Judo en del av mitt liv

Transkript

1 Judo en del av mitt liv av Kurt Durewall Mitt liv kan, förutom privatlivet, delas in i jiujitsu, judo, boxning, pressfotografering och ergonomi. Judo har haft och har fortfarande en stark inspiration på så gott som all min verksamhet inom de olika nämnda områdena. Men vi tar det från början. År 1937 började jag med jiujitsu, efter Viking Cronholms jiujitsubok. Första gången jag hörde om judo var i början av 1940-talet då jag såg en serie filmer med Peter Lorre, som spelade en japansk detektiv. I filmerna hette han Mr Moto, en liten timid man, som bollade med stora fula busar och kastade dem med t.ex. ippon-seoi-nage tvärs över rummet. Det imponerade på mig, det ville jag lära mig. Lite judo fick jag känna på i slutet av 1940-talet då jag tränade hos professor Carl Marten på Svenska Jiu-jitsu-institutet i Stockholm. Det var jiujitsu han undervisade i, men det fanns typiska judokast med som t.ex. seoi-nage, harai-goshi, o-sotogari, o-goshi och tomoe-nage. Dessa tekniker har använts sedan urminnes tider enligt inristningar, teckningar och bilder från förr. År 1957 tog Bruno Adler hit till Göteborg de skickliga holländarna Opa Schutte, Jon Bluming, Van Elk och Giesberg. Den förevisningen fick mig så tänd att jag gick in i Bruno Adlers judoklubb. Bruno började med undervisning i judo redan 1953, startade då Göteborgs Judoförening som sedan bytte namn till Hie-Gou, vilket betyder ett hus med öppet fönster. Hie-Gou var den första judoklubben i landet. Kurt Durewall, 3 dan, inspirerar den nya generationen i judo. Foto: Roger Westin 45

2 Alltid lika populärt liten mot stor. Bruno Adler med sonen Jimmy, 5 år, vid uppvisning på Lingveckan i Göteborg Holländarna på besök i Göteborg Opa Schutte visar halslås på Jon Bluming, känd judo- och karatemästare. Mattor Japanerna har sina tatami, mattor som består av bambu och risstrå. De kan kännas hårda när man tar på dem, men de absorberar suger upp både tyngd och kraft vid nedslaget. Men Bruno hade givetvis inte tillgång till sådana utan han fick låna dyrbara persiska mattor från Nessims mattaffär. Som arkitekt hade Bruno sina kontakter. När jag kom till Dojon var det betonggolv med wellpapp och en presenning. När vi efter några år tog bort presenningen så fanns det bara stoff som låg kvar av den ursprungliga wellpappen. Så vi hade haft all fallteknik direkt på betonggolvet, vilket säkert hade skrämt bort många elever. När jag lite senare började med egen judo och jiujitsuverksamhet så hade jag gummimattor som jag rullade ihop och hade med mig i en liten Morris till olika träningsplatser och uppvisningar. När jag sedan fick en fast dojo användes först gummimattorna. Sedan fick jag kontakt med Sport Rhode i Tyskland. Mattorna var då av sammanpressad skumplast och klädda med juteväv som sedan täcktes av en presenning. Dessa mattor blev mycket populära i Sverige. När jag flyttade till större lokaler köpte jag in japanska tatami och hade halva lokalen fylld med dessa och den andra hälften de vanliga skummattorna. De japanska mattorna kändes för hårda för nybörjarna, men för de avancerade var de mycket behagliga att falla på. 46

3 En av Kurt Durewalls judoutbildningar i olika gymnastiksalar (obs mattan!) i slutet av 1950-talet. Foto: Arkivbild I en del lokaler jag undervisade i fick vi använda brottarmattor. Dessa var inte så trevliga. Det gick inte att slå av med armen vid kastet. Den stötdämpande effekten försvann och luften pressades ur lungorna vid nedslaget på den mjuka mattan. En upplevelse för mig var när jag hade uppdraget att träna jiujitsu och judo med cirkusartister, cirka 15 personer. Vi började på cirkusarenans sågspånsgolv, men det var både för mjukt och för orent så vi övade i cementgångarna, faktiskt i två veckor, tre förmiddagar per vecka. Då hade jag nytta av föregående träning på betonggolv. Cirkusartisterna klarade falltekniken, de t o m tycktes njuta av det hårda underlaget. Det fanns en man från främlingslegionen med 4 Dan i judo, men han kunde inte fallteknik! Han var också sämst på att lära sig, men kasta hårt kunde han! Jag importerade Rhodes judomattor och sålde till de flesta judoklubbarna under 1960-talet vilket också bidrog till judons spridning. Judo gav rörlighet Judon hos Bruno Adler blev ett stort steg i min utveckling inom jiujitsu eftersom jag fann både andra möjligheter att träna och fick en större rörlighet till jämförelse med de ofta stillastående nedbrytningarna som gjordes inom traditionell jiujitsu. Dessutom gick det ju att besegra en angripare utan 47

