Särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling

Transkript

1 PM 2003:07 Särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling Redovisning av ett regeringsuppdrag

2 Innehåll Inledning Sammanfattning 4 2. Bakgrund Bakgrund Uppdrag från regeringen Naturvårdsverkets roll Konsumentverkets arbetsmetod 8 3. Redovisning Fråga 1 Sektorns huvudsakliga miljöpåverkan Fråga 2 Hur myndigheten arbetar Fråga 3 Problem med arbetet med det särskilda sektorsansvaret Fråga 4 Förslag till vidareutveckling av det särskilda sektorsansvaret Fråga 5 Hur myndigheten samordnar arbetet Fråga 6 Förslag till förbättring av samordningen 31 Särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling Redovisning av ett regeringsuppdrag PM 2003:07 ISBN Konsumentverket 2003

3 Inledning I regleringsbrevet för 2003 fick Konsumentverket i uppdrag att redovisa hur arbetet med sektorsansvar för miljön, arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och miljöledningssystem integreras samt föreslå eventuell förbättring av integreringen. Integreringen skall bland annat gälla aktiviteter såsom utvecklande av mål och handlingsplaner, samarbetet med andra aktörer, information samt redovisning, uppföljning och revidering. Uppdraget är utfört i form av ett projekt med avdelningsdirektören Helena Bergström som projektledare. I projektgruppen har även ingått controllern Fredrik Forslund, avdelningsdirektören Johan Jareman, byrådirektören Michael Malmberg, tekniska direktören Inger Norstedt och redaktionschefen Per Wallgren. Till projektet har också knutits en referensgrupp i vilken utvecklingschefen Leif Lundvall, administrative chefen Lars-Ola Hansson samt avdelningscheferna Staffan Hedlund och Staffan Lind har ingått. Beslut i ärendet har fattats av generaldirektören Karin Lindell. I den slutliga handläggningen har deltagit avdelningschefen Bertil Elenius, enhetschefen Anita Aspegren och avdelningsdirektören Helena Bergström, föredragande. Konsumentverket Stockholm 29 augusti 2003 Karin Lindell Generaldirektör

4 1. Sammanfattning I denna promemoria redovisar Konsumentverket, på uppdrag av regeringen, hur arbetet med sektorsansvar för miljön, arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och miljöledningssystem integreras samt föreslår förbättringar av integreringen. Det huvudsakliga underlaget för att analysera förbättringar och problem har tagits fram via intervjuer med sammanlagt tolv strategiska personer inom myndigheten. Några av de viktigaste problemen med det särskilda sektorsansvaret rör en bristande samordning inom Regeringskansliet, de svaga kopplingarna mellan det särskilda sektorsansvaret och hållbar utveckling samt otillräcklig dialog med uppdragsgivaren. Sett till målet att uppnå hållbara konsumtions- och produktionsmönster leder de verktyg verket har inte till önskvärda effekter eftersom resurserna är otillräckliga. Konsumentverket anser att sektorsansvaret och det särskilda sektorsansvaret skall bibehållas som i dag. För att det totala miljöarbetet skall bli bättre måste emellertid uppdraget bli tydligare, ansvaret utvecklas och dialogen mellan myndigheter och departement öka. Nedan redovisas i korthet Konsumentverkets förslag till sådan förbättring av sektorsansvaret. Konsumentverkets förslag: Tydligare uppdrag Regeringen bör, för att öka tydligheten kring uppdragets innebörd, redogöra för vad som avses med ansvaret och varför. Bland annat måste kopplingen mellan mandatet (sektorsansvaret), riktningen (miljökvalitetsmålen) och verktygen (miljöledningssystemet) göras mycket tydligare än vad den är i dag. Inom konsumentsektorn bör det konsumentpolitiska miljömålet kopplas samman med de nationella miljökvalitetsmålen. Även återrapporteringskraven i regleringsbrevet bör ha en anknytning till miljökvalitetsmålen. Regeringen bör överväga att föra in krav på att rapportering om sektorsansvaret förs in i myndigheternas årsredovisningar. Vidare bör regleringsbrevet innehålla krav på redovisning av resultaten av miljöledningsarbetet med myndigheternas direkta miljöpåverkan. Ansvaret utvecklas Naturvårdsverket bör ges fortsatt och förstärkt uppdrag att samordna och stimulera processen beträffande myndigheternas miljöledningsarbete. Detta bör ske i en gemensam process med myndigheterna och respektive departement. Konsumentverket/KO PM 2003:07 4 (33)

5 Sektorsansvaret bör vidgas till att omfatta alla tre dimensionerna av hållbar utveckling (ekologisk, social och ekonomisk utveckling), vilket även inkluderar ett globalt perspektiv. Regeringen bör överväga att införa ett uppdrag om hållbar utveckling i Konsumentverkets instruktion. Därvid bör särskilt övervägas i vilka delar inom området hållbar utveckling som konsumentsektorn ska involveras och vilken roll myndigheten ska ha. Förbättrad dialog Samtal bör inledas mellan respektive myndighet och departement om hur arbetet med att integrera sektorsansvaret för miljön, arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och miljöledningssystemet kan förbättras. Återkoppling kring tidigare insatser till exempel denna redovisning är viktig. Regeringen bör vidta åtgärder så att samordningen mellan departementen ökar i syfte att göra sektorsansvaret tydligare liksom styrningen mot miljökvalitetsmålen. Konsumentverket/KO PM 2003:07 5 (33)

6 2. Bakgrund 2.1 Bakgrund Sektorsansvarets framväxt nationellt och internationellt Under det senaste decenniet har de olika sektorernas och sektorsmyndigheternas ansvar för miljön betonats. Riksdagen har slagit fast principen om sektorernas miljöansvar. Varje samhällssektor skall ta sin del av ansvaret för att genomföra de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen ska nås. Genom riksdagens beslut med anledning av 1998 års miljöproposition (prop. 1997/98:145) har de statliga myndigheternas sektorsansvar förstärkts. Regeringen beslutade i augusti 1998 att ge 24 myndigheter, bland dem Konsumentverket, ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet (M98/2998/8). Uppdraget om särskilt sektorsansvar finns inskrivet i de 24 myndigheternas instruktioner. Sektorsansvaret har även lyfts fram internationellt. Sektorsintegrering framhölls som betydelsefull vid FN-konferensen om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro Inom EU innebar Amsterdamfördraget år 1997 krav på att integrera miljöaspekter i EU:s olika politikområden. Vid toppmötet i Cardiff uppmanades de olika sektorerna att utforma särskilda strategier för att integrera aspekter som rör miljö och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden. Vidare betonades vikten av att kommissionen förstärker det interna arbetet med sektorsintegration. Det särskilda sektorsansvaret Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna ska integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet och verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom respektive myndighets hela sektor. Den 1 oktober 1999 lämnade Konsumentverket en första lägesrapport (dnr. 1998/2855) till regeringen som belyser hur myndigheten definierar sin roll, arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Parallell utveckling beträffande sektorsansvar, miljömål och miljöledningssystem Vid analysen av lägesrapporterna från de 24 myndigheterna framträdde ett antal frågor som ansågs vara avgörande för framgången och vidareutvecklingen av det särskilda sektorsansvaret se Miljödepartementets diskussionsunderlag Vidareutveckling av myndigheternas särskilda sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, M98/2998/8, och regeringens proposition Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier, 2000/01:130, sid. 23. Konsumentverket/KO PM 2003:07 6 (33)

