svenska civilsamhällesorganisationer där hållbart nyttjande av naturresurser och omsorg om miljön genomsyrar programmen, vilket outtalat öppnar upp en större roll för skogligt samarbete via dessa aktörer. Stor vikt läggs vid att rättighetsbaserade arbetssätt skall tillämpas. Strategin för globala ämnesstrategiska utvecklingsinsatser anger att regeringens policy för miljö- och klimatfrågor ska vara vägledande för samarbete inom klimatpåverkan och klimatförändringar. Denna policy refererar i sin tur till betydelsen av de tre areella näringar (skogen, fiset och jordbruket). Strategin för kapacitetsutveckling och samverkan specificerar medel/metoder för kapacitetsutveckling och samverkan som också har bäring på hur ett skogligt samarbete kan utformas, givet att skogligt samarbete har beslutats. I den regionala samarbetsstrategin för Afrika betonas att regeringens policys skall vara vägledande. I den regionala samarbetsstrategin för Asien görs inte motsvarande referens till regeringens policys. Skrivningarna i regionstrategin för Asien stämmer dock väl överens med skrivningarna i regeringens styrande övergripande ramverk och policys. I ett sista avsnitt i denna rapport görs ett försök att dra ut konsekvenser om hur Sida bör se på skogen i sitt utvecklingssamarbete givet vad styrdokumenten säger (en hypotetisk ansats skisseras i avsnitt 3.6).

6 v Det kan också noteras att regeringens styrning sker via en kedja av styrdokument. Styrningen blir således inte starkare än den svagaste länken i denna kedja och det är därför viktigt att intentioner hela tiden följs upp och helst konkretiseras ju närmare operationaliseringen styrdokumentet ligger. Ur det perspektivet är det därför olyckligt att en central policy som den för ekonomisk tillväxt inte har tydliggjort resonemangen i det övergripande ramverket om de tre areella näringarnas gemensamma styrka som motor för hållbar ekonomisk tillväxt. Skrivingarna står vidare i sin tur i kontrast mot vad som sägs i policyn för miljö- och klimat där det framkommer tydligt att det finns ett samspel/ömsesidigt beroende mellan jordbruk, skogsbruk och fiske för att uppnå ekonomisk, social och miljömässigt hållbar tillväxt. Det rekommenderas att dylika brister i kompabiliteten mellan olika styrdokument följs upp i diskussioner med Regeringskansliet. Sida bör också överväga om mekanismer för konsistent uttolkning av policys och övergripande styrande ramverk behöver och/eller kan stärkas.

7 1 1. INLEDNING 1.1. SkogsInitiativet Skogsinitiativet (SI) initierades 2007 och är ett strategiskt samarbete mellan Sida, Föreningen Skogen och Skogsstyrelsen. Föreningen Skogen svarar för den strategiska samordningen av SI och utvecklar det innehållsmässigt. Skogsstyrelsen har ansvaret för de större insatser som drivs inom ramen för SI. Sida finansierar och styr SI i dialog med de övriga parterna. Skogsinitiativet (SI) bygger på en övertygelse om att ett hållbart brukande av de globala skogsresurserna har förutsättningar att bidra till fattigdomsbekämpning, ekonomisk utveckling och viktiga miljötjänster. SI är inte primärt inriktat på skogen i sig (d.v.s. på biologiska/tekniska frågor), utan inriktas främst mot frågor som utgör hinder (flaskhalsar) för en väl fungerande skogssektor, och bygger på principer om hållbarhet, socialt ansvar och stabil ekonomisk utveckling. Två av de viktigaste faktorerna för reformering av skogssektorn hänger samman med en förbättrad demokratisk samhällsstyrning ( forest governance ) och ett säkerställande av rättigheterna för enskilda människor, t.ex. i anslutning till mark och skogsnyttjande ( tenure ). SI:s uppgift är att bidra till ökad kunskap i dessa frågor hos svenska institutioner och att underlätta involvering av svenska aktörer och intressenter i relevanta nätverk, såväl inom Sverige som mellan Sverige och utlandet. SI skall därvid verka på olika sätt och ha som ambition att neutralt balansera olika intressen. Aktiviteter planeras och genomförs med en hög grad av förankring hos Sida. En ansats som SI, som syftar till att effektivt verka för skogsresursernas nyttjande som verktyg för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, behöver åtminstone inte initialt omfatta nya projekt och insatser eftersom flera av Sida:s pågående insatser redan passar väl in i SI:s ansats. Det viktiga är därför att lärandet från befintliga insatser tas tillvara och att kunskapen kan ligga till grund för en ny svensk skogsagenda som kan tillämpas i det globala arbetet med skogen. SI engagerar svenska aktörer (offentliga, enskilda, privata) huvudsakligen inom ramen för fem prioriterade områden som beskrivs mera utförligt i SI:s Programdokument och Positionspapper. 1 Sveriges politik för global utveckling (PGU) ligger till grund för SI och innebär stora möjligheter att använda skogen som verktyg i arbetet mot målen för det svenska biståndet. SI strävar också mot att på ett relevant sätt få skogsresurserna att bidra inom ramen för andra styrande dokument, främst tematiska policys och geografiskt baserade strategier som regeringen beslutar om i samband med styrningen av biståndet. 2 1 För mer information, se: ( 2 Se vidare: ( ; ( ; ( ) samt (