4 att slå ihjäl honom. Jag hade fortfarande kvar för mycket av den traditionella jiujitsu att det ska gå så fort som möjligt, det ska göra så ont som möjligt och angriparen får skylla sig själv. I judo lärde jag mig att hålla upp den jag fällde, bara det var ett stort framsteg för min fortsatta jiujitsu. Det var ändå en ganska, nästan primitiv form av judo som kördes på klubben i början på grund av att man hade endast tränat efter Kawaishis bok Seven Katas of Judo och det tog ett bra tag innan tränarna kom underfund med att man inte skulle vänta till tredje steget innan man gjorde ett kast, som i kata. Utlandsinstruktörer Men så kom holländarna till Göteborg med sin inspirerande judo. Både Bruno, Karl Wöst och Rolf Johansson hade dessutom tidigare varit på kontinenten och därmed då också börjat förändra den tidiga judon i klubben. Så började också andra duktiga utländska instruktörer dyka upp på klubben. Dansken Freddi Jensen, 6 Dan samt en engelsman Richard Lock, som i sin tur såg till att hans egen instruktör i England kom på besök, nämligen den skicklige judomästaren Kenshiro Abbe 8 Dan. Abbe var en verklig mästare. Han startade judo när han var 14 år och tog 2 Dan endast 15 år gammal. Vid 16 blev han skolmästare i judoligan för ungdomar. 4 Dan tog han som 17-åring, 5 Dan som 18-åring och det poängterades att han var Japans yngste som innehade så höga grader. Även till 6 Dan, 23 år gammal, var han den yngste i Japan. Abbe flyttade till England och var mycket respekterad av Kodokan trots att han startade en egen stil som han kallade Ku-shin-judo. Ku = klot eller boll, dvs allt som var runt. Shin = spirit. Kenshiro Abbe hade även höga grader i kendo, karate och aikido. Det var en man som gav verklig inspiration till Hie-Gous medlemmar. Budopionjären Gerhard Gosen, Stockholm. Judogi Allmänt tyckte vi att judodräkterna var för dyra och det var besvärligt att beställa dem från Japan. Vi beslöt att ge Mölnlyckes fabriker i uppdrag att sy judodräkter åt oss. Vi var där 48

5 Dansken Freddie Jensen, 6 Dan instruerar på Hie-Gou Kenshiro Abbe, 8 Dan. Hie-Gou T.v. Karl Wöst och t.h. Richard Loch övervakar ne-wazaträningen. Kenshiro Abbe, 8 Dan, i mitten. Fr.v.Rolf Johansson, Richard Loch, Bruno Adler, Kenshiro Abbe, Karl Wöst och Attila Mészáros. 49

6 Scoutläger på Amundön utanför Göteborg där ca 3000 scouter får se och känna på judo för första gången. Träning på Hie-Gou Kenshiro Abbe visar fotsvepningen o-kuri-ashi-barai. T.v. Dirck van Hoewijk och t.h. Bruno Adler. med en japansk dräkt och påvisade att hela överdelen var sydd i ett stycke och de måste göras mycket hållbara på grund av de dragningar vi gjorde. Jag tror vi fick 10 dräkter och dessa höll knappt en vecka innan jackorna var slitna i remsor. Senare beställde vi dräkter från Gerhard Gosen, den holländske 3-Danaren som startat Stockholms Judo och Jiujitsuskola. Han var en av de tidiga judokas som betytt mycket för svensk judo och även för mig. Han undervisade i judo, aikido, jiujitsu och karate. Jag tränade lite hos honom och tog en hel del bilder där. Men hans dräktleveranser var rena katastrofen, dräkter, bälten, byxor, allt var strött över golven på posten på grund av felaktiga inpackningar. Vi tog då kontakt med Sport-Rhode i Tyskland och skrev avtal om att bli deras representant i Sverige för att på detta sätt få ordning på dräktsidan. I 25 år importerade och levererade vi Sport Rhodes fina sortiment. Efter OS i Tokyo 1964 skrev och tecknade den skicklige idrottstecknaren Rit-Ola och kallade judon för pyjamas-brottning och beskrev att för att segra så skulle man dra dräkten över huvudet och sedan kasta den andre i mattan och då samtidigt dra så mycket som möjligt uppåt i dräkten så att han skulle överleva fallet. Trots detta blev judon alltmer populär. 50

