LAGFÖRING AV MÄNNISKOHANDEL I SVERIGE

Transkript

1 ISRN UU-ÖSTUD-AR 05/11--SE Department of East European Studies Uppsala University LAGFÖRING AV MÄNNISKOHANDEL I SVERIGE En rättsfallsstudie Anna Jonsson Department of East European Studies Uppsala University a r b e t s r a p p o r t e r W o r k i n g P a p e r s No. 95 ISSN November 2005

2 Lagföring av människohandel i Sverige 1 Förord Vid Uppsala universitets institution för östeuropastudier pågår för närvarande uppbyggnad av ett mångvetenskapligt forskningsprogram med inriktning på gränsöverskridande människohandel i Östersjöregionen. I begreppet människohandel innefattas här grov organiserad kriminell verksamhet som syftar till att transportera människor över gränser för en rad olika syften, alltifrån trafficking för sexuella ändamål till smuggling av människor mot ekonomisk ersättning, och förmedling av svart arbetskraft. I de projekt som hittills har startats, med stöd från främst Krisberedskapsmyndigheten och Migrationsverket, studeras bland annat hur den organiserade brottsligheten uppfattas av svenska myndigheter, media och politiska aktörer, vilka åtgärder som har vidtagits, samt vilka effekter den organiserade brottslighetens kan tänkas få på det öppna samhället och dess vitala funktioner. Särskilt intresse har också ägnats migrationsströmmarna i Östersjöområdet och tänkbara implikationer för svensk migrationspolitik. Bland deltagande forskare finns jurister, statsvetare och ekonomer. Föreliggande rapport är den sista i en serie av rapporter som publiceras under hösten Den behandlar svensk lagstiftning och rättsfall från svenska domstolar av relevans för bekämpning av människohandel och liknande brott. Rapporten har rubricerats Lagföring av människohandel i Sverige en rättsfallsstudie. Tidigare rapporter har, som framgår av utgivningslista nedan, behandlat öststatsbrottslighet, illegal migration i Östersjöregionen, människohandel, organiserade stöldligor, och människosmuggling. # Öststatsbrottslighet: ett kontroversiellt fenomen # Från asylsökande till illegal invandring: implikationer för svensk migrationspolitik # trafficking # stöldligor # människosmuggling # lagstiftning För ytterligare information om pågående projekt, eller beställning av tidigare rapporter, kontakta Anna Jonsson (anna.jonsson@east.uu.se). Uppsala, , Stefan Hedlund och Anna Jonsson 1

3 2 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies 2

4 Lagföring av människohandel i Sverige 3 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Introduktion och bakgrund Rapportens syfte och disposition Metod och tillvägagångssätt Internationellt ramverk Människohandel som brottskategori Straffbara handelsåtgärder Kontrollrekvisitet Otillbörliga medel Uppsåt Särskilt om otillbörlighetsrekvisitet Koppleri Rättsfallsgenomgång Människohandel som kedjebrottslighet Människohandel för sexuella ändamål, samt grovt koppleri Grovt koppleri Sammanfattning Implikationer för svensk krisberedskap Källförteckning

5 4 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies 1 Introduktion och bakgrund Denna rapport har till syfte att studera lagföring av brott med människohandelskaraktär i Sverige. Rapporten utgör en delrapportering av projektet Gränsöverskridande människohandel implikationer för svensk krishantering. 1 I sin senare och mera snävt vetenskapliga del kommer projektets analytiska fokus att riktas just mot den organiserade kriminella handeln med människor och dess inverkan på det demokratiska samhällets funktionsförmåga. I denna inledande fas har dock fokus legat på svenska aktörers perceptioner av problemet, vidtagna åtgärder samt utfallet av dessa åtgärder. Föreliggande rapport utgör den sista i en serie av sex rapporter och syftar till att diskutera lagföring av brott med människohandelsliknande karaktär. Eftersom vi här rör oss med gränsöverskridande brottslighet är det uppenbart att lösningar också måste sökas i ett gränsöverskridande perspektiv. Därför kommer svensk lagstiftning att diskuteras i ljuset av FN-konventionen mot organiserad brottslighet med tillhörande protokoll, samt EU:s rambeslut om åtgärder mot människohandel. Den i särklass viktigaste anledningen till att den gränsöverskridande människohandeln har fått så stora proportioner ligger i den betydande skillnad i välstånd som finns mellan de stater som återfinns i Öst- och Västeuropa skillnader som kommer att kvarstå under överskådlig tid, särskilt vad gäller de stater som inte är medlemmar av EU. Även om EU:s medlemmar nu är i färd med att harmonisera sina regelverk för att hantera människohandelsproblematiken, måste vi räkna med att betydande ekonomiska och sociala skillnader mellan nya och gamla medlemsstater kommer att bestå såväl inom som utom EU:s gränser. Denna snedfördelning av resurser, tillsammans med den stora grad av organisation som ligger bakom den kriminella verksamheten, är också något som bör få genomslag i lagföringen av brott med människohandelsliknande karaktär. Människohandel i Sverige har i huvudsak betraktats som ett jämställdhetsproblem och fokus har legat på kvinnornas underordning männen. En av denna rapports slutsatser är att det nu är dags att betrakta människohandeln inte bara som ett jämställdhetsproblem utan också som ett allvarligt samhällsproblem som har uppstått som ett resultat av stora klyftor i det globala samhället och som är kopplat till starka organiserade kriminella 1 Projektet kommer att slutrapporteras i juni 2006 och denna rapport utgör en av fem förstudier. 4