8 Uppdraget Uppdraget har till syfte att inom ramen för regeringens styrdokument för biståndet identifiera viktiga tematiska och/eller geografiska prioriteringar inom vilka arbete med skogsfrågorna bör ha en given roll (uttalat eller outtalat). Uppdraget skall utföras så att det harmonierar med SI:s syn på skogsresursernas roll i utvecklingsprocesserna (se ovan). För att uppnå uppdragets syfte skall konsulten i nära samråd med Föreningen Skogen och i kontakt med Sida: a. analysera Politiken för Global Utveckling (PGU); b. analysera regeringens tematiska policys/strategier som gäller inom olika områden; c. analysera den nya globala strategin c. analysera de regionala samarbetsstrategierna för Afrika och Asien; d. analysera samarbetsstrategierna för sådana enskilda länder som bedöms ha en potential för skogligt utvecklingssamarbete med Sverige. Urvalet skall ske i nära samråd med Föreningen Skogen. Den fullständiga uppdragsbeskrivningen återfinns i Bilaga Regeringens styrdokument - hierarkin Den ursprungliga övergripande styrningen ges i Gemensamt ansvar. Sveriges politik för global utveckling (PGU). 3 Efter fyra års genomförande av politiken för global utveckling förnyade regeringen fokus på den globala utvecklingen genom att ytterligare konkretisera inriktningen (skrivelse 2007/08:89). I en efterföljande skrivelse (2009/2010:129) redovisade regeringen resultat samt slog fast att tidigare inriktning skulle ligga fast även för Dessa tre dokument utgör tillsammans det övergripande ramverket. Det övergripande ramverket gäller för samtliga politikområden. För utvecklingssamarbetet har regeringskansliet sedan formulerat ett antal policys baserade på de övergripande styrdokumenten. Regeringens policys gäller generellt för svenskt såväl utvecklingssamarbete bilateralt såväl som multilateralt. Det är vidare regeringskansliets avsikt att policys skall följas av strategier och metodriktlinjer för styrningen av utvecklingssamarbetets genomförande. Ett antal strategier för Sida har hittills beslutats men däremot ännu inga metodriktlinjer. Det finns såväl strategier som direkt följer upp en policy och andra som är ämnesöverskridande och globala. Regionala och bilaterala samarbetsstrategier styr Sidas genomförande av utvecklingssamarbetet geografiskt. Samtliga styrdokument som ingått i analysen listas i Bilaga 2. 3 Regeringens proposition 2002/03:122: Gemensamt ansvar. Sveriges politik för global utveckling, Stockholm.

9 Genomförande och grundläggande frågeställningar Uppdraget är att genomföra en oberoende analys av vad regeringen säger i sina styrdokument om skogens roll inom utvecklingssamarbetet. Samtliga styrdokument som identifierats har samlats in och lästs igenom. Information som relaterar till en uttalad eller outtalad roll för skogen sammanfattades under genomläsningen. Sammanställningen av skrivningar kring skogens uttalade/outtalade roll återfinns i Bilaga 3. En analys av den sammanställda informationen görs nedan i rapporten och baserad på denna analys reflekteras sedan kring inom vilka områden det bör finnas utrymme för skogen i utvecklingssamarbetet. Ytterst få möten har genomförts som del av analysen givet uppdragets karaktär. Ett fåtal möten har hållits på Sida för att söka säkerställa att inga väsentliga styrdokument förbisetts. Nedanstående frågeställningar har varit ledande under analysen av styrdokumenten: vilken direkt roll tilldelas skogen i styrdokumenten vilken indirekt roll för skogen kan utläsas från styrdokumenten är styrdokumenten kompatibla sinsemellan o horisontellt : mellan olika tematiska områden o vertikalt : mellan nivåer i hierarkin av styrdokument vilka metoder, kanaler och aktörer pekas på i styrdokumenten

10 4 2. SKOGEN I STYRDOKUMENTEN En översiktlig sammanställning gjordes av hur skogen diskuteras i respektive styrdokument. Dels samlades information som uttalat tilldelar skogen betydelse/roll i svenskt utvecklingssamarbete. Dels samlades information som ger underlag för en outtalad roll för skogen i det svenska utvecklingssamarbetet. Information och fakta från styrdokumenten har sammanfattats i ett antal tabeller (se Bilaga 3) för att ge ett enkelt åtkomligt underlag för diskussionen nedan såväl som av slutsatser och rekommendationer i senare avsnitt (se avsnitt 3). Styrdokumenten diskuteras nedan i hierarkisk ordning - således inleds med en diskussion av det övergripande ramverket och den roll skogen ges däri, vilket sedan följs av en diskussion av hur skogen behandlas i efterföljande policys och strategier. Inga färdigställda metodriktlinjer har kunnat identifieras i skrivande stund Det övergripande ramverket och skogen Allmän överblick Utgångspunkten för regeringens utvecklingspolitik är riksdagens beslut i slutet av 2003 om Sveriges politik för global utveckling (PGU) 4 vilken identifierar åtta huvuddrag, som av riksdagen grupperats som: grundläggande värden, hållbar utveckling och övriga huvuddrag. 5 Drygt fyra år senare (mars 2008) överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen i vilken regeringen förnyade fokus på den svenska politiken för global utveckling. Nystarten tar sin utgångspunkt i den globala politikens åtta huvuddrag och understryker ytterligare behovet av samverkan och samstämmighet mellan politikområden för att nå målet om att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. För att omsätta samstämmighetspolitiken i praktiken har arbetet konkretiserats till sex globala utmaningar och för var och en av de sex utmaningarna har tre särskilda fokusområden identifierats. 6 I mars 2010 redovisade regeringen exempel på resultat av arbetet med de totalt 18 fokusområdena samtidigt som regeringen slog fast att inriktningen ligger kvar också De sex globala utmaningarna är tvärgående i förhållande till de åtta huvudområdena, d.v.s. det finns inget ensidigt samband mellan en enskild global utmaning och ett enskilt huvudområde. I Tabell 1 (Bilaga 3) redovisas ett försök att schematiskt åskådliggöra relationen global utmaning vs. huvudområde. Det skall understrykas att den schematiska bilden i Tabell 1 är en stark förenklig av sambanden den visar endast vilka huvudområden som explicit refereras till i analysen för var och en av de sex utmaningarna, medan den däremot inte visar t.ex. om diskussionen pekar på ett positivt eller negativt samband eller vad som påverkar vad. Inte heller fångar den schematiska översikten ömsesidigheter sinsemellan de sex globala utmaningarna (såsom t ex mellan förtryck och migrationsströmmar). 4 Gemensamt ansvar Sveriges politik för global utveckling, prop. 2002/03: Sveriges Riksdag (2005): Sveriges nya politik för global utveckling. 6 Globala utmaningar vårt ansvar. Skrivelse om Sveriges politik för global utveckling, Skr. 2007/08:89. 7 Att möta globala utmaningar skrivelse om samstämmighet för utveckling, Skr. 2009/10:129.

