EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till GEMENSAMMA REGLER

Transkript

1 SV SV SV

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den SEK(2004) 414/2 Förslag till GEMENSAMMA REGLER om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (framlagt av Kommissionen) SV SV

3 MOTIVERING 1. Ändringar som följer av bestämmelserna i de nya tjänsteföreskrifterna Följande ändringar krävs med anledning av de ändrade tjänsteföreskrifterna, som träder i kraft den 1 maj 2004: 1.1. Ordet tjänsteman måste ersättas med försäkrad, eftersom det i artiklarna 28 och 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda enligt de nya tjänsteföreskrifterna föreskrivs att artikel 73 ska tillämpas såväl på tillfälligt anställda som på kontraktsanställda Artikel 5 första strecksatsen måste ändras så att den är förenlig med den nya lydelsen av artikel 40 i tjänsteföreskrifterna och med artikel 17 i anställningsvillkoren för övriga anställda Artikel 8 första och andra stycket måste utgå efter antagandet av artikel 85a i tjänsteföreskrifterna Artikel 9 måste utgå, eftersom den inte längre gäller i förhållande till artikel 85a i tjänsteföreskrifterna Artikel 27 måste ändras så att utbetalningar av ersättningen fastställs i euro Artikel 30 om upphävande av de nuvarande reglerna läggs till. I artikel 30 andra stycket anges hur reglerna ska tillämpas om förslaget till beslut meddelas före den dag då reglerna ska börja tillämpas. Genom att man som kriterium väljer dagen för meddelandet enligt artikel 20.1 kan man på ett otvetydigt sätt begränsa den övergångsperiod under vilken de gamla bestämmelserna fortfarande gäller. De nya reglerna kommer därmed att tillämpas på alla ärenden om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom som varit föremål för ett förslag till beslut som antagits efter den dag då reglerna ska börja tillämpas, även på ärenden som tas upp på nytt. 2. Anpassningar som krävs med anledning av EG-domstolens rättspraxis Andra ändringar har blivit nödvändiga genom de senaste årens utveckling av rättspraxis vid EG-domstolen För att den rättssäkerhetsprincip som fastslås i domen av den 20 september 2001 i mål T-171/00, Spruyt mot kommissionen, ska kunna garanteras har artikel 4.1 b andra strecksatsen utgått. Eftersom det är omöjligt att utifrån objektiva riskkriterier fastställa en förteckning över farliga sporter och eftersom sådana undantag numera saknas i de flesta avtal om försäkring mot olycksfall, har undantaget när det gäller utövande av sporter som anses som farliga utgått. Därför har också artikel 4.1 c d utgått Artikel 20 (f.d. artikel 21) är uppdelad i olika punkter. Här föreskrivs att det i begäran om utlåtande från läkarkommittén ska finnas uppgift om namnet på den läkare som företräder den försäkrade och att den försäkrades läkare ska meddela institutionens läkare vilka medicinska frågor som är omtvistade. Syftet med denna ändring är att på ett tydligare sätt beskriva förfarandet, med beaktande av rättspraxis (jfr domen av den 15 juli 1997 i mål T-187/95, R mot kommissionen, REGP, s. II- 2

4 729) och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter I artikel 22.1 (f.d. artikel 23.1) föreskrivs att en tredje läkare ska utses som sakkunnig för bedömningen av kroppsskadan och för fastställandet av ersättning för denna skada, så att en objektiv, enhetlig och tillräckligt underbyggd bedömning kan garanteras i de enskilda fallen. Ändringen ska också garantera tillhandahållandet av expertis med beaktande av olycksfalls- och arbetssjukdomsförsäkringens omfattning enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och att läkarkommitténs utlåtande och slutsatser är samstämmiga och följer etablerad rättspraxis (jfr domen av den 15 december 1999 i mål T-300/97, Latino mot kommissionen, REGP, s. II-1263, och domen av den 15 december 1999 i mål T-27/98, Nardone mot kommissionen, REGP, s. II-1293). 3. Förenkling och modernisering av försäkringstäckningen Den tredje gruppen av ändringar syftar till att förenkla och modernisera försäkringstäckningen, bl.a. i följande avseenden: 3.1. Bestämmelserna i artikel 2.1 preciserar definitionen av olycksfall och de tre villkor som gäller för att de ska omfattas av försäkringen Självmord läggs till i artikel 2.2 och ersätter begreppet suicide inconscient (självmord) [Ö.a. I den svenska versionen av gällande tjänsteföreskrifter översätts suicide inconscient med självmord och tentative de suicide inconscient med självmordsförsök ], som redan omfattas av artikel 7.2 tredje strecksatsen. I sin nuvarande lydelse täcker artikel 7 i själva verket suicide inconscient (självmord) och tentative de suicide inconscient (självmordsförsök) vid eller i samband med tjänsteutövning, på väg till eller från arbetet eller till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom som redan omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Eftersom det varken ur juridisk eller medicinsk synvinkel finns någon exakt definition av suicide inconscient, eller av självmord som begås vid eller i samband med tjänsteutövningen eller på väg till eller från arbetet (som för övrigt inte skiljer sig från självmord någon annanstans) anges att denna typ av olycksfall omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Detta motiveras också av det faktum att självmord i extrema fall kan vara en följd av negativ stress i samband med psykiskt lidande, mobbning eller hemlängtan. Eftersom det är svårt att förstå motivet ur medicinsk synvinkel är den enda lösningen att låta självmord omfattas av försäkringen för att de olika orsakerna ska täckas Närmare definitioner av avkylning, förfrysning och solsting och alla andra temperatureffekter så att dessa fall omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna I artikel 4.1 ersätts begreppet berusning, som är vagt, av specifika hänvisningar till alkoholkoncentration i blodet enligt kommissionens rekommendation av den 17 januari 2001 om högsta tillåtna blodalkoholkoncentration för förare av motorfordon [K(2000) 4397]. För andra olyckor är den högsta tillåtna alkoholkoncentrationen i blodet för att försäkringen ska gälla 1,4 mg/ml. Denna alkoholkoncentration innebär i själva verket en dubbelt så hög olycksrisk som för förare utan alkohol i blodet. 3