7 Parallellt med utvecklingen av det särskilda sektorsansvaret har en utveckling skett beträffande miljömålsarbetet och arbetet med införande av miljöledningssystem. Utvecklingen på dessa tre områden bör, enligt Miljödepartementets diskussionsunderlag och regeringens proposition, förtydligas och stärkas så att de i framtiden integreras enligt följande: Det särskilda sektorsansvaret är ett ansvar/mandat som innebär att myndigheten har ett ansvar att driva sektorn mot ökad ekologisk hänsyn. Miljökvalitetsmålen anger riktningen av arbetet inom sektorn. I de fall sektorsmål för miljön utformas skall miljökvalitetsmålen samt tillhörande delmål och strategier ligga som grund. Miljöledningssystemet utgör verktyget för att systematiskt styra det ekologiska arbetet/miljöarbetet hos myndigheterna, dvs. ett ledningsverktyg. Frågor som uppkommer i och med arbetet med särskilt sektorsansvar och miljömål, såsom utbildning, miljöutredning, ansvarsfrågor, mål och handlingsplaner, uppföljning redovisning och revidering, får en systematisk behandling genom införandet av miljöledningssystem. 2.2 Uppdrag från regeringen Regeringens uppdrag till Konsumentverket I regleringsbrevet för 2003 har Konsumentverket i uppdrag att arbeta vidare med sektorsansvaret, miljökvalitetsmålen och miljöledningssystemet. Uppdraget lyder: Myndigheten skall redovisa hur arbetet med sektorsansvar för miljön, arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och miljöledningssystem integreras samt föreslå eventuell förbättring av integrering. Integreringen skall bl.a. gälla aktiviteter såsom utvecklande av mål och handlingsplaner, samarbetet med andra aktörer, information samt redovisning, uppföljning och revidering. Uppdraget skall redovisas till Jordbrukdepartementet och Naturvårdsverket senast den 29 augusti Naturvårdsverkets roll Naturvårdsverkets uppdrag Naturvårdsverket bör, enligt regeringens proposition Svenska miljömål (2000/01:130, s. 24), ha en central, stödjande roll i myndigheternas arbete med sektorsansvar för miljön. Naturvårdsverket skall enligt sitt regleringsbrev för 2003 sammanställa redovisningarna från myndigheterna. Uppdraget lyder: Konsumentverket/KO PM 2003:07 7 (33)

8 Naturvårdsverket skall stödja myndigheternas arbete med särskilt sektorsansvar för ekologisk hållbarhet. Naturvårdsverket skall sammanställa och analysera myndigheternas redovisningar. I uppdraget ingår att analysera och lyfta fram förslag till vidareutveckling och eventuella behov av förtydligande av sektorsansvaret. Uppdraget skall redovisas senast den 29 februari Stödfrågor Som stöd för myndigheternas rapportering av det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling har Naturvårdsverket utarbetat ett antal frågor. Denna redovisning utgår från dessa stödfrågor. 2.4 Konsumentverkets arbetsmetod Arbetsmetod Konsumentverkets huvudsakliga arbetsmetod för rapporteringen har varit intervjuer med tolv strategiska personer på verket. Bland de intervjuade ingick generaldirektören, samtliga avdelningschefer på myndigheten och personer med anknytning till miljöledningsarbetet. Verket har också gjort en genomgång av dokument i ämnet, beskrivit verksamhet och rutiner, samt haft diskussioner inom projektgruppen. Arbetet har, förutom från uppdraget, utgått från Naturvårdsverkets Rubriker och frågor till stöd för myndigheternas rapportering av det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling (030228). Samråd Samråd kring uppdraget har hållits med Naturvårdsverket. Visst samråd har även hållits med Kemikalieinspektionen som Konsumentverket har ett samarbetsavtal med, enligt vilket myndigheterna skall samråda om bland annat miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö. Konsumentverket/KO PM 2003:07 8 (33)

9 3. Redovisning 3.1 Fråga 1 Sektorns huvudsakliga miljöpåverkan Naturvårdsverkets första fråga lyder i sin helhet: Redovisa sektorns huvudsakliga miljöpåverkan i förhållande till de nationella miljökvalitetsmålen. Inramade frågor nedan är Naturvårdsverkets delfrågor. Definition av konsumentsektorn och ansvarsområdet a) Försök beskriva hur ni definierar er sektor i detta sammanhang eller hur ni på annat sätt har definierat ert ansvarsområde när det gäller det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling. Det saknas en etablerad definition av konsumentsektorn. Konsumentsektorn kan definieras som de insatser som görs för att stärka medborgarnas förutsättningar att fungera effektivt inom hushållet, på marknaden och i relation till den yttre miljön. Inriktningen av arbetet på produkter är i huvudsak varor och tjänster som bjuds ut på den del av marknaden som är riktad mot privata konsumenter. Sektorn innefattar även åtgärder för att uppfylla samhällsmål som gäller påverkan på miljön och energihushållning. Begreppet konsumentsektor ger således ingen självklar gränsdragning mot andra sektorer inriktade på specifika produktområden såsom energi- eller kemikalieanvändning vad avser påverkan på den yttre miljön. Det finns behov av att successivt klarlägga begreppet för att få fram en arbetsfördelning. I en utredning inför införandet av ett sektorsansvar för miljön (Rapport 1997:31) gjorde Konsumentverket en genomgång av vilka myndigheter som hade uppgifter på miljöområdet, gränsande till det som skulle kunna ligga inom verkets ansvarsområde. De berörda myndigheterna var Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Boverket, Energimyndigheten, Vägverket, Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Samtliga dessa myndigheter utom Livsmedelsverket tilldelades ett sektorsansvar för ekologisk hållbarhet samtidigt som Konsumentverket år Miljömålspropositionen 2000/01:130 beskriver sektorsansvaret som ansvar för att driva arbetet för ekologiskt hållbar utveckling framåt i sin sektor. I Konsumentverkets sektorsansvar för miljön ligger således att påverka olika aktörer som konsumenter, producenter, handel, forskare, politiker och myndigheter i Sverige, samt att genom internationellt samarbete bidra till överenskommelser, regler, standarder med mera. Påverkan syftar till att underlätta för konsumenterna att minska sin miljöbelastning genom att leverantörer främst Konsumentverket/KO PM 2003:07 9 (33)

10 tillhandahåller miljöanpassade produkter. Systemen för till exempel kollektiva transporter och avfallshantering ska också utformas så att konsumenternas resursinsatser för att bete sig miljöanpassat minskar. Konsumentverket redovisade i rapporten 1997:31 ett antal förslag till vilka uppgifter som skulle kunna ingå i ett eventuellt sektorsansvar. I regeringens skrivelse 1997/98:67 Konsumenterna och miljön en handlingsplan för hållbar utveckling, återfinns de flesta av dessa förslag. Hur förslagen följts upp av regeringen, genom regleringsbrev och andra uppdrag till verket därefter, framgår av tabell 1.1. Tabell 1.1: Tabellen visar handlingsplanens (Konsumenterna och miljön en handlingsplan för hållbar utveckling, Skr. 1997/98:67) förslag samt regeringens återrapporteringskrav och uppdrag. Utöver återrapporteringskrav och uppdrag har egna initiativ tagits i flertalet fall. Konsumentverket skall enligt handlingsplanen I sin myndighetsutövning handläggning av ärenden, författande av riktlinjer och föreskrifter, branschöverenskommelser ge miljöaspekterna erforderlig uppmärksamhet. Vid sin kunskapsutveckling (som t.ex. utveckling av provningsmetoder, provningar av hushållens basprodukter och utvecklande av hushållsekonomiska beräkningsgrunder) särskilt beakta miljöaspekter. Stimulera till och initiera forskning för att stärka kunskapsbasen inom konsument/miljöområdet i samarbete med berörda aktörer. Verka för att producenter i ökad utsträckning inkluderar såväl konsument- som miljökrav i produktutvecklingen. I samarbete med berörda aktörer initiera utvecklingsarbete som syftar till att minska hushållens miljöbelastning. Återrapporteringskrav och uppdrag lämnade till Konsumentverket Indirekt genom miljöledningssystemet, återrapporteringskrav 1998 och Återrapporteringskrav ang. nya metoder och provningar Utredning åt Miljömålskommittén om ekonomiska konsekvenser av ökade miljöavgifter. Styrning av eget forskningsanslag 0,5 milj. 1999, medverkan i styrningen av Forskningsrådsnämndens fördelning av anslag Återrapporteringskrav beträffande provning som indirekt har påverkan på producenterna Återrapporteringskrav angående bevakning av systemen för källsortering av avfall Konsumentverket/KO PM 2003:07 10 (33)

11 Ansvara för kunskapsförmedling till hushållen i frågor som rör konsumtionens effekter på miljön. Detta inkluderar utbildning samt fakta- och informationsservice till konsumentvägledare och andra vidareförmedlare på lokal nivå. Verka för att konsumentaspekter beaktas i andra myndigheters information till hushållen i miljöfrågor. Ta fram underlag som visar på vilket sätt de mest påtagliga minskningarna av hushållen miljöbelastning kan åstadkommas. I sin förmedling av kunskaper inrikta sig främst på varu- och tjänsteområden med hög miljöbelastning i syfte att underlätta för konsumenten att bedöma sin egen miljöpåverkan. I samverkan med berörda aktörer, via skolan och genom stöd till ungdomsorganisationer, särskilt verka för att kunskapen om den egna konsumtionens betydelse för miljön ökar bland unga. Ges ansvaret att samordna fördelningen av statligt stöd till frivilliga organisationer som bedriver konsumentinriktat miljöarbete. Aktivt bidra till erfarenhetsutbyte inom konsument/miljöområdet olika nationer emellan. Särskild vikt skall därvid fästas vid det europeiska samarbetet. Delta i det internationella standardiseringsarbetet för att i samverkan med berörda aktörer bevaka konsumentrelaterade miljöaspekter. Följa hur hushållens miljöpåverkan ändras över tiden. Uppdrag att utveckla databas med miljörelaterad konsumentinformation Uppdrag att fördela medel till frivilliga organisationer, däribland ungdomsorganisationer, med prioritering av bland annat miljöfrågor. Inget uppdrag att samordna, däremot uppdrag att fördela medel till frivilliga organisationer med prioritering av bland annat miljöfrågor. En hel del av uppgifterna enligt handlingsplanen har inte uttryckts i direkta återrapporteringskrav (tabell 1.1) men har utförts med stöd av det övergripande målet Att medverka till att sådana produktions- och konsumtionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Konsumentverket/KO PM 2003:07 11 (33)

12 En utredning i syfte att förtydliga sektorsansvaret för Konsumentverket gjordes år 1999 (Konsumentverkets rapport 1999:12) varvid de miljökvalitetsmål, som konsumenternas agerande påverkar mest, identifierades. Utgångspunkten var främst den kartläggning av konsumenternas påverkan på miljöutsläppen som Naturvårdsverket tog fram år 1995 (Biff och bil, rapport 4542). Vidare gav Konsumentverket förslag till delmål för att styra arbetet med miljöfrågor inom konsumentsektorn. Dessa delmål, som anger att arbetet ska vara inriktat mot såväl produktion som konsumtion, har under något varierande former funnits med i regleringsbreven från år 1998 till och med Konsumentsektorns påverkan på miljökvalitetsmålen b) Vilka miljökvalitetsmål anser ni att er sektor främst påverkar och hur stor bedömer ni att denna påverkan är? Redovisa gärna sektorns påverkan i relation till samhällets totala påverkan. Vid den genomgång av miljökvalitetsmålen och konsumenternas inverkan på dessa som Konsumentverket genomförde inför bearbetningen av sektorsansvaret (rapport 1999:12) konstaterades att samtliga miljökvalitetsmål påverkas av konsumenternas agerande i större eller mindre utsträckning. Fyra mål lyftes fram som extra viktiga. Vid en förnyad bedömning av vilka mål som konsumenternas beteende påverkar i betydande grad bedöms att följande övergripande miljökvalitetsmål bör beaktas vid fastställandet av insatser på konsumentområdet: Begränsad klimatpåverkan Frisk luft Bara naturlig försurning Giftfri miljö Ingen övergödning Ett rikt odlingslandskap God bebyggd miljö Av myndigheterna med ansvar för ett eller flera miljökvalitetsmål är det hittills Kemikalieinspektionen som förtydligat önskemål om samarbete med Konsumentverket, vilket också etablerats. Konsumentverket/KO PM 2003:07 12 (33)

13 Sektorns miljöpåverkan utöver miljökvalitetsmålen c) Anser ni att er sektor har miljöpåverkan utöver det som omfattas av de 15 miljökvalitetsmålen och dess delmål? Om ja; vilken? Ja, konsumtionen i Sverige påverkar miljön i andra länder dels globalt men även lokalt till exempel vid råvaruutvinning och produktion. Denna påverkan täcks inte av de svenska miljökvalitetsmålen. 3.2 Fråga 2 Hur myndigheten arbetar Naturvårdsverkets andra fråga lyder i sin helhet: Redovisa hur myndigheten arbetar för att minska sektorns negativa miljöpåverkan. Inramade frågor nedan är Naturvårdsverkets delfrågor. Intern organisation av sektorsansvaret a) Hur har ni internt organiserat arbetet med det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling? Ett av de fem övergripande målen för Konsumentverkets verksamhet är relaterat till den yttre miljön Att medverka till att sådana produktions- och konsumtionsmönster utvecklas, som bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Målet infördes år 1998 samtidigt som mål formulerades för stöd åt konsumenterna i rollen på marknaden, hushållens ekonomi och för att främja konsumenternas hälsa och säkerhet. Från år 2002 infördes ytterligare ett övergripande mål om förbättring av konsumenternas kunskaper. Därutöver har Konsumentverket sedan år 1997 uppgifter inom energipolitiken att stödja konsumenternas strävan att minska sin energiförbrukning och inom regionalpolitiken att stödja samordning av kommersiell service i glesbygd. Även dessa uppgifter har stark anknytning till miljöpåverkan. Formuleringen av Konsumentverkets miljömål har förskjutits över åren från medverka till utveckling mot att utveckla men det utökade ansvaret har inte åtföljts av en i motsvarande grad ökad resurstilldelning. Huvuddelen av det grundläggande arbetet för att bidra till samhällets utveckling mot hållbarhet utförs inom avdelningen för Konsumentfakta av enheterna Miljö & Kvalitet och Testlab. Här sker både ett förebyggande och övergripande arbete och undersökningar som provningar av enskilda produkter. Det övergripande arbetet innebär till exempel att i en gemensam process med regering och myndigheter forma agerandet för att uppnå hållbar produktion och konsumtion samt följa upp internationella överenskommelser. I det övergripande arbetet ingår också verksamhet för en integrerad produktpolitik (IPP). Konsumentverkets insatser sker såväl på nationell som på internationell nivå. I det före- Konsumentverket/KO PM 2003:07 13 (33)

14 byggande och övergripande arbetet ingår även att verka för att samhällets infrastruktur gör det möjligt för konsumenterna att minska sin miljöbelastning till exempel inom produkt- och avfallsområdet. Vidare produceras och sammanställs underlag för kunskaper att föra ut till konsumenterna och för att påverka andra aktörer i syfte att underlätta för konsumenterna att bete sig miljöanpassat. Fakta om produkter på marknaden tas fram och samlas på ett överskådligt sätt. Utpekandet av vilka produkter som är bra och dåliga ur miljösynpunkt ger incitament till producenter att förbättra sin produktutformning och till handeln att välja sortiment. Samtidigt förs informationen ut som råd till konsumenter om vad de kan välja för att minska sin miljöbelastning. Underlaget når konsumenterna genom insatser på verkets webbsida, tidningen Råd & Rön, verkets grupp för ungdom och skola samt genom material och expertstöd till de kommunala konsumentvägledarna. Inom avdelningen för Konsumenträtt bevakas bland annat miljöargument i företagens marknadsföring. För att medvetenheten om miljöfrågornas betydelse för den utåtriktade verksamheten, såväl i myndighetsbeslut som vid kunskapsförmedling, skulle nå ut till berörda delar inom myndigheten inrättades år 1999 en miljöledningsgrupp med verkets generaldirektör som ordförande. I miljöledningsgruppen ingår representanter för Fakta- och Rättsavdelningarna, Kommunikationsavdelningen, tidningen Råd & Rön och Administrativa enheten. Gruppen har medverkat till att identifiera och samla verksamheten på miljöområdet, upprätta handlingsplaner samt följa upp och utvärdera vad som åstadkommits. Förutom sådan verksamhet som hänför sig till myndighetens sektorsansvar har även den direkta miljöpåverkan behandlats inom gruppen. En inventering av den direkta miljöpåverkan har genomförts och mål för minskning har formulerats och uppdaterats. Miljöledningsgruppen möts cirka fyra gånger per år för genomgång av vad som åstadkommits, planering av vad som ska göras och bearbetning av dokument. Internutbildning i miljökunskap genomförs årligen främst för nyanställda men också för nyckelgrupper inom personalen. Internrevisioner har ännu inte genomförts. Kontakter med andra aktörer b) Har ni i arbetet med det särskilda sektorsansvaret haft kontakter med andra aktörer inom eller utanför er sektor (offentliga såväl som privata) och i så fall vilka? Är kontakterna formaliserade, t.ex. i nätverk? Konsumentverket identifierade på ett tidigt stadium andra myndigheter med sektorsansvar för områden vars miljöpåverkan i hög grad bestäms av konsumenternas beteende. Med begränsade egna resurser tedde det sig självklart att söka samarbete med andra myndigheter och organisationer. Konsumentverket/KO PM 2003:07 14 (33)

15 Konsumentverket har idag samarbete i miljörelaterade frågor med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Energimyndigheten, Boverket och Vägverket. Av dessa har två ingått samarbetsavtal med Konsumentverket nämligen Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. De ursprungliga avtalen träffades år 1997 och 2000, dessa har förnyats år 2003 respektive I samarbetsavtalen ingår att diskutera gemensamma frågor samt upprätthålla förteckningar över anställda, som arbetar med närliggande frågor och kan dela med sig av sina kompetenser för att samordna arbetet och öka dess effektivitet. Utöver detta har verket en överenskommelse om samverkan med Glesbygdsverket som också har relevans från miljösynpunkt. Överenskommelsen rör samarbete kring tillgänglighet till viktig kommersiell service. Inom samarbetet för en integrerad produktpolitik (IPP) företräder Konsumentverket konsumentintressena. Insatser sker såväl i Sverige som på nordisk nivå där samverkan sker mellan sektorerna för konsument-, miljö och näringslivsfrågor. En viktig fråga för Konsumentverket är kunskaps- och informationsförmedlingen, där olika budskap från myndigheterna bör vara entydiga och där samordning kan leda till kostnadsbesparingar. Av Konsumentverkets samlade resursanvändning inklusive intäkter hänför sig cirka 35 % år 2003 till kunskapsmålet i enlighet med anvisningar från regeringen. En betydande del av denna inkluderar miljön som en aspekt. Av de övriga nämnda myndigheterna är det tre som har kortfattade formuleringar i sina regleringsbrev som rör information med miljöanknytning till konsumenter eller allmänhet. Konsumentverket har även andra arbetsuppgifter med bäring på miljöpåverkan. Nedan följer några exempel. Bidrag Särskilda anslag fördelas till frivilliga organisationers arbete med konsumentfrågor. Verket har under flera år haft uppdraget att bland annat prioritera projekt med miljöinriktning. Under 2003 har verket 5,25 miljoner kronor att fördela. Överenskommelser Verket medverkar i dialogprojektet Framtida handel med representanter från andra myndigheter och näringslivet. Verket har också överenskommelser med näringslivet som syftar till minskad miljöpåverkan. Miljömärkning Verket medverkar till att främja miljömärkningen i Norden genom aktivt arbete i styrande organ och genom bidrag i samband med remissbehandling av kriterier. Verket ger ut föreskrifter för europeisk miljömärkning. Producentpåverkan Verket har genom provningsverksamhet och marknadsbevakning kontakter med företag och påverkar produktutvecklingen. Konsumentverket/KO PM 2003:07 15 (33)

16 Standardisering Verket medverkar i internationellt standardiseringsarbete för att bevaka att provningsmetoder och gränsvärden utformas så att de främjar miljön och konsumentintressen. Nationellt och nordiskt samarbete Verket deltar i nationellt och nordiskt samarbete för att främja en integrerad produktpolitik (IPP), det vill säga att miljöpåverkan från varor och tjänster ska vara så liten som möjligt under produkternas hela livscykel. Mål och handlingsplaner för sektorsansvaret c) Har ni upprättat mål och handlingsplaner för det arbete som omfattas av det särskilda sektorsansvaret? Om ja; vilka typer av mål och planer rör det sig om? Konsumentverket har inom ramen för miljöledningsarbetet för år 2003 tagit fram mål och handlingsplaner. Regeringen utarbetade en handlingsplan för åren som överlämnades till riksdagen år 1998 (Skr. 1997/98:67) och har angivit återrapporteringskrav i regleringsbreven och ett särskilt uppdrag om att utveckla miljörelaterad konsumentinformation för förmedling via verkets webbplats (se avsnitt 3.1, tabell 1.1). En lägesrapport om arbetet med att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken lämnades till riksdagen år 2001 (Skr. 2002/02:68) enligt intentionen i den ursprungliga handlingsplanen. En ny skrivelse lämnades till riksdagen år 2002 (Skr. 2002/03:31) med uppföljning av några av Konsumentverkets arbetsinsatser samt med angivande av det fortsatta arbetets inriktning under åren Tillgängliga styrmedel och verktyg d) Vilka verktyg (styrmedel och andra påverkansmöjligheter) använder ni er av för att driva utvecklingen mot ekologisk hållbarhet? Konsumentverket har några olika styrmedel och verktyg till förfogande för att driva på den konsumentpolitiska utvecklingen. Verktygen bygger huvudsakligen på lagstiftning och på argumentation, kommunikation samt informationsspridning. Verktygen riktar sig direkt till konsumenten, till producenterna och till den offentliga sektorn. Verktyg riktade till konsumenterna Verktyg som riktar sig direkt till konsumenterna syftar till att ge konsumenterna kunskaper och incitament att bete sig så att miljöpåverkan minskas. Olika exempel på informativa verktyg är rådgivning via kommunernas konsumentvägledare, Konsumentverket/KO PM 2003:07 16 (33)

17 tidningen Råd & Rön, olika typer av deklarationer och märkningar samt information på Konsumentverkets webbplats. Den kunskap om produkter som Konsumentverket vill förmedla till hushållen skall ge en helhetsbild, där alla betydelsefulla egenskaper finns presenterade. Näringslivets reklam däremot fokuserar på vissa egenskaper och vilka man väljer skiljer sig från en leverantör till en annan. Detta gör det svårt för konsumenterna att väga egenskaper mot varandra inför val av produktmodell. Köpguiden, Elpriser och Konsumentverkets bilsidor är tjänster som hjälper konsumenten att välja vitvaror, elleverantör och bil. Tjänsterna gör det enklare att välja miljöanpassade produkter. Där finns miljöpåverkan och energiförbrukning med som beslutsunderlag under samma tak som pris och prestanda. Dessutom finns råd och tips för hur konsumenten kan använda produkterna på ett mer miljöanpassat sätt. Husägare får i Energikalkylen hjälp att räkna ut hur kostnad och miljö påverkas av olika uppvärmningssätt och olika miljöbesparande åtgärder. Energideklarationssystemet för hushållsapparater inom EU är en typ av märkning som infördes under 90-talet. Märkningen är obligatorisk och omfattar alla modeller. Förutom information om energiförbrukning ska viktiga funktionsegenskaper anges. På etiketten kan som komplement det europeiska miljömärket EU Blomman föras in. Miljömärkningen sådan som den utformats i Norden (Svanen) och Europa (EU Blomman) bygger på en helhetsbild av produkterna omfattande såväl miljöegenskaper som funktion. I valet av kriterier görs en avvägning mellan olika slag av egenskaper. Miljömärkningen skiljer sig således från energimärkningen genom att produkter som klarar samtliga krav kan märkas utan vidare information om nivån på enskilda egenskaper. Märkningssystemen berör dock ännu en relativt begränsad del av marknadens utbud och för varor som inte omfattas utgör publicering av resultat från varuprovningar ett viktigt komplement för påverkan. Ytterligare underlag för information inhämtar Konsumentverket från företagen och sammanställer för presentation i Köpguiden på webbplatsen. Verktyg riktade till producenterna Verktyg som riktar sig till producenterna handlar om att påverka konsumenternas förutsättningar att agera miljöanpassat. Det kan ske med hjälp av styrmedel som till exempel lagstiftning, riktlinjer, föreskrifter och överenskommelser. De viktigaste konsumentlagarna på miljöområdet är marknadsföringslagen och produktsäkerhetslagen samt de lagar som implementerar europeisk miljömärkning och energideklaration av hushållsapparater. Nästan alla informativa styrmedel som är riktade till konsumenterna påverkar också indirekt producenterna. Konsumentverket/KO PM 2003:07 17 (33)

18 Den kännedom om produkter som inhämtas bland annat genom provning ligger till grund för att påverka produktutformningen mot ökad miljöanpassning. Framgången när det gäller att förmedla information och kunskap till konsumenterna påverkas bland annat av rådande attityder i samhället och de budskap andra aktörer förmedlar till exempel via marknadsföring. Det är således viktigt att kunna påverka näringslivets kommunikation. Konsumentverket har genom marknadsföringslagen en möjlighet att förmå annonsörer att i sin marknadsföring inkludera uppgifter som är av betydelse för konsumenterna vid val av varor och tjänster. I detta kan ingå att uppge om en produkt under sin framställning, användning eller destruktion kan medföra negativ inverkan på miljön. Verktyg riktade till den offentliga sektorn Kommunikation med den offentliga sektorn sker till exempel via samarbete och samarbetsavtal med andra myndigheter, regeringsuppdrag samt remissvar. Kommunikationen syftar till att påverka konsumenternas förutsättningar att agera miljöanpassat. Resultatuppföljning e) Har ert arbete följts upp för att se om det har lett till något resultat när det gäller sektorns miljöpåverkan? Om ja; vad visade uppföljningen? Om nej; planeras någon uppföljning? Regeringen lämnade en lägesrapport om arbetet med att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken till riksdagen år 2001 (Skr. 2002/02:68). Där angavs att en utvärdering skulle göras, vilket visade sig svårt att genomföra med hänsyn till att inga konkreta mål i relation till ett definierat utgångsläge hade formulerats. En ny skrivelse lämnades till riksdagen år 2002 (Skr. 2002/03:31) med uppföljning av några av Konsumentverkets arbetsinsatser samt med angivande av det fortsatta arbetets inriktning under åren Möjligheterna till mätning av konsumenternas miljöpåverkan för att kunna följa utvecklingen har ägnats en hel del utredningsarbete men ännu inte avsatt några betydande resultat. Genom att påverkan sker på ett utspritt och svårkontrollerat sätt är det problematiskt att fastställa både vad som kan mätas och hur. Arbetet med att finna indikatorer och nyckeltal som återspeglar hela sektorns inverkan fortsätter i samarbete med andra myndigheter och organ. En annan utgångspunkt är att ta fram hjälpmedel för att enskilda individer skall kunna uppskatta sin påverkan och därmed få indikationer om vad som är viktiga beteendeförändringar för att minska den. I båda fallen hindras framstegen av att det existerar för få mätningar och för magert underlag för att kunna få fram trovärdiga siffror. Konsumentverket/KO PM 2003:07 18 (33)

19 Konsumentverket bedömer det som mycket angeläget att kunna följa konsumenternas miljöpåverkan på ett bra men ekonomiskt rimligt sätt. Detta behövs dels för att visa för konsumenterna att deras insatser har effekt och dels för att verifiera att inriktningen på olika åtgärder är framgångsrik. 3.3 Fråga 3 Problem med arbetet med det särskilda sektorsansvaret Naturvårdsverkets tredje fråga lyder i sin helhet: Redovisa eventuella problem med arbetet med det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling. Inramade frågor nedan är Naturvårdsverkets delfrågor. Problem med arbetet med sektorsansvaret a) Vad ser ni som de främsta problemen med eller hindren för att arbeta med det särskilda sektorsansvaret (t.ex. eventuella organisatoriska problem, begrepp/definitioner och avgränsningar, mandatet, kompetensproblem, resursbrist, målkonflikter)? Det finns problem med det särskilda sektorsansvaret. Några av de viktigaste rör en bristande samordning inom Regeringskansliet, de svaga kopplingarna mellan det särskilda sektorsansvaret och hållbar utveckling samt otillräcklig dialog med uppdragsgivaren. Nedan redovisas ett antal problem som verket identifierat vid arbetet med det särskilda sektorsansvaret. Förslag till förbättringar redovisas i avsnitt 3.4. Regleringsbrevet styr inte åt samma håll som sektorsansvaret Ett av de största problemen med sektorsansvaret för Konsumentverket är att styrdokumenten inte relaterar till det särskilda sektorsansvaret. Det konsumentpolitiska miljömålet är i sig väl avpassat för Konsumentverkets verksamhet, men saknar tydliga kopplingar till de nationella miljökvalitetsmålen. Det är därmed svårt att använda som riktningsvisare för det särskilda sektorsansvaret. Den första handlingsplanen för arbete med miljöfrågorna tillkom innan verket utpekades som sektorsmyndighet. Efter utpekandet infördes ingen förändring av återrapporteringskraven i regleringsbreven. Den nya handlingsplanen, som gäller från 2003, har heller inte utgått från sektorsansvaret. I stället har nya delmål fastställts som kommer att kräva stor del av de resurser verket förfogar över på miljöområdet, men som endast delvis speglar det som Konsumentverket anser behöver göras för att ta det särskilda sektorsansvaret. Konsumentverket/KO PM 2003:07 19 (33)

20 Ekologisk hållbarhet begränsar Konsumentverkets arbete omfattar resurshushållning i alla dess delar. Konsumtion och produktion i de industrialiserade länderna är den enskilt största orsaken till fortsatt negativ påverkan på den globala miljön. Konsumentverket måste sålunda arbeta med konsumenternas totala situation där miljö är en del. Därför är det ett problem att det särskilda sektorsansvaret enbart gäller ekologiskt hållbar utveckling. En av de största konflikterna som måste hanteras är ekonomisk tillväxt kontra miljö. Resurseffektiviteten och miljöanpassningen av varor och tjänster ökar, samtidigt som miljövinsten äts upp av att den totala produktionen och konsumtionen ökar (så kallad rekyleffekt). Denna svåra fråga måste naturligtvis lösas i ett globalt tvärsektoriellt sammanhang. Men denna och flera andra liknande frågor måste också hanteras och diskuteras inom ramen för det särskilda sektorsansvaret. Flera andra målkonflikter finns till exempel mellan säkerhet och miljö men flertalet går att lösa på ett ändamålsenligt sätt. Återkoppling och nätverk saknas Under åren med det särskilda sektorsansvaret har Konsumentverket inte haft någon egentlig dialog med uppdragsgivaren, det vill säga regeringen representerad av eget departement eller Miljödepartementet, om arbetets utformande. Inlämnade årliga redovisningar och rapporten från år 1999 (KOV:s rapport 1999:12) har inte kommenterats och tillfällen att diskutera definitionen av sektorsansvaret har saknats. Nätverk för att stärka arbetet med sektorsansvaret har ännu inte etablerats. Samarbete är särskilt viktigt för konsumentsektorn vars miljöpåverkan i hög grad påverkas av många olika aktörer. Även mer generellt är myndigheternas framgång i arbetet med sektorsansvaret starkt beroende av om myndigheten arbetar ensam eller om det finns nätverk och riktlinjer. Konsumenternas miljöpåverkan är otillräckligt känd såväl kollektivt som individuellt Som verket tidigare framhållit i avsnitt 3.2 har möjligheterna till mätning av konsumenternas miljöpåverkan, för att kunna följa utvecklingen, ägnats en hel del utredningsarbete men ännu inte avsatt några betydande resultat. Genom att påverkan sker på ett utspritt och svårkontrollerat sätt är det problematiskt att fastställa både vad som ska mätas och hur. Arbetet med att finna indikatorer och nyckeltal som återspeglar hela sektorns inverkan fortsätter i samarbete med andra myndigheter och organ. En annan utgångspunkt är att det behövs hjälpmedel för att enskilda individer ska kunna uppskatta sin påverkan och därmed få indikation på vad som är viktiga beteendeförändringar för att minska den. Konsumentverket/KO PM 2003:07 20 (33)

21 I båda fallen hindras framstegen av att det existerar för få mätningar och för litet underlag för att kunna få fram trovärdiga siffror. Forskning saknas för punktuppföljning, dessutom behöver det finnas metoder för att väga olika slag av miljöpåverkan mot varandra. Vid sektor, otydliga gränser, nytt arbetsfält Utöver ovanstående problem finns en rad faktorer som var för sig och i samverkan inverkat på Konsumentverkets arbete med det särskilda sektorsansvaret. Bland dessa kan nämnas att - konsumentsektorn spänner över ett mycket stort och delvis svåravgränsat område - nationell konsumtion orsakar global påverkan - tydlig gränsdragning mot andra sektorer saknas - icke samstämmiga signaler i den politiska styrningen av miljöfrågorna leder till svårigheter att integrera miljöfrågorna i konsumentpolitiken - miljöfrågorna är, ur ett historiskt perspektiv, ett relativt nytt arbetsfält i myndighetssfären varför traditionella styrmedel och arbetsmetoder inte alltid passar. Är myndighetens verktyg tillräckliga? b) Är de verktyg (styrmedel och andra påverkansmöjligheter) som ni som myndighet har tillgång till tillräckliga för att driva utvecklingen mot ekologisk hållbarhet inom er sektor? Finns det behov av ytterligare, och i så fall vilka? Sett till målet att uppnå hållbara konsumtions- och produktionsmönster leder de verktyg vi har inte till önskvärda effekter. Konsumentverkets möjligheter begränsas till att med mjuka styrmedel övertyga olika aktörer om frivilliga insatser. Med ökad miljömedvetenhet i samhället kan dessa få allt större betydelse. Detta understryks av satsningen på IPP (integrerad produktpolitik) som sker inom EU, Norden och nationellt. Verket har av resursskäl ännu inte fullt ut utvecklat användningen av viktiga verktyg som till exempel frivilliga överenskommelser, paneler och dialoger. Däremot finns det behov av ytterligare strukturering av den interna verksamheten för att på ett mer effektivt sätt integrera olika frågor. För Konsumentverkets del gäller det till exempel säkerhet, yttre miljö-, arbetsmiljö- och handikappfrågor. Det är vidare angeläget att finna möjligheter att följa konsumenternas miljöpåverkan på ett bra och ekonomiskt rimligt sätt. Nedan redovisas ett antal verktyg som Konsumentverket skulle vilja se utvecklade eller som verket skulle behöva egen erfarenhet av: Konsumentverket/KO PM 2003:07 21 (33)

22 Forskning Konsumentforskningen är mycket eftersatt och Konsumentverket saknar helt egna medel för att stimulera denna. Bra konsumentforskning bland annat om de sammansatta problem som relaterar till hushållen och miljön behöver komma fram i Sverige och inom EU. Ekonomiska styrmedel Priset på varor och tjänster behöver i framtiden inkludera miljökostnaden (s.k. internalisering). I andra delar av världen behöver även de sociala kostnaderna inkluderas i produkternas pris, så som de är i den inhemska produktionen. Internaliserade miljö- och sociala kostnader är en av de allra viktigaste drivkrafterna för konsumenterna att välja varor som är producerade med hänsyn till höga krav på miljöanpassning och socialt hänsynstagande. Internalisering av miljökostnader bör därför vara en prioriterad uppgift för regeringen att arbeta vidare med. Rättsliga styrmedel Ett effektivt medel för att påverka konsumenterna till val som minskar miljöbelastningen är lättillgänglig information innan konsumenten gör sitt val. Exempel på sådan information som har haft stor betydelse är Konsumentverkets Köpguide. En förutsättning för att ett sådant styrmedel skall bli effektivt är att producenterna medverkar och lämnar information om produkterna. I dag sker detta på frivillig väg, men först efter att överenskommelser träffas på branschnivå. Detta är resurskrävande för såväl Konsumentverket som näringslivet. Ett klart mer effektivt sätt är att lagstiftningsvägen införa en obligatorisk skyldighet för producenter att lämna uppgifter till myndigheten om produkternas egenskaper vilket inkluderar den miljöpåverkan som produkterna har. Regeringen bör därför ta initiativ till en sådan lagstadgad uppgiftsskyldighet. Miljömärkning Miljömärkningens ställning måste stärkas för att kunna utgöra ett effektivt verktyg. Styrmedel som bygger på frivillighet Större erfarenhet behövs av mjuka styrmedel som till exempel paneler, dialoger, överenskommelser och information. Särskilt styrmedlet information behöver utvecklas om det ska kunna användas i syfte att skapa beteendeförändringar i hållbar riktning bland annat enligt intentionerna om livslångt lärande i regeringens skrivelse Nationell strategi för hållbar utveckling. Svårigheter med integrering c) Har det varit svårt att integrera ekologiskt hållbar utveckling i era verksamhetsområden? Om ja: i vilka områden och vad har problemen bestått i? Ja, det har varit svårt. Det tar tid att integrera ekologiskt hållbar utveckling, och miljöfrågorna kan idag inte sägas vara helt integrerade i alla verksamhetsområden. Konsumentverket/KO PM 2003:07 22 (33)

23 Det gäller särskilt verksamhetsområdet konsumentinflytande. Svårigheten är bland annat att rätt avväga insatserna och värdera effekterna i ett längre perspektiv. Konsumentområdet är mycket komplext och berör många aktörer. Vidare är målet om hållbara konsumtions- och produktionsmönster oerhört vittomfattande särskilt i relation till Konsumentverkets storlek och de resurser verket förfogar över. Ytterligare problem redovisas i avsnitt 3.3, Problem med arbetet med sektorsansvaret. Miljöområden som är särskilt svåra att arbeta med d)vilka miljöområden (t.ex. klimat-, avfalls-, konsumtions-, transport-, produktionsfrågor) har varit särskilt svåra att arbeta med? Frågan är svår att besvara eftersom effekterna av Konsumentverkets och konsumenternas verksamhet inom olika miljöområden ofta inte kan särskiljas från den påverkan som andra sektorer står för. Klart är dock att konsumenterna har stor betydelse för samtliga miljöområden. Nedan följer reflektioner kring några miljöområden. Hållbara konsumtionsmönster Myndigheten har behov av ökad kompetens men tillräcklig kunskap saknas i samhället eftersom forskningen inom konsumentområdet är så eftersatt. Området, som omfattar bland annat konsumtionsnivå och livsstil, är kontroversiellt och svårt att kommunicera. Den samlade avvägningen mellan minskad miljöpåverkan och ökad tillväxt måste dessutom göras på ett mer övergripande samhällsplan. Transporter och klimat Transporterna står för en stor del av hushållens resurser och för stor miljöpåverkan. De potentiella miljövinsterna inom konsumentsektorn är betydande men de icke tvingande styrmedlen har svårt att få genomslag eftersom ökad välfärd förknippas med ökat resande. Här borde mycket mer kunna göras inom konsumentsektorn med ökade resurser på myndighetsnivå. Samtidigt är det, som verket ovan framhållit, ett område där det är otydligt vad som är konsumentpolitikens roll. Boende Rollfördelningen mellan Boverket och Konsumentverket bör förtydligas. Energi Konsumentverket integrerar budskap kring miljö och energi, vilket inte alltid är fallet på regeringsnivå. Det resulterar i att uppdragen till olika myndigheter inte är samstämda. Bättre samordning krävs sålunda. Konsumentverket/KO PM 2003:07 23 (33)

24 3.4 Fråga 4 Förslag till vidareutveckling av det särskilda sektorsansvaret Naturvårdsverkets fjärde fråga lyder i sin helhet: Ge förslag till vidareutveckling och eventuella behov av förtydligande av det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling. Inramade frågor nedan är Naturvårdsverkets delfrågor. Förslag till förbättringar av sektorsansvaret a) Hur tycker ni att det särskilda sektorsansvaret bör förändras för att det totala miljöarbetet ska förbättras? Konsumentverket anser att sektorsansvaret och det särskilda sektorsansvaret ska bibehållas som i dag (se avsnitt 3.4, Om begreppet det särskilda sektorsansvaret tas bort). Således skall det särskilda sektorsansvaret även fortsättningsvis vara inskrivet i myndigheternas instruktion. För att det totala miljöarbetet skall bli bättre måste emellertid uppdraget bli tydligare, ansvaret utvecklas och dialogen mellan myndigheter och departement öka. Nedan redovisas förslag till sådan förbättring av sektorsansvaret. Ytterligare behov har redovisats i avsnitt 3.3. Tydligare uppdrag Vad vill regeringen och varför Regeringen bör för att öka tydligheten kring uppdragets innebörd redogöra för vad som avses med ansvaret och varför. Bland annat måste kopplingen mellan mandatet (sektorsansvaret), riktningen (miljökvalitetsmålen) och verktygen (miljöledningssystemet) göras mycket tydligare än vad den är i dag. Kopplingen behöver också anpassas till de enskilda myndigheternas verksamhet. En viktig förutsättning för att uppnå ökad tydlighet är att samordningen ökar inom Regeringskansliet. Tydligare koppling till miljökvalitetsmålen För Konsumentverkets del bör det konsumentpolitiska miljömålet, som är mycket väl lämpat för Konsumentverkets verksamhet, kopplas samman med de nationella miljökvalitetsmålen. Ett tänkbart sätt att göra detta är att formulera ett antal nya delmål till miljökvalitetsmålen. Ett annat sätt är att delmålen för konsumentpolitiken formuleras med utgångspunkt från miljökvalitetsmålen. Även återrapporteringskraven i regleringsbrevet bör ha en anknytning till miljökvalitetsmålen. Det är däremot ingen lösning att ta bort det konsumentpolitiska miljömålet och låta Konsumentverket styras direkt av de nationella miljökvalitetsmålen. Då skulle styrningen bli sämre än den är i dag och kopplingen till övriga konsumentområden gå förlorad Konsumentverket/KO PM 2003:07 24 (33)

25 Årsredovisningen och regleringsbrevet kompletteras Konsumentverket anser att regeringen bör överväga att föra in krav på att rapportering om sektorsansvaret förs in i myndigheternas årsredovisningar. Det ökar både miljöarbetets status och tydligheten kring regeringens syn på sektorsansvaret och miljöledningssystemet som mandat och verktyg för att styra i riktning mot miljökvalitetsmålen. Vidare bör regleringsbrevet innehålla krav på redovisning av resultaten av miljöledningsarbetet med myndigheternas direkta miljöpåverkan. Ansvaret utvecklas Miljöledningsarbetet bör förbättras Naturvårdsverket bör ges fortsatt och förstärkt uppdrag att samordna och stimulera processen beträffande myndigheternas miljöledningsarbete. Detta bör ske i en gemensam process med myndigheterna och respektive departement. Sektorsansvaret bör vidgas till att omfatta hållbar utveckling För att inte förlora tid och kraft bör förändringsarbetet med de tre dimensionerna av hållbar utveckling (ekologisk, social och ekonomisk utveckling) ske jämsides och i samordning. Sektorsansvaret bör vidgas och tydligare koppla till de två andra dimensionerna av hållbar utveckling. Detta kommer i förlängningen att gynna utvecklingen för ekologisk hållbarhet. Alla tre dimensionerna av hållbar utveckling bör således omfattas av sektorsansvaret, vilket även inkluderar ett globalt perspektiv. Se även avsnitt 3.3, Ekologisk hållbarhet begränsar. För att förbereda inför, samt utreda konsekvenserna av, en vidgning av sektorsansvaret föreslår vi nedan ett uppdrag till Konsumentverket. Uppdrag om hållbar utveckling Regeringen bör, inför förslaget om en vidgning av sektorsansvaret och i samband med arbetet med att utarbeta en ny handlingsplan för konsumentpolitiken, överväga att införa ett uppdrag om hållbar utveckling i Konsumentverkets instruktion. Därvid bör särskilt övervägas i vilka delar inom området hållbar utveckling som konsumentsektorn ska involveras och vilken roll myndigheten ska ha. Även ansvarsfördelningen inom konsumentsektorn bör närmare övervägas, det vill säga vilka uppdrag som bör åvila myndigheter och vad som bör åvila organisationerna. Bland annat kan verket inom miljöområdet även bidra genom att få möjlighet att fördela resurser till projekt inom området hållbar utveckling, liksom medel inom ramen för det standardiseringsanslag som verket redan disponerar. Förbättrad dialog Dialog mellan myndigheter och Regeringskansli Samtal bör inledas mellan respektive myndighet och departement om hur arbetet med att integrera sektorsansvaret för miljön, arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och miljöledningssystemet kan förbättras. Återkoppling kring tidigare insatser till exempel denna redovisning är viktig. Konsumentverket/KO PM 2003:07 25 (33)