11 5 Förenklingen till trots, av Tabell 1 framgår tydligt hur de tvärgående globala utmaningarna ytterligare fångar regeringens mångdimensionella syn på utveckling och fattigdomsminskning. Komplexiteten och det ömsesidiga samspelet/beroendet mellan ett flertal aspekter understryker i sin tur behovet av att anlägga fler perspektiv samtidigt (såsom jämställdhet, miljö, och ekonomisk utveckling). Samtidigt utgör de sex globala utmaningarna en tydlig signal om vilka aspekter som skall fokuseras på inom vart och ett av huvudområdena. Till detta skall läggas att regeringen är uttrycklig med att den fattiga människans perspektiv skall bibehållas medan fokus på rättighetsperspektivet skall stärkas. Dessa två perspektiv ställer i sin tur krav på kunskap och analys om hur hinder (samband och effekter) på olika nivåer - lokalt, nationellt, regionalt och globalt - påverkar individens möjligheter att påverka sin livssituation. Regeringens utgångspunkt är att utveckling ytterst drivs av människors egen vilja och förmåga. Regeringen understryker att ansträngningar för att bidra till utveckling i utvecklingsländerna, och för att bekämpa fattigdomen i alla dess dimensioner, måste inriktas på att skapa möjligheter för individer att öka sin levnadsstandard och stärka deras makt över sina egna liv. behovet av att anlägga fler perspektiv samtidigt kräver kunskap och analys om samband och effekter ner på individnivå Skogens roll Från Tabell 1 (sista kolumnen med referenser/citat) ses i vilken utsträckning och hur regeringens beskriver skogens roll för en hållbar global utveckling, dels i skrivelsen 2007/08:89 och dels i skrivelsen 2009/2010:129. fokus Skogsbruk berörs uttalat inom två av de sex globala utmaningarna: ekonomiskt utanförskap och klimatförändringar och miljöproblem. Den centrala betydelsen av investeringar i jordbruk, skog och fiske (de areella näringarna) för att stimulera tillväxten, reducera fattigdom och hunger samt öka livsmedelstryggheten slås fast (i bägge skrivelserna). Områden för svenskt stöd som explicit omnämns är forskning och teknikutveckling, kunskap om marknadens sätt att fungera inklusive prisbildning, institutionella förändringar inklusive mark- och brukningsrätter, infrastruktur och fungerande marknader till övriga ekonomin. Även inom ramen för klimatförändringar och miljöpåverkan nämns potentialen för skog att tillsammans med jordbruk och fiske utgöra motor för tillväxt och att minska hunger och fattigdom. I sin skrivelse med resultatredovisning (2009/10:129) refereras till en debattskrift av svenska FAOkommittén som visar att en utveckling av jord- och skogsbruket samt fisket i Afrika är viktigt för en stabil och långsiktig fattigdomsbekämpning. Förutom möjligheten för skog att tillsammans med jordbruk och fiske bidra som motor för tillväxt, diskuterar regeringen (under klimatförändringar och miljöpåverkan) betydelsen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster genom jordens mark, fiske, vatten och växtlighet för fattiga människors uppehälle. Även den biologiska mångfalden i skogsbruket omtalas. Vidare diskuteras det angelägna förhållandet mellan bioenergiproduktion och produktion av livsmedel, samt behovet av minskad avverkning och ett miljömässigt hållbart skogs- och jordbruk som klimatanpassningsåtgärder. I den senare skrivelsen (2009/2010:29) pekas på att höga och instabila energipriser och brist på tillgång på uthållig energiförsörjning kan leda till ohållbart nyttjande av naturresurser t.ex. genom överavverkning av skog.