5 3.5. I artikel 4 läggs punkt 2 till för att precisera att undantagen måste ha en direkt koppling till en ökad risk för olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom. Denna bestämmelse har tagits från de tolkningsbestämmelser som antogs vid det 82:a sammanträdet i Kommittén för tjänsteföreskrifterna i Bryssel den 28 september Artikel 7.2 tredje strecksatsen utgår, eftersom självmord omfattas av den nya bestämmelsen i artikel 2.2 och eftersom det har ansetts att sådan ofrivillig lemlästning eller skada som anges i texten är olycksfall som omfattas av definitionen i artikel I artikel 10.2 (f.d. artikel 11) har ordalydelsen setts över för att man ska undvika alla tvetydigheter när det gäller det kapital som ska betalas ut om den försäkrade avlider till följd av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom för vilket eller vilken det redan har betalats ut ett kapital. Dödsfallsersättning ska då betalas ut med mellanskillnaden i förhållande till det kapital som redan har betalats ut för partiell invaliditet. Alla andra tolkningar skulle leda till att de försäkrade behandlades på skilda sätt Artikel 11 innebär en grundläggande ändring av f.d. artikel 12, eftersom invaliditetstabellerna i bilagan till reglerna utgår. Denna ändring krävs med anledning av utvecklingen av den medicinska forskningen och kravet på att det endast ska finnas en referenstabell i stället för de två nuvarande (Procentskalan för bestående partiell invaliditet i bilagan till reglerna och Belgiens officiella invaliditetstabell BOBI enligt tredje stycket i samma bilaga). Ändringen är också lämplig på grund av att få andra läkare än belgiska känner till BOBI (som endast finns i fransk version) och den bristande samstämmigheten mellan de två tabellerna när det gäller vissa sjukdomar. Eftersom BOBI är gammal har läkarna svårt att använda och tolka den, vilket kan leda till att tillsättningsmyndighetens två läkare fattar olika beslut i liknande situationer. Den nya tabell som föreslås är de europeiska riktvärden för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga (Guide barème européen d évaluation des atteintes à l intégrité physique et psychique) som fogats till det förslag till rådets rekommendation som Europaparlamentet kommer att anta inom kort. Det rör sig om moderna riktvärden som är resultatet av mer än tre års arbete i en grupp med jurister och läkare från olika medlemsstater, som fick detta uppdrag av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. I bilaga B finns praktiska bestämmelser som ska garantera att riktvärdena tillämpas enhetligt vid bedömning av icke ekonomisk skada inom ramen för försäkringsavtal. I princip kommer försäkringsförmånernas storlek inte att ändras, även om den mer enhetliga och organiska uppställningen av tabellen medför vissa justeringar av procentsatserna för invaliditetsgrad jämfört med det nuvarande systemet. Justeringarna är dock i regel balanserade och de beror på att man måste göra bedömningar som beaktar den medicinska utvecklingen och funktionella krav i moderna aktiviteter. I punkt 1 anges därför att bestående invaliditet ska bestämmas på grundval av skadans inverkan på den fysiska och psykiska funktionsförmågan i enlighet med de europeiska riktvärdena för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga (Guide barème européen d évaluation des atteintes à l intégrité 4

6 physique et psychique), med undantag av ingressen i dessa. Hela artikeln ändras genom att det görs hänvisningar till den nya tabellen och genom att bestämmelserna i den gällande bilagan läggs till som punkterna 4 6. Texten i punkt 5 har tagits från den nuvarande bilagan till reglerna, men har setts över för att bestämmelsen ska bli så tydlig och exakt som möjligt. I likhet med vad som föreskrivs i försäkringar mot olycksfall i arbetet i medlemsstaterna utvidgas också försäkringsskyddet till att omfatta total eller partiell förlust av funktionsförmågan när det gäller kroppsdelar eller organ som fungerar i samverkan I artikel 12 (f.d. artikel 13) föreskrivs att uppgifter ska anges om hur livräntan ska betalas ut. Det är följden av nuvarande administrativa rutin, där den uppskjutna räntan beräknas efter den årliga betalningen I artikel 13 (f.d. artikel 14) ersätts ordet förtroendeläkarna med de läkare som institutionerna utsett för att texten ska bli samstämmig och för att man ska undvika sammanblandning med läkarna inom det gemensamma sjukförsäkringssystemet. I den modell som gäller för kompletterande ersättning anges att de skador som tas upp i den nya europeiska tabellen kan bli föremål för en särskild bedömning. Den nya definitionen är vidare, eftersom den även omfattar andra skador än fysiska och psykiska, och den är samstämmig med den tabell som avses i artikel 11. Artikel 13 syftar till att erkänna en invaliditetsgrad när det gäller kosmetisk och sexuell skada (utom fortplantningsförmåga), exceptionella smärtor som är medicinskt tänkbara men som inte kan hänföras till något yttre orsak samt menlig inverkan på den försäkrades specifika fritidsaktiviteter. Bedömningen av denna kompletterande ersättning görs på grundval av en särskild tabell som återfinns i bilaga C till reglerna. Den utgörs av en skala från 1 till 7 med en procentsats från 0,5 till 7 %. Genom denna ändring försvinner analogin med de invaliditetstabeller enligt artikel 11 (f.d. artikel 12) som inte går att tillämpa på det medicinska planet I artikel 15 (f.d. artikel 16) föreskrivs att den försäkrade är skyldig att styrka olycksfallet. En försenad anmälan kan godtas om force majeure eller andra berättigade kan åberopas, under förutsättning att olycksfallet har konstaterats medicinskt eller att ett ovedersägligt bevis kan läggas fram I artikel 16 (f.d. artikel 17) anges det datum som ska beaktas vid beräkningen av grundlönen enligt artikel 73 när det gäller arbetssjukdom. I motsats till vid olycksfall, då dagen för olycksfallet är klart fastställd, fastställs datumet när det gäller arbetssjukdom efter ett läkarutlåtande (dom av den 4 januari 1993 i mål T-88/91, F mot kommissionen, REGP, s. II-13, punkterna 35 39). Om inget läkarutlåtande finns ska datumet för anmälan beaktas som referens för beräkningen av grundlönen I artikel 17 (f.d. artikel 18) anges att ärendet ska avslutas, såvida inte force majeure eller något annat berättigat skäl kan åberopas, om den försäkrade inte infinner sig efter kallelse från den läkare som utsetts, med beaktande av reglerna för proportionalitet och med en möjlighet till förnyad prövning enligt artikel 21 (f.d. artikel 22). Bestämmelsen är en ytterligare precisering i strävan efter en god administrativ handläggning. 5