6 Lagföring av människohandel i Sverige 5 intressen. Därav borde också graden av organisation samt utnyttjande av personer som kommer från länder med stor fattigdom, arbetslöshet och allmän diskriminering få genomslag vid lagföring av människohandelsliknande brott. Sverige har sedan mitten på 1990-talet varit starkt engagerat i människohandelsfrågor. Efter beslut av regeringen 1998 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté, den så kallade 1998 års Sexualbrottskommitté, med uppgiften att göra en översyn av sexualbrott och angränsande frågor. Kommittén skulle särskilt utreda om det förelåg ett behov av införandet av ett särskilt människohandelsbrott, inriktat på handeln med kvinnor och barn. 2 Kommitténs slutbetänkande, som kom 2001, föreslog att ett särskilt människohandelsbrott skulle införas i svensk lagstiftning. 3 Vidare förhandlades EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel fram huvudsakligen under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet, det vill säga under det första halvåret Sverige har även varit ledande inom en rad internationella samarbeten på området, exempelvis inom Östersjösamarbetet. Debatten kring människohandelsfrågor är ständigt aktuell inom svenska departement och det relevanta lagverket har under de senaste åren genomgått ett flertal reformer. Människohandel infördes som brottstyp i svensk lagstiftning Inledningsvis omfattade människohandelsbrottet enbart gränsöverskridande människohandel för sexuella ändamål. Enligt regeringen skulle regleringen ta sikte på fall där en persons utsatta ställning missbrukas för att möjliggöra ett utnyttjande av personen för sexuella ändamål. 6 Den 1 juli 2004 trädde en lagändring av människohandelsparagrafen i kraft. I och med denna ändring utöktades straffansvaret för mäniskohandel till att omfatta människohandel som inte är gränsöverskridande, och utnyttjande som inte enbart är av sexuell karaktär. Således faller såväl utnyttjande för tvångsarbete och ofrivillig organdonation nu under människohandelsbrottet. Detta innebär att en person som förflyttas lagligt över en gräns kan komma att bli offer för 2 Dir. 1998:48. 3 SOU 2001:14. 4 Prop. 2003/04:111, Ett utvidgat straffansvar för människohandel, s SFS 2002:436, BrB 4:1a. 6 Prop. 2001/02:124, Straffansvaret för människohandel s

7 6 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies människohandel i Sverige. Detsamma gäller om offret i fråga skulle ha utsatts för människosmuggling som ett led i människohandeln. 7 Utvidgningen av människohandelsbrottet till att omfatta även tvångsarbete och organhandel var ett resultat av att Sverige ratificerade FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet och till denna konvention hörande protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, samt Riksdagens godkännande av EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel. Båda dessa internationella instrument anses av regeringen vara av yttersta vikt för att synliggöra människohandelsproblematiken, samt för att tillhandahålla bättre verktyg för polis och åklagare i kampen mot denna typ av brottslighet. 8 Syftet med ovannämnda lagändring var också att öka lagföringen av människohandelsbrott. Denna rapport fungerar som en första kartläggning av några av de domslut som har tagits till följd av införandet av människohandelsbrottet i svensk lagstiftning. 2 Rapportens syfte och disposition Det har nu gått drygt tre år sedan människohandelsbrottet blev en egen brottstyp i svensk lagstiftning. Denna rapport har till syfte att studera lagföring av brott med människohandelskaraktär i Sverige under denna period. Med brott med människohandelskaraktär avses utöver människohandelsbrottet per se, koppleri och grovt koppleri. I rapporten redogörs för ett antal rättsfall som har betydelse för bekämpning av brott med människohandelsliknande karaktär. Detta innebär att även ett antal rättsfall som berör koppleri och grovt koppleri kommer att beröras. Rättfallsgenomgången har inte anspråk på att vara uttömmande, snarare syftar den till att belysa aktuella problem och tolkningssvårigheter vad avser lagstiftningen på området. 9 I rapporten redogörs först för hur människohandel definieras i svensk lagstiftning och vilka rekvisit som måste vara uppfyllda för att straffansvar för människohandel ska 7 Prop. 2003/04:111, s Prop. 2003/04:111, ss För en heltäckande sammanställning se rättsfallsreferat i Kriminalunderrättelsetjänstens lägesrapport, Människohandel för sexuella ändamål, Lägesrapport 7, 1 jan 31 dec 2004, Rikskriminalpolisen, Kriminalunderrättelsetjänsten, rapport 2005:4. Se även Människohandel för sexuella ändamål i Skåne en förstudie av känd förekomst och initiativ, Länstyrelsen i Skåne Län, Malmö, Rapportserien Skåne i utveckling; Rapport 2004:25. 6

8 Lagföring av människohandel i Sverige 7 vara aktuellt. I samband med denna redogörelse behandlas även brottet koppleri, med hänsyn till att brottsrubriceringen koppleri ofta används vid brott med starka inslag av människohandel. Därefter genomförs en rättsfallsstudie, som visar att det så kallade otillbörlighetsrekvisitet leder till problem för svenska åklagare vad gäller brottsrubriceringen människohandel, vilket har resulterat i att ett antal fall med stark människohandelsprägel har kommit att rubriceras koppleri, eller grovt koppleri. Rapporten avslutas med en diskussion om vad detta får för konsekvenser i kampen mot den organiserade människohandeln såväl nationellt som internationellt, samt med dess implikationer för svensk krishantering. 3 Metod och tillvägagångssätt De rättsfall som är föremål för genomgång i denna rapport har identifierats genom sökningar på Rättsdatabanken. Vid genomförandet av själva sökningen har sökorden människohandel och koppleri använts. På så sätt har ett antal rättsfall kunnat väljas ut. Dessa rättsfall redogörs för nedan. I rättsfallsgenomgången har särskild fokus legat på de åtalspunkter som är rubricerade människohandel och koppleri. Flera av domarna innehåller ett stort antal åtalspunkter och har ett stort antal tilltalanden. Detta är i sin tur en funktion av att polisen bedriver spaning under lång tid och att ambitionen är att ta ett helhetsgrepp på denna typ av brottslighet, vilket innebär att flera av de tilltalade är åtalade för brott mot sexköpslagen, narkotikabrott och så vidare. Dessa åtalspunkter har dock inte redogjorts för eftersom de får anses falla utanför denna rapports specifika syfte, vilket är att illustrera problem vid lagföring av brott med människohandelskaraktär i Sverige. Den metod som har använts får anses vara den traditionellt juridiska i vilken källorna primärt utgörs av förarbeten, lagstiftning och rättsfall. Här aktuellt lagstiftningsområde har som ovan nämnts varit föremål för en relativt genomgående revision sedan tillsättandet av 1998 års sexualbrottskommitté. Denna process har resulterat i ett antal nyligen genomförda lagändringar. I den kommande framställningen redogörs för lagstiftningen så som den såg ut den 17 oktober De rättsfall som redogörs för nedan har inte avgjorts utifrån nu gällande lagstiftning. Detta torde dock inte 7