12 6 I analysen av orsaker till migrationsströmmar pekas på klimatförändringar och negativ miljöpåverkan som en orsak till migration. Även om detta inte specifikt diskuterar skogsbruket bör det sättas i perspektiv av diskussionen kring klimatförändringar och miljöpåverkan, och den betydelse som skogen ges där. skogsbrukets betydelse - tillsammans med övriga areella näringars - för att minska hunger och fattigdom, öka livsmedelstryggheten och vara motor för tillväxt ömsesidigheten (samspel/beroende) mellan skogs- och jordbruk för livsmedelsförsörjning och uthållig energiförsörjning anledning förvänta sig att skogsbruk ingår i fler policys (t.ex. ekonomisk tillväxt; klimat och miljö samt även i en forskningspolicy i den mån policyn går in på tematiska områden) Policys och skogens uttalade respektive outtalade roll Det övergripande styrramverket som diskuterades ovan gäller alla politikområden. Biståndet har en roll, som katalysator och komplement till insatser inom andra politikområden. Politiken för global utveckling ställer krav på en avvägning mellan svenska intressen och fattiga människors behov i utvecklingsländer. I regeringens skrivelse Globala utmaningar vårt ansvar klargörs att för biståndet skall politiken omsättas även i policys, strategier och metodriktlinjer. 8 En sammanställning av policys som hittills beslutats av regeringen återfinns i Tabell 2 (del av Bilaga 3). 9 I tabellen sammanfattas övergripande mål samt fokusområden för varje policy. Hur skogen och skogsbruk diskuteras i respektive policy (uttalat eller outtalat) sammanfattas i sista kolumnen (referenser/citat). Som framgår av Tabell 2 är alla policys (utom policyn för aktörssamverkan) styrande för multilateralt såväl som bilateralt svenskt utvecklingssamarbete. Diskussionen nedan är baserad på den sammanfattade informationen i Tabell Tematiska policys och skogen Policyn för miljö- och klimatfrågor Policyn slår entydigt fast att skogen är av stor betydelse för många människors försörjning och sysselsättning. Jordbruket, skogsbruket och fisket är alla av betydelse för förbättrad livsmedelstillgång och hållbart nyttjande av ekosystemtjänster. I tre underavsnitt diskuteras bidragen från var och en av dessa tre areella näringar för förbättrad livsmedelstillgång och hållbart nyttjande av ekosystemtjänster. Skogsbrukets potential för att bidra till katastrofriskreducering och anpassning till klimatförändringar poängteras också. Inom ramen för skogsbruk ska Sverige bidra till ett klimatanpassat och hållbart brukande av skogen; bör Sverige bidra till att skapa incitament för att illegal skogsavverkning minskar; och bör Sverige verka för möjliga synergieffekter mellan klimatanpassning, utsläppsminskning och minskad avskogning samt skydd av biologisk mångfald och ekosystemtjänster med respekt för rättigheter och intressen hos urfolk och lokalsamhällen. 8 Se Skr. 2007/08:89, s Enligt uppgift lär fler policys vara under framtagande/beslut. Dessa har dock inte varit tillgängliga för denna analys.

13 7 policyn följer väl upp skrivningarna om skogsbruk i de övergripande styrdokumenten skogens bidrag till förbättrad livsmedelstillgång och hållbart nyttjande av ekosystemtjänster är uttalad skogens potential att bidra till katastrofriskreducering och anpassning till klimatförändringar poängteras tillsammans med rättighetsperspektivet och lokalsamhällenas intressen Policyn för jämställdhet och kvinnors rättigheter och roll Jämställdhetspolicyn pekar på vikten att ta hänsyn till att män och kvinnor är olika mycket beroende av olika sektorer för sin försörjning. Policyn poängterar att kvinnor ofta har kunskap och erfarenheter som är värdefulla för att stärka lokala samhällens resiliens och minska deras sårbarhet inför naturkatastrofer, miljö- och klimatrelaterade katastrofer och konflikter. Kvinnor på landsbygden har en särskilt viktig roll i livsmedelsproduktion och utvecklingsprocesser på landsbygden, men saknar ofta tillgång till och kontroll över resurser för att kunna investera liksom tillträde till fungerande marknader. Sverige ska verka för att stärka kvinnors roll i och utkomster av livsmedelsproduktion, jordbruk och hållbar naturresurshantering. vikten av att ha ett jämställdhetsperspektiv i miljö- och klimatfrågor och livsmedelsproduktion poängteras skogens roll avhandlas outtalat, d.v.s. såsom del av livsmedelsproduktion och hållbar naturresurshantering Policyn för ekonomisk tillväxt Policyn poängterar betydelsen av att öka produktiviteten i jordbruket som en förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling. Utvecklingssamarbetet ska stödja strukturomvandlingen men också bidra till att minska utsatta gruppers sårbarhet, bl.a. genom ökad livsmedelstrygghet. Vidareförädling av såväl jordbruksprodukter som råvaror samt ökad kompetens pekas också på. Det finns således uttalad referens till jordbruk men ingen motsvarande uttalad referens till vare sig skogsbruket eller fisket. Policyn följer i det hänseendet inte upp skrivningarna i det övergripande ramverket som talar om jordbruk, skog och fiske gemensamt som en betydande möjlighet att minska hunger och fattigdom genom att utgöra motor för ekonomisk tillväxt (se ovan). Det är svårt att avgöra om detta är en medveten policysvängning eller snarare ett förbiseende alternativt en ren terminologisk detalj (d.v.s. att skrivningar om livsmedelstrygghet skall tolkas som att det innefattar alla tre areella näringar). policyn följer olyckligtvis inte upp skrivningar i regeringens styrande skrivelser där skogsbruket i samspel med jordbruk och fiske beskrivs som motor för tillväxt; kan behöva klargöras Policyn för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter Ingen näring nämns explicit. Det finns dock skrivningar som är relevanta för ett brett spektrum av samarbetsområden inklusive skogen. Detta gäller t ex skrivningarna om att demokratisering byggs inifrån och underifrån. Policyn tydliggör hur ett rättighetsperspektiv ska tillämpas inom hela utvecklingssamarbetet.