7 3.14. Artikel 19 (f.d. artikel 20) är uppdelad i punkter. Den innehåller några preciseringar angående det slutliga fastställandet av skadorna, särskilt om skyldigheten att hålla administrationen underrättad om hur hälsotillståndet utvecklar sig. Bestämmelsen om att ärendet ska avslutas om ingen information lämnas under mer än sex månader är ytterligare en precisering i strävan efter en god administrativ handläggning, med hänsyn till att en förnyad prövning kan göras enligt artikel 21 (f.d. artikel 22). En definition av när tillståndet stabiliserats och skadorna slutligen kan fastställas införs i punkt 3. Den har tagits från de tolkningsbestämmelser som antogs vid det 82:a sammanträdet i Kommittén för tjänsteföreskrifterna i Bryssel den 28 september För att de medicinska kraven ska tillgodoses anges att den läkare som institutioner utser ska ha möjlighet att yttra sig om stabiliseringen. I punkt 4 föreskrivs en möjlighet att betala ut en preliminär invaliditetsersättning vid arbetssjukdom, eftersom begreppet stabilisering inte kan tillämpas här. När det gäller beslut som rör olycksfall återkommer i punkt 5 den bestämmelse som redan finns i f.d. artikel 20 om utbetalning av preliminär invaliditetsersättning när invaliditetsgraden uppgår till minst 20 % I artikel 22.1 (f.d. artikel 23.1) kastas ordningsföljden om när det gäller hur läkare ska utses för att man ska undvika alla missförstånd med anledning av att institutionen utser sin läkare efter det att tjänstemannen utser den läkare som begär att ärendet ska lämnas till läkarkommittén. För en god administrativ handläggning och för att undvika alltför höga läkararvoden föreskrivs i samma artikel att ett detaljerat kostnadsförslag ska begäras in från läkarna innan de utses. Den nya punkten 2 gäller läkarkommitténs uppdrag och syftar till att beakta de medicinska frågor som tas upp av den försäkrades läkare, med iakttagande av rättspraxis (jfr domen av den 15 juli 1997 i mål T-187/95, R mot kommissionen). I denna punkt föreskrivs också att tillsättningsmyndigheten ska kontrollera läkararvoden som är alltför höga, vilket är nödvändigt eftersom de läkararvoden som begärs är alltmer oförutsägbara (upp till euro för ett sammanträde i läkarkommittén). Punkt 3 innehåller en tydligare beskrivning av förfarandet och av läkarkommitténs arbetssätt samt en beskrivning av den tredje läkarens uppgifter, med iakttagande av domstolens rättspraxis (jfr domen av den 15 december 1999 i mål T 27/98, Nardone mot kommissionen, REGP, s. II-1293, punkterna 68 69). Bestämmelsen om att läkarkommitténs utlåtande ska överlämnas till tjänstemannen utgår, eftersom detta förfarande strider mot artikel 20 i samma regler (f.d. artikel 21). När läkarkommittén på begäran av tjänstemannen eller dennes rättsinnehavare överlämnar sitt utlåtande avslutas förfarandet, vilket följer bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter. I punkt 4 förenklas texten samtidigt som den blir mer samstämmig. I likhet med i artikel 23 (f.d. artikel 24) föreskrivs det att utgifterna för läkarkommittén ska ersättas 6

8 enligt ett enhetligt förfarande oavsett vilken typ av olycksfall det gäller (i arbetet eller under fritiden). Den åtskillnad som nu görs mellan olycksfall i arbetet och arbetssjukdom enligt den gällande bestämmelsen utgår Artikel 24 om tystnadsplikt införs. I likhet med i de gemensamma reglerna för sjukförsäkringen måste tystnadsplikt gälla för anställda som arbetar med handläggningen av reglerna för olycksfall i arbetet och arbetssjukdom. 7

9 Förslag till GEMENSAMMA REGLER om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna INSTITUTIONEN (1) HAR FASTSTÄLLT FÖLJANDE REGLER med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper, som fastställts genom förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (2), senast ändrade genom förordning (EEG, Euratom) nr XXXX/XX (3), särskilt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och artikel 28 i anställningsvillkoren, med beaktande av de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, senast ändrade den 18 juli 1997, med beaktande av yttrandet från Kommittén för tjänsteföreskrifterna, med beaktande av överenskommelsen mellan Europeiska gemenskapernas institutioner (4), och av följande skäl: Det tillkommer Europeiska gemenskapernas institutioner att genom en gemensam överenskommelse fastställa regler om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för dessa gemenskapers tjänstemän. (1) (2) (3) (4) Varje gemenskapsinstitution har antagit dessa regler i tillämpliga delar: Rådet: 22 november 1976 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: 5 oktober 1976 Parlamentet: 27 januari 1977 Kommissionen: 18 april 1975 Domstolen: 9 juli 1975 EGT L 56, , s. 1. EGT L XXX, XX.XX.2004, s. XX. Dessa regler har fastställts av samtliga institutioner vars gemensamma avtal fastställdes av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol den XXXX

10 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Syfte Genom dessa regler fastställs, enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska gemenskapernas tjänstemän, villkoren för när den försäkrade är försäkrad mot olycksfall och arbetssjukdom i hela världen. Följande personer är försäkrade enligt dessa regler: Tjänstemän. Tillfälligt anställda. Kontraktsanställda. Artikel 2 Olycksfall 1. Om inte annat följer av artikel 7 skall som olycksfall betraktas varje plötslig händelse som vållar den försäkrade fysisk eller psykisk skada och som helt eller delvis förorsakats av yttre faktorer utan den drabbade personens egen förskyllan. 2. Som olycksfall betraktas bland annat förgiftning, infektioner, sjukdomar och skador och alla andra följder av djurbett eller insektsbett, stukningar, sprickor och muskel- och senbristningar till följd av en ansträngning, en försäkrads oförklarliga försvinnande, om han vid utgången av en period på ett år och efter undersökning av omständigheterna kring försvinnandet förmodas vara avliden, om det inte finns skäl att förmoda att dödsfallet inte beror på ett olycksfall. Artikel 3 Arbetssjukdomar 1. Som arbetssjukdomar skall anses de sjukdomar som anges i den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar som bifogats kommissionens rekommendation av den 19 september 2003 (5) och eventuella kompletteringar av denna, i den mån den (5) EUT L 238, , s

11 försäkrade vid sin tjänsteutövning i Europeiska gemenskaperna har varit utsatt för risken att ådra sig dessa sjukdomar. 2. Som arbetssjukdomar skall också anses varje sjukdom eller försämring av en redan befintlig sjukdom som inte återfinns i den förteckning som anges i punkt 1, om det är tillräckligt klarlagt att den har sitt ursprung i tjänsteutövningen i gemenskaperna, eller hänger samman med denna. Artikel 4 Undantag 1. Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna omfattar inte olycksfall som orsakats av att den försäkrade (a) frivilligt deltagit i slagsmål, om inte annat följer av punkt 3, (b) (c) (d) (e) utfört uppenbart våghalsiga handlingar eller deltagit med motordriven utrustning i idrottstävlingar, racerlopp och officiella försök, vid skadetillfället hade en blodalkoholkoncentration på över 0,5 promille vid olyckor till följd av framförande av motorfordon, och en blodalkoholkoncentration på över 1,4 promille vid alla andra olyckor, använt narkotika som inte ordinerats medicinskt, om det inte skett av misstag, medvetet hanterat militära vapen eller ammunition, utom i nödsituationer. 2. Undantagen i punkt 1 skall ha en direkt koppling till att risken eller riskerna förvärras. 3. De olycksfall som nämns i punkt 1 a skall täckas när de har inträffat under eller i samband med tjänsteutövningen eller på väg till eller från arbetet, utom vid oursäktligt fel från den försäkrades sida. Artikel 5 Uppehåll i försäkringen I de fall som avses i artikel 40 i tjänsteföreskrifterna och artikel 17 i anställningsvillkoren för övriga anställda skall försäkringen enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna tillfälligt upphöra att gälla. Artikel 6 Avdrag för förmåner från annat håll Om den försäkrade råkar ut för en olycka eller ådrar sig en sjukdom under en period då han är placerad i icke aktiv tjänst eller är ledig för militärtjänstgöring enligt artikel 41 respektive 42 i tjänsteföreskrifterna, skall förmåner av samma slag som utgår från annat håll dras från dem som betalas enligt dessa regler. 10

12 Artikel 7 Fall där inga förmåner utbetalas 1. De förmåner som anges i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna skall inte betalas ut när olycksfallet eller sjukdomen avsiktligt har förorsakats av den försäkrade. Ingen förmån utbetalas till den rättsinnehavare som avsiktligt har framkallat den försäkrades död. 2. Följande händelser skall dock anses som olycksfall i dessa reglers mening: Självmord. Fysiska eller psykiska skador som uppstått i nödsituationer, vid nödvärn eller vid räddning av liv och egendom. Följderna av överfall eller angrepp på den försäkrades person, även vid strejker eller uppror; förutom vid fall av nödvärn gäller detta dock inte om det är bevisat att den försäkrade frivilligt har deltagit i de våldsamma aktioner under vilka han skadats. Artikel 8 Gemenskapernas övertagande av rättigheter Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall förse den institution som den försäkrade tillhör med sådana upplysningar och bevis som de förfogar över för att institutionen i förekommande fall skall kunna vidta rättsliga åtgärder mot ansvarig tredje man, samt på nödvändigt sätt bistå institutionen för detta ändamål. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall erhålla samtycke från den institution som den försäkrade tillhör för uppgörelse i godo eller förlikning med skadevållande tredje man. KAPITEL II FÖRMÅNER Artikel 9 Ersättning för kostnader 1. En försäkrad som råkar ut för ett olycksfall eller en arbetssjukdom har rätt till ersättning för alla de kostnader som är nödvändiga för att hans fysiska eller psykiska hälsa skall återställas så fullständigt som möjligt och för all den vård och behandling som är nödvändig till följd av skadorna och deras symtom, samt vid behov för de kostnader som är nödvändiga för en funktionell och arbetsinriktad rehabilitering. Om tillsättningsmyndigheten vid den institution som den försäkrade tillhör anser att vissa kostnader är orimliga eller onödiga, kan den efter utlåtande av den läkare som den utsett minska dem till ett belopp som bedöms rimligt eller i förekommande fall vägra ersättning. 11

13 Den tillsättningsmyndighet under vilken den försäkrade lyder skall enligt dessa regler ersätta den försäkrade för de kostnader som anges i föregående stycken, efter det att det sjukförsäkringssystem som föreskrivs i artikel 72 i tjänsteföreskrifterna har åtagit sig den del som omfattas av detta system enligt de villkor som föreskrivs i den artikeln. 2. Institutionens tillsättningsmyndighet kan på begäran av den försäkrade, efter utlåtande från den läkare som utsetts av myndigheten, bevilja ersättning för resekostnader när det förefaller nödvändigt att den försäkrade behandlas, tillbringar sin konvalescenstid eller genomgår sin kurbehandling i sitt ursprungsland. I undantagsfall, när den försäkrades hälsotillstånd kräver det, kan tillsättningsmyndigheten efter utlåtande från den läkare som utsetts av myndigheten bevilja ersättning för resekostnader, så att den försäkrade skall kunna genomgå de behandlingar som är nödvändiga för hans tillstånd i ett annat land än ursprungslandet. Dessa resekostnader skall ersättas enligt artikel 12 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Artikel 10 Utbetalning av engångsbelopp 1. Om en försäkrad avlider till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom skall den institution som den försäkrade tillhört betala det belopp som föreskrivs i artikel 73.2 a i tjänsteföreskrifterna till de rättsinnehavare som där anges. Om den försäkrade har återfunnits vid liv efter det att hela eller en del av beloppet utbetalats till rättsinnehavarna i det fall som anges i artikel 2.2 sista strecksatsen, skall det belopp som utbetalats återbetalas av rättsinnehavarna. Lättnader för återbetalning kan beviljas. 2. Om den försäkrade efter betalningen av det belopp som föreskrivs i artikel 11 avlider till följd av samma olycksfall eller samma arbetssjukdom skall det engångsbelopp som anges i denna artikel endast betalas ut i den mån det överstiger det belopp som betalas ut med stöd av artikel 11. Artikel 11 Bestående invaliditet 1. Graden av total eller partiell bestående invaliditet skall bedömas efter de fysiska eller psykiska skadorna enligt den europeiska procentskalan för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga i bilaga A till dessa regler. Hur bedömningsskalan skall tillämpas i praktiken framgår av bilaga B. Rådets rekommendation om antagande av en europeisk bedömningsskala för fysiska och psykiska skador och eventuella tillägg till denna rekommendation, med undantag för ingressen, skall ersätta bilaga A i dessa regler så snart den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 12

14 2. Om den försäkrade invalidiseras totalt och bestående till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom, är den fysiska och psykiska skadan 100 %, och det engångsbelopp som föreskrivs i artikel 73.2 b i tjänsteföreskrifterna skall betalas ut till honom. 3. Om den försäkrade invalidiseras partiellt och bestående till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom, skall det belopp som avses i artikel 73.2 c i tjänsteföreskrifterna fastställas enligt procentskalorna i den tabell som avses i punkt 1 och betalas ut till honom. 4. Skador på kroppsdelar eller organ som tidigare var skadade skall endast ersättas med skillnaden mellan tillståndet före och efter olycksfallet. 5. Bedömningen av skador på friska kroppsdelar eller organ, som skadats vid olycksfallet, skall göras med hänsyn till den nedsatta funktionen hos andra kroppsdelar eller organ som inte påverkades av olycksfallet, i den mån som dessa kroppsdelar eller organ samverkar med dem som skadats vid olycksfallet. I sådana fall skall ersättning ges med hänsyn till den partiella eller totala förlusten av funktionsförmågan. 6. Den totala ersättningen vid invaliditet i flera avseenden till följd av samma olycksfall skall erhållas genom att de olika ersättningarna läggs samman, utan att totalbeloppet dock får överstiga vare sig det samlade försäkringsbeloppet för bestående total invaliditet eller delbeloppet för total eller fullständig förlust av funktionsförmågan i den skadade kroppsdelen eller det skadade organet. Artikel 12 Livränta På begäran av den försäkrade eller rättsinnehavarna kan de betalningar som avses i artiklarna 10 och 11 ersättas med en livränta. Denna begäran skall göras inom tre månader räknat från meddelandet av det beslut som föreskrivs i artikel 18. Omvandling till livränta med omedelbar eller uppskjuten verkan skall göras på grundval av de tabeller som avses i artikel 8 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna i fråga om pensioner. Livräntan skall betalas ut årsvis i efterskott. Artikel 13 Kompletterande ersättning Efter utlåtande från de läkare som institutionerna utsett eller från den läkarkommitté som avses i artikel 22 skall en kompletterande ersättning medges den försäkrade vid bestående partiell invaliditet för kosmetiska eller sexuella skador (utöver själva reproduktionen), osedvanliga smärtor som är medicinskt möjliga men inte kunnat påvisas objektivt samt negativ inverkan på den försäkrades särskilda fritidsaktiviteter. Denna ersättning skall fastställas med hjälp av bedömningsskalan för särskilda typer av men i bilaga C. 13

15 Artikel 14 Schablonersättning Om den försäkrade till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom är så invalidiserad att han inte kan klara sig utan ständig hjälp av en annan person, kan tillsättningsmyndigheten vid institutionen efter inhämtande av utlåtande från de läkare som utsetts av myndigheten eller läkarkommittén enligt artikel 22 bevilja honom en schablonmässig månatlig ersättning, som motsvarar de bestyrkta kostnaderna, och vars storlek inte får överstiga 150 % av det existensminimum som anges i artikel 6 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, med beaktande av den korrigeringskoefficient som avses i artikel 64 i tjänsteföreskrifterna. Denna schablonersättning skall betalas ut först när de ersättningar som eventuellt kan utgå enligt tillämpningen av artikel 72 i tjänsteföreskrifterna har uttömts och som ett komplement till dessa. Beslutet om beviljande av sådan ersättning skall omprövas inom de tidsfrister som fastställts av institutionen, dock minst vart tredje år. KAPITEL III FÖRFARANDE Artikel 15 Anmälan av olycksfall 1. En försäkrad som råkar ut för ett olycksfall eller dennes rättsinnehavare skall anmäla olycksfallet till förvaltningen vid den institution dit den försäkrade hör. Vid ett olycksfall med dödlig utgång liksom i övriga fall där det är omöjligt för den försäkrade eller dennes rättsinnehavare att anmäla olycksfallet, kan denna anmälan göras av en medlem i hans familj eller av en annan person som fått kännedom om det. Anmälan om olycksfallet bör innehålla detaljerade uppgifter om dag och tidpunkt, orsakerna till och omständigheterna kring olycksfallet samt namn på vittnen och eventuellt ansvarig tredje man. I ett bifogat läkarintyg skall skadornas art och troliga följder av olycksfallet anges. 2. Anmälan skall göras inom tio arbetsdagar från den dag då olycksfallet inträffade. Denna tidsfrist får emellertid överskridas vid force majeure eller av andra giltiga skäl, om den försäkrade kan styrka att olycksfallet inträffat och visa att det har ett samband med hans fysiska och psykiska skador. 3. Förvaltningen kan inleda en undersökning. Artikel 16 Anmälan av arbetssjukdom 1. En försäkrad som på grund av arbetssjukdom begär att dessa regler skall tillämpas skall göra en anmälan till förvaltningen vid den institution han tillhör inom rimlig tid 14

