Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet RAPPORT FRÅN BARNPROJEKTET

Transkript

1 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet RAPPORT FRÅN BARNPROJEKTET

2

3 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet RAPPORT FRÅN BARNPROJEKTET UTRIKESDEPARTEMENTET 2001

4 ISBN Art nr UD Fler exemplar av denna skrift kan beställas från Utrikesdepartementet, telefon eller per e-post: Original: West Studios Tryck: Danagårds Grafiska, Ödeshög Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

5 Förord Av världens över sex miljarder invånare är omkring en tredjedel barn, och av dessa lever cirka 1,8 miljarder i utvecklingsländer. Vi kan idag se parallella utvecklingstendenser för barn i världen som delvis pekar åt olika håll. Stora förbättringar inom vissa områden kan konstateras, samtidigt som det inom andra områden inte har skett något nämnvärt alls eller till och med försämringar. Andelen fattiga och extremt fattiga har minskat under det gångna decenniet. Antalet människor på jorden har dock ökat och på de flesta kontinenter även antalet fattiga. Det gäller också barn. Mellan 35 och 40 procent av befolkningen i utvecklingsländerna lever på en daglig inkomst som understiger en amerikansk dollar. Mer än 600 miljoner av dessa är barn. Fattigdom är inte bara brist på ekonomiska resurser utan också brist på makt. Fattigdom är likaså sjukdomar, epidemier och ohälsa. Fattigdom är våld och otrygghet. Barn som lever i fattiga familjer har sämre hälsa, får sämre utbildning, har färre möjligheter att göra sin röst hörd och är allmänt mer utsatta än andra barn. Fattigdom bidrar också ofta till att flickor diskrimineras än mer. Ett mångdimensionellt fattigdomsbegrepp kräver mångdimensionella lösningar. En komplex bild kräver en helhetssyn på människors och länders utveckling, och en sådan bild måste inkludera ett barnrättsperspektiv. Ekonomisk tillväxt är nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för att ta sig ur fattigdom. Det krävs också en fördelningspolitik som tar hänsyn till barns utveckling och till föräldrars möjligheter att skydda och värna om sina barn. För att ekonomisk tillväxt ska gynna barn och barns rättigheter krävs insatser som förhindrar att fattigdomen går i arv. Om massfattigdomen ska kunna elimineras på barnens villkor behövs därför såväl goda ekonomiska förutsättningar, som en politik som gör det möjligt för föräldrar att ta hand om sina barn. Det krävs också att synen på flickors och pojkars rättigheter förändras. Att bedöma samhällsutvecklingen i ett barnrättsperspektiv, att se barn och ungdomar som aktiva samhällsmedborgare och att eliminera all diskriminering av barn kräver genomgripande förändringar. Barns och ungdomars rättigheter måste synliggöras och respekteras i såväl policy som i planering, genomförande och utvärdering av insatser. FN:s konvention om barnets rättigheter uppmanar alla konventionsstater att göra det yttersta för barnets bästa. Dessa åtaganden ställer krav på långsiktiga och generella insatser som skapar förutsättningar för barn att utvecklas. De manar också till särskilda insatser för utsatta barn. I denna skrift, som har utarbetats inom ramen för en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet, redovisas mål och strategiska insatser i det internationella utvecklingssamarbetet för att förverkliga barnets rättigheter. Stockholm i augusti 2001 Maj-Inger Klingvall Biståndsminister Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 5

6 6 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

7 Sammanfattning På regeringens uppdrag har Utrikesdepartementet gjort en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet. I uppdraget har ingått att formulera en sammanhållen policy för barnfrågor och att utarbeta särskilda strategier för sex utsatta barngrupper. Översynen har resulterat i sju rapporter och kommer att avslutas med en skrivelse till Riksdagen. Föreliggande rapport är avsedd att tjäna som övergripande referensram och mynnar ut i en allmän policy. I denna rapport definieras förutsättningar och möjligheter att integrera ett barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet. Utgångspunkter är FN:s konvention om barnets rättigheter, de svenska biståndspolitiska målen, de internationella utvecklingsmålen och åtaganden som gjorts vid FNkonferenser under 1990-talet. Utvecklingsmålen ur ett barnrättsperspektiv Att bekämpa fattigdomen är det övergripande målet för såväl världssamfundet som för det svenska utvecklingssamarbetet talets globala FN-konferenser banade väg för de sju internationella utvecklingsmålen varav flera lyfter fram sambandet mellan barns och ungdomars situation och fattigdomsbekämpning. Barn har alltid varit en prioriterad målgrupp i det svenska utvecklingssamarbetet, framför allt inom de sociala sektorerna. Hälsobiståndet fokuserade tidigt på de små barnens överlevnad och bistånd till utbildning har i första hand varit inriktat på att bygga ut grundskoleundervisning till barn. Barn har varit prioriterade mottagare av svenskt hälso- och undervisningsbistånd. Samtidigt har barn varit i det närmaste osynliga i planering och genomförande av bistånd inom andra sektorer. De har ingått i samlingsbegreppen familjen eller kvinnor och barn. Med ett barnperspektiv på utvecklingssamarbetet ska målen också ses i ett barn vuxen-perspektiv. Målet att minska fattigdomen betyder att levnadsvillkoren för kvinnor och män, liksom för flickor och pojkar, ska förbättras. På motsvarande sätt ska jämställdhet mellan kvinnor och män, liksom mellan flickor och pojkar, främjas. Alla, såväl vuxna som barn, ska delta i samhällsutvecklingen för att ett demokratiskt samhällssystem ska upprättas och hållas levande. Såväl vuxna som barn ska ha möjlighet att påverka och ge sin syn på hur den sociala och fysiska närmiljön utformas, så att en framsynt hushållning med naturresurser uppnås. Flickor och pojkar ska ha rätt att påverka skolan, bostadsmiljön och den närmaste omgivningen, utformningen av urbana miljöer liksom trafikplanering och kommunikationer. Att respektera barns och ungdomars rättigheter och att ta tillvara deras engagemang och kunskaper skapar reella möjligheter för en hållbar utveckling. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 7