14 8 Sverige ska prioritera utveckling av effektiv, öppen och väl fungerande förvaltning, på central, regional och lokal nivå. Sverige ska prioritera granskning av och stöd till den verkställande makten. Bland särskilt centrala aktörer nämns universitet och organisationer i det civila samhället. Det civila samhällets bidrag till att höja allmänhetens medvetenhet, ansvarsutkrävande och ansvarstagande ses som central, och det fastslås att detta gäller även om civilsamhällesorganisationerna har en annan huvudsaklig inriktning än demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter. Stöd till civila samhället för att främja individens kapacitet och möjlighet att påverka och utkräva ansvar är högst relevant för naturresurser inklusive skogsbruk där starka ekonomiska intressen behöver balanseras mot fattiga människors och samhällsintressen (se även nedan om policyn för pluralism). Policyn för demokratisk utveckling påpekar vidare att det är centralt att uppmärksamma företagens engagemang för mänskliga rättigheter genom ökat socialt ansvar (CSR - Corporate Social Responsibility). Detta rör alla områden där svenska företag har intressen som sammanfaller med att biståndet ser en roll att verka som katalysator för CSR och kanske alldeles speciellt svenska företag som nyttjar naturresurser i sin verksamhet givet att areella näringar är av särskilt stor vikt för fattiga människors utkomst (se ovan). vikten av effektiv, öppen och väl fungerande förvaltning understryks rättighetsperspektivets tillämpning i allt utvecklingssamarbete skrivs ut tydligt civila samhällets roll för att stärka fattigas möjligheter att tillvarata sina intressen och utöva påtryckning uppåt för ansvarstagande poängteras att främja CSR inom svenskt företagande i utvecklingsländer bör stödjas Övriga tematiska policys Ytterligare tre tematiska policys finns: för fred och säkerhet; humanitärt bistånd; och hiv/aids. Dessa tre har ingen direkt bäring på huruvida skogsbruk är relevant för utvecklingssamarbetet. Däremot kan det finnas aspekter som ett beslutat skogligt samarbete behöver beakta under genomförandet av samarbetet, såsom exempelvis vikten av rättighetsperspektiv och den fattigas perspektiv Policys om kanaler och aktörer Policyn för civila samhället En utgångspunkt för regeringens policy för civila samhället är att civilsamhällesorganisationer i samarbetsländerna ofta utgör en nödvändig påtryckande kraft i ansträngningar för att möta miljö- och klimatutmaningar på ett sätt som gynnar fattiga människor. Civila samhället är också en viktig kraft i utvecklingen av innovativa lösningar exempelvis gällande resursmobilisering och anpassning till klimatförändringar, och bör ges möjlighet till sådant deltagande samt stärkas för att utveckla teknisk kompetens och reell makt att påverka. Skogen spelar i sin tur en viktig roll i ansträngningarna att möta miljö- och klimatutmaningarna (se ovan).

15 9 civila samhället ses som en nödvändig påtryckande kraft för att möta miljö- och klimatutmaningar civila samhället ses som en viktig kraft i utvecklingen av innovativa lösningar Policy för forskning och utveckling I policyn sägs att samtliga sex globala utmaningar rymmer dimensioner inom vilka forskningsbaserad kunskap kan vara en viktig komponent i sökandet efter möjliga lösningar. Policyn poängterar dock att vetenskaplig kvalitet är överordnad. Det poängteras vidare att ett samhälles utmaningar är komplexa och ofta kräver ett multidisciplinärt angreppssätt för att lösningarna ska bli verkningsfulla och balanserade. Som exempel används vattenfrågor där det sägs att det inte endast är en domän för biologer och hydrologer utan rymmer också viktiga sociala, ekonomiska, hälsomässiga och politiska kunskapsdimensioner som disciplinärt bör beaktas. Motsvarande resonemang är tillämpligt också för skogen. inga sektorer diskuteras uttalat men skogen är en del av de sex utmaningarna som alla rymmer dimensioner där forskningskunskap anses som central policyn poängterar behovet av multidisciplinära angreppssätt Aktörssamverkan Regeringens policy om aktörssamverkan är från 2007 och ska enligt skrivningarna ha utvärderats under Någon senare policy om aktörssamverkan finns inte. 10 Policyn lägger fast grundläggande principer för aktörssamverkan, vilka bl.a. inkluderar att insatser ska vara katalytiska och tidsbegränsade; stimulera självbärande relationer; matcha samarbetslandets och Sveriges intressen, behov och erfarenheter; genomföras i enlighet med rättighetsperspektiv och fattiga människors perspektiv (för detaljer se Tabell 2). Policyn slår fast att aktörssamverkan ska ske särskilt i länder med selektivt samarbete där det svenska traditionella utvecklingssamarbetet fasats ut. Aktörssamverkan kan bedrivas inom olika områden och avse olika typer av samarbetet såsom kultursamarbete, ekonomiskt samarbete, forskningssamarbete, institutionellt, kommunalt och regionalt samarbete mellan organisationer inom det civila samhället. Den fastslår också att Sida vid behov kan utveckla nya biståndsformer. aktörssamverkan är en metod som är tillämplig för skogligt samarbete i samma utsträckning som andra samarbetsområden givet att de grundläggande principerna uppfylls 2.3. Strategier och skogen I regeringens skrivelse Globala utmaningar vårt ansvar klargörs att för biståndet skall politiken omsätta även i policys, strategier och metodriktlinjer. 11 Policys diskuterades ovan. 10 I skrivande stund är det inte bekräftat huruvida någon utvärdering har genomförts.. 11 Se Skr. 2007/08:89, s 52.

