Hon ska bli sjökapten

Transkript

1 Sjövärns nr22011 medlemstidning för sjövärnskårenposten Hon ska bli sjökapten Västernorrland värd för stämman På tu man hand med försvarsministern Sjövärnskåren är kostnadseffektiv och resultatorienterad

2 Innehåll Catharina Harling Ledare Lugnt i Härnösand Elektroniska sjökort Profil - Aroa Issa Utbildning på HMS Falken Försvarsministern En pseudohändelse Båtmässa i Göteborg Sjövärnskåren är en kostnadseffektiv lösning På en liten sjövärnskårsturné Chefredaktören spekulerar Catharina Harling slutar Sjövärnskårens utbildningsansvarig Catharina Harling kommer snart lämna oss i och med att hon går i pension i augusti. Men i praktiken är det bara några få dagar kvar här på kansliet då Catharina har en hel del innestående semester och annan ledighet att ta ut. Catharina har tjänstgjort på kansliet sedan början av 2006 och har varit en stor tillgång för Sjövärnskåren. Jag tror inte det finns någon som inte har klart för sig vem Catharina är. Kanske inte alla har pratat med henne i telefon men inte långt ifrån. Telefonen har varit hennes ständiga följeslagare och man har nästan alltid fått tag i Catharina oavsett tidpunkt på dygnet, vilket har varit praktiskt på alla sätt och vis. Catharina har varit en mycket uppskattad medarbetare såväl för kansliet som för styrelsen och kårerna och nästan alltid varit glad, på gott humör och haft en positiv syn på verksamhetens bedrivande. Hon har oftast haft svar på frågor som hela tiden ställs från olika håll och ett vanligt konstaterande har varit fråga Catharina eller kan du fixa. Nu pågår överlämning till efterträdaren Niclas Erdin och det kan kanske hända att en och annan fråga kommer att ställas även efter augusti, men det tror jag inte att Catharina har något emot. Jag vill då tacka Catharina för det goda samarbetet vi haft och önska lycka till som pensionär och hoppas att du skall få mer tid till att tillbringa i Vilhelminatrakterna med allt vad det innebär i form av både underhåll av huset och rekreation. Claes Grebell Generalsekreterare Catharina Harling blir medaljerad av flottiljamiral Jonas Haggren på förbundsstämman i Härnösand. Omslagsbilden Aroa Issa i hamnen i Kalmar Foto: Daisy Balkin Rung 2 Sjövärnsposten 2011 nr 2

3 Ledare Jag ser verkligen fram emot att styra skutan från roderplats igen och att träffa alla engagerade människor. Vad är det för roligt med att engagera sig? Vad är skillnaden på att engagera sig och att inte göra det? Givetvis har vi alla olika svar på detta, beroende på situation. För min egen del, har jag varit engagerad i Sjövärnskåren sedan jag var tretton år gammal. Den grund som det har givit mig, all kunskap, stort marint intresse, alla kontakter och vänner är obetalbar. Ett sätt att betala tillbaka lite är att ställa upp när man blir ombedd och förhoppningsvis kunna hjälpa till så att dagens ungdomar får samma start i livet som jag fick och att de vuxna som vill engagera sig i det marina har möjlighet att göra det. Vi har 18 sjövärnskårer längs vår kust, där våra medlemmar finns. Vi har fyra kursplatser, 14 fartyg samt ett antal båtar och valbåtar att erbjuda för utbildning och att lösa uppdrag med. Det är fantastiskt och jag vet att det är inget som vi får gratis. Fartyget i sig är ingen större kostnad men allt frivilligt arbete och pengar som måste till för att hålla fartygen i sjömansmässigt skick det är fantastiskt! Vi hade helst velat att Försvarsmakten hade hållit oss med fartygsbeståndet som behövs för den utbildning som de vill att vi ska genomföra. Men det har visat sig att det inte är möjligt och då är det tur att vi har sådana engagerade medlemmar som löser uppgiften med att bistå med de fartyg som behövs. Varför ger staten via Försvarsmakten och numera via MSB (Myndigheten för Samhällskydd och beredskap) pengar till Sjövärnskåren? Jo, för att bedriva rekryteringsåtgärder via bland annat ungdomsverksamhet och kompetensuppehållande verksamhet för vuxna och utföra andra uppdrag? Utgångspunkten måste ju vara att vi gör det bästa för den summa pengar som de satsar, annars hade de väl gjort det själva. Vi ska vara stolta över det vi gör och självklart arbeta för att bli ännu bättre. Ni ute i kårerna gör ett viktigt arbete för att vår verksamhet ska gillas. Speciellt vår ungdomsverksamhet är omtalad i positiva termer vida omkring. Vi genomför våra uppdrag och utbildningar med engagemang och kvalitet. Vi har ett kansli och en styrelse som är hårt engagerade i verksamheten. Det som kan bli bättre och som alltid kan bli bättre är att göra reklam för vår verksamhet. Det görs bra insatser, men vi kan synas och höras mycket mer. Låt 2011 vara det år som Sjövärnskåren blir känt för alla! År 2011 har av EU utsetts till det internationella året för frivilligarbete, vilket innebär att all frivillighet ska visas upp, även vår! Att vara sjövärnare är en livsstil och att vara frivillig är att leva! John Fritsch Sjövärnsposten Medlemstidning för Sjövärnskåren utgiven av Sjövärnskårernas Riksförbund Ansvarig utgivare förbundsordförande John Fritsch Redaktion chefredaktör Daisy Balkin Rung daisy.balkin@gmail.com generalsekreterare Claes Grebell generalsekreterare@sjovarnskaren.se bild & layout Göran Pedersén goran.pedersen@sjovarnskaren.se bild & layout Johan Iacobi iacobi@telia.com kårernas lokalredaktörer Redaktionens adress Sjövärnsposten Box 5435, Stockholm Prenumeration & adressändring expedition@sjovarnskaren.se Ekonomi PlusGiro: Sjövärnsposten ges ut med fyra nummer per år. Prenumerationspris: 80 kr/år. Endast ledaren ger uttryck för Sjövärnskårens officiella ståndpunkt. För signerade artiklar svarar respektive författare. För ej beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material så att det ansluter till tidningens stil, innehåll och omfång. Insända bilder återsänds på begäran. Tryckeri V-TAB Vimmerby Trycks på 115g Silverblade Art. Manusstopp för nästa nummer av Sjövärnsposten är den 21 augusti. Sjövärnsposten 2011 nr 2 3