8 Barnkonventionens grundläggande principer Varje land som ratificerat barnkonventionen ska också förverkliga den. För att det ska vara möjligt i alla länder markeras vikten av internationellt samarbete. Konventionen och dess fyra grundläggande principer är därför naturliga, gemensamma utgångspunkter för ett svenskt utvecklingssamarbete med ett barnrättsperspektiv. Principerna är att (i) ingen får diskrimineras, att (ii) barnets bästa ska komma i främsta rummet, att (iii) varje barn har rätt till överlevnad och till utveckling och att (iv) barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. Genomgripande förändringar Att bedöma samhällsutvecklingen i ett barnperspektiv, att se barn och ungdomar som aktiva samhällsmedborgare och att eliminera all diskriminering av barn kräver förändringar i varje samhälle. Det kräver förändringar av samhällsinstitutioner och hos enskilda individer. I det bilaterala utvecklingssamarbetet ska ett barnrättsperspektiv prägla landanalyser, landstrategier och sektorsanalyser. Barns och ungdomars rättigheter ska synliggöras och respekteras i såväl policy som i planering, genomförande och utvärderingar av insatser. Barns och ungdomars rättigheter ska respekteras i alla sammanhang, i såväl det bilaterala som det multilaterala samarbetetet. Målen Det internationella utvecklingssamarbetets största utmaning är att bekämpa fattigdomen i alla dess former. Att bekämpa fattigdomen är det övergripande målet för såväl världssamfundet i stort som för det svenska utvecklingssamarbetet talets globala FN-konferenser banade vägen för de sju internationella utvecklingsmålen: Andelen människor som lever i extrem fattigdom ska år 2015 vara hälften så stor som den var Alla barn ska gå i grundskola Jämställdheten mellan könen ska öka och kvinnors möjligheter förbättras. Barna- och mödradödligheten ska år 2015 vara en tredjedel jämfört med år 1990 och alla som behöver det ska ha tillgång till hälsoservice för reproduktiv hälsa. Slutligen ska varje land tillämpa en strategi för hållbar utveckling senast år Målen bekräftades av FN:s millennieförsamling och används som gemensam referensram av FN, OECD, Valutafonden och Världsbanken. Flera av målen är desamma som Sveriges biståndspolitiska mål. Sambandet mellan barns och ungdomars situation och fattigdomsbekämpning lyfts fram i flera av målen. Att till fullo tillgodose barns och ungdomars rättigheter och förändra deras situation är en process som kräver förändringar. Det innebär att ekonomisk tillväxt måste ske med hänsyn tagen till barn och ungdomars uppväxtvillkor och framtid. Det innebär ett skapande av sociala strukturer som möjliggör barns deltagande och inflytande i samhällslivet. Det innebär för många länder väsentliga ekonomiska, sociala och kulturella förändringar som kräver omfördelning av resurser. För att uppnå målen ska svenskt utvecklingssamarbete stödja 8 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

9 och påverka länders reformsträvanden för att förverkliga barns och ungdomars rättigheter. Ett barnrättsperspektiv i fattigdomsbekämpningen leder bland annat till en prioritering av stöd till utvecklandet av en barn- och familjepolitik. Barn och ungdomar, vars föräldrar har få eller inga möjligheter att skydda och stödja dem, hamnar i mycket utsatta situationer. Den vanligaste orsaken till att barn placeras och växer upp på institutioner eller arbetar är fattigdom. Även andra former av exploatering av barn har sin grund i fattigdom. Strategiska insatser FN:s kommitté för barnets rättigheter har ansvar att följa samhällsutvecklingen i varje land så att denna sker i samklang med barnkonventionen. Kommittén har bland annat utarbetat en checklista över åtgärder som varje land bör överväga. Listan omfattar olika typer av åtgärder som att öka medvetenheten om barnets rättigheter, att synliggöra barn och ungdomar i budgetprocessen, att samla in fakta, att se över lagar, att utveckla metoder för barnkonsekvensanalyser och att utarbeta en handlingsplan. Med hjälp av checklistan kan man bedöma hur långt en stat hunnit i processen att genomföra barnkonventionen. Kunskapsläget kan fastställas, politiska prioriteringar liksom behov av reformer och institutionella förändringar identifieras. Listan kan följaktligen vara ett bra verktyg i dialogen med samarbetsländerna. Tillsammans med rapporter som lämnats till kommittén och annan information kan den bidra till att utvecklingssamarbetet resulterar i relevanta och strategiska insatser. Fortsatt metodutveckling Såväl landanalyser som landstrategier ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv. En beskrivning och analys av barns och ungdomars, flickors och pojkars, situation och utvecklingsmöjligheter ska utgöra en del av landanalyser och landstrategier. I detta arbete kan ländernas egna rapporter till FN:s kommitté för barnets rättigheter kompletterat med UNICEF:s situationsanalyser samt de rapporter som enskilda organisationer sammanställer användas. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 9

10 10 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

11 INNEHÅLL Förord 5 Sammanfattning 7 Inledning Från barnbistånd till barnrättsperspektiv Barnkonventionen och andra internationella åtaganden 17 Barnkonventionen intar en särställning 17 Konventionsstaternas ansvar 18 Fyra grundläggande principer 19 Andra konventioner och resolutioner 19 Alla människors lika värde 20 Uppföljning och övervakning 20 Internationella politiska åtaganden 21 Rekommendationer från FN:s kommitté för barnets rättigheter Utvecklingsmålen med barnets bästa som utgångspunkt 27 Fattigdomsbekämpning och barnets bästa det övergripande målet 28 Demokratisk samhällsutveckling och barnets bästa 29 Jämställdhet och barnets bästa 31 Miljöfrågor och barnets bästa 32 Svåra avvägningar sammanfattande kommentarer Barns situation i världen några fakta 35 Barn som lever i fattigdom 35 Jämställdhet mellan flickor och pojkar 36 Barns och ungdomars delaktighet 37 Barn och miljö 37 Barns hälsa och utbildning några indikatorer 38 En halv miljard barn i behov av särskilt skydd En sammanhållen policy för barnfrågor 43 Grundläggande principer 43 Målen 44 Strategiska insatser 48 Fortsatt metodutveckling 54 Bilaga: Sveriges insatser multilateralt, bilateralt och genom enskilda organisationer 55 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 11