16 10 Endast ett fåtal policys har till dags dato följts upp med strategier för Sidas verksamhet. Övriga strategier är inte utformade för att ge ytterligare och mer detaljerad ledning i hur policys skall omsättas praktiken utan i stället ger dessa strategier ledning i vilka tematiska samarbetsområden och vilka kanaler som ses som lämpliga för globalt, regionalt, respektive bilateralt samarbete. En sammanställning av policyrelaterade, globala samt regionala strategier som identifierats i skrivande stund återfinns i Tabell 3, Tabell 4, respektive Tabell 5 (del av Bilaga 3). 12 I tabellerna sammanfattas övergripande mål samt fokusområden för varje strategi. Hur skogen och skogsbruk diskuteras i respektive strategi (uttalat eller outtalat) sammanfattas i sista kolumnen (referenser/citat) i respektive tabell Policyrelaterade strategier för Sida Det är i skrivande stund inte känt hur många strategier för Sida som regeringen avser besluta om för att följa upp olika policys som har eller är på väg att beslutas. Hittills finns det endast tre strategier för Sida som följer upp regeringens policys: en tematisk (strategin för humanitärt bistånd) och två för kanaler/aktörer (strategin för stöd genom svenska organisationer i det civila samhället och strategin för forskningssamarbete). Strategin för humanitärt bistånd genom Sida Som diskuteras ovan sågs inte policyn för humanitärt bistånd som central ur ett styrande perspektiv för att avgöra skog eller inte skog i biståndet. Strategin för humanitärt bistånd genom Sida är dock mer detaljerad och specifik i att det humanitära stödet i möjligaste mån ska ta hänsyn till miljö- och klimataspekter. Sida ska ta ett katastrofförebyggande perspektiv förutom ett återuppbyggnadsperspektiv. Ett katastrofförebyggande perspektiv syftar till att förhindra uppkomsten och lindra effekterna av naturkatastrofer genom att framförallt stärka kapaciteten hos utsatta kvinnor, män, och barn samt samhällen att skydda sig mot naturkatastrofer. Enligt regeringens policy för miljö och klimat i utvecklingssamarbetet är katastrofriskreducering avgörande för utvecklingsländernas möjlighet att möta den dubbla utmaning som klimatförändringar och fattigdom utgör. Skogens potential att bidra till katastrofriskreducering och anpassning till klimatförändringar poängteras särskilt i policyn (se ovan). Ett effektivt förebyggande arbete minskar väsentligt riskerna för omfattande humanitära kriser i framtiden. Sida ska därför stödja åtgärder för förebyggande av naturkatastrofer och minskad sårbarhet på nationell och lokal nivå, med särskilt fokus på länder där Sida har humanitärt engagemang. Sida ska även främja att katastrofförebyggande insatser inkluderas i humanitära partnerorganisationers reguljära program, samt stödja åtgärder för att stärka det globala systemet för katastrofriskreducering. katastrofriskreducering poängteras i det humanitära engagemanget för att möta den dubbla utmaning som klimatförändringar och fattigdom utgör 12 Bilaterala strategier har - givet det stora antalet och givet tillgänglig tid - inte kunnat inkluderas i denna analys.

17 11 ingen uttalad roll för skogen men referens till policyn för miljö och klimat där skogens potential att bidra till katastrofriskreducering och anpassning till klimatförändringar poängteras Strategin för Sidas stöd till forskningssamarbete Denna strategi skall styra Sidas forskningsstöd i bilaterala samarbeten, medan policyn skall styra Sidas övriga forskningsstöd. Strategin är mer specifik om vilka utvecklingsrelevanta forskningsfrågor som skall stödjas i det bilaterala samarbetet, såsom millenniemålen och FNkonventioner (klimat, miljö, mänskliga rättigheter, utbildning, jämställdhet, livsmedelssäkerhet, etc.). millenniemålen och FN-konventioner om t ex klimat och miljö samt livsmedelssäkerhet specificeras som utvecklingsrelevanta forskningsfrågor inom bilateralt samarbete Strategin för stöd genom svenska organisationer i det civila samhället Stödet till CSO i utvecklingsländer genom svenska CSO ska inriktas på verksamhet som bidrar till kapacitetsutveckling, ett rättighetsbaserat arbetssätt, samt demokratisering och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Stödet skall uppmärksamma den mångfald som finns beträffande tematisk kompetens och inriktning hos svenska CSO. Småskalig verksamhet ska inte vara ett hinder för att komma ifråga för stöd. Regeringens tematiska prioriteringar gällande demokrati och mänskliga rättigheter, miljö och klimat samt jämställdhet och kvinnors roll i utveckling ska uppmärksammas. Stödet till kapacitetsutveckling avser samtliga sektorer som svenska CSO väljer att arbeta inom. Stödet ska bida till att stärka det civila samhällets aktörers förmåga att identifiera och effektivt lösa problem, utveckla specifik kunskap hos individer, utveckla organisationer och möjliggöra samverkan mellan olika aktörer för att bidra till fattigdomsminskning, inklusive demokratisering. Stödet ska inriktas på att stärka gruppers och individers möjlighet att själva kunna utkräva sina rättigheter och påverka sina livsvillkor. Ökad respekt för individers sociala, ekonomiska och/eller kulturella mänskliga rättigheter som uppnår fattigdomsminskande effekter poängteras i likhet med ökad respekt för medborgerliga och politiska rättigheter. Det påtalas särskilt att hållbart nyttjande av naturresurser och omsorg om miljön skulle ha genomsyrat tidigare program men att analys utifrån detta perspektiv dock ofta saknas. Initiativ för att möta klimatutmaningar och uppnå en miljömässigt hållbar utveckling har hittills varit begränsade. Stöd genom svenska organisationer är således i hög grad relevant för skogligt samarbete, förutsatt att kravet på egeninsats uppfylls. uttalat önskemål om ökat samarbete genom svenska civilsamhällesorganisationer där hållbart nyttjande av naturresurser och omsorg om miljön genomsyrar programmen, vilket outtalat öppnar upp för en större roll för skogligt samarbete rättighetsbaserade arbetssätt poängteras som del av kapacitetsutveckling