16 efter sjukdomens utbrott eller dagen då den först diagnostiserades. Denna anmälan kan lämnas in av den försäkrade eller den före detta försäkrade, om den förmodade arbetssjukdomen uppträder efter det att han lämnat tjänsten; anmälan kan också lämnas in av rättsinnehavarna när den försäkrade avlidit till följd av en sjukdom som förmodas ha haft samband med hans arbete. Anmälan skall ange sjukdomens art och åtföljas av läkarintyg eller annan styrkande handling. Vid en erkänd arbetssjukdom skall de förmåner som anges i artikel 73.2 beräknas på grundval av månadslönen under de tolv månaderna före dagen då sjukdomen först diagnostiserades, eller första dagen då den försäkrade var oförmögen att arbeta på grund av sjukdomen, eller dagen då anmälan gjordes. 2. Förvaltningen skall inleda en undersökning för att samla in alla fakta för att fastställa sjukdomens art, dess samband med arbetet samt de förhållanden under vilka den uppkommit. En undersökning kan inledas automatiskt när en försäkrad har ådragit sig en sjukdom eller skador genom att han vid sin tjänsteutövning utsatts för skadliga ämnen eller särskilda sjukdomsframkallande faktorer. På grundval av undersökningsrapporten skall den eller de läkare som utsetts av institutionerna lägga fram sina slutsatser enligt artikel 18. Artikel 17 Läkarutlåtanden Förvaltningen kan begära in alla läkarutlåtanden som krävs för tillämpningen av dessa regler. Om den försäkrade uteblir efter en kallelse från den läkare som institutionen utsett, medför detta att ärendet avslutas, utom vid force majeure eller av annat giltigt skäl och om inte annat följer av tillämpningen av artikel 21. Artikel 18 Beslut Beslut om att erkänna en händelse som olycksfall, inräknat beslut om huruvida orsaken varit av arbetsrelaterad eller privat art, eller om erkännande av en arbetssjukdom liksom fastställande av graden av bestående invaliditet skall fattas av tillsättningsmyndigheten enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 20 på grundval av de slutsatser som utfärdats av den eller de läkare som utsetts av institutionerna och om den försäkrade kräver det, efter samråd med den läkarkommitté som föreskrivs i artikel

17 Artikel 19 Slutligt fastställande av skador 1. Den försäkrade skall på eget initiativ underrätta förvaltningen om utvecklingen av sitt hälsotillstånd genom att uppvisa läkarintyg. 2. Om den försäkrade inte inkommer med den information som avses i punkt 1 under mer än sex månader, antas han ha tillfrisknat och ärendet avslutas, om inte annat följer av tillämpningen av artikel Beslutet om graden av invaliditet skall fattas efter det att den försäkrades skador slutligen har fastställts. Följdtillstånden efter arbetssjukdomen eller olycksfallet kan fastställas då dessa följdtillstånd stabiliserats eller besvären endast avtar mycket långsamt eller i ytterst begränsad omfattning. Den försäkrade skall för detta ändamål överlämna en medicinsk rapport där det konstateras att hans tillstånd stabiliserats och där skadornas art anges. Den eller de läkare som utsetts av institutionen eller den läkarkommitté som föreskrivs i artikel 22 kan emellertid yttra sig om stabiliseringen även utan medicinsk rapport. Om graden av invaliditet efter avslutad medicinsk behandling ännu inte kan fastställas definitivt, skall det i utlåtandet från den eller de läkare som avses i artikel 18 eller i förkommande fall rapporten från läkarkommittén enligt artikel 22 anges när den försäkrades ärende senast bör behandlas på nytt. 4. Vid fastställd arbetssjukdom skall tillsättningsmyndigheten bevilja en preliminär ersättning som motsvarar den oomtvistade delen av procentsatsen för bestående invaliditet. Denna ersättning skall dras av från den slutliga utbetalningen. 5. Bestämmelsen i punkt 4 skall gälla för beslut där invaliditetsgraden till följd av ett olycksfall är minst 20 %. Artikel 20 Förslag till beslut och begäran om utlåtande från läkarkommittén 1. Tillsättningsmyndigheten skall innan den fattar beslut med stöd av artikel 18 meddela den försäkrade eller dennes rättsinnehavare förslaget till beslut, åtföljt av slutsatserna från den eller de läkare som utsetts av institutionen. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan begära att få ta del av den fullständiga medicinska rapporten eller att den överlämnas till valfri läkare. 2. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan inom en tidsfrist på sextio dagar begära att den läkarkommitté som avses i artikel 22 avger sitt utlåtande. Begäran om utlåtande från läkarkommittén skall innehålla namnet på den läkare som företräder den försäkrade eller dennes rättsinnehavare samt denna läkares rapport där det anges på vilka punkter han dragit andra medicinska slutsatser än den eller de läkare som utsetts av institutionen med avseende på tillämpningen av dessa regler. 3. Om det vid utgången av denna tidsfrist inte har inkommit någon begäran om att höra läkarkommittén skall tillsättningsmyndigheten fatta beslut i enlighet med förslaget. 16

18 Artikel 21 Förnyad prövning Den försäkrade kan när som helst göra en anmälan åtföljd av rapport från den behandlande läkaren om att skadorna eller invaliditeten förvärrats eller om ärendet avslutats i enlighet med artikel 17 andra stycket eller artikel Om den läkare som har utsetts av tillsättningsmyndigheten bedömer att en försämring föreligger skall myndigheten fatta beslut enligt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 18 och 20. Artikel 22 Läkarkommittén 1. Läkarkommittén skall bestå av tre läkare varav den första skall utses av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare, den andra skall utses av tillsättningsmyndigheten, den tredje skall utses gemensamt av dessa två läkare. Om ingen överenskommelse nåtts om att utse den tredje läkaren inom en tidsfrist på två månader räknat från det att den andra läkaren utsetts, skall den tredje läkaren utses av ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol, på initiativ av en av parterna. Den tredje läkaren skall, oberoende av hur han utses, ha styrkt erfarenhet från bedömning av och ersättning för kroppsskada. 2. Institutionen skall besluta om läkarkommitténs uppgifter. Uppgifterna skall bestå i att behandla de medicinska frågor som tas upp i rapporten från den läkare som företräder den försäkrade eller dennes rättsinnehavare och andra relevanta läkarrapporter som översänds i enlighet med artikel Innan arbetet inleds, och inom femton arbetsdagar från det att läkarkommittén tillsatts, skall den läkare som utsetts av tjänstemannen samt den tredje läkaren lämna in ett kostnadsförslag på arvoden och kostnader. Tillsättningsmyndigheten skall godkänna dessa arvoden och kostnader. Institutionen kan fastställa olika maximibelopp beroende på hur omfattande kommitténs uppgift är. Om den tredje läkarens arvoden och kostnader inte godkänns av institutionen skall de översändas för godkännande till den försäkrade person som har begärt utlåtande från läkarkommittén eller den försäkrades rättsinnehavare. Om den tredje läkarens arvoden och kostnader inte heller godtas av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall en ny utnämning göras enligt punkt 1. Om den försäkrade eller dennes rättsinnehavare godtar arvodena och kostnaderna skall läkaren tilldelas uppdraget. Innan läkarna tilldelas uppdraget skall institutionen underrätta den försäkrade eller dennes rättsinnehavare om de arvoden och kostnader som troligen kommer att åläggas dem enligt punkt 4. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare får inte under några omständigheter ifrågasätta den tredje läkaren med hänvisning till dennes 17