12 12 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

13 Inledning Denna rapport är en del av Utrikesdepartementets översyn av barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet, det så kallade Barnprojektet. Uppdraget har varit att utforma en mer sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt utsatta barn och i uppdraget har ingått att utarbeta strategier inom angelägna ämnesområden. Inom Barnprojektet har sex sådana strategier utarbetats som rör barnarbete, kommersiell sexuell exploatering av barn, barn i väpnade konflikter, barn med funktionshinder, barn som drabbats av hiv och aids samt barn på institutioner. Strategierna ger en översikt över problemen för respektive barngrupp. Vidare ges en översikt över internationella rättsregler, svenska och internationella strävanden samt vilka krav som FN:s konvention om barnets rättigheter ställer på utvecklingssamarbetet. Denna sammanfattande rapport, Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet, skisserar en referensram för hur barns och ungdomars rättigheter kan stärkas i det internationella utvecklingssamarbetet. Utgångspunkterna är FN:s konvention om barnets rättigheter som gäller alla barn under 18 år, åtaganden gjorda vid de stora FN-konferenserna, de svenska biståndspolitiska målen, de internationella utvecklingsmålen, levnadsvillkoren för barn i utvecklingsländerna samt erfarenheter av insatser för barn som gjorts hittills. Barnkonventionens budskap är den centrala utgångspunkten. Målet är att det synsätt som genomsyrar barnkonventionen också ska genomsyra Sveriges multilaterala och bilaterala utvecklingssamarbete. Rapportens disposition speglar de ovan nämnda utgångspunkterna. Efter en redogörelse för hur barnsynen har förändrats i utvecklingssamarbetet beskrivs barnkonventionen i korta drag. Därpå granskas utvecklingsmålen i ett barnperspektiv varpå en beskrivning av barns situation med utgångspunkt i bland annat tillgänglig statistik görs. Rapporten avslutas med att skissera en sammanhållen policy för barnfrågor. Som en bilaga till rapporten ges en översikt över de svenska insatser som har ett direkt eller indirekt barnperspektiv. I projektgruppen har projektledaren Barbro Holmberg, ambassadör Tom Tscherning och departementssekreteraren Åsa Johansson ingått. Denna rapport har utarbetats av konsulten Lillemor Andersson Brolin. Till arbetet har en referensgrupp varit knuten. I referensgruppen har Tarja Birkoff, Socialdepartementet, Merja Strömberg, Utbildningsdepartementet, Annika Nordin Jayawardena, Sida samt Kristina Hedlund Thulin, Utrikesdepartementet ingått. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 13

14 14 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

15 1. Från barnbistånd till barnrättsperspektiv Barn har alltid varit en viktig målgrupp i det internationella utvecklingssamarbetet. Sverige har framhållit vikten av att stödja barn och barns utveckling och detta har skett på olika sätt och genom olika kanaler. Hälsobiståndet fokuserade tidigt på de små barnens överlevnad och undervisningsbiståndet riktades i första hand till en utbyggnad av grundskolan. En stor del av det bilaterala biståndet har gått och går till barn. Det multilaterala biståndet är likaså inriktat på barn. Sverige är en av UNICEF:s största bidragsgivare. Samtidigt är Sverige sedan lång tid tillbaka starkt drivande i barnfrågor i olika internationella fora. Utgångspunkten för det barninriktade biståndet var länge att förse barn med nödvändig service och att skydda dem från följder av fattigdom, sjukdomar, analfabetism och väpnade konflikter. Allmänna insatser till stöd för alla barns utveckling kompletterades med insatser för särskilt utsatta barn. Med FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, kom ett nytt normativt instrument. Barnkonventionen ställer nya krav på svenskt utvecklingssamarbete. Med barnkonventionen har biståndet till barn kommit att baseras i allt högre grad på ett rättighetsperspektiv. Barn och ungdomar ses alltmera som samhällsmedborgare och världsmedborgare med egna rättigheter. De ses som aktiva individer med rättigheter, snarare än som enbart en grupp i behov av särskilt skydd. Ett paradigmskifte håller på att ske inom svenskt utvecklingssamarbete, från barnbistånd med inriktning på att förse barn med nödvändig service till ett bistånd baserat på barns rättigheter. Med det nya perspektivet har begrepp som barns behov alltmer kompletterats med barns rättigheter. Barn och ungdomar har rätt att få sina grundläggande behov tillfredsställda och stater som har ratificerat barnkonventionen är skyldiga att säkerställa dessa rättigheter. Barn och ungdomar har behov av skydd och trygghet, lek och stimulans. De har Lekande tonårspojkar på en gata i Isfahan, Iran. Foto: Alex Farnsworth, Pressens Bild. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 15

16 behov av att bli uppskattade och respekterade och att vara delaktiga i ett socialt sammanhang. Med barnkonventionen erkänns dessa behov som varje barns rättigheter. Ingen får diskrimineras. Arbetet med att förverkliga barnets rättigheter är en del av det totala utvecklingssamarbetet och kan bara förstås i sitt sammanhang. Från barnbiståndet via en alltmer spridd insikt om barnet som självständig individ med egna rättigheter håller Sveriges utvecklingssamarbete nu på att också i praktiken integrera ett barnrättsperspektiv i det dagliga arbetet. Detta kan innebära svåra valsituationer där principen om barnets bästa i vissa fall kan stå mot andra människors rättigheter eller där resursbrist tvingar fram politiska prioriteringar som kanske innebär att vissa grupper av barn diskrimineras. Alltsedan Sverige ratificerade barnkonventionen i juni 1990 har svensk lagstiftning och praxis anpassats till barnkonventionens bestämmelser och språkbruk. I mars 1999 antog riksdagen en strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige. 1 Barnkonventionen ska även införlivas i det internationella utvecklingssamarbetet och i linje med riksdagens uppdrag beslöt regeringen att ett barn- och barnrättsperspektiv ska göras tydligare i allt internationellt utvecklingssamarbete och att principerna i barnkonventionen ska vara vägledande för utvecklingssamarbetet. 2 Detta framgår av budgetpropositioner och regleringsbrev till Sida. År 1998 beslutade dåvarande biståndsministern att en översyn skulle göras för att utforma en mer sammanhållen policy för barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet. Den parlamentariska utredningen om Sveriges politik för global utveckling, GLOBKOM, ska bland annat belysa, analysera och föreslå åtgärder för att förverkliga barnets rättigheter Prop. 1997/98: Utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU Dir. 1999: Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