18 Globala och ämnesöverskridande strategier Globala ämnesstrategiska utvecklingsinsatser Strategin slår fast att globala insatser som syftar till att stärka utvecklingsländernas möjlighet att vidta åtgärder för att begränsa sin klimatpåverkan och anpassa sig till klimatförändringar skall stödjas. Likaså insatser som stödjer en tryggad livsmedelsförsörjning främst inom markoch vattenfrågor, ökad produktivitet och hållbarhet i jordbruket genom förbättrade jordbruksmetoder, bättre fungerande marknader och tillgång till mat för fattiga människor. Vidare sägs att insatser skall överbrygga utvecklingshinder, såsom brist på naturresurser och degradering av ekosystem. Skog nämns inte uttalat i någon av skrivningarna om åtgärder för att begränsa klimatpåverkan och anpassa sig till klimatförändringar. Även om skogen kanske kan antas ingå i markfrågor är det dock aningen förvånande att skogen helt fallit bort i strategin givet att den har en uttalad roll i policyn för miljö- och klimatfrågor. Å andra sidan hänvisar strategin till att regeringens policy för respektive ämnesområde ska vara vägledande och tillämpas vid val av insatser och i policyn för miljö- och klimatfrågor är då skogens roll tydlig. regeringens policy om miljö och klimat ska vara vägledande för samarbete inom klimatpåverkan och klimatförändringar i globala utvecklingsinsatser (policyn refererar specifikt till betydelsen av de tre areella näringarna (skogen, fisket och jordbruket) Kapacitetsutveckling och samverkan Denna strategi anger olika former för samarbete med kompetensutveckling som mål. Strategin syftar till kompetensutveckling i utvecklingsländer såväl som resursbasutveckling i Sverige. Inga sektorer nämns således inom strategin utan i stället anges som en grundläggande princip att Sidas insatser ska koncentreras till områden som ger hög utväxling av svenska biståndsmedel och en additionell effekt i förhållande till andra insatser. Insatser skall i huvudsak ske i länder med vilka Sverige bedriver utvecklingssamarbete. Olika medel som nämns är internationella utbildningsprogram (ITP). Det vore t.ex. fullt möjligt att ha en regional ITP kring förändringsprocesser i syfte att öka fattiga gruppers inflytande över användningen av naturresurser för den händelse man skulle välja att ha ett regionalt skogligt perspektiv inom ramen för regionalt samarbete. Ett annat av strategins medel är stöd genom och samverkan med näringslivets aktörer (B4D) vilket verkar vara likartat med aktörssamverkan. Det är dock inte helt klart i vilken utsträckning policyn för aktörssamverkan från 2007 ligger till grund för B4D. Nyttjande av naturresurser är av central betydelse för fattiga människors möjligheter att förbättra sin tillvaro och det verkar därför som att detta medel skulle vara lämpligt för privat företagande som direkt nyttjar naturresurser i sin verksamhet. Medlen för svensk resursbasutveckling utgörs av de traditionella program som Sida stödjer sedan många år (listade i Tabell 4). Resursbasutveckling för skogligt samarbete är lika relevant som resursbasutveckling inom andra områden.

19 13 samtliga medel för kapacitetsutveckling och samverkan har bäring på hur ett skogligt samarbete kan utformas givet att skogligt arbete beslutats Strategin för informations- och kommunikationsverksamhet, inklusive genom organisationer i det civila samhället I strategin poängteras det att det är viktigt att allmänheten har god kunskap om situationen i utvecklingsländer samt svenskt bistånd och dess resultat samt frågor som rör utvecklingens drivkrafter i utvecklingsländer. Det noteras att kretsen av aktörer som kommunicerar och informerar om svenskt bistånd och utvecklingens drivkrafter i utvecklingsländer behöver breddas för att nå fler och nya målgrupper. Det ska vara möjligt för en bred krets av aktörer inom det civila samhället som på olika sätt arbetar med utvecklingsfrågor att erhålla medel för kommunikations- och informationsverksamhet från anslagsposten. Även aktörer med småskalig verksamhet ska ha möjlighet att söka medel. Inga tematiska områden nämns och strategin gäller således för frågor som rör skogsbruk i utvecklingsländer och skogligt bistånd i samma utsträckning som andra frågeställningar. utrymme finns för informationsinsatser mot svenska allmänheten kring skogsbrukets betydelse för drivkrafter i utvecklingsländer Regionala samarbetsstrategier Afrika söder om Sahara Att främja miljömässigt hållbart nyttjande av naturresurser samt begränsning av respektive anpassning till klimatförändringarnas effekter är ett av tre fokusområden för strategin. Strategin är formulerad i termer av att stöd skall omfatta tryggad försörjning av livsmedel baserad på hållbara och i möjligaste mån koldioxidsnåla lösningar och ett rättvist och hållbart nyttjande och skydd av ekosystem och naturresurser. Demokratisk förvaltning av vattenresurser är ett specifikt område. Skogens roll nämns således inte specifikt i strategin. Däremot talas om att klimatförändringarna beräknas kunna leda till ett ökat tryck på redan sköra ekosystem och naturresurser och att behoven av anpassning till nya förutsättningar ökar och ställer krav på bl.a. förbättrad energioch livsmedelsförsörjning. Respektive policy skall vara vägledande i samarbetet enligt strategin. Detta torde betyda att den definition av ekosystemtjänster (se Tabell 5) som görs är aningen diffus i det att den inte uttalat anger vilka områden som är av betydelse för produktion av ekosystemtjänster (vilket däremot uttalas i policyn för miljö- och klimatfrågor och där skogen ingår). Här kan också påminnas om den debattskrift från svenska FAO-kommittén där det visas att en utveckling av jord- och skogsbruket samt fisket i Afrika är viktigt för en stabil och långsiktig fattigdomsbekämpning (se regeringens skrivelse med redovisning av resultat ovan).