9 8 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies utgöra några problem för framställningen som sådan och när så krävs påtalas detta i den löpande texten. Snarare möjliggör detta tillvägagångssätt en redogörelse av den praxis som finns till dags dato, samtidigt som en kronologisk översikt av lagstiftningen på området tillhandahålls. 4 Internationellt ramverk Som redan nämnts har svensk lagstiftning ändrats för att vara i överensstämmelse med de internationella ramverk som är gällande vad gäller människohandelsproblematiken. Primärt har detta gällt FN-konventionen mot gränsöverskridande brottslighet och dess tillhörande protokoll, samt EU:s rambeslut om bekämpandet av människohandel. FN-konventionen mot gränsöverskridande brottslighet syftar till att skapa en harmonisering av nationell lagstiftning av relevans för kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten. Konventionen har ett tydligt lagföringsperspektiv och har tillkommit som ett svar på en ökning av gränsöverskridande organiserad brottslighet. I konventionens artikel 5 stadgas om kriminalisering av deltagande i organiserad brottslig sammanslutning. Med organiserad brottslig sammanslutning avses en strukturerad sammanslutning bestående av tre eller flera personer, som finns under en viss tid och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda i enlighet med denna konvention för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning. 10 Till grovt brott räknas brott vars maxstraff uppgår till minst fyra års fängelse. 11 För att en sammanslutning ska anses vara strukturerad i konventionens bemärkelse krävs inte att medlemmarna har formellt definierade roller. Det krävs inte heller en kontinuitet i medlemskapet eller att sammanslutningen har en utvecklad struktur. 12 Protokollet om människohandel syftar till att förebygga och bekämpa handeln med människor, att skydda och bistå offer för människohandel med respekt för deras mänskliga fri- och rättigheter, samt att främja samarbetet mellan stater för att uppnå dessa 10 Artikel 2 a), FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. 11 Artikel 2 b), FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. 12 Artikel 2 c), FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. 8

10 Lagföring av människohandel i Sverige 9 syften. 13 För första gången finns det en internationellt bindande definition av brottet människohandel. Protokollet är tillämpligt när brottet i fråga är gränsöverskridande och när en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. 14 Protokollet ska tolkas i ljuset av FN-konventionen. Svensk lagstiftning får efter senaste ändringar anses vara i överensstämmelse med FN-protokollet om människohandel. Det finns dock inget som hindrar att en enskild stat antar hårdare regler i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten, i detta fall gränsöverskridande människohandel, 15 vilket Sverige får anses ha gjort i och med att kravet på det gränsöverskridande momentet har tagits bort. Trots detta kvarstår vissa problem vid lagföring av människohandel i Sverige. Ett av dessa är kopplade till otillbörlighetsrekvisitet som måste vara uppfyllt för att en viss gärning ska vara att betrakta som människohandel och inte koppleri. Frågan kommer att beröras närmare nedan, men redan har kan konstateras att otillbörlighetsrekvisitet gör det mycket svårt att lagföra för människohandelsbrott i de fall då den utsatta personen är över 18 år. EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel syftar till att skapa gemensamma minimiregler inom EU vad gäller straffrättsliga påföljder och andra straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Rambeslutet är snävare än FN-konventionen eftersom det inte behandlar människohandel för ofrivillig organdonation. Vidare behandlar rambeslutet enbart straffrättsliga åtgärder. Varje medlemstat ska enligt rambeslutet belägga brott som avser människohandel för sexuellt utnyttjande och för arbetskraftsexploatering med effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder. Som försvårande omständigheter vilka bör medföra ett maximistraff på minst åtta år nämns; brott som innebär att offrets liv har satts på spel genom uppsåt eller oaktsamhet, brottet har begåtts mot offer som är särskilt utsatt, brottet har begåtts med grovt våld, och om brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation Artikel 2, FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (FN protokollet om människohandel). Svensk översättning av protokollet finns att tillgå i prop. 2003/04:111, s Artikel 4, FN protokollet om människohandel. 15 Artikel 34 (3), FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. 16 Lagrådsremiss, Ett utvidgat straffansvar för människohandel, ss

11 10 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies 5 Människohandel som brottskategori Människohandel är till sin natur ett brott mot person. I svensk lagstiftning behandlas brottet människohandel i Brottsbalkens (BrB) 4:e kapitel om brott mot frihet och frid. Brott mot enskildas frihet och frid som inte faller under brottsrubriceringen människorov och som uppfyller nedan uppräknade rekvisit utgör människohandel. Straffskalan för människohandel utgör två till tio års fängelse. Om brottet anses vara mindre grovt döms till fängelse i högst fyra år. 17 Försök, stämpling, samt föreberedelse till människohandel är straffbart. Likaså är underlåtelse att avslöja sådant brott. 18 För att kunna dömas för människohandel krävs att förövaren med hjälp av olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet, eller med annat otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar annan liknande åtgärd, och därigenom tar kontroll av en annan person med syftet att utnyttja personen i fråga för till exempel sexuella ändamål, tvångsarbete, organhandel, eller för att på annat sätt utnyttja en person som befinner sig i nödläge. 19 Människohandel med sexuella syften omfattar, utöver exploatering för tillfälliga sexuella förbindelser och övriga sexuella ändamål, till exempel utnyttjande för framställande av pornografi 20, handlingar då en person på otillbörligt sätt har tagit kontroll över en annan person med syftet att denne ska utsättas för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, våldtäkt mot barn, samt sexuellt utnyttjande av, och sexuellt övergrepp mot barn. 21 Människohandel omfattar även situationer då någon har tagit kontroll över en annan person för att denna ska utnyttjas i krigstjänst, tvångsarbete, eller annat sådant tvångstillstånd. 22 Som exempel kan nämnas tvångsäktenskap, skuldslaveri, samt utnyttjandet av barn i väpnade konflikter. Offret i fråga ska ha tvingats mot sin vilja att utföra orättfärdiga prestationer, eller prestationer som innehåller ett element av ett icke övergående förtryck, eller som innebär påfrestningar som skulle kunna undvikas SFS 2005:90, BrB 4:1 a, 4 st. 18 BrB 4: BrB 4:1a, 1 st. 20 Prop. 2003/04:11, s BrB 4:1a, 1 st. p. 1, som hänvisar till BrB 6: BrB 4:1a, 1 st. p Prop. 2003/04:11, s