17 2. Barnkonventionen och andra internationella åtaganden År 1924 antog Nationernas Förbund en deklaration om barnens rättigheter. Det var första steget mot en internationell förpliktelse. Efter andra världskriget började FN att arbeta med en ny deklaration. Denna antogs Det var första gången som medborgerliga och politiska rättigheter nämndes i samband med barn. En deklaration är dock inte juridiskt bindande och det internationella arbetet med att stärka barns rättigheter fortsatte. Det kom att dröja ännu trettio år innan Konventionen om barnets rättigheter enhälligt antogs av FN:s generalförsamling. Regeringar som har ratificerat barnkonventionen har åtagit sig att genomföra konventionens regler och att rapportera till FN:s kommitté för barnets rättigheter om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra konventionen. Barnkonventionen intar en särställning Barnkonventionen är unik. Den har fått en anslutning som ingen annan konvention om mänskliga rättigheter har fått. Alla världens stater, utom USA och Somalia, har ratificerat konventionen. Barnkonventionen är vidare unik så till vida att den innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och intar också en särställning genom att den i sin helhet även gäller i väpnade konflikter. Konventionen definierar barn som varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. Den är inriktad på det enskilda barnet och dess rätt att få sina grundläggande behov tillfredsställda, att skyddas mot utnyttjande och diskriminering, att få uttrycka sin mening och att bli respekterad. Den lyfter inte bara fram barnets rätt till överlevnad utan också till utveckling och deltagande. Barnet ses som en egen individ, inte Barn på institution i Kaliningrad, Rysslands västligaste stad. Foto: Karin Alfredsson, Pressens Bild. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 17

18 bara som en familjemedlem. Konventionen speglar därmed en ny syn på barnet som samhällsmedborgare. Barnkonventionen innehåller tre olika huvudtyper av rättigheter, vilka är ömsesidigt samverkande och delar av samma helhet. Till de tre huvudtyperna av rättigheter hör de grundläggande friheterna, rättigheter för att tillgodose grundläggande behov samt rätten till skydd mot övergrepp och utnyttjande. Bland de grundläggande friheterna återfinns rätten att uttrycka sin åsikt i alla frågor som rör barnet och att åsikten ska respekteras och tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (artikel 12). Barnet har också rätt till yttrande- och informationsfrihet (artikel 13), tanke-, samvets- och religionsfrihet (artikel 14) samt förenings- och församlingsfrihet (artikel 15). Till gruppen av rättigheter för att tillgodose barnets behov hör barnets rätt till överlevnad och utveckling (artikel 6). Konventionen behandlar vidare rätten till hälso- och sjukvård (artikel 24), rätten till meningsfull utbildning (artikel 28 och 29) samt rätten till social trygghet, inklusive socialförsäkring (artikel 26). Barnet har också rätt att skyddas mot alla former av utnyttjande och övergrepp som kan skada barnet. Barnet får inte utnyttjas ekonomiskt och i sådant arbete som kan vara skadligt eller hindra dess utveckling (artikel 32). Barnet ska skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp (artikel 34) och handel med barn ska bekämpas genom nationella och internationella åtgärder (artikel 35). Barnkonventionen innehåller också förbud mot tortyr och dödsstraff (artikel 37) samt artiklar om straffprocess och kriminalvård. Barnet har vidare rätt till särskilt skydd i väpnade konflikter. Konventionsstaternas ansvar Varje stat är skyldig att se till att den nationella lagstiftningen står i överensstämmelse med konventionens innehåll. Det räcker inte med lagstiftning utan staterna är också skyldiga att vidta andra åtgärder för att konventionens anda och intentioner ska genomsyra alla åtgärder som rör barn. Konventionens genomförandeartikel, artikel 4, markerar också vikten av internationellt samarbete: Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete (Konventionen om barnets rättigheter, artikel 4). Varje stat ska alltså göra sitt yttersta och i den mån det är nödvändigt för att genomföra konventionen ska de nationella ansträngningarna kompletteras med internationellt samarbete. Det internationella samarbetets roll lyfts särskilt fram i flera av konventionens sakartiklar, exempelvis i samband med funktionshindrade barns rättigheter (artikel 23), barnets rätt 18 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