7 Uppvisningar 1959 hade vi en uppvisning på Danspalatset Vågen i Göteborg som drog fullt hus. Deltagarna från Hie-Gou gjorde en fin uppvisning och Kenshiro Abbe demonstrerade sin stora skicklighet. Han skulle även visa brytningsteknik, dvs slå sönder bl.a. en planka. En stod och höll i plankan och i andra änden togs stöd i mattan. Kenshiro slog ett våldsamt slag, men fjädringen i mattan gjorde att plankan svajade så den höll. Han tog då till med att försöka sparka av den, men även här misslyckades det och eftersom jag var speaker var jag tvungen att kommentera det hela genom att säga Asiatiska kampsporter biter inte på prima svenskt virke. Men Abbe tog plankan och knäckte den över sitt ena knä och då fick jag påpeka att det var en av judons principer att gick det inte på ett sätt så fick man göra något annat. Vi verkade på många sätt för att sprida judo. Det var uppvisningar på idrottsgalor och i olika föreningar och sammanslutningar. En trevlig och mycket rolig händelse var att vi tränade in en grupp som sedan anmäldes till folkparkernas stora artistforum De okändas revy på Cirkus i Göteborg. I gruppen ingick Rolf Johansson, Gunilla Persson och Ingmar Lindahl. Vi valde ut en blandning av judo och jiujitsutekniker och dessa framfördes på ett ganska spexigt sätt. Vi tog hjälp av den berömde artisten och trollkonstnären Johnny Casino. Jag skall säga att det blev en succé, denna spexiga uppvisning där bl.a. en kastades så att fötterna hamnade på ljusrampen vid framsidan av scenen så hela raden av vackra lampor slocknade. De tre judokas blev inbjudna att resa runt i folkparkerna som Trio Yokohama, men på grund av att samtliga höll på med studier kunde någon turné inte göras. Men judokasten och falltekniken imponerade på både publiken och folkparksdirektörerna. Första judolägret i Sverige Första lägret för judo hölls i Åmål sommaren 1961 med cirka 40 deltagare från så gott som alla landets klubbar. Kenshiro Abbe, 8 Dan var instruktör. Han var ju redan känd i Sverige sedan tidigare träningsbesök och mycket uppskattad. Ken- Kenshiro Abbe kastar högt under Åmålslägret. 51

8 shiro gav oss alla verkligt fina insikter i judons principer och tekniker. Ett axplock av judokas som deltog var Bruno Adler, Karl Wöst, Gerhard Gosen, Bo Andersson/Kärfstedt, Bo Holm, Monika Matsuda, Günther Hellberg och Günther Reichhardt, Stig Forsberg, Willy de Dot m.fl. Alla ansåg att det var en upplevelse att få träningen ledd av Kenshiro. Ett stort steg hade tagits i utvecklingen av judon i Sverige. Än idag när vi gamle träffas brukar alltid någon ta upp just Åmåls-lägret för att det har satt så djupa och lärorika spår i våra judoliv. Judo-fotograf Jag har fotograferat oerhört mycket judo, både träning och matcher. Och inte minst på träningslägren t.ex. i Holland, Tyskland och Österrike, där ofta flera svenskar deltog. Jag besökte länderna i säkert mer än 20 år började jag utveckla mig som pressfotograf och fick så småningom anställning på Tidningen Expressen och Dagens Nyheter och arbetade då även för flera bildbyråer. Så en dag sade Ingemar Johanssons promotor, Edwin Ahlqvist Bli freelancer så kan du hålla på med både judo och jiujitsu och boxning samt ta bilder åt mina tidningar Rekord och All-Sport. Jag blev freelancer och som sådan fick jag uppdraget att resa till USA och fotografera Ingemar Johanssons VM-match. Det första jag gjorde i New York var att gå upp till Bensers Judo och Jiujitsuklubb. Där, liksom i andra judodojos, blev jag oerhört väl mottagen. Även som låggraderad. Jag var då orangebälte i judo, men mottogs ändå med stor värme. Tokio Hirano 8 Dan Japan i ett av sina 14 sätt att utföra taiotoshi. Jag fick dock en chock när jag kom in på klubben eftersom det på båda sidor i lokalen satt personer med armar, ben och huvuden i paket. Min tanke var då är detta amerikansk judo och jiujitsu då är det lika bra att man vänder i dörren. Men det visade sig att gruppen hade varit på en judotävling och vid hemfärden hade bussen kolliderat. Eftersom det var judograderingarna just denna kväll så hade alla samlats för att se på testerna. 52