12 Lagföring av människohandel i Sverige 11 Numera faller även människohandel med syfte att avlägsna organ under svensk lagstftnings definition av människohandel. Övriga situationer som innebär att offret utnyttjas i en situation som för denne innebär nödläge faller även de inom brottsrubriceringen människohandel. 24 Ett nödläge föreligger när någon befinner sig i en verklig svår belägenhet som inte är helt tillfällig eller övergående. 25 I förarbetena föreslås att dessa rekvisit tolkas som tidigare har skett vad gäller brottet försättande i nödläge. 26 Vidare är det straffbart att föra över kontrollen eller ta emot kontrollen av en person med syftet att utnyttja en person för sexuella ändamål, tvångsarbete, krigstjänst, organdonation, eller för annat ändamål i en situation som innebär nödläge för den utsatte. 27 Den som begår ovan nämnda gärningar mot en person som ännu inte har fyllt arton år kan dömas till fängelse för människohandel även då otillbörlighetsrekvisitet inte är uppfyllt. 28 Människohandelsbrott utgör en typ av kedjebrottslighet. 29 Brottet består i regel av flera led och kan involvera flera personer. Inte sällan krävs för brottets fullgörande en hög grad av organisation och samverkan mellan flera olika personer. Det är inte ovanligt att dessa personer befinner sig i olika länder. Alla länkar omfattas av kriminaliseringen av människohandel enligt förarbetena och svensk rätt medger möjligheten att döma alla inblandade för ett och samma brott som gärningsmän. Det är dock inte osannolikt att det i denna kontext uppstår bevissvårigheter. Dock är det möjligt att lagföra för medhjälp till människohandel om det kan styrkas att en av de inblandade åtminstone har främjat brottet. Psykiskt främjande, d.v.s. genom sitt agerande styrka gärningsmannens i dennes uppsåt att begå brottet, kan vara tillräckligt. Medverkan kan föreligga från straffbar handelsåtgärds början till slut. I regel är medverkan inte straffbart efter att gärning har avslutats. Denna regel är dock föremål för undantag om överenskommelse om efterföljande hjälp slutits i förväg. Fullbordat brott är inte detsamma som att brottet är avslutat och så länge brottet inte är avslutat så kan medverkan ske. För medverkan krävs inte ett direkt uppsåt till utnyttjande. Det är 24 BrB 4:1 a, 1 st. p Prop. 2003/04:11, s Ibid. 27 BrB 4:1 a, 2 st. 28 BrB 4:1 a, 3 st. 29 Prop. 2003/04:11, s

13 12 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies tillräckligt att den som är medverkande har ett eventuellt uppsåt i förhållande till den person som har ett direkt uppsåt Straffbara handelsåtgärder Att ta kontroll över annan med hjälp av otillbörligt medel med syftet att utnyttja personen i fråga är straffbart. Med handelsåtgärd avses fall då gärningsmannen befattar sig med offret på ett sätt som är ägnat att bidra till att försätta offret i en sådan situation att utnyttjande kan ske. I förarbetena preciseras detta till åtgärder som leder till kontroll över offret eller överföringar av kontrollen. 31 Kontroll över annan kan vinnas genom att rekrytera, transportera, inhysa, ta emot en person eller annan sådan gärning som syftar till att kontrollera personen i fråga. Denna exemplifiering speglar ett tänkt kronologiskt genomförande av brottet. Utöver de uppräknade handelsåtgärderna omfattas andra mellanliggande led som bidrar till förflyttning eller överlämnande av offret. Dessa anges i lagtexten som annan sådan åtgärd. 32 Eftersom utnyttjandet i regel inte är en engångsföreteelse är det även straffbart att föra över eller ta emot kontrollen. Denna reglering innebär att hela det dynamiska skeendet i människohandelssituationen är straffbelagt från rekrytering till det faktiska utnyttjandet. Vad gäller själva fullbordan av brottet så krävs inte att utnyttjandet har skett. Brottsbeskrivningen tar sikte på angreppet på offrets frihet och således inte på själva utnyttjandesituationen. Detsamma gäller överföring av kontroll som behandlas i 4:1a, 2 st. Överföringen i sig innebär att brottet har fullbordats Kontrollrekvisitet Kontrollrekvisitet sätter ramarna för brottsbenämningen människohandel och syftar till att utesluta tillfälliga personkontakter som således inte rubriceras som människohandel. Regeringen anser att kravet på kontroll inte bör ställas för högt. Det bör dock krävas att offret befinner sig under ett tryck som är av allvarlig betydelse för denne. Således torde 30 Ibid. 31 Prop. 2003/04:11, s Ibid., s Ibid. 12

14 Lagföring av människohandel i Sverige 13 det här finnas utrymme för en subjektiv uppfattning av tryckets betydelse för offret. Det bör handla om ett påtagligt underläge för offret och ett påtagligt inflytande från gärningsmannen över offrets agerande. Det påtagliga underläget ska utgöra en förutsättning för brottets genomförande. Regeringen lämnar utrymme för tolkning för rättstillämpningen att i varje enskilt fall bedöma huruvida kontrollrekvisitet är uppfyllt. 34 Människohandel utgör ett så kallat fortlöpande brott, vilket innebär att det faktum att kontrollrekvisitet är avgörande för om en gärning ska rubriceras människohandel eller inte, innebär i sin tur att brottet människohandel kan fortgå även efter att det har fullbordats. Preskriptionstiden börjar inte löpa så länge kontroll- och utnyttjandesituationen varar och det subjektiva rekvisitet är uppfyllt Otillbörliga medel Det är straffbart att med hjälp av otillbörliga medel ta kontrollen över en person med syftet att exploatera och utnyttja denne. Det måste föreligga ett orsakssamband mellan det otillbörliga medlet och tagandet av kontroll. Enligt BrB 4:1a utgörs otillbörliga medel av olaga tvång, vilseledande, och utnyttjandet av någons utsatta belägenhet eller annat sådant otillbörligt medel. Exempel på personer som befinner sig i utsatt belägenhet kan vara personer som befinner sig i vanmakt, som lever i flyktingskap, som lider av förståndshandikapp eller någon sjukdom. Vidare kan narkomaner och skuldsatta anses befinna sig i utsatt belägenhet om de är beroende av gärningsmannen på grund av sitt missbruk eller skuldförhållande. 36 Rekvisitet utnyttjande av någons utsatta belägenhet lades till i lagtexten efter ett yttrande från Lagrådet och syftar till att klargöra vad som tidigare har avsetts kunna utgöra annat sådant otillbörligt medel. Enligt förarbetena avser tillägget inte att ändra gällande rätt, utan har snarast ett klargörande syfte. Som sagt, så krävs det ett orsakssamband mellan den straffbara handelsåtgärden, det vill säga att ta kontroll över någon, och det otillbörliga medlet. 37 Detta innebär att en åklagare måste kunna visa att en potentiell gärningsman har vunnit kontroll över en individ med hjälp av otillbörliga medel, som till exempel genom att utnyttja att personen 34 Prop. 2003/04:11, s Ibid. 36 Ibid., s Ibid., s

15 14 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies ifråga befinner sig i nödläge. Försättande i nödläge är straffbart om olaga tvång eller vilseledande är för handen. I Lagrådsremissen om ett utvidgat straffansvar för människohandel skriver regeringen att Vilseledande kan ske antigen genom att gärningsmannen uppväcker en villfarelse hos annan eller genom att gärningsmannen vidmakthållet eller förstärker en oriktig föreställning som den andre redan hyser. 38 Även övertagandet eller mottagande av person som redan befinner sig i nödläge är straffbart och detta även om kontrollen inte har uppstått som ett led i människohandelsbrottet. Vad gäller övertagandet eller mottagande av person som redan befinner sig i ett nödläge ställs inga krav på att kontrollåtgärderna ska ha vidtagits med otillbörliga medel Uppsåt Att uppsåtligt ta kontroll över någon med syftet att denna ska utsättas för sexuella våldsbrott, utnyttjas sexuellt, sättas i tvångsarbete eller i krigstjänst, tvingas donera organ, eller på annat sätt utnyttjas i en situation som för den utsatte är nödläge är straffbart. Uppsåtsfrågan har varit föremål för diskussioner i såväl remissyttrande som propositioner inför tillägg till BrB 4:1a. 40 Det för brottet människohandel signifikanta är att straffbar handling i sig alltid syftar till någon form av efterföljande expolatering av offret i fråga. Det krävs alltså ett direkt uppsåt att utnyttja offret. Utnyttjandet behöver dock inte ha hunnit ske. Enligt förarbetena bör människohandelsbrottet förbehållas fall där exploatering utgör huvudmotivet. Detta utesluter dock inte att ansvar för medhjälp till människohandel kan utdömas när direkt uppsåt saknas, eftersom det då inte föreligger krav på direkt uppsåt i förhållande till det åsyftande utnyttjande Särskilt om otillbörlighetsrekvisitet Syftet med otillbörlighetsrekvisitet är enligt förarbetena att upprätthålla en klar skiljelinje mellan människohandel och andra brott, till exempel människosmuggling och koppleri. 38 Lagrådsremiss, Ett utvidgat straffansvar för människohandel, s Prop. 2003/04:11, s Ibid., s. 44. Se även prop. 2001/02: Prop. 2003/04:11, s

16 Lagföring av människohandel i Sverige 15 Människohandelsbrottet skiljer sig från koppleri genom att fokusera på angreppet på offrets frihet snarare än ett tilltänkt utnyttjande. 42 Människohandel anses utgöra ett allvarligare brott än koppleri vilket också medför en högre straffskala för människohandel, just eftersom det inkluderar en inskränkning av offrets frihet. Sammantaget innebär detta, enligt regeringen, att ett uttryckligt krav på användandet av otillbörliga medel för att människohandel bör vara för handen. Vidare uttrycks en farhåga att om otillbörlighetsrekvisitet togs bort skulle brottsbeskrivningen kraftigt uttunnas, vilket skulle kunna få konsekvenser för straffskala och legalitet. 43 Inför lagändringen 2004 utvecklar regeringen sin ståndpunkt vad gäller otillbörlighetsrekvisitet. Det konstateras att det i Sverige är svårt att föra i bevis att otillbörliga medel har använts vid rekrytering i annat land. Vidare konstateras att som ett led i att Sverige har kriminaliserat köp av sexuella tjänster så borde rimligtvis handlingar som leder till eller möjliggör köp av sexuella tjänster också straffbeläggas oavsett om det föreligger ett användande av otillbörliga medel eller inte. Regeringen anser dock att ett människohandelsbrott utan krav på otillbörliga medel skulle påverka ett stort antal andra lagrum och att det var omöjligt att inom ramen för denna proposition göra så pass långtgående övervägningar som en sådan reform skulle innebära. I avvaktan på erfarenheter från tillämpning av människohandelsbrottsparagrafen som den nu ser ut har regeringen för avsikt att tillsätta en särskild utredare. 44 Här följer en redogörelse för koppleribrottets karaktär med syftet att belysa likheter och skillnader mellan människohandel och koppleri. 6 Koppleri Främjande eller otillbörligt ekonomiskt utnyttjande av annans prostitution är kriminaliserat som koppleri. Det viktigaste syftet med att straffbelägga koppleri är att motverka prostitution. Främjande eller utnyttjande av sexuella kontakter som inte är prostitution är inte straffbart som koppleri. Vidare krävs det att det är mer än en sexuell 42 Prop. 2001/02:124, s Ibid. 44 Prop. 2003/04:11, ss

17 16 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies förbindelse mot ersättning som utnyttjas för att koppleri ska vara för handen. 45 Varje form av främjandet är i sig straffbart. Som exempel på främjande kan nämnas att bedriva bordell, förmedla telefonnummer, och anvisningar till prostituerades adresser. Även psykisk påverkan kan utgöra främjande. Generellt sett så krävs det att gärningsmannen genom sin handling har skapat möjligheter eller underlättat för annan att tillhandahålla sexuella tjänster mot ersättning. Det ställs alltså krav på ett orsakssamband mellan gärningsmannens verksamhet och att annan har hemfallit åt eller fortsatt med prostitution. Vidare krävs det för straffbarhet att annans prostitution utnyttjas ekonomiskt av gärningsmannen på ett otillbörligt sätt. Otillbörlighet anses föreligga om någon skaffar sig fördelar av annans prostitution utan vederlag eller mot vederlag som inte står i förhållande till vad denne själv har presterat. 46 Från och med den 1 april 2005 regleras koppleribrottet i en ny paragraf i BrB:s kapitel 6, närmare bestämt BrB 6:12. Detta innebär att bestämmelserna om koppleri och grovt koppleri har sammanförts till en ny paragraf. I samband med denna lagändring höjdes straffmaximum för grovt koppleri från fängelse i sex år till fängelse i åtta år. 47 Höjningen av straffmaximum är motiverat av det faktum att grovt koppleri kan komma att omfatta även människohandelsliknande brott, särskilt i fall när otillbörlighetsrekvisitet i BrB 4:1a inte har kunnat uppfyllas. Minimistraffet för koppleri och människohandel är lika, det vill säga två år. Före höjning av straffmaximum för grovt koppleri skilde det dock fyra år mellan maxstraff för grovt koppleri och människohandel. Höjningen av maxstraffet för grovt koppleri syftar till att signalera att lagstiftaren ser allvarligt på denna nya typ av människohandelsliknande brottslighet som inte sällan är väl organiserad och hänsynslöst utnyttjar andra. 48 I stort är dock koppleribrottet oförändrat 49, förutom att grovt koppleri nu även omfattar verksamhet som har medfört betydande vinning. 50 Vid bedömningen huruvida brottet anses grovt eller inte beaktas även om brottet har avsett en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller om annan har hänsynslöst utnyttjats. Det senare kan ske 45 Kommentar till Brottsbalken, del 1, Carl Holmberg, Bengt Hult, Madeleine Leijonhufvud, Suzanne Wennberg, Stockholm, Fritzes förlag, 1995, 6:e uppl., s Ibid., ss SFS 2005:90, BrB 6: Prop. 2004/05:45, En ny sexualbrottslagstiftning, s Ibid., s Ibid., s

18 Lagföring av människohandel i Sverige 17 genom att tvinga in en person i missbruk eller med våld förmå någon att prostituera sig. 51 I det lagförslag som lades fram av kommittén föreslogs att tillämpningsområdet för grovt koppleri skulle utvidgas till att omfatta verksamhet som har bedrivits i organiserad form. Syftet med detta förslag var att fånga upp brott av människohandelsliknande karaktär som inte faller under BrB 4:1a på grund av svårigheten att uppfylla otillbörlighetsrekvisitet. Regeringen och flera remissinstanser bedömde dock begreppet organiserad form som oklart. Vidare ansågs det oklart hur detta begrepp skulle förstås i förhållande till begreppet organiserad brottslighet. Regeringen kom till slutsatsen att det inte torde råda något tvivel om att verksamhet som bedrivs i organiserad form redan kan komma att påverka bedömningen av ett koppleribrott som grovt eller inte under vad som beskrivs som ett främjande av tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i större omfattning (min kursivering). Därför saknas det också enligt regeringen anledning att genomföra kommitténs förslag. 52 I propositionens författningskommentar nämns särskilt människohandelsliknande fall när en person i Sverige med kontakter i ett annat land utnyttjar dessa kontakter för att organisera att flera kvinnor förs till Sverige för att bedriva prostitution Rättsfallsgenomgång Enligt kriminalunderrättelsetjänsten inkom under anmälningar om människohandel för sexuella ändamål. Under detta år dömdes inga personer för människohandel, men 20 personer dömdes för människohandelsliknande brott, det vill säga koppleri, grovt koppleri, olaga frihetsberövande med mera. Under 2003 dömdes elva personer för människohandelsliknande brott och två för människohandel. 54 Här följer nu en genomgång av några av de rättsfall som har genererats till följd av brott med människohandelsliknande karaktär. Genomgången syftar till att ge en bild av hur svenska 51 Kommentar till Brottsbalken, s Prop. 2004/05:45, s Ibid., s Människohandel för sexuella ändamål, Lägesrapport 7, 1 jan 31 dec 2004, Rikskriminalpolisen, Kriminalunderrättelsetjänsten, rapport 2005:4, s

19 18 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies domstolar resonerar vad gäller denna nya typ av brottslighet. Den syftar också till att illustrera brottslighetens karaktär. Genomgången gör inte anspråk på att vara heltäckande. 7.1 Människohandel som kedjebrottslighet Tre män, en svensk, en estnisk och en litauisk medborgare, åtalades för människorov, olaga frihetsberövande, olaga hot, grov våldtäkt, grovt sexuellt tvång och grovt koppleri. Målsägandena var fyra unga flickor från Litauen och Ryssland. Brotten begicks under Flickorna hade på olika sätt rekryterats i sina hemländer, bland annat genom jobbannonser. Målsägandes berättelser, som redogörs för i tingsrättens dom, visar på den höga grad av organisation som ligger bakom flickornas rekrytering, transport till Sverige, samt prostitution i Sverige. Det kontaktnät som de tilltalade har använt sig av sträcker sig från Ryssland till Norge och Sverige, och antagligen också till andra delar av Europa. Övergreppen som har begåtts mot flickorna är grova och våldsamma. Samtliga övergrepp har skett som ett led i verksamheten som har gått ut på att rekrytera, ta kontroll över, samt att utnyttja de unga kvinnorna för sexuella tjänster mot betalning. I sin bedömning skriver tingsrätten Det är uppenbart att det rör sig om stora brottsliga organisationer och att vi i Sverige kan räkna med fortsatta erfarenheter av liknande slag. 55 Det framstår med all önskvärd tydlighet att detta handlar om människohandel. Människohandel straffbelades dock i svensk rätt först den 1 juli De två litauiska medborgarna dömdes på samtliga åtalspunkter till fängelse i 12 år, utvisning samt förbud att återvända till Sverige. Den tredje mannen dömdes för medhjälp till grovt koppleri till fängelse i sex månader. Som grund för sitt beslut lade tingsrätten de fyra flickornas muntliga redogörelser. Tingsrätten gjorde bedömningen att de muntliga redogörelserna var för sig inte skulle vara tillräckligt, men att de tillsammans gav en tillräcklig grund för fällande domar. Tingsrättens dom överklagades till hovrätten. Hovrätten ändrade tingsrättens dom vad gäller medhjälp till grovt koppleri till medhjälp till koppleri samt ändrade påföljden från fängelse i sex månader till fängelse i tre månader. Vad gäller de andra två männen 55 Dom B Stockholms TR, s

20 Lagföring av människohandel i Sverige 19 ogillade hovrätten vissa delar av åtalet. 56 Påföljderna ändrades dock inte utan kvarstod så som meddelats av tingsrätten. 57 Fallet som här har redogjorts för visar med önskvärd tydlighet människohandels karaktär som kedjebrottslighet. Dom har meddelats för bland annat människorov, olaga frihetsberövande, grov våldtäkt, olaga hot och grovt koppleri. Vidare visar detta rättsfall också den grad av organisation som denna brottslighet karaktäriseras av, vilket tingsrätten också nämner i sin dom. Människohandel straffbelades i Sverige först den 1 juli Således kunde åtal inte väckas för människohandel i detta specifika fall. BrB 4:1a tillämpades för första gången av Göteborgs tingsrätt. Här följer en redogörelse för det rättsfallet. 7.2 Människohandel för sexuella ändamål, samt grovt koppleri Göteborgsfallet Den första fällande domen som tillämpande den gamla versionen av BrB 4:1a kom den 15 oktober 2003 från Göteborgs tingsrätt. 58 I detta fall stod en kvinna och en man, båda medborgare i Serbien och Montenegro, åtalade för människohandel för sexuella ändamål samt grovt koppleri, respektive medhjälp till koppleri. Kvinnan och mannen ska ha fått två unga flickor att resa från Tyskland till Danmark under förespeglingen att flickorna skulle jobba på en restaurang. En av flickorna var under arton år. Det var också denna flicka som senare förflyttades från Köpenhamn till Malmö och Göteborg för att prostituera sig. Tingsrätten slog fast att det inte kan styrkas att otillbörliga medel har använts för att förmå flickan att förflytta sig från Tyskland till Danmark. Flickan som åtalet gällde var dock under arton år, vilket innebär att användandet av otillbörliga medel inte behöver styrkas för att människohandel ska föreligga. Dock krävs någon form av påverkan från gärningsmannens sida. Tingsrätten finner det styrkt att den åtalade kvinnan har initierat och organiserat resan till Danmark, samt den senare resan till Sverige, och att kvinnan 56 Bland annat för grovt koppleri gentemot fyra kvinnor på grund av bristfällig bevisupptagning, grov våldtäkt och människorov av icke namngiven kvinna, samt olaga hot mot två av de fyra kvinnor vars berättelser legat till grund för både tingsrättens och hovrättens domslut. 57 Dom B Svea hovrätt. 58 Dom B Göteborgs TR. 19

21 20 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies styrde och drev på händelseförloppet. Tingsrätten slår således fast att kvinnan har förmått den 16-åriga flickan att bege sig till Danmark och Sverige för att utnyttjas för prostitution. Vidare anser tingsrätten att kvinnan borde ha insett att den utnyttjade flickan var under 18 år. Kvinnan har därmed gjort sig skyldig till människohandel för sexuella ändamål. När de två flickorna anlände till Danmark tvingades de in i prostitution. Den åtalade kvinnan stod för alla kundkontakter, övervakade arbetet, samt försåg de två unga flickorna med knark. Vidare tog hon delar av den ersättning som flickorna fick av sina kunder. Kvinnan vägrade en av de unga kvinnorna tillgång till pass, mobiltelefon och pengar. Samma flicka utsattes även för hot och tvingades ha sexuell kontakt utan skydd. Denna gärning faller inte inom mäniskohandelsbrottet och således fann tingsrätten kvinnan skyldig även till grovt koppleri. Den unga flickan fördes senare till Sverige och tvingades att prostituera sig där. Även för denna gärning befanns kvinnan skyldig till grovt koppleri i förhållande till den minderåriga flickan. Vad gäller de gärningar som riktats mot den andra flickan, som var över 18 år, ansåg tingsrätten att det inte styrkt att flickan hade blivit vilseledd. Målsägandens berättelse tillmättes ringa bevisvärde, särskilt eftersom försvararen inte var närvarande vid förhöret och således inte kunde ställa frågor. Mot bakgrund av detta ogillade tingsrätten åtalet om människohandel. Den åtalade kvinnan dömdes för koppleri av normalgraden i förhållande till den äldre flickan. Den åtalade kvinnan dömdes till fängelse i fyra år för människohandel för sexuella ändamål, grovt koppleri, koppleri och narkotikabrott. Den åtalade mannen befanns skyldig till medhjälp till koppleri vad gäller flickan som var över 18 år, samt till människohandel vad gäller flickan som var under 18 år. Tingsrätten fann det styrkt att mannen transporterade flickan från Köpenhamn till Sverige och att han bevakade flickans arbete på gatan. Som huvudansvarig för transporterna har mannen haft en central roll för brottets fullbordan och bör således dömas som gärningsman för människohandel. Mannen dömdes till två år och tre månaders fängelse för människohandel för sexuella ändamål och medhjälp till koppleri. 20

22 Lagföring av människohandel i Sverige 21 Mannen överklagade till hovrätten och yrkade att åtalet avseende människohandel för sexuella ändamål, samt medhjälp till koppleri ogillas. 59 Åklagaren yrkade skärpt fängelsestraff. Hovrätten fann inte anledning att ändra den ansvarsbedömning som gjorts av tingsrätten. Vad gäller frågan om straffmätning fann hovrätten straffvärdet något högre än vad tingsrätten gjorde med motiveringen att den unga flickan var under 18 år när hon fömåddes resa till Sverige för att där utnyttjas i prostitution. Hovätten fastställdes mannens fängelsestraff till två år och sex månader. Vad gäller bevisupptagning genom förhör med målsäganden som senare inte deltog i förhandlignarna, så visar de två fall som här har redogjorts för på ett återkommande fenomen. I båda fallen har förhör hållts med målsäganden utan att de tilltalades försvarare har getts möjlighet att ställa frågor, vilket i sin tur har lett till att åtal för människohandel i Göteborgsfallet, samt koppleri i Stockholmsfallet har ogillats av domstol, med motiveringen att försvaret alltid måste få möjligheten att ställa motfrågor i enlighet med artikel 6 Europakonventionen för skydd av mänskliga fri- och rättigheter. Solnafallet I ett annat fall åtalades en kvinna med finskt medborgarskap för grovt koppleri samt människohandel för sexuella ändamål. 60 Kvinnan i fråga var åtalad för att ha drivit bordellverksamhet i Solna i ett flertal lägenheter. 36 kvinnor, i huvudsak från Estland, bodde och jobbade i dessa lägenheter. Kvinnan skötte kundkontakterna och marknadsföringen och på så sätt främjande hon kvinnornas sexuella kontakter. Den åtalade kvinnan gjort sig en stor förmögenhet på denna verksamhet och tingsrätten fann att hon hade utnyttjat kvinnora ekonomiskt på ett otillbörligt sett. Den åtalade kvinnan dömdes till fyra års fängelse för grovt koppleri. Vad gäller en av de 36 kvinnorna, kvinnan hade rekryterats i Estland, yrkade åklagaren att den åtalade kvinna skulle dömas till fängelse för människohandel för sexuella ändamål. Åklagaren menade att vilseledande hade skett eftersom den åtalade kvinnan hade dolt naturen av det utlovade arbetet i Sverige samt under vilka omständigheter detta skulle bedrivas. Vidare menade åklagaren att 59 Dom B , hovrätten för västra Sverige. 60 Dom B Solna TR. 21

23 22 Working Papers, 95, Dept. of East European Studies otillbörlighetsrekvisitet var uppfyllt eftersom den åtalade hade missbrukat det faktum att den unga kvinnan levde under fattiga förhållanden och att hon därmed befann sig i en utsatt position. Tingsrätten fann det inte tillräckligt utrett huruvida detta var tillräckligt för att otillbrölighetsrekvisitet skulle vara uppfyllt. Vidare menade tingsrätten att orsakssambandet mellan vilseledandet och offrets resa till Sverige inte var uppfyllt. Tingsrätten slog fast att den åtalades syfte med att förmå den unga kvinnan att resa till Sverige var att utnyttja henne i prostitution, samt att den tilltalade hade vilselett den unga kvinnan vad gäller denna avsikt. För att vilseledandet ska vara straffbart krävs dock, enligt tingsrätten, att den tilltalade har förmått den utnyttjade kvinnan att resa till Sverige genom vilseledandet. Tingsrätten meddelar följande Om X skulle ha rest till Sverige oberoende av om hon vetat att hon skulle ha samlag med män eller inte, så finns det inget orsakssamband mellan vilseledandet och resan. Tingsrätten för sedan argumentationen vidare genom att ställa frågan huruvida X skulle resa till Sverige även om hon vetat att hon skulle arbeta som prostituterad. Tingsrätten slår vidare fast att Det är åklagaren som skall bevisa att det finns det orsakssamband som lagen kräver. Åklagaren har också åberopat att den åtalade kvinnan förutom vilseledandet har använt andra otillbörliga medel för att förmå den unga kvinnan att resa till Sverige. Åklagaren menar att den åtalade har utnyttjat att X levde under ekonomiska svåra förhållanden och därigenom befunnit sig i en särskilt utsatt position. Tingsätten fastslår att Enbart det förhållandet att offret lever i ett land med lägre levnadsstandard än destinationslandet bör således inte, sägs det i förarbetena, vara tillräckligt för att anse att ett otillbörligt medel har använts. Tingsrätten menar vidare att den unga kvinnans situation inte är fullständigt utredd eftersom det inte finns upplysningar om pojkvännens och föräldrarnas ekonomi och i vilken utsträckning de hjälper kvinnan, som för övrigt är över 18 år vilket innebär att föräldrarna inte kan åläggas en försörjningsplikt. Bevisningen räckte inte för en fällande dom för människohandel för sexuella ändamål. Den åtalade kvinnan döms till fyra års fängelse samt utvisning för grovt koppleri. Domen överklagades till hovrätten av åklagaren som yrkade att kvinnan döms även för människohandel för sexuella ändamål och olaga frihetsberövande, samt att fängelsestraffet skärps Dom B Svea hovrätt. 22

24 Lagföring av människohandel i Sverige 23 Svea hovrätten fastställer i huvudsak tingsrättens dom med motiveringen att åklagaren inte har lyckats styrka att den unga kvinnan hade blivit vilseledd angående den verksamhet som hon skulle bedriva i Sverige. Som grund för denna slutsats nämner hovrätten det faktum att kvinnan själv har sagt att hon anade vad det handlade om, samt att hon senare kom att ägna sig åt prostitution frivilligt. Vad gäller användandet av otillbörliga medel, i detta fall kvinnans svåra ekonomiska situation, så lutar sig hovrätten mot förarbetena för att nå slutsatsen att åklagaren inte har lyckats visa att kvinnan i Estland befann sig i en sådan situation att hon i praktiken inte hade något annat val än att åka till Sverige och prostituera sig. Domstolens utgångspunkt är således att kvinnan frivilligt har ägnat sig åt prostitution, samt att det faktum att hon anade vad hon skulle göra i Sverige, men kanske hoppades att så inte var fallet, styrker denna tes. Kontentan av domstolens resonemang blir att den unga kvinnan får skylla sig själv. Ytterligare en konsekvens av hovrättens dom är att åklagaren måste kunna visa alla reella alternativ till försörjning i Estland, och att kvinnan i sin tur måste visa att hon har sökt dessa alternativ. Kommentarer till Solnafallet Frågan vi måste ställa oss är vem denna lagstiftning gynnar och om den uppfyller det bakomliggande syftet med införandet av brottet människohandel i svensk lagstiftning? Frågan blir än mer akut vid en noggrann läsning av domen som med all önskvärd tydlighet visar på organisationen, uträknandet, och den omoraliska exploateringen av utländska unga kvinnor en verksamhet som har initierats, organiserats och bedrivits från och i Sverige. Av de 36 kvinnorna kom 28 från Estland, vilket i sig är intressant. 62 Det faktum att levnadsvillkoren är så mycket lägre i den del av samhället i vilken rekryteringen har skett är antagligen ett av huvudskälen till att den åtalade kvinnan har vänt sig dit för att söka flickor att utnyttja. För den åtalade kvinnan, som i bland har tagit så mycket som en fjärdedel av vad flickorna har tagit betalt, så är det förstås mer lukrativt att engagera dessa flickor som dels har en annan uppfattning om pengarnas relativa värde och som nödvändigtvis inte känner till vad gängse ersättning är. Dessutom så befinner sig 62 Angående push-faktorer i Estland se, Dominika Borg och Robert Nilsson: Från asylsökande till illegal invandring. Implikationer för svensk migrationspolitik, September