19 till hälsa (artikel 24) och barnets rätt till utbildning (artikel 28). I samtliga dessa artiklar betonas att särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov. FN:s kommitté för barnets rättigheter har betonat att både givare och mottagare av bistånd ska redovisa hur biståndet främjar barnets rättigheter. Fyra grundläggande principer Kommittén för barnets rättigheter har lyft fram fyra av barnkonventionens artiklar som vägledning för hur övriga artiklar ska tolkas. Barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3). Alla barn har lika rättigheter. Ingen får diskrimineras (artikel 2). Barnet har rätt till liv och utveckling (artikel 6). Barnet har rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad (artikel 12). Principerna stödjer varandra och utgör olika aspekter av samma helhet. De kan sägas utgöra konventionens och det internationella samfundets barnsyn. Barnets bästa är den centrala artikeln. Den stadgar att barnets bästa ska komma i främsta rummet i alla åtgärder som vidtas av offentliga eller privata institutioner, domstolar, lagstiftande organ eller administrativa myndigheter. Begreppet barnets bästa finns också i andra konventioner och deklarationer liksom i många länders nationella lagstiftning. Men i dessa tidigare dokument har barnets bästa huvudsakligen varit begränsad till familjerättsliga frågor, det vill säga frågor som rör vårdnad, umgänge och adoption. Barnkonventionen utvidgar principen att gälla alla frågor som berör barn. Barnets bästa ska alltid beaktas, men kan inte alltid vara utslagsgivande. Det framgår av den engelska texten... the best interests of the child shall be a primary consideration. Artikel 3 ger vägledning om hur sakartiklarna ska tolkas samtidigt som sakartiklarna anger ramar för vad begreppet barnets bästa betyder i de avseenden och de situationer som behandlas i sakartikeln. Även om barnets bästa definieras som summan av barnkonventionens sakartiklar kan det ofta vara svårt att bedöma vad som är barnets bästa i olika situationer. Konventionen ger en allmän anvisning för hur barnets bästa ska bedömas. Det berörda barnet eller den grupp av barn som berörs ska få komma till tals och hänsyn ska tas till de synpunkter som barnet eller barnen för fram. Artikel 3 och artikel 12 om barnets rätt att komma till tals är således intimt förknippade med varandra. Att bli hörd, sedd och respekterad som barn är således det nav som barnkonventionen kretsar kring. Andra konventioner och resolutioner Barnets rättigheter var skyddade även före tillkomsten av barnkonventionen. De övriga konventionerna om mänskliga rättigheter slår fast rättigheter för alla människor vuxna och barn utan åtskillnad. Utöver barnkonventionen Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 19

20 är följande fem konventioner om mänskliga rättigheter centrala för både barnets och den vuxnas mänskliga rättigheter: Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Denna konvention antogs 1965 och har ratificerats av 155 stater. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den antogs 1966 och har ratificerats av 142 stater. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Denna konvention antogs 1966 och har ratificerats av 144 stater. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Den antogs år 1979 och har ratificerats av 163 stater. Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Denna konvention antogs 1984 och har ratificerats av 118 stater. Inom FN-systemet antas varje år en rad icke-bindande resolutioner av vikt för barnets rättigheter. Bland dessa kan nämnas barnresolutionerna i FN:s generalförsamling och FN:s kommission för mänskliga rättigheter, resolutionen om flickor som FN:s kvinnokommission utarbetar årligen samt en resolution från 1997, där barn med funktionshinder lyftes fram särskilt antog FN:s säkerhetsråd en resolution för att öka skyddet för barn i väpnade konflikter och mot bruk av barnsoldater. Att frågan förts upp på säkerhetsrådets agenda är av avgörande betydelse i det fortsatta arbetet för att främja barns rättigheter i väpnade konflikter. Alla människors lika värde FN:s konventioner om mänskliga rättigheter syftar ytterst till att slå vakt om människovärdet, det vill säga tanken att varje människa är bärare av ursprungliga, medfödda och inneboende rättigheter. Alla människor har lika värde, samma rätt till liv, personlig frihet och trygghet. Varje barn bär med sig en inneboende rätt att bli respekterad för sin egen skull. Barnkonventionen bekräftar och förstärker synen att människovärdet inte är kopplat till funktionsförmåga, inte heller till mognad eller ålder. Människovärdet är förankrat i varje persons existens. Därmed slår barnkonventionen också vakt om barndomens egenvärde. Barn och ungdomar ska inte ses som bihang till föräldrar eller som passiva mottagare av föräldrapåverkan. De ska inte heller ses som miniatyrupplagor av vuxna, utan som unika inidivider med egna behov och intressen. Uppföljning och övervakning Ansvaret för att övervaka och följa upp hur barnkonventionen tillämpas ligger hos FN:s kommitté för barnets rättigheter. Denna kommitté har tio medlemmar som väljs i egenskap av experter och inte som representanter för respektive lands regering. Vartannat år rapporterar den om sin verksamhet till generalförsamlingen. Två år efter det att en stat har ratificerat konventionen ska en rapport 20 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

21 sändas in till kommittén. Därefter sker rapportering var femte år. Rapporteringen ska göras under rubriker som medborgerliga fri- och rättigheter, familj, hälsa, utbildning, lek och kultur, och särskilda skyddsåtgärder. Kommittén granskar konventionsstaternas rapporter tillsammans med annan relevant information från respektive land. Det aktuella landets regering bjuds in för en muntlig genomgång. Till inbjudan fogas en lista över frågeställningar som kommittén vill diskutera med regeringen ifråga. Själva diskussionerna kan vara en hel dag. Efteråt summerar kommittén sina slutsatser (Concluding observations). Tanken är att dessa slutsatser sedan ska vara föremål för en offentlig debatt i respektive land. Dessa slutsatser utgör ett viktigt underlag för dialog och prioriteringar i det bilaterala utvecklingssamarbetet liksom för UNICEF och andra multilaterala samarbetspartners. Förutom FN:s barnfond, UNICEF, och andra FN-organ deltar även enskilda organisationer i uppföljningsprocessen. 40 frivilligorganisationer har tillsammans bildat en grupp (The NGO Group for the Convention on the Rights of the Child). Denna grupp uppmuntrar lokala organisationer att ta fram egna rapporter, så kallade alternativrapporter, till kommittén. Alternativrapporterna ger värdefull information till FN-kommittén eftersom dessa rapporter ofta belyser kontroversiella frågor som regeringar tenderar att tona ner i sina landrapporter. Internationella politiska åtaganden Med FN:s konvention om barnets rättigheter har vi fått inte bara ett samlat förhållningssätt till barn utan också ett folkrättsligt bindande dokument om barns rättigheter. Vi har i dag en gemensam global värdegrund som baseras på barns mänskliga rättigheter. Med utgångspunkt i de gemensamma normerna i barnkonventionen kan dialogen föras om allas mänskliga rättigheter och om utvecklingsmöjligheter, för barn och ungdomar liksom för samhället i stort. Världssamfundets åtagande för att förverkliga barns rättigheter har också lagts fast genom 1990-talets stora FN-konferenser. Sverige var bland initiativtagarna till barntoppmötet 1990, som samlade 71 stats- och regeringschefer, och som resulterade i ett ambitiöst handlingsprogram. De mål som stats- och regeringscheferna enades om var att minska barnadödligheten under fem år med en tredjedel eller till högst 70 per levande födda, att halvera mödradödligheten, att halvera undernäringen bland barn under fem år, att alla ska ha tillgång till rent dricksvatten och goda sanitära förhållanden, att minst 80 procent av barnen i grundskoleåldern ska genomgå grundskola, att förbättra skyddet för barn som lever under speciellt svåra förhållanden och att minska den vuxna analfabetismen till hälften av 1990 års nivå. I december 1996 beslutade FN:s generalförsamling att en specialsession för uppföljningen av barntoppmötet ska hållas i FN:s generalförsamling år Syftet är att göra en översyn av 1990 års deklaration och handlingsplan samt anta en ny global agenda för barn. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 21