9 Svart bälte i jiujitsu Trots min låga grad i judo kunde jag bedöma att den judo de höll på med var av skrämmande låg kvalitet. Det kunde möjligtvis kallas combat judo. Efter graderingen blev det träning och jag fick bekräftelse på att det inte var någon speciellt bra judo som amerikanarna höll på med. Åtminstone inte här på östkusten. Senare har Karl Wöst tränat på samma klubb och han bekräftade då också att judon inte höll någon vidare klass. Jag blev erbjuden att låna en av klubbens bilar, fick fritt träna där under hela min New York-tid och bjöds även in att följa med till polisskolan och deras träning för den skicklige japanen Kiyose Nakae. Vi skulle vara fling-partners dvs kastdockor till poliseleverna, eftersom vi tack vare judon behärskade fallteknik. Det blev för min del åtskilliga speciella träningspass. Det gjorde att jag, fyra dagar innan Ingemars VM-fight, efter hårda tester, graderades till 1 Dan i jiujitsu 22 juni På Bensers klubb, när judokast gjordes, så brydde man sig inte om att hålla upp den andre. Tori styrde så uke hamnade vid kastarens fötter, men sedan släpptes greppet som skulle skydda i fallet. Däremot tog Nakae mycket mera hänsyn i sin jiujitsu där alla nedslag skulle kontrolleras noggrant. Både för att skydda den som kastades och för att kunna försätta denne i position för fasthållning. Redbergsgården i Göteborg När jag kom hem startade jag 1960 Göteborgs Judo & Jiujitsuskola och flyttade senare samma år in i Redbergsgården. Dojon i Redbergsgården håller på att bli legendarisk. Så många som har tränat och tävlat där och utbildat sig till instruktörer i både judo och jiujitsu kommer nu och berättar om sin Redbergsgårds-tid. Dojon var på cirka 60 kvadratmeter och där tränade ett par hundra människor i veckan. Både judo och jiujitsu, dels i kurser, dels i klubben. Eftersom det fanns många som ville och var intresserade av att tävla så startade vi på mitt initiativ Skådespelaren Per Oscarsson tränar judo med Bruno Adler på Hie-Gou

10 Göteborgs Judoklubb bildas 17 maj Fr.v. styrelsen Hans Ekdahl, Carl Hansson, Gunilla Persson, Knut Svensson och initiativtagaren och ordförande Kurt Durewall. Foto: Arkivbild Göteborgs Judoklubb. Detta skedde den 17 maj 1961 och jag blev klubbens förste ordförande. Klubben blev sedermera en av Sveriges framgångsrikaste och är så än idag blev jag hedersmedlem i klubben. I Redbergsgården arrangerades månadstävlingar i Göteborgs- Alliansens regi och vi Karl Wöst och jag, övade oss som domare. Karl Wöst blev sedermera internationellt erkänd domare och ledare för domarutvecklingen i Sverige. Den 18 november 1962 beviljades Göteborgs Judoklubb medlemskap i Svenska Judoförbundet och Riksidrottsförbundet. Då uppgick medlemsantalet till 40 personer. Till judon fick vi många fina besök av norrmän, danskar och tyskar m.fl. Jag ledde även den tekniska kommittén. Klubbens förste landslagsman blev Bo Jonasson. Som grönbälte besegrade Bo fem Dangraderade och blev uttagen till två landskamper, en mot Danmark och en mot Finland och skötte sig där utmärkt. Judopedagogen Mahito Ohgo I april 1964 hände det. Marja Nilson i Göteborgs Judoklubb arbetade som sekreterare på SKF i Wien. Hon uppsökte i november 1963 en judoklubb och fick där se japanen Mahito Ohgo som nyss anställts som österrikisk nationaltränare. 54

11 Hon blev så begeistrad över hans judo att hon ringde till mig och frågade om det fanns någon chans att vi kunde ta Mahito Ohgo till Sverige och under påsken 1964 och två veckor framåt var han hos oss. Dessförinnan hade vi frågat Svenska Judoförbundets ordförande advokat Göran Stangel i Norrköping om vi fick ta hit en japan från Österrike med utbildning från Tenri. Stangel varnade oss för att vi kunde komma på villovägar eftersom Ohgo inte var utbildad på Kodokan. Ohgo var utsänd till Europa som representant för japansk judo. Det märkliga med Ohgo var att han hade startat en egen stil eller rättade sagt han använde en egen metodik för att lära ut judo. Han hade presenterat denna för Matsumoto, Japans nationaltränare, som hade sagt till honom att det var mycket bra, men det är svårt att bryta traditionerna här i landet t.ex. med uchi-komi (in- och utgångsträningen) i judo som var så accepterad. Ohgo hade lagt in en metodik där uke först gjorde sina rörelser själv och tori gjorde sina rörelser. Sedan så gjorde båda rörelserna tillsammans och det utgick alltid ifrån att man tog flera steg innan kastet gjordes. Det blir alltså en mycket rörligare judo redan i inledningen av utbildningen. Matsumoto sade: åk till Europa och presentera din judo. Ohgos metodik gick hem på kontinenten. Den gjorde faktiskt stor succé när den presenterades första gången på det Mahito Ohgos första besök i Göteborg påsken Sittande fr.v. Jan Wikander, Borås, Rolf Nilsson-Kvicklund, Mahito Ohgo, Kurt Durewall, Per Gunnar Lindh, Knut Svensson och Marja Nilson. Stående t.v. Stig-Arne Bäckström. Foto: Arkivbild 55

12 stora sommarlägret i Schloss Well i Holland redan år Som den tyska storstjärnan Wolfgang Hofmann (Silvermedaljör i OS i Tokyo 1964) sade Ohgos metodik blev en stor stimulans för europeisk judo. När Ohgo kom till vår klubb så frågade han först - vill ni att jag skall öva i er i det sätt ni nu tränar eller vill ni pröva min metodik? Vi valdes Ohgos metodik och han började med att visa hur han tog en nybörjargrupp och innan de hade lärt sig vare sig fallteknik eller någonting kunde han instruera dem i att göra sutemi-kast, yoko-wakare. Först låga rullningar därefter låga fall från stående, därefter låga över en liggande. Så var det ukes tur att träna in att sträcka ut benen och lägga sig ned raklång på sidan och hålla upp huvudet. Detta upprepades några gånger varefter båda tog tag i varandra. Ett, två, tre steg, ligg ner, rulla över och börja om igen. Efter ett tiotal gånger kunde det göras med fart och det var fantastiskt att se dessa nybörjare göra denna svåra teknik så väl och så riskfritt. Trots att Ohgo var ung så var han lite av en filosof. En episod var när vi bjöd på te och han fick tag i en tepåse för första gången i sitt liv. Han satt länge och doppade tepåsen och luktade på tet och såg mycket fundersam ut och sedan kom hans tankar om detta moderna sätt att dricka te Det ser ut som te, det luktar som te, det smakar som te, men det är inte te. Det är som europeisk judo. Det görs som judo, det ser ut som judo och det finns lite av judo i det, men det är inte judo. Stellan Holst, JK SHIAI Göteborg, blev svensk juniormästare i sin första tävling. Nåväl, sedan dess har judo utvecklats så även japaner har fått stryka på foten i många tävlingar för europeisk judo, men lärdomen har kommit ifrån Japan. Mahito Ohgo besökte oss så gott som årligen fram till 1978 då hans judoengagemang i Europa började slutföras. Vi har naturligtvis fortfarande kontakt med honom och hade den stora glädjen att under en hel vecka få vara med honom i Japan 1995 och då besöka alla intressanta platser för judon. 56

13 Ny lokal ny klubb På grund av tidsbrist, jag var både pressfotograf och tränare i judo och jiujitsu och det dessutom blev trångt på mattan i Redbergsgården så ordnades en ny lokal för klubben på Mölndalsvägen. De fick samtidigt en skicklig holländare som tränare Rinus Elzer 4 Dan, som knöts till klubben från den 20 oktober Flera av mina judoungdomar, som bodde i närheten av Redbergsgården ville fortsätta att tävla och då beslöt jag mig för att tillsammans med några av mina äldre elever starta en ny judoklubb för unga lovande tävlingsfighters. Den 25 november 1965 bildades Judoklubben SHIAI av mig, Fritz Schubert och Marja Nilson samt en kassör som försvann med den lilla klubbkassan efter några veckor! Vid ungefär 10 års ålder kom Stellan Holst och började judo hos mig. Han stannade på Redbergsgården och gick in i den nybildade SHIAI. Han blev så inspirerad av de japanska influenserna i klubben att han började studera japanska vann han som grönbälte SM för juniorer och besegrade ett flertal Dangraderade. Stellan hade en oerhört fin fallteknik och fick därför vara uke till Mahito när jag fotograferade hans judobok några år senare. Enligt Mahito fanns det då ingen svensk som kunde fallteknik så bra som Stellan. Stellan åkte efter klar skolgång till Japan och stannade några år. Kom så tillbaka och var aktiv som tränare i klubben under några år innan han så drog österut för gott, dvs han gifte sig och blev kvar i Japan och har varit bosatt där i närmare 40 år. Han undervisar numera i engelska och svenska. Stellan talar flytande japanska och enligt gode vännen Mahito Ohgo är Stellan mer japan än japanerna själv. Det är fascinerande vad judo kan leda fram till för en ung svensk student. Rolf Johansson, Sveriges första svartbälte i judo graderad i Holland redan 1959, nu 7 Dan, kom med i JK SHIAI för att finslipa sina tävlingstekniker och utbilda sig till instruktör. Han fick efter några år anställning som instruktör på Kriminalvården och blev även instruktör för Norrköpings Judoklubb. Rolf åkte också till Japan och tränade där tillsammans med Rolf Johansson, JK SHIAI Gbg, demonstrerar sin haraigoshi. 57

14 Lars Holm på Tenri-Universitetet. Det är universitetet där Mahito Ohgo studerat judo. Rolf blev sedan en av de ledande inom judo i Sverige. Istvan Hambalek kom 1969 till JK SHIAI för att där bygga upp sin fightingstil och öva sig till instruktör. Istvan hann bli både svensk och nordisk mästare innan han 1971 fick erbjudande om att bli heltidsanställd instruktör för ungdomar i Linköpings JK, en post han innehade i över 25 år! Istvan har alltid varit en populär ledare på många läger i Sverige. Allianstävling i Redbergsgården Karl Wöst dömer och landslagsmannen Bo Jonasson kastar. Göteborgs Judo- Allians tekniska kommitté fr.v. Karl Wöst, Kurt Durewall och Bo Andersson-Kärfstedt. Foto: Arkivbild Från allians till förbund 1963 startade vi Göteborgs Judo-Allians. Jag ville i första hand få till stånd ett samarbete mellan klubbarna och den 7 oktober 1963 samlades representanter från JK Budo, Göteborgs Judoklubb, Chalmers, Härlanda-Skogome JK och Gbgs-Polismäns Idrottsförening. Vi antog inte några stadgar, men vi beslöt att namnet skulle bli Göteborgs Judo-Allians och att alla skulle arbeta för ett gemensamt mål, att verka för ett vidgat judointresse. Dessutom anordna och genomföra tävlingar. En teknisk kommitté tillsattes med Karl Wöst och Bo Andersson- Kärfstedt från JK Budo och undertecknad från Göteborgs JK. Vi löste tränarfrågan för flera småklubbar under säsongen och fördelade även de utländska tränarna som kom till Göteborg. En större tävling arrangerade Alliansen i Exercishuset under 1964 med ett stort deltagarantal. Även en talrik publik fanns 58

15 på plats och judon började verkligen att uppmärksammas även i pressen. Domarkurser anordnades. Vi hade redan tidigt informerat Svenska Judoförbundet om Alliansen. Förbundet uppskattade initiativet och det var ett friktionsfritt samarbete. Men så småningom kom förslag från förbundet att bilda distriktsförbund i landet. Innan dess hade vi haft ett mycket lyckat Allians-läger i Hindås. Det var i juni 1964 och ett 50-tal deltagare kom från hela landet, vilket ju var avsevärt många vid den tidpunkten. Under lägret hade vi både judo och jiujitsu och jag fick där presentera min jiujitsu och det var flera av landets stjärnor inom judo som deltog. Exempelvis Karl Wöst Göteborg, Bo Holm och Stig Bergman Stockholm, Gert Persson från Helsingborg. Men det bästa var att vi fick dit de nyanlända holländska ynglingarna Walter Pielage och Anton Geels, som båda som 17-åringar kommit till Sverige och börjat träna judo här i Judoklubben Budo. Vid sammanträde under hösten 1964 enades man om att bilda ett Göteborgs Judoförbund. Den 26 oktober 1964 hade Alliansen sitt sista sammanträde och det framgår av mötesprotokollet att Göteborgs Judoför- Förbundets ordförande Göran Stangel Norrköpings JK testas här till 3 Dan judo vid Lerumslägret sommaren Graderingskommittéen bestod av Mahito Ohgo, Wolfgang Hofmann och Karl Wöst. 59

16 bund då bildats. Erik Ljungqvist från Polisen valdes till förbundets förste ordförande. Judo-budo-tidningar Förutom min jiujitsu ville jag gärna sprida judo och därför startade jag först utgivningen av Tidningen Judo-Sport som sedermera bytte namn till Budo-Sport. Under hela 25 år gavs tidningarna ut. Det var en dyrbar satsning, men judo och budo spreds. Jag gjorde reportage från SM och EM och fick även reportage från svenskar bosatta i Japan, som Hilding Lundberg, Lasse Holm och Stellan Holst. Med tidningen Judo-Sport arrangerade vi bl.a. stadskamper mellan Stockholm och Göteborg med ett vandringspris, som slutligen hamnade på hemmaplan i Göteborg. Tidningen arrangerade 1969 ett internationellt budoläger i Lerum som varade i tre hela veckor. Första veckan var det karate och aikido. Andra veckan judo och tredje veckan jiujitsu. Till judoveckan engagerade vi Mahito Ohgo och Wolfgang Hofmann silvermedeljören i OS Tokyo. Lägret blev en fullträff med hundratalet deltagare och bl.a. graderades Svenska Judoförbundets ordförande Göran Stangel till 3 Dan av Ohgo och Hofmann. Kurt Durewall med några av sina tidningar, utgivna under 25 år. Foto: Marja Nilsson Judoböcker År 1968 vistades Marja och jag en längre tid i Wolfgang Hofmanns Dojo Bushido i Köln. Här togs då bilder till den olympiske silvermedaljören Wolfgangs bok, som gavs ut under namnet Judo Grundlagen des Stand- und Bodenkampfes. Jag tog närmare tusen bilder, varav 568 kom in i boken. Mahito Ohgo var Wolfgangs partner. Boken kom ut 1969 och blev en stor succé. Några år senare fotograferade jag Mahito Ohgos bok Judo Grundlagen-Methodik. Dessa bilder tog vi på Redbergsgården och det blev tusentals bilder för Ohgos uppläggning var sensationellt annorlunda. Jag fick order att göra fotograferingen i varje moment av kastet och då i rörelse. För t.ex. harai-goshi så gjorde Mahito hela serien solo, exempel fem bildmoment, vilket blev fem hela kast. För att få fram tio bil- 60

17 Mahito Ohgo gör teguruma på Wolfgang Hofmann. Serien fotograferas till Wolfgangs bok Judo Grundlagen des Stand- und Bodenkampfes. der i serien så gjorde han om den tio gånger = tio kast. Därefter skedde ukes rörelser och slutligen så gjorde båda själva kasttekniken tillsammans. Jag fick passa på och ta under rörelsens gång. Inte lyckades det med en gång utan omtagningar var vanliga och då kunde vi vara uppe i nästan 100 kast för en serie! Numera hade man ju löst det tekniska med motorkamera, men här fick vi verkligen uppleva judo massvis med gånger. Boken blev, enligt Falken-förlaget, den mest sålda judoboken på kontinenten. Boken gavs ut på tyska, men har översatts till flera europeiska språk. Landslagsläger, OS-läger, EM-engangemang Jag fick förtroendet att leda flera landslagsläger och ingick även i olympiska utskottet tillsammans med ordförande Göran Stangel och Olle Edeklev, en av vårt lands bästa judoka. Jag deltog i de första arbetsutskotten och PR-grupperna för att genomföra ett fint judo-em i Göteborg Arbetet var mycket stimulerande och vi hade lyckats fint att förbereda arrangemanget då den så kallade studentrevolten i svensk judo satte käppar i ett fungerande maskineri. EM blev en brakförlust för förbundet och Riksidrottsförbundet var tvunget att ekonomiskt stötta upp förlusten. 61

18 Årsmötet 15 november 1969 Efter mer än 12 timmars tjafs om juice i Lissabon, avgift till förbundet max 1:- avgick ordförande Göran Stangel och jag och mina medarbetare avsade oss alla uppdrag och beslöt bilda en intresseförening för jiujitsun. Detta motarbetades starkt under hela året 1970 varpå vi istället bildade Svenska Jiujitsuförbundet 4 januari Ny epok lämnar Redbergsgården Intresset för judo och jiujitsu växte enormt så vi flyttade 1971 till Platinska punschpalatset mitt i centrala Göteborg. Dojon blev där dubbelt stå stor dvs 150 kvadratmeter. Det räckte endast till 5 år framåt fick vi möjlighet att flytta till ett nybyggt hus på Teatergatan parallellt med Avenyn och en träningsyta på inte mindre än 350 kvadratmeter. Det var då den största fasta judolokalen i Europa. Vid invigningen deltog 190 deltagare. I 26 år drev vi verksamheten på Teatergatan och hade veckolånga träningsläger med Mahito Ohgo och även med många andra kända judopersonligheter. År 1985 var jag med och startade Judoklubben Kano på Teatergatan och den klubben har nu tagit över verksamheten med både judo och jiujitsu. JK SHIAI har blivit en veteranförening för dem, som vill fortsätta vara med i den japanska sportgrenen judo och dess ursprung jiujitsu. Judogrenen i mitt liv är väl förankrad. Har fortfarande mycken kontakt med alla de judoklubbar jag varit initiativtagare till. Judo härlig livfull och fostrande sport. Judoungdomarna rusar fram på Teatergatan i Göteborg. 62

19 Erhöll 1974 utmärkelsen Svenska Judoförbundets högsta förtjänsttecken för värdefulla insatser inom judosportens spridande i Sverige. I Svenska Jiujitsuförbundet har vi under alla år haft judo med som en metod att träna fight, kondition, smidighet och dessutom inlärning av skillnaden mellan judokast och jiujitsufällningar. I synnerhet för de yngre är judo mycket uppskattad, lärorik och roande. Med judo- och jiujitsuprinciperna som bas har jag utvecklat ett arbetssystem för såväl vård, handel och industri, som blivit väl mottaget och lovordat i Sverige, övriga Norden och även internationellt. Japanskt beröm Vid en presentation i Japan, arrangerad av Mahito Ohgo, av min utarbetade metod för självskydd och arbetsteknik, Durewall-systemet, fick jag följande lovord av professor Toshiaki Hashimoto vid Budofakulteten på Tokai-universitetet. För första gången ser jag Shihan, professor Kanos idéer, omsatta till verkligheten i yrkes- och vardagslivet. Kanos grundidé var ju att judo skulle positivt påverka människors livsmiljö. Nu har jag sett att detta förverkligats.! Detta yttrande har sporrat mig oerhört och jag gläds åt hans uttalande varje gång jag kan förmedla mina principkunskaper i judo och jiujitsu vidare till elever och yrkesfolk. Kurt Durewall och Mahito Ohgo tillsammans med professor Toshiaki Hashimoto vid Tokai-Universitetets Budofakultet. I bakgrunden den store judodonatorn Matsumae, som även byggt upp ett stort Budo- Center i Wien. Foto: Marja Nilson 63