20 14 Vad gäller kanaler är strategin tydlig med att regionala och globala organisationers och aktörers förmåga att bidra skall stärkas samt att Sverige med sin långa erfarenhet av naturresursförvaltning bör kunna medverka till att stärka kapaciteten på området. skogens betydelse för hållbar livsmedels- och energiproduktion är inte uttalad i denna strategi men påtaglig enligt regeringen skrivningar i övergripande styrdokument och policys vilka skall styra enligt strategin globala organisationers och aktörers betydelse understryks liksom Sveriges långa erfarenhet av naturresursförvaltning Asien med fokus på Sydöstasien t o m 30 juni 2015 Den regionala strategin för Asien är rätt detaljerad och gör till skillnad från strategin för Afrika söder om Sahara ingen referens till att regeringens respektive policy skall vägleda vid val av insatser. Det verkar dock rimligt att anta att så skall vara fallet. Det regionala samarbetet skall enligt strategin fokusera på Sydöstasien och gärna komplettera det bilaterala samarbetet. Synergier mellan olika aspekter av strategins insatsportfölj, särskilt avseende demokrati och mänskliga rättigheter samt miljö och klimat skall eftersträvas. Ämnesmässigt ingår att verka för att möjliggöra för lokalsamhällen att hållbart nyttja ekosystemen och anpassa sig till klimatförändringarna och därmed säkra livsmedelsproduktion och andra ekosystemtjänster. Arbetet skall främja lokalsamhällens medbestämmande i planeringsoch beslutsprocesser, och inkludera rättighetsaspekter. Strategin pekar vidare på att yttrandefrihet och rätt till information är ett medel för att främja miljömässigt hållbar utveckling i regionen och anpassning till effekterna av klimatförändringarna och därför skall stöd kunna ges till regionala aktörer som arbetar med miljö- och klimatinformation och -påverkan. Med det stora fokus som är på miljö och klimat i strategin och givet skrivningar i policyn för miljö- och klimatfrågor torde skogsbruk vara en integrerad del av det regionala samarbetet. I Sydöstasien är skogsbruk och markanvändning är också frågor för vilka lokalsamhällena behöver stärkt kapacitet för att utkräva ansvar och hävda sina rättigheter (i sken av den snabba ekonomiska utvecklingen och tilltagande konkurrensen om tillgängliga naturresurser). Samarbetet skall sträva efter att samverka med samt nyttja de kunskaper och erfarenheter som finns hos svenska aktörer såsom universitet, civilsamhälle, myndigheter och näringsliv. Där förutsättningar för aktörssamverkan föreligger kan denna samarbetsform tillämpas. Möjligheten att påverka företag att stärka sitt sociala ansvar (CSR) skall övervägas. möjliggöra för lokalsamhällen att hållbart nyttja ekosystemen och anpassa sig till klimatförändringarna och därmed säkra livsmedelsproduktion synergier skall skapas mellan miljö/klimatutmaningar och demokrati/mr-utmaningar - med fokus på rättighetsaspekter och lokalsamhällen synergier skall skapas med bilateralt samarbete stor kunskap bland svenska aktörer från Sveriges långa utvecklingssamarbete i Sydöstasien pekas på

21 15 Mellanöstern och Nordafrika Den regionala strategin för Mellanöstern och Nordafrika har uttalat tydligt fokus på vattenresurser och där klimathänsyn med fokus på utsatta individers och gruppers deltagande, behov och rättigheter skall genomsyra stödet Bilaterala samarbetsstrategier Sverige har ett stort antal bilaterala samarbetsstrategier för både långsiktigt samarbete och selektivt samarbete. Avgränsningen har gjorts att det inte är tidsmässigt möjligt att inom ramen för denna analys också analysera dessa samarbetsstrategier. Någon analys av skogens betydelse ner på landnivå görs därför inte eftersom detta skulle kräva god landkännedom i varje enskilt fall för att vara meningsfullt En not om kompabilitet mellan styrdokumenten Styrningen sker via en kedja av styrdokument från det övergripande ramverket baserat på politiken för global utveckling, till policys och därefter vidare i strategier och slutligen metodriktlinjer. Styrningen blir således ej starkare än den svagaste länken i denna kedja och det är därför viktigt att intentioner hela tiden följs upp och helst konkretiseras ju närmare operationaliseringen styrdokumentet ligger. Ur det perspektivet är det därför olyckligt att en central policy som den för ekonomisk tillväxt inte har tydliggjort resonemangen i det övergripande ramverket om de tre areella näringarnas gemensamma styrka som motor för hållbar ekonomisk tillväxt. Genom att begränsa diskussionen till jordbruket och nödvändigheten av ökad produktivitet i jordbruket ges lätt intrycket att det är just jordbruket allena som man skall satsa på för hållbar ekonomisk tillväxt. Skrivingarna står vidare i sin tur i kontrast mot vad som sägs i policyn för miljö- och klimat där det framkommer tydligt att det finns ett samspel/ömsesidigt beroende mellan jordbruk, skogsbruk och fiske för att uppnå ekonomisk, social och miljömässigt hållbar tillväxt. Det är omöjligt att spekulera i varför policyn för ekonomisk tillväxt inte förde skrivningarna från de sex globala utmaningarna vidare i policyn. Det finns heller ännu inga strategier för vare sig policyn för ekonomisk tillväxt eller policyn för miljö- och klimat som ger vägledning i frågan. Givet en viss grad av bristande kompabilitet dels mellan det styrande ramverket och en policy samt dels mellan likvärdiga policys uppstår två centrala följdfrågor (som dock ej kan täckas inom ramen för denna analys): i) Vilka mekanismer för kvalitets- och kompabilitetskontroll finns i bruk inom Regeringskansliet d.v.s. för att garantera att intentioner i det övergripande ramverket förs vidare neråt i styrhierarkin på så sätt att alla styrdokument blir ömsesidigt förstärkande (och inte riskerar bli ömsesidigt motverkande); och ii) hur omsätts regeringens styrdokument i praktiken inom Sida: finns det något övergripande ansvar för konsistens i uttolkningar av policys? bristande kompabilitet vad gäller skogens roll mellan styrande ramverk och enskild policy samt mellan likvärdiga policys kan behöva följas upp inför utarbetandet av strategier för Sida