22 22 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet Inför specialsessionen har generalsekreteraren presenterat en rapport Emerging issues for children in the twenty-first century. Rapporten innehåller en analys av utvecklingen sedan 1990 och identifierar hinder för utveckling samt nämner möjliga åtgärder för förbättring av barns situation. Tre huvudmål som bör eftersträvas i arbetet för barn och barnets rättigheter lyfts fram; en god start i livet för de yngsta barnen, en god grundutbildning för alla barn samt möjlighet för alla ungdomar att utveckla sin kapacitet och vara delaktiga i samhället. Som ett av initiativtagarländerna till 1990 års barntoppmöte har Sverige också varit aktivt engagerad i barntoppmötets uppföljning. Vid de förberedande möten som hållits har Sverige betonat vikten av att barnkonventionen och barnrättsperspektivet ges en central plats i slutdokumentet och är en utgångspunkt för åtgärder inom alla områden. Härutöver har Sverige betonat vikten av barns deltagande i såväl processen och specialsessionen som i sak, effektiva åtgärder mot diskriminering och positiva åtgärder för barn med funktionshinder. Vidare har vikten av åtgärder mot våld i alla dess former mot barn och verkande för ett agaförbud lyfts fram. Den strategi som formulerats för det internationella utvecklingssamarbetet på 2000-talet Shaping the 21st Century: The Contribution of Development Cooperation (1996) lägger fast fattigdomsbekämpning som det övergripande målet. Strategin har omsatts i ett antal mätbara mål, de så kallade internationella utvecklingsmålen, som har accepterats av såväl fattiga som rika länder och bekräftats i bland annat Millenniedeklarationen. Flera av dessa internationella utvecklingsmål överensstämmer med de mål som fastställdes på barntoppmötet Riokonferensen om miljö och utveckling som ägde rum 1992 samlade representanter på hög nivå från 181 stater. Dessutom deltog tiotusentals organisationer inom miljörörelsen. Konferensen resulterade bland annat i handlingsprogrammet Agenda 21. Flera av kapitlen i Agenda 21 berör barn och ungdomar speciellt. Det konstaterades exempelvis att barn och ungdomar är särskilt utsatta för miljöförstöring, att regeringar ska säkerställa barns och ungdomar överlevnad, skydd och utveckling, att barn och ungdomar har rätt till rent vatten och goda sanitära förhållanden, att det är viktigt att barn och ungdomar har rätt att delta aktivt i beslutsprocesser samt att barn och ungdomar har rätt till utbildning. Då konferensen följdes upp 1997 betonades barn- och ungdomsperspektivet på miljöfrågor återigen. Befolkningskonferensen i Kairo 1994 resulterade i mål och åtgärder direkt riktade till barn och ungdomar. Barntoppmötets mål att minska barna- och mödradödligheten upprepades. Vikten av allmän skolgång betonades liksom att eliminera klyftan mellan flickor och pojkar. För att nå ett sådant mål ska exempelvis staterna se till att gravida flickor inte avstängs från skolan. Dessutom måste föräldrar göras medvetna om hur viktigt det är att flickor får utbildning. Handlingsprogrammet som fastställdes vid det sociala toppmötet i

23 Köpenhamn 1995 innehåller uppmaningar att skydda barn och ungdomar och att ta särskild hänsyn till flickor. Levnadsvillkoren för barn som lever under särskilt svåra omständigheter ska förbättras ägde FN:s fjärde kvinnokonferens rum i Peking. Den handlingsplan som antogs byggde på en sammanställning om vad som skett i 130 länder under den gångna tioårsperioden. Under konferensen slogs fast att könsdiskriminering inte är en avgränsad kvinnofråga utan ett samhällsproblem, och att beslut ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Handlingsplanen identifierade tolv områden som särskilt viktiga. Ett av dessa områden var flickors villkor och rättigheter. Det konstaterades att flickor är systematiskt diskriminerade under sin uppväxt. Regeringar uppmanades därför att vidta åtgärder för att eliminera denna diskriminering. Lagstiftning mot abort av flickfoster, könsstympning, sexuellt våld, tvångsgiften och barnäktenskap, liksom lika arvsrätt för flickor och pojkar var några konkreta exempel. Flickors rätt till utbildning framhölls även under denna konferens. Det betonades också att ändring av lagar ofta inte räcker. Diskriminerande värderingar, traditioner och sedvänjor måste också bort. Handlingsplanen följdes upp vid en konferens i New York i juni år ägde FN-konferensen Habitat II rum i Istanbul. Bland annat uppmärksammades att en mycket stor och snabbt växande andel av världens barn bor i städer. I handlingsplanen framhålls särskilt behoven av bostäder åt barn, unga och utsatta grupper som gatubarn och flyktingbarn. I målen och principerna poängteras vidare att familjen är samhällets grundenhet och att den ska stärkas. World Food Summit ägde rum På denna kom världssamfundet överens om att halvera världssvälten till Samma år ägde den första Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn rum i Stockholm. Representanter för 122 regeringar, FN-organ och ca 100 enskilda organisationer deltog. Det var första gången som frågan togs upp på den internationella politiska dagordningen och kongressen blev ett viktigt steg i det internationella samarbetet. Rekommendationer från FN:s kommitté för barnets rättigheter Nästa etapp handlar framför allt om att förverkliga de gemensamma åtagandena och normer i barnkonventionen. För detta krävs åtgärder av olika slag och på olika nivåer. FN:s kommitté för barnets rättigheter har pekat på några angelägna insatser som krävs på internationell nivå. Rapporterings- och uppföljningsprocessen behöver förbättras. Vidare är det en utmaning för världssamfundet att försöka minimera antalet reservationer till barnkonventionen. En tredjedel av konventionsstaterna har gjort reservationer. Några regeringar har exempelvis reserverat sig med motiveringen att de inte kan ta hänsyn till de artiklar i konventionen som är oförenliga med den islamska rätten, sharia. 4 Sverige och övriga EU-länder protesterar alltid mot denna typ av svepande reservationer vilka strider mot traktaträtten. FN:s kommitté för barnets rättigheter har utarbetat en checklista för 4. High Commissionary s home page, UN Multilateral Treaties Deposited with the Secretary General. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 23