19 arvode och kostnader. De kan emellertid när som helst avbryta förfarandet med läkarkommittén. I sådana fall skall den försäkrade eller dennes rättsinnehavare stå för arvodena och extrakostnaderna för den läkare som de utsett samt hälften av arvodena och extrakostnaderna för den tredje läkaren, för den del av arbetet som redan utförts. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall betala de belopp som överenskommits med läkaren, oberoende av hur mycket institutionen är villig att betala. 3. Läkarkommittén skall gemensamt granska alla tillgängliga handlingar som kan vara till hjälp vid bedömningen, och alla beslut skall fattas med majoritet. Läkarkommittén skall själv fastställa sina förfaranden och sin arbetsgång. Den tredje läkaren skall ansvara för sekretariatsfunktionen och sammanställa rapporten. Läkarkommittén kan begära ytterligare undersökningar och samråda med experter för att komplettera informationen eller inhämta utlåtanden som hjälper den att utföra sin uppgift. Läkarkommittén får avge medicinska yttranden endast i de ärenden som tillställs den eller som bringas till dess kännedom. Om läkarkommittén, vars uppgift endast skall vara att yttra sig om ärendets rent medicinska aspekter, bedömer att det rör sig om en tvist av rättslig natur, skall den förklara sig obehörig. När läkarkommittén har avslutat sitt arbete skall den lägga fram sina slutsatser i en rapport ställd till tillsättningsmyndigheten. På grundval av denna rapport skall tillsättningsmyndigheten meddela den försäkrade eller dennes rättsinnehavare sitt beslut och bifoga läkarkommitténs slutsatser. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan begära att få ta del av kommitténs fullständiga rapport eller att den överlämnas till en läkare efter eget val. 4. Kostnaderna för läkarkommitténs arbete skall bäras av den institution som den försäkrade tillhör. Om läkarkommitténs utlåtande överensstämmer med tillsättningsmyndighetens förslag till beslut skall emellertid den försäkrade eller dennes rättsinnehavare stå för de arvoden och extrakostnader för den läkare de har valt samt hälften av arvodena och extrakostnaderna för den tredje läkaren, medan återstoden skall betalas av institutionen. 5. I undantagsfall och genom beslut av tillsättningsmyndigheten efter utlåtande från den läkare som utsetts av denna kan alla kostnader som anges i föregående stycke bäras av institutionen. Artikel 23 Konsultation av en annan läkare 1. När ett beslut, i andra fall än dem som anges i artikel 18, skall fattas efter utlåtande av den läkare som utsetts av tillsättningsmyndigheten, skall myndigheten innan detta beslut fattas meddela den försäkrade eller dennes rättsinnehavare förslaget till beslut åtföljt av läkarens slutsatser. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan inom 18

20 en tidsfrist av trettio dagar begära konsultation av en annan läkare som skall utses gemensamt av den läkare som utsetts av denna myndighet och av den som utsetts av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare. Om ingen begäran om konsultation har framställts efter utgången av denna tidsfrist skall nämnda myndighet fatta beslut i enlighet med förslaget. Myndigheten skall överlämna utlåtandet från den läkare som avses i första stycket till den försäkrade eller dennes rättsinnehavare. 2. Kostnaderna för konsultation av den läkare som valts genom en gemensam överenskommelse skall bäras av den institution som den försäkrade tillhör. Om utlåtandet från denna läkare överensstämmer med tillsättningsmyndighetens förslag till beslut, skall den försäkrade eller dennes rättsinnehavare dock bära de arvoden och de extra kostnader som denna konsultation medför. Artikel 24 Tystnadsplikt Den personal som har till uppgift att tillämpa dessa regler har tystnadsplikt i fråga om handlingar och kostnader som de får kännedom om i samband med tjänsteutövningen. De skall vara bundna av denna tystnadsplikt även efter det att de inte längre utför sina uppgifter enligt dessa regler. Artikel 25 Oavhängighet för artikel 73 Erkännandet av total eller partiell bestående invaliditet genom tillämpning av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och dessa regler skall på intet sätt påverka tillämpningen av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna och vice versa. KAPITEL IV SKADEREGLERING OCH UTBETALNING AV FÖRMÅNER Artikel 26 Skadereglering Skaderegleringen enligt dessa regler till förmån för en försäkrad som har drabbats av ett olycksfall eller en arbetssjukdom eller dennes rättsinnehavare åligger den institution som den försäkrade tillhör vid olycksfallet eller arbetssjukdomen. Den beräknade ersättningen skall meddelas den försäkrade eller dennes rättsinnehavare samt Europeiska gemenskapernas kommission, som ansvarar för utbetalningen av de förmåner som föreskrivs i dessa regler. 19

21 Artikel 27 Utbetalning av förmåner De belopp som avses i artiklarna 10 och 11 samt den livränta som avses i artikel 12 skall utbetalas i euro. KAPITEL V ÖVERKLAGANDE Artikel 28 Överklagande Beslut som fattats genom tillämpning av dessa regler kan överklagas enligt artikel 90 i tjänsteföreskrifterna av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare hos tillsättningsmyndigheten vid den institution till vilken den försäkrade hör, eller vid Europeiska gemenskapernas domstol enligt de villkor som föreskrivs i de fördrag som inrättar gemenskaperna och i artikel 91 i tjänsteföreskrifterna. KAPITEL VI SLUTBESTÄMMELSER Artikel 29 Regelbundna överläggningar Kommittén för tjänsteföreskrifterna skall regelbundet se över tillämpningen av dessa regler. Artikel 30 Upphävande De gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, senast ändrade den 18 juli 1997, skall upphöra att gälla. De skall dock fortsätta att gälla för de förslag till beslut som antagits i enlighet med artikel 20.1 före den 1 XXX 2004, med undantag för förnyad prövning av ärenden i enlighet med artikel 21. Artikel 31 Ikraftträdande Dessa regler träder i kraft den första dagen i den månad som följer på den månad under vilken den gemensamma överenskommelse mellan institutionerna som avses i artikel 73.1 i tjänsteföreskrifterna fastställdes av domstolens ordförande. Dessa regler gäller från samma datum. 20

22 BILAGA A Vägledande europeiskt tabellverk över skadors inverkan på den fysiska och mentala integriteten 25 maj

23 INNEHÅLL I. Nervsystemet Neurologi Psykiatri Sensomotoriska funktionsförluster II. Sinnesorgan och stomatologi Oftalmologi Otorinolaryngologi Stomatologi III. Ben och leder Övre extremitet Nedre extremitet Ryggrad Bäcken IV. Hjärta och andningsorgan Hjärtat Andningsorganen V. Kärlsystem Arteriella Venösa Lymfatiska Mjälten VI. Matsmältningsorganen Hepatit VII. Urinorganen VIII. Reproduktionssystemet 22

24 IX. Endokrina organ X. Hudskador Djupa brännskador eller patologisk ärrbildning 23

25 I. NERV SYSTEMET 24

26 I NERVSYSTEMET Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer. Om procentsatsen i tabellverket endast avser fullständig funktionsförlust skall partiella funktionsförluster bedömas utifrån det följdtillstånd som noterats, med hänsyn till procentsatsen för den totala förlusten. NEUROLOGI a) Motoriska och sensomotoriska följdtillstånd 25

27 Total tetraplegi, beroende på nivå mellan C2 och C6 nedanför C6 95 % 85 % Total hemiplegi med afasi utan afasi 90 % 75 % % Total paraplegi, beroende på nivå Totalt cauda equina-syndrom, beroende på nivå % b) Kognitiva svårigheter Analys av neuropsykologiska bristsyndrom skall hänvisa till en exakt semiologi. Det s k frontallobssyndromet utgörs av numera väl definierade inslag, där de tillhörande funktionsförsämringarna, som kan vara mer eller mindre uttalade, ger en mycket mångskiftande klinisk bild. Bedömningen av invaliditetsgraden bör därför absolut grundas på mycket noggranna jämförelser mellan den ursprungliga skadan och kliniska och parakliniska undersökningar. 26

28 Äkta frontallobssyndrom Mycket svår form med apragmatism och stora anpassningssvårigheter, socialt och i familjesammanhang Svår form med förändringar i instinktivt beteende, förlust av initiativförmåga, humörproblem, varierande svårigheter socialt och i familjesammanhang Medelsvår form med relativt förlångsammade psykiska funktioner, minnessvårigheter, humörproblem och återverkningar på anpassningen, socialt och i familjesammanhang % % 20 35% Lindrig form med koncentrationssvårigheter, långsamhet, minnessvårigheter och problem med att utarbeta komplexa strategier. Få eller inga problem med anpassningen socialt och i familjesammanhang % 2) Kommunikationsproblem Svår afasi med jargongafasi, alexi och förståelsesvårigheter 70 % Lindrig form: problem med benämning och repetition, parafasier. Bevarad förståelseförmåga % 3) Minnesproblem Fullständigt Korsakoffs syndrom 60 % Associerade problem: ofta förekommande glömska som stör det dagliga livet och kräver minneshjälp, felaktigt erkännande, eventuell konfabulation, inlärningssvårigheter, problem med sänkt vakenhet % 27

29 Total eller partiell förlust av inlärda kunskaper: Motsvarande procentsatser skall bedömas enligt samma skala som minnesproblem. 4) Lindriga kognitiva svårigheter Även om äkta frontallobssyndrom eller isolerad nedsättning av en kognitiv funktion inte föreligger kan vissa mer eller mindre allvarliga skalltrauman leda till kvarstående besvär som kan bedömas objektivt och som utgör ett syndrom som skiljer sig från det postkommotionella syndromet och innehåller en kombination av: fluktuerande uppmärksamhet, förlångsammad tankeverksamhet, minnessvårigheter, intellektuell uttröttbarhet, överkänslighet mot buller, instabilt humör, problemen kvarstår efter 2 år 5 10 % 5) Demens Det finns inga belägg för att posttraumatisk demens existerar. Demens av Alzheimertyp och senildemens är aldrig posttraumatiska c) Kombination av kognitiva och sensomotoriska svårigheter Kombinationer av dessa svårigheter utgör följdtillstånd som är karaktäristiska för allvarliga skalltrauman. De är oftast kopplade till frontala dysfunktioner med kognitiva svårigheter, beteendeproblem, pyramidala och/eller cerebellära syndrom, sensoriska problem (hemianopsi, ögonmuskelförlamningar...) som motsvarar skador som kan visualiseras med olika avbildningstekniker. Dessa kopplingar ger en klinisk bild som skiljer sig från en patient till en annan, vilket innebär att man inte kan föreslå exakta procentsatser som vid fullständigt individualiserade följdtillstånd. Svårigheterna måste därför vägas in i en total bedömning. Det är emellertid möjligt att i anslutning till den medikolegala bedömningen fastställa flera skadenivåer beroende på den totala funktionsnedsättningen. 28

30 Avsaknad av all meningsfull frivillig aktivitet, förlust av all identifierbar möjlighet till relationer med andra Omfattande sensomotoriska svårigheter som allvarligt begränsar självständigheten, tillsammans med kognitiva svårigheter som är oförenliga med normala relationer till andra Omfattande kognitiva svårigheter som i första hand gäller disinhibition och allvarliga beteendeförändringar som försvårar all socialisation, med sensomotoriska svårigheter som är förenliga med autonomi i grundläggande aktiviteter i det dagliga livet Kognitiva svårigheter som kombinerar permanent störning i uppmärksamhet och minnesfunktion, relativ eller fullständig förlust av initiativ och/eller självkritik, oförmåga att hantera komplexa situationer med uppenbara sensomotoriska svårigheter men med autonomi för det dagliga livets aktiviteter Kognitiva svårigheter som kombinerar uppenbart förlångsammad tankeverksamhet, uppenbara minnessvårigheter och svårigheter att utarbeta komplexa strategier med mindre omfattande sensomotoriska svårigheter 100 % % % % % d) Epilepsi Det är inte möjligt att föreslå en procentsats för funktionsnedsättning utan belägg för att skalltrauma verkligen förekommit och information om hur attackerna ser ut, och det kan inte heller ske förrän efter en viss tid när tillståndet stabiliserats och rätt inställning av medicineringen kunnat göras. 29