4 Lugnt i Härnösand Västernorrlandskåren stod som arrangör av årets förbundsstämma. En stämma som gick i lugnets tecken och som valde in två nya unga ledamöter i styrelsen. Märta Björling och Stephan Lindeblad. Middag i Sankt Petrilogens vackra lokaler med medaljutdelning hörde till några av helgens aktiviteter. Text: Daisy Balkin Rung Foto: GÖRAN PEDERSÉN Flottiljamiral Jonas Haggren, C ProdMarin, Högkvarteret Soligt men blåsigt värre kan man sammanfatta vädret under stämmans två dagar. Stormen ställde också till en del för de tillresande, speciellt dem som kom från Stockholm, eller skulle byta tåg där. Totalt tågstopp norr om Stockholm från fredagseftermiddagen resulterade i att några blev strandsatta på Arlanda station. I fyra timmar! Trots att de anlände Härnösand mitt i natten var det inget fel på humöret. - Det hjälper ju inte att klaga. Nu är vi här och ska ha en trevlig och bra helg, säger Linnea Stake, Sjövärnskåren Stockholm och sammankallande i riksförbundets valberedningen. Mikael Johansson som snabbt fick hoppa in istället för ordföranden i Västernorrlandskåren, Magnus Byström, som befann sig till havs på isbrytare, hälsade välkommen. Gott samarbete och ljuv musik Från kommunen kom styrelseordförande Fred Nilsson som uttryckte dubbel glädje för Sjövärnskåren. - Kåren här i Härnösand sätter prägel på orten. Den fungerar så väl och vi har ett gott samarbete. Och så var min son på Lungölägret och jag måste säga som förälder att det uppstått ljuv musik på grund av den vistelsen, säger Fred Nilsson och möttes av stora applåder. En produkt av Sjövärnskåren är enligt honom själv Jonas Haggren, flottiljamiral och chef för marinens produktionsledning. - Jag började min marina bana i Sjövärnskåren 1979 och gjorde sedan fyra somrar på Märsgarn och även vinterutbildningarna. Majoriteten av dagens marinledning har en bakgrund i Sjövärnskåren, säger Jonas Haggren. Att Försvarsmakten fortfarande är mitt uppe i en omstrukturering vet väl alla vid det här laget, och som Jonas Haggren säger, så kommer det att ta tid. - Nu ska vi ha vi anställda sjömän på våra fartyg. Och det är något som jag tror på. Rekryteringen till marinen är nära sammankopplad med er verksamhet. Han uttryckte också en viss oro när det gäller tillvägagångssätt. - Vi har ingen ordning och reda i våra egna system. Och kanske har vi gått för långt när det gäller sjösäkerheten. Våra ungdomar bör få mönstra En fråga som Jonas Haggren fick med sig hem är varför de ungdomar som fullföljt våra sommarskolor inte får komma till mönstring, Han lovade att undersöka problematiken. Flottiljamiralen avslutade sitt föredrag med sin önskan om att hans son som snart blir 15 år väljer att gå Sjövärnskårens sommarskola. Näste talare på listan var Stefan Hallén, chef för frivilliga produktionsledningen på Högkvarteret. Medaljer, tal och god mat Kvällens middag ägde rum på St Petrilogen. Ett 100 tal sjövärnare och gäster njöt av den goda middagen. Olle Andersson, middagens toastmaster och tillika viceordförande i riksförbundet, talade sig varm om sin tid i Härnösand som chef för Norrlandskustens marinkommando. 4 Sjövärnsposten 2011 nr 2

5 Ovan till vänster: I förgrunden syns Jassin Nasr från Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap. Ovan till höger: Stefan Hallén, chef för ProdFriv i Högkvarteret, var en av kvällens medaljörer. En förbundsstämmomiddag är väl ingenting utan medaljutdelning. De som tilldelades i år var Jassin Nasr från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB), Stefan Hallén och Catharina Harling utbildningsansvarig på Sjövärnskårens kansli. Kunniga och entusiastiska Söndagen ägnades åt traditionell förbundsstämma. Till ny styrelseordförande valdes John Fritsch, vilket innebär att man nu slår ihop styrelse- och förbundsordförandeposterna igen. Och så valdes två nya medlemmar in; Märta Björling och Stephan Lindeblad. Sjövärnsposten passade på att ställa några frågor till de nya ledamöterna Grattis till er båda. Vad har ni för bakgrund i Sjövärnskåren? Märta: - Jag har arbetat mycket på Märsgarn med grundkurser och som instruktör på hemortsutbildningen i Skåne. Stephan: - Jag gjorde grundkursen på Kungsholmsfort 2003 och har spenderat somrarna där sedan dess, senast som kurschef på Försvarsmaktens sommarskola. Jag blev också tidigt engagerad i såväl Öresunds Sjövärnskår som Sjövärnskårsdivision Syd. Tidigare var jag ungdomsansvarig i Skåne. Vad är era hjärtefrågor och vad ska ni jobba med i styrelsen? Stephan: - Jag kommer att vara ansvarig för frågor som rör ungdomsverksamheten. Det är här jag har mest erfarenhet och det är detta jag brinner för. Märta: - Jag har fått ansvaret för rekryteringsfrågor. Ni sänker båda två medelåldern i styrelsen och det är bra. Varför är det så svårt att få yngre aktiva inom styrelser? Stephan: - Att bli aktiv i styrelsearbete kräver ett långsiktigt engagemang. Även om man bara väljs på ett eller två år är det ofta önskvärt att man kan stanna något längre för att styrelserna ska få en kontinuitet. Vi ungdomar kan sällan planera våra liv mer än något år framåt. Man vet kanske inte vart man kommer att läsa eller vart man tar vägen efter examen, eller så planerar man någon längre resa. Hur tyckte du stämman var Märta? - Det var intressant att få delta på stämman, det var första gången för mig. Sjövärnsposten önskar Märta och Stephan lycka till med sitt styrelsearbete och kommer säkert återkomma till dem och deras insatser. Ungdomsansvarig tror på nytänk och högt i tak Linn Andersson som är ungdomsansvarig i Sjövärnskåren Stockholm är med på en stämma för andra gången. Hon anser att ungdomar säkert kan tycka att en förbundsstämma är tråkig om man inte förstår innebörden vad som händer och sker. - Att vara med i en organisation som Sjövärnskåren kräver inte bara kunskaper om segling och knopar utan även mötesteknik. Kanske också förmågan att argumentera för sin sak och kontaktnät. Saker som är användbara långt utanför Sjövärnskåren. I år kom två nya ungdomar in i förbundsstyrelsen. Vad har du för förhoppningar om deras medverkan? - Jag tror att de båda på sitt sätt. Två yngre sjövärnare med olika yrkeskarriärer, en civil och en militär men båda med lång erfarenhet av och kärlek till Sjövärnskåren. När vi nu så sakta ska dra igång en översyn av strategin och våra långsiktiga mål behövs högt i tak för att alla idéer ska få utrymme. Det är absolut ingen tråkig tid för Sjövärnskåren trots osäkerhet kring skolor, fartyg och annat. Jag tror också att alla kårer och förbundsstyrelsen behöver tänka till kring återväxt av styrelsemedlemmar och instruktörer och hur dessa introduceras i det arbete som ligger bakom sommarskolor och allt annat man får uppleva som elev. Det är häftigt att få vara del av förvaltandet av en snart 100 år gammal organisation som finns till tack vare medlemmarnas vilja! Det hoppas jag både gamla som nya styrelsemedlemmar känner också. 100 år till? Någon som är på?, säger Linn Andersson. Och de orden blir väl en bra avslutning på en norrländsk stämma! Nästa år Karlskrona! Sjövärnsposten 2011 nr 2 5

6 Elektroniska sjökort en revolution till sjöss FN:s sjöfartsorgan, IMO, har bestämt att elektroniska sjökort, ECDIS, skall bli obligatorisk utrustning för lastfartyg större än 3000 brt och passagerarfartyg större än 500 brt. Kraven införs stegvis fram till Marinen har beslutat att gå samma väg och börjar med bland annat bevakningsbåt typ 80 där det skall vara genomfört Text & foto: Marcus S Larsson och Göran Pedersén Våra gamla vanliga sjökort av papper är invanda och välkända, men har en del nackdelar, framför allt åldras informationen fort. Det har alltid varit så att korten skall hållas rättade, men nu har kraven skärpts så att korten inte får vara mer än ett år gamla och måste bytas när en ny upplaga tryckts, vilket som inträffar först. Handen på hjärtat, hur många av oss sköter detta prickfritt? Då har vi ändå ett begränsat geografiskt område att hantera. För ett stort rederi med fartyg som trafikerar de flesta av de sju haven är kostnaden och arbetsbelastningen betydande. Det har dessutom inträffat olyckor beroende på att vakthavande styrman, i strid med gällande regler, rättat sjökort under sin bryggvakt. Elektroniska sjökort ger ju dessutom ytterligare möjligheter som att kunna välja vilken information som skall presenteras just för ögonblicket, lägga in AIS- och/eller radarinformation i bilden, ladda ruttdata till autopiloten och mycket mera. De vanligaste sensorerna är: GPS, gyrokompass, logg och AIS men även vinddata, ekolod och autopilot och andra kan med fördel kopplas in. All sjökortsdata hanteras i lager vilket möjliggör visning av precis den information navigatören behöver vid just det tillfället. Bottenbeskaffenhet, till exempel, kanske bara visas vid ankring, eller fyrlinjer som tas bort dagtid. Systemet kan också hantera djupdata för att godkänna din planerade rutt eller varna vid grunt vatten. Dessa funktioner hjälper navigatören att spendera uppmärksamheten utanför fartyget. Brygginstruktioner för Marinen, BryggI M 2010, har en sektion som hantera navigering med elektroniska sjökort. För att ett sjökortssystem skall bli godkänt som ett Electronic Chart Display Information System, ECDIS finns det ett antal krav som måste uppfyllas: Programvaran måste vara certifierad och godkänd. Försvarsmakten har valt Transas som leverantör och har beställt en militär version som heter NaviSailor 4100 wecdis. Sjökorten måste vara certifierade och godkända. Sjökortsuppdateringar laddas enkelt ner från nätet varje vecka. Hårdvaran (dator, skärm och funktionstangentbord) måste vara certifierad och godkänd. Avbrottsfri kraft som klarar minst 45 sekunders bortfall av ordinarie matning. Användarna (vakthavande befäl) måste ha genomgått en certifierande utbildning om fem dagar, ECDIS. Installationen skall vara certifierad och godkänd. Ett ECDIS system får användas som huvudnavigationsmetod, men om något av de ovanstående kraven inte är uppfyllda, så nedgraderas systemet till ett s k Electronic Chart System, ECS som får användas som navigationshjälpmedel, men inte som huvudmetod. Även om man uppfyller kraven för ECDIS innebär det inte att man kan bära iland sina papperskort, eller sluta rätta dem, då det finns krav på ett reservsystem. För att bli av med kravet på rättade kort och framföra fartyget papperslöst måste man ha ett dubblerat ECDIS-system med en komplett arbetsplats i reserv. Marinen har idag endast ett fartyg som uppfyller detta; HMS Carlskrona. Sjövärnskårens vedettbåt Östhammar kommer att bli godkänt för så kallad Dual ECDIS under Sjövärnskåren har fått möjlighet att ta del av den sjökortsinformation som distribueras till Marinen och på så sätt möjligheten att installera ECDIS på våra fartyg. I nästa nummer kommer vi att beskriva detta närmare. Integrerat sjökorts- och radarsystem på SVK 11 Östhammar. 6 Sjövärnsposten 2011 nr 2

7 Jag har fått så mycket gratis Det finns en del sjövärnare som studerar på Sjöfartshögskolan i Kalmar. En av dem är Aroa Issa. Hon ska bli sjökapten men börjar med att jobba som matros på tankbåt. Första gången Sjövärnsposten träffade henne var när skånekårerna och Blekingekåren tävlade mot det Danske Marinehjemmeværn på Holmen för ett antal år sedan. Nu ses vi igen i Kalmar. Ett härligt uppfriskande möte i vårsolen. Text & foto: Daisy Balkin Rung Hon lyser upp hela hotellfoajén med sitt vita leende och långa vackra lockiga hår, Aroa Issa. Jag undrar om hon är medveten om att många tittar uppskattande på henne. Både kvinnor och män. Och jag kan tänka mig henne i en vit kaptensuniform. Men till dess är det lång tid, säger Aroa. - Först ska jag ta examen, sedan vill jag jobba som matros, helst på tankfartyg. Ska vi ta det där med namnet först! Många kallar dig för Issa, men du heter ju Aroa i förnamn? - Det stämmer. Men på sommarskolorna säger vi ju efternamnen till varandra och det har följt mig hela tiden. Idag är det många som tror att jag heter Issa i förnamn. Och det gör absolut ingenting, säger hon med glimten i ögat. Hon berättar om sina sjövärnskårsår med stolthet i rösten. - Jag var en pojkflicka och när min bror skulle mönstra så ville jag också! Fast jag bara var 14 år. Då visade SYO-konsulenten mig en broschyr om Sjövärnskåren. Aroa anmälde sitt intresse till Nordvästra Skånes Sjövärnskår eftersom hon bodde i Helsingborg. Och redan några veckor senare var hon med på introduktionsutbildning i Limhamn. - Det är exakt tio år sedan. Jag kände ingen där, men jag visste att det skulle blir bra. Jag hade hamnat helt rätt. På sommaren var det dags för grundutbildningen på Trolle i Karlskrona. Och sedan var jag fast. Flera sommarskolor och hemortsutbildningar följde och sommaren 2005 jobbade Aroa som förman/biträdande instruktör på Märsgarn. Men du har visst också varit aktiv i kåren? - Ja, det stämmer. Jag satt i styrelsen och jobbade lite med förbundsstämman när den hölls i Helsingborg Efter studenten ville Aroa egentligen studera biologi och kemi men sökte samtidigt på skoj till Sjöfartshögskolan i Kalmar och kom in. - Jag tänkte pröva på det ett halvår för att se om det var något för mig. Men bara ett halvår, säger Aroa och skrattar. - Men sedan ökade jag på det där hela tiden. När vi hade gjort vår första praktik i fyra månader så visste jag att jag ville fortsätta. - Det första året på utbildningen hade jag allting gratis. Behövde knappt öppna böckerna, tack vare Sjövärnskåren. Allt jag lärt mig satt ju i ryggraden och jag satt i princip och gäspade mig igenom lektionerna. Jag hade det första året helt gratis, det teoretiska!, under praktiken kunde jag inte något om däcksarbetet, vilket var där vi fick tillbringa mestadels utav tiden. Och nu tar du examen den 31 maj vad ska du göra sedan? - Jag har några resttentor att klara av och sedan vill jag ut på tankbåt. För att få ihop mer praktik/ tanktid. Det tar ju några år innan man blir sjökapten. Men att jobba som matros är jätteroligt. Och på en tankbåt finns det så mycket mer att göra än att lasta och lossa. Ljungman är det enda som jag har jobbat som, på Atlantic Cartier, och det var bland den bästa tiden jag haft på båt. Hemma i Helsingborg bor familjen Issa, mamma och pappa och fem syskon. - Pappa är enormt stolt över mig. Trots att han har varit den som varit mest orolig. När jag skulle åka iväg första sommaren, då var jag ju bara 14 år, fick jag stränga instruktioner om att ta taxi från stationen i Karlskrona till Örlogshamnen. Det var lite pinsamt. Båda mina föräldrar gläds med mig. Måste erkänna att de undrade hur det skulle gå i början, säger Aroa skrattande. Är du fortfarande medlem i Nordvästra Skånes Sjövärnskår? - Självklart. Men jag är inte aktiv. Har varit med och hjälpt till med Östhammar för några år sedan och brukar vara med på Sveriges Nationaldag. Ringer de och frågar om jag vill hjälpa till och jag har tid så ställer jag givetvis upp. En gång sjövärnare alltid sjövärnare, säger Aroa Issa. Vi går ner till hamnen för att fotografera. Hon drar uppmärksamheten till sig, helt utan att vara medveten om det! Och det klär henne. Precis som de tuffa solglasögonen och det sanslöst fina leendet. Sjövärnsposten 2011 nr 2 7

8 Utbildning på HMS Falken Det kom ett telefonsamtal i början av året. Anders Svensson från Kalmarsunds Sjövärnskår hade blivit kontaktad av sjöfartsläraren Anna Erman på Kalmars Praktiska Gymnasium. Hennes elever skulle tillsammans med elever från Orust och Härnösand segla med HMS Falken, för att utbildas i sjömanskapsutbildning. Sjövärnsposten tog kontakt med läraren som berättade att hon själv varit sjövärnare och numera som sagt ägnar sin tid att utbilda. Hon undrade om vi var intresserade av ett reportage. Här kommer ungdomarnas skildring av fem veckor till sjöss. Äventyret började i soliga Las Palmas, där första utmaningen skedde redan några minuter efter ankomst, alla elever var tvungna att klättra upp i den 31,4 m höga riggen. Efter ett par dagars introduktionsprogram ombord med segelexercis, sjötermer, ankring och allemansbad så bars den sista provianten ombord och Falken kastade loss mot Azorerna. Seglatsen över till Azorerna var cirka 750 sjömil och i strålande solsken, härliga vindar tog resan åtta dagar. Under de första dygnen av vår resa mot Azorerna var vädret fint och vinden med oss, seglingen flöt på fint. Vi hade en medelfart på ungefär 4,5 knop och inga problem på den tekniska avdelningen. Sjösjukan var ett faktum, många elever mådde dåligt de första dagarna till sjöss, hos de flesta gick sjösjukan över men hos några hade den kommit för att stanna. Då vi fortfarande hade ungefär en veckas segling på öppet vatten framför oss så hade vi en vadslagning om ankomstdagen. Många bud gavs och segraren belönandes med godis från markan! Under resans gång hade vi några födelsedagar närmare bestämt hela fyra stycken, då serverades de tunder Allemans kaffe tårta bakad av fartygets Timmerman. En natt blåste det upp till hela arton meter per sekund, vi fick kraftig slagsida på 45 graders lutning och relingen var i vattnet. Detta väckte hela besättningen, någon vaknade av att han trillade ut bingen samt att några i hängbinge vaknade av att de låg med taket i sidan. Grejer och kläder låg över hela durken så rejäl morgonrengöring blev det. Under morgonen efter stormen upptäcktes skador på länslinan som åtgärdades snabbt av de tekniska killarna ombord. Efter den stormiga natten avtog vinden rejält samt vår fart. Då det knappt fanns någon vind kvar fick vi ta hjälp av det tekniska för att komma fram i tid, brassen och eldaren fick starta upp maskin. Någonstans på vägen blev alla eleverna lurade av befälen att det skulle finnas en GSM boj mitt ute i havet som var tänkt 8 Sjövärnsposten 2011 nr 2

9 att ge oss täckning på mobiltelefoner, alla elever gick på detta påhitt och gick omkring redo med telefonerna i väntan på täckning. Det var befälens första april spratt till oss elever och alla gick på det, vi var så ivriga och såg fram emot täckning. Dagen innan ankomst till Azorerna hade vi rent skepp och tampförhör. De som inte klarade tampförhöret, skulle inte få permission i Azorerna. Väl framme i Porto Delgada fick elever och besättning ett par dagar med helgrutin inför nästa etapp mot Falmouth i England. Som belöning för det hårda arbetet ombord fick eleverna och besättningen en guidad busstur upp i bergen och till ett Azoriskt ananasplantage. Dagarna ombord var fyllda med utbildning i sjömanskap, segelexercis och säkerhet. Eleverna var indelade i vakter, under fyra timmars pass dygnet runt var det alltid elever som förfångade rodret, frälsarkranspost, utkik, loggast samt glasvakt tillsammans med VO och skeppare. Övriga kamrater hade lektioner samt vila i väntan på deras tur att förfånga posterna. Efter ett par dagar på Azorerna kastade Falken loss mot Falmouth i England. Resan över Biscaya bukten var varierande med härliga vindar, sol, tidvis regn och ibland ingen vind alls. Vi kappseglade med Engelska segelskutan Bessie Ellen. En lugn dag mitt på Atlanten var vi endast en sjömil från varandra och då tog ett par besättningsmän vår ribbåt och besökte Bessie Ellen. Efter 10 dagars sjöresa kom vi fram till Scilly Islands där vi ankrade under ett par timmar och eleverna fick känna fast mark under fötterna. Bessie Ellen var då redan där. Resan gick mot sitt slut, 2300 sjömil var avverkade och vi närmade oss Falmouth i England. Sista dagen innan ankomst Falmouth hade vi segelexercis med härliga vindar och solsken. Eleverna slet ordentligt med alla tampar vid vänding genom och undan vind. Väl framme i Falomouth förtöjde vi vid boj, hade rent skepp och avslutningscermoni med gemensam lunch samt prisutdelning. Vi mönstrade av som stolta sjömän efter fem veckor lärorika veckor ombord på HMS Falken. Fem veckor med en fantastisk besättning som delgett oss kunskaper och minnen vi aldrig kommer att glömma! Skrivet av Kalmars Praktiska Gymnasiums elever samt Anna Erman (Sjöfartslärare) Sjövärnsposten 2011 nr 2 9

10 På tu man hand med försvarsministern Dagen för intervjun med försvarsminister Sten Tolgfors är det fettisdagen och internationella kvinnodagen. Vad kan då vara bättre än att ta med fastlagsbullar (semlor)! Om inte annat så för att mjuka upp stämningen lite? Text & foto: Daisy Balkin Rung Det stämmer inte riktigt att det blev en två-mans intervju. Under Sjövärnspostens besök sitter pressekreteraren Mikael Östlund med, lyssnar och nickar, och kommer någongång med bra inlägg. Sten Tolgfors, Sjövärnsposten har ju varit kritisk till att du inte nämner de frivilliga försvarsorganisationerna i dina tal i Sälen! - Jag har själv en bakgrund i Röda Korset. Både som frivillig och som anställd. Så självklart värnar jag om frivilligorganisationerna och det ideella arbetet. Vi behöver den folkliga förankringen. Vad anser du om Sjövärnskåren och vad kan de hjälpa Försvarsmakten med? - Er ungdomsverksamhet är mycket bra. Eleverna får en bra och gedigen kunskap och både tjejer och killar har möjlighet att fördjupa sig i det de gillar och värnar om. Försvarsmakten kan fånga upp dessa engagerade ungdomar för att sedan Försvarsminister Sten Tolgfors. Er ungdomsverksamhet är mycket bra. Eleverna får en bra och gedigen kunskap och både tjejer och killar har möjlighet att fördjupa sig i det de gillar och värnar om. gå vidare inom officersyrket. Försvarsmakten vill ha in fler kvinnor i försvaret. De behöver mångfalden och det kan ni bidra med, säger Sten Tolgfors. Försvarsministern kan sin sak och har verkligen läst på. Han vet var våra sommarskolor finns och vad ungdomarna får lära sig. - Sommarskolan ger ungdomarna en demokratisk folkförankring, de får en naturlig inkörsport in i försvaret. Vilket i sin tur är bra för Försvarsmaktens senare rekrytering och för personalförsörjningen i framtiden. Sedan får vi absolut inte glömma värdet av att engagera sig ideellt och möjligheten att lära sig ta ansvar både för sig själva och andra. Om vuxenverksamheten säger försvarsministern Tolgfors inte så mycket. - Alla organisationer som engagerar sig för sjösäkerhet och sjöräddning gör en bra och nödvändig insats. Hur går det med rekryteringen? Enligt media är det svårt för Försvarsmakten att få ihop det antal man behöver! - Till de 1200 platserna på tre-månaders utbildningen hade vi sökande. Det säger ju en hel del. Försvarsmakten ska bli landets kanske största ungdomsarbetsgivare, inte att förglömma. Alla nya system drabbas av barnsjukdomar, så även försvaret. Men vi är på rätt väg! 10 Sjövärnsposten 2011 nr 2

11 En pseudohändelse Tidigare har jag medverkat i SjövärnsPosten med krönikor om aktuella säkerhetspolitiska frågor. Denna gång skall en pseudohändelse redovisas. Chefredaktören har bett mig behandla något av det jag sade i mitt middagstal vid senaste förbundsstämman i Härnösand. En sak gäller den kontaktyta mot samhället, som Sjövärnskåren har idag. En annan gäller bristen på föresvarsideologi efter omdaningen av det neutrala Sveriges territorialförsvar till ett insatsförsvar att verka tillsammans med andra stater i princip överallt i världen. 1. SVK RFs främsta förhandlingsmotpart och uppdragsgivare för att skapa utbildning och uppgifter för medlemmarna har varit och kommer att vara Försvarsmakten (FM). Men därutöver har andra myndigheter och organisationer blivit aktuella för samverkan. Förbundets kontaktyta mot samhället omfattar numera förutom FM även bl a Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB), Kustbevakningen, Redarföreningen, Sjöräddningssällskapet plus en rad kommuner. Det är en för en frivillig försvarsorganisation stor kontaktyta, som skapar en stor överblick över totalförsvarets marina behov, som kan vara väl så nyanserad som Regeringens. SVK RF står vidare sedan ett år för ledningen av de Frivilliga Försvarsorganisationernas Samarbetskommitté (FOS), vilket ger styrelsen överblick, information och inflytande avseende hela frivilligförsvaret. Sjövärnskåren har blivit frivilligförsvarets flaggskepp. Allt detta är en förnämlig plattform, men måste också skötas av styrelsen och av medlemmarna. Vi har ögonen på oss. 2. Under det kalla kriget bedrev Sverige en neutralitetspolitik stödd av ett efter våra förhållanden starkt försvar. Sverige var fast beslutet att försvara sitt oberoende som nation och vårt styrelseskick. Med vapen i hand om det blev nödvändigt. Hela landet skulle försvaras. Alla skulle delta. Allmän värnplikt och civilförsvarsplikt rådde. Syftet ansågs tillräckligt viktigt för att en soldat skulle vara beredd att riskera sitt liv för fosterlandet om det blev nödvändigt. Vårt östra grannland Finlands försvar av sin självständighet under det andra världskriget är ett konkret exempel på vad som menas. Idag råder solidaritetspolitik och yrkesförsvar. Svensk militär skall vara beredd att tillsammans med andra ingripa i väpnade konflikter även långt bort från Sverige. Enskilda operationers syfte kan variera. Svenska enheters uppgifter kan också variera och bestäms inte av Sverige ensamt utan fastställs efter förhandlingar i politiska församlingar, där Sveriges inflytande kan vara begränsat. Krigsmålen kan definieras efter kompromisser mellan folkrättsexperter. Risken för den enskilde att stupa under uppdragen finns dock kvar, som vi erfarit i Afghanistan. Frågan är om dessa insatser är så viktiga för Sveriges säkerhet och oberoende, att det är rimligt att soldater mister livet i tjänsten. Den deltagande personalen tjänstgör frivilligt och har kanske tänkt igenom relationen syfte och risker. Men är insatserna och riskerna förankrade bland anhöriga och hos hemmafronten i allmänhet? Knappast idag eftersom principerna för relationen insatsernas syften och värde för Sveriges säkerhet inte är närmare definierade och långt mindre förankrade hos folket. Det behövs en ny övergripande säkerhetspolitisk målsättning, som är begriplig för gemene man. Den svenska insatsen i den pågående Libyenkrisen ett flygvapenförband sker som del i en NATO-insats baserad på en kompromiss i FNs säkerhetsråd och är genom ett svenskt beslut begränsad till övervakning av luftrum. Mål på marken får inte angripas av svenska plan, men det får andra staters förband göra. Man diskuterar om den svenska styrkan skall tas hem igen efter två månader eller fortsätta uppdraget om det skulle behövas. Dessa avgränsningar kan i sina detaljer knappast vara begripliga för allmänheten. Och framför allt, är insatsen tillräckligt viktig för Sveriges säkerhet, för att risken att några stupar skall anses vara motiverat. Uppenbart behövs en ny försvarsdoktrin för en ny roll för det nya försvaret, lika begriplig och lika allmänt omfattad, som den vi hade under det kalla kriget. Vi är inte längre neutrala och opartiska. Då fick inga fiender utpekas. Inom andra allianser har sådana lätt begripliga principer funnits länge. Under det kalla kriget bedömde man inom NATO att ett eventuellt angrepp från Warszawa-pakten skulle börja i det s k Fuldapasset i Centraleuropa på gränsen mellan Öst- och Västtyskland. I passet stod på västsidan en stor skylt med texten Bortom denna gräns finns bara kommunism. På samma sätt stod det på en skylt ovanför ankomsthallen på flygbasen Thule på Nordväst Grönland: Ni har anlänt till gränsen för den fria världen. De korta uttrycken hade en glasklar bakgrund. En ny doktrin för Sverige, som skall bli allmänt accepterad, bör föregås av en bred allmän debatt i frågan. Sjövärnskåren med intresserade, initierade och engagerade medlemmar bör kunna bidra till en sådan debatt. Alla kan delta. Debattinlägg kan förslagsvis skapas i tre steg. 1: TÄNK. 2: SKRIV. 3. RING DAISY, så trycker hon. JAN PRAWITZ Sjövärnsposten 2011 nr 2 11

12 Båtmässa mitt i vintern En vecka före Båtmässan skulle gå av stapeln fick jag beskedet om att vi skulle få en monter. Eftersom jag kämpat länge om det och visste att beslutet kunde komma med kort varsel så hade jag förberett så mycket det gick. Schemat för oss 11 medlemmar som skulle stå var klart och materialet var fixat sånär på den stora skärmväggen. Planscherna till den var fortfarande på tryckeriet men de lovade jobba för fullt för att få den klar. Vi höll tummarna Text: Karin Svensson, sekreterare i Göteborgs Sjövärnskår Fredagen den 4 februari slogs så dörrarna upp för Båtmässan i Göteborg. Under tiden som mässan pågick så var vädret kanske inte det mest vårliknande utan det snöade faktiskt en dag. Detta är dock inte något som hindrar göteborgarna för att rusta för båtsäsongen. Mässlokalerna fylldes snabbt av förväntansfulla människor. Vår monter var strategiskt placerad i något de kallade Sjösäkerhetstorget. Vi låg mellan Försvarsmakten och Sjöräddningen. Framför oss låg Transportstyrelsens stora pool där de flera gånger per dag demonstrerade olika typer av flytvästar. Vi fick väldigt bra kontakt med de olika organisationerna och det bådar ju gått för framtida samarbeten. Mats Staffas provade en flytoverall. Det såg lite underligt ut när han blöt kom upp polen, drog ner dragkedjan och steg torr ur overallen, iklädd hela sin uniform, dock lite mer skrynklig. Då vi tyvärr har problem med att få ut de blå uniformerna till ungdomarna från förrådet fick det bli Sjövärnskårens hoodtröjor till dem istället. Dagarna gick snabbt och vi avlöste varandra i jämn takt. De flesta av monterpersonalen gick efter sina avslutade pass omkring och tittade på mässan och fungerade då som levande reklampelare. De kom gärna tillbaka och berättade att de hade hittat den ena fina båten efter den anda som de tyckte vi skulle ha på våra sommarläger. Drömma får man ju alltid... Mycket folk flöt förbi vår monter och många nostalgiska, mest äldre herrar, kom fram med något drömmande i blicken. Det visar sig påtagligt ofta att många börjat sina karriärer inom sjöyrken med att vara sjövärnare som ungdom. Historierna är många och man får höra mycket. På TVn som vi hade med gick både eget material från sommarlägren och DVDn från Sjövärnskårsboken. Det är många som stannar upp och tittar och kommenterar. Vi hörde ofta kommentaren : Finns Sjövärnskåren fortfarande och då var vi väldigt snabba med att stolt berätta att vi minsann blir 100 år Mässan har för oss blivit ett ypperligt tillfälle att knyta olika kontakter och att värva nya medlemmar. Vid ett tillfälle berättade vår ordförande Robert Kartler att det stod faktiskt personer på kö för att diskutera om vad deras organisation kunde hjälpa oss med eller vise versa. Så här i efterhand så har redan två av dessa intressenter lett till fortsatt samarbete. Vi fick även ett par ungdomar som skulle söka till årets sommarläger. Kan bara konstatera att våra ungdomar är underbara och fulla av både bus, kunskap och initiativförmåga och mycket roliga att arbeta med. Utan dem står vi oss slätt. Sista dagen stod Jennifer och Lovisa och blev avlösta av Mats och undertecknad. De bad mig att med deras Lovisa Ekstrand, Mats Staffas och Jennifer Palmeborn informerar på båtmässan. Iphone filma dem när de skulle göra en liten kort reklamfilm om Båtmässan för att använda som informationsmaterial. Intet anande filmade jag dem under några minuter och ser dem långsamt dra sig fram till den stora poolen. Med orden : Så vill nu Sjövärnskåren tacka för sig och årets Båtmässa, tar de steget ut och gör två fina kanonkulor rakt ner i poolen med kläder och allt. Denna filmfrekvens kommer snart upp på hemsidan. 12 Sjövärnsposten 2011 nr 2

13 Sjövärnskåren är en kostnadseffektiv lösning Folkpartisten och försvarspolitikern Allan Widman följde med Sjövärnskårsdivision Syds Östhammar ut på en praktisk utbildning i navigation kombinerat med sjöövervakning. Sjövärnsposten träffade honom efter att han förtöjt fartyget. - Han gjorde en mycket bra förtöjning, säger fartygschefen Marcus S Larsson. Text: Daisy Balkin Rung Foto: Göran Pedersén Allan Widman, Urban Fasth och Marcus S Larsson på bryggan på SVK 11 Östhammar. Ute på Öresund upptäckte Östhammars besättning ett fartyg som ej fanns med i fartygsdatabasen Swift. Man fotograferade och rapporterade in detta till Sjöcentralen i Göteborg. Fartyget kunde alltså identifieras och det var bra att Sjövärnskåren fanns ute till havs. Ett bevis på att ni verkligen behövs, säger Allan Widman. Möjligheterna numera är begränsade att upptäcka miljöbrott, tjuvfiske och allt suspekt som kan finnas ute till sjöss. Där kan ni verkligen fylla en del av det vakuum som uppstått. Allan Widman menar att Sjövärnskåren är en kostnadseffektiv lösning. - Man får en effektiv lösning för ett självkostnadspris. Något som man inte kan vifta undan. Ni kan dessutom ta er ut på helger och kvällar när övriga inom detta område är lediga. Ni är också resultatorienterade och kan er uppgift. Att besöket gjorde intryck på Allan Widman märks, när vi sitter till bords nere i Östhammars mäss. John Fritsch, ordförande i Sjövärnskårens Riksförbund, menar att vi skulle få ut fler beslutsfattare på liknande aktiviteter. Då får man upp ögonen för vad vi sysslar med och vad vi kan. Jag är övertygad om att inställningen till frivilligorganisationerna hade blivit mer positiv då, säger John Fritsch och får medhåll av Allan Widman. Flera frivilliga försvarsorganisationer har varit dåliga på att sälja in sig, både gentemot politiker men också till Försvarsmakten och andra myndigheter. Att visa upp sin verksamhet är ett bra sätt att få uppmärksamhet, säger Allan Widman. Det är dags för en renässans av folkförankringen. I samband med besöket fick också Allan Widman förfrågan om han ville bli division Syds fadder. Hemskt gärna. Ett hedersuppdrag, säger den folkpartistiske riksdagspolitikern som är boende i Malmö. Sjövärnsposten 2011 nr 2 13

14 På en liten sjövärnskårsturné Under februari och mars åkte Sjövärnsposten runt på turné för att hälsa på några kårer! Många intryck och härliga människor mötte oss. Från en ungdomsspäckad afton på Skeppsholmen, enorm värme på Gotland och en ljuvlig ärtsoppa i Göteborg! Text & bild: Daisy Balkin Rung Södertörns sjövärnskår hade sitt årsmöte på Skeppsholmsgården i Stockholm. I salen satt över 40 ungdomar i åldrarna år och ett tiotal övriga medlemmar. Ungdomarna är på full gång med hemortsutbildningarna, att de trivs tillsammans går inte att ta miste på. När ordförande Pär Flyghed visar Youtubefilmen om Märsgarn hörs ett sus genom salen och applåderna ljuder när filmen är slut. Cecilia Landberg, som är ungdomsansvarig berättar om ungdomsverksamheten: - Varje torsdagskväll under hösten pluggar ungdomarna till kustskeppare. Och det syns ju här ikväll att ni är många deltagare. Södertörnmedlemmen Göran Bjursten står för kvällens föredrag och berättar om Det nya Hemvärn med marina uppgifter! - Den arbetsgrupp som jag varit med i lämnade sitt slutförslag till Högkvarteret i mitten av förra året. Det handlade bland annat om uppgifter och organisation. Förslaget har efter några mindre justeringar fastställts av Rikshemvärnschefen och skall börja verka direkt och vara fullt genomfört under Göran informerar om vad det kommer att innebära för Sjövärnskåren. - För det första får vi nu som vuxna medlemmar äntligen en möjlighet att gentemot Försvarsmakten, utnyttja de marina kunskaper vi fått som ungdomar i Sjövärnskåren. För det andra kan vi genom det nya systemet också göra en karriär som ett led i den personliga utvecklingen. Om man tittar på hur organisationen ser ut, så startar man som besättningsman på ett fartyg. Man kan sedan via utbildning och praktik gå vidare till ett antal olika befattningar. Som till exempel: navigatör, maskinman, båtchef, båtplutonchef, stabsbefäl/transportledare och tekniker. Flera medlemmar har redan utbildning och praktik för några av nämnda befattningar och tjänstgör i Hemvärn med marina uppgifter. - Nu har vi en situation, där vi tillsammans med rikshemvärnsavdelningen. skall ta fram underlag och utbildnimgsplaner för att säkerställa att det kommer att finnas tillgängligt för alla de befattningar som skall finnas i organisationen, säger Göran och fortsätter.- Genom att värnpliktssystemet lagts på is, så måste de som inte har gjort värnplikten, istället genomföra vad man kallar GU-F ( grundutbildning för frivilliga ). En kurs om 135 timmar. Därefter är det klart att äntra Hemvärn Marin. Det finns Stridsbåt 90, trossbåt och G- båt. - För vår del är det av största vikt att även våra egna Sjövärnskårsbåtar är med i denna verksamhet. Även civila båtar är med i denna organisation. Dock kommer det att bli svårare för dem i framtiden att vara med, då de i stort måste ha samma förutsättningar som ett örlogsfartyg, vilket kan bli för dyrt för ägaren, säger Göran Bjursten. Cecilia Landgren, ungdomsansvarig i Södertörns sjövärnskår. Vi har alla grundelement för att nu och framåt besätta det nya Hemvärn med marina uppgifter och visa att Sjövärnskårens vuxenverksamhet går en bra framtid till mötes inom den militära sektorn. Jonas Kindgren från valberedningen läser upp förslaget på ny styrelse. Och Pär Flyghed får förtroendet att fortsätta ordförandeskapet och två nya ledamöter väljs in: Olle Eriksson och Louise Ridderstolpe. Det är en ung styrelse, helt rätt i tiden.tillsammans tar sig så alla till Segelkronan, Sjöofficerssällskapets mäss. Det bjuds på god mat och som överraskning avtackas Catharina Harling från Sjövärnskårens kansli. Anledningen är att hon slutar sin tjänst och då hon är södertörnare så har hon alltid ställt upp och hjälpt till på många olika sätt. Till Gotland och Visby Några dagar senare tar jag mig till Gotland och Visby. Det är kallt och snön ligger vackert på kullerstenarna i den vackra staden. Christer Wallin från Gotlands Sjövärnskår hämtar mig och vi åker till Marinstugan, som ägs av Flottans Män. Det är en helt vanlig kårafton och det visar sig komma 43 sjövärnare. Och då ska det nämnas att många har lång väg att köra. Det är en hjärtligt stämning och alla hälsar Sjövärnsposten välkommen. Det värmer gott! 14 Sjövärnsposten 2011 nr 2

15 Kvällens föredragshållare är sjöpolisen Hans Erlandsson från Sjöpolisenheten i Stockholms län. På ett humoristiskt, informativt och härligt sätt berättar han om den verksamhet som bedrivs runt Stockholms vatten. - I Stockholms skärgård bord det personer på sommaren. Det är många som färdas på vattnet och då förstår man vidden av hur mycket vi har att göra. Man samarbetar med Kustbevakningen och Försvarsmakten, ett samarbete som fungerar väl. - Vi kan också serva resten av landet och har då en båt på trailer som vi kör iväg med. Det finns ju inte så många sjöpoliser, vi finns i Stockholm och Göteborg. - Vi håller till vid Nacka Strand utanför Stockholm och våra båtar är stationerade vid bryggan. Vi är polisutbildade med en specialkurs på åtta veckors samt fartygsbefäl klass 8-paketet. berättar att han troligtvis bli ny ordförande i Gotlandskåren, vid årsmötet lite längre fram. - Då tar jag över efter Christer Wallin som gjort en fantastisk insats. En helt ny bekantskap gör jag i Ulf från Sjöräddningssällskapet. - En man som alltid ställer upp för oss i Sjövärnskåren. Som är underbar att samarbeta med och som hittar lösningar på allt, berättar Christer Wallin. - Men det är väl självklart att man ställer upp och jobbar och hjälper till. Våra verksamheter är så snarlika och vi värnar båda om hav och sjö, säger Ulf. Så närmar sig slutet på kvällen. Det är skillnad på värmen inne i Marinstugan och den bitande kylan utanför. Till Gotland återkommer jag gärna! Ärtsoppa i Göteborg En torsdagskväll i mars är jag med på Göteborgs Sjövärnskårs årsmöte. Också det inhyrt i Flottans Mäns Hus. En helt underbar liten stuga. - Den är K-märkt och det finns uppemot 1600 saker som är katalogiserade här, säger Karin Svensson, sekreterare i kåren. Jag guidas runt av Jennifer Palmeborn som är ungdomsansvarig. Vi har byggt upp hemortsutbildningen och det har gått riktigt bra, säger Jennifer. Precis som på Gotland så är det en sjöpolis som håller kvällens föredrag. Rune Karlsson från Västra Götalands sjöpolisenhet. - Göteborgs skärgård har mellan invånare under sommarmånaderna. Samt att vi har festivaler, kappseglingar och midsommarfirandet. Då har vi en hel del att stå i, säger Rune Karlsson. - Och det är en hel del sjöfylleri. Han berättar också att de samarbetar med Försvarsmakten och då Amf 1. Och att de har en helikopter på Såtenäs till sitt förfogande. Själva årsmötet går ganska smidigt tillväga. Robert Kartler återväljs till ordförande och även Karin Svensson som sekreterare. Göran Falke kassör och Jennifer Palmeborn fortsätter som utbildningsansvarig. Det är inte så många gäster i Flottans Mäns hus denna afton, men stämningen är varm och hjärtlig. Och den torsdagstraditionella ärtsoppan smakar vidunderlig! Jerry Jönsson, Gotlands Sjövärnskår. Efter föredraget minglas det friskt. Jag träffar Jerry Jönsson, en kär gammal bekant, som varit sjövärnare i mer än 40 år. Men det fanns några år då han inte var så aktiv. - Jag utförde ett snickeriarbete på Hoburgen (Gotlands Sjövärnskårs kursgård, red:s. anmärkning) och träffade Christer Wallin. Han engagerade mig igen och på den vägen är det. Han brukar vara med både på Kungsholmen och Märsgarn då som maskinist på 603:an (en av Gotlands trossbåtar). Vid ett bord sitter fyrmästaren på Gotska Sandön, Hans Hörlin samt Dag Pedersén och Anders Norbeck som är sjökapten på Gotlandsbolaget. Alla glada sjövärnare. - Ett mycket intressant föredrag, säger de unisont. Kent Svensson är en känd gotlänning, åtminstone för de flesta sjövärnare. Han Visby i vinterskrud. Jennifer Palmeborn, ungdomsansvarig I Göteborgs sjövärnskår. Sjövärnsposten 2011 nr 2 15

16 Posttidning B Sjövärnsposten Sjövärnskårernas Riksförbund Box 5435, STOCKHOLM Chefredaktören spekulerar Vatten, en lisa för själen! Att bo vid vatten är livskvalitet. Att färdas på havet är ett livselexir och att ha tillgång till vatten är en gudagåva. Jag befinner mig i Göteborg, ute vid Eriksberg. En gång ett stort varv av dignitet, som numera är ett bostads- och fritidsområde med just närheten till älven. Här har jag varit i flera dagar och följt göteborgarna från min balkong eller från en bänk på kajen. Sol och vatten gör människor glada och pratsamma. Under vardagarna är det kostym, blazer eller dräkt som gäller. Och en lunch i solen följt av en glass på piren. Till helgen klär svenskarna av sig så fort temperaturen närmar sig 15 grader så också denna helg. Då kommer Älvsnabben med stadsborna som skall ut och njuta vår. Med medhavd picknikkorg eller en sen lunch hos den lilla italienaren på hörnet. Men vatten kan också vara en fara för kropp och själ. Det är inte alla människor förunnat att ha tillgång till rinnande vatten eller ens rent vatten. Vi behöver faktiskt inte gå så långt, här i Sverige har både Östersund och Sollefteå drabbats av bakterier som gjort flera invånare magsjuka. Hur agerar då kommunerna när katastrofer inträffar? Tänker de på att tillvarata de resurser som finns hos frivilligorganisationerna? Vet de att Bilkåren kan köra ut vatten i lastbilar och Svenska Lottakåren se till att vatten delas ut. Sjö och hav kan ställa till det rejält. Alla vi som älskar havet vet också att det bara inom loppet av några minuter kan ändras från att vara gnistrande blått till stormande grått. Eller om spriten tar vid och de glada seglarna faller över bord eller går på grund. Då ställer mer än gärna Sjövärnskåren upp. Med våra kunniga medlemmar och ändamålsenliga båtar kan vi ta oss ut och vara med i letandet, eller se till att logistiken fungerar. Leverera mat och dryck till räddningspersonalen. Resurser i tiden. Kanske är det dags att kalla oss för beredskapsorganisationer igen. För det är precis vad vi är. Se till att göra ordet beredskap till någonting nödvändigt positivt och inte mossigt och larvigt. Beredskap är vi alla i behov av. Som individ, kommun, organisation, stat och världsdel. Mer och mer för varje dag som går. Nu stundar sommar och semester. Då är det dags att tänka på lata dagar, stränder, sand och hav! Och glöm inte beredskapen!