24 genomförandet av barnkonventionen på nationell nivå. Listan innehåller allmänna åtgärder som varje land bör överväga. Dessa åtgärder är följande: Varje land bör utarbeta och anta en nationell strategi eller en handlingsplan för förverkligandet av barnkonventionen. En sådan strategi bör utarbetas i nära samarbete med myndigheter, institutioner, frivilligorganisationer, föräldrasammanslutningar och, inte minst, barn och ungdomar själva. Utarbetandet av strategin bör alltså ske nerifrån och upp vilket innebär att själva processen med strategin innebär att förutsättningar för förändring skapas. En effektiv samordningsfunktion bör inrättas. Barnets bästa ska genomsyra allt beslutsfattande. Varje departement, myndighet eller enhet som handlägger frågor som rör barn ska beakta barnets bästa i beslutsfattandet. Detta kräver en funktion med uppgift att samordna insatserna för barn. En översyn av lagstiftningen så att den överensstämmer med barnkonventionens regler krävs. En sådan översyn bör göras kontinuerligt liksom att utarbeta riktlinjer och information till rättsvårdande instanser om hur barnets rättigheter kan omsättas i tillämpningen av lagarna. Barnkonsekvensanalyser inför beslut. Till grund för beslut som rör barn bör analyser av vilka konsekvenser olika beslutsalternativ kan ha för barn göras. Metoder för att göra sådana barnkonsekvensanalyser bör utvecklas. I arbetet med att utveckla sådana metoder bör barns och ungdomars rätt att själva komma till tals och bedöma olika beslutsalternativ utifrån sitt eget perspektiv beaktas. Synliggör barn i budgetprocessen. Ett lands budget anger de politiska prioriteringar som görs. Barnkonventionen ställer krav på att staterna ska utnyttja det yttersta av sina tillgängliga resurser för att förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter (artikel 4). Detta begrepp det yttersta av resurser måste definieras utifrån varje lands ekonomiska och sociala nivå och barnets rättigheter måste tydliggöras i denna process. Barnkonsekvensanalyser eller barnbilaga till budgeten bör göras såväl på nationell som på lokal nivå. Barninriktat bistånd. I den mån det yttersta av ett lands resurser inte räcker till för att genomföra barnkonventionen ska detta ske inom ramen för internationellt samarbete (artikel 4). Detta betyder att barn ska prioriteras i samarbetet mellan givar- och mottagarländer. Strategier för ett barninriktat bistånd bör således utvecklas. Statistik om barns villkor och uppväxtsituation bör utvecklas. Som grund för att utveckla en policy och en strategi för att genomföra barnkonventionen behövs data om barns villkor. Sådan statistik måste spegla till exempel olikheter i olika landsdelar, olika sociala grupper, skillnader mellan flickor och pojkar, barn med funktionshinder och barn på institutioner. 24 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

25 Höj medvetenheten om barns rättigheter. Skolan är den viktigaste institutionen för att förmedla information och kunskap om barns rättigheter. Men även breda informationskampanjer riktade till vuxna kan bidra till att förändra attityder till barn och öka medvetenheten om barns rättigheter. Utbildning och fortbildning av personalgrupper som arbetar direkt med barn eller på olika sätt kommer i kontakt med barn är ytterligare ett sätt som rekommenderas av FN-kommittén. Samarbete med det civila samhället. Frivilligorganisationer spelar en avgörande roll i att främja och bevaka barns rättigheter. Även den privata sektorn liksom media bör ingå i samarbetet för barns rättigheter. Inrätta ett system för övervakning av barns rättigheter. Nationella kommissioner eller barnombudsmän med uppgift att övervaka genomförandet av barnkonventionen rekommenderas av FN-kommittén som betonar vikten av dessa institutioners självständighet i förhållande till myndigheter och den nationella regeringen. Ungdomar måste ges eget utrymme Barnkonventionen definierar barn som varje person under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. Begreppet barn inkluderar således också ungdomar. Orsaken till att barn i Barnkonventionen valdes som ett samlingsbegrepp för hela åldersgruppen var att tydliggöra denna grupp i förhållande till den vuxna delen av befolkningen. Detta har dock inneburit att ungdomars särskilda behov har kommit i skymundan. Barns och ungdomars behov är inte desamma. Stöd till att förverkliga barnkonventionens artiklar måste därför ges en annan utformning om insatserna riktar sig till ungdomar. Utbildningssektorn är ett tydligt exempel på detta. Rätten till utbildning enligt barnkonventionens artikel 28 och 29 gäller också ungdomar. Bristen på lärare och resurser leder dock ofta till att existerande resurser används för den mest grundläggande läs- och skrivutbildningen och därmed för de mindre barnen. Att som tonåring erbjudas grundläggande utbildning tillsammans med sexåringar är dock sällan ett lockande alternativ varför ökade insatser krävs för att erbjuda tonåringar en utbildning som känns meningsfull. Också yrkesutbildning bör erbjudas ungdomar för att uppmuntra självständighet, oberoende och bidra till en framtidstro. Det är viktigt att former utvecklas för att anpassa utbildning till ungdomars andra plikter och ansvar. Hälsobiståndet har tidigt fokuserat på de små barnens överlevnad. Spridningen av hiv och aids, andra sexuellt överförbara sjukdomar bland ungdomar liksom den höga dödligheten i tonårsgraviditeter visar att tonåren är en fas i livet som innehåller stora hälsorisker. Tillgång till preventivmedel, adekvat information, sex och samlevnadsundervisning tillsammans med vård och behandling vid infektioner, graviditeter och aborter måste därför stå högt på dagordningen. Det är av avgörande betydelse att ungdomar tror på framtiden och att deras energi tas tillvara för att utföra meningsfulla uppgifter. För detta krävs att barnkonventionens grundtankar om barns och ungdomars rätt att höras i beslut som rör dem och om respekt för barn och ungdomar som individer respekteras. Ungdomar måste tillåtas att delta såväl med konstruktiva idéer och lösningar, som i planering och problemlösande uppgifter. Information och utbildning kommer sannolikt att behövas för att beslutsfattare på olika nivåer ska se och släppa in ungdomar. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 25

26 26 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet

27 3. Utvecklingsmålen med barnets bästa som utgångspunkt Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De biståndspolitiska delmålen är resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling, ekonomisk och politisk självständighet, framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa delmål är insatsmål som kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor. 5 Regering och riksdag har slagit fast att det inte finns någon inbördes rangordning mellan de sex delmålen. Att bekämpa fattigdomen är också det övergripande utvecklingsmål som bekräftats av världssamfundet i Millenniedeklarationen, och omfattas av alla Sveriges samarbetspartners: 5. Utrikesutskottets betänkande 1994/95. Andelen människor som lever i extrem fattigdom ska vara hälften så stor 2015 som den var Alla barn ska gå i grundskola Jämställdheten mellan könen ska öka och kvinnors möjligheter förbättras. Könsskillnader inom grundskola och gymnasium ska ha eliminerats till år Barnadödligheten 2015 ska vara en tredjedel jämfört med år Mödradödligheten 2015 ska vara en tredjedel jämfört med år Alla som behöver det ska ha tillgång till hälsoservice för reproduktiv hälsa. Att vända den negativa miljöutvecklingen genom att varje land åtar sig att tillämpa en strategi för uthållig utveckling senast år En tolvårig flicka tigger på en gata i Indonesiens huvudstad Jakarta. Foto: David Longstreath, Pressens Bild. Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet 27

28 Som framgår lyfts sambandet mellan barns situation och fattigdomsbekämpning fram i flera av målen. För att svenskt utvecklingssamarbete ska bidra till en utveckling med barnets bästa som utgångspunkt behöver barnrättsperspektivet göras tydligare. Nedan belyses hur ett barnrättsperspektiv kan göras tydligare i arbetet för att minska fattigdom och främja demokratisk samhällsutveckling, jämställdhet och omsorg om miljön. 6. Med tanke på den stora andel av befolkningen som lever utanför den officiella ekonomin har naturligtvis ett ekonomiskt inkomstmått stora brister. 7. Voices of the Poor, Can Anyone Hear Us? Världsbanken Fattigdomsbekämpning och barnets bästa det övergripande målet Mellan 35 och 40 procent av befolkningen i utvecklingsländerna lever på en daglig inkomst som understiger en amerikansk dollar. Mer än 600 miljoner av dessa är barn. I Östeuropa måste en tredjedel av befolkningen klara sig på fyra dollar per dag. 6 Fattigdom är inte bara brist på ekonomiska resurser utan också brist på makt. Fattigdom är likaså sjukdomar, epidemier och ohälsa. Fattigdom är våld och otrygghet. Att vara fattig är att ha små eller inga möjligheter att skapa sig en trygg framtid för sig själv och sina barn. Att fattigdom handlar lika mycket om otrygghet som brist på resurser speglas i en studie som redovisar samtal med fattiga människor. 7 Studien visar att orsakerna bakom fattigdom är många och nära förknippade med varandra. Den upplevda känslan av ill-being handlar inte bara om brist på mat eller försörjning utan är betydligt mer mångfacetterad. Ett mångdimensionellt fattigdomsbegrepp kräver mångdimensionella lösningar. En komplex bild kräver en helhetssyn på människors och länders utveckling, och en sådan bild måste också inkludera ett barnrättsperspektiv. Ett sådant perspektiv omfattar barns och ungdomars livssituation och uppväxtvillkor. Det gäller spädbarnsdödlighet, undernärda barn, situationen för barn med funktionshinder, för barn som försörjer sig på gatan, barn som växer upp på institutioner och övergivna barn, alla indikatorer på brister i samhället. Medvetna och långsiktiga satsningar på barns och ungdomars hälsa, utbildning och utveckling bidrar till en process som skapar tillväxt, trygghet och välfärd. En studie gjord av Världsbanken visar att investeringar i grundskola för barn kan vara viktigare för den ekonomiska utvecklingen än ett lands naturresurser. Flera undersökningar visar att investeringar i utbildning för flickor är bland de mest kostnadseffektiva insatser som kan göras. Såväl befolkningsutvecklingen som den sociala utvecklingen påverkas av antalet flickor som får utbildning. Utbildade mödrar föder färre barn och de värnar också mer om sina barns utbildning och hälsa. Ett nära samband mellan utbildning av flickor och barnadödlighet föreligger också. Det finns dock flera viktiga förutsättningar för att utbildning ska bidra till en ekonomisk utveckling. En sådan är obligatorisk skolgång, en annan att alla barn har tillgång till och möjligheter att delta i utbildningen. Ekonomiska kriser och strukturella omvandlingar i ett land medför ofta omedelbara konsekvenser för barns och ungdomars uppväxtvillkor. Ekono- 